Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Behovet av en integrerad strategi för upprustningen av stadsområden” (förberedande yttrande)

2011/C 21/01

Föredragande: Angelo GRASSO

Den 2 december 2009 uppmanade Spaniens bostadsminister å det spanska ordförandeskapets vägnar och i enlighet med artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om

”Behovet av en integrerad strategi för upprustningen av stadsområden”.

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 4 maj 2010.

Vid sin 463:e plenarsession den 26–27 maj 2010 (sammanträdet den 26 maj 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 87 röster för, 4 röster emot och 2 nedlagda röster.

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1   Staden har blivit ett energislösande system och dessutom en viktig bidragande orsak till miljöförändringarna. Därför är åtgärder samordnade på EU-nivå för en mer beslutsam utveckling av politiken för stadsförnyelse ett av de viktigaste medlen i kampen mot skadliga CO2-utsläpp och klimatförändringar.

1.2   EESK efterlyser en åtgärdsstrategi för städer och storstäder inriktad på förnyelse av eftersatta områden vad gäller byggnader, stadsplanering, sociala och miljömässiga frågor.

1.3   Tyvärr är de konventionella instrumenten för fysisk planering otillräckliga för denna typ av arbetssätt, också av det skälet att städer skiljer sig åt i fråga om till läge, situation och tjänsteutbud, och inga enhetslösningar kan därför föreslås. EESK föreslår därför att EU tar fram åtgärdsinstrument som grundar sig på system av indikatorer för stadskvalitet baserade på gränsvärden för sociala-stadsrelaterade och miljömässiga problem och samtidigt utarbetar index för stadsförnyelse som kan användas för att mäta den administrativa effektiviteten, åtgärdernas framgång och invånarnas tillfredsställelse.

1.4   I detta sammanhang vill vi åter peka på några förslag som utarbetats av EESK i andra yttranden, och vi hoppas på att kunna fördjupa och bredda den europeiska debatten om hållbara städer. Vi hoppas också att tanken på att inrätta en högnivågrupp inom EU på temat ”stadsutveckling och hållbarhet” ska tas väl upp (1).

1.5   För att kunna inleda en ”ny renässans för städerna” som omfattar en integrerad modell för stadsförnyelse och som fokuserar på de demografiska förändringarna i befolkningen, den sociala sammanhållningen, översynen av städernas ekonomiska bas, en omvärdering av naturresurserna, dematerialiseringsprocesserna, energiaspekterna i städerna och den biologiska mångfalden, anser EESK att det krävs ett starkt samarbete mellan de olika styresnivåer (kommissionen, regeringarna, regionerna, de lokala myndigheterna) som kännetecknas av en mer flexibel och mindre strikt tillämpning av subsidiaritetsprincipen och som inte enbart förvaltas inom den hierarkiska behörighetsramen. För detta krävs att man främjar tematiska nätverk mellan städer som gynnar genomförandet av en hållbar stadsförnyelse.

1.6   Att öka energieffektiviteten i byggnader och infrastruktur bör vara en central del i de politiska åtagandena om stadsförnyelse inom EU på grund av de fördelar som skapas genom det minskade energibehov och det tillskott av arbetstillfällen som skulle skapas i Europa. EESK önskar att EU strävar efter att uppfylla dessa mål genom ökad integration med de sektorsrelaterade program som håller på att utarbetas: EU:s innovationspolitik, EU:s transportpolitik 2010–2020 samt den strategiska EU-planen för energiteknik. Kommittén önskar också att man ökar investeringarna genom att med hjälp av EIB förstärka de ekonomiska instrument som finns (Jessica, Jaspers, osv.) och genom att främja effektiva offentlig-privata partnerskap.

1.7   En integration mellan hållbara transportsystem och energisystem bör vara en grundsten i en politik för stadsförnyelse. Denna integrationspolitik bör också stödjas med EU-medel inriktade på hållbara transportnät och en politik för alternativ energi, vilket är nödvändigt för en förnyelse av de stadsnära områdena.

1.8   Kommittén skulle också gärna se att medlemsstaterna antar en skattepolitik som stimulerar medborgarna att samarbeta för att förvandla varje byggnad i staden till ett kraftverk.

1.9   EESK anser att man bör främja kulturell utveckling och företagsinsatser, framför allt inom sektorn för små och medelstora företag, för att kartlägga innovativa lösningar som kan leda till förnyelse och skapa gröna jobb.

1.10   EESK anser för övrigt att man för att främja ökat deltagande och ansvar bland medborgarna när det gäller genomförandet av integrerade program för stadsförnyelse bör inleda en dialog och ett samråd med olika befolkningsgrupper i stadskärnorna, inbegripet kvinnor och ungdomar samt de personer som löper störst risk för utestängning. Man bör också inleda en PR-kampanj på EU-nivå, i samarbete med nätverk som företräder medborgarna och sektorerna, om de konkreta möjligheter att spara som produktion av ren energi innebär. Den nuvarande kampanjen är inte tillräckligt fokuserad och har alltför begränsade resurser.

1.11   Politiken för förnyelse av de europeiska städerna bör, för att vara konkurrenskraftig gentemot de asiatiska metropolerna, kunna förena en omvandling av det fysiska rummet med den dematerialisering som IT-tekniken möjliggör. På så vis kan man bevara miljön och undvika att staden än en gång slukar grönområdena.

1.12   EESK anser dessutom att det är strategiskt viktigt att inleda en omfattande utbildningsprocess inriktad på de styrande i syfte att öka deras ansvarstagande, kreativitet och kvalitet. Syftet skulle vara att öka deras förmåga att välja rätt i fråga om politiken för kvalitetshöjning och stadsutveckling i linje med EU:s mål för hållbar utveckling. Samtidigt vill EESK åter påpeka värdet av samarbete med GD Regionalpolitik, ett samarbete som bör stärkas. Kommittén anser emellertid att det också är nödvändigt och lämpligt att stärka den operativa kärna som sysslar med stadspolitik inom GD Regionalpolitik i syfte att påskynda kommissionens planerade genomförande av utvecklingsprogrammen.

2.   Inledning

2.1   Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa (maj 2007) är ett av de viktigaste vittnesmålen under de senaste tio åren om medlemsstaternas vilja att komma överens om gemensamma strategier och principer för politiken för stadsutveckling, och debatten om stadsutveckling har intensifierats avsevärt inom EU. Som en följd av detta har det spanska ordförandeskapet för EU ägnat mycket uppmärksamhet åt ämnet, och har uppmanat EESK och Regionkommittén att analysera frågan och lägga fram bidrag i debatten i samband med EU-ministrarnas informella möte.

2.2   Analysen rör vissa viktiga frågor som måste lösas i städerna med hjälp av en politik för stadsförnyelse som på ett integrerat sätt ska leda till en hållbarhet i städerna som uppfyller olika krav:

3.   Integrerad stadsplanering

3.1   Miljöskyddet på de olika nivåerna i städerna och förbättringar av livskvaliteten bör utgöra ett av de viktiga operativa målen för medlemsstaternas och EU:s regionalpolitik.

3.2   Med detta yttrande avser EESK bekräfta att kommittén anser att man behöver utveckla en integrerad politik för stadsförnyelse inom den ram som fastställs i programplaneringsdokumentet för Europa 2020-strategin och det spanska ordförandeskapets program (2).

3.2.1   Kommittén ställer sig bakom innehållet i dokumentet om Europa 2020-strategin och dess operativa riktlinjer, som innebär att politiken för stadsförnyelse bör innehålla vissa innovativa koncept:

3.2.2   Kommittén anser att det spanska ordförandeskapets program ligger i linje med dessa koncept, i enlighet med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och syftar till att stärka målet att säkerställa allas medborgerliga rättigheter och försvara de grundläggande friheterna.

3.2.3   Dessa mål stimulerar den syn på stadsförnyelse som innebär att det finns ett starkt ömsesidigt beroende mellan kvaliteten i området och kvaliteten i mottagandet, det vill säga en förnyelse som är öppen för alla medborgare, oberoende av språk, ursprung eller religion.

4.   Några storstadsproblem

4.1   I enlighet med de principer som förts fram i ovan nämnda dokument bör stadsförnyelsen beakta ett system av stora förändringar i stadens form och natur (3):

4.2   Mot det stängda rummet bör man ställa det obegränsade, som representeras av immateriella förhållanden där begreppet tid tenderar att ersätta begreppet fysiskt avstånd.

4.3   Stadsförnyelse bör således förena traditionell förnyelse av de fysiska utrymmena och dematerialisering, som finner sitt fulla uttryck i IT-tekniken. Det problem som måste lösas består i dilemmat att intellektet kan vara allestädes närvarande medan kroppen inte ständigt kan vara i rörelse utan rötter, utan vill finna struktur på platser och i utrymmen av hög kvalitet.

4.4   Stadsförnyelsen måste således vara ett resultat av samverkanseffekter och integration mellan stadens tre dimensioner:

—   Agora-staden: fokuserad på människan med total harmoni mellan bebyggelse och stadsrum, mellan social sammanhållning och ekonomisk utveckling.

—   Den ”glokala” staden (global/lokal): Resultatet av större jämvikt mellan globaliseringsprocesserna och förmågan att dra nytta av de lokala resurserna och de olika särarterna och attityderna.

—   Den hållbara staden: Bör inom staden kunna lösa de problem som staden ger upphov till, utan att överföra dem till andra platser eller till kommande generationer.

5.   En holistisk modell för stadsförnyelse

5.1   Kommittén önskar en ”ny renässans för städerna” (4) som kännetecknas av följande:

5.2   En politik som grundar sig på begreppet en ”ny renässans för städerna” förstärker betydelsen av ”Den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen i regioner och städer” (5) genom att tolka den viktiga roll som de lokala myndigheterna har när det gäller att övervinna krisen som strukturellt faktum inte bara i syfte att påverka den ekonomiska krisen, utan också med avseende på en omvärdering av alla lokalsamhällets resurser.

5.3   Därmed uppstår en integrerad modell för stadsförnyelse som ett rumsligt uttryck för en grön ny giv  (6), där det holistiska systemet för åtgärder rörande mänskliga resurser, naturresurser och fysiska resurser bör ha en förnyad definition av rikedom som referenspunkt, baserad inte bara på ansamling, utan framför allt på besparing av resurser och på ökat välbefinnande för medborgarna (7).

Denna modell kräver utövande av ledarskap i de lokala myndigheterna som underlättar aktivt deltagande från medborgarnas sida och från de ekonomiska aktörerna inom territoriet för att kunna påskynda utvecklingen av marknaderna och den gröna tekniken. Förslaget om en högnivågrupp för hållbar utveckling skulle kunna underlätta främjandet och tillväxten av tematiska nätverk mellan städer, även mellan medelstora och små städer, för att kunna arbeta mot särskilda mål.

6.   Det holistiska systemet för åtgärder för stadsförnyelse innefattar:

6.1   Mänskliga resurser

6.1.1   Det gäller att på ett harmoniskt sätt förena målet i Lissabonstrategin om att skapa ett mer konkurrenskraftigt samhälle tack vare ökade kunskaper och kreativitet med målet i programplaneringsdokumentet för Europa 2020-strategin om vikten av att stimulera sammanhållning genom en politik som stödjer svaga grupper, särskilt äldre, ökar integreringsgraden, särskilt i fråga om nya invandrare, bekämpar fattigdomen och ökar solidariteten mellan generationerna.

6.1.2   EU har skapat kulturellt och praktiskt utrymme för

6.1.3   Denna politik bör omprövas för att

6.1.4   Enligt demografiska prognoser kommer mer än hälften av befolkningen att vara över 48 år 2060 och om de nya demografiska flödena förstärks, särskilt när det gäller ungdomar som flyttar till städerna, kommer nedgången att fortsätta i landsbygdsområden och mindre gynnade regioner. I sammanhanget måste följande beaktas på lokal nivå:

6.1.5   De nya arbetstillfällen som skulle skapas genom en ny grön giv och genom minskningen av utsläppen behöver en utbildnings- och spridningspolitik. Man bör göra satsningar för att

6.2   Naturresurser

6.2.1   Naturresursernas överlägsenhet i förhållande till de fysiska resurserna innebär att det är av stor betydelse att studera stadens metabolism för att kunna inleda en förnyelse som grundar sig på minskad användning av råvaror och eliminering av avfall.

6.2.2   Kunskaper om stadens metabolism är viktiga om man vill uppnå de mål om en förbättrad stadsmiljö som fastställs i internationella konventioner om bevarandet av miljön (Kyoto, biologisk mångfald, vatten osv.) i syfte att hejda klimatförändringarna (9).

6.3   Fysiska resurser

6.3.1   I förhållande till de pågående omvandlingsprocesserna bör stadsförnyelsen i allt mindre grad kännetecknas av separata, fastställda och begränsade åtgärder, och i allt större utsträckning inriktas mot en utveckling av mångfunktionella sammanhang som kännetecknas av kvalitet, variation i rummet och samspel mellan olika beståndsdelar: elasticitet, formbarhet och mottagningsförmåga.

6.3.2   EESK anser att stadsförnyelsen i fråga om byggnader och infrastruktur inte kan låta bli att beakta den ökade betydelsen av de miljömässiga begränsningarna, integrationsprocesserna och samspelets ökande roll.

6.4   Immateriella resurser

6.4.1   I sitt program om e-Europa (1999), i Lissabonkonventionen (2000) och i de operativa programmen i-2010 fastställer Europeiska rådet att e-samhället är en av de främsta utvecklingsfaktorerna för EU. Som en följd av detta avser rådet att främja projekt för att påskynda utvecklingsprocessen mot ett samhälle som kan dra nytta av de möjligheter som elektronik och interaktivitet medför. Därför fastställer man nu åtgärder som ska göra det möjligt för alla EU-medborgare att träda in i den digitala tidsåldern och att ha en Internetuppkoppling i syfte att skapa ett öppet samhälle för alla präglat av samarbete.

6.4.2   Därför får städerna i uppgift att locka till sig kunskaper, förnya förbindelserna mellan offentlig förvaltning och allmänhet samt stimulera omvandlingen av produktionsapparaten (10).

6.4.3   Det finns inget tvivel om att det bör göras snabba och massiva investeringar i tekniska innovationer i städerna med tanke på att konkurrensen från Asien är mycket stor (11).

7.   Mot en ny grön giv för staden

7.1   Frågan om stadsförnyelse är komplex men bör infogas i en strategisk ram för att kunna lösas effektivt.

7.2   Den mest brådskande frågan rör troligtvis det nära sambandet mellan stadsförnyelse, stadsmiljö och problemet med den ekonomiska krisen. Enligt EESK bör stadsförnyelseprocessen ske i enlighet med principerna för den gröna ekonomin och som en möjlighet till en ny grön giv för Europa (12), som skulle kunna bestå av en integrering av olika stadsmönster: den biotiska staden, den materiella staden och den digitala staden. Alla dessa former bör syfta till att stärka den solidariska staden.

I sammanhanget bör man omvärdera miljöns roll som producent av varor och tjänster som är väsentliga för människan.

8.   Den biotiska staden

8.1   Stärka de ekologiska nätverken

8.1.1   Kommittén anser att det är särskilt viktigt att studera staden som ekosystem och att kartlägga värdet av den naturliga infrastrukturen (t.ex. som källa till rent vatten och ren luft, vindskydd, jordens bördighet eller pollinering) som svårligen kan ersättas med tekniska lösningar utom till mycket höga kostnader och med en effektivitet som inte kan mäta sig med de biotiska systemen.

8.1.2   Det beräknas att det Europa fram till 2050 kommer att förlora ytterligare 11 % av de naturresurser som fanns år 2000 (13), och därför bör de offentliga institutionerna lägga särskild vikt vid följderna av detta och öka investeringarna till skydd av ekosystemen, även i städerna.

8.2   Produktion av förnybar energi

8.2.1   Staden är en viktig beståndsdel i utvecklingen av förnybar energi. Teknisk förbättring och förnyelse av anläggningar för uppvärmning och kylning, som står för 40–50 % av den globala efterfrågan på energi, står i centrum för EU:s 20-20-20-politik för förbättring av energieffektiviteten (minskade utsläpp av växthusgaser med 20 %, minskning av energiförbrukningen med 20 %, ökad användning av förnybar energi med 20 %).

8.2.2   En ökning av energin från förnybara källor, vilket planeras i den strategiska EU-planen för energiteknik, är av stor vikt på grund av de sysselsättningsrelaterade följderna. Städerna bör därför vara de första som tar till sig den nya tekniken. Det är av det skälet mycket lämpligt att rådet och parlamentet har fattat beslut om att finansiera den strategiska EU-planen för energiteknik.

9.   Den materiella staden

9.1   Öka byggnadernas energieffektivitet

9.1.1   Att öka energieffektiviteten i byggnader och infrastruktur bör vara en central del i de politiska åtagandena om stadsförnyelse inom EU. Tack vare ny teknik är möjligheterna att förbättra energieffektiviteten enorma, och före 2050 skulle vi behöva minska behovet av primärenergi med ca 300 exajoule för att kunna åstadkomma en årlig minskning av koldioxidutsläppen med 20–25 gigaton. För närvarande är de årliga investeringarna i energieffektivitet inom EU ca 60 miljarder euro.

9.1.2   Kommissionen genomförde en studie 2005 som visade att de erforderliga investeringarna för att spara 20 % av energiförbrukningen skulle medföra en miljon nya arbetstillfällen (direkta och indirekta). Besparingarna skulle koncentreras till sektorer som belysning av byggnader, teknisk utrustning i kontor, hushållsmaskiner och kraftvärme.

9.1.3   EESK skulle önska att målet inte begränsade sig till energibesparingar utan syftade till att omvandla varje byggnad till ett kraftverk (every building a power station).

9.1.4   Detta skulle under de kommande åren innebära avsevärda investeringar i forskning och skulle förvandla stadsbyggandet i syfte att optimera metabolismen tack vare användningen av innovativa material och ständigt bättre logistiska lösningar på byggarbetsplatsen.

9.1.5   Förnyelsen av byggnadsbeståndet kräver samverkanseffekter på ekonomisk nivå och politiskt samarbete på global nivå eftersom

9.2   Ett integrerat infrastruktursystem

9.2.1   I EU-dokumenten om social sammanhållning understryks vikten av integration av alla typer av infrastruktur, något som går utöver arbetet med att säkerställa goda förbindelser mellan territorierna. I EU planeras investeringar för modernisering av infrastrukturnäten på 600 miljoner euro fram till 2020, varav 90 miljoner avsatts för ”intelligent” infrastruktur.

9.2.2   Begreppet integrerad infrastruktur bör också utgöra ett viktigt mål för stadsförnyelsen. Det bör inbegripa tillgång till följande:

10.   Den digitala staden

10.1   De stadsplattformar med hög interaktivitet som håller på att genomföras med den nya generationens kommunikationsteknik har till syfte att påskynda stadsförnyelseprocessen och införa innovativa faktorer som kommer att gå i riktning mot följande:

11.   Den solidariska staden

11.1   De faktorer som har diskuterats hittills är viktiga, men bör ses endast som instrument i stadsförnyelseprocessen, vars grundläggande syfte är att öka den sociala sammanhållningen, med respekt för den ofta bekräftade grundläggande principen för vårt europeiska samhälle.

11.2   Ökad social sammanhållning kräver en förnyelse av förvaltningssystemen på alla nivåer, från EU-nivå till lokal nivå, för att kunna möta den komplexitet och mångfald som finns i de förbindelser som kännetecknar vårt samhälle. Länkarna i förbindelsekedjan förnyas med hjälp av arbetssätt som präglas av samarbete, minskad asymmetri och utveckling av ledarskapsbegreppet.

11.3   Arbetssätt som präglas av samarbete: Detta är en grundläggande metod i den hållbara förvaltningen som syftar till att ge alla berörda valmöjligheter. Det inleds med att man startar medborgarforum. Möjligheterna har ökat tack vare utvecklingen av interaktivt tekniskt stöd. Detta arbetssätt sammanfattas i den slogan som National Academy of Public Administration i USA använder: ”Fråga inte vad ditt land kan göra för dig. Fråga vad vi kan göra tillsammans” (14).

11.4   Minskad asymmetri: Möjligheten att i realtid få tillgång till allt effektivare kunskapssystem och möjligheten att samtala i realtid minskar avståndet mellan den som vet och de som tidigare endast var passiva användare. Detta förändrar relationerna mellan människor och även stadsrummets betydelse – det blir en katalysator för nya relationer (t.ex. vårdcentraltjänster/första hjälpen som flyttar från sjukhusen till tunnelbanestationer, stormarknader osv.).

11.5   Utveckling av ledarskapsbegreppet: Omstruktureringen av relationssystemen och de ökade möjligheterna att samarbeta kräver en ny roll för de offentliga företrädarna, som samtidigt måste leda och underlätta för folk.

11.6   De stora förändringarna i relationssystemet öppnar för möjligheter till djupa förändringar i de organisatoriska modellerna, särskilt för de lokala förvaltningarna, i en trend som präglas av en övergång från åtgärder som normalt sett ligger på det strategiska planet till en aktivering av gemensamma plattformar som i typfallet präglas av långsiktig hållbarhet. Plattformsmodellen, som redan prövats av EU för att organisera produktions- och kunskapssektorerna, skulle utökas i syfte att skapa ett nätverk fullt av förbindelser som syftar till att göra intressenterna i städerna delaktiga och främja en subsidiaritetspolitik mellan starka och svaga befolkningsgrupper. Det kan röra sig om

(1)  EUT C 77, 31.3.2009, s. 123.

(2)  Europeiska kommissionen, ”Kommissionens arbetsdokument: Samråd om framtidsstrategin ’EU 2020’”, Bryssel 2009, samt Ministerio de Asuntos Exteriores y Cooperación. Secretaría de Estado para la Unión Europea, Programme for the Spanish Presidency of the Council of the European Union 1 january - 30 june 2010: ”Innovating Europe”, Imprenta Nacional Boletín Oficial del Estado, Madrid, 2010.

(3)  En ypperlig genomgång av de viktigaste problemen i samband med stadsförnyelse finns i: Massimo Cacciari, La città, Pazzini Stampatore Editore, Villa Verucchio (RN), 2004.

(4)  Richard Rogers, Toward an Urban Renaissance, Urban Task Force, London, 2005. Kan laddas ner här: www.urbantaskforce.org.

(5)  EU:s regionkommitté: ”Den europeiska ekonomiska återhämtningsplanen i regioner och städer”, Bryssel, 2008. Kan laddas ner här: http://portal.cor.europa.eu/europe2020/Pages/Library.aspx.

(6)  Se följande dokument: A green new deal for Europe framlagt av Wuppertal Institut, Rethinking the Economic Recovery: A Global Green New Deal dell'ONU-Environmental Programme, A green new-deal från New economic foundation, Toward a Transatlantic Green New Deal: Tackling the Climate and Economic Crises av Worldwatch Institute för Heinrich Böll Foundation.

(7)  På så vis skulle man uppnå full tillämpning på lokal nivå av rekommendationerna i ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Bortom BNP: att mäta framsteg i en föränderlig värld” (KOM(2009) 433 slutlig), som kan laddas ner från http://www.beyond-gdp.eu/. De grundar sig på den rapport som utarbetades av Stiglitz, Fitoussi och Sen, som stöddes av EU på begäran av den franska regeringen. Rapporten finn här: http://www.stiglitz-sen-fitoussi.fr/en/index.htm.

(8)  Jan Jacob Trip, Creative city development in the Lisbon strategy, TU Delft, 2009. Xavier Vives, Lluís Torrens, The strategies of european metropolitan areas in the context of the European Union enlargement, Pla Estratègic Metropolità de Barcelona, 2005.

(9)  Rudolf de Groot, Function-analysis and valuation as a tool to assess land use conflicts in planning for sustainable, multi-functional landscapes, Landscape and Urban Planning 75 (2006) s. 175–186.

(10)  World economic forum, The Lisbon review 2002-2006, se: www.weforum.org/pdf/gcr/lisbonreview/report2006.pdf;

Europeiska kommissionen, i2010: Informationssamhället och medier för tillväxt och sysselsättning, se:

http://europa.eu/legislation_summaries/employment_and_social_policy/job_creation_measures/c11328_it.htm.

Fondazione Ugo Bordoni, Dossier EU i 2010, se: http://www.fub.it/osservatorio/dossieruei2010/liniziativai2010.

(11)  Erfarenheterna från u-city finns här:

(12)  Avsnittet ansluter till New economic foundation, A green new-deal, Londra, 2009, se: www.neweconomics.org/projects/green-new-deal.

(13)  Europeiska kommissionen The Economics of Ecosystems and Biodiversity (TEEB). Se: http://ec.europa.eu/environment/nature/biodiversity/economics/.

(14)  Se http://www.collaborationproject.org/display/home/Home.