[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 26.6.2009

KOM(2009) 309 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Sjunde rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om tillämpningen av direktiv 89/552/EEG ”Television utan gränser”

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

1.1. Bakgrunden till rapporten 3

1.2. Teknisk utveckling och televisionsmarknadens utveckling på senare tid i Europa 3

1.3. Nya bestämmelser som infördes genom direktiv 2007/65/EG 4

2. Tillämpning av direktivet 4

2.1. Ursprungsland, fri rörlighet och jurisdiktion (artiklarna 2, 2a och 3) 4

2.2. Evenemang av särskild vikt för samhället (artikel 3a/ny artikel 3j) 6

2.3. Kort rapportering (ny artikel 3k) 6

2.4. Främjande av europeiska och oberoende verk (artiklarna 4 och 5) 6

2.5. Tillämpningen av reklambestämmelserna (artiklarna 10–20) 7

2.6. Skydd av minderåriga och allmän ordning (artiklarna 2a, 22 och 22a/de nya artiklarna 2a, 22 och 3b) 9

2.7. Samordning mellan de nationella myndigheterna och kommissionen 10

2.7.1. Kontaktkommitténs möten 10

2.7.2. Möten med regleringsmyndigheterna 10

3. Internationella aspekter 10

3.1. Utvidgning – framtidsutsikter 10

3.2. Internationell ram för kulturell mångfald 11

3.3. Samarbete med Europarådet 11

4. Nästa rapport 11

5. Slutsats 12

1. INLEDNING

1.1. Bakgrunden till rapporten

I enlighet med artikel i direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television [1], ändrat genom direktiv 97/36/EG[2] ( direktivet om television utan gränser ) lämnar kommissionen sin sjunde rapport om tillämpningen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén. Rapporten behandlar tillämpningen av direktivet om television utan gränser under perioden 2008–2008.

Det viktigaste syftet med den här rapporten är att beskriva och analysera centrala fakta om tillämpningen av direktivet om television utan gränser under referensperioden[3].

Den 11 december 2007 antog rådet och Europaparlamentet direktivet 2007/65/EG som skulle genomföras senast den 19 december 2009. Genom detta direktiv, som trädde i kraft den 19 december 2007, gjordes en omfattande ändring av direktivet som döptes om till direktivet om audiovisuella medietjänster [4]. De nya bestämmelserna i direktivet kommer också att behandlas

1.2. Teknisk utveckling och televisionsmarknadens utveckling på senare tid i Europa

Betalteveoperatörer har i allmänhet uppnått goda vinster på sin verksamhet, medan traditionella företag med okodade sändningar och public service-sändningar har drabbats av stagnerade eller minskade inkomster. Statistiskt sett visar de färskaste uppgifterna från 2006[5] att nettointäkterna för programföretag i EU uppgick till nästan 79 miljarder euro (public service 39 %, okodade kommersiella kanaler 28 %, betalteve 22 %, temakanaler och teleshopping 11 %).

I november 2008 fanns det mer än 4 000 sändningstjänster etablerade i medlemsstaterna[6]. Vid sidan av 352 analoga kanaler och digitala markbundna kanaler fanns det omkring 1 742 kanaler som var tillgängliga via en eller flera plattformar och minst 650 kanaler som riktade sig till marknaden i en annan medlemsstat än etableringslandet eller till marknader i länder utanför EU. Utöver de kanaler som fanns tillgängliga nationellt eller hade sitt ursprung i andra medlemsstater beräknas det finnas mer än 1 500 regionala kanaler. Dessutom har den europeiska allmänheten tillgång till mer än 750 kanaler med ursprung i tredjeländer som sänder i minst en medlemsstat.

I december 2008 tillhandahölls mer än 600 tjänster på begäran av leverantörer av audiovisuella medietjänster etablerade i EU. De flesta icke-linjära tjänsterna tillhandahålls via Internet eller som IPTV-tjänster.

Publiken har blivit allt mer fragmenterad i takt med att tittarna i viss mån övergått till nya kanaler och tjänster på begäran. Inga större förändringar av det allmänna mönstret i publikens tittande har dock skett under perioden. I vissa länder ökade tittartiden under 2008 jämfört med 2006 (t.ex. Storbritannien, Spanien och Rumänien) medan den minskade i andra (t.ex. Tjeckien, Tyskland, Belgien och Nederländerna). Ungern är fortfarande det land där tittartiden per dag är längst (260 min/dag), medan Österrike och Sverige är de medlemsstater där man tillbringar minst tid framför teven (148 respektive 160 min/dag).

1.3. Nya bestämmelser som infördes genom direktiv 2007/65/EG

Det nya direktivet om audiovisuella medietjänster ger den harmonisering av bestämmelser som krävs för att uppnå den inre marknadens mål, i och med att det tillhandahåller en rättslig ram för den fria rörligheten för audiovisuella medietjänster baserad på principen om ursprungsland.

2. Tillämpning av direktivet

2.1. Ursprungsland, fri rörlighet och jurisdiktion (artiklarna 2, 2a och 3)

Principen om ursprungsland är en hörnsten i direktiv 89/552/EEG. Tjänster som uppfyller lagstiftningens krav i det land där leverantören är etablerad får röra sig fritt på EU:s inre marknad. Enligt artikel 2a.2 har dock medlemsstaterna rätt att vidta skyddsåtgärder när en tevesändning från en annan medlemsstat uppenbarligen, allvarligt och djupt överträder direktivets bestämmelser om skydd av minderåriga eller uppamman till hat.

Enligt artikel 3 ska medlemsstaterna ha frihet att inom de områden som omfattas av direktivet införa mer detaljerade eller striktare bestämmelser för de leverantörer av medietjänster som tillhör deras jurisdiktion.

Tillämpningen av den här bestämmelsen gav upphov till ett sanktionsförfarande av belgiska CSA ( Conseil Supérieur de l'Audiovisuel ) mot programföretagen TVi och CLT-UFA för tjänsterna RTL-TVi, Club RTL och Plug TV som hade belgiska tillstånd till och med den 31 december 2005 men som också hade luxemburgiska tillstånd. Den 15 januari 2009 fastslog Belgiens Conseil d'Etat att det i direktivet om television utan gränser entydigt fastställs att endast en medlemsstat kan ha behörighet över ett programföretag. Det konstaterades vidare att Luxemburg utfärdat tillstånd för kanalerna den 1 januari 2006 och att de därför faller under Luxemburgs jurisdiktion. Genom att kräva ett tillstånd utfärdat i Belgien hade de belgiska myndigheterna förnekat giltigheten i det tillstånd som utfärdats av Luxemburg.

Nya bestämmelser som infördes genom direktiv 2007/65/EG (de nya artiklarna 2.4, 2a.4 och 3.2–3.5)

- Skyddsåtgärder i icke-linjära tjänster (ny artikel 2a.4)

Genom artikel 2a.4 införs en möjlighet för medlemsstaterna att när det gäller audiovisuella medietjänster på begäran vidta åtgärder med tanke på principen om fri mottagning om åtgärderna är nödvändiga för skydd av allmän ordning, skydd av folkhälsan, skydd av allmän säkerhet och konsumentskydd. Med undantag för brådskande fall ska åtgärderna föregås av en anmälan till den behöriga medlemsstaten och kommissionen, och kommissionen måste bedöma att de är förenliga med gemenskapslagstiftningen.

- Förfaranden för kringgående av bestämmelser för linjära och icke-linjära tjänster (ny artikel 3.2–5 och 3.8)

Enligt artikel 3 ska medlemsstaterna ha frihet att inom de områden som samordnas av direktivet införa mer detaljerade eller striktare bestämmelser för de leverantörer av medietjänster som tillhör deras jurisdiktion. När en medlemsstat anser att ett programföretag som tillhör en annan medlemsstats jurisdiktion tillhandahåller en tevesändning som helt eller huvudsakligen riktas till medlemsstatens territorium föreskriver artikel 3.2 ett samarbetsförfarande mellan de behöriga myndigheterna i ursprungslandet och den medlemsstat som sändningarna riktas till. Om ingen tillfredsställande lösning hittas, och programföretaget har etablerat sig i den medlemsstat som har jurisdiktionen för att kringgå de striktare bestämmelserna, får den mottagande medlemsstaten vidta de åtgärder som är lämpliga, på villkor att dessa åtgärder vederbörligen anmäls och av kommissionen bedöms som förenliga med gemenskapslagstiftningen.

För tjänster på begäran finns det ingen sådan bestämmelse vid kringgående av striktare nationella bestämmelser, men de allmänna principer som utvecklats av EG-domstolen är tillämpliga även på dessa tjänster[7].

- Subsidiary jurisdiction criteria (new Article 2(4))

När det gäller tillämpningen av subsidiaritetskriterier för fastställandet av behörig medlemsstat gäller att det land där satellitupplänken är lokaliserad ska utöva jurisdiktion, och endast om det inte finns någon upplänk i gemenskapen kommer ansvaret att vila på medlemsstaten med satellitkapaciteten.

För att undvika fall av dubbel jurisdiktion eller avsaknad av jurisdiktion bestämde man vid det 25:e sammanträdet med den kontaktkommitté som inrättats i enlighet med artikel 23a i direktivet att alla nationella åtgärder för genomförande av artikel 2.4 ska träda i kraft samtidigt vid utgången av införlivandeperioden[8].

Kommissionen föreslog också ett samarbete i form av utbyte av information om satellitoperatörer och upplänkar för att identifiera vilka audiovisuella medietjänster som berörs.

2.2. Evenemang av särskild vikt för samhället (artikel 3a/ny artikel 3j)

Enligt artikel 3a.1 i direktivet om television utan gränser får medlemsstaterna vidta åtgärder för att säkerställa att evenemang av särskild vikt för samhället inte sänds på ett sådant sätt att en väsentlig del av allmänheten utestängs från möjligheten att följa sådana evenemang i fri TV. Enligt artikel 3a.2 i direktivet ska kommissionen kontrollera att åtgärderna är förenliga med gemenskapslagstiftningen.

Efter domen i målet Infront WM AG mot kommissionen[9] antog kommissionen på nytt sina beslut om de anmäla åtgärderna i enlighet med sina föreskrifter angående kollegialt förfarande, delegation och verkställighet av beslut. Den konsoliderade förteckningen över åtgärder offentliggjordes[10].

Kommissionen överklagade domen, men EG-domstolen bekräftade att Infront hade grund att väcka talan om ogiltigförklaring i EG-domstolen[11].

Fifa och Uefa inkom med ett klagomål mot de beslut som fattats av kommissionen om Belgiens och Förenade kungarikets förteckning över viktiga evenemang[12], när det gäller det faktum att hela slutturneringen i fotbolls-VM (Fifa) och fotbolls-EM (Uefa) fanns med på respektive förteckning över viktiga evenemang.

2.3. Kort rapportering (ny artikel 3k)

Genom direktiv 2007/65/EG infördes en ny bestämmelse om korta utdrag som används i nyhetsprogram. Den innebär att varje programföretag som är etablerat i EU har tillgång till korta utdrag av evenemang av stort allmänintresse som sänds med utnyttjande av exklusiva rättigheter. Dessa korta utdrag får endast användas i allmänna nyhetsprogram

2.4. Främjande av europeiska och oberoende verk (artiklarna 4 och 5)

Enligt artiklarna 4 och 5 i direktivet om television utan gränser är programföretag skyldiga att reservera en övervägande del av sin totala relevanta sändningstid för europeiska verk. Programföretagen måste också reservera minst 10 % av sin sändningstid eller programbudget för europeiska verk som skapats av oberoende producenter.

Den 22 juli 2008 antog kommissionen det åttonde meddelandet om tillämpningen av artiklarna 4 och 5 i direktivet om television utan gränser. Meddelandet täcker EU-25 under referensperioden 2005–2006.

EU-genomsnittet vad gäller sändningstid för europeiska verk ökade från 63,52 % 2005 till 65,05 % 2006. På medellång sikt (2003–2006) stabiliserades sändningen av europeiska verk på över 63 %, vilket visar att situationen i stort är tillfredsställande i fråga om sändning av europeiska verk i EU-tevekanaler. Den genomsnittliga andelen av oberoende producenters arbeten som sänds i alla EU-kanaler i alla medlemsstater ökade från 36,44 % 2005 till 37,59 % 2006. Det här betyder också att sändningen av europeiska produktioner av oberoende producenter på medellång sikt (2003–2006) har ökat med 6,2 procentandelar i hela EU.

Nya bestämmelser som införs genom direktiv 2007/65/EG (ny artikel 1 n i tredje strecksatsen och ny artikel 3i)

För icke-linjära tjänster måste medlemsstaterna att se till att audiovisuella beställtjänster, där så är praktiskt möjligt och på lämpligt sätt, främjar produktion av och tillgång till europeiska verk[13]. Medlemsstaterna måste rapportera till kommissionen om tillämpningen av denna bestämmelse inom två år räknat från dagen för införlivandet av direktivet om audiovisuella medietjänster och därefter vart fjärde år. Kommissionen ska också rapportera om tillämpningen av denna bestämmelse.

Definitionen av europeiska verk utvidgas till audiovisuella samproduktioner i tredjeländer med vilka gemenskapen har ingått avtal inom den audiovisuella sektorn och enligt de villkor som fastställs i dessa avtal.

2.5. Tillämpningen av reklambestämmelserna (artiklarna 10–20)

I sin dom om klassificeringen av ett ring-in-program sänt av det offentliga österrikiska programföretaget ÖRF[14] förklarade domstolen att ”TV-köp” eller ”TV-reklam” skulle bedömas på nationell nivå, men tillhandahöll riktlinjer för tolkningen av båda begreppen och deras tillämpning.

För att ring-in-program ska räknas som TV-köp måste tittarna ges ett verkligt erbjudande om tjänster, vilket avgörs av olika kriterier som tidsåtgången för tävlingen, storleken på den inkomst som genereras av samtal till betalnumret och vilken typ av fråga som ställs till deltagarna.

För att den här typen av program ska räknas som TV-reklam måste tävlingen antingen syfta till att locka TV-tittarna att skaffa sig de varor och tjänster som framställs som pris eller syfta till att indirekt i form av egenreklam lovorda det ifrågavarande programföretagets sändningar.

Till följd av rapporter som lämnats till kommissionen av en oberoende konsult inleddes under 2007 och 2008 två överträdelseförfaranden mot Italien och Spanien avseende medlemsstaternas tillämpning av reklambestämmelserna. Överträdelseförfarandet mot Italien gällde reglerna för reklamavbrott och maximal reklamtid. Man identifierade också flera fall där reklambestämmelserna inte hade införlivats med italiensk lagstiftning. Den 12 december 2007 sände kommissionen en formell underrättelse till Italien.

Italiensk lag ändrades för att garantera sanktionsförfarandets effektivitet[15] och följa bestämmelserna om reklamavbrott.

Den italienska regleringsmyndigheten AGCOM ändrade också den italienska förordningen om reklam genom två beslut[16] [17], det ena rörde minimilängden på teleshoppingblock och egenreklam och det andra att teleshoppinginslag skulle inkluderas i reklamgränsen per timme[18]. Den antog också ett tolkningsmeddelande om reklam[19].

Rapporten om Spanien visade att det eventuellt fanns flera allvarliga och varaktiga brott mot reklamgränsen per timme. Den 11 juli 2007 sändes en formell underrättelse till Spanien[20] och den 6 maj 2008 utfärdade kommissionen ett motiverat yttrande mot Spanien[21]. Den 27 november 2008 beslutade kommissionen att föra ärendet till EG-domstolen. De spanska myndigheterna och kommissionen har olika tolkning av begreppen ”reklaminslag” och ”andra former av reklam” och dessa begrepp är mycket viktiga för tillämpningen av reklamgränsen per timme. Spaniens tolkning utesluter flera typer från reklamgränsen per timme, t.ex. inslag med säljfrämjande referenser, mycket korta reklaminslag och korta rapporter i reklamsyfte[22]. Trots att alla dessa former enligt kommissionens mening har samma egenskaper som reklaminslag omfattas de av en separat tidsgräns per timme enligt spansk lag.

Nya bestämmelser som införs genom direktiv 2007/65/EG (de nya artiklarna1 h, 1 m, 3e, 3f, 3g, 10, 11, 18 och 18a)

Genom direktiv 2007/65/EG införs det allmänna begreppet audiovisuellt kommersiellt meddelande och ett antal grundläggande bestämmelser för audiovisuella kommersiella meddelanden inom alla audiovisuella medietjänster.

När det gäller reklam tas maximigränsen per dygn bort medan maximigränsen på tolv minuter per timme mellan hela klockslag kvarstår. Den tidigare bestämmelsen om 20 minuter mellan varje reklampaus gäller inte längre. Ett särskilt system med en enda reklampaus per schemalagd 30-minutersperiod gäller dock fortfarande för biofilmer, tevefilmer och nyhetsprogram.

För första gången regleras produktplacering. I princip är produktplacering förbjuden, men kan tillåtas i vissa program: I biograffilmer, filmer och serier producerade för audiovisuella medietjänster, sportprogram och lätta underhållningsprogram, om inte en medlemsstat beslutar annorlunda. Sådan produktplacering som innebär att varor eller tjänster tillhandahålls kostnadsfritt som rekvisita eller som priser tillåts i alla typer av program. Där produktplacering tillåts måste den, oavsett om den sker mot betalning eller inte, följa vissa bestämmelser, t.ex. får program som innehåller produktplacering inte inverka på ansvaret och det redaktionella oberoendet hos leverantören av medietjänster, de får inte otillbörligen framhäva berörda produkter och tjänster och tittarna ska tydligt informeras om att det förekommer produktplacering. Produktplacering som rör tobaksprodukter (och tobaksbolag) och läkemedel eller medicinska behandlingar som är receptbelagda är alltid förbjuden.

Slutligen uppmanas medlemsstaterna att uppmuntra leverantörerna av audiovisuella medietjänster till att utarbeta uppförandekoder för olämpliga audivisuella kommersiella meddelanden som rör mat eller dryck med mycket socker, fett eller salt.

2.6. Skydd av minderåriga och allmän ordning (artiklarna 2a, 22 och 22a/de nya artiklarna 2a, 22 och 3b)

Till följd av tre klagomål från det turkiska radio- och televisionsrådet ( Turkish Radio and Television Supreme Council ) fastställde den danska radio- och tevenämnden i maj 2007 att det kurdiska programföretaget ROJ TV:s program inte innehöll något som uppammade till hat.

I juni 2008 förbjöd den tyska regeringen all verksamhet för ROJ TV i Tyskland, eftersom företaget brutit mot straffrätten genom sitt stöd till den terroriststämplade organisationen PKK (kurdiska arbetarpartiet). ROJ TV ansågs också motarbeta främjandet av vänskap mellan nationer, hota den allmänna säkerheten och allmän ordning samt kränka människovärdet.

I november 2008 förbjöd den tyska regeringen all verksamhet för Al Manar TV i Tyskland efter att ha funnit att ”Al-Manar TV har till syfte och verksamhet att stödja, förespråka och uppmana till bruk av våld för att uppnå politiska och religiösa mål”. Förbudet är inte begränsat till sändnings- och överföringsverksamhet utan omfattar alla former av stöd till kanalen. Eftersom Al Manar TV inte faller under någon medlemsstats jurisdiktion ska direktivet om television utan gränser inte tillämpas på denna tjänst.

I december 2008 begärde Frankrikes Conseil Supérieur de l'Audiovisuel (CSA) att satellitoperatören Eutelsat skulle stoppa det palestinska programföretaget Al-Aqsa TV:s överträdelser av den franska lagstiftning som genomför direktivet om television utan gränser, eftersom CSA fann att en del av de sända programmen uppammade till hat.

Nya bestämmelser som införs genom direktiv 2007/65/EG (ny artikel 3h)

Genom direktiv 2007/65/EG införs en bestämmelse om skydd av minderåriga i samband med audiovisuella medietjänster på begäran. Bestämmelsen säkerställer att audiovisuella medietjänster med ett innehåll som allvarligt kan skada den fysiska, mentala eller moraliska utvecklingen hos minderåriga endast tillhandahålls på ett sådant sätt att minderåriga normalt inte hör eller ser sådana audiovisuella medietjänster på begäran[23].

2.7. Samordning mellan de nationella myndigheterna och kommissionen

2.7.1. Kontaktkommitténs [24] möten

Kontaktkommittén sammanträdde den 20 november 2007 (25:e mötet), 19 februari 2008 (26:e mötet), 16 april 2008 (27:e mötet), 18 juni 2008 (28:e mötet) och 16 december 2008 (29:e mötet). Protokollen från dessa möten finns på kommissionens webbplats[25].

Kontaktkommittén har uppmärksamt följt processen för införlivande av det nyligen antagna direktivet i medlemsstaterna. Den har diskuterat alla nya bestämmelser med tanke på eventuella genomförandeproblem, som framtida öppenhetskrav och rapporteringskrav. Delegationerna har också enats om ett förfarande som ska säkerställa ett smidigt genomförande av de ändrade subsidiaritetskriterierna för jurisdiktion.

2.7.2. Möten med regleringsmyndigheterna

Möten med regleringsmyndigheterna anordnades den 20 oktober 2007 och den 4 juli 2008. Det viktigaste syftet var att få till stånd ett utbyte av synpunkter om de nya bestämmelserna i det nu omdöpta direktivet om audiovisuella medietjänster och ge regleringsmyndigheterna aktuell information om diskussionerna i kontaktkommittén. Kommissionen har också deltagit som observatör i möten med den europeiska plattformen för regleringsmyndigheter. Artikel 23b i direktivet om audiovisuella medietjänster stärker skyldigheten till samarbete mellan medlemsstater och mellan medlemsstaterna och kommissionen genom deras respektive behöriga oberoende regleringsmyndigheter.

3. INTERNATIONELLA ASPEKTER

3.1. Utvidgning – framtidsutsikter

Kroatien, Turkiet och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är kandidatländer för medlemskap i Europeiska unionen. Efter att den kroatiska lagstiftningen anpassats till direktivet om television utan gränser avslutade Europeiska unionens råd preliminärt kapitel 10 i anslutningsförhandlingarna om informationssamhället och medier den 18 december 2008. Rådet beslutade att öppna samma kapitel i anslutningsförhandlingarna med Turkiet på samma datum, på basis av kompromissanpassningen av den turkiska lagstiftningen på det audiovisuella området till EU:s.

När det gäller länderna i stabiliserings- och associeringsprocessen (Albanien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro samt Serbien liksom Kosovo enligt FN:s säkerhetsråds resolution 1244/99) är kommissionens strategi att få deras audiovisuella politik att konvergera med europeiska mediestandarder, i samarbete med Europarådet. Kommissionen övervakar processen och kommer särskilt att uppmärksamma hur den administrativa och juridiska kapaciteten utvecklas.

3.2. Internationell ram för kulturell mångfald

Gemenskapen har vidtagit åtgärder för att i sin politik genomföra Unescos konvention om skydd och främjande av kulturell mångfald. I och med att direktivet om audiovisuella medietjänster utvidgar definitionen av europeiska verk till verk som samproducerats inom ramen för avtal inom den audiovisuella sektorn som ingåtts mellan gemenskapen och tredjeländer ökar det öppenheten för internationellt samarbete, med syftet att främja kulturell mångfald genom förbättrad rörlighet för audiovisuella verk. Protokollet om kulturellt samarbete i det europeiska partnerskapsavtal som i oktober 2008 undertecknades med de 14 västindiska staterna i Cariforumgruppen[26] är det första avtal som präglas av denna syn.

3.3. Samarbete med Europarådet

Den 14 maj 2007 lade Europeiska kommissionen och Europarådet fram en granskning av Albaniens utkast till lag om digitala sändningstjänster.

Den 28 april 2008 anordnade Europeiska kommissionen i samarbete med Europarådet och OSSE en workshop om oberoendet för regleringsmyndigheter inom medier och telekom i Sarajevo (Bosnien och Hercegovina).

Den 1 och 2 december 2008 inbjöd Europeiska kommissionen medieaktörer från länderna på västra Balkan och Turkiet till ett seminarium i Istanbul om direktivet om audiovisuella medietjänster och digitaliseringen av televisionen[27].

4. Nästa rapport

Enligt artikel 26 i det omdöpta direktivet om audiovisuella medietjänster ska kommissionen senast den 19 december 2011 och vart tredje år därefter överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av detta direktiv och, vid behov, utarbeta ytterligare förslag för att anpassa det till utvecklingen i fråga om audiovisuella medietjänster, särskilt mot bakgrund av den senaste tekniska utvecklingen, sektorns konkurrenskraft och nivåerna på mediekunskaperna i alla medlemsstater[28]. Denna rapport ska även omfatta en bedömning av frågan om sådan tevereklam som åtföljer eller ingår i barnprogram, i synnerhet huruvida de kvantitativa och kvalitativa bestämmelserna i direktivet har gett den skyddsnivå som krävs. Därför måste medlemsstaterna lämna rapporter till kommissionen om dessa olika frågor. Frågan om tillgången till audiovisuella medietjänster för personer nedsatt syn eller hörsel och system för samreglering och självreglering bör också behandlas.

5. Slutsats

Den här rapporten visar att direktivet om television utan gränser fortsätter att vara ett effektivt verktyg för att säkra den fria rörligheten för sändningstjänster, garantera ett tillfredsställande konsumentskydd och främja europeiska verk på ett lämpligt sätt. Överträdelseförfarandena i samband med tillämpningen av reklambestämmelserna visar att en uppmärksam övervakning behövs. Såsom konstaterades i den föregående rapporten behövde emellertid den rättsliga ramen ändras som en anpassning till den tekniska utvecklingen och ändringar på marknaden. Antagandet av direktiv 2007/65/EG, som innebär en omfattande ändring av direktivet om television utan gränser och ändrar dess namn, är ett svar på detta. Kommissionen kommer att fortsätta att övervaka hur ändamålsenligt detta nya instrument är och behandla det i kommande rapporter.

[1] EGT L 298, 17.10.1989, s. 23.

[2] EUT L 202, 30.7.1997, s. 60.

[3] Den följer på den sjätte rapporten om tillämpningen (KOM(2007) 452 slutlig).

[4] Se artikel 1 i direktiv 2007/65/EG: ”Direktiv 89/552/EEG ändras enligt följande: 1. Titeln ska ersättas med följande: ’Europaparlamentets och rådets direktiv 89/552/EEG av den 3 oktober 1989 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster)’”.

[5] Europeiska audiovisuella observationsorganets årsbok för 2008.

[6] Europeiska audiovisuella observationsorganet, MAVISE-databasen.

[7] Skäl 57 i direktiv 2000/31/EG. Enligt fast rättspraxis från Europeiska gemenskapernas domstol behåller en medlemsstat rätten att vidta åtgärder mot en tjänsteleverantör som är etablerad i en annan medlemsstat men helt eller till största delen riktar sin verksamhet mot den första medlemsstatens territorium, om etableringsorten har valts i syfte att kringgå den lagstiftning som skulle ha varit tillämplig på leverantören om denne hade varit etablerad på den första medlemsstatens territorium. Se i synnerhet mål C-212/97, Centros, 9 mars 1999, och C-196/04, Cadbury, 12 september 2008.

[8] Se 2.7.1.

[9] Mål T-33/01, Infront WM AG mot Europeiska kommissionen, 15 december 2005.

[10] EUT, C 17 av den 24 januari 2008, s. 7–10.

[11] Mål C-125/06, 13 mars 2008, Euorpeiska kommissionen mot Infront WM AG.

[12] Mål T- 385/07, T-55/08 och T-68/08.

[13] Artikel 3i.1.

[14] C/195-06, Kommunikationsbehörde Austria (KommAustria) mot Österreichischer Rundfunk (ORF), 18 oktober 2007.

[15] http://www.parlamento.it/leggi/08101l.htm#conve.

[16] http://www.agcom.it/provv/d_162_07_CSP.htm.

[17] http://www.agcom.it/provv/d_12_08_CSP.htm.

[18] http://www.agcom.it/provv/d_133_08_CSP.htm.

[19] http://www.agcom.it/provv/d_211_08_CSP/d_211_08_CSP.htm.

[20] http://europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/07/1062&format=HTML&aged=0 &language=EN&guiLanguage=en.

[21] http://www.europa.eu/rapid/pressReleasesAction.do?reference=IP/08/700&format=HTML&ag ed=0&language=EN&guiLanguage=en

[22] På spanska: micro-espacios publicitarios och publireportages .

[23] Ett annat exempel på åtgärder för att skydda minderåriga är ett meddelande om skydd av konsumenter, särskilt minderåriga, i samband med användning av videospel, som antogs av kommissionen den 22 april 2008 (KOM (2008) 207 slutlig, 22.4.2008). Meddelandet tar upp flera olika frågor, som medlemsstaternas antagande av PEGI-systemen för märkning av spel och onlinespel.

[24] Enligt artikel 23a i direktivet inrättas en kontaktkommitté som består av företrädare för de behöriga myndigheterna och leds av kommissionen. Kontaktkommittén har bland annat till uppgift att diskutera frågor som rör genomförandet av direktivet.

[25] http://ec.europa.eu/comm/avpolicy/reg/tvwf/contact_comm/index_en.htm.

[26] Dvs. alla stater i Västindien (utom Haiti) som är medlemmar i Caricom (Antigua och Barbuda, Bahamas, Barbados, Belize, Dominica, Grenada, Guyana, Jamaica, Montserrat, Saint Kitts och Nevis, Saint Lucia, Saint Vincent och Grenadinerna, Surinam samt Trinidad och Tobago) och Dominikanska republiken. Avtalet undertecknades den 15 oktober 2008 av 13 av dessa länder. Guyana undertecknade avtalet den 20 oktober 2008.

[27] http://ec.europa.eu/avpolicy/ext/enlargement/index_en.htm

[28] Därför har en studie inletts för att utarbeta kriterier för nivåerna på mediekunskaper. Kontraktet undertecknades i oktober 2008 och slutrapporten ska läggas fram i juli 2009.