5.8.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 212/23

A.

Aktiv inkludering får inte ersätta social integration, eftersom utsatta grupper som inte har möjlighet att delta på arbetsmarknaden har rätt till ett värdigt liv och full delaktighet i samhället, varför det måste finnas en minimiinkomst och sociala tjänster av god kvalitet till en rimlig kostnad, oberoende av personens förmåga att delta på arbetsmarknaden.

B.

Aktiv inkludering hänger inte bara samman med individens förmåga, utan även med sättet på vilket samhället är organiserat. Därför måste man även ta itu med de strukturella orsakerna till utestängning, inbegripet diskriminering och otillräcklig tillgång till tjänster.

C.

Skenbar utestängning från arbetsmarknaden kan vara en följd av att det saknas tillräckliga och anständiga anställningsmöjligheter snarare än brist på egna ansträngningar från individens sida.

D.

Integration på arbetsmarknaden får inte vara en förutsättning för rätten till en minimiinkomst och tillgången till sociala tjänster av god kvalitet. En minimiinkomst och tillgång till sociala tjänster av god kvalitet är nödvändiga förutsättningar för integrering på arbetsmarknaden.

E.

De personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden har ofta sammansatta och komplexa behov, svårigheter eller problem, såsom att under lång tid tvingas leva av en låg eller otillräcklig inkomst, långtidsarbetslöshet, låg utbildningsnivå och analfabetism, uppväxt i en utsatt familj, funktionshinder, dålig hälsa, boende i områden där människor är missgynnade av flera skäl, osäkra bostadsförhållanden och hemlöshet samt rasism och diskriminering, och därför måste integrationsstrategierna spegla de utestängda personernas skiftande situationer.

F.

Social utestängning och utestängning från arbetsmarknaden påverkar allvarligt de drabbade personernas psykiska hälsa, och långtidsarbetslösa löper större risk att drabbas av depression och andra psykiska hälsobesvär.

G.

De som befinner sig långt från arbetsmarknaden har ett stort behov av yrkesutbildning, antingen på grund av att det finns brister i deras skolutbildning eller för att deras utbildning efter lång frånvaro från arbetsmarknaden inte längre är gångbar.

H.

De mest utsatta människorna påverkas ofta av villkorligheten i aktiveringsåtgärderna. Dessa effekter måste övervakas, och negativ inverkan på utsatta grupper måste undvikas.

I.

Åtgärder för aktiv inkludering måste även samverka med en utveckling av strategier på EU-nivå och nationell nivå för bekämpning av fattigdom och social utestängning.

J.

De flesta familjeförsörjare är kvinnor, de flesta ensamstående föräldrar är kvinnor och de flesta omsorgsgivare är kvinnor. Därför måste den aktiva inkluderingspolitiken inbegripa en allomfattande uppsättning åtgärder, så att de kvinnor som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden verkligen kan dra nytta av de aktiva inkluderingsstrategierna. Arbetsmarknadssituationen för kvinnor är direkt kopplad till den åldersrelaterade fattigdomen, som huvudsakligen drabbar kvinnor.

K.

Vid ekonomisk nedgång och växande arbetslöshet finns det risk för att många fler sägs upp, vilket ökar antalet människor som redan lider av fattigdom och utestängning från arbetsmarknaden, särskilt bland de mest utsatta grupperna i samhället, såsom kvinnor, äldre och funktionshindrade. Det är viktigt att social integration och därtill kopplade arbetsmarknadsåtgärder genomförs på ett enhetligt och konsekvent sätt inom ramen för den ekonomiska återhämtningsplanen för Europa. De offentliga medlen bör därför delvis användas till att upprätthålla och förbättra sociala samt hälso- och utbildningsrelaterade satsningar, liksom andra viktiga samhällstjänster och tjänster i allmänhetens intresse.

L.

Synsättet att bästa vägen ut ur utestängning är genom arbete kan endast fungera till fullo om det är frågan om ett hållbart och högkvalitativt arbete med skälig lön. Principen om lika lön för lika arbete är fortfarande otillräckligt genomförd.

M.

Omsorgsgivare inom familjen tillhandahåller väsentliga omsorgs-, fostrans- och assistanstjänster utanför arbetsmarknadssystemet, utan inkomst eller sociala rättigheter och utan rätt att återvända till arbetsmarknaden och få den kompetens som de har tillägnat sig eller utvecklat under omsorgsperioden i familjen erkänd.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen grundar sin rekommendation 2008/867/EG på rekommendation 92/441/EEG, i vilken individens grundläggande rätt till tillräckliga resurser och socialt bistånd för ett värdigt liv erkänns och där de gemensamma principerna för tillämpningen av denna rättighet fastslås. Parlamentet stöder de gemensamma principerna och praktiska riktlinjerna i rekommendation 2008/867/EG om aktiv inkludering vilande på tre pelare, nämligen tillräckligt inkomststöd, inkluderande arbetsmarknader och tillgång till tjänster av god kvalitet. Parlamentet påpekar särskilt att varje strategi för aktiv inkludering måste grundas på följande principer: individuella rättigheter, respekt för den mänskliga värdigheten och icke-diskriminering, lika möjligheter och jämställdhet, främjande av arbetsmarknadsintegration kombinerat med fullständig delaktighet i samhället samt förverkligande av principerna om kvalitet, tillräcklighet och tillgänglighet när det gäller samtliga tre pelare.

2.

Europaparlamentet instämmer med rådet i att man behöver förbättra genomförandet av rekommendation 92/441/EEG i fråga om minimiinkomst och sociala transfereringar, att det sociala biståndet bör ge en tillräcklig minimiinkomst för ett värdigt liv – och åtminstone ligga på en nivå över riskzonen för fattigdom och vara tillräckligt för att hjälpa människor ut ur fattigdomen – samt att utnyttjandet av förmånerna bör förbättras.

3.

Europaparlamentet välkomnar EG-domstolens dom av den 17 juli 2008 i mål C-303/06, vilken gällde omsorgsgivare som utsätts för diskriminering på grund av sin anknytning till en person med funktionshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att se till att omsorgsgivare skyddas från sådan diskriminering på arbetsmarknaden och uppmuntrar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att se till att domstolens dom följs.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomdriva ett tillräckligt inkomststöd i syfte att bekämpa fattigdom och social utestängning. Parlamentet framhåller behovet av adekvat nivå på inkomststödet i enlighet med rekommendationerna 92/441/EEG och 2008/867/EG och att detta stöd måste vara tillräckligt, insynsvänligt, tillgängligt för alla och hållbart på längre sikt.

5.

Europaparlamentet anser att det är av avgörande betydelse att kommissionen och medlemsstaterna genomför direktiv 2000/78/EG, som inför en rättslig ram för likabehandling i arbetslivet i syfte att på ett ändamålsenligt sätt bekämpa diskriminering i arbetslivet på grund av religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

6.

Europaparlamentet understryker sin begäran till rådet om att enas om ett EU-mål för minimiinkomstgarantier och bidragsfinansierade system för ersättning vid inkomstbortfall med inkomststöd om minst 60 procent av den nationella ekvivalerade medianinkomsten, och om en tidsplan för att uppnå detta mål i samtliga medlemsstater.

7.

Europaparlamentet inser att samspelet mellan socialt bistånd och deltagande på arbetsmarknaden är komplext, särskilt om det tillgängliga arbetet är tids- eller säsongsbegränsat, osäkert eller på deltid eller om villkoren för ersättning, de sociala trygghetssystemen eller marginalskatterna inte uppmuntrar till avlönat arbete, och det sociala biståndssystemet inte är tillräckligt flexibelt för att kunna anpassas. Parlamentet kräver därför att det tas fram system som på ett ändamålsenligt sätt hjälper människor som befinner sig i en övergångsfas istället för att bestraffa eller avskräcka dem, och där bidraget inte dras in för snabbt när en person börjar arbeta.

8.

Europaparlamentet framhåller vikten av att skapa sociala förmåner för utsatta personer med arbetsförmåga. Parlamentet påpekar dock att sådana förmåner är en fråga för medlemsstaterna enligt subsidiaritetsprincipen.

9.

Europaparlamentet påpekar att mottagarna av ett tillräckligt inkomststöd och deras anhöriga kommer att kunna undvika fattigdomsrisken och bli aktiva medborgare som bidrar till det sociala och ekonomiska livet samt till solidariteten mellan generationer.

10.

Europaparlamentet föreslår att medlemsstaterna aktivt överväger att bedriva en politik för minimilöner för att åtgärda det växande antalet ”arbetande fattiga” och göra arbete till en realistisk möjlighet för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden.

11.

Europaparlamentet anser att det för en aktiv inkludering krävs att skillnaderna mellan regioner och områden inom gemenskapen minskas genom att återhämtningen i de områden som har drabbats av den ekonomiska krisen påskyndas och landsbygdsregionerna utvecklas.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att bekämpa illegalt arbete eller svartarbete, som utestänger arbetstagarna från vissa sociala förmåner och tjänster.

13.

Europaparlamentet begär att åtgärderna för aktiv inkludering bör

14.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen överväger en kalkyl för hela kostnaden på området för aktiv och social inkludering, eftersom erfarenheten har visat att tidiga investeringar och förebyggande åtgärder kan minska de totala samhällskostnaderna på lång sikt. Parlamentet välkomnar att man i rekommendation 2008/867/EG föreslår en ökad investering i social integration i enlighet med detta.

15.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör tillhandahålla riktade kompletterande förmåner för missgynnade grupper (såsom människor med funktionshinder eller kroniska sjukdomar, ensamstående föräldrar eller hushåll med många barn), som ska täcka extrakostnader t.ex. i samband med personlig assistans, utnyttjande av särskilda tjänster samt vård och omsorg, genom att bland annat införa överkomliga läkemedelspriser för missgynnade grupper i samhället. Parlamentet betonar behovet av att trygga anständiga sjuk- och ålderspensionsnivåer.

16.

Europaparlamentet instämmer i att det finns ett behov av att ta fram och genomföra skräddarsydda åtgärder för aktiv inkludering som kombinerar minimiinkomst, integrering på arbetsmarknaden och sociala tjänster, särskilt med tanke på människors ofta komplexa behov. Parlamentet instämmer vidare i att man måste inrikta sig på tidigt upptäckande och förebyggande åtgärder samt att man bör prioritera de mest utsatta människorna.

17.

Europaparlamentet anser att man när man tar fram och genomför sådana åtgärder bör ta hänsyn till åsikterna hos dem som är föremål för dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge icke-statliga organisationer på det sociala området mer inflytande i syfte att underlätta deras deltagande i utformningen och genomförandet av integrationspolitiken.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en konstruktivare strategi för att bekämpa drogmissbruk, med tonvikt på förebyggande insatser, utbildning och behandling av missbruk, snarare än på straffrättsliga påföljder.

19.

Europaparlamentet efterlyser avstigmatisering av människor med psykiska hälsoproblem och inlärningssvårigheter samt främjande av psykisk hälsa och välbefinnande, förebyggande av psykiska sjukdomar och ökning av resurserna för behandling och vård.

20.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt med förebyggande åtgärder för att redan tidigt i åldrarna upptäcka de barn och ungdomar som befinner sig mest i riskzonen, långt innan de hoppar av sin utbildning, eftersom de problem som hänger samman med utestängning i många fall föreligger redan i barndomen. Parlamentet uppmärksammar att ungdomar som utestängs från skolan är mer benägna att ta del i asociala och brottsliga handlingar, vilket gör det ännu svårare att komma in på arbetsmarknaden senare i livet. Parlamentet anser att en dialog mellan alla intressenter och stöd till förebyggande åtgärder och sociala tjänster som ökar möjligheterna för barn och ungdomar i riskzonen är avgörande för integrationsåtgärdernas framgång. Parlamentet understryker också det allvarliga problemet med att äldre människor som förlorar sitt arbete utestängs och inte kan återvända till arbetsmarknaden.

21.

Europaparlamentet anser att man särskilt bör ta hänsyn till behoven hos unga människor som söker sitt första arbete och att man på nationell nivå bör vidta åtgärder som kan gynna övergången från utbildning till arbetsmarknad. Parlamentet anser dessutom att en strukturerad dialog med ungdomsorganisationerna kontinuerligt bör ingå i EU-institutionernas och medlemsstaternas arbete.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att ta itu med de problem som omsorgsgivarna ställs inför, inklusive rätten att själva bestämma om de vill ta på sig denna roll samt omsorgens omfattning, möjligheten att kombinera omsorg med avlönat arbete och anställning samt tillgången till sociala trygghetssystem och pensioner, i syfte att undvika att människor blir fattiga till följd av omsorgen.

23.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet av den grundläggande rätten till universell tillgång till sociala tjänster av god kvalitet till en rimlig kostnad, som utgör en väsentlig del av den europeiska sociala modellen, samt som ett stöd för att människor ska kunna behålla sitt arbete och principerna i rekommendation 2008/867/EG. Parlamentet anser att dessa sociala tjänster bör omfatta fast bostad till rimlig kostnad, lättillgänglig kollektivtrafik, grundläggande yrkesutbildning och hälsovård, samt tillgång till energi- och andra nätverkstjänster till rimlig kostnad. Parlamentet konstaterar att man måste gå framåt när det gäller att garantera skyldigheten att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster i allmänhetens intresse och anser att det är nödvändigt att utarbeta en handlingsplan för införandet av ett ramdirektiv på EU-nivå om tjänster av allmänt intresse för att garantera dessa skyldigheter. Parlamentet konstaterar att det inte görs tillräckliga framsteg med att uppnå Barcelonamålen i fråga om tillhandahållande av barnomsorg av god kvalitet till rimlig kostnad samt att barnomsorgen bör stärkas så att alla barn i grundskoleåldern omfattas. Parlamentet uppmärksammar också att omsorgsbehoven hos andra personer som behöver omsorg inte heller tillgodoses i tillräcklig utsträckning och bör bli föremål för en liknande process.

24.

Europaparlamentet anser att bekämpningen av diskriminering när det gäller tillgång till varor, tjänster och inrättningar är central för att uppnå inkludering och välkomnar därför förslaget till ett övergripande direktiv för att bekämpa diskriminering utanför arbetet på grund av ålder, funktionshinder, sexuell läggning och religion eller övertygelse.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga standardavgifter för utsatta grupper, exempelvis inom energi och kollektivtrafik samt möjligheter för dem att få mikrokrediter, i syfte att främja aktiv inkludering, liksom fri hälsovård och utbildning för personer med svårigheter av materiell karaktär.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka kreditkassornas roll så att enskilda personer i större utsträckning kan erbjudas en säker och reglerad miljö där de kan spara och låna pengar och för att motverka en alltmer problematisk personlig skuldsättning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att enskilda personer har rätt att öppna bankkonto till rimlig kostnad, då detta ger väsentliga möjligheter att delta i såväl ekonomisk verksamhet som i samhället.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förse funktionshindrade personer med nödvändigt ytterligare stöd, både när det gäller deras arbetsmarknadsintegration och i arbetet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort det att underteckna och ratificera både FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess fakultativa protokoll. Parlamentet konstaterar att medlemsstaterna bör inrätta lämpliga förfaranden och strukturer för att tillämpa denna konvention på ett effektivt sätt inom sitt territorium.

28.

Europaparlamentet anser att unga människor ställs inför särskilda svårigheter i fråga om aktiv inkludering, inbegripet obefogad åldersrelaterad diskriminering och svårigheter att få tillgång till program för yrkesutbildning till rimlig kostnad.

29.

Europaparlamentet välkomnar avinstitutionaliseringen av funktionshindrade personer, men konstaterar att detta kräver att det finns tillräckliga samhällsbaserade tjänster som gynnar självständigt boende, rätt till personlig assistans, rätt till ekonomiskt oberoende och full delaktighet i samhället inom medlemsstaterna.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckliga resurser för att underlätta tillgången till program för livslångt lärande som ett sätt att begränsa utestängningen av bland andra äldre från arbete och för att främja deras fortsatta deltagande i det sociala, kulturella och civila livet.

31.

Europaparlamentet anser att man bör vidta ytterligare åtgärder mot våld i hemmet och misshandel av barn och äldre.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att den befintliga gemenskapslagstiftningen om jämställdhet, jämlikhet i allmänhet samt icke-diskriminering tillämpas fullständigt, korrekt och effektivt, och att den utökas och genomdrivs för att undanröja strukturella hinder mot anställning och yrkesutbildning.

33.

Europaparlamentet anser att utbildning av hög kvalitet är en nödvändig förutsättning för framgångsrik framtida anställning och integration. Medlemsstaterna uppmanas att utöka lagstiftningen om statlig utbildning i syfte att undanröja samtliga hinder mot utbildning, säkerställa en integrerad utbildning och tillgänglighet för alla. Parlamentet anser att de som har varit utestängda från arbetsmarknaden under en längre tid måste ha större rätt till ekonomiskt bidrag för livslångt lärande, särskilt när det gäller ”nyckelkompetenser”.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på hela strategin för aktiv inkludering.

35.

Europaparlamentet anser att man inom utbildningen bör ta hänsyn till de berörda personernas behov och anpassa utbildningarna till dem. Parlamentet efterlyser särskilt avpassade i stället för standardiserade utbildningar och integrationsåtgärder som ofta inte tar hänsyn till behoven hos funktionshindrade, personer med omsorgsansvar eller personer med hälsoproblem. Parlamentet pekar på den goda praxis som Europeiska socialfonden (ESF) och Equal utarbetat i fråga om riktade, behovsanpassade utbildningar för dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden, där hänsyn tas till icke-dokumenterade färdigheter och färdigheter som erhållits genom icke-formell utbildning.

36.

Europaparlamentet rekommenderar att man förbättrar utbildningens kvalitet och integrerar utbildningssystemen med kriterierna för arbetsmarknaden och för social delaktighet samt minskar ojämlikheten i tillgången till alla former av utbildning och skillnaderna i kvalitet på de erbjudna utbildningarna.

37.

Europaparlamentet anser att utbildningen även bör göra människor medvetna om sina rättigheter och skyldigheter i arbetet, vilket innefattar en fullgod förberedelse i fråga om hälsa och säkerhet och rätten till fackföreningsmedlemskap, liksom rätten till information och rådgivning samt till livslångt lärande och utbildning.

38.

Europaparlamentet konstaterar att det finns risk för att de mer kreativa strategierna för att förbereda dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden inför ett återinträde kan gå miste om finansiering till förmån för en snävare strategi grundad på lätt mätbara resultat. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att öka finansieringen till nedifrån och upp-orienterade strategier inom ramen för strukturfonderna, särskilt inom ramen för Europeiska socialfonden, och ta fram indikatorer som mäter framstegen inom social och aktiv inkludering i syfte att inrikta sig på innovativa gräsrotsinitiativ som främjar aktiv inkludering, som en del av de prioriterade målen för social integration inom ramen för de öronmärkta strukturfonderna inom Lissabonstrategin, den föreslagna finansieringen till social innovation och genom andra finansieringskanaler.

39.

Europaparlamentet noterar att förhållandet mellan yrkesaktiva och inaktiva människor kommer att vara uppskattningsvis 2:1 år 2030 som ett resultat av den demografiska utvecklingen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram åtgärder för aktiv inkludering för att se till att omsorgsgivare, av vilka många tvingas lämna arbetsmarknaden på grund av sitt omsorgsansvar, inte påverkas negativt senare i livet.

40.

Europaparlamentet framhäver nödvändigheten av att sätta en inkluderande arbetsmarknad i centrum för varje strategi för aktiv inkludering, liksom en arbetsmarknad med anständiga arbetsförhållanden och mångfald i arbetslivet för alla arbetstagare, där man tar hänsyn till olika arbetsplatsbehov, enskilda arbetstagares krav, arbetsmönster och tidsmodeller, varierande kompetensnivåer och olika behov när det gäller att förena familje-, privat- och yrkesliv. Parlamentet konstaterar att ett bra arbete är avgörande för att främja bibehållen anställning.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en konkurrenskraftig arbetsmarknad som gynnar utvecklingen av offentliga och privata sociala trygghetssystem till rimlig kostnad, så att man möjliggör för berörda personer, inbegripet de från etniska minoriteter, att kunna välja att inte utestängas från arbetsmarknaden.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda verktyg och instrument för att motivera alla aktörer att skapa inkluderande arbetsmarknader och öka delaktigheten bland dem som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden. Parlamentet hänvisar till instrument inom ramen för lokal social dialog, finansiella incitament, skatteförmåner och utveckling av den sociala ekonomin. Parlamentet välkomnar kommissionens rekommendation att stödja den sociala ekonomin som en mycket viktig källa till ingångsjobb för missgynnade personer.

43.

Europaparlamentet påpekar att lokala och regionala myndigheters roll i att främja aktiv inkludering är trefaldig: som arbetsgivare, som främjare av ekonomisk utveckling och sysselsättning och som tillhandahållare av offentliga tjänster, inklusive tjänster för de mest utsatta grupperna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta nätverk på regional och lokal nivå så att människor kan få råd och upplysningar om var de kan få hjälp med att komma in på arbetsmarknaden och få tillgång till specifika sociala tjänster (dvs. socialförmånssystem, tjänster gällande hälsa, psykisk hälsa och socialvård samt yrkesutbildning) utifrån sin konkreta situation.

44.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att mer bör göras för att asylsökande inte ska hindras i integrationsprocessen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att arbeta för att får ett slut på de asylsökandes bidragsberoende genom att göra det tillåtet för dem att arbeta och att överväga möjligheten att utveckla fler lagliga invandringsvägar.

45.

Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga medlemsstater att garantera en människorättsbaserad asylpolitik i enlighet med konventionen angående flyktingars rättsliga ställning och annan tillämplig människorättslagstiftning.

46.

Europaparlamentet konstaterar att människohandeln leder till oerhört lidande och social utestängning och uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att verkställa lagstiftning mot människohandel och diskriminering, återintegrera dem som drabbats av människohandel i samhället och, i synnerhet, underteckna, ratificera och tillämpa konventionen om åtgärder mot människohandel.

47.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att avvisa den vilseledande sammanblandningen av arbetskraftsinvandring med asylsökande och sammanblandningen av båda dessa fenomen med illegal invandring.

48.

Europaparlamentet anser att fängelsestraff utan adekvat rehabilitering och utbildning av den berörda personen skapar hinder för inkludering och ofta endast leder till fortsatt socialt utanförskap, arbetslöshet och kriminalitet.

49.

Europaparlamentet är av den bestämda åsikten att upprätthållandet av en obligatorisk pensionsålder är ett hinder mot aktiv inkludering och tvingar många människor som kanske skulle vilja arbeta att lämna arbetsmarknaden i onödan.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära samordna den politiska processen för aktiv inkludering, särskilt i fråga om sociala tjänster av god kvalitet, med den pågående utvecklingen av en frivillig ram för sociala tjänster av god kvalitet i allmänhetens intresse och att utan dröjsmål undersöka alla tänkbara sätt att klargöra det rättsliga sammanhanget kring sociala tjänster i allmänhetens intresse samt ge dem en rättslig ram som referenspunkt, särskilt genom att anta lagstiftningsinstrument, inbegripet ett ramdirektiv.

51.

Europaparlamentet understryker sin tidigare begäran till kommissionen och rådet om att sätta upp mål för fattigdomsminskning (fattigdom generellt, fattigdom bland barn, fattigdom bland förvärvsarbetande och varaktig långsiktig fattigdom), för en minimiinkomst genom pension och för tillgång till och kvalitet på hälso- och sjukvård (minskning av spädbarnsdödlighet, förbättring av hälsan och ökning av den förväntade livslängden etc.). Parlamentet upprepar sin begäran om ett EU-mål för att minska fattigdomen bland barn med 50 procent till senast 2012 och få slut på hemlösheten bland barn, ungdomar och vuxna till senast 2015.

52.

Europaparlamentet efterlyser en konkret färdplan för genomförandet av strategier för aktiv inkludering grundad på det civila samhällets och andra intressenters deltagande, inbegripet människor som lever i fattigdom. Parlamentet anser att man i färdplanen bör ange realistiska tidsgränser samt realistiska kvalitativa och kvantitativa mål baserade på konkreta indikatorer och utförliga dialoger mellan intressenterna. Parlamentet anser också att man i färdplanen bör fastslå hur den aktiva inkluderingen ska genomföras och övervakas inom ramen för den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration, särskilt på lokal, regional och nationell nivå. Parlamentet välkomnar därför kommissionens initiativ att göra de lokala myndigheterna delaktiga i övervakningen av genomförandet av strategier för aktiv inkludering genom att finansiera ett nätverk för lokala myndigheters observationsorgan för aktiv inkludering via Progress-programmet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge dessa observationsorgan en stark ställning i den framtida politiska processen och att integrera program för aktiv inkludering genom de nationella reformprogrammen inom ramen för den omarbetade Lissabonstrategin och i synnerhet genom den europeiska sysselsättningsstrategin.

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.