[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 3.7.2009 KOM(2009) 324 slutlig VITBOK Moderniserad IKT-standardisering i EU – Vägen framåt VITBOK Moderniserad IKT-standardisering i EU – Vägen framåt 1. EN MODERN STANDARDISERINGSPOLITIK FÖR IKT Informations- och kommunikationsteknik (IKT) är viktig för att driva på konkurrenskraften och utgör en central del av tjugohundratalets näringsliv. Under 2007 hade den europeiska IKT-näringen en omsättning på 670 miljarder euro och stod för mer än 5 % av den totala sysselsättningen i EU. Den europeiska IKT-näringen behöver sunda villkor för att kunna bidra till tillväxt och sysselsättning, och här har standardisering en viktig uppgift att fylla. Eftersom IKT-verktyg dessutom används inom alla branscher kan en verkningsfull EU-politik för IKT-standardisering uppmuntra till snabbare spridning av ny teknik och nya tillämpningar, och därigenom bidra till den europeiska ekonomins konkurrenskraft överlag. Standardisering är ett frivilligt samarbete mellan industrin, konsumenterna, myndigheterna och andra berörda parter som går ut på att ta fram tekniska specifikationer. Industrin använder standarder för att tillgodose marknadens behov, bl.a. för att stödja dess konkurrenskraft, för att se till att innovativa lösningar sprids eller för att öka kompatibiliteten. Myndigheterna hänvisar till standarder i lagstiftning och politiska insatser och vid upphandling för att uppnå samhälleliga mål för säkerhet, kompatibilitet, tillgänglighet, miljövänlighet m.m. Industrin kan visserligen använda vilken standard som helst, medan myndigheterna gärna vill eller till och med kräver att man använder standarder som härrör från öppna, genomblickbara processer där alla får komma till tals. Genom att hänvisa till och använda standarder kan myndigheterna bidra till industrins konkurrenskraft och underlätta konkurrensen till förmån för konsumenterna. Tillämpningen av EU:s nuvarande standardiseringspolitik[1] bygger på arbetet inom de europeiska standardiseringsorganen och dessas samarbete med de internationella standardiseringsorganen. Genom den här politiken kan kommissionen be de europeiska standardiseringsorganen att ta specifika initiativ inom standardisering, medan EU och medlemsstaterna i lagstiftning och politiska insatser kan hänvisa till europeiska standarder som de organen har fastställt. I den nu gällande rättsliga grunden för IKT-standardisering nämns dessutom några särdrag för IKT-sektorn, bl.a. behovet av driftskompatibilitet och av att viss flexibilitet tillåts när det hänvisas till IKT-standarder vid offentlig upphandling[2]. IKT-standardiseringen har förändrats drastiskt under det senaste årtiondet. Vid sidan av de traditionella standardiseringsorganen har specialiserade, mestadels globala forum och konsortier blivit aktivare och flera av dem har vuxit till att bli världsledande standardiseringsorgan inom IKT, t.ex. de som ansvarar för standarderna för Internet och webben. Denna utveckling har inte avsatt några spår i EU:s standardiseringspolitik. Det är för närvarande inte tillåtet att hänvisa till standarder från forum och konsortier, även om det kunde bidra till att nå mål av allmänt intresse. Utan ett beslutsamt agerande riskerar EU att sättas på undantag inom IKT-standardiseringen, som istället nästan uteslutande kommer att äga rum utanför Europa utan att hänsyn tas till europeiska önskemål. Medlemsstaterna delar mestadels denna bedömning; rådet har betonat vikten av framsteg när det gäller standardisering på områden som IKT och framhävt att det rådande europeiska standardiseringssystemet måste anpassas till de snabbrörliga marknadernas behov, särskilt inom tjänster och produkter med högt teknikinnehåll[3]. Det är av största vikt att modernisera EU:s standardiseringspolitik inom IKT och utnyttja standardiseringens potential till fullo. I annat fall kan EU inte bemästra informationssamhället eller uppnå ett antal viktiga EU-politiska mål som kräver driftskompatibilitet, t.ex. e-hälsa, tillgänglighet, säkerhet, e-handel, e-förvaltning eller transporter. Dessutom kommer EU att hindras att driva på utvecklingen och spridningen av internationella standarder för skydd av personuppgifter i enlighet med meddelandet om Stockholmsprogrammet[4]. Följande allmänna politiska mål behöver behandlas: - Driva på innovation och konkurrenskraft genom att anpassa standardiseringen inom IKT till den politiska och ekonomiska utvecklingen. - Ge näringslivet, även de små och medelstora företagen, aktuella IKT-standarder av hög kvalitet för att trygga deras konkurrensförmåga på världsmarknaden och samtidigt infria samhällets förväntningar. - Stärka den europeiska IKT-standardiseringens ställning internationellt. - Skapa fördelar för konsumenterna genom att underlätta konkurrens på europeiska och internationella IKT-marknader. - Stärka den inre marknaden genom gemensamma kriterier och rutiner för hänvisningar till IKT-standarder i EU-lagstiftning, politiska insatser och offentlig upphandling. - Öka IKT-standardernas kvalitet, enhetlighet och konsekvens. - Ge aktivt stöd till IKT-standardernas tillämpning. För att modernisera den europeiska IKT-standardiseringen inledde kommissionen en översyn av EU:s nuvarande politik för IKT-standardisering som är tänkt att leda till rekommendationer för den framtida utvecklingen. Översynen utmynnade i en rapport som lades fram i juli 2007[5] följt av ett samråd på Internet. De synpunkter som inkom lades ut på webbplatsen Europa[6] och en öppen konferens anordnades i februari 2008[7] för att dryfta rekommendationerna i rapporten och synpunkterna. Man beslöt att lägga fram en vitbok för att se vilken grad av enighet som råder om tänkbara politiska alternativ och särskilda åtgärder som kan hjälpa den europeiska IKT-standardiseringen att bättre svara på näringslivets och samhällets behov. Den europeiska IKT-standardiseringen bör även i fortsättningen fortsätta att bygga på principerna om frivillig, marknadsledd standardisering, teknikneutralitet och balans mellan olika intressen, men på följande områden torde förbättringar av det rådande systemet vara av störst vikt: - Utforma en politik för IKT-standardisering som lämnar utrymme för IKT-branschens globala dynamik och infrastruktur- och tillämpningsområdenas olika behov. - Möjliggöra en mer integrerad IKT-standardisering och användning av IKT-standarder och IKT-specifikationer. - Stärka näringslivets konkurrenskraft och verka för en sund konkurrens genom att främja tillämpningen av standarder och specifikationer. - Stärka samarbetet inom IKT-standardiseringen, både inom Europa och globalt. 2. Viktiga aspekter av en moderniserad IKT-standardisering i EU 2.1 IKT-standarder i förhållande till EU:s lagstiftning och politik För att underlätta användningen av bästa tillgängliga standarder till stöd för EU:s lagstiftning och politiska insatser måste man fastställa krav, i form av en lista på egenskaper, på standarderna och den tillhörande standardiseringsprocessen. Egenskaperna ska trygga att allmänna politiska mål och samhällets behov beaktas. Listan kan dock behöva kompletteras, särskilt när det gäller den immaterialrättsliga politiken, för att beakta framväxande modeller för programvaruutveckling såsom öppen källkod. De kriterier som tagits fram inom Världshandelsorganisationen för internationella standardiseringsorgan bör utgöra grund för listan. En nära koppling mellan Världshandelsorganisationens kriterier och egenskaperna hos den europeiska IKT-standardiseringen underlättar frihandel med standardiserade produkter, tjänster och tillämpningar, och våra handelspartner bör använda liknande kriterier i sitt standardiseringsarbete. Följande egenskaper, som de europeiska standardiseringsorganen och några forum och konsortier redan tillämpar, bör alltid gälla i standardiseringen: 1) Öppenhet : Standarder utvecklas inom icke-vinstdrivande organisationer genom öppet beslutsfattande med insyn för alla berörda parter. Den öppna standardiseringen drivs av de berörda parterna och återspeglar användarnas önskemål. 2) Konsensus : Standardiseringen bygger på samarbete och konsensus. Processen gynnar ingen enskild part. 3) Balans : Intressenterna har insyn i standardiseringen under alla utvecklingsskeden och led i beslutsprocessen. För att uppnå balans eftersträvas medverkan från alla berörda kategorier av intressenter. 4) Insyn : Standardiseringen är tillgänglig för alla berörda parter och all information om de tekniska diskussionerna och besluten arkiveras och identifieras. Information om (ny) standardiseringsverksamhet tillkännages brett i lämpliga, lättillgängliga kanaler. De berörda parternas synpunkter beaktas och besvaras. Vidare bör själva standarderna återspegla följande: 1) Underhåll : Löpande stöd och underhåll görs av offentliggjorda standarder, bl.a. i form av snabba anpassningar till utvecklingen så att deras nödvändighet, effektivitet och driftskompatibilitet tryggas under lång tid. 2) Tillgänglighet : Standarder är offentligt tillgängliga för tillämpning och användning på skäliga villkor (t.ex. mot en skälig avgift eller gratis). 3) Immaterialrätt : Immaterialrättsligt skyddat material som har väsentlig betydelse för standardernas tillämpning licensieras till sökande på skälig och icke-diskriminerade grund[8], vilket kan innebära bl.a. att licens på väsentligt material beviljas utan ersättning om innehavaren medger det. 4) Relevans : Standarden är verkningsfull och relevant. Standarder måste uppfylla marknadens behov och följa krav i lagar och andra författningar, särskilt när kraven anges i standardiseringsuppdrag. 5) Neutralitet och stabilitet : Standarder är i möjligaste mån inriktade på prestanda istället för konstruktionsegenskaper eller beskrivningar. De snedvrider inte (världs-) marknaden och gör det möjligt för marknadsaktörerna att utveckla konkurrens och innovation med utgångspunkt i standarderna. För att standarderna ska bli stabilare bygger de också på den senaste vetenskapliga och tekniska rönen. 6) Kvalitet : Kvaliteten och detaljnivån är tillräcklig för att det ska gå att ta fram en rad konkurrerande implementationer av kompatibla varor och tjänster. Standardiserade gränssnitt får inte döljas eller kontrolleras av någon annan än standardiseringsorganen. 1. Kommissionen föreslår att dessa egenskaper tas med i framtidens IKT-standardiseringspolitik. 2.2 IKT-standarder vid offentlig upphandling Hänvisningar till standarder vid offentlig upphandling kan vara ett viktigt sätt att främja innovation och samtidigt ge myndigheterna de redskap de behöver för att fullgöra sina uppdrag, särskilt på pionjärmarknader[9] som e-hälsa. Offentlig upphandling ska följa bestämmelserna direktiv 2004/18/EG[10], där man gör en åtskillnad mellan dels formella standarder, dels andra tekniska specifikationer för vilka även en beskrivning av funktionskraven krävs. För att anbudsgivarna ska kunna erbjuda olika tekniska lösningar ska dessutom specifikationerna vara teknikneutrala. Om myndigheterna hänvisar till standarder i sina tekniska specifikationer ska de också ange om de låter anbudsgivarna visa att deras anbud uppfyller de tekniska specifikationerna även om de inte uppfyller de aktuella standarderna. Vid upphandling av IKT-tjänster och produkter kan dock andra överväganden vara viktigare. Myndigheterna måste kunna utforma sina strategier och arkitekturer för IKT, bl.a. när det gäller driftskompatibilitet, och upphandla tjänster, system, produkter och komponenter som uppfyller deras krav. I rådets beslut 87/95/EEG, som innehåller EU:s nu gällande politik för IKT-standardisering, erkänns IKT-branschens särdrag samtidigt som vägledning ges för offentlig upphandling av IKT-system. Tonvikten ligger på driftskompatibilitet, och hänvisningar till funktionella standarder uppmuntras för att nå det målet. Enligt beslutet får man dock avvika från den regeln om det är motiverat. Beslutet är dock föråldrat eftersom det inriktas på produkter, inte på tjänster och tillämpningar som begreppen används idag. Därför bör beslutet uppdateras så att myndigheterna ges standarder och specifikationer som uppfyller dagens behov vid offentlig upphandling av IKT-tjänster och IKT-tillämpningar. Standarder och specifikationer för gränssnitt mellan organisationer, system eller tjänster ska först och främst uppfylla myndigheternas särskilda verksamhetsmål och på så sätt uttrycka deras strategier och arkitekturer för IKT. I möjligaste mån och med hänsyn tagen till att flexibilitet krävs för att nå de målen bör gränssnitten definieras genom hänvisningar till teknik, dvs. produkt- och leverantörsneutrala standarder eller specifikationer som flera olika leverantörer kan implementera. Därigenom skapas verklig konkurrens mellan anbudsgivarna vilket leder till lägre priser och större sannolikhet att systemen blir kompatibla med befintliga och framtida system hos andra myndigheter, privatpersoner eller företag. 2. Kommissionen föreslår att bestämmelserna om offentlig upphandling i rådets beslut 87/95/EEG uppdateras så att myndigheterna enklare kan upphandla IKT-relaterade tjänster, tillämpningar och produkter som uppfyller deras särskilda krav, särskilt vad gäller god driftskompatibilitet. 3. Kommissionen föreslår att standardiserade gränssnitt, om sådana är angivna i IKT-relaterade strategier, arkitekturer eller ramar för driftskompatibilitet, kan göras obligatoriska vid offentlig upphandling, förutsatt att man följer principerna om öppenhet, rimlighet, objektivitet och icke-diskriminering samt direktiven om offentlig upphandling. 2.3 Samverkan mellan forskning, innovation och standardisering inom IKT Många FoU-projekt inom IKT leder till mycket relevanta resultat. De omsätts dock inte tillräckligt ofta i konkreta tillämpningar som kan saluföras. Standarder är ett viktigt sätt att främja att forskningsresultat används i praktiska tillämpningar. Initiativ för att närmare binda samman IKT-standardiseringen med FoU på området förefaller fungera bäst när de tas under planeringen av forskningen snarare än när det enskilda forskningsprojektet genomförs. Standardisering måste alltså beaktas tidigt i forskningscykeln och bör utgöra en naturlig del av de strategiska forskningsagendor som tas fram inom de europeiska teknikplattformarna. 4. Kommissionen föreslår att man regelbundet rådfrågar de berörda parterna inom standardisering och forskning, särskilt de europeiska teknikplattformarna, för att se till att relevant europeisk forskning bidrar så effektivt som möjligt till IKT-standardiseringen. 5. Kommissionen föreslår att standardiseringsorganen anpassar sina rutiner där det krävs för att se till att inlägg från forskningsorganisationer, -konsortier och -projekt underlättar utveckling av IKT-standarder. 6. Kommissionen föreslår att medlemsstaterna överväger liknande metoder för IKT-relaterad nationell FoU. 2.4 Immaterialrätt och IKT-standarder Driftskompatibilitet inom IKT, särskilt mellan programvara, blir allt viktigare i en alltmer sammankopplad värld. Därför spelar immaterialrätten en viktig roll i standardiseringen så att de rättigheter till tekniklösningar som krävs för driftskompatibiliteten kan skyddas[11]. I allmänhet medger den europeiska standardiseringen att immaterialrättsligt skyddad teknik används i standarder. Enligt EU:s konkurrensregler får dock standardisering inte leda till att konkurrensen begränsas. Den ska också bygga på icke-diskriminerande och öppna förfaranden[12]. Standarder som är tillgängliga utan villkor och kan implementeras av vem som helst möjliggör verkningsfull konkurrens. Hos standardiseringsorganen finns många olika principer för immaterialrätt som har anpassats till enskilda situationer. I synnerhet verkar programvarustandardisering till stöd för driftskompatibilitetskrav att gå sin egen väg. Dessa skillnader utgör inte i sig ett problem, förutsatt att vederbörlig hänsyn tas till immaterialrätter av betydelse för standarden och att principerna överensstämmer med konkurrensreglerna. Principerna för standardisering bör också vara stabila, förutsägbara, öppna och effektiva. De bör möjliggöra konkurrens och underlätta produktinnovation. Öppenhet och enkel tillgång till standardiseringen samt tillgång till standarderna för alla berörda parter är viktiga förutsättningar för att immaterialrätten ska kunna tillämpas verkningsfullt. De berörda parterna inom kommunikationsdelen av IKT-sektorn förefaller i allmänhet vara nöjda med modellen med skälig och icke-diskriminerande tillgång till licenser till väsentlig teknik i standarder. Men även på det området kan de innovativa tjänsternas och tillämpningarnas ökande komplexitet leda till att ett mycket stort antal patent krävs, vilket leder till ett besvärligt läge och en stor immaterialrättslig belastning på standardiseringen. Även om principen om skälig och icke-diskriminerande tillgång kan vara ett sätt att göra en rättvis avvägning mellan licensgivarnas och licenstagarnas intressen, anser många berörda parter att licensprocessen kan förenklas och göras mer förutsägbar. Ett sätt att förbättra den här sortens licensgivning skulle kunna vara att på förhand deklarera de mest restriktiva licensvillkoren, eventuellt med angivande av (maximal) royalty, innan en standard antas, vilket möjliggör både teknik- och priskonkurrens. Däremot anser merparten av de berörda parterna inom IT, särskilt företag i programvarubranschen och programvaruanvändare, att bättre driftskompatibilitet kan uppnås på andra sätt. Flera forum och konsortier inom programvarustandardisering följer därför andra immaterialrättsliga strategier, t.ex. att licens på immaterialrätter i standarder ska ges utan royalty. Slutligen stödjer många små och medelstora företag och konsumentorganisationer modellen med royaltyfria licenser, särskilt för standarder som det är tänkt att man ska hänvisa till i lagstiftning och politiska insatser. Naturligtvis ingår många immaterialrättsliga frågor i andra politikområden, men vissa aspekter av IKT-standardiseringen och dess fokus på funktionella standarder och driftskompatibilitet gör de immaterialrättsliga frågorna särskilt viktiga och känsliga här. Flexibiliteten bör emellertid kvarstå för att möjliggöra icke-snedvriden konkurrens mellan olika affärsmodeller, såsom den allt populärare modellen med öppen källkod vars användning och implementation kan vara förenad med mycket annorlunda villkor än royalties enligt modellen med skäliga och icke-diskriminerande licenser. Kommissionen föreslår att IKT-standardiseringsorganen med förbehåll för konkurrensrättens och immaterialrättens krav tillämpar tydliga, öppna och balanserade immaterialrättsliga principer utan diskriminering som möjliggör konkurrens mellan olika affärsmodeller, ser till att förfarandena för utlämnande av immaterialrättsligt skyddat material är verkningsfulla, överväger att deklarera de mest restriktiva licensvillkoren, eventuellt med angivande av (maximal) royalty innan en standard antas, som ett sätt att göra processen öppnare och mer förutsägbar. | 7. 2.5 Medverkan av forum och konsortier vid IKT-standardisering För närvarande är det enligt EU:s standardiseringspolitik bara tillåtet att i EU:s lagstiftning och politiska insatser hänvisa till standarder som fastställts av de europeiska standardiseringsorganen. De organen är dock skyldiga att fullgöra sitt uppdrag och bedriva sin verksamhet i former som kan göra det svårare att effektivt tillfredsställa den allt större efterfrågan på aktuella standarder i den snabbrörliga IKT-sektorn. Kommissionens undersökning och det efterföljande samrådet visade att branschen tenderar att styra de högutbildade, fåtaliga tekniska experter som krävs för standardisering på många komplicerade IKT-fält till forum och konsortier som snabbare kan tillgodose marknadens krav på exempelvis driftskompatibilitet. Forum och konsortier har tagit fram många viktiga IKT-standarder, främst på områden där det tekniska kunnandet uppenbarligen finns hos de specialiserade forumen och konsortierna och inte hos de europeiska standardiseringsorganen. Några exempel är standarderna för Internetprotokoll som Internet Engineering Task Force har fastställt och riktlinjerna för tillgänglighet på webben som World Wide Web Consortium har lagt fram. Ingen kan tvivla på att marknaden har accepterat de här standarderna. Antalet standarder som sammanställs av branschens forum och konsortier, som har direkt tillgång till de nödvändiga tekniska resurserna, ökar hela tiden och implementeras ofta i innovativa produkter och tjänster. EU:s politik bör bygga vidare på och ta vara på forumens och konsortiernas potential. Man kan vänta sig att bättre samarbete med forum och konsortier inom IKT, särskilt ökad samordning mellan dem och de formella standardiseringsorganen, minskar risken för splittring, dubbelarbete och motstridiga standarder på området. Långsam spridning och splittrade lösningar är särskilt allvarligt för tjänster av stort samhällsintresse som e-förvaltning, e-lärande och e-hälsa. Genom samarbete och samordning ökar driftskompatibiliteten vilket i sin tur ökar spridningen av innovativa lösningar på marknaden. I ansträngningarna att ta vara på arbetet i forum och konsortier bör hänsyn tas till att kopplingen av standarder till EU:s lagstiftning och politiska insatser har en allmänpolitisk dimension vid sidan av själva standardernas rent frivilliga art. Detta förklarar vikten av den ovannämnda listan på egenskaper vid hänvisningar i lagstiftning. På grund av dessa förhållanden och som komplement till närmare samarbete mellan formella och icke-formella standardiseringsorgan torde direkta hänvisningar till forumens och konsortiernas standarder på områden där det uppenbart inte föreligger någon risk för överlappning med de europeiska standardiseringsorganens eller de formella internationella standardiseringsorganens arbete vara det effektivaste sättet för EU att avhjälpa avsaknaden av standardisering på enskilda punkter. Att erkänna standarder som utvecklats av organisationer som Internet Engineering Task Force , World Wide Web Consortium eller Organization for the Advancement of Structured Information Standards skulle i största allmänhet underlätta samarbetet inom IKT-standardisering med viktiga handelspartner som USA. Sådant samarbete kan dryftas inom det transatlantiska ekonomiska rådet. Det är visserligen fortfarande lämpligt att använda harmoniserade standarder på de områden som nu omfattas av den nya metoden, men myndigheterna bör när de rätta villkoren är uppfyllda ha möjlighet att avvika från kravet att hänvisningar bara får göras till formella standarder från de europeiska standardiseringsorganen. Därför skulle kommissionen kunna införa lämpliga rutiner för att göra det möjligt att hänvisa till standarder från enskilda forum och konsortier i lagstiftning och politiska insatser. 8. Kommissionen föreslår att det ska bli möjligt att hänvisa till standarder från enskilda forum och konsortier i relevanta EU-rättsakter och politiska EU-insatser, förutsatt att standarden har utvärderats med positivt resultat och att forumet eller konsortiet verkar enligt egenskaperna på listan i kapitel 2.1. 9. Kommissionen föreslår att bättre samarbete främjas mellan forum och konsortier och de europeiska standardiseringsorganen på grundval av en process som kan leda till att standarder utfärdas av de europeiska standardiseringsorganen. 2.6 Dialog och partnerskap med de berörda parterna Enligt rådets beslut 87/95/EEG ska en kommitté, Chefstjänstemannagruppen för standardisering inom området informationsteknologi, bistå kommissionen med förvaltningen av beslutet. I kommittén sitter enbart företrädare för medlemsstaterna, även om företrädare för de europeiska standardiseringsorganen medverkar som observatörer och kommittén kan bjuda in experter för att diskutera särskilda frågor. Mer allmänna aspekter på IKT-standardisering, såsom prioritering, användning av standarder från andra källor eller överensstämmelse mellan IKT-standardiseringen och annan politik där ITK-standarder används, ligger dock till stor del utanför kommitténs uppdrag. Kommitténs framgång har därför hittills varit begränsad. Kommissionen anser att kommittén bör ersättas med en plattform där alla berörda parter är representerade. En sådan plattform bör ombesörja en konsekventare, öppnare och enhetligare IKT-standardiseringspolitik för att underlätta utvecklingen av IKT-standarder av hög kvalitet. Den bör också ge kommissionen och medlemsstaterna expertråd i IKT- och standardiseringsfrågor, bland annat - ge råd om kommissionens årliga arbetsprogram för IKT-standardisering och prioriteringarna i det, - tidigt kartlägga behoven av IKT-standardisering som stöd för nya EU-rättsakter och nya politiska insatser, - diskutera tänkbara uppdrag till de europeiska standardiseringsorganen och andra organisationer som medverkar i utarbetandet av IKT-specifikationer, - övervaka och se över IKT-standardiseringsfrågor som stöd för genomförandet av ny EU-lagstiftning och nya politiska insatser, - granska tillämpningen av listan på egenskaper inom forum och konsortier och i standarder från sådana aktörer, - kartlägga relevanta forum och konsortier och fastställa deras uppgifter för att integrera dem bättre i den europeiska IKT-standardiseringen, - samla in information om de deltagande organisationernas arbetsprogram och eventuellt nationell IKT-relaterad standardiseringsverksamhet. Den här dialogen torde ge medlemsstaterna och kommissionen möjlighet att diskutera frågor inom deras respektive kompetensområden, och samtidigt öppna för diskussion med en bredare krets av intressenter från standardiseringsorganen, inklusive forum och konsortier, näringslivet, de små och medelstora företagen, konsumenterna m.fl. Intressenternas plattform bör dessutom kompletteras med en struktur som utgår från det befintliga IKT-standardorganet ICTSB för att samordna de europeiska standardiseringsorganens och forumens och konsortiernas verksamhet efter ICTSB:s politiska riktlinjer. ICTSB:s främsta uppgift blir att övervaka och samordna utarbetandet av standarder hos de relevanta standardiseringsorganen enligt de riktlinjer som intressentgruppen fastställer. 10. Kommissionen föreslår att man inrättar en permanent policyplattform för alla intressenter inom IKT-standardiseringen (med en bredare medlemsbas än i Chefstjänstemannagruppen för standardisering inom området informationsteknologi enligt rådets beslut 87/95/EEG, där bara medlemsstaterna är representerade) som ska ge kommissionen råd i alla frågor som rör den europeiska IKT-standardiseringspolitiken och dess genomförande. 11. Kommissionen föreslår att man ber de europeiska standardiseringsorganen och andra organisationer som utvecklar IKT-standarder att se över ICTSB:s nuvarande funktionssätt och sammansättning för att effektivisera arbetet. 3. Nästa steg Genom den här vitboken inbjuder kommissionen alla berörda parter att lämna sina synpunkter, särskilt på förslagen till vidare åtgärder. Som sägs ovan är förslagen främst inriktade på andra åtgärder än lagstiftning samt på åtgärder som kan genomföras genom en uppdatering av rådets beslut 87/95/EEG. Samtidigt har en bredare översyn av den rådande europeiska standardiseringen inletts. Kommissionen har bett en panel av oberoende experter att före slutet av 2009 lägga fram strategiska rekommendationer för översynen av den europeiska standardiseringen i stort. Förslagen om IKT-standardisering i denna vitbok kommer att beaktas under expertpanelens arbete. Beroende på hur den allmänna översynen utfaller och vilka synpunkter som inkommer under det offentliga samråd som den här vitboken inleder planerar kommissionen att under 2010 lägga fram de politiska förslag och lagförslag som kan vara motiverade. Kommissionen vill gärna få in synpunkter på denna vitbok, särskilt på förslagen i rutorna. Synpunkter kan skickas till och med den 15 september 2009, helst via Din röst i Europa http://ec.europa.eu/yourvoice/consultations/index_sv.htm eller med e-post till ENTR-ICT-STANDARDISATION@ec.europa.eu eller med vanlig post till Moderniserad IKT-standardisering i EU – Vägen framåt (ENTR/D/4) Europeiska kommissionen – BREY 6/60 1049 Brussel/Bruxelles BELGIEN Om du svarar i egenskap av företrädare för en organisation, var god ange organisationens namn och karaktär. Företag som svarar bör dessutom ange sin storlek räknat i antal anställda samt ange om de främst är IKT-produktleverantörer, IKT-tjänsteleverantörer eller användare av IKT-produkter eller IKT-tjänster. GD Näringsliv kommer att offentliggöra dina synpunkter på webben ( http://ec.europa.eu/enterprise/ict/policy/standards/ict_index_en.htm ). Se det särskilda meddelandet om uppgiftsskydd för information om hur dina personuppgifter och ditt inlägg kommer att behandlas. Branschorganisationer ombeds registrera sig i kommissionens register över intresseorganisationer ( http://ec.europa.eu/transparency/regrin ) som inrättats som ett led i det europeiska öppenhetsinitiativet för att ge kommissionen och allmänheten en överblick över intresseorganisationernas mål, finansiering och struktur. . [1] EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Genom direktiv 98/34/EG konsolideras ändringarna av rådets direktiv 83/189/EEG av den 28 mars 1983. Direktivet utsträcktes genom direktiv 98/48/EG till att omfatta informationssamhällets tjänster. [2] Rådets beslut 87/95/EG, EGT L 36, 7.2.1987, s. 31. [3] http://www.eu2006.fi/news_and_documents/conclusions/vko50/en_GB/1165932111543/_files/76410530393686600/default/92107.pdf [4] Meddelandet Ett område med frihet, säkerhet och rättvisa i allmänhetens tjänst , KOM(2009) 262. [5] http://ec.europa.eu/enterprise/ict/policy/standards/piper/full_report.pdf [6] http://ec.europa.eu/enterprise/ict/policy/standards/piper_en.htm [7] http://ec.europa.eu/enterprise/ict/policy/standards/cf2008_en.htm [8] Med principen om skälig och icke-diskriminerande tillgång menas att alla parter enas om att ge licens till sitt respektive material i standarderna på skäliga och icke-diskriminerande villkor för alla som vill implementera standarden. Det egentliga licensavtalet ingås mellan rättshavaren och den som vill implementera standarden. [9] Meddelandet Ett pionjärmarknadsinitiativ för Europa , KOM(2007) 860. [10] EUT L 134, 30.4.2004, s. 114. [11] Se meddelandet En europeisk strategi för industriell äganderätt , KOM(2008) 465, 16.7.2008. [12] Se kommissionens tillkännagivande om riktlinjer för tillämpningen av artikel 81 i EG-fördraget på horisontella samarbetsavtal, EGT C 3, 6.1.2001, s. 1. Alla standardiseringsorgan måste följa dessa riktlinjer. Den här vitboken påverkar inte tillämpningen av konkurrensreglerna eller riktlinjerna för horisontella samarbetsavtal.