6.5.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 117/15

A.

Genom att ansluta sig till 2000 års millenniedeklaration åtog sig Europeiska unionen att tillsammans med hela det internationella samfundet halvera den extrema fattigdomen i världen fram till 2015, och att därvid särskilt inrikta sig på att uppnå de åtta millennieutvecklingsmålen,

B.

Enligt aktuella uppskattningar lever omkring 1,4 miljarder personer fortfarande under fattigdomsgränsen (det vill säga 1,25 US-dollar per dag), vilket motsvarar mer än en fjärdedel av utvecklingsvärldens befolkning.

C.

Kommissionen och EU:s medlemsstater har under 2007 gjort nya åtaganden för att i hög grad bidra till att inhämta förseningar när det gäller att uppfylla dessa mål.

D.

Bristen på tillgång till hälsovård och bastjänster orsakar flera miljoner dödsfall och befäster fattigdomen, medan tillgången till dessa tjänster och till en grundläggande utbildning utgör en mänsklig rättighet. Regeringarna är skyldiga att säkerställa att den respekteras och tillämpas.

E.

Möjligheten finns att millennieutvecklingsmålavtalen ska utgöra ett instrument bland andra som svar på de utmaningar som uppstår i utvecklingsländerna till följd av den globala livsmedelkrisen, särskilt inom jordbrukssektorn.

F.

Trots de stora ansträngningar som utvecklingsländerna samtyckt till hittills, har de flesta av utvecklingsländerna inte de resurser som krävs för att ta itu med utmaningarna vad gäller hälsa och utbildning, och därför krävs det stöd utifrån.

G.

Europaparlamentet bör bevilja Europeiska utvecklingsfonden (EUF) ansvarsfrihet.

H.

Kommissionen har för avsikt att avsevärt öka användningen av budgetstödet under den tionde EUF för att göra stödet effektivare och uppnå de fastställda målen.

I.

Lärare och sjukvårdsanställda i utvecklingsländerna arbetar för närvarande under beklagliga förhållanden, och det behövs närmare två miljoner lärare och mer än fyra miljoner sjukvårdsanställda för att nå millennieutvecklingsmålen. Ett tillräckligt budgetstöd, i form av budgetstöd knutet till ett millennieutvecklingsmålavtal, skulle kunna göra det möjligt att anställa och utbilda dem.

J.

Den återkommande bristen på arbetskraft inom sjukvård och lärare förvärras av den kompetensflykt som de rika länderna organiserar.

K.

EU har för avsikt att fortsätta att höja sina utgifter för budgetstöd, bland annat genom att avsevärt höja det sektorsinriktade budgetstödet för hälsa och utbildning, särskilt i de afrikanska länderna.

L.

I millennieutvecklingsmålavtalen fastställs konkreta resultat som ska uppnås i fråga om millennieutvecklingsmålen rörande hälsa och grundutbildning, men millennieutvecklingsmålavtal kan också komma att ingås för andra prioriterade sektorer.

M.

Enligt den officiella hållning om utvecklingsstöd som parlamentet gav uttryck för i punkt 6 i sin ovannämnda resolution av den 16 februari 2006 om en ny finansieringsmekanism för millenniemålen måste ökad kvantitet ”gå hand i hand med ökad kvalitet. Det betyder att biståndseffektiviteten måste förbättras med hjälp av samordning, komplementaritet och konsekvens (det som på engelska kallas ‧the 3 Cs‧). Hit hör också att förvaltningskostnaderna måste sänkas, biståndsmekanismerna göras mera förutsägbara och hållbara, biståndet måste komma fram snabbare samt i än högre grad frikopplas från villkor och slutligen att man måste lösa problemen med skuldbördor som inte kan hanteras, främja ett gott styrelseskick, bekämpa korruptionen och ge biståndsmottagarna ökad kapacitet att ta emot biståndet”.

N.

Ett förutsägbart och långsiktigt biståndsflöde kan på ett direkt och effektivt sätt bidra till det konkreta genomförandet av de strategier för avskaffandet av fattigdom, som fastställs i millennieutvecklingsmålen.

O.

Trots de åtaganden som gjorts vid konferenserna i Monterrey (2002), Gleneagles (2005), Paris (2005) och Accra (2008) för att öka kvantiteten och höja kvaliteten hos utvecklingsbidraget, beviljar fortfarande inte många av unionens medlemsstater alltid allt det stöd som de har åtagit sig att tillhandahålla, och när det tillhandahålls visar sig en del av detta stöd vara olämpligt.

P.

Det verkar som om utbetalningar av budgetstöd som tillhandahålls av kommissionen försenas i 30 procent av fallen på grund av dess orimliga administrativa bördor.

Q.

Budgetstödets oförutsägbarhet framgår särskilt av det faktum att de flesta villkor för tillhandahållande av detta stöd är årliga, och denna oförutsägbarhet tvingar ibland mottagarländerna att använda stödet innan det faktiskt har tillhandahållits och utan att med bestämdhet veta om stödet kommer fram.

R.

EU:s oförutsägbara utvecklingsstöd berör också mottagarländer med en viss rättssäkerhet och en stabil lagstiftning.

S.

Kommissionen är den främsta multilaterala givaren av utvecklingsstöd, och en av de största givarna av budgetstöd, och den använder sig i allt större utsträckning av denna stödform som har styrt en femtedel av det stöd som kommissionen har gett under de senaste åren.

T.

Om budgetstödet redan är ett av de instrument som möjliggör ett förbättrat stöd från unionen, bör det vara mer synligt och beviljas på längre sikt.

U.

Det budgetstöd som kommissionen för närvarande tillhandahåller planeras vanligen för en treårsperiod i taget, eller för ett år i taget för vissa byråer.

V.

Förslaget till millennieutvecklingsmålavtal påverkar inte budgeten och millennieutvecklingsmålavtalet är inte ett nytt instrument, utan ett sätt att genomföra de befintliga instrumenten.

W.

För närvarande är det inte klart vilken status kommissionens dokument om millennieutvecklingsmålavtal ska ha.

X.

Kommissionen anser att det har blivit dags att genomföra idén om ett avtal som knyts till märkbara resultat i fråga om millennieutvecklingsmålen, i stället för att varje år kontrollera att varje enskild givares sedvanliga villkor uppfylls.

Y.

Avtalets löptid innebär ett finansiellt åtagande som ger givarlandet större förutsägbarhet i utbyte mot ett djupare engagemang från mottagarlandets sida i fråga om de konkreta resultat som måste uppnås.

Z.

Kommissionen planerar att ingå de första millennieutvecklingsmålavtalen för en sexårsperiod, det vill säga fram till slutet av den tionde EUF.

AA.

Kommissionens förslag att ingå avtal på sex år är mer omfattande än den aktuella tendensen hos övriga givare på internationell nivå.

AB.

Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att samfinansiera millennieutvecklingsmålavtalen genom ytterligare bidrag till EUF på frivillig grund.

AC.

I millennieutvecklingsmålavtalen om det allmänna instrumentet för budgetstöd som utarbetats på grundval av de kriterier som fastställs i Cotonouavtalet krävs inga ändringar av besluten om de löpande programmen eller skillnaderna i genomförandet av det allmänna budgetstödet. Millennieutvecklingsmålavtalen innebär inte att ett nytt finansiellt instrument ska upprättas, utan bestämmelserna om budgetstöd i Cotonouavtalet ska även i fortsättningen ligga till grund. Likaså förblir millennieutvecklingsmålavtalen förenliga med de interna riktlinjer som nyligen fastställdes för allmänt budgetstöd.

AD.

Ett av kriterierna för att kunna ingå ett millennieutvecklingsmålavtal är att det aktuella landet respekterar Cotonouavtalets artikel 9 om de mänskliga rättigheterna, de demokratiska principerna och rättsstaten.

AE.

Ett effektivt budgetstöd bör göra det möjligt för mottagarländerna att finansiera sina egna, mycket konkreta strategier och program för att förbättra tillgången till effektiva allmänna tjänster inom hälsovårds- och utbildningssektorn.

AF.

Kommissionen har inte hållit sina löften om att alltid låta parlamentsledamöter och företrädare för civila samhällsorganisationer delta i kommissionens dialoger med utvecklingsländernas regeringar. Dessutom är det idag allmänt känt att utveckling av effektivitetsskäl uteslutande borde vara en fråga för utvecklingsländernas regeringar, tillsammans med dessa länders parlament och civila samhällsorganisationer.

AG.

Kommissionen vill att de länder som ska kunna ingå avtal är länder som kunnat uppvisa tillfredsställande resultat på makroekonomisk nivå och när det gäller budgetförvaltningen i samband med genomförandet av budgetstödet. Därigenom skiljer sig kommissionen från andra givare av budgetstöd, exempelvis IMF och Världsbanken, som ställer ett antal villkor för att bevilja stöd, i strid med principen om mottagarländernas egenansvar.

AH.

Många länder som har ett akut behov av ett större och effektivare stöd för att skynda på deras framsteg i fråga om millennieutvecklingsmålen uppfyller idag inte de kriterier som kommissionen fastställt för att ingå ett millennieutvecklingsmålavtal.

AI.

Som millennieutvecklingsmålavtalen är utformade idag avser de endast AVS-länderna.

AJ.

Insynen när det gäller kommissionens budgetstöd är synnerligen bristfällig, budgetstödet är dåligt anpassat till de fattiga länderna och finansieringen offentliggörs sällan.

AK.

Den grundläggande principen för utvecklingsstöd är att det ska tillhandahålla stöd för dem som behöver det mest och till de platser där det kan användas på det mest effektiva sättet.

AL.

I till exempel Burkina Faso kände ingen på plats till de pågående förhandlingarna om ett millennieutvecklingsmålavtal mellan Burkina Faso och kommissionen, och inga uppgifter finns för närvarande tillgängliga om detta på webbplatsen för kommissionens delegation i Burkina Faso.

AM.

I det europeiska samförståndet om utveckling åtog sig EU att anta en strategi som grundar sig på resultat och användning av resultatindikatorer.

AN.

Kommissionen måste fortsätta att knyta sitt budgetstöd till mottagarländernas uppvisade resultat beträffande jämställdhet mellan kvinnor och män och främjandet av kvinnors rättigheter.

AO.

När det gäller budgetstöd har avtal redan ingåtts mellan kommissionen och Burkina Faso (2005–2008), Etiopien (2003–2006), Ghana (2007–2009), Kenya (2004–2006), Madagaskar (2005–2007), Malawi (2006–2008), Mali (2003–2007), Moçambique (2006–2008), Tanzania (2006–2008), Uganda (2005–2007) samt Zambia (2007–2008).

AP.

Det finns 650 miljoner människor med funktionshinder, av vilka 80 procent lever i utvecklingsländer och en femtedel lever i extrem fattigdom. De utgör en av de största grupperna av fattiga och utestängda, utsätts för diskriminering på flera grunder och får sällan tillgång till utbildning och hälsovård.

AQ.

Enligt allmänna skyldigheter, och särskilt artikel 32 i FN:s ovannämnda konvention om rättigheter för personer med funktionshinder, är de parter som har undertecknat konventionen skyldiga att beakta funktionshinder i sitt utvecklingssamarbete.

AR.

Millennieutvecklingsmålen kommer inte att nås före 2015 om inte integrering och deltagande av funktionshindrade personer beaktas.

AS.

I genomföranderapporten om Afrika–EU-partnerskapet av den 22 november 2008, och särskilt i punkt 37, fastställs den uppenbara bristen på åtgärder för funktionshindrade personer inom ramen för insatserna för att nå millennieutvecklingsmålen.

1.

Europaparlamentet bekräftar på nytt att utvecklingsstöd bör vara grundat på behov och resultat och att utvecklingspolitiken bör utformas i samarbete med mottagarländerna.

2.

Europaparlamentet bekräftar att för att uppnå millennieutvecklingsmålen måste givarländerna respektera alla sina åtaganden och förbättra kvaliteten på det stöd de tillhandahåller.

3.

Europaparlamentet betonar att det måste utvecklas nya instrument för ett mer förutsägbart och stabilare stöd.

4.

Europaparlamentet påminner om målet i Abujaförklaringen, där det fastställs att 15 procent av statsbudgeten ska anslås till hälso- och sjukvård, och målet i den världsomfattande kampanjen för utbildning, där det fastställs att 20 procent av statsbudgeten ska anslås till utbildningssektorn.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att knyta sitt stöd inom hälsovårds- och utbildningssektorerna, särskilt vad gäller grundläggande hälsovård och grundutbildning, till uppvisade resultat i dessa sektorer. Europaparlamentet uppmanar också kommissionen att ange vilken vikt man kommer att fästa vid de resultat som uppvisas inom dessa sektorer i förhållande till en samling indikatorer som ger en fullständigare bild, och hur kommissionen kommer att utvärdera de framsteg som gjorts på dessa områden.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra budgetstödets förutsägbarhet genom att ingå millennieutvecklingsmålavtal, genom att se till att de principer som fastställs i dessa avtal utökas så att de omfattar ett större antal länder och genom att bevilja sektorsinriktat budgetstöd.

7.

Europaparlamentet påminner kommissionen om behovet av att avsevärt minska de onödiga förseningar som orsakas av alltför stora administrativa bördor.

8.

Europaparlamentet uppmanar utvecklingsländernas regeringar att höja sina utgifter för hälso- och sjukvård till 15 procent av statsbudgeten, i enlighet med rekommendationerna i Abujaförklaringen, och sina utgifter för utbildning till 20 procent av statsbudgeten, vilket rekommenderas i den världsomfattande kampanjen för utbildning.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en hög utgiftsnivå när det gäller budgetstöd, samtidigt som man särskilt bör genomföra en avsevärd höjning av budgetstödet i AVS-ländernas sociala sektor, och höja det sektorsinriktade budgetstödet i övriga regioner.

10.

Europaparlamentet konstaterar med intresse att det i kommissionens förslag om millennieutvecklingsmålavtal fastställs att de länder som ingår ett sådant avtal säkerställs ett visst minimalt stöd (70 procent av det totala åtagandet).

11.

Europaparlamentet är emellertid besviket över att dokumentet om millennieutvecklingsmålavtalen inte innehåller någon tidsplan för genomförandet av de första avtalen som ska pågå under den tionde EUF:s sexårsperiod och uppmanar därför kommissionen att fastställa en detaljerad tidsplan.

12.

Europaparlamentet konstaterar att det huvudsakliga syftet med millennieutvecklingsmålavtalen är att bidra till ett effektivt stöd och skynda på framstegen vad gäller att uppfylla millennieutvecklingsmålen i de länder som behöver det mest.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta ett meddelande som formaliserar initiativet rörande millennieutvecklingsmålavtalen och att utöka initiativet till att gälla även de icke-AVS-länder som uppfyller kriterierna för att få ingå ett avtal.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och mottagarländerna att se till att deras parlament och civila samhällen, inbegripet handikappsorganisationer, engageras i samtliga steg i dialogen om budgetstöd, inbegripet utarbetandet, genomförandet och utvärderingen av planeringen som fastställs i millennieutvecklingsmålavtalen.

15.

Europaparlamentet betonar att givarländerna inte bör kräva att mottagarna uppfyller vissa strikta villkor unilateralt, utan istället bör främja goda styrelseformer, demokrati och stabilitet i mottagarländerna genom insynsvänliga kriterier som fastställs i samarbete med dessa länder.

16.

För att förbättra insynen anser Europaparlamentet att villkoren för utbetalning av den del som kan variera bör grundas på uppnådda resultat, om detta uppmuntrar givarländerna och mottagarländerna att analysera den verkliga effekten som de använda medlen har medfört, och om det förbättrar insynen vad gäller användningen av allmänna medel.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet se över resultatet från sina program och att delge parlamentet dessa resultat.

18.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen arbetar för att förstärka dialogen mellan givarländerna och mottagarländerna, särskilt för att fastställa de verkliga behoven och de områden där stödet är nödvändigt.

19.

Europaparlamentet begär att den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen bör spela en aktivare roll när det gäller fastställandet av prioriteringar, i förhandlingarna om millennieutvecklingsmålavtalen och i alla övriga steg i processen.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa som krav för sitt budgetstöd att länderna uppvisar resultat i fråga om goda styrelseformer och insyn, samt även i fråga om skydd och respekt av de mänskliga rättigheterna, särskilt när det gäller de fattigaste och mest marginaliserade grupperna, som personer med funktionshinder, minoriteter, kvinnor och barn, och att se till att budgetstödet inte spenderas inom andra områden än de som anges i millennieutvecklingsmålavtalen.

21.

Europaparlamentet bekräftar åter att de nationella vägledande programmen bör upprättas i samarbete med parlamenten i de berörda länderna, den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen och det civila samhället.

22.

Europaparlamentet påpekar att förslaget om millennieutvecklingsmålavtalen inte nämner vilka länder som kommer att omfattas av de första millennieutvecklingsmålavtalen, och konstaterar att som millennieutvecklingsmålavtalen är utformade idag avser de endast AVS-länderna.

23.

Europaparlamentet beklagar att EU:s stödpolitik gentemot utvecklingsländerna i allt högre grad underställs villkor som IMF föreskriver för erhållandet av utvecklingsstöd från EU. Parlamentet anser vidare att ställandet av sådana villkor dessutom strider mot mottagarländernas anpassningspolitik.

24.

Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla andra upplägg för budgetstöd för de länder som inte kan ingå något millennieutvecklingsmålavtal och särskilt för de länder som befinner sig i utsatta situationer. Parlamentet betonar att de mest utsatta länderna naturligtvis inte har möjlighet att uppfylla de kriterier som för närvarande ställs för att kunna ingå ett avtal.

25.

Europaparlamentet rekommenderar att millennieutvecklingsmålen också bör finnas tillgängliga för de länder som omfattas av finansieringsinstrumentet för utvecklingsarbete.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt och klart förklara hur den har tänkt att de föreslagna millennieutvecklingsmålavtalen ska fungera i kombination med andra stödformer.

27.

Europaparlamentet varnar för en urskillningslös och överdriven tillämpning av millennieutvecklingsmålavtalen, och för att de ska betraktas som den enda effektiva stödformen, och uppmanar kommissionen uppmanas att välja den bäst lämpade stödformen för varje enskild situation.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra kapaciteten hos mottagarländernas parlament vad gäller deras förmåga att delta i budgetförfarandet och kapaciteten hos parlamenten och det civila samhället vad gäller deras förmåga att delta i utarbetandet av den nationella politiken, genom att förstärka deras kapacitet med ett utökat finansiellt stöd och genom att insistera på att de deltar i kommissionens politiska dialoger med mottagarländerna, samt genom att kommissionen inriktar sig på de indikatorer rörande förvaltningen av offentliga medel, vilka avser att stärka regeringarnas ansvar gentemot medborgarna.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med partnerländerna matcha varje millennieutvecklingsmålavtal med ett antal resultatindikatorer för att utvärdera de framsteg som gjorts genom avtalet, och anser att integreringen av personer och barn med funktionshinder också bör mätas med dessa indikatorer.

30.

Europaparlamentet anser att kommissionen absolut bör fortsätta att knyta sitt budgetstöd till de resultat som mottagarländerna kan uppvisa i fråga om jämställdhet mellan kvinnor och män och främjande av kvinnors rättigheter, och begär att resultatindikatorerna på detta område förstärks i millennieutvecklingsmålavtalen och utvidgas till att även omfatta andra områden, som kvinnors och funktionshindrade personers rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att förstärka de resultatindikatorer som är knutna till budgetstödet genom att låta dem innefatta andra områden som funktionshindrade personers och kvinnors rättigheter, och särskilt främjandet av kvinnors tillgång till heltäckande information och tjänster på området för sexuell och reproduktiv hälsa, ökad tillgång och bättre möjligheter till familjeplanering, fortsatt främjande av utbildning och medinflytande för kvinnor, samt bekämpande av diskriminering och främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS–EU-rådet, samt medlemsstaternas och AVS-ländernas regeringar och parlament.