23.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 315/18


Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 6.2 i rådets förordning (EG) nr 510/2006 om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2009/C 315/09

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt till invändningar som fastställs i artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 510/2006. Invändningar måste komma in till kommissionen senast sex månader efter dagen för detta offentliggörande.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

”QUESO DE FLOR DE GUÍA”/”QUESO DE MEDIA FLOR DE GUÍA”/”QUESO DE GUÍA”

EG-nr: ES-PDO-005-0605-21.05.2007

SGB ( ) SUB ( X )

1.   Beteckning:

”Queso de Flor de Guía”/”Queso de Media Flor de Guía”/”Queso de Guía”

2.   Medlemsstat eller tredjeland:

Spanien

3.   Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1   Produkttyp (samma som i bilaga II):

Klass 1.3

Ost

3.2   Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Allmän beskrivning

Dessa ostsorter har en tydligt säsongsbetonad karaktär och framställs enligt ett mycket traditionellt produktionssystem (mjölkperiod sträcker sig från januari till juli då det finns bete i det skyddade området och mjölken behandlas i mejerierna, och sedan följer en torrperiod från augusti till december då beteshållningen förflyttas mot öns höglänta områden i jakt på lämpliga betesmarker). Detta är en grundläggande egenskap som styr produktionsperioden, vilket den har gjort i alla tider.

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Queso de Flor de Guía”/”Queso de Media Flor de Guía”/”Queso de Guía” omfattar följande ostsorter:

”Queso de Flor de Guía”: en helfet eller halvfet ost som till största delen framställs av mjölk från kanariska får, även om det är tillåtet att blanda fårmjölken med andra mjölksorter, förutsatt att den blandas enligt följande proportioner:

Mjölk från kanariska får måste utgöra minst 60 procent av den totala mängden.

Den högsta andel mjölk som får komma från kanarisk nötkreatur och blandraser av kanarisk boskap är 40 procent.

Den högsta andel mjölk som får komma från någon av de kanariska getraserna är 10 procent.

Den mest utmärkande egenskapen hos denna ost är att den enbart ystas med hjälp av vegetabiliskt löpe som utvinns ur torkade blomhuvuden från kardonarterna Cynara cardunculus var. ferocissima och Cynara scolymus.

”Queso de Media Flor de Guía”: en helfet eller halvfet ost som till största delen framställs av mjölk från kanariska får, även om det är tillåtet att blanda fårmjölken med andra mjölksorter, förutsatt att den blandas enligt följande proportioner:

Mjölk från kanariska får måste utgöra minst 60 procent av den totala mängden.

Den högsta andel mjölk som får komma från kanarisk nötkreatur och blandraser av kanarisk boskap är 40 procent.

Den högsta andel mjölk som får komma från någon av de kanariska getraserna är 10 procent.

En utmärkande egenskap hos denna ostsort är att mjölken ystas med hjälp av minst 50 procent vegetabiliskt löpe som utvinns ur torkade blomhuvuden från kardonarterna Cynara cardunculus var. ferocissima och Cynara scolymus.

”Queso de Guía”: en helfet eller halvfet ost som till största delen framställs av mjölk från kanariska får, även om det är tillåtet att blanda fårmjölken med andra mjölksorter, förutsatt att den blandas enligt följande proportioner:

Mjölk från kanariska får måste utgöra minst 60 procent av den totala mängden.

Den högsta andel mjölk som får komma från kanarisk nötkreatur och blandraser av kanarisk boskap är 40 procent.

Den högsta andel mjölk som får komma från någon av de kanariska getraserna är 10 procent.

För att framställa den här ostsorten ystas mjölken med hjälp av animaliskt löpe och/eller vegetabiliskt löpe (Cynara cardunculus var. ferocissima, Cynara scolymus) och/eller andra godkända syraväckare.

De skyddade ostarna klassificeras enligt mognadsgrad som

”mellanlagrade”, om osten lagrats 15–50 dagar, eller

”lagrad”, om osten lagrats längre än 60 dagar.

Fysiska och organoleptiska egenskaper

Ostarnas fysiska och organoleptiska egenskaper är följande:

”Queso de Flor de Guía”:

Form

:

cylindrisk.

Höjd

:

4–6 cm.

Diameter

:

mellan 15 och 30 cm.

Vikt

:

mellan 0,5 och 5 kg.

Skorpa

:

Ostar som har lagrats under en kort tid har en tunn, elastisk och mjuk yttre skorpa som har en matt, elfenbensvit färg och ser ut ungefär som ett mördegstäcke. Ostar som har lagrats en längre tid har en hårdare och fastare skorpa som är mörkbrun till färgen. I båda fallen bär skorpan spår av ostmögel längst ner och har tydliga tygavtryck på de mjuka kanterna.

Ostmassa

:

De mellanlagrade ostarna har en mycket mjuk, krämfärgad massa som är svår att skära genom och som har en mycket krämig konsistens och en mycket aromatisk, syrlig och bitter smak. De lagrade ostarna har en hård gulbrun massa som avger en behaglig doft när den bryts och som har en bitter smak med en viss skärpa.

Doft

:

medelstark mjölkdoft med vegetabiliska inslag (kardon och nötter).

Aromer

:

medelhög intensitet, med samma egenskaper som doften.

Grundläggande smaker

:

beska, salta och syrliga smaker.

Sinnesupplevelser

:

lätt brännande och kärv.

Eftersmak

:

medellång eftersmak.

Aromens hållbarhet

:

medelhög.

Konsistens

:

tät, kompakt och degig.

”Queso de Media Flor de Guía”:

Form

:

cylindrisk.

Höjd

:

4–8 cm.

Diameter

:

mellan 15 och 30 cm.

Vikt

:

mellan 0,5 och 5 kg.

Skorpa

:

Skorpans färg och tjocklek varierar beroende på lagringstiden. Därför har ostar som lagrats en kortare tid en tunn, elfenbensfärgad skorpa, medan de flesta lagrade ostar har en tjockare, brun skorpa. Skorpan har mjuka kanter och bär spår av ostmögel längst ner.

Ostmassa

:

Ostens massa har en färg som skiftar mellan elfenbensvit och gul, beroende på mognadsgrad. Massan är kompakt att skära och kan variera från krämig till mycket hård i konsistensen beroende på mognadsgrad. Den har en milt syrlig smak med en viss skärpa.

Doft

:

medelstark mjölkdoft med vegetabiliska inslag (kardon och nötter), animaliska inslag (löpe) och ibland även en viss blommighet eller stekdoft.

Aromer

:

medelhög intensitet med samma egenskaper som doften och med ytterligare arom från syraväckarna.

Grundläggande smaker

:

beska, salta och milt syrliga smaker.

Sinnesupplevelser

:

lätt brännande, stark och kärv.

Eftersmak

:

medellång till kort eftersmak.

Aromens hållbarhet

:

medelhög till låg.

Konsistens

:

tät, kompakt och ibland gummiaktig eller krämig.

”Queso de Guía”

Form

:

cylindrisk.

Höjd

:

4–8 cm.

Diameter

:

mellan 15 och 30 cm.

Vikt

:

mellan 0,5 och 5 kg.

Skorpa

:

Både tjockleken och färgen på skorpan varierar beroende på lagringstiden. De mellanlagrade ostarna har en mycket tunn yttre skorpa som är elfenbensfärgad, medan de mest lagrade ostarna har en tjock, mörkbrun skorpa som har passerat alla nyanser av gult däremellan. Längst ner finns spår av ostmögel, och i vissa fall bär skorpan märket av en symmetrisk blomma.

Ostmassa

:

Ostens färg varierar från elfenbensvit till gul och dess konsistens varierar från mycket mjuk till hård, men ostarna är i allmänhet kompakta och svåra att skära. Mest framträdande är de salta och syrliga smakerna, och det kan ibland finnas ett inslag av beska och en viss skärpa i smaken.

Doft

:

medelstark doft främst av mjölk, med en animalisk underton.

Aromer

:

medelhög intensitet med samma egenskaper som doften och med särskild betoning på mjölkaromerna.

Grundläggande smaker

:

framför allt en salt och syrlig smak med en svag anstrykning av beska som kan uppfattas i vissa ostar.

Sinnesupplevelser

:

främst en kärv känsla, följt av en brännande känsla, men på medellåg till låg nivå i båda fallen.

Eftersmak

:

medellång eftersmak.

Aromens hållbarhet

:

medellåg till låg.

Konsistens

:

tät, kompakt och ibland krämig.

Kemiska egenskaper

De kemiska egenskaperna varierar beroende på mognadsgrad och har följande minimivärden:

”Queso de Flor de Guía”:

Protein

:

22,50 % (i torrsubstans).

Fett

:

29,50 % (i torrsubstans).

Torrsubstans

:

56,50 %.

”Queso de Media Flor de Guía”:

Protein

:

23,50 % (i torrsubstans).

Fett

:

27,50 % (i torrsubstans).

Torrsubstans

:

55,50 %.

”Queso de Guía”:

Protein

:

24,10 % (i torrsubstans).

Fett:

:

27,50 % (i torrsubstans).

Torrsubstans

:

57,00 %.

3.3   Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Följande råvaror används för att framställa de olika ostarna:

Mjölk från kanariska får måste utgöra minst 60 procent av den totala mängden.

Den högsta andel mjölk som får komma från kanarisk nötkreatur och blandraser av kanarisk boskap är 40 procent.

Den högsta andel mjölk som får komma från någon av de kanariska getraserna är 10 procent.

Mjölken ystas med hjälp av vegetabiliskt löpe som utvinns ur torkade blomhuvuden från kardonarterna Cynara cardunculus var. ferocissima och Cynara scolymus, i de minimikvantiteter som anges ovan.

Minimivärdena för mjölkens sammansättning är följande:

Fårmjölk:

Proteininnehåll

:

minst 3,90 % (i vikt).

Fettinnehåll

:

minst 6,50 % (i vikt).

Total torrsubstans

:

minst 15,15 %.

Komjölk:

Proteininnehåll

:

minst 3,20 % (i vikt).

Fettinnehåll

:

minst 3,20 % (i vikt).

Total torrsubstans

:

minst 13,00 %.

Getmjölk:

Proteininnehåll

:

minst 3,40 % (i vikt).

Fettinnehåll

:

minst 4,30 % (i vikt).

Total torrsubstans

:

minst 14,00 %.

3.4   Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

För fåren är betandet den största källan till föda. Områdets varierade flora och förekomsten av endemiska arter är av särskilt intresse, eftersom detta ger osten dess mycket unika organoleptiska egenskaper. I kombination med den alternerande beteshållningen utgör detta en av de mest framträdande egenskaperna hos denna ursprungsbeteckning.

De marker som fåren betar på är mycket varierande och rik på inhemsk flora. Den gräsmark som utsetts till betesmark är välkänd och förknippas med det traditionellt intensiva och produktiva bruket av betesmarkerna. På betesmarkerna växer gräs av arten Poetea bulbosae och då främst det gräs som kallas knölgröe, men även olika varianter av subklöver som tillsammans med Poa pitardiana täcker stora delar av området.

Även busksnår ingår i fårens diet, men i mindre utsträckning. Snåren består av baljväxter med högt fodervärde, i synnerhet tagasaste (lusern) och ginst som båda tillhör Kanarieöarnas inhemska flora.

Betet kan kompletteras med kraftfoder om väderförhållandena har varit ogynnsamma. Fåren får fodertillskott endast under mjölkperioden och i slutskedet av torrperioden när de kommer in för att mjölkas en gång om dagen, men detta är begränsat till kraftfoder eftersom de får i sig fibrer genom betandet. Fodertillskottet består oftast bara av majs, men ibland tillsätts även kli, havre och betor.

När det gäller bruket av alternerande beteshållning flyttas fåren till ett större betesområde när de har slutat producera mjölk (under torrperioden), vilket vanligtvis inträffar mellan augusti och december. Den alternerande beteshållningen gör att fåren hamnar utanför det område som omfattas av ursprungsbeteckningen under perioder då ingen ursprungsbetecknad ost framställs. Därför måste ostarna, för att få ha sin ursprungsbeteckning, framställas mellan januari och juli när fåren betar inom det skyddade området.

Nötkreaturen utfodras intensivt – men alltid med växter som har skördats av jordbrukaren själv – enligt följande rutiner:

a)

Från maj till oktober utfodras nötkreaturen med gröda som såtts av jordbrukaren (majs, durra, säd och fodergrödor) och med de växter som växer på fälten den tiden på året och som skördas av bonden.

b)

Från oktober till april medför regnen ny vegetation, exempelvis miscleras, kardon, senapskål, lusern och ginst, som nötkreaturen äter tillsammans med olika grässorter som växer den tiden på året.

Denna föda kompletteras med kraftfoder som ges till kreaturen året runt, men i ökad mängd och kvalitet under den period när produktionen är som högst och betesmarkerna är magrare. Tillskottsfodret består vanligtvis av lin, soja, majs, fodermjöl och betor.

Getterna matas enligt principerna för intensivt eller halvextensivt jordbruk.

Getterna får i sig fiber inom det skyddade området på följande sätt:

Getterna utfodras i ladugården med foder som odlats av jordbrukarna på deras jordbruksmark. Sädesslagen är, i fallande ordning, vicker, havre, majs, foderkål, vialer, råg, durra osv.

Getterna utfodras med buskar och gräs som jordbrukarna slår på fälten. Arterna varierar beroende på årstiden och är samma som beskrivs ovan för fåren.

Getterna får naturligt bete i inhägnade områden där hjordarna ibland förvaras. Betet är detsamma som beskrivs ovan för fåren.

Kraftfoder används som komplement endast under de tider på året då mjölkavsöndringen och mjölkningen inträffar. Dessa kraftfoder utgörs vanligtvis av majs, kli, havre och betor. De delas ut en gång om dagen under den aktuella perioden.

3.5   Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Alla steg i framställningen av ”Queso de Flor de Guía”/”Queso de Media Flor de Guía”/”Queso de Guía” äger rum i det avgränsade geografiska område som avses i ursprungsbeteckningen, och följer därmed det traditionella tillvägagångssättet i området.

3.6   Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

3.7   Särskilda regler för märkning:

För ursprungsbetecknade ostar som har framställts av råmjölk från producentens egna djur, kan detta anges på etiketten med ordet ”artesano”.

4.   Kort beskrivning av det geografiska området:

Den mjölk som används till de ursprungsbetecknade ostarna produceras i samma område som ostarna framställs och lagras i. Detta område begränsar sig till följande tre kommuner i den nordöstra delen av Gran Canaria:

Gáldar: Detta område på 67,6 km2 har en yta som till formen liknar en mycket oregelbunden triangel vars spets pekar mot öns inland på en höjd av över 1 500 m över havet.

Moya: Denna kommun ligger i den centrala delen av norra Gran Canaria och har en yta på 36,3 km2.

Santa María de Guía: Denna kommun har en yta på 37,72 km2, ligger 1 500 m över havet och sluttar gradvis ned mot kusten med en lutning på mer än 11,5 procent.

5.   Samband med det geografiska området:

5.1   Specifika uppgifter om det geografiska området:

”Queso de Flor de Guía”/”Queso de Media Flor de Guía”/”Queso de Guía” produceras enbart i de tre kommuner som ingår i det skyddade området. Flockar och hjordar av kanariska fårraser har funnits i dessa kommuner sedan före 1526. Historiker som skildrar den traditionella ostframställningen i dessa kommuner berättar om den anrika traditionen som sträcker sig tillbaka till nybyggarna som levde tillsammans med djuren för att försörja sig och bedriva handel med sina produkter.

Traditionen med djuruppfödning och ostframställning lever kvar än i dag i de tre kommunerna. Där finns cirka 100 jordbruk som bedriver djuruppfödning och småskalig gårdsproduktion av ost med hjälp av de traditionella produktionsmetoderna.

Den metod som används för att framställa ”queso de flor” går tillbaka till den gamla kastilianska befolkningen som bosatte sig i nuvarande ”Altos de Guía” (Guíahöglandet), ett stort område i Galdárs kommun som ligger på medelhög nivå över havet. Anledningen till att traditionen med djuruppfödning och ostframställning har levt vidare är att invånarna i sekler levde isolerade på grund av den svårframkomliga terrängen med ridstigar som främsta transportleder ända fram till början av detta århundrade. Detta gjorde att samhället blev inåtriktat, vilket är logiskt med tanke på den totala avsaknaden av kommunikation med omvärlden. En annan anledning är att tillverkarna av ”Queso de Flor de Guía”/”Queso de Media Flor de Guía”/”Queso de Guía” var mycket noga med att bevara hemligheten bakom sin ostframställning – en hemlighet som de bara förde vidare till sina barn.

Den branta terrängen och avsaknaden av vägar som förband de småskaliga producenterna med några andra byar än Guía gynnade uppkomsten av små jordbruksmarknader i slutet av 1800-talet. Till dessa marknader kom jordbrukare och osttillverkare från närområdet, främst från Altos de Guía, Moya och Gáldar.

5.2   Specifika uppgifter om produkten:

Produktens främsta utmärkande egenskap är proportionerna av mjölk från de olika inhemska boskapsraserna:

Minst 60 procent fårmjölk från kanariska får.

Max 40 procent komjölk, helst från kanariska nötkreatur, men även blandraser godtas.

Max 10 procent getmjölk från en inhemsk ras.

Den andra utmärkande egenskapen är att jordbrukarna låter fåren gå på bete. Det är fårmjölken som utgör den största andelen mjölk vid ostframställningen. Betandet gör att fåren får en diet som utgörs av växter typiska för Kanarieöarna, och som ger den mjölk som används i ostframställningen vissa tydliga och unika organoleptiska särdrag.

Även om getterna och nötkreaturen inte går på bete, utgörs deras basföda av gräs och foder som jordbrukarna samlar ihop inom produktionsområdet. Därför har den mjölk de producerar särskilda organoleptiska särdrag som ett resultat av denna diet.

Den tredje utmärkande egenskapen är det faktum att ”queso de flor” och ”queso de media flor” tillverkas med hjälp av vegetabiliskt löpe som framställts från Cynara cardunculus var. ferocissima och Cynara scolymus som växer vilt inom produktionsområdet.

Det är dessa faktorer som ger ostarna deras särskilda och unika organoleptiska särdrag, dvs. deras konsistens, smak och arom.

5.3   Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Kardonblomman och det löpe som framställs ur den ger områdets ost dess speciella egenskaper, eftersom det enbart används på denna del av ön i framställningen av den ost som kallas ”Queso de Flor de Guía”. Den typ av löpe som används utvinns från en blomma som i folkmun kallas kardonblomman och är det torkade blomhuvudet av en av de kardonarter som växer inom området i fråga. Detta skapar ett orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper.

Trots att det geografiska produktionsområdet är relativt litet ryms där en mängd olika mikroklimat, på grund av det ligger i ett bergsområde. Området har en form som liknar en mycket oregelbundet triangel vars spets pekar in mot öns mitt, och höjden uppgår till mer än 1 500 m över havsytan, vilket är en annan betydelsefull faktor som påverkar klimatet.

Klimatförhållandena i kommunen Santa María de Guía beror på det nordliga läget, och på att kommunen ligger på tre olika altituder. I Moya påverkas klimatet av att kommunen ligger på vindsidan och av att det är mer fuktigt och regnigt på medelhöjd och på öns höjdpunkt. Gáldar, som är beläget mindre än 400 m över havsytan, har ett torrare klimat. Dessa mikroklimat ger ostarna deras särskilda egenskaper.

Det finns omkring 1 000 vilda växtarter inom dessa kommuner. Omkring hundra av dessa är endemiska arter, vilket är ett resultat av mikroklimaten och de olika altituderna. Många av de vilda växtarterna är inhemska foderväxter som ginst, miscleras, kardon, senapskål och lusern. Detta utgör djurens huvudföda från januari till juli när de befinner sig inom det geografiska området, innan de flyttas för att beta i andra områden från augusti till december som en del av den alternerande beteshållningen. Denna föda ger den skyddade osten de organoleptiska egenskaper och den lukt och smak som gör den unik och som kopplar den till det område där den produceras.

Sammanfattningsvis kan vi säga att de egenskaper som särskiljer dessa ostar från andra är mycket starkt knutna till det geografiska produktionsområdet, som har ett antal unika faktorer:

a)

De inhemska raserna, dvs. de kanariska nöt-, får- och getraserna (Majorera, Palmera och Tinerfeña) är rent kanariska raser, i den mening som avses i lagen, och de producerar den mjölk som används i framställningen av ostarna.

b)

Det finns en rik och varierad vegetation med endemiska arter och högkvalitativt bete.

c)

Det finns en lång tradition av jordbruk med betesdjur som har sina rötter i 1 400-talet och som fördes vidare av senare bosättare. För dessa blev jordbruket ett av de viktigaste försörjningsmedlen, vilket gjorde osttillverkningen till en traditionell sedvänja som har levt kvar till modern tid.

d)

Området har ett geografiskt läge och en topografi som skapar förutsättningar för en mängd olika mikroklimat och som gör att boskapen kan beta året runt.

e)

Området har en unik landsbygd som präglas av vidsträckta betesmarker och en landsbygdsbefolkning med koppling till denna ekonomiska verksamhet.

f)

Områdets jordbrukssystem visar att framställningen av denna produkt är starkt knuten till det geografiska området, klimatet och producenternas anpassning till omgivningen. Även när djuren står i ladugården utfodras de med gräs och foder som odlats och skördats av jordbrukaren inom det skyddade området.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

http://www.gobiernodecanarias.org/boc/2007/065/008.html