Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande”

Den 28 oktober 2009 beslutade Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget att rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén: Olika möjligheter till djurskyddsmärkning och inrättandet av ett europeiskt nätverk för referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande”

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 6 maj 2010.

Vid sin 463:e plenarsession den 26–27 maj 2010 (sammanträdet den 26 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 106 röster för, 2 röster emot och 1 nedlagd röst.

1.1 Ett märkningssystem krävs för att ge konsumenterna objektiv information som gör det möjligt för dem att välja animaliska produkter som med råge uppfyller EU:s minimikrav för djurskydd. Märkningen bör ge en tydlig garanti baserad på tillförlitlig information som konsumenterna lätt kan förstå.

1.2 Märkningssystemets syfte är att bedöma och jämföra normerna på vetenskaplig grund. Systemet bör vara frivilligt, harmoniserat och marknadsdrivet. Det bör bygga på certifiering och kunna användas parallellt med privata märkningssystem och andra kvalitetsmärkningar, under förutsättning att vissa kriterier är uppfyllda. Systemet måste också uppfylla internationella åtaganden och på likvärdiga villkor tillämpas på import till EU.

1.3 Kommittén välkomnar de ingående studier som kommissionen inlett för att bedöma effekterna av olika möjliga alternativ för ett märkningssystem och ett europeiskt nätverk för referenscentrum. Dessa studier visar tydligt att det mest realistiska alternativet är ett märkningssystem av det slag som skisseras ovan; detta är också i linje med EESK:s tidigare rekommendationer på detta område (1).

1.4 Kommissionen gör emellertid inte en bedömning av vad som krävs av ett ”garantisystem” av detta slag. Man gör inte heller en prioritering av de olika alternativen utan lämnar denna fråga öppen – trots att de flesta förslagen är orealistiska. Det skulle ha varit bättre och mer fruktbart om kommissionen hade lagt fram ett konkret förslag som underlag för vidare diskussioner, i synnerhet med tanke på att rådet för två år sedan uppmanade kommissionen att bygga vidare på EESK:s rekommendationer i det fortsatta arbetet med denna fråga.

1.5 Det är viktigt att undvika utdragna diskussioner, inte minst eftersom resultaten av forskningsprojektet om kvaliteten på djurens välbefinnande (WQ) (2) måste omsättas i praktisk handling och att man bör dra nytta av det befintliga nätverket för berörda aktörer och forskarnas engagemang fullt ut, och inte slösa bort alltför mycket tid på diskussioner om teoretiska alternativ på detta område utan att komma fram till några konkreta förslag.

1.6 WQ-projektet har alltså skapat en solid grund för utveckling av vetenskapliga indikatorer som främst baseras på djurens välbefinnande och beteende, men även indirekt på de produktionssystem och metoder som används, och detta kan i ett senare skede användas i klassificeringssyfte och för att ge konsumenterna öppen och tillförlitlig information.

1.7 EESK stöder därför upprättandet av ett europeiskt nätverk som innebär att man kan bygga vidare på WQ-projektets arbete. Mot bakgrund av våra tidigare rekommendationer anser vi att en kombination av ett märkningssystem och ett centralt samordnat nätverk är det lämpligaste av de tillgängliga alternativen. Samtidigt bör berörda aktörer få möjlighet att i stor utsträckning påverka hur systemet ska fungera och medverka vid utarbetandet av de relevanta normerna.

1.8 Det föreslagna systemet är avsett att utgöra ett komplement till existerande kvalitetssystem inom EU, vilka använder ”reserverade termer” för att beskriva ekologiska produkter och produktionssystem för ägg, samt till reglerna för geografiska beteckningar och traditionella specialiteter, där den främsta referenspunkten är produktionsmetoder och ursprung, inte djurens välbefinnande.

2.1 Mätbara indikatorer, strängare djurskyddsnormer, märkning och inrättande av ett europeiskt nätverk är centrala inslag i kommissionens handlingsplan för djurskydd (3). Syftet är att göra det lättare för konsumenterna att välja animaliska produkter som produceras på ett djurskyddsfrämjande sätt på en skyddsnivå över EU:s minimikrav. Detta kan åstadkommas genom förbättrad information och ökad medvetenhet om djurens välbefinnande, genom utarbetande av normer samt utveckling och tillämpning av bästa praxis via ett europeiskt nätverk för djurskydd och djurens välbefinnande. Eftersom EESK är företrädare för det civila samhället – och mot bakgrund av kommitténs breda sammansättning – faller det helt klart inom kommitténs ansvarsområde att bidra till införandet av ett flexibelt och effektivt system.

2.2 Rapporten är ett svar på rådets begäran från maj 2007 om en bedömning av de olika alternativen för djurskyddsmärkning. Denna begäran baserades på EESK:s förberedande yttrande och på den efterföljande konferensen (4). Rådet uppmanade kommissionen att göra en bedömning av befintliga alternativ för djurskyddsmärkning, med vederbörlig hänsyn tagen till EESK:s rekommendationer, där de praktiska frågorna i anslutning till införandet av ett märkningssystem baserat på djurskyddsindikatorer i linje med resultaten från WQ-projektet behandlas. I likhet med EESK rekommenderade rådet också att en informationskampanj om djurens välbefinnande och olika märkningssystem därefter skulle genomföras på EU-nivå.

2.3 I bilagorna till rapporten återfinns omfattande externa studier om tillgängliga alternativ både för djurskyddsmärkning och för informationsspridning, samt om vissa aspekter på inrättandet av ett europeiskt nätverk. I linje med rådets begäran är avsikten att inleda en mellaninstitutionell debatt om rapporten och de olika studierna som underlag för kommissionens fortsatta diskussioner.

2.4 Kommissionens rapport och sammanfattning av studierna i bilagan ger en översikt över tillgängliga alternativ, inbegripet en rad obligatoriska eller frivilliga märkningssystem, men inget av alternativen prioriteras framför något annat. Ett framtida system måste dock helt klart ge lättförståelig konsumentupplysning. Det måste bygga på vetenskapliga kriterier och understödjas av oberoende certifieringsorgan. Det får inte leda till snedvridning av konkurrensen och det måste uppfylla internationella åtaganden.

2.5 Kommissionen anser att ett europeiskt nätverk för referenscentrum kommer att kunna harmonisera djurskyddsnormer och indikatorer, samordna befintliga resurser, bidra till ett utbyte av bästa praxis, tillhandahålla oberoende information och undvika överlappning. Följande alternativ finns: att fortsätta som tidigare utan att vidta nya åtgärder; en centraliserad angreppsmetod; en decentraliserad angreppsmetod; samt en mer uppgiftsinriktad strategi med centraliserade och decentraliserade inslag.

2.6 Kommissionen kommer här att beakta sådana aspekter som administrativa bördor, kostnader och förhållandet mellan märkningssystem och produktkvalitet, t.ex. inom det ekologiska jordbruket. Man kommer att utnyttja resultaten från WQ-projektet och beakta potentiella sociala, ekonomiska och miljörelaterade konsekvenser. Kommissionen avser också att genomföra ytterligare forskning för att kunna avgöra om konsumentattityderna enligt tidigare enkäter har förändrats, och i så fall varför.

3.1 Kommittén ger fortsatt stöd till kommissionens handlingsplan för djurskydd (5) och välkomnar att protokollet om djurskydd och djurens välbefinnande har lyfts fram i Lissabonfördraget, vilket avspeglar det ökande intresset för dessa frågor (6).

3.2 De studier som genomförts visar att det finns behov av en mer sammanhängande och samordnad angreppsmetod när det gäller djurskydd och djurens välbefinnande i EU. Det stora antalet frivilliga märknings- och kvalitetssystem i medlemsstaterna kan vara missvisande och innebär en risk för att man inför obefogade och illa genomtänkta distinktioner mellan olika produkter samt skapar ojämlika konkurrensvillkor för berörda producenter och distributörer.

3.3 Konsumenterna kan prioritera djurens välbefinnande på basis av etiska, kvalitetsrelaterade eller andra överväganden, men brist på dokumentation gör dem skeptiska till märkningens giltighet och tillförlitlighet. Objektiv och vetenskapligt sund dokumentation är därför av avgörande betydelse för att främja en märkning av animaliska produkter som sträcker sig längre än EU:s minimikrav. Givetvis kan märkning endast få önskad effekt om den information som ges är lättförståelig och om konsumenterna har tillräcklig insikt i vad den innebär och är intresserade av att få ta del av den.

3.4 Det krävs därför en tydlig garanti baserad på tillförlitlig information, och i linje med vårt yttrande från 2007 stöder vi fullt ut en utveckling i denna riktning. Vi är tacksamma för det omfattande arbete som genomförts sedan dess och inser att det har varit tidskrävande.

3.5 Det skulle trots detta ha varit mer fruktbart om kommissionen hade gjort en prioritering av de olika alternativen och riktat in sig på ett eller flera förslag som utgångspunkt för en fortlöpande politisk process, inklusive ett som bygger på EESK:s rekommendationer. De vittomfattande studier som har genomförts ger stöd åt EESK:s rekommendationer, dvs. att ett märkningssystem i själva verket måste vara frivilligt, harmoniserat och marknadsdrivet om det ska leda till inrättande av konkreta och livskraftiga ramar för märkning av animaliska produkter som sträcker sig längre än minimikraven för djurskydd.

3.6 Kommissionen borde också bygga vidare på det omfattande Europaledda arbetet på detta område: kunskapsbaserade system som kan användas för att informera både leverantörer och producenter av varor och tjänster och stimulera marknadsorienterade åtgärder och konsumentreaktioner. Exempel är rättvisemärkningen Fairtrade, Forest Stewardship Council, Marine Stewardship Council och Rainforest Alliance. De viktigaste inslagen måste röra systemstyrning, omfattning, målsättningar och normering; skapa förutsättningar för oberoende granskning och konsekvensanalyser; samt övervaka offentliga påståenden och reklam (7).

3.7 En samordning av forskningen skulle säkerställa en mer effektiv resursanvändning, och EESK anser att det därför är viktigt att intensifiera den mellaninstitutionella debatten. Detta är särskilt viktigt med tanke på att resultaten av WQ-projektet måste omsättas i praktisk handling så snart som möjligt, främja ett engagemang bland forskarna och bygga vidare på de hittillsvarande resultaten, och inte slösa bort alltför mycket tid på diskussioner om teoretiska alternativ på detta område utan att komma fram till några konkreta förslag. Nätverksarbete med forskare i centrala länder utanför EU är också av avgörande betydelse för en vidare spridning av forskningsresultaten och en bättre förståelse för EU:s policy. Detta är av betydelse för framtida handelsrelationer.

3.8 Även om studien inte leder till några klara slutsatser vad gäller märkningssystemet, antyder den – om än indirekt – att det mest realistiska alternativet är ett okomplicerat och flexibelt system som på alla viktigare punkter anknyter till EESK:s rekommendationer och förslag, dvs. ett system som är vetenskapligt baserat, marknadsdrivet, frivilligt och möjligt att använda parallellt med befintliga privata märknings- och kvalitetssystem.

3.9 EESK anser därför fortfarande att systemet i stort sett bör bygga på följande:

3.10 Enligt detta system kommer den relevanta logotypen att spridas, kontrolleras och användas på marknadsvillkor, oberoende av de offentliga myndigheterna. Genom att logotypen frivilligt kompletterar existerande typer av märkning (parallellt med ett system med stjärnor, färger eller poäng) skulle förslaget också leda till en lösning på problemet med att alltför många märkningar medför en informationsöverlast på enskilda produkter. Informationen skulle nå ut till intresserade och motiverade konsumenter, och tilltron till systemet skulle förstärkas av en sund vetenskaplig grundval och oberoende certifiering.

3.11 Tidsperspektivet för lansering av systemet måste återspegla marknadens krav, men producentorganisationer, företag och detaljhandel skulle kunna använda systemet för sin egen uppsättning produkter, under förutsättning att dessa produkter uppfyller de högre kraven, och marknadsföra dem som sådana. Det är t.ex. viktigt att systemet är förenligt med tendensen till ökad inriktning på varumärken, som innebär att detaljhandelsbranschen använder andra metoder än märkning för att ge publicitet åt produktens ”djurskyddsmeriter”.

3.12 Systemet skulle också kunna tillämpas under likartade villkor på importerade produkter. På så vis kan man undanröja eventuella problem i relation till WTO:s regler, eftersom WTO tillåter frivilliga märkningssystem under förutsättning att de är passande och tillgängliga för länder utanför EU på samma villkor.

3.13 En marknadsanpassad angreppsmetod av detta slag förutsätter bl.a. att systemet är tillräckligt attraktivt för konsumenter och detaljister och att producentkostnaderna uppvägs av förbättrat marknadstillträde och högre priser.

3.14 Existerande forskningsorgan inom EU måste involveras om djurskyddsbestämmelserna ska kunna utvecklas smidigt och på objektiv grund. Av denna anledning stöder EESK inrättandet av ett europeiskt nätverk på detta område. Nätverket skulle samordnas av ett eller flera referenscentrum för djurskydd och organiseras efter liknande linjer som de existerande referenscentrumen för djurhälsa (12).

3.15 Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), Gemensamma forskningscentret och de nationella referenslaboratorierna ägnar sig i viss mån åt frågan om djurens välbefinnande men är inte kvalificerade att samordna detta område i EU som helhet. Nätverket måste komplettera – och inte duplicera – dessa EU-organs arbete. Det bör i stort sett omfatta alla aspekter av kommersiell djuranvändning och ska vara oberoende av externa intressen.

3.17 Det bästa sättet att ta itu med detta är troligen att arbeta vidare med det existerande WQ-nätverket i samverkan med det större nätverket i centrala tredjeländer. WQ-projektet har lagt grunden till en utveckling av ett märkningssystem genom att man utarbetat djurbaserade indikatorer, som i ett senare stadium kan användas vid klassificeringen som underlag för en öppen och tillförlitlig konsumentinformation.

3.18 De normer som nätverket föreslår bör antas av ett oberoende organ. Eftersom aktörerna måste medverka aktivt om systemet ska fungera väl, måste de få så stort inflytande som möjligt på beslutsprocessen, inte minst när det gäller att utarbeta en strategi och upprätta ett arbetsprogram.

3.19 EESK:s förslag till djurskyddsmärkning baseras på de mest solida vetenskapliga kunskaper och bedömningar som finns att tillgå i dag. Harmoniserade krav ger konsumenterna möjlighet att fatta välgrundade köpbeslut, och ger därmed även producenterna incitament. En förutsättning är emellertid att det vidtas åtgärder i form av informationskampanjer och utbildningsinsatser för att öka medvetenheten om djurens välbefinnande och om olika normer och märkning. Trots att det finns ett klart behov av en europeisk samordning bör organisation och genomförande ske på regional och nationell nivå, eftersom erfarenheten har visat att EU:s centraliserade informationskampanjer inte går hem i medlemsstaterna.

3.20 De förslag som skisseras ovan skulle inte strida mot EU:s existerande system för ekologiskt jordbruk, som även det omfattar många olika aspekter på djurens välbefinnande. När det gäller ekologiska produkter kan man utgå från att vederbörlig hänsyn tas till djurens välbefinnande, eftersom normerna stegvis tillämpas så snart de finns tillgängliga och därmed även ingår i kontrollen av sådana produkter utan att detta medför några extra administrativa kostnader. Konsumenterna associerar ett ekologiskt jordbruk med striktare djurskyddsnormer, och de förväntas kunna urskilja ekologiska produkter märkta med EU-logotypen.

3.21 Det föreslagna systemet är främst avsett att komplettera existerande kvalitetssystem inom EU, där man använder ”reserverade termer” för att beskriva produktionssystem för ägg, samt reglerna för geografiska beteckningar och traditionella specialiteter. Produktionsmetoder och ursprung ingår också som referenspunkter i dessa system, men däremot inte djurens välbefinnande trots att man uppfattar det som om djurskydd i viss utsträckning ingår bland dessa aspekter. Konsumenterna känner emellertid till dessa system, och de bör därför bevaras. Ytterligare obligatoriska eller frivilliga krav på användningen av ”reserverade termer” med utgångspunkt i produktionssystemen bör däremot undvikas, eftersom särskilda produktionsvillkor inte är avsedda att regleras genom EU:s komplexa lagstiftningsförfaranden – något som klart framgått i samband med införandet av miniminormer inom EU.

3.22 Kommissionens meddelande om en kvalitetspolitik för jordbruksprodukter innehåller ett förslag om att upprätta riktlinjer för enskilda och nationella system för livsmedelscertifiering (13). De föreslagna riktlinjerna kommer även att bidra till att skydda konsumenterna från vilseledande information, samtidigt som de överlåter till marknaden att reagera på konsumenternas önskemål och krav i fråga om djurskydd. De innebär även att certifiering blir ett centralt inslag i EU:s livsmedelspolitik.

3.23 Det föreslagna systemet är neutralt med avseende på specifika religiösa aspekter, eftersom märkningen endast säkerställer att djurskyddskrav som är mycket striktare än EU:s minimikrav uppfylls.

3.24 Det europeiska nätverket av referenscentrum för djurskydd och djurs välbefinnande bör spela en nyckelroll när det gäller att öka välbefinnandet för alla ryggradsdjur som hålls i kommersiellt syfte, inklusive exempelvis fiskar och pälsdjur, som bör lyda under samma kriterier som andra husdjur. Detta gäller även laboratoriedjur, och därför undersöker Europeiska centret för bestämning av alternativa metoder (ECVAM) alternativ till användningen av djur i vetenskapligt syfte.

Bryssel den 26 maj 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI

(1) EESK:s förberedande yttrande om Djurskyddsmärkning av den 15 mars 2007, utarbetat på begäran av det tyska ordförandeskapet (EUT C 161, 13.7.2007, s. 54).

(2) Welfare Quality® var ett EU-finansierat forskningsprogram som genomfördes mellan 2004 och 2009. I projektet medverkade omkring 250 forskare och 39 institutioner och universitet från 13 europeiska länder och viktigare länder utanför EU. Inom projektet användes en vetenskaplig ansats för att utveckla djurskyddsnormer och konkreta strategier för att införliva djurskyddet i hela produktionskedjan – från uppfödning till senare produktions- och distributionsled, försäljning och relevant konsumentupplysning.

(4) Konferensen Djurskydd – förbättring genom märkning? hölls den 28 mars 2007 och anordnades av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Europeiska kommissionen och det tyska ordförandeskapet. I rådets slutsatser anges klar och tydligt att ”man bör beakta de rekommendationer som gjorts av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén i dess förberedande yttrande”. (slutsatser, 2797:e mötet i rådet (jordbruk och fiske), Bryssel den 7 maj 2007).

(5) Jfr EESK:s yttrande om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010, EUT C 324, 30.12.2006, s. 18.

(6) I artikel 13 anges att ”… unionen och medlemsstaterna [ska] fullt ut ta hänsyn till välfärd för djuren som kännande varelser, samtidigt som unionen och medlemsstaterna ska respektera medlemsstaternas lagar och andra författningar samt sedvänjor särskilt i fråga om religiösa riter, kulturella traditioner och regionalt arv”. Denna tvingande bestämmelse ersätter det gentlemen's agreement (dvs. protokoll) som tidigare gällde och t.ex. ger domstolen rätt att reglera tvister.

(7) Ett sådant system skulle också kunna ansöka om ISO65-ackreditering – generella krav för organ som erbjuder produktcertifieringssystem.

(8) I linje med WQ-projektet måste bedömningarna vara baserade i första hand på djurens beteende (”resultat vad gäller välbefinnande”) snarare än direkt på produktionssystemen (”input och resurser”). I praktiken bedöms alltså produktionssystemen genom den påverkan de har på djurens beteende. Indikatorerna förutsätts omfatta alla viktiga faktorer för arten i fråga i form av djurhållningsrelaterade faktorer, utrymmesrelaterade förhållanden och uppfödningsförhållanden, möjligheter till naturligt beteende, daglig tillsyn, sjukdoms- och hälsoaspekter, avvänjning, operativa ingrepp samt transport till slakteri, bedövning och slaktning. Systemet uppmuntrar också till frivilliga nydaningar och förbättringar som genomförs på individuell basis.

(9) Uttrycket ”normer” föreslås för att undvika sammanblandning med ”standarder” som europeiska standardiseringsorgan utarbetar med användning av specifika förfaranden.

(10) Detta återger WQ-projektets klassificering i tre nivåer: utmärkt (högsta nivån), högt (gott välbefinnande) och över minimikraven.

(11) En institution eller organisation eller ett speciellt certifieringsorgan som i sitt arbete utgår från relevanta europeiska eller internationella ISO-standarder i EN – ISO – 17000 eller är ackrediterad som certifieringsorgan i enlighet med EN – ISO – 45011.

(12) Kommissionen använder uttrycket ”europeiskt nätverk för referenscentrum”, men vad som avses här är ett nätverk av forskningsenheter som samordnas – på samma sätt som inom djurhälsosektorn – av ett eller flera referenscentrum (t.ex. ett för varje enskild art) som på basis av indikatorer föreslår djurskyddsnormer som ska antas av ett oberoende organ. I yttrandet anges inte ingående hur dessa organ ska organiseras, bortsett från förslaget att berörda aktörer bör involveras.