Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Finanskrisens effekter på den reala ekonomin”

Den 26 februari 2009 beslutade Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att i enlighet med artikel 29.2 i arbetsordningen utarbeta ett initiativyttrande om

Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 13 november 2009. Föredragande var Carmelo Cedrone.

Vid sin 458:e plenarsession den 16–17 december 2009 (sammanträdet den 16 december 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 122 röster för, 75 röster mot och 33 nedlagda röster.

1.1 EESK anser att det i en kris som den vi nu befinner oss i fordras en stor vilja till samordning av insatserna genom gemensamma ansträngningar som svarar mot allvaret i situationen. På så sätt kan man identifiera vilka åtgärder och förslag som krävs på kort respektive lång sikt för att stimulera till återhämtning och motverka att de händelser som ligger till grund för dagens instabilitet upprepas.

1.2 Den internationella finansmarknaden : Med utgångspunkt i de riktlinjer som EESK redan har lagt fram vill vi påminna om att ett regelverk emellertid snarast möjligt måste antas som tillåter fri rörlighet för kapital samtidigt som det skapar ett tillsyns- och sanktionssystem som kan förhindra att de negativa effekter som orsakades av ett system utan kontroller uppstår igen. Vi behöver regler för att skapa en hederligare marknad med mer insyn. Andra åtgärder för att nå detta mål är att eliminera skatteparadisen, banksekretessen och vissa högst tvivelaktiga tidigare använda mekanismer med koppling till spekulativa värdepapper. Vi måste åter göra åtskillnad mellan affärsbanker och investeringsbanker.

1.3 Den europeiska finansmarknaden : Det behövs en gemensam europeisk finansmarknad, inte bara för att säkerställa ökad insyn, enklare transaktioner och information anpassad till alla aktörer, utan också för att få till stånd ett tillsynssystem under överinseende av ECB och det europeiska centralbankssystemet. Dessa ska ge riktlinjer för tillsynsarbetet och svara för den internationella samordningen, medan den dagliga förvaltningen, kontrollen och övervakningen av finansmarknaderna i de enskilda länderna kan överlåtas åt nationella tillsynsorgan (1).

1.4 Det monetära systemet : EESK anser att man grundligt bör undersöka frågan om det internationella monetära systemet för att stabilisera växelmarknaderna och undvika illojal konkurrens i den internationella handeln inom ramen för WTO.

1.7.1 På sikt gäller det att förhindra att medborgarna tvingas fortsätta att betala priset för ett frånvarande EU, något som gemenskapens begränsade insatser för att bekämpa krisen så tydligt visar. Dessa begränsningar beror inte på att det finns för mycket Europa, utan för lite. Lissabonfördraget innebär ett stort steg i denna riktning. Kommittén kommer att delta i den nya institutionsstrukturen och delge den nya kommissionen och det nya parlamentet sin ståndpunkt i enlighet med de nya befogenheter som fördraget ger.

1.7.2 EU bör sätta frågan om ”det demokratiska underskottet” och demokratin inom sina organ i centrum av debatten, bland annat genom nya former för direkt delaktighet från medborgarnas och det civila samhällets sida, eftersom dessa inte kan stå likgiltiga inför framväxten av nya orättvisor och nya maktpositioner.

1.7.3 Allt detta gör det nödvändigt att EU företräds effektivt utåt och att det skapas ett ”europeiskt politiskt område” med verktyg för att motverka och uppväga de nya maktkonstellationer som håller på att växa fram inom ekonomin och den internationella politiken, som en direkt följd av krisen, och som riskerar att inte bara göra medborgarna fattigare, utan även hotar att försvaga deras rättigheter. Som redan angivits kommer EESK att stödja det arbete som EU:s höge representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik kommer att utföra och kommer att fortsätta att uttala sig i anslutning till det civila samhället på den internationella arenan.

2.1 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) har beslutat att utarbeta detta initiativyttrande för att i egenskap av företrädare för den reala ekonomin och det organiserade civila samhället ge en helhetsbild av krisen och lägga fram förslag till kommissionen och rådet, särskilt vad gäller att återställa de finansiella medlen till företagen, tillväxten och sysselsättningen.

2.2 I åratal har vi upplevt ett slags allmän eufori (Samuelson) orsakad av en otydlig information där ”experternas” åsikter har framhållits som garantier för det ”rimliga” i situationen och den ”gällande” modellens överlägsenhet. Förr eller senare skulle marknaden ställa allt till rätta och eliminera ”överdrifterna”, har man menat.

2.3 Kommittén är övertygad om att företagen och de anställda trots allt kommer att ta sitt ekonomiska och sociala ansvar och få utvecklingen att ta en positiv vändning, om bara de får det stöd som krävs från nationella och europeiska offentliga organ.

Upphov : Krisens upphov är vid det här laget så väl känt att ingen ytterligare analys behövs. EESK anser dock att åtminstone två faktorer som utgör bakgrund till krisen bör framhållas: Den internationella finansvärldens utveckling, som understöddes av den ultraliberala ekonomiska kulturen, gav till slut mer näring åt sig själv än åt den reala ekonomin, vilket ledde till en enorm finansiell ”inflation”. Dessutom fanns det få och bristfälliga regler som inte alltid efterlevdes, och detta utgjorde den andra orsaken till krisen. De regler som fanns fungerade inte eller tillämpades inte av tillsynsorganen och av kreditvärderingsinstituten, och deras beteende ledde till minskad insyn i marknaderna (2).

3.1.1 Det är nu uppenbart att bankerna i bubblan med eller utan kännedom deltog i högriskprojekt där reglering och tillsyn var fullständigt otillräckliga. I privatbankerna eftersträvande man större volym, och ägnade sig åt oförsiktig långivning via hypotekslån och kreditkort. I investeringsbankerna paketerades och ompaketerades dessa lån och andra typer av lån, t.ex. lånefinansierade företagsköp (LBO), till komplexa derivat som man handlade med utan tillbörlig kontroll eller tillräckliga reserver. Det är tydligt att olämpliga incitament skapades för personer i ledningen och i personalen som i sitt arbete utförde uppgifter som påverkade bankens riskprofil och att dessa incitament resulterade i att det personliga intresset kom att gå före majoriteten av aktieägarnas intressen i banksystemet och hänsynen till de medborgare som helt ovetande hade köpt värdepapperen. Detta rättfärdigar dock inte det felaktiga och skrupelfria beteende som vi har sett, ett beteende som skadat hela det finansiella systemet och gett det dåligt rykte.

3.2 Orsaker : En degenerering som möjliggjordes på grund av att det saknades en politik, på grund av försummelser och misstag, bland annat från regeringarnas sida, inte enbart på det finansiella området, utan också med avseende på den makroekonomiska politiken och penningpolitiken. På internationell nivå förde t.ex. USA en släpphänt budgetpolitik. EU hade inte tillräckliga instrument för att agera, och den ekonomisk/sociala modellen attackerades från flera håll och utmålades som roten till allt ont. De internationella organen var för svaga för att kunna ingripa. Denna situation tilläts dessutom pågå alltför länge. Ofta gömde sig den politiska makten bakom globaliseringen, som fick skulden för allt. Därigenom bär de politiska makthavarna en stor del av ansvaret för krisen (1).

Följder : Följderna har varit katastrofala, men vi får inte låta pessimismen ta överhanden. Tyvärr styrdes en del av den finansiella ekonomin av eufori och girighet, spekulation och en utbredd ansvarslöshet. Också den starka bankkoncentrationen (som gjorde att man till och med intalade sig att bankerna var för stora för att tillåtas gå i konkurs!) och den misslyckade riskhanteringen ledde oundvikligen till de konsekvenser vi ser i dag med en ohämmad dominoeffekt. Således omvandlades den ursprungligen finansiella krisen till en makroekonomisk kris som överfördes till den reala ekonomin. I dag upplever vi därför en finanskris, som drabbat produktionssektorerna och framkallat en ekonomisk, monetär, kommersiell och social kris, och följaktligen en förtroendekris.

3.3.1 Samtidigt måste man dock ha i åtanke att utvecklingen och den globala ekonomiska tillväxten under de senaste trettio åren har varit exceptionell historiskt sett, särskilt i utvecklingsländerna. Denna tillväxt har bland annat möjliggjorts genom finansmarknadernas utveckling, som många har dragit nytta av samtidigt som man har intalat sig att denna utveckling skulle fortsätta i all oändlighet utan problem.

3.3.2 Krisen kommer säkerligen att medföra en ny maktfördelning på global och nationell nivå, vilket G20-mötet i Pittsburgh redan har visat. När den är över kommer vi att ha en ny ekonomisk och politisk ”geografi”. Således omvandlades den ursprungligen finansiella krisen till en makroekonomisk kris som överfördes till den reala ekonomin med minskande BNP och kraftigt ökad arbetslöshet. I det sammanhanget ställer sig EESK frågan vilken ställning EU har och vilken roll unionen bör ha i framtiden.

EESK anser att resultaten från G20-mötet i London och G8-mötet i l'Aquila är tillfredsställande, eftersom de pessimistiska förväntningarna inte infriades, och man visade att den globala ekonomin och finansvärlden antingen måste styras tillsammans eller inte alls. Principen om ett ”globalt styre” antogs, en princip som återger politiken dess rättmätiga plats. Förhoppningsvis kommer också de europeiska regeringarna att dra rätt slutsatser av detta (punkt 4.4). Resultaten, inklusive de ändringar som infördes genom Basel 2, måste dock via Basel 3 tillämpas konkret och effektivt genom att de internationella organen omorganiseras och reformeras.

4.1.1.1 Man hade naturligtvis önskat att de goda avsikterna vid det efterföljande G20-mötet i Pittsburgh hade följts av konkreta insatser. I själva verket undvek man att ta upp de verkliga aktuella problemen: reglerna för och reformen av det finansiella systemet (1), obalanser i handelsutbytet mellan USA och Kina, aktiebolagens struktur, den ökande arbetslösheten m.m. Om inget görs, finns det fortsatt risk för att vissa finansiella aktörer anser ”den finansiella krisen bara vara ett litet bakslag och att de kan återvända till business as usual” (3).

4.1.2 EESK anser visserligen att tillsynsorganens uppgifter ska utökas (4), men först och främst måste de bli funktionsdugliga, göras oberoende av den politiska makten och ges sanktionsmöjligheter. Skatteparadisen måste elimineras och/eller öppnas för insyn, så att de inte blir verktyg för penningtvätt och skatteflykt. Bristen på insyn är faktiskt det största problemet. Alla bör känna till vad banklån, tillgångar, reserver och bankernas riskprofiler verkligen innebär.

4.1.3 EESK hoppas att de riktlinjer som drogs upp och (de få!) beslut som fattades i London, l'Aquila och Pittsburgh ska leda till en kursändring inom rimlig tid, att en ny ekonomisk kultur och marknadskultur införs (återinförs), en kultur som är mindre ideologisk och mer genomblickbar. Man måste dessutom akta sig för att tala om moral och etik på finansmarknaden, som vissa skulle vilja, eftersom detta skulle kunna uppfattas som stötande av dem som betalar ett mycket högt pris för krisen. Det är mycket bättre att tala om rättigheter och sanktioner, om regler och om instrument för att genomföra dem.

4.1.4 Detta är det mest övertygande och verkningsfulla sättet för att återställa konsumenternas förtroende och därmed få fart på efterfrågan igen. Det krävs ett nytt sätt att tala ekonomi, ett sätt som vi kan tala om den reala ekonomin på, och om investeringar, arbete, risker, rättigheter, skyldigheter och upprätthållande av konkurrensen.

4.1.5 EESK anser att den reala ekonomins aktörer, företag och anställda, bör framföra sina åsikter och argument med större kraft. Dessa aktörer måste återta sin roll, en roll som är viktig för att främja ekonomisk och social utveckling, konkurrenskraft, nyskapande, tillväxt och sysselsättning. Detsamma borde göras från politiskt håll.

Också det internationella monetära systemet bör ses över. Vid G20-mötet i London, vid 8-mötet i l'Aquila och G20-mötet i Pittsburgh ansågs inte det internationella monetära systemets funktion och reformen av det, förutom fördelningen av IMF:s kvoter, utgöra någon prioriterad fråga när det gäller att få igång världsekonomin med en hållbar tillväxt. En del av de åtaganden som gjordes vid G20- och G8-mötena skulle, om de respekterades, dock kunna få en stark inverkan på valutamarknaden och därmed på detta systems funktionssätt.

4.1.6.1 Besluten att stödja AVS-länderna, och i synnerhet Afrika, att tredubbla Internationella valutafondens resurser (upp till 750 miljarder dollar) och att avsätta ytterligare 250 miljarder dollar i form av särskilda dragningsrätter (DSP) i syfte att ge finansiellt stöd till ekonomierna i de länder som har drabbats hårdast av krisen ger en uppfattning om vilka enorma summor som sätts i omlopp för att stödja länder med stora underskott.

4.1.6.2 Ökningen av statsskulden i Förenta staterna (som kommer att leda till en sammanlagd skuld motsvarande 100 % av BNP de närmaste tre åren), som främjas av president Obamas nya politik för att ta landet ur lågkonjunkturen (”deficit spending”), kommer dessutom att innebära ytterligare en stimulans för att ge ut oerhörda mängder dollar, vilket får omfattande konsekvenser för det internationella ekonomiska systemet. En sådan situation rådde också från och med andra hälften av 1960-talet, och den slutade med dollarns fall och med att Bretton Woods-systemet med fasta växelkurser föll samman 1971.

4.1.6.3 De som är mest oroliga till följd av denna situation är kineserna, vars valutareserv har ökat med över 5 000 miljarder dollar under de senaste tio åren och som sannolikt kommer att fortsätta att öka också de närmaste åren, om än i ett långsammare tempo. Kineserna fruktar att deras enorma valutareserv ska förlora i värde genom att dollarn försvagas.

4.1.6.4 Euron har på några få år blivit den näst viktigaste internationella reservvalutan, men är inget reellt alternativ till dollarn, hur lämpligt och önskvärt detta än vore. Det är inte heller möjligt att – som de kinesiska penningpolitiska myndigheterna hoppas – tänka sig en ”övernationell reservvaluta” i form av särskilda dragningsrätter att användas inte bara, som i dag, mellan stater och internationella institutioner, utan som betalningsmedel vid internationella kommersiella och finansiella transaktioner. Visserligen är utgivningen av nya särskilda dragningsrätter ett användbart verktyg när det gäller att skapa ytterligare reserver för ekonomier som dras med underskott, men det är ingen långsiktig lösning på dagens kris.

4.1.6.5 Det är mycket sannolikt, och också önskvärt, att euron alltmer förvärvar de egenskaper som krävs av en internationell reservvaluta och en referensvaluta vid fastställande av varupriser på världsmarknaden. EESK hoppas dock också att den kinesiska valutan, som företräder en ekonomi som blir allt viktigare i ett globalt sammanhang, ska befrias från det skydd den har getts av de kinesiska myndigheterna. I tio år var den kinesiska renminbin nära knuten till dollarn, och det är bara sedan 2005 som dess värde bestäms i förhållande till en korg med andra valutor. Renminbin bör bli en fritt konvertibel valuta på de internationella marknaderna.

4.1.6.6 EESK anser att det krävs ökade ansträngningar på internationell nivå. Kina kan inte fortsätta att som hittills lita till en hög tillväxt av exporten som ackumulerar vinster och begära att andra ska lösa de problem med att hantera växelkurserna på internationell nivå som landet bidrar till att skapa genom en penning- och skattepolitik som främjar sparande och bromsar de inhemska utgifterna.

4.1.6.7 Det internationella monetära systemet, som bygger på växlande valutakurser, kännetecknas av oupphörliga och omfattande växelkursfluktuationer till följd av spekulation. Det är en situation som påverkar världsekonomin mycket negativt och som skulle kunna korrigeras om centralbankerna i de främsta industriländerna ingick ett avtal. I syfte att hålla valutakursförändringarna inom rimliga gränser skulle de åta sig att gemensamt ingripa om en viss valuta utsätts för ett alltför stort tryck uppåt eller nedåt.

4.1.7 Europeiska regler för finansvärlden – en europeisk inre marknad för finansiella tjänster (5). Trots de regler som gäller i EU och trots euron har vi ännu långt till detta mål, också i euroområdet. Krisen har visat att vi snarast måste verka för detta mål och sikta långt bortom det som hittills har gjorts med hjälp av lämpliga reformer, som efterlysts i de Larosière-rapporten och i kommissionens förslag. Det skulle också göra det möjligt för EIB att agera snabbare och med större flexibilitet. Man får inte glömma att finansmarknadens främsta mål är att stödja företagen, stimulera entreprenörskap, tillväxt och sysselsättning, en uppgift som skulle kunna underlättas av en reformerad, mer konkurrenskraftig, öppen finansmarknad som är mer integrerad i sina olika aspekter.

4.2.1 I kommissionens meddelande inför Europeiska rådets vårmöte 2009, ett meddelande som har den ambitiösa titeln ”Främja återhämtning i Europa” (6), står återställandet av medborgarnas och de ekonomiska aktörernas förtroende högst på listan över åtgärder för att komma ur dagens kris, öka efterfrågan och skapa nya arbetstillfällen. Vi måste se till att de föreslagna åtgärderna ger konkreta effekter och inte bara förblir goda avsikter.

4.2.2 EESK anser att sysselsättningsfrågan och frågan om företagens bristande likviditet är centrala (7). Enligt färska siffror från ILO har cirka 40 miljoner arbetstillfällen gått förlorade sedan krisen började i december 2007 (varav 7 miljoner bara i OECD-området), och prognoserna för framtiden är mycket pessimistiska. Enda sättet att komma ur denna sociala tragedi är att återställa förtroendet för marknadernas funktionssätt och vidta offentliga åtgärder som främjar tillväxt, konkurrenskraft, nyskapande och sysselsättning. Europa behöver en ekonomisk politik och ett program som lockar till sig företag, som hjälper dem att växa och skapa arbetstillfällen!

4.2.3 EESK stöder till fullo den målsättning som kommissionen har satt upp. Kommittén ställer sig bakom de insatser som presenteras i meddelandet eftersom det handlar om nödvändiga och brådskande åtgärder inom bank- och finanssektorn för att kunna främja den reala ekonomin och stärka EU:s inre marknad. De presenterade åtgärderna visar dock på en traditionell snarare än nyskapande inställning som fokuserar på bättre utnyttjande av den ekonomiska politiken inom olika sektorer som styrs direkt och/eller samordnas av Europeiska kommissionen.

4.2.4 För att återställa de ekonomiska aktörernas och de europeiska medborgarnas förtroende för gemenskapsinstitutionernas och de nationella myndigheternas förmåga att ta oss ur krisen måste man först inse att krisen inte bara beror på företeelser som har med konjunkturer eller fel och brister på marknaden att göra, hur dramatiska dessa än må vara.

4.2.5 Den kris som världsekonomin, och den europeiska ekonomin, genomgår har i själva verket djupare och mer systemrelaterade orsaker som har att göra med de etiska och moraliska värden (ansvar, laglydighet och social rättvisa) som ligger till grund för moderna samhällen och som påverkar de åtgärder som vidtas inom alla delar av det ekonomiska, sociala och samhälleliga livet. Det går inte att återställa förtroendet för de ekonomiska och finansiella systemens funktionssätt genom att bara förändra de marknadsmekanismer som inte har fungerat, det måste ske via europeiska makro- och mikroekonomiska politiska åtgärder.

4.2.6 Även om EESK delar denna inställning till dagens problem framstår de lösningar som föreslås i kommissionens meddelande som otillräckliga eller åtminstone föga verkningsfulla, med tanke på de förändringar som skulle behöva genomföras, såväl i de olika nationella produktionssystemen som i europeisk och internationell politik, för att främja tillväxten i medlemsländernas ekonomier. Krisens negativa effekter visar sig också mer i Europa (med en större nedgång i BNP) än i USA, där man i stället har använt sig av ett kraftfullt och sammanhängande program och massivare och effektivare statliga åtgärder. EU bör stödja genomförandet av harmoniserade åtgärder i medlemsstaterna. EU bör därför lägga fram en andra åtgärdsplan som är effektivare och enhetligare än den första.

4.2.7 Om man begränsar sig till de åtgärder som ska vidtas på kort/medellång sikt för att få igång den europeiska ekonomin anser EESK att EU och medlemsstaterna främst bör fokusera sin uppmärksamhet och sina ekonomiska resurser på ett begränsat antal insatser, men som har stort genomslag på de olika marknaderna och för de ekonomiska aktörerna i allmänhet. Dessa insatser bör omfatta återställande av förtroendet för det finansiella systemets funktionssätt, förbättringar i återhämtningsplanen för Europa, förändringar i unionens viktigaste interventionspolitiska åtgärder och stöd till de medlemsstater som har drabbats hårdast av krisen, främst länderna i Östeuropa.

Återställande av förtroendet för det finansiella systemets funktionssätt. Det går att få igång den europeiska ekonomin igen genom att återge finansmarknaderna stabilitet och funktionsduglighet med hjälp av nya regler och nya system för tillsyn på makro- och mikronivå som säkerställer ett reglerat och ansvarsfullt funktionssätt på internationell nivå. Finansvärlden måste återgå till att spela sin traditionella och oersättliga roll för att främja ekonomisk tillväxt, där dess uppgift är att finansiera aktörernas verksamhet (företag, familjer, nätverk och tjänster, infrastruktur, miljö och energi).

4.2.8.1 Frågan om de omfattande statliga och tyvärr oundvikliga ingripandena till stöd för banksystemet är dock inte löst. EESK anser att denna situation inte kan bestå i längden och att det är nödvändigt att utforma en ”exitstrategi” för att komma bort från dessa ingrepp genom att systematiskt ställa upp villkor för banksystemet, som till exempel interna omstruktureringar, och samtidigt öka och förbättra reserverna i budgeten. Med hjälp av en sådan strategi skulle man kunna främja en marknad för långivning och internationella finansiella tjänster som är oberoende och öppen för insyn, så att det som nu skett inte upprepas.

4.2.8.2 När det gäller den förbättrade kontroll och insyn i de finansiella transaktionerna som kommissionen önskar och som G20-gruppen i London, G8-gruppen i l'Aquila och G20-gruppen i Pittsburgh också uttalat sig för, och med beaktande av kommissionens och rådets förslag till översyn av det europeiska finansiella systemet kommer EESK att utvärdera detta förslag. Vi anser emellertid att om man överlämnar den finansiella tillsynen till ett nytt självständigt europeiskt organ bör detta organ ha verkliga befogenheter att ingripa (8).

4.2.8.3 Med ett sådant alternativ skulle man främja harmoniseringen av de olika regelverk som finns i sektorn för finansiell tillsyn i Europa och deras sanktionsmöjligheter.

4.2.9.1 I ett tidigare yttrande (9) har EESK föreslagit en grundlig översyn av kommissionens återhämtningsplan, inte bara för att de ekonomiska resurserna anses otillräckliga med tanke på krisens omfattning, utan också för att ge de återhämtningsinsatser som ska göras i medlemsstaterna en annan utformning och uppläggning.

4.2.9.2 Villkoren för tillgång till dessa insatser, bortsett från de sektorer som i dag anses prioriterade när det gäller behov av finansiering (fordonssektorn, byggsektorn, små och medelstora företag etc.), måste utformas så att det skapas konsekvens och enhetlighet i fråga om vidtagna åtgärder, med full respekt för de fastställda reglerna för EU:s inre marknad.

4.2.9.3 Det är inte önskvärt att enskilda initiativ som finansieras genom EU-planen, vare sig detta sker via den del som kommer från gemenskapsbudgeten eller de delar som de nationella regeringarna förfogar över för insatser för företag, branscher eller länder i kris, på något sätt medför att det åter uppstår privilegier eller skyddsnät för vissa företagskonstellationer till men för andra.

4.2.9.4 Den inre marknaden är en av de grundläggande drivkrafterna i den europeiska ekonomin. Att förstärka och utveckla den är bästa sättet att få till stånd nya produktionsinitiativ och nya arbetstillfällen. De åtgärder på europeisk och nationell nivå som ingår i planen måste samordnas och övervakas så att de europeiska medborgarna känner sig säkra på att gemenskapen kan hantera det finansiella stödet i överensstämmelse med gemenskapslagstiftningen och med de mest sårbara invånarnas och regionernas intressen för ögonen.

4.2.9.5 EESK anser att de små och medelstora företagen bör uppmärksammas särskilt i samband med dessa produktionsfrämjande insatser (genom en särskild plan för finansiering på gynnsamma villkor och med förenklade förfaranden, se exempelvis ”Small Business Act”). Vilka slags åtgärder man har för avsikt att vidta för att stödja de små och medelstora företagens återhämtning har inte specificerats ordentligt i den europeiska planen. När det gäller de mindre företagen, som bidrar oerhört mycket till den totala sysselsättningen i EU, anser EESK att initiativen måste utformas inom en makroekonomisk referensram där hänsyn tas till nationella och lokala särdrag, skillnader i sektoriell specialisering samt skillnader i behov av ny kompetens, nyskapande teknik och infrastruktur för företagstjänster.

4.2.9.6 Om det inte finns någon adekvat europeisk och nationell referensram för de små och medelstora företagens framtida tillväxtmöjligheter är risken att vi, som tidigare, får en fragmentering av interventionerna som innebär att vi försöker hjälpa alla men i själva verket inte hjälper någon att växa, eller att förbättra kvaliteten på de varor och tjänster som produceras.

4.2.9.7 EESK anser också att den sociala dialogen och samrådet, alltså ett ökat deltagande av företagen, fackföreningarna och organisationerna i den sociala ekonomin, skulle kunna bidra till att övervinna krisen.

4.2.10.1 EESK anser att det för att återställa de europeiska aktörernas förtroende också fordras en djupgående förändring av det sätt på vilket kommissionen hanterar gemenskapspolitiken inom viktiga ekonomiska och sociala sektorer, i synnerhet sammanhållningspolitiken. När det gäller denna politik har EESK redan tidigare avgivit ett yttrande (10) med ett flertal förslag till ändringar.

4.2.10.2 Den allvarliga ekonomiska kris som råder i alla europeiska länder och som man tror kan komma att bestå också under 2010 gör att det krävs en radikal reformering av hur strukturfonderna (Eruf och ESF) förvaltas och en översyn av de åtgärder som har fastställts för programperioden 2007–2013. Kommissionen håller visserligen på att utarbeta ändringsförslag för att förenkla förfarandena, påskynda utbetalningarna och förändra omfattningen av viss sektorsinriktad politik, men dessa åtgärder är inte tillräckliga. Det är åtgärder som behövs för att värna om EU:s sammanhållning som nu hotas av krisen.

4.2.10.3 EESK anmodar kommissionen att intensifiera sina ansträngningar för att anpassa de föreslagna åtgärderna till de nya situationer som den internationella krisen ger upphov till. Det krävs dessutom en genomgripande översyn av dessa åtgärder. Den konfliktsituation som håller på att uppstå mellan statliga och regionala förvaltningar när det gäller hur medlen i strukturfonderna ska hanteras för att lösa krissituationerna ger för övrigt också anledning att överväga hur stöden till de mest missgynnade regionerna i unionen bör förändras.

4.2.10.4 Även när det gäller sammanhållningspolitiken anser EESK att man för varje land som erhåller stöd via denna politik måste göra särskilda sektorsvisa och lokalt baserade prioriteringar i syfte att kanalisera gemenskapsresurser och nationella medel till de program och projekt som anses ha större ekonomisk och social genomslagskraft. De principer som översynen av sammanhållningspolitikens inriktning måste vila på är: konsekvens i valet av åtgärder, samordning på europeisk och nationell nivå av åtgärder för stöd till företagen, gemensamma program för vidareutbildning och kompetensutveckling.

4.2.10.5 Sammanfattningsvis bör krisen utgöra ett tillfälle för EU att inte bara använda sig av de politiska åtgärder som redan står till förfogande, utan att även skapa nya, t.ex. förbättra infrastrukturerna och lansera en plan för miljön, i syfte att skapa nya europeiska nät för energi och kommunikationer (såsom bredband) med hjälp av offentlig finansiering på EU-nivå (EU-obligationer?). Detta skulle ge den ekonomiska återhämtningen en oerhörd skjuts framåt.

4.2.10.6 EESK anser att detta är ett utomordentligt tillfälle att göra en grundlig översyn av gemenskapsbudgetens nuvarande struktur, både kvalitativt och kvantitativt. Även skattepolitiken bör tas upp till diskussion, eventuellt med hjälp av en expertgrupp. Denna för tillväxten och utvecklingen grundläggande fråga får inte längre kringgås eller användas för social och ekonomisk dumping i Europa.

4.2.11 Stöd till de medlemsstater som har drabbats hårdast av krisen, främst länderna i Östeuropa

4.2.11.1 Mot bakgrund av att förslaget om att inrätta en särskild fond för de länder som har drabbats hårdast av krisen tillbakavisades av de mest inflytelserika medlemsstaterna anser EESK att kommissionen i alla fall bör se till att en samling finansiella åtgärder vidtas, bland annat med hjälp av Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, som syftar till att stabilisera de svagaste ekonomierna i EU, såsom man också har börjat göra. Länderna i Östeuropa måste i detta sammanhang uppmärksammas särskilt, och därför måste särskilda stöd införas för dem. Det finns flera skäl att kräva särskilda stöd till dessa länder. I annat fall riskerar vi att integrationens andra pelare faller, dvs. utvidgningen, och faller den faller också inre marknaden.

4.2.11.2 EU måste de närmaste månaderna och åren ta itu med problem som är mycket svårlösta: den ekonomiska krisen och sysselsättningskrisen, de sociala motsättningarna, de institutionella reformer som ska genomföras, skillnaderna mellan medlemsstaterna, och allt detta inom ramen för en växande EU-kritik från politiska partier, nationella regeringar i många EU-länder och en allmän opinion som är mycket missnöjd med de beslut som har fattats på europeisk nivå.

4.2.11.3 Tilltron till den europeiska ekonomiska och sociala modellen och dess förmåga att leverera lämpliga lösningar som tillvaratar samtliga medlemsstaters intressen kan återställas om EU tar ansvar för de svagaste ländernas problem och hjälper dem att komma igenom de svårigheter de befinner sig i.

4.2.11.4 Den kris som många länder i öst känner av inom kreditsektorn, sektorn för finansiella tjänster och tillverkningsindustrisektorn, har inte nått sådana dimensioner att den utgör ett oöverstigligt hinder för EU. En stor del av verksamheten inom dessa sektorer har uppstått tack vare stöd och direkta investeringar från EU-15, och efter den tillnärmelseprocess länderna har fått genomgå för att kunna bli medlemmar kan man svårligen tänka sig en politik med minimala ekonomiska åtgärder från fall till fall utan större genomslagskraft. Det skulle vara ett strategiskt och ekonomiskt misstag som inte kan rättas till på kort eller medellång sikt och en mycket allvarlig form av politisk kortsynthet som skulle kunna äventyra den framtida europeiska integrationen.

4.3.1 Efter krisen kommer en ny jämvikt att uppstå, men inte på samma nivåer som tidigare: Vi måste vara beredda på en lägre levnadsstandard. Om denna förutsägelse slår in (11), är det enda som är säkert att vissa kommer att tvingas leva på en ännu lägre nivå, förhoppningsvis bara för en kort period.

4.3.2 Det som måste undvikas är risken att det återigen blir företagen och arbetsmarknaden som får betala priset för att rädda marknaden, medan kapitalet fortsätter att flytta till säkrare marknader för att komma undan skattemyndigheterna. Annars kan arbetsinkomsterna komma att urholkas ännu mer, vilket skulle leda till att marknadsekonomin förlorar sin sociala legitimitet. Om man vill undvika denna risk måste den europeiska modellen, dvs. den sociala marknadsekonomin, förstärkas och utvidgas, och människan måste återigen sättas i centrum för det ekonomiska systemet.

4.3.3 Av dessa skäl anser EESK att också skattepolitiken i högre grad bör uppmärksammas av regeringarna och EU, och att man bör fortsätta att sträva mot samordning för att undvika olikartade förhållanden som strider mot inre marknaden. Man bör dessutom prioritera reformer som ökar skatteunderlaget snarare än skattesatserna och ta större hänsyn till tillgångar än företagsverksamhet och arbete.

4.3.4 Man måste dessutom undvika att finanskrisen får drastiska återverkningar på medlemsstaternas pensionssystem, vilket har inträffat i USA där vissa organ som förvaltar pensionssystem har gjort betydande förluster genom krisen för hedgefonderna, med resultatet att de arbetstagare som omfattas av dessa system har fått värdet av sina besparingar halverat. EESK anser att vi måste arbeta för att upprätta regelverk och pensionsmodeller för att ta till vara de europeiska medborgarnas och arbetstagarnas intressen.

4.3.5 De växande orättvisorna och klyftorna har reducerat och kommer att fortsätta att reducera utrymmet för frihet ännu mer, vilket riskerar att äventyra demokratin i medlemsstaterna och särskilt i EU, som alltjämt har ett ”demokratiskt underskott” som är mycket svårt att fylla. Det minskar inte minst de nyfattigas stöd för den politik som ska bedrivas för att klara krisen och främja en hållbar utveckling.

4.3.6 EESK anser att detta är ett viktigt tillfälle för unionen att visa sin närvaro genom konkreta och påtagliga initiativ riktade till de medborgare, företag och anställda som har drabbats hårdast av krisen.

Detta ska göras med hjälp av åtgärder som syftar till att värna om rättigheterna, och EU måste därför kunna ta egna socialpolitiska initiativ. De sociala frågorna måste ha en fullvärdig roll i den strategiska pakt som avses i punkt 4.4.3. En annan angreppsfront måste vara den ekonomiska politiken (bl. a. en specialfinansiering av Lissabonstrategin) och stöd till de mest sårbara företagen (som EU måste införa tillsammans med medlemsstaterna (punkt 4.2)).

4.3.7.1 Strukturella åtgärder måste till på arbetsmarknaden för att göra den mer lättillgänglig och öppen för alla och med regler som fastställs på europeisk nivå med hjälp av Europeiska socialfonden, förenklade förfaranden och påskyndade utbetalningar.

4.3.7.2 Man bör främja insatser till förmån för företag som åtar sig att införa och respektera principen om socialt ansvarstagande inom Europa och principen om en social klausul utanför det europeiska territoriet.

4.3.8 EESK anmodar kommissionen att genom bl.a. ekonomiska incitament, t.ex. strukturfonderna, tillsammans med arbetsmarknadens parter i EU göra allt som står i dess makt för att få till stånd avtal och/eller finna lösningar som minskar krisens effekter för företag och anställda, bl.a. genom att sprida exempel på bra metoder som håller på att tas fram i en del länder.

4.3.9 EESK anmodar rådet att vidta erforderliga åtgärder, en europeisk kod, för att fastställa på vilka områden insatser behöver göras för att minska löneklyftorna och skapa fördelningspolitisk rättvisa, inte bara inom finanssektorn. Löneklyftorna har lett till en ökning av ojämlikheten som är bortom all rimlighet och fullständigt omotiverad. En europeisk överenskommelse som involverar samtliga parter vore på sin plats här.

4.4.1 För att EU ska kunna bekämpa och besegra krisen anser EESK att det behövs vissa beslutsinstrument som inte finns tillgängliga i dagsläget, och detta är huvudorsaken till den handlingsförlamning som riskerar att marginalisera EU gentemot stormakterna Kina och USA. Därför anser EESK att EU måste skaffa sig en konkret handlingsförmåga, även med provisoriska instrument, så att inte det arbete och de åtaganden som har gjorts under denna period med djupgående förändringar omintetgörs.

Politisk styrning : EESK anser att en av huvudorsakerna till dagens kris är splittringen och de misstag som gjorts av politikerna. Eftersom det saknades en gemensam vision kunde dessa inte agera och släppte till slut sin ledande roll både på global och på europeisk nivå. Följderna är nu uppenbara för alla.

4.4.2.1 Internationell styrning : EU har fortfarande varken någon gemensam utrikespolitik eller några egna befogenheter för att hantera krisen. Unionen skulle behöva tala med en enda röst, åtminstone när det gäller euroområdet, vid de internationella sammanträdesborden och i synnerhet i de organ som vi vill reformera, för att uppväga de andra ekonomiska och politiska blockens tyngd i beslutsfattandet. EU utgör den största marknaden för varor och tjänster i världen; unionen är den största offentliga bidragsgivaren till de fattigaste ländernas utveckling, och dess valuta, euron, är den näst viktigaste internationella reservvalutan. EU är således en ”ekonomisk jätte” ur många aspekter, men om vi ser till beslutskapaciteten i internationella sammanhang är EU en ”politisk dvärg”. Detta är verkligen en obegriplig paradox för de europeiska medborgarna. Det är i stället nödvändigt att den internationella politiken tar större intryck av europeiska förslag och ”värden”.

4.4.2.2 Stats- och regeringscheferna måste därför ha modet att dels erkänna denna begränsning, dels ha som mål att åtgärda den. I dag agerar de som ett lag utan lagkapten, vilket medför betydande ekonomiska och politiska kostnader. Man behöver inte gå tillbaka till historiker och/eller gamla statsmän för att inse detta (”Om Europa äntligen kunde enas skulle det inte finnas några gränser för dess 400 miljoner invånares lycka, välstånd och storhet”, W. Churchill, 1946). Det behövs omgående en bindande överenskommelse för att hantera kriser, en överenskommelse som sedan kan omvandlas till gemenskapsmetod och inte tvärtom, som nu är fallet.

4.4.3 Ekonomisk styrning : Det främsta målet är att förse EU med instrument för att fastställa och utveckla gemensamma riktlinjer för den makroekonomiska och sektorsinriktade politiken (åtminstone i euroområdet, vilket skulle få positiva effekter i alla de 27 länderna). Den europeiska penningpolitiken måste kompletteras med en gemensam ekonomisk politik med början i euroområdet. Den får inte förbli begränsad till bara en vilja till samordning utan ska omfatta insatser för de strategiska sektorer där det finns ett europeiskt intresse (miljö, energi, innovation, invandring, sysselsättning, sammanhållning etc.). En ny europeisk pakt för tillväxt, hållbar utveckling, konkurrenskraft och sysselsättning måste utformas, en pakt där i synnerhet den sociala och miljöinriktade marknadsekonomin värdesätts och som syftar till att fullborda inre marknaden, vilket efterlyses i ”Lissabonstrategin”.

4.4.4 Social styrning : Social- och sammanhållningspolitiken måste också höra till de prioriterade målen för den europeiska pakten. EU borde ha ökade möjligheter att ingripa på det socialpolitiska området (12) för att fastställa en ”minimitröskel” eller miniminivå för de grundläggande sociala rättigheterna. Av alla dessa skäl behövs en union med större handlingsförmåga. I samband med detta bör man erinra om att EU startade som ett ekonomiskt projekt (kol- och stålgemenskapen, EEG och euron) med politiska syften.

4.4.5 EESK anser således att det är nödvändigt att under den här perioden öka medborgarnas, särskilt de ungas, deltagande i byggandet av EU och att pröva på nya former av delaktighet på gräsrotsnivå. Detta är inte någonting som får lämnas åt slumpen. Det skulle till exempel få stort genomslag i den allmänna opinionen om EU skulle lägga fram ett verkningsfullt förslag, som inte är en dagslända och som sätter medborgarna i första rummet, med nya förfaranden för delaktighet i beslutsprocessen för de viktigaste europeiska politiska frågorna. Detta skulle vara ett utmärkt verktyg för att skapa band mellan de europeiska medborgarna och deras institutioner och det skulle bidra till att dämpa det demokratiska underskottet i EU. Detta är en avgörande fråga för unionens framtid och den får inte fortsätta att skjutas upp, även om man med Lissabonfördraget tagit ett litet steg framåt.

4.4.6 Ett viktigt bidrag i denna riktning kan komma från det ”europeiska civila samhället”, som inte bara får nämnas i förbifarten, förbli en separat sfär eller bara fungera som täckmantel. Detta är en utmaning för EESK och för kommitténs ”Ett program för Europa”.

Bryssel den 16 december 2009

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI

(3) Läget inom bank- och finanssystemet – artikel författad av Christine Lagarde, Frankrikes finans-, näringslivs- och sysselsättningsminister, Anders Borg, Sveriges finansminister, Wouter Bos, Nederländernas finansminister, Jean-Claude Juncker, Luxemburgs finansminister, Elena Salgado Mendez, Spaniens finansminister, Peer Steinbrück, Tysklands finansminister och Giulio Tremonti, Italiens finansminister, publicerad i olika europeiska tidningar den 4 september 2009.

(4) Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om makroprudentiell tillsyn över det finansiella systemet på gemenskapsnivå och om inrättande av ett Europeiskt systemriskråd – KOM(2009) 499 slutlig av den 23 september 2009; Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk bankmyndighet – KOM(2009) 501 slutlig av den 23 september 2009; Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk försäkrings- och tjänstepensionsmyndighet – KOM(2009) 502 slutlig av den 23 september 2009; Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk värdepappers- och marknadsmyndighet – KOM(2009) 503 slutlig av den 23 september 2009.

(8) Se EESK:s yttrande om ”de Larosière-gruppens rapport”, EUT C 318, 23.12.2009, s. 57. Under sitt inlägg vid EESK:s plenarsession den 30 september 2009 gav José Manuel Barroso uttryck för en liknande ståndpunkt.

(10) Se EESK:s yttrande om ”Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om resultatet av samrådet beträffande sammanhållningspolitikens strategier och program för programperioden 2007–2013”, EUT C 228, 22.9.2009, sid. 141.

(12) Under sitt inlägg vid EESK:s plenarsession den 30 september 2009 gav José Manuel Barroso uttryck för en liknande ståndpunkt.