19.1.2011   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 18/100


Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillsyn av konsumentregelverket”

KOM(2009) 330 slutlig

2011/C 18/18

Föredragande: Jorge PEGADO LIZ

Den 2 juli 2009 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillsyn av konsumentregelverket”

KOM(2009) 330 slutlig.

Facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 2 mars 2010.

Vid sin 462:a plenarsession den 28–29 april 2010 (sammanträdet den 29 april 2010) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 119 röster för 10 emot och 3 nedlagda röster:

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att för första gången lämna sina synpunkter på tillsynen av konsumentregelverket.

1.2

Kommittén noterar emellertid att tillsynen av gemenskapslagstiftningen för konsumenträttigheter ur rent juridisk synvinkel inte skiljer sig väsentligt från tillsynen av gemenskapsrätten i allmänhet, och påminner om flera yttranden i denna fråga.

1.3

Kommittén medger att konsumenternas i allmänhet ogynnsamma situation, som ur social synvinkel gör dem till den erkänt ”svagare parten” i ett rättsförhållande, som i sig självt är obalanserat, motiverar att särskild uppmärksamhet ägnas åt hur tillsynen följs upp i de olika nationella rättsordningarna.

1.4

Tillsynen skiljer sig ur ekonomisk synvinkel påtagligt åt i de olika medlemsstaterna, vilket kan skapa störningar på den inre marknaden och skada en väl fungerande sund och lojal konkurrens.

1.5

Trots vissa positiva inslag som nämns och behandlas i punkterna 2.1, 3.14, 4.2, 4.3, 4.4, 4.5, och 4.6 kan inte kommittén låta bli att beklaga att kommissionen har missat detta tillfälle att lägga fram en informativ och strukturerad text om den konkreta situationen när det gäller tillsynen av konsumentregelverket, göra en sträng och precis definition av dess beskaffenhet och de grundläggande parametrarna för tillsynen av rätten samt lägga fram väl definierade och genomförbara förslag för att förbättra situationen inom en snar framtid.

1.6

Det är en besvikelse för EESK att kommissionen inte ens dragit slutsatsen att det finns allvarliga brister i tillsynen av konsumentregelverket, att man varken beräknar eller värderar dessa och inte heller nämner deras orsaker eller analyserar dem.

1.7

EESK konstaterar med besvikelse att kommissionen i stället har begränsat sig till en text full av allmänt hållna fraser som saknar politisk verkan, där man uttrycker en rad ogrundade åsikter utan någon som helst praktisk nytta och som kännetecknas av en oförklarlig avsaknad av nya initiativ, för vars genomförande kommissionen för övrigt inte ens diskuterar behovet av ekonomiska resurser.

1.8

Även i den positiva behandlingen av de riktlinjer som redan fastställts i tidigare strategidokument saknas en målsättning som ger dem sammanhang. Det skulle ha varit särskilt värdefullt att nämna de positiva resultaten av tillämpningen av förordning (EG) nr 2006/2004 (1) och den väl utarbetade rapporten om dess tillämpning, som nödvändigtvis bör läsas parallellt med meddelandet för att förstå detta.

1.9

EESK beklagar att kommissionen inte har tagit tillfället i akt att godta det återkommande kravet på att göra om rekommendationerna om principer som ska tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av utomrättsliga konsumenttvister till allmänt bindande direktiv eller förordningar.

1.10

EESK rekommenderar eftertryckligen kommissionen att snarast ta upp frågan om tillsynen av konsumentregelverket igen. Men det bör ske inom en vidare ram med ett instrument som baseras på en bred undersökning och ett samråd med alla berörda (intressenter), av typen vitbok, för att med utgångspunkt från ett sådant instrument mer djupgående definiera en verklig politisk strategi inom detta område på gemenskapsnivå.

2.   Inledning

2.1

Genom att rikta uppmärksamheten på tillsynen av konsumentregelverket tycks kommissionen för första gången sätta frågan om bestämmelsernas effektivitet i centrum för sitt intresse, vilket är bra. Det visar att man förutom lagtexterna också intresserar sig för tillämpningen av lagen, dvs. hur lagbestämmelserna tas emot, tolkas och tillämpas av mottagarna, nämligen den offentliga förvaltningen och där i synnerhet rättsväsendet, samt företagen och medborgarna i allmänhet.

2.2

Denna fråga har länge varit central i flera yttranden från EESK, som upprepade gånger har riktat uppmärksamheten på dess betydelse och kommit med rekommendationer och åtgärdsförslag. (2) Bland dessa vill vi framhäva dem som ingår i kommitténs initiativyttranden ”Konsumentpolitiken efter EU:s utvidgning” (3), ”Bättre tillämpning av EU:s lagstiftning” (4) och ”Proaktiv juridik: ett steg mot bättre lagstiftning på EU-nivå” (5).

2.3

I detta sammanhang är det viktigt att skilja mellan efterlevnad eller frivilligt uppfyllande av lagstiftningen från dem som bestämmelserna riktas till, vars motivation och vilja kan vara olika ur sociologisk synvinkel, och en tvingande eller bindande tillämpning av rätten, i princip genom domstolarna i egenskap av den rättsliga maktens organ, men också genom andra administrativa instanser med behörighet att se till att lagarna följs eller utfärda sanktioner om det inte sker.

2.4

Ur socialt, ekonomiskt och rättsligt perspektiv förtjänar de olika beskrivna situationerna olika etisk bedömning och de har inslag av skilda handlingssätt, som måste beaktas vid en allmän utvärdering av efterlevnaden och tillämpningen av alla delar i lagstiftningen, i detta fall gemenskapens konsumentlagstiftning.

2.5

EESK instämmer med kommissionen om att ett av målen för konsumentpolitiken, dock inte det enda, ska vara att ”skapa sådana förutsättningar att konsumenterna kan köpa varor och tjänster utan att behöva ta hänsyn till nationsgränser”. EESK anser emellertid inte att konsumentpolitiken är ett komplement till genomförandet av den inre marknaden, och konsumenterna är inte heller bara ett instrument för ”den inre marknadens funktion”. Av detta skäl anser EESK, till skillnad från kommissionen, att direktivet om otillbörliga affärsmetoder, om det vore ett ”gott exempel”, skulle vara det just för att det visar hur man får en ”sämre lagstiftning” (6), då det har lett till en kaotisk tillämpning i de flesta medlemsstater. Det är bara att beklaga att detta ”exempel” har följts i de nyligen antagna direktiven om konsumentkrediter och tidsdelat boende och även framträder i förslaget till direktiv om konsumenträttigheter.

2.6

Det är i detta perspektiv, där konsumenträttigheterna definieras inom den bredare ramen för medborgarrättigheter, som EESK liksom kommissionen anser att en ”effektiv tillsyn (av konsumentregelverket) är en viktig del av konsumentpolitiken”, eftersom bara effektivt tillämpad lagstiftning innebär att dess inneboende och rättfärdigande värden förverkligas.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Meddelandet är, i motsats till vad själva rubriken vid en första anblick tycks ange, inriktat på det sista steget i tillämpningen av gemenskapsrätten, konkret hur de offentliga myndigheterna uppfyller de nationella bestämmelserna efter genomförandet eller införlivandet av gemenskapsrätten, och hur de genomdriver att de efterlevs, samt vilken roll kommissionen kan spela på denna nivå.

3.2

Dessutom bör meddelandet läsas parallellt med den väl utformade rapporten som publicerades samma dag, om ”tillämpningen av förordning (EG) nr 2006/2004 (…) om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen” (7), och som trots att den inte har lämnats till kommittén för ett yttrande bör tas som utgångspunkt för meddelandet, eftersom det är viktigt att betona det positiva genomslaget av tillämpningen och effekterna av denna förordning i medlemsstaterna.

3.3

För att sätta in meddelandet i rätt sammanhang, trots dess avgränsade ämnesområde, anser EESK att kommissionen borde ha tillhandahållit konkreta uppgifter om införandet och tillämpningen av EU:s regelverk i medlemsstaterna, i likhet med årsrapporterna om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (8), och i andra meddelanden om vissa direktiv (9) med uppgifter om hur de har införlivats och genomförts.

3.4

I stället för att bara beskriva de befintliga mekanismerna borde kommissionen dessutom ha gjort en omsorgsfull kritisk analys av hur de fungerar och vilka resultat de gett utifrån den information som samlats i resultattavlan för konsumentmarknaderna (10), eller som framgår av slutrapporten från GD Hälso- och konsumentfrågor ”Ex-post evaluation of the impact of the Consumer Policy Strategy 2002–2006 on national consumer policy” av den 22 december 2006 (11), och ha följt de riktlinjer som fastställs i sitt ”Meddelande från kommissionen om bättre övervakning av EG-rättens tillämpning” (12). Det går för övrigt inte ens att utläsa av texten om kommissionen uppfattar att det råder brister i tillsynen av gemenskapens regelverk som kräver nya åtgärder, och ännu mindre vilka.

3.5

EESK anser tvärtom att det råder en allmän brist i tillämpningen av gemenskapens regelverk, något som har påpekats vid ett flertal tillfällen och som kommittén tillskriver framför allt följande orsaker:

a)

Metoden för utarbetande av många gemenskapsdirektiv (13), som inte följer modellen i ”bättre lagstiftning” (14), framför allt när det gäller förhandsutvärderingar.

b)

Det godtyckliga sättet att införliva bestämmelser, som redan från början är bristfälligt utformade och ännu sämre formulerade, i den nationella lagstiftningen.

c)

Det felaktiga eller otillräckliga införlivandet av gemenskapsbestämmelser i de nationella lagstiftningarna, där de många gånger ses som oönskade och i strid med praxis och nationella intressen.

d)

De nationella myndigheternas politiska ovilja att uppfylla och genomdriva de bestämmelser som upplevs som främmande i deras rättsordning och nationella tradition, och den envisa benägenheten att lägga till nya onödiga bestämmelser till gemenskapslagarna, eller att välja ut vissa delar och välja bort andra i gemenskapsbestämmelserna (de företeelser som är kända som överimplementering och att ”plocka russinen ur kakan”).

e)

De undermåliga grundläggande förberedelserna och avsaknaden av specifik utbildning från de nationella myndigheternas sida för att förstå och kunna tillämpa gemenskapsregelverket, särskilt när det gäller konsumentskyddet.

f)

Vissa domstolars bristfälliga funktion och vissa domares och annan rättspersonals (advokater, domstolspersonal osv.) avsaknad av erfarenheter som gör att de ofta tillämpar lagen fel eller inte alls tillämpar de införlivade bestämmelserna, och i många fall tillämpar ”parallella normer” i den nationella rätten (15).

g)

Avsaknad av långtgående administrativa samarbetsåtgärder för att involvera det civila samhällets organisationer, särskilt konsumentföreningar.

3.6

EESK har upprepade gånger fäst uppmärksamheten på att det är det frivilliga uppfyllandet och efterlevnaden, på eget eller andras initiativ, av de rättsliga bestämmelserna som bör betonas när man talar om (utebliven) tillämpning av gemenskapens regelverk.

3.7

Detta innebär att kommissionen, inom ramen för sina befogenheter, framför allt borde rikta in sina ansträngningar och initiativ på att bättre informera och utbilda konsumenter och yrkesverksamma och att öka deras motivation och vilja att uppfylla den införlivade gemenskapsrätten.

3.8

Kommissionen borde också prioritera åtgärder för information och utbildning av de nationella myndigheterna, särskilt av dem som har ett mer direkt ansvar för tillämpningen av gemenskapsrätten i medlemsstaterna. På detta område måste information och utbildning av domare på olika nivåer prioriteras, då dessa i slutändan har ansvaret för uttolkning och tillämpning av rätten i de konkreta fall som är föremål för rättstvister.

3.9

EESK anser emellertid till skillnad från kommissionen att det inte räcker med information för att effektivt öka konsumenternas s.k. empowerment. Tvärtom har EESK pekat på behovet att ge konsumenterna effektiva medel och instrument för att garantera att lagen faktiskt tillämpas och att deras rättigheter genomförs på ett effektivt sätt.

3.10

Mot denna bakgrund blir självregleringens och i synnerhet samregleringens roll av särskild betydelse, så länge trovärdigheten hos de system som frivilligt antagits eller förhandlats fram mellan berörda parter garanteras och skyddas, för att förtjäna allas förtroende.

3.11

Kommissionen bör också uppmärksamma systemen för medling, förlikning och skiljedomsförfarande, vid sidan av rättssystemet, och förstärka systemens trovärdighet och effektivitet. I detta avseende är det märkligt att kommissionen inte heller denna gång har accepterat EESK:s återkommande krav på att omvandla rekommendationerna om principer som ska tillämpas för de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol (16) till allmänt bindande direktiv eller förordningar. Det är särskilt allvarligt mot bakgrund av att den bristande harmoniseringen av medlemsstaternas olika rättsliga traditioner leder till högst skilda utvecklingsmönster när det gäller att ta fram alternativa medel för konfliktlösning.

3.12

Men det är inom civilprocessrätten som kommissionens initiativ uppvisar sina största brister. Trots de framsteg som har gjorts genom initiativ från GD Rättvisa, frihet och säkerhet (17), framför allt med förfaranden som beaktar de specifika dragen i konsumenternas rättigheter och gemensamma intressen, har bristerna i uppfyllandet av antitruståtgärderna efter mer än 20 års ”studier” och ”samråd” inte undanröjts genom grönböckerna eller vitböckerna (18). Än mindre har vi sett några verkliga prov på politisk vilja att uppnå framsteg med den nyligen publicerade grönboken om kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter (19), vilket framgår med all tydlighet av det yttrande EESK antog nyligen (20).

3.13

Det skulle vara av stor vikt om kommissionen, som EG-rättens väktare, lade särskild vikt vid hur den utför de obegränsade (21), men inte godtyckliga, befogenheter som kommissionen tilldelas enligt artikel 211 i fördraget, avseende överträdelser. Särskilt gäller det ”de interna organisatoriska åtgärder som är nödvändiga för att effektivt och opartiskt utföra uppgiften i enlighet med fördraget” (22), nämligen prioritetskriterier, utvärderingsmekanismer och bedömning av klagomål, lämpliga instrument för att på egen hand upptäcka överträdelser, medel för att förbättra de nationella domstolarnas funktion och andra kompletterande instrument (Solvit, FIN-Net, ECC-Net, alternativa eller utomrättsliga medel ).

3.14

Även om det inte handlar om en direkt indikator för tillämpningen av lagstiftningen är konsumenternas klagomål en viktig indikation på uppfattningen hos dem som berörs av lagen, såsom påpekas i ”Andra resultattavlan för konsumentmarknaderna” (23). Vi välkomnar därför kommissionens initiativ att i sin uppföljning och rekommendation ha påbörjat arbetet med en harmoniserad metod för konsumenternas reklamationer och klagomål (24).

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK konstaterar att kommissionen i sitt meddelande återigen fastställer prioriteringar som redan är gamla, utan att tillföra några nyheter till det som redan fastställts i de prioriterade handlingsplanerna för 2005–2010 (25). Man begränsar sig till att bekräfta det som anges i EU:s strategi för konsumentpolitiken 2007–2013 (26), och presenterar inga innovativa åtgärder. I detta avseende kan EESK bara hänvisa till sina synpunkter i tidigare yttranden (27).

4.2

EESK välkomnar att kommissionen äntligen tycks vara beredd att använda sig av artikel 153 i fördraget för att anta nya initiativ som kan förstärka åtgärderna för samarbete mellan medlemsstaterna. Man förklarar emellertid inte vilka nya initiativ som planeras, utöver det som redan har inletts och som EESK har kommenterat, framför allt direktivet om allmän produktsäkerhet och den nya lagstiftningsramen (28) samt Rapexsystemet, särskilt för leksaker (29). Publiceringen varje vecka av en förteckning över farliga konsumtionsprodukter som anmäls inom ramen för Rapex förtjänar ett särskilt omnämnande.

4.3

När det gäller nätverket för konsumentskyddssamarbete gläder sig EESK åt kommissionens grundliga rapport som nämns ovan och noterar de svårigheter man mött samt slutsatserna och resultatet från Andra resultattavlan för konsumentmarknaderna, särskilt när det gäller tillsynen (30).

4.4

En aspekt som bör förstärkas är offentliggörandet av de åtgärder som vidtagits av kommissionen och nationella myndigheter för att kontrollera att den lagstiftning som införlivats följs av de offentliga eller privata organ den riktar sig till. Detta gör konsumentskyddspolitiken synligare och fungerar som ett medel som avskräcker från skadlig verksamhet och ger konsumenten större säkerhet.

4.5

EESK välkomnar initiativet till nya former för att föra ut marknadsinformation i syfte att bättre informera konsumenterna så att de kan fatta välgrundade beslut. Det skulle vara intressant om kommissionen kunde precisera hur den planerar att genomföra detta initiativ. På samma sätt har EESK förväntningar på den planerade databasen om otillbörliga affärsmetoder, och kan bara hoppas att det inte går med den som det gjorde med databasen Clab.

4.6

När det gäller förslaget till definition av en tolkningsmodell för gemenskapslagstiftningen som de nationella tillsynsmyndigheterna kan använda, välkomnar EESK de klargöranden som kommissionens företrädare gjort under sammanträdena med studiegruppen. Initiativet är endast riktat till de administrativa myndigheterna, inte till de rättsliga, och det påverkar inte EG-domstolens exklusiva behörighet i mål om förhandsavgörande för att fastställa tolkningen av gemenskapsrätten.

4.7

Meddelandet ger inte några konkreta uppgifter om vad som har gjorts och inte heller fastställs en strategi inför framtiden på området internationellt samarbete med tredjeland, särskilt med avseende på en utvidgning till andra internationella organ och organisationer för regional ekonomisk integration. EESK vill därför uttrycka sin oro när det gäller effektiviteten i övervakningen av gemenskapens regelverk när det gäller produkter från tredjeland samt brist på öppenhet för insyn beträffande övervakningen och resultaten.

4.8

Slutligen vill EESK uttrycka sin oro över nivån på de budgetmedel som kommissionen disponerar för genomförandet av dessa åtgärder, med tanke på den begränsade budgeten för konsumentpolitiken, och som i kommissionens nya operativa struktur eventuellt försämras genom att dessa frågor delas upp på två generaldirektorat.

Bryssel den 29 april 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI


(1)  EUT L 364, 9.12.2004. s. 1.

(2)  Särskild uppmärksamhet bör ägnas det yttrande som är under utarbetande om ”Kommissionens 25:e årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning” (KOM(2008) 777 slutlig), (INT/492).

(3)  EUT C 221, 8.9.2005, s. 153.

(4)  EUT C 24, 31.1.2006, s. 52.

(5)  EUT C 175, 28.7.2009, s. 26.

(6)  Detta har framförts i EESK:s yttrande (EUT C 108, 30.4.2004, s. 81).

(7)  KOM(2009) 336 slutlig.

(8)  Se Kommissionens tjugofemte årsrapport om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning KOM(2008) 777 slutlig och SEK (2008) 2854 och 2855 samt EESK:s yttrande INT/492 under utarbetande.

(9)  Till exempel KOM(2006) 514 slutlig om distansförsäljning (EESK:s yttrande EUT C 175, 27.7.2007, s. 28), KOM(2007) 210 slutlig om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EESK:s yttrande EUT C 162, 25.6.2008, s. 31), KOM(2007) 303 slutlig om tidsdelat boende (EESK:s yttrande EUT C 44, 16.2.2008, s. 27), KOM(2008) 9 slutlig om leksakers säkerhet (EESK:s yttrande EUT C 77, 31.3.2009, s. 8).

(10)  KOM(2009) 25 slutlig.

(11)  Utarbetad av Van Dijk Management Consultants.

(12)  KOM(2002) 725 slutlig.

(13)  I sitt initiativyttrande (EUT C 24, 31.1.2006, s. 52) hävdar EESK att ”bättre lagstiftning, genomförande och kontroll av efterlevnaden hänger nära samman: Bra lagstiftning är lagstiftning som kan tillämpas och också tillämpas”.

(14)  Det är minst sagt förvånande att den mellaninstitutionella överenskommelsen om ”bättre lagstiftning” mellan EP, rådet och kommissionen (EUT C 321, 31.12.2003) inte ens nämns i kommissionens meddelande.

(15)  Ett välkänt exempel är det allmänna åsidosättandet av direktiv 85/374/EEG (EGT L 210, 7.8.1985), ändrat genom direktiv 1999/34/EG (EGT L 141, 4.6.1999) om tillverkarens ansvar, som har åsidosatts av motsvarande bestämmelser i de nationella lagstiftningarna, vilket blev uppenbart under konferensen i Louvain-la-Neuve den 23–24 mars 1995 genomförd av Centre de Droit de la Consommation, ”La Directive 85/374/CEE relative à la responsabililité du fait des produits: dix ans après”.

(16)  Rekommendationer av den 30.3.1998 och 4.4.2001 i EGT L 115, 17.4.1998respektive EGT L 109, 19.4.2001.

(17)  Av vilka bör framhållas det europeiska småmålsförfarandet (Förordning (EG) 861/2007, EGT L 199, 31.7.2007, s. 1) och förslagen om effektivare verkställighet av domstolsavgöranden i Europeiska unionen: kvarstad på bankmedel (KOM(2006) 618 slutlig) samt Insyn i gäldenärers tillgångar (KOM(2008) 128 slutlig), men som i grunden var avsedda att underlätta för företagens indrivning av betalningar och inte för att gynna konsumenterna (se yttrandena i EUT C 10, 15.1.2008, s. 2 och EUT C 175, 28.7.2009, s. 73).

(18)  KOM(2005) 672 slutlig och KOM(2008) 165 slutlig, se yttrandena EUT C 324, 30.12.2006, s. 1 respektive EUT C 228, 22.9.2009, s. 40.

(19)  KOM(2008) 794 slutlig.

(20)  EESK:s yttrande 586/2009 (INT/473) av den 5 november 2009, angående denna fråga. Se också initiativyttrandet (EUT C 162, 25.6.2008, s. 1), om ”Inrättande av ett system för grupptalan och dess roll inom ramen för gemenskapens konsumentlagstiftning”.

(21)  Se dom av den 1 juni 1994, kommissionen mot Tyskland, C-317/92 och dom av den 10 maj 1995, kommissionen mot Tyskland, C-422/92.

(22)  KOM(2002) 725 slutlig.

(23)  KOM(2009) 25 slutlig och framför allt SEK(2009) 76, del 1.

(24)  KOM(2009) 346 slutlig (EESK 97/2010).

(25)  Främst behovet att genomföra en mer långtgående analys av varje marknad och skapa gemensamma metoder i behandlingen av uppgifter för att kunna jämföra dem och skapa indikatorer för tillämpningen av regelverket.

(26)  KOM(2007) 99 slutlig.

(27)  EUT C 95, 23.4.2003 och EUT C 162, 25.6.2008, s. 20.

(28)  Förordning EG 765/2008 och beslut 2008/762/EG, EESK:s yttrande EUT C 120, 16.5.2008, s. 1.

(29)  KOM(2008) 9 slutlig, EESK:s yttrande EUT C 77, 31.3.2009, s. 8.

(30)  SEK(2009) 76 slutlig, del 3.