Yttrande från Regionkommittén om ”Stöd till jordbrukare i områden med naturbetingade svårigheter”

(2010/C 175/07)

I.   POLITISKA REKOMMENDATIONER

REGIONKOMMITTÉNS STÅNDPUNKT

A.   Principer och allmänna synpunkter

Att reda ut begreppet funktionell analfabetism

1.   Läs- och skrivsvårigheter och analfabetism förekommer i världens alla länder, och 960 miljoner människor lever med detta handikapp. Unesco definierade 1958 en analfabet som en person som aldrig har lärt sig att läsa och skriva. Med funktionell analfabetism avses situationen för människor som trots att de har en viss skolutbildning inte har tillägnat sig de läs-, skriv- och räknekunskaper som är grundläggande i utbildningssystemet och därför inte har den läs- och skrivkunnighetsnivå eller de matematikkunskaper som krävs i vardagen för att de ska ha lika möjligheter som andra.

2.   Enligt OECD:s PISA-undersökning ökar antalet unga med svag läsförmåga i Europeiska unionen, från 21,3 % år 2000 till 24,1 % år 2006. Detta oroande faktum kräver ökade insatser från EU-institutionerna.

3.   Målen i utbildningsplanen för 2010, som innebar att minska andelen elever med läs- och skrivsvårigheter med 20 %, är långt ifrån uppnådda. ReK påpekar att det även i den nya strategiska ramen för europeiskt samarbete om utbildning (”Utbildning 2020”) har fastställts ett genomsnittligt europeiskt referensvärde (”europeiskt riktmärke”): senast 2020 ska andelen 15-åringar med svaga grundläggande färdigheter i läsning, matematik och naturvetenskap understiga 15 %. Kommittén efterlyser även en europeisk definition av läs- och skrivsvårigheter.

4.   Det är på lokal nivå som myndigheterna har bäst förutsättningar att kartlägga och hitta lösningar på problemen med läs- och skrivsvårigheter, eftersom lokala myndigheter utgör den primära kontaktpunkten för dessa personer.

5.   Europeiska socialfonden, som i de flesta EU-medlemsländer stöder program för bekämpning av läs- och skrivsvårigheter, är ett lämpligt finansieringsinstrument, men det används felaktigt eller i för liten utsträckning på grund av att det saknas strategiska riktlinjer på detta område.

6.   Mot bakgrund av den ekonomiska krisen och sysselsättningskrisen är det mer nödvändigt än någonsin att människor har grundläggande färdigheter för att kunna ta sig in på arbetsmarknaden. Läs- och skrivkunnighet utgör grundläggande kunskaper inför framtiden, och Cedefops studie visar att 75 % av jobben 2015 kommer att kräva hög- eller medelkvalificerade arbetstagare.

7.   Tillämpningen av Lissabonstrategin, som är tänkt att göra Europeiska unionen till världens mest avancerade kunskapsekonomi, har i stor utsträckning varit inriktad på de mest kvalificerade. En kunskaps- och innovationsekonomi kan emellertid inte enbart grundas på en förtrupp högutbildade, det krävs att hela arbetsmarknaden besitter den nyckelkompetens som säkerställer utbildning och ett livslångt lärande. Dessutom kommer strategins ekonomiska mål inte att uppnås om det fortfarande finns fickor av vad som kan kallas underutveckling i EU. Kampen mot läs- och skrivsvårigheter är alltså även nödvändig för EU ur ett ekonomiskt perspektiv.

Att bekämpa förutfattade meningar

8.   Den profil som kännetecknar dem som riskerar att drabbas av funktionell analfabetism bör urskiljas samtidigt som man bör undvika att ge en stereotyp beskrivning av denna situation, och mot denna bakgrund kan Regionkommittén och aktörerna på lokal och regional nivå konstatera följande:

9.   EESK erinrar om att rätten till utbildning och till tillträde till yrkesutbildning och fortbildning garanteras i artikel 14 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som blev rättsligt bindande i och med att Lissabonfördraget trädde i kraft. Eftersom läs- och skrivförmåga är en förutsättning för alla utbildningsförfaranden måste EU komplettera och samordna medlemsstaternas insatser för att bekämpa läs- och skrivsvårigheter i syfte att respektera denna rätt till utbildning.

10.   Inom ramen för programmen för livslångt lärande, särskilt vid myndigheter och företag, bör bedömningar av utbildningsbehoven främjas eftersom man därigenom kan upptäcka funktionell analfabetism bland de anställda och erbjuda dem en möjlighet att tillägna sig grundläggande färdigheter. Många människor med läs- och skrivsvårigheter utvecklar ofta strategier för att undvika att deras problem upptäcks.

11.   Läs- och skrivsvårigheter är en faktor bakom social utestängning och fattigdom, som hindrar medborgarnas deltagande på arbetsmarknaden, begränsar deras demokratiska och sociala medverkan och har en mycket negativ inverkan på den personliga utvecklingen och människors möjlighet att ta tillvara sina rättigheter.

B.   Tänkbara åtgärder

Förebyggande åtgärder, integrering av unga och yrkesmässig utveckling

Regionkommittén rekommenderar följande:

12.   Utbyte av bästa praxis bör främjas på EU-nivå, särskilt utbyten mellan lokala myndigheter som har kommit långt när det gäller att ta fram strategier för att bekämpa läs- och skrivsvårigheter. En förteckning över bästa praxis skulle kunna tillhandahållas genom att man inrättar ett permanent forum för bästa praxis. När det gäller strategier med inriktning på ungdomar är det viktigt att ta hänsyn till vilken form av lässvårigheter det rör sig om för att kunna bemöta behoven på ett lämpligt sätt.

13.   Kampen mot läs- och skrivsvårigheter bör ingå som ett övergripande mål i den reviderade Lissabonstrategin för perioden efter 2010.

14.   Man bör genom Europeiska socialfonden stödja de företag och myndigheter som genomför program för att utbilda anställda med läs- och skrivsvårigheter. Samtidigt är det viktigt att säkerställa att detta förfarande åtföljs av garantier om skydd av arbetstagarnas privatliv och identitet.

15.   Man bör stödja initiativ till vuxenutbildning som inbegriper de behov som finns hos medborgare som lider av funktionell analfabetism och inte utövar avlönad yrkesverksamhet.

16.   Kampen mot läs- och skrivsvårigheter bör ingå i gemenskapens strategiska riktlinjer för Europeiska socialfonden.

17.   En europeisk definition av läs- och skrivsvårigheter, som även omfattar funktionell analfabetism, bör utarbetas.

18.   Den lokala och regionala nivån bör anses vara bäst lämpad att samordna resurserna för strategiska mål och åtgärdsprogram. På denna nivå bör man inrätta interregionala och överregionala samordningsmekanismer för att säkerställa samordnade strategier då dessa resurser tas i bruk. Myndigheterna på denna nivå bör få stöd från den nationella nivån och EU-nivån för att ta fram planer för hur alla ska kunna tillägna sig läs- och skrikunskaper och grundläggande färdigheter. Det är mycket viktigt att de behöriga nationella myndigheterna har ett samordnat tillvägagångssätt när de fastställer sina strategiska mål och utformar sina program. Insatserna från den statliga nivån, lokala och regionala myndigheter, ekonomiska aktörer och det civila samhället ska i princip synliggöras.

19.   ReK föreslår att de lokala och regionala myndigheterna föregår med gott exempel och genomför utbildningsprogram för personal med läs- och skrivsvårigheter tillsammans med lämpliga testmetoder, samt erbjuda utbildning för personal som har svårigheter i sitt arbete. Dessa program skulle kunna få finansiellt stöd från Europeiska unionen.

20.   Kommittén anser att utarbetandet av strategier för att förebygga och bekämpa läs- och skrivsvårigheter i arbetslivet bör främjas:

21.   I programmet för Europeiska året för bekämpning av fattigdom och socialt utanförskap bör frågan om bekämpning av läs- och skrivsvårigheter ingå, eftersom detta är en faktor som ökar det sociala utanförskapet.

22.   Man bör främja tillgången till pressmaterial – både i tryckt och i elektronisk form – och medieutbildning riktad särskilt till unga människor i syfte att utveckla deras kritiska tänkande och göra dem förtrogna med det samhälle som baserar sig på skriven text, så att de bättre kan anpassa sig till den moderna världen.

23.   EU bör lansera en informationskampanj om detta gissel. Ett sådant initiativ skulle kunna undanröja de tabun som finns runt läs- och skrivsvårigheter och göra att berörda personer söker hjälp.

24.   Att förbättra utbildningsmöjligheterna för de medborgare med läs- och skrivsvårigheter som på grund av att de inte arbetar ofta inte upptäcks och därför inte får del av utbildningsprogrammen. Detta gäller bland annat långtidsarbetslösa, hemmafruar, -män, etc.

25.   Att förbättra fortbildningen för egenföretagare, exempelvis småjordbrukare och småföretagare, i syfte att förbättra deras nyckelkompetens och avhjälpa läs- och skrivsvårigheterna, eftersom detta bromsar den ekonomiska utvecklingen inom vissa produktionssektorer.

26.   Att särskilt fokusera på kvinnorna, i synnerhet äldre kvinnliga arbetstagare, där det kan finnas en högre andel personer med läs- och skrivsvårigheter på grund av att de av olika skäl utestängts från utbildning.

27.   Att främja ett europeiskt system för att uppskatta antalet personer med läs- och skrivsvårigheter som innefattar gemensamma indikatorer och metoder för EU:s medlemsstater.

28.   Att främja integrering och samordning av det livslånga lärandet, lärlingsutbildningen och vuxenutbildningen i syfte att utarbeta en gemensam strategi för att hjälpa människor med läs- och skrivsvårigheter.

C.   Slutsatser från dialogen med aktörerna på lokal och regional nivå

29.   Kampen mot läs- och skrivsvårigheter är en mycket viktig del av politiken för livslångt lärande (grundutbildning och fortbildning). Den bör inte blandas ihop med språkpolitiken som riktar sig till invandrare. Man måste arbeta för att alla ska kunna tillägna sig kunskaper i läsning och räkning samt grundläggande färdigheter.

30.   Förbättrade läs- och skrivkunskaper hos de anställda leder till bättre ekonomiska resultat för företaget och förbättrar de anställdas yrkesmässiga och personliga utveckling. Anställda som känner sig mer tillfreds på arbetsplatsen får också en bättre livskvalitet.

31.   Grundläggande utbildning gör det möjligt att förutse förändringar och förhindra att människor utestängs från arbetslivet. Den är ett stöd för de mest utsatta och förebygger risken för marginalisering.

32.   Politiken för förebyggande och bekämpning av läs- och skrivsvårigheter bör i allt högre grad införlivas i strategier som rör de allmänpolitiska frågorna för att alla offentliga politikområden långsiktigt ska kunna bidra, på ett direkt eller indirekt sätt.

33.   Nästan tio år efter lanseringen av Lissabonstrategin har de lokala och regionala myndigheterna en viktig roll att spela, eftersom de möjliggör livslångt lärande. De är också aktörer inom näringsliv och samhälle i medlemsländerna i egenskap av arbetsgivare och tjänsteproducenter. Problemen med läs- och skrivsvårigheter påverkar dem direkt i egenskap av offentliga tjänsteleverantörer. Myndigheternas uppmärksamhet bör fästas på de exempel på god praxis som nämns i bilagan. Det är även viktigt att uppmuntra utbyten och inleda en dialog med berörda aktörer för att göra den lokala och regionala nivån mer delaktig i utformningen och genomförandet av initiativ på EU-nivå.

II.   BILAGOR

Diagram 2: Personer med svag läsförmåga (15-åringar) på PISA-skalan över läsförmåga i EU och utvalda tredjeländer år 2000 och 2006 (uppgifter från OECD)

Exempel på god praxis: