25.3.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 76/42

A.

Rätten för EU-medborgare att etablera sig eller tillhandahålla tjänster var de vill inom EU är en av de grundläggande friheterna på den inre marknaden, som även inbegriper rätten att utöva ett yrke, som egenföretagare eller som anställd, i en annan medlemsstat än den där de har skaffat sig sina yrkeskvalifikationer.

B.

Enligt artikel 3.1 c i fördraget är ett av gemenskapens mål att avskaffa hindren för fri rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna.

C.

En större rörlighet för personer och tjänster mellan medlemsstaterna och mellan regioner är mycket viktig för att man ska kunna uppnå målen i Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning. Detta är också viktigt för att man ska kunna öka produktiviteten tack vare att det ger nya perspektiv, idéer och kunskaper.

D.

Arbetstagarnas rörlighet inom EU är fortfarande låg. Enbart 4 % av arbetskraften har levt och arbetat i en annan medlemsstat och cirka 2 % lever och arbetar för närvarande i annan medlemsstat (7).

E.

Det finns fortfarande stora problem för personer som vill arbeta i en annan medlemsstat, och 20 % av de klagomål som sänts till Solvit under 2007 handlade om erkännande av yrkeskvalifikationer som krävs i samband med reglerade yrken.

F.

Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden enligt artikel 226 i fördraget gentemot flera medlemsstater som inte har anmält några genomförandebestämmelser vid införlivandet av direktiv 2005/36/EG.

G.

I skäl 32 i direktiv 2005/36/EG står det följande: ”Genom att på europeisk nivå införa yrkeskort utfärdade av yrkessammanslutningar eller yrkesorganisationer kan man underlätta yrkesutövarnas rörlighet, särskilt genom att öka takten i utbytet av information mellan den mottagande medlemsstaten och ursprungsmedlemsstaten. Med hjälp av detta yrkeskort bör man kunna följa karriären för en yrkesutövare som etablerar sig i olika medlemsstater. Sådana yrkeskort skulle kunna innehålla uppgifter om yrkesutövarens yrkeskvalifikationer (studier vid universitet eller andra läroanstalter, examensbevis, yrkeserfarenhet), dennes lagenliga etablering, påföljder som denne har ådragit sig i samband med yrkesutövandet samt uppgifter om behörig myndighet. Uppgifterna bör vara helt förenliga med bestämmelserna om uppgiftsskydd”.

H.

Europaparlamentet uppmanade, i ovannämnda resolution om effekterna och konsekvenserna av att undanta vårdtjänster från direktivet om tjänster på den inre marknaden, kommissionen att ”inrätta ett europeiskt kort med uppgifter om hälso- och sjukvårdspersonals yrkeskvalifikationer och att göra denna information tillgänglig för patienter”.

1.

Europaparlamentet uppmuntrar alla initiativ för att underlätta gränsöverskridande rörlighet som ett sätt att få tjänste- och arbetsmarknaden att fungera effektivt och som ett sätt att öka den ekonomiska tillväxten inom EU.

2.

Europaparlamentet understryker EU:s ansvar för ytterligare underlättande av geografisk och yrkesrelaterad rörlighet genom att öka tydligheten och jämförbarheten i fråga om kvalifikationer, möjligheterna till ömsesidigt erkännande av dem samt tryggandet av patienters och konsumenters säkerhet.

3.

Europarlamentet understryker emellertid behovet av att kommissionen har ett effektivare och samordnat tillvägagångssätt mellan initiativ som är inriktade på att underlätta och stimulera rörligheten för yrkesutövare mellan medlemsstaterna, till exempel Europass (Europeiska meritförteckningen), Eures (portalen för rörlighet i arbetslivet) och den europeiska referensramen för kvalifikationer, liksom mellan de olika associerade gemenskapsfinansierade eller samfinansierade nätverk som medverkar i dessa frågor, såsom Solvit, IMI, Euroguidance och Enic/Naric.

4.

Europaparlamentet understryker det civila samhällets, inklusive arbetsgivarnas, fackförbundens, yrkesorganisationernas och de behöriga myndigheternas medansvar för att underlätta och förbättra rörligheten inom den inre marknaden.

5.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som släpar efter vad gäller införlivandet av direktiv 2005/36/EG, vilket skulle ha avslutats den 20 oktober 2007, att börja tillämpa nödvändiga lagar, förordningar och administrativa bestämmelser.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder gentemot de medlemsstater som inte ännu har införlivat direktiv 2005/36/EG.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur rörligheten påverkas av tillämpningen av artikel 7 i direktiv 2005/36/EG i den rapport som ska utföras i enlighet med artikel 60.2 i det direktivet.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter ett mer harmoniserat tillvägagångssätt för erkännandet av kvalifikationer och kompetens för att förenkla de administrativa förfaranden som används och för att minska kostnaderna för de yrkesverksamma.

9.

Europaparlamentet anser att mervärdet av ett europeiskt yrkeskort, förutom befintliga åtgärder för att underlätta och stimulera rörligheten, är något som behövs för de flesta yrken.

10.

Europaparlamentet konstaterar att inom vissa reglerade och harmoniserade yrken, såsom advokater och sjukvårdspersonal, håller man på att utveckla europeiska yrkeskort, eller också finns de redan. Men inom yrken utan någon eller med föga harmonisering verkar det vara svårt att inrätta yrkeskort eftersom lagstiftningen varierar från en medlemsstat till en annan och uppgifter om kvalifikationer måste genomgå ett godkännande och ett ömsesidigt erkännande först.

11.

Europaparlamentet påpekar att ett europeiskt yrkeskort skulle kunna medföra fördelar även för oreglerade och icke harmoniserade yrken eftersom det skulle ha en informerande funktion särskilt för arbetsgivare och konsumenter, vilket skulle vara fallet för de flesta fria yrken.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma olika initiativ som avser utveckling av yrkeskort och att rapportera till parlamentet med en representativ översikt.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att granska initiativen för att undersöka om ett europeiskt yrkeskort, tillsammans med andra åtgärder, skulle kunna

Parlamentet anser att alla ytterligare offentliga åtgärder bör omfatta en väldetaljerad beskrivning av de yrkesgrupper och de särskilda behov som kortet förväntas täcka.

14.

Europaparlamentet anser att ett yrkeskort, om behovet är tillräckligt stort för att ett sådant kort ska utvecklas, bör vara så enkelt, lätt och generöst som möjligt, och införas utan nya administrativa bördor. Ett sådant kort skulle kunna inrätta ett ”gemensamt språk” för kvalifikationerna inom vissa yrken.

15.

Europaparlamentet påminner om att ett europeiskt yrkeskort inte bör ha en negativ effekt på gränsöverskridande rörlighet. Det bör inte vara en skyldighet för att kunna flytta utan endast användas som ett bevis på rätten att flytta. Parlamentet understryker att särskilda grupper inte bör uteslutas från möjligheten att erbjuda sina tjänster i andra medlemsstater och att kortet, särskilt för personer med färre eller lägre kvalifikationer, inte bör skapa några nya hinder.

16.

Europaparlamentet understryker att användningen av ett eller flera europeiska yrkeskort bör tillåta mångfald, till exempel för att anpassa olikheter mellan yrken eller olikheter mellan medlemsstater. Yrkesgrupperna bör själva finansiera utvecklingen och inrättandet av ett europeiskt yrkeskort om man anser att det behövs.

17.

Europaparlamentet betonar att det vore lämpligt att av praktiska skäl integrera det nationella yrkeskortets funktioner i det europeiska yrkeskortet i de fall där den berörda yrkeskategorin redan förfogar över ett nationellt yrkeskort.

18.

Europaparlamentet understryker att informationen på ett europeiskt yrkeskort bör vara tillförlitlig, godkänd och uppdaterad av de behöriga nationella myndigheterna. Uppgifter som ingår i meritförteckningar inom ramen för Europass kan, där så är lämpligt, även ingå bland uppgifterna på det europeiska yrkeskortet.

19.

Europaparlamentet påminner om att tillgången till de uppgifter som kortet innehåller bör uppfylla de högsta kraven på skydd av personuppgifter.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.