Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Översyn av miljöpolitiken 2008”

Den 24 juni 2009 beslutade kommissionen att i enlighet med artikel 262 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet – Översyn av miljöpolitiken 2008”

Facksektionen för jordbruk, landsbygdsutveckling och miljö, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 28 januari 2010.

Vid sin 460:e plenarsession den 17–18 februari 2010 (sammanträdet den 17 februari) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 118 röster för, 4 röster emot och 10 nedlagda röster.

1.1 EESK anser sammanfattningsvis att EU-institutionerna och medlemsstaterna har tagit frågan om klimatförändringarna och hållbar utveckling på största allvar. Mycket återstår dock att göra när det gäller att anta gemensamma ståndpunkter och arbeta för kvantifierade och allt ambitiösare åtaganden på internationell nivå, se över politiken för stöd till AVS-länderna och, på ett allmännare plan, till utvecklingsländerna. Samma sak bör gälla de viktigaste handelspartnerna, främst USA.

1.2 Det bör finnas miniminormer för produkters totala ekologiska fotavtryck. EU:s politik bör även fortsättningsvis bygga på en kombination av lagstiftning och frivilliga instrument och initiativ, i syfte att förändra beteenden och öka medvetenheten om de nya problem som mänskligheten hädanefter måste hantera. Informations- och utbildningsaspekterna bör få en mer framträdande roll inom det civila samhället.

1.3 Den samordnade klimat- och energipolitiken har börjat ge resultat. Denna bör utvidgas till att omfatta andra växthusgaser och sektorer (främst alla former av transporter), och det internationella samarbetet bör främjas.

1.4 Lagstiftning som exempelvis Reach eller bestämmelserna om miljöansvar kommer även i fortsättningen att spela en viktig roll i kombination med initiativ från näringslivet, medborgarna och konsumenterna.

1.5 Åtskilliga direktiv som antagits under de senaste åren kräver en noggrann uppföljning i syfte att se till att de införlivas korrekt och att den nationella lagstiftning som införts är effektiv, i synnerhet när det gäller övervakning av tillämpningen.

1.6 Rapporten är mycket omfattande och användbar, men i hur stor omfattning tar medborgarna del av den?

2.1 2008 var året då EU-medborgarna på ett helt nytt sätt blev medvetna om den globala klimatkrisen, som sedan dess har blivit en mycket viktig politisk prioritering för allmänheten.

2.2 Det är mot denna bakgrund tydligt att vi behöver gå över till en koldioxidsnål ekonomi och satsa på resursbesparingar. Ytterligare insatser planeras för att hantera dessa utmaningar.

2.3 Ekonomin påverkades i mycket stor utsträckning av en kris utan motstycke. Finanskrisen har lett till kraftigt minskade investeringar i den reella ekonomin, omfattande arbetslöshet och en enorm ökning av de offentliga budgetunderskotten på grund av offentliga lån och förvärv av andelar i banker och kreditinstitut.

2.4 Kommissionens rapport består i ett meddelande till rådet och Europaparlamentet. EESK rådfrågas inte formellt om de regelbundna lägesrapporterna men begär i allmänhet att få dessa för att kunna följa det konkreta genomförandet av lagstiftningen och gemenskapens riktlinjer.

2.5 Positivt är att årsrapporten om miljöpolitiken 2008 innehåller en sammanfattning av gemenskapsinitiativen och av hur verkningsfulla de har varit, särskilt när det gäller de åtaganden för minskade utsläpp av växthusgaser som gjordes i Kyoto och de nya åtaganden som förväntades av klimatkonferensen i Köpenhamn i december. Kommittén har antagit ett yttrande i denna fråga (1).

2.6 Enligt kommissionen, och utifrån de beräkningar som gjorts, har EU goda förutsättningar att nå de mål för utsläppsminskningar som fastställts i Kyotoprotokollet om bekämpning av klimatförändringar. EU och dess medlemsstater, åtminstone flertalet, är på god väg att lyckas leva upp till sina åtaganden om utsläppsminskningar. Det verkar till och med som om målen kommer att uppnås med råge tack vare insatser från enskilda medlemsstater som undersöker möjligheten att vidta ytterligare åtgärder.

2.7 Rapporten tar upp de olika områden som omfattas av EU:s miljöpolitik, men kommissionens dokument är endast en sammanfattning av den fullständiga rapporten, som är en tjock volym på över 200 sidor som bifogas dokumentet.

2.8 Med utgångspunkt i fullständiga uppgifter från 2006 låg utsläppen av växthusgaser i EU-15 i juni 2008 2,7 % under nivåerna för referensåret (1990), med en ekonomisk tillväxt på cirka 40 % under samma period. Genom nuvarande strategier och åtgärder bör en sammanlagd minskning på 3,6 % kunna uppnås under 2010 jämfört med referensåret, dvs. halvvägs genom perioden 2008–2012, under vilken EU har åtagit sig att minska sina utsläpp med 8 %. En minskning med ytterligare 3 %, vilket skulle leda till en total minskning på 6,6 %, ska uppnås genom förvärv av utsläppskrediter från projekt för utsläppsminskningar i tredjeländer inom ramen för Kyotomekanismerna. Kolsänkorna förväntas bidra med en minskning på ytterligare 1,4 %.

2.9 Sammantaget räcker detta för att uppnå Kyotomålet och till och med gå längre, eftersom medlemsstaterna ännu inte har räknat in de tak för fördelning av utsläppsrätter som fastställts för handelsperioden 2008–2012 för gemenskapens utsläppskvoter. Därigenom väntas utsläppen minska med ytterligare 3,3 % jämfört med referensåret.

3.1 Kommissionens beräkningar i rapporten för 2008 baseras på fullständiga uppgifter som är relativt gamla samt på ofullständiga uppgifter från 2006 och framåt. Dessa var emellertid de enda uppgifter som fanns tillgängliga 2008, och kommissionen har tagit hänsyn till alla relevanta resultat som samlats in före publiceringen av rapporten. Trots det nedslående resultatet av klimatkonferensen i Köpenhamn anser kommittén att EU måste uppfylla det egna målet om minskning av utsläpp till år 2012, och EU bör även fortsätta att sträva mot de ytterligare minskningar fram till år 2020 som man enats om.

3.2 Åtskilliga direktiv som antagits under de senaste åren kräver en noggrann uppföljning i syfte att se till att de införlivas korrekt och att den nationella lagstiftning som införts är effektiv, i synnerhet när det gäller övervakning av tillämpningen. Vissa medlemsstater har inte lyckats uppnå de mål som fastställts för dem. I rapporten framgår det tydligt vilka problem och hinder som ännu kvarstår samt vilka framsteg som gjorts. Rapporten är fullständig och detaljerad och aviserar nya indikatorer som visar olika produkters och verksamheters totala ekologiska fotavtryck. EESK hoppas att den kommer att få stor spridning och att kommande rapporter verkligen når ut till allmänheten och uppmuntrar till förändringar i beteenden när det gäller produktion, distribution och konsumtion.

3.3 Kommittén anser inte att argumentet att krisen i sig skulle innebära en möjlighet att förändra våra produktions- och konsumtionsmönster till mer hållbara lösningar är helt övertygande. Allt fler familjer har sett sin köpkraft minska kraftigt på grund av arbetslöshet och nedläggning av företag, som i vissa fall har flyttat sin produktion till tredjeländer. Sysselsättning och bostäder, särskilt för ungdomar, är fortfarande frågor som bör prioriteras på kort sikt och som vi måste hitta positiva lösningar på.

3.4 Antalet otrygga tidsbegränsade deltidsanställningar ökar, vilket skapar en instabilitet som inte främjar några förändringar i hushållens konsumtionsmönster eller hos företagen. Företagen flyttar ibland hellre ut sin mest förorenande produktion utanför EU än att investera i andra produktionsmodeller, i synnerhet som kredittillgången särskilt för små och medelstora företag har minskat.

3.5 Rapporten berör endast kortfattat frågan om krisens konsekvenser, där man ännu har långt kvar till att hitta en lösning som gynnar miljön. Krisen har också slagit hårt mot länderna utanför EU, i synnerhet utvecklingsländerna. Det är svårt att i nuläget ta fram en effektiv politik för att hjälpa dessa länder, samtidigt som det offentliga utvecklingsbiståndet och andra biståndsanslag snabbt minskar. Det är absolut nödvändigt att det sker en snabb och konsekvent förändring av vårt beteende för att hjälpa dessa länder som inte har vare sig de resurser eller den teknik som krävs för att bekämpa klimatförändringarna.

3.6 Att bara fortsätta som vanligt med samma ekonomiska system kommer inte att leda till några framsteg i riktning mot en säkrare och bättre miljö. Signalerna från finansmarknaderna och näringslivet inger dock inga större förhoppningar. Det krävs en politisk beslutsamhet och ett starkare engagemang från EU-medborgarna samt en objektivare rapportering från media, som inte i onödan bör måla upp katastrofscenarier.

För de nya industriländerna (Kina, Brasilien, Indien etc.) framstår fortfarande de gamla konsumtionsmönstren från industriländerna med marknadsekonomier som ett åtråvärt mål, och både myndigheterna och medborgarna i dessa länder har svårt att förstå de utsläppsgränser och de förändringar i livsstil och konsumtionsmönster som man vill ålägga dem. De ser kraven som ställs i kampen mot klimatförändringarna som en historiens orättvisa mot dem, just vid en tidpunkt då de försöker ta sin befolkning ur fattigdomen och främja utbildning och sjukvård tack vare industrialiseringen av de multinationella företagens underleverantörer.

3.7.1 Deras begäran om hjälp och tekniköverföring måste tas på största allvar om man vill fortsätta på den väg som röjts genom klimatavtalen.

3.8 Frågan om transporter av varor kors och tvärs i världen i fragmenterade produktionskedjor och till konsumenter som befinner sig långt ifrån varandra bör diskuteras och lämpliga åtgärder utarbetas. Återinternaliseringen av de faktiska miljö- och klimatkostnaderna belastar i dag konsumenterna i form av kostnader och föroreningar. Kommittén stöder därför arbetet med att revidera Marpolkonventionen och begränsa fartygsföroreningar. Man bör emellertid också införa övergripande bestämmelser för finansmarknaderna och för en bättre transportlogistik samt för att främja hållbar produktion.

3.9 Kommittén anser liksom kommissionen att länderna bör utnyttja sina planer för ekonomisk återhämtning för att uppnå en bättre energieffektivitet, genom att satsa på miljövänlig infrastruktur och främja miljöinnovation.

3.10 En stark miljöpolitik kan bidra till en ”grönare” återhämtning med minskad klimatpåverkan och en omvärdering av konsumtionsmönstren hos företag och hushåll.

3.11 Den snabba förlusten av biologisk mångfald i världen (utrotning av många djur- och växtarter, varav vissa, som fåglar och bin, har drabbats mycket hårt samtidigt som de är livsviktiga för jordbruket) kräver att åtgärder vidtas för att bromsa förlusten av arter. Framför allt gäller detta

3.12 Kommittén ställer sig positiv till att man tar fram nya indikatorer som tar hänsyn till den biologiska mångfalden och klimatet. Eurostat har tagit initiativ till detta för de prioriterade områdena i det sjätte miljöhandlingsprogrammet.

3.13 Koldioxid är inte den enda växthusgasen, och man måste vara mycket uppmärksam på NOx (kväveoxider) samt allt som kan påverka ozonlagret och orsaka global uppvärmning.

3.14 Kommittén vill betona vikten av att medborgarna blir medvetna om problemen och aktivt bidrar till att lösa dem, med fokus på god praxis när det gäller konsumtion av varor samt begränsning och källsortering av hushållsavfall. Det är lika viktigt att företagen får upp ögonen för problemen och gör kampen mot klimatförändringar till en del av sina åtaganden inom ramen för sitt sociala ansvar.

3.15 De flesta program och bestämmelser som nämns i rapporten har tidigare behandlats i EESK:s yttranden (2). EESK har också inrättat en permanent observationsgrupp för hållbar utveckling för att mer effektivt kunna bidra till strategierna för att bekämpa klimatförändringarna, följa upp gemenskapens politik och lagstiftning på området och kontrollera effektiviteten av dessa.

Bryssel den 17 februari 2010

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI