Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Mot en hållbar framtid för vattenbruket – Nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket”

Den 8 april 2009 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Mot en hållbar framtid för vattenbruket – Nya impulser för strategin för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket”

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 25 mars 2010.

Vid sin 462:a plenarsession den 28–29 april 2010 (sammanträdet den 28 april) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 150 röster för, 1 röst emot och 3 nedlagda röster.

1.1 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén upprepar än en gång den oro som man redan uttryckt i sitt yttrande över strategin från 2003 (1) med avseende på att konkurrenskraften hos vattenbruket i EU minskar på grund av ett olämpligt regelverk. Bestämmelser inom olika områden påverkar vattenbruket i onödan, vilket ytterligare försvårar sektorns utveckling.

1.2 EESK ser därför positivt på kommissionens meddelande, och anser att meddelandet är både lämpligt och lägligt.

1.3 Det krävs förnyade insatser för att skapa en hållbar tillväxt inom EU:s vattenbruksnäring så att den kan tillgodose efterfrågan på näringsrika, hälsosamma och säkra vattenbruksprodukter. Om detta görs på lämpligt sätt kommer även den socioekonomiska utvecklingen att främjas i de berörda regionerna i och med att fler trygga och högkvalitativa arbetstillfällen skapas, vilket bidrar till att människor stannar kvar i dessa områden.

1.4 EESK upprepar sin uppfattning att den inre marknaden är en av EU:s viktigaste tillgångar. Därför ser kommittén med oro på den bristande enhetligheten och samstämmigheten mellan medlemsstaternas lagstiftningar, bl.a. när det gäller märkning av vattenbruksprodukter eller tolkningen av EU:s miljölagstiftning, t.ex. nätverket Natura 2000 eller ramdirektivet för vatten.

1.5 Bebyggelsen av kustområdena ökar, och det är därför viktigt att främja synergier mellan förenliga verksamheter, bl.a. miljöskydd. Vattenbruket förfogar över ett begränsat utrymme, vilket är ett av de främsta skälen till den rådande stagnationen inom sektorn. EESK rekommenderar i detta avseende att förfarandena för beviljande av licenser till vattenbruk förbättras och görs snabbare, och att handläggningen förenklas och påskyndas för att förkorta tidsfristerna för licensförfarandena.

1.6 EESK uttrycker oro över att den nuvarande märkningen av vattenbruksprodukter vid försäljningspunkterna är bristfällig, vilket innebär att konsumenterna inte kan göra ansvarsfulla och informerade inköp. Konsumenterna har t.ex. svårt att skilja mellan vattenbruksprodukter som odlats inom EU och importerade produkter, och mellan färska produkter och produkter som har varit frysta.

1.7 EESK är även oroad över att importerade vattenbruksprodukter inte uppfyller EU:s hälsoskyddsnormer. De skilda kriterierna för spårbarhet är särskilt oroande eftersom spårbarheten är mycket viktig för livsmedelssäkerheten. Kommittén ser även med oro på de sociala förhållandena, t.ex. barnarbete eller arbete som sker under slavliknande förhållanden.

1.8 Vattenbruksnäringen producerar kvalitetslivsmedel i den marina miljön, vilket inte är förenligt med en försämrad eller förorenad miljö. Därför är det mycket viktigt att se till att EU:s vatten hålls i gott skick.

1.8.1 Miljöskyddet är en av EU:s prioriteringar, men detta får emellertid inte hindra verksamheter som kan vara förenliga med EU:s miljöskyddsnormer. Kommissionen bör genomföra en informationskampanj för att förklara de grundläggande miljöskyddsreglerna, särskilt Natura 2000 och dess förhållande till och förenligheten med vattenbruket.

1.8.2 EESK rekommenderar insatser för att främja miljömärkning av vattenbrukprodukter. Målsättningen för detta bör vara att lyfta fram och främja miljövänliga vattenbruksprodukter från vattenbruk som drivs på ett sätt som är inriktat på hållbar utveckling.

1.9 Med tanke på den innovativa karaktären hos vattenbruket i EU vill EESK även lyfta fram behovet av att främja forskning och teknisk utveckling inom vattenbruket. Den nyligen inrättade europeiska teknik- och innovationsplattformen för vattenbruk (EATIP) kan bli en utmärkt drivkraft för att främja dessa insatser.

1.10 När det gäller djurhälsa är EESK oroad över att vattenbruket endast förfogar över ett begränsat antal tillåtna veterinärmedicinska produkter.

2.1 Målsättningen med meddelandet är att fastställa orsakerna till stagneringen av vattenbruket i EU och blåsa nytt liv i dess utveckling. Därför har kommissionen utarbetat ett svar som bygger på tre grundläggande faktorer: främja konkurrenskraften, skapa förutsättningar för en hållbar utveckling och förbättra vattenbrukets anseende och förvaltning.

2.2 Kommissionen föreslår att konkurrenskraften hos EU:s vattenbruksprodukter ska främjas genom en konkurrenskraftig och diversifierad vattenbruksnäring som grundas på innovation.

2.2.1 Den hållbara utvecklingen av vattenbruket måste stödjas av . Därför kommer kommissionen att gynna initiativ för forskning, utveckling och innovation och främja utvecklingen av forskningsinfrastrukturer samt anslå lämpliga medel för detta.

2.2.2 Kommissionen kommer att arbeta för att det ska råda lika konkurrensvillkor för vattenbruket inom det i förhållande till andra verksamheter och skapa synergier mellan olika verksamheter.

2.2.3 Vattenbruksnäringen i EU måste kunna , anpassa sig till marknadskraven och samverka på lika villkor med andra aktörer i handelskedjan. Kommissionen kommer därför att diskutera vattenbrukssektorns behov, framför allt vad gäller producentorganisationer, branschinterna förhållanden, konsumentinformation och styrinstrument på marknaden.

2.2.4 Vattenbrukets bör erbjuda fiskeanknutna sektorer expansions- och exportmöjligheter. I detta sammanhang kommer kommissionen att främja utvecklingen av ett hållbart vattenbruk i tredjeländer.

2.3 Kommissionen vill skapa förutsättningar för en hållbar tillväxt av vattenbruket på ett sätt som är förenligt med skyddet av den naturliga miljön. Vattenbruksprodukter som är tillverkade i EU eller importeras till EU ska vara i överensstämmelse med högt ställda krav när det gäller konsumenternas hälsa och säkerhet. EU kommer även att främja ett fullgott skydd av odlade vattendjurs hälsa och välbefinnande.

2.3.1 Det är viktigt att säkra . Här kommer kommissionen att fortsätta betona betydelsen av en miljömässigt hållbar utveckling av vattenbruket.

2.3.2 I omvänd ordning kräver vattenbruk en och vatten av högsta kvalitet för att kunna garantera vattendjurs hälsa och säkra livsmedel, särskilt när det gäller skaldjur.

2.3.3 För en optimal tillväxt och produktion krävs med bästa möjliga uppfödningsförhållanden. Kommissionen kommer att se till att direktiv 2006/88/EG (2) om djurhälsokrav för djur och produkter från vattenbruk tillämpas fullt ut.

2.3.4 är en faktor som konsumenter, beslutsfattare och producenter fäster avseende vid. Kommissionen kommer att inhämta råd i fråga om vattendjurs välbefinnande med avseende på varje enskild art.

2.3.5 Ett av de största problemen för vattenbruksnäringen är att det endast finns . Kommissionen kommer därför att uppmuntra tillämpning av rekommendationerna i 2007 års rapport från arbetsgruppen som behandlar tillgången på veterinärmedicin.

2.3.6 Tillgången till är fortfarande en central faktor för vattenbrukets utveckling. Kommissionen kommer att arbeta för att öka tillgången till nödvändiga tillsatser för fiskfoder och se över förordningen om animaliska biprodukter.

2.3.7 Kommissionen måste garantera och beakta . Kommissionen kommer att fortsätta betona behovet av att vattenbruksprodukter ska vara säkra för konsumenten, vilket gäller både produkter som produceras inom gemenskapen och som importeras från tredjeländer. I detta avseende kommer den att fortsätta att basera sina åtgärder på grundval av vetenskapliga rön och försiktighetsprincipen. Kommissionen kommer även att beakta hälsofördelarna med att konsumera vattenbruksprodukter.

2.4 Det är nödvändigt att förbättra vattenbrukssektorns anseende och förvaltning och skapa jämlika villkor på EU-nivå.

2.4.1 på ett bättre sätt, vilket torde skapa likvärdiga marknadsvillkor mellan de ekonomiska aktörerna när det gäller beslut som rör utvecklingen av vattenbruksnäringen. I detta avseende kommer kommissionen att förbättra informationen om tillämpningen av miljöpolitiken, särskilt Natura 2000, och se till att medlemsstaterna tillämpar EU:s lagstiftning om djurhälsa och konsumentskydd på ett korrekt sätt. När det gäller tredjeländer kommer den att övervaka att dessa lever upp till de krav som fastställs i gemenskapslagstiftningen.

2.4.2 Minskad för framför allt små och medelstora företag är av väsentlig betydelse för att främja vattenbrukets utveckling. I detta sammanhang kommer kommissionen att arbeta för att förenkla lagstiftningen och minska den administrativa belastningen på EU-nivå.

2.4.3 Kommissionen kommer att främja och lämplig information till allmänheten genom omfattande och väl avvägda samråd. Detta kommer att bidra till bättre reglering och förvaltning, vilket i sin tur kommer att förbättra vattenbruksnäringens anseende.

2.4.4 Kommissionen kommer likaså att arbeta för en , eftersom den officiella EU-statistiken om vattenbruksnäringen är tämligen begränsad. Den kommer även att bredda informationsbasen i fråga om marknadspriser för att inrätta ett prisövervakningssystem i hela handelskedjan.

3.1 Vattenbruksnäringen producerar för närvarande 47 % av de produkter från vattenlevande djur som konsumeras av världens befolkning. Dessutom har näringen avsevärda tillväxtmöjligheter, och därför bör vattenbruket vara en central aspekt i den strategiska politiken för livsmedelsförsörjningen för att tillgodose den framtida efterfrågan på livsmedel.

3.2 Under de senaste 10 åren har världens befolkning ökat med 12 % och konsumtionen av fiskeriprodukter har ökat med 27 %. Den ökade konsumtionen beror bland annat på hälsofördelarna med omega 3-fettsyrorna, som fisk innehåller en hög halt av. EU är världens största marknad för vattenbruksprodukter. Inom EU konsumeras över 12 miljoner ton per år, och det finns en tydlig tillväxttendens. Samtidigt är EU endast självförsörjande till knappt 35 % och importen av vattenbruksprodukter uppgår till 65 %, en siffra som ökar.

3.3 EU:s vattenbruk ingår i den gemensamma fiskeripolitiken, vars målsättning är ett hållbart utnyttjande av de levande vattenresurserna, samtidigt som fiskets och vattenbrukets miljömässiga, sociala och ekonomiska aspekter beaktas. Inom ramen för den reformerade gemensamma fiskeripolitiken bör särskild uppmärksamhet ägnas åt vattenbrukets särdrag, och vattenbruksnäringen bör förses med effektiva stödinstrument för de olika sektorerna och marknaden. Den gemensamma fiskeripolitiken borde faktiskt döpas om till den ”gemensamma fiskeri- och vattenbrukspolitiken”.

3.4 I vissa kustområden och inlandsområden inom EU utgör vattenbruket i dag en viktig ekonomisk verksamhet, när det gäller såväl skaldjursproduktion som sötvattens- och havsfiske.

3.5 Från att ha varit en icke-industriell, småskalig verksamhet har vattenbruket från och med 1970-talet vuxit till en modern, dynamisk, innovativ och tekniskt avancerad industri med vertikalt integrerade företag.

3.6 EU:s vattenbruksnäring är en källa till sysselsättning i kustområden och avlägset belägna flodområden som i allmänhet är eftersatta och där det finns få alternativa sysselsättningsmöjligheter. Arbetet inom vattenbruket är specialiserat, kräver tekniskt kunnande och är stabila, såväl inom familjeföretag som inom små och medelstora företag.

3.7 År 2002 lade kommissionen fram sitt meddelande KOM(2002) 511 om en strategi för hållbar utveckling av det europeiska vattenbruket. Strategin hade följande målsättningar:

3.8 Kommissionen tillstår att EU:s vattenbruksproduktion sedan 2002 inte har utvecklats i den omfattning man förväntat sig, och att den till och med har stagnerat, såväl när det gäller skaldjursproduktionen som fisket (vattenbruksproduktionen av kräftdjur och alger är praktiskt taget obefintlig inom EU). Detta står i bjärt kontrast till den höga tillväxttakten inom denna sektor i övriga världen. Av dessa skäl anser kommissionen att det är nödvändigt att se över sin strategi och utvärdera den rådande situationen för EU:s vattenbruksnäring.

4.1 EU:s vattenbruk utnyttjar inte hela sin potential att skapa välstånd och arbetstillfällen. De sammanlagda produktionssiffrorna har stagnerat sedan 2002 och uppväger inte fiskeflottornas minskade fångster, vilket leder till att handelsbalansen försämras. Detta trots att EU har de lämpliga fysiska och miljömässiga förhållandena, banbrytande teknik och företag som är beredda att investera. Dessutom förfogar vattenbrukssektorn över de kunskaper och resurser som krävs för att vara miljömässigt hållbar, samtidigt som den tillhandahåller hälsosamma och säkra produkter av hög kvalitet.

4.2 EU:s komplexa rättsliga ram, de långsamma administrativa förfarandena, den begränsade tillgången till områden som är allmän egendom och den överdrivna administrativa bördan avskräcker från investeringar och hämmar konkurrenskraften hos EU:s vattenbruksproduktion.

4.3 Många av de utmaningar som hindrar utvecklingen av vattenbruksnäringen i EU har ett direkt samband med politiken och åtgärderna på nationell eller regional nivå. De nationella och regionala myndigheterna måste följaktligen bli medvetna om detta och inrätta en lämplig ram. I vissa medlemsstater har inga nya vattenbrukslicenser beviljats under de senaste 15 åren. Detta beror ibland på att de nationella och regionala förvaltningarna tolkar EU-lagstiftningen på ett sätt som får en negativ verkan, t.ex. när det gäller Natura 2000, eftersom en del förvaltningsmyndigheter omotiverat undantar vattenbruket från Natura 2000. Både medlemsstaterna och de självstyrande regionerna bör samordna sin lagstiftning för att inte skapa konstgjorda hinder för den fria marknaden inom EU.

4.4 Den gemensamma organisationen av marknaden för fiskeri- och vattenbruksprodukter, vars målsättning är att stabilisera marknaderna och garantera vattenbruksproducenternas inkomster, är i brådskande behov av en reform för att förstärka producentorganisationerna.

4.5 I det föregående meddelandet (KOM(2002) 511) lades alltför stor tonvikt vid vattenbrukets miljöaspekter och de ekonomiska och sociala aspekterna av ett hållbart vattenbruk hamnade i bakgrunden. I det nya meddelandet (KOM(2009) 162) föreslås en bättre jämvikt mellan de tre centrala aspekterna av en hållbar vattenbruksnäring, dvs. den miljömässiga, den sociala och den ekonomiska aspekten. Det fastställs att miljömässig hållbarhet endast är möjlig med konkurrenskraftiga och lönsamma företag.

4.6 De flesta vattenbruksföretagen i EU är effektiva och skulle kunna vara fullt konkurrenskraftiga om det rådde lika villkor i förhållande till importerade produkter. För närvarande existerar inte de nödvändiga förutsättningarna för att det ska råda lika villkor, vare sig inom produktionen eller på marknaden. När det gäller produktionen måste EU-producenterna följa stränga regler för fodertillsatser, begränsningar i användningen av godkända veterinärmedicinska produkter, miljökrav och sociala krav. Vattenbruksproducenter i tredjeländer är dock inte skyldiga att följa dessa krav, och kan därför fritt saluföra sina produkter på inre marknaden (till och med produkter som har tillverkats genom barnarbete eller andra överträdelser av rätten till värdiga arbetsförhållanden och en rättvis lön). När det gäller saluföringen finns det slutligen länder som stimulerar sin vattenbruksproduktion med olagliga metoder, produkter som senare saluförs i EU.

4.7 Den bristande informationen till konsumenterna om egenskaperna hos de vattenbruksprodukter som de köper innebär att de inte kan jämföra produkternas kvalitet och pris på ett lämpligt sätt. Detta är en allvarlig nackdel för EU-producenterna, vars produkter har ett högre mervärde än importerade produkter. Exempel på vilseledande information är t.ex. felaktiga angivelser av produkternas ursprungsland eller namn. Problemen är särskilt allvarliga när det gäller fiskfiléer som kommer från avlägset belägna länder, vanligen asiatiska länder, och sedan tinas upp vid försäljningstillfället. Dessa filéer säljs i samma diskar som filéer som verkligen är färska, utan att konsumenten tydligt informeras om skillnaderna mellan de båda produkterna, vilket innebär att priset blir den enda faktor som avgör köpet. I detta fall kan det till och med vara en dold folkhälsofara om en upptinad produkt fryses igen.

4.8 EESK rekommenderar följaktligen en förenkling av märkningen, särskilt för att klargöra informationen om ursprungsland eller ursprungsområde, och en förstärkning av inspektions- och kontrollsystemen vid gränserna.

4.9 En korrekt märkning av vattenbruksprodukter bör åtföljas av utbildnings- och informationsåtgärder som riktas till hela distributions- och handelskedjan, och som även bör nå konsumenterna. I detta sammanhang är det särskilt viktigt att lyfta fram att fiskeri- och vattenbruksprodukter innehåller de nyttiga omega 3-fettsyrorna, närmare bestämt syrorna EPA och DHA.

4.10 EESK rekommenderar att det genomförs reklamkampanjer för att förbättra vattenbruksnäringens anseende när det gäller produkter och processer. Ansvaret för utformningen av de budskap som ska förmedlas bör uppdras åt en särskild studiegrupp, som ska ha i uppgift att lägga fram förslag till initiativ i samarbete med sektorn. Kampanjerna bör vara transnationella, och självklart samordnas av kommissionen.

4.11 EU:s vattenbruk är en teknisk och innovativ verksamhet som kräver kontinuerlig vetenskaplig forskning. I det gällande sjunde ramprogrammet, där alla EU-initiativ för forskning är inordnade i grupper, ges forskning om vattenbruk mindre möjligheter än i de föregående programmen. Det är därför svårt att stärka innovationen och konkurrenskraften hos EU-sektorn. Intressenter inom EU:s vattenbruksnäring har nyligen inrättat en europeisk teknik- och innovationsplattform för vattenbruk (EATIP). Målsättningen är att verka för att vattenbrukssektorn prioriteras inom forskning, utveckling och innovation och att utarbeta en strategi för att nå dessa mål.

4.11.1 Insatserna för att ta fram alternativa, säkra och hållbara ingredienser som samtidigt tillgodoser fiskarnas näringsmässiga och biologiska behov måste fortsätta. Det är dock viktigt att se till att slutprodukten har samma näringsfördelar.

4.11.2 Optimeringen av de nuvarande produktionssystemen bör fortsätta, framför allt system med tydliga framtida expansionsmöjligheter, t.ex. havsanknuten vattenbruksverksamhet och systemen för recirkulering på land.

4.12 Den bristande tillgången på veterinärmedicinska produkter begränsar allvarligt vattenbrukets utveckling. EU:s vattenbruksnäring förfogar för närvarande inte över tillräckliga veterinärresurser, t.ex. bedövningsmedel, vaccin eller antibiotika. Denna situation inverkar negativt på sektorns lönsamhet och påverkar såväl djurens hälsa och välbefinnande som livsmedelssäkerheten och miljöskyddet.

4.13 I sitt meddelande föreslår kommissionen att produktionstekniker inom vattenbruket ska exporteras till tredjeländer. Även om detta initiativ har en solidarisk aspekt som utan tvivel bör stödjas, bör man även tänka på att den framtida produktionen av vattenbruksprodukter till följd av teknikexporten kan leda till att dessa produkter exporteras till EU och konkurrerar med EU:s produkter.

4.14 Kommissionen lyfter fram orsakerna till den rådande stagnationen i EU:s vattenbruksnäring på ett bra sätt i sitt meddelande. Arbetet bör dock inte betraktas som avslutat, utan meddelandet bör i stället ses som en utgångspunkt för att utforma och vidta konkreta åtgärder med målsättningen att blåsa nytt liv i EU:s vattenbrukssektor och skapa en hållbar utveckling.

Bryssel den 28 april 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI