28.7.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 174/7

(1)

Europeiska unionen har som mål att bevara och utveckla unionen som ett område med frihet, säkerhet och rättvisa; en hög säkerhetsnivå bör tillhandahållas genom gemensamma insatser från medlemsstaternas sida på områdena polissamarbete och straffrättsligt samarbete.

(2)

Detta mål ska uppnås genom förebyggande och bekämpande av brottslighet genom närmare samarbete mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter, med iakttagande av de principer och regler om mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och rättsstatsprincipen som unionen grundar sig på och som är gemensamma för medlemsstaterna.

(3)

Utbyte av information och uppgifter om brott och brottslig verksamhet är avgörande för möjligheten för brottsbekämpande myndigheter att framgångsrikt förebygga, upptäcka och utreda brott och brottslig verksamhet. Gemensamma insatser på polissamarbetets område i enlighet med artikel 30.1 a i fördraget och gemensamma insatser i det straffrättsliga samarbetet i enlighet med artikel 31.1 a i fördraget innebär att det är nödvändigt att bearbeta relevant information, vilket bör ske under iakttagande av tillämpliga bestämmelser om skydd av personuppgifter.

(4)

Det intensifierade utbytet av information om kriminalteknisk bevisning och den ökande användningen av bevis från en medlemsstat i en annan medlemsstats rättsliga förfaranden visar på behovet av att säkerställa att kvaliteten på uppgifterna är tillräckligt hög.

(5)

Information som härrör från kriminaltekniska processer i en medlemsstat kan för närvarande vara förenad med viss osäkerhet i en annan medlemsstat i fråga om hur en uppgift har behandlats, vilka metoder som har använts och hur resultaten har tolkats.

(6)

Det är särskilt viktigt att garantera kvaliteten på den information som utbyts när det gäller sådana känsliga personuppgifter som DNA-profiler och fingeravtryck.

(7)

Enligt artikel 7.4 i rådets beslut 2008/616/RIF av den 23 juni 2008 om genomförande av beslut 2008/615/RIF om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (2) ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att garantera integriteten för de DNA-profiler som görs tillgängliga eller skickas för jämförelse till andra medlemsstater och säkerställa att dessa åtgärder överensstämmer med internationella standarder, exempelvis EN ISO/IEC 17025 Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier.

(8)

DNA-profiler och fingeravtryck används inte endast vid straffrättsliga förfaranden utan är också avgörande för identifieringen av offer, bland annat efter katastrofer.

(9)

Ackreditering av kriminaltekniska processer är ett viktigt steg mot ett säkrare och effektivare utbyte av vetenskapliga resultat inom unionen. Ackreditering ger de nödvändiga garantierna för att laboratorieverksamhet genomförs i enlighet med relevanta internationella standarder, såsom EN ISO/IEC 17025 Allmänna kompetenskrav för provnings- och kalibreringslaboratorier samt relevanta tillämpliga riktlinjer.

(10)

Ackreditering beviljas av nationella ackrediteringsorgan som har exklusiv kompetens för att bedöma om ett laboratorium uppfyller kraven i harmoniserade standarder. Ett ackrediteringsorgan erhåller sin behörighet från staten. Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter (3) innehåller närmare bestämmelser om de nationella ackrediteringsorganens behörighet.

(11)

Frånvaron av ett avtal om tillämpning av en gemensam ackrediteringsstandard för analys av vetenskapliga resultat är en brist som bör åtgärdas; rådet anser därför att det är nödvändigt att anta ett rättsligt bindande instrument om ackreditering av kriminalteknisk laboratorieverksamhet för alla som analyserar kriminaltekniskt bevismaterial.

a)

DNA, och

b)

fingeravtryck.

a)

laboratorieverksamhet: alla åtgärder som vidtas vid hantering, utveckling, analys eller tolkning av kriminaltekniskt bevismaterial i syfte att erbjuda ett kriminaltekniskt utlåtande eller utbyta kriminaltekniska resultat.

b)

ackrediteringsorgan: det enda organ i en medlemsstat som utför ackreditering med befogenhet från staten.