[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 15.5.2009

KOM(2009) 228 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Rapport om hur systemet för tidig varning och reaktion i gemenskapsnätverket för epidemiologisk övervakning och kontroll av smittsamma sjukdomar fungerat under 2006 och 2007 (Beslut 2000/57/EG)

(Text av betydelse för EES)

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Anmälda händelser 2006 3

3. Reaktion på och uppföljning av de viktigaste anmälda händelserna 2006 3

3.1. Chikungunya i Réunion 3

3.2. Mässling 4

3.3. Lassafeber 4

3.4. Clostridium difficile 027 4

3.5. Aviär influensa hos människa 4

4. Anmälda händelser 2007 5

5. Reaktion på och uppföljning av de viktigaste anmälda händelserna 2007 5

5.1. Tuberkulos 5

5.2. Chikungunya i Italien 6

5.3. Mässling i Belgien 6

5.4. Legionellainfektion 6

6. Bedömning av händelser som anmälts utifrån kriterierna för anmälan 7

7. Det nya internationella hälsoreglementet (IHR) 9

8. Överföring av systemet för tidig varning och reaktion (EWRS) till ECDC 9

9. Slutsatser 9

1. INLEDNING

Rapporten syftar till att informera rådet och Europaparlamentet om de händelser av betydelse för gemenskapen som har förorsakats av smittsamma sjukdomar och som har anmälts under åren 2006 och 2007 via systemet för tidig varning och reaktion (EWRS) i enlighet med rådets och Europaparlamentets beslut nr 2119/98/EG[1] och kommissionens beslut 2000/57/EG.

2. ANMÄLDA HÄNDELSER 2006

Under 2006 sändes totalt 138 meddelanden (2,6 meddelanden per vecka) med 223 kommentarer. Av de 138 meddelandena var 37 meddelanden med information, 47 var meddelanden på beredskapsnivå 1, 22 på beredskapsnivå 2 och två på beredskapsnivå 3. Av de 30 meddelanden som sändes till följd av särskilda händelser handlade 16 om vidtagna åtgärder, nio om samordning av åtgärder och fem om föreslagna eller planerade åtgärder. Meddelandena fördelade sig på förekomstland eller -område enligt följande: 10 anmälda händelser i Tyskland, 8 i Frankrike, 7 var i Italien, Spanien, Sverige och Danmark, 6 i Förenade kungariket och Österrike, 5 i Belgien och Slovenien, 4 i Lettland och Israel, 3 i Polen, Litauen och Turkiet, 2 i Portugal, Estland, Grekland, Nederländerna, Norge och Sierra Leone, samt en anmäld händelse var i Ungern, Tjeckien, Slovakien, Rumänien, Färöarna (Danmark), Réunion (Frankrikes utomeuropeiska departement och territorier), Saint Helena (Förenade kungariket), Kroatien, Ryssland, Mauretanien, Egypten, Tunisien, Irak, Indien och Thailand. Sju händelser berörde fler än en av EU:s medlemsstater och två berörde fler än ett land utanför EU. För fyra händelser har inte det geografiska ursprunget kunnat fastställas. 48 meddelanden om 16 händelser sändes via kanalen för selektivt informationsutbyte.

43 händelser gällde influensa, 18 akut diarré, åtta diarré och salmonella, sju mässling, sex legionellainfektion, fem tuberkulos, två kolera, fall av okänd dödsorsak, feber, matförgiftning, hemorragisk feber, hepatit, hemolytiskt uremiskt syndrom, påssjuka eller vCJD, samt en händelse var gällde campylobacterinfektion, leptospiros, listerios, septikemi, shigellainfektion, mjukdelsinfektion, sexuellt överförbar infektion respektive tyfoidfeber. Åtta meddelanden rubricerades som ”icke-tillämpliga” och fem som ”icke-förtecknade”.

3. REAKTION PÅ OCH UPPFÖLJNING AV DE VIKTIGASTE ANMÄLDA HÄNDELSERNA 2006

3.1. Chikungunya i Réunion

I februari 2006 anmälde Frankrike ett större utbrott av Chikungunyavirusinfektion i det utomeuropeiska departementet Réunion, varifrån den snabbt spreds till andra öar i Indiska oceanen och slutligen nådde Indien. Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) gjorde en bedömning av risken för att Chikungunyaviruset skulle komma till EU för att medlemsstaterna skulle få möjlighet att öka sin beredskap. Information om riskbedömningen för resande till och från berörda områden sammanställdes och sändes ut till medlemsstaterna. Man tog även upp risken som utgick från blodgivare som återvände från berörda områden och de folkhälsomyndigheter som ansvarade för blodsäkerheten varnades så att de skulle ha möjlighet att utestänga blodgivare från blodgivning.

3.2. Mässling

I mars 2006 anmälde Tyskland ett antal regionala utbrott av mässling i de södra och västra delarna av landet. Man rapporterade utbrott som gällde 58 fall i Stuttgartområdet och 149 fall i delstaten Nordrhein-Westfalen. Vid ytterligare undersökningar konstaterades 1 018 fall, främst hos äldre barn och ungdomar, som anmäldes till hälsovårdsmyndigheterna i Nordrhein-Westfalen mellan den 1 januari och 3 maj 2006. Dessa händelser ledde till att särskilda folkhälsoåtgärder vidtogs (samtliga lokala hälsovårdsmyndigheter informerades, vaccinationstäckningen förstärktes, man gick ut med information till skolor, daghem, föräldrar och allmänpraktiserande läkare).

3.3. Lassafeber

Den 21 juli 2006 anmälde Tyskland ett fall av Lassafeber hos en patient som hade rest från Freetown (Sierra Leone) via Abidjan (Elfenbenskusten) och Bryssel till Frankfurt. Patienten hade varit sjuk under flygningarna och hade en defekt urinrörskateter varifrån det läckte urin på flygsätet, filtar och patientens kläder. Även om ECDC bedömde att risken för de andra passagerarna var låg enades man om kontaktspårning av de personer som ansågs ha varit utsatta för högre risk. En samordningsmekanism mellan Europeiska kommissionen, ECDC, Robert Koch-institutet, de belgiska folkhälsomyndigheterna, flygbolaget Sabena och Världshälsoorganisationen (WHO) inrättades och verktyg och dokument för detta ställdes snabbt till förfogande. Spårningen omfattade 92 personer varav 43 från EU:s medlemsstater (Belgien, Tyskland, Italien, Polen, Förenade kungariket, Frankrike och Spanien). Var och en av dessa länder fick en lista på personer att spåra upp via verktyget för selektivt informationsutbyte som finns att tillgå inom EWRS. Man enades om ett pressmeddelande så att medlemsstaterna vid behov hade kunnat gå ut med enhetlig information till allmänheten. Även om inga ytterliga fall konstaterades visade händelsen tydligt på hur viktig samordningsmekanismen är och vad som i framtiden behöver göras vid liknande händelser.

3.4. Clostridium difficile 027

Den 28 april 2006 anmälde Frankrike den första anhopningen fall av Clostridium difficile PCR ribotyp 027 av toxintyp III på ett sjukhus i norra delen av landet. Enligt uppgifter uppvisade anhopningen likhet med de epidemiska stammar som redan isolerats från allvarliga utbrott av Clostridium difficile -associerad diarré (CDAD) i andra länder. Clostridium difficile PCR ribotyp 027, som sedan 2003 har påvisats i Kanada och USA, förorsakade sjukhusutbrott år 2004 i Förenade kungariket och år 2005 i Belgien och Nederländerna. Den 21 mars 2006 vidtog infektionskontrollenheten i Frankrike relevanta åtgärder och sedan 11 april 2006 har inga ytterligare fall förekommit. De erfarenheter som gjordes på nationell nivå i Frankrike har vidarebefordrats till de övriga medlemsstaterna och diskussioner har förts om alternativa lämpliga reaktioner. Sedan 2006 har Clostridium difficile 027 även isolerats i Polen, Luxemburg och Danmark.

3.5. Aviär influensa hos människa

Spridningen av influensavirus H5N1 till människor i Turkiet ledde till ett betydande antal meddelanden. Den epidemiologiska situationen uppdaterades regelbundet i händelse av att viruset skulle spridas till andra geografiska områden. Meddelandena om händelser som rörde aviär influensa var visserligen fler än för andra händelser (43 stycken eller 31,1 % av meddelandena) men informationen rörde för det mesta sjukdomsfall hos fåglar inom EU och åtgärder som vidtagits på nationell nivå för att informera resenärer om drabbade områden.

4. ANMÄLDA HÄNDELSER 2007

Under 2007 sändes totalt 85 meddelanden (1,6 meddelanden per vecka) med sammanlagt 300 kommentarer. Av de 85 meddelandena var 26 meddelanden med information, 32 var meddelanden på beredskapsnivå 1, tre på beredskapsnivå 2 och ett på beredskapsnivå 3. 23 meddelanden gällde åtgärder som vidtagits till följd av särskilda händelser (tolv meddelanden om vidtagna åtgärder, åtta om samordning av åtgärder och tre om planerade åtgärder). Händelserna fördelade sig geografiskt på följande sätt: 9 i Italien, 8 i Förenade kungariket, 6 i Indien, 4 var i Spanien, Tyskland, Irland och Ungern, 2 var i Frankrike, Sverige, Portugal, Polen, Estland, Vietnam, Tjeckien, Kanada, Malta och Bulgarien, samt en händelse var i Danmark, Belgien, Litauen, Turkiet, Lettland, Norge, Egypten, Finland, Thailand, Rumänien, Dominikanska republiken, Nigeria, Luxemburg, Kina och Uganda. Fyra händelser berörde fler än en av EU:s medlemsstater och en händelse fler än ett land utanför EU. För en händelse har inte det geografiska ursprunget kunnat fastställas. 159 meddelanden om 14 händelser sändes via kanalen för selektivt informationsutbyte.

Tio händelser gällde tuberkulos och influensa, sju legionellainfektion, fem diarré och salmonella, fyra kolera och mässling, tre akut diarré, två feber, matförgiftning, hemorragisk feber och multiresistent tuberkulos, och en händelse gällde cryptosporidiuminfektion, laryngit, melioidos, meningit, påssjuka, pneumoni, rabies, septikemi, shigellainfektion, syfilis, trikinos respektive vCJD. Sexton meddelanden rubricerades som ”icke-tillämpliga” och ett som ”icke-förtecknat”.

5. REAKTION PÅ OCH UPPFÖLJNING AV DE VIKTIGASTE ANMÄLDA HÄNDELSERNA 2007

5.1. Tuberkulos

Under 2007 anmäldes tio händelser som gällde tuberkulos. Fyra hade samband med flygningar på över 8 timmar (Frankrike, Italien (2) och Tyskland). En händelse gällde en person som arbetade på ett daghem för barn från flera EU-länder (Luxemburg). En händelse gällde en patient som deltog i en sommarkurs vid en internationell skola (Italien). Två händelser gällde fall av multiresistent tuberkulos (MDR-tbc) hos bussresenärer (Sverige och Frankrike). Två händelser hade samband med korta flygresor: en med MDR-tbc (Malta) och en med extremt resistent tuberkulos (XDR-tbc) (Island).

Bland de anmälda händelserna fanns ett fall av XDR-tbc hos en amerikansk Europaresenär som de italienska hälsovårdsmyndigheterna anmälde den 25 maj. Patienten hade rest med ett långdistansflyg från Atlanta (USA) till Paris (Frankrike). Han flög till Kanada med Czech Airlines från Prag till Montreal och återvände till USA med bil. Tbc hade diagnostiserats hos patienten i mars och denne hade under resans gång blivit informerad om att hans tuberkulos var extremt resistent. ECDC konstaterade i sin riskbedömning att patienten var mycket lite smittsam och att det inte fanns något som pekade på att XDR-tbc skulle vara smittsammare än icke-resistent tuberkulos. Med tanke på hur allvarlig XDR-tbc är rekommenderade ECDC dock att WHO:s riktlinjer för tuberkulos och flygresor skulle tillämpas som en försiktighetsåtgärd på det två transatlantiska flygen (på mer än 8 timmar). Kommissionen var ordförande för en rad samordningsmöten med de berörda medlemsstaterna, ECDC, WHO, USA, Kanada och kommissionens delegationer i USA och Kanada, och samordnade åtgärder för kontaktspårning vidtogs. Med tanke på att händelsen rönte stor uppmärksamhet i media enades man om ett pressmeddelande. Händelsen visade tydligt på behovet av att stärka de befintliga mekanismerna för kontaktspårning och av att vid behov inta en gemensam hållning gentemot media.

I samband med bedömningen av de andra händelserna tog man fasta på i) frågor som rör dataskydd, ii) möjligheterna att upprätta ”no fly”-listor inom EU, iii) flygbolagens och reseföretagens ansvar för att samla in, tillhandahålla och lagra personuppgifter om resenärerna för folkhälsoåtgärder som kontaktspårning, iv) vidarebefordran av passageraruppgifter till nationella hälsovårdsmyndigheter i enlighet med WHO:s riktlinjer och v) kontaktspårning endast vid fall av MDR/XDR-tbc.

5.2. Chikungunya i Italien

Den italienska folkhälsomyndigheten konstaterade ett utbrott av Chikungunyavirus i Ravennaområdet och rapporterade händelsen den 30 augusti 2007. Vid tidpunkten för anmälan uppgick antalet fall till 131 och den epidemiska kurvan var på nedåtgående. Detta var den hittills första rapporten om inhemsk spridning av Chikungunyavirus i Italien och Europa. Utbrottet hade samband med en resenär som återvände från Indien. Lokal spridning möjliggjordes av att Aedes albopictus -myggan förekommer i området. Tack vare den italienska hälsovårdsmyndighetens snabba reaktion fick utbrottet ett snabbt slut. Via EWRS skedde ett snabbt informationsutbyte och kommissionen kunde – tillsammans med ECDC – hjälpa medlemsstaterna att öka sin beredskap, förstärka sina mekanismer för tidig varning och övervakning, utöka sin kapacitet att diagnostisera Chikungunyavirus, vidta riktade blodsäkerhetsåtgärder och genomföra strängare kontroller av importerade varor som t.ex. växten lyckobambu och begagnade däck (varigenom vektorer kan importeras).

5.3. Mässling i Belgien

Belgien anmälde den 30 oktober 2007 ett utbrott med 22 fall av mässling i en ortodox judisk församling i Antwerpen. Indexfallet var en 17-årig amerikan som studerade i London och var på besök hos släktingar i Antwerpen. Tidigare har utbrott av mässling rapporterats bland ultraortodoxa judiska församlingar i Förenade kungariket och i Israel (import från Förenade kungariket). Orsaken till utbrottet var antagligen den låga vaccinationstäckningen mot mässling i den ultraortodoxa judiska församlingen. Belgien spred information snabbt. Det nära samarbetet med European Council of Jewish Communities var av stor betydelse för att man skulle kunna nå ut till riskgruppen i dessa församlingar inom EU, där medvetenheten om riskerna med låg vaccinationstäckning vanligen är låg.

5.4. Legionellainfektion

I januari anmälde EWRS-kontaktpunkterna i Sverige, Finland och Norge fyra fall av legionella som diagnostiserats hos personer som bott på samma hotell i Phuket (Thailand). Samtliga fall rapporterades till European Working Group for Legionella Infections (EWGLI). Ett pressmeddelande släpptes om de åtgärder som Finland antagit. De nordiska institutionerna hade ett nära samarbete med EWGLI och researrangörerna som informerade den lokalt ansvariga myndigheten för att fastställa och hantera infektionskällan så att ytterligare fall kunde förhindras. Snabbt inrättades rutiner för kontaktspårning: 284 europeiska turister från 11 EU-medlemsstater identifierades och kontaktades, där det var möjligt. De personer som kontaktades informerades om eventuell exponering och fick rådet att uppsöka hälsovården om de skulle utveckla symptom som tydde på legionella. Liknande åtgärder vidtogs efter en anhopning av legionärssjuka i ett bulgariskt hotell i juli 2007.

6. BEDÖMNING AV HÄNDELSER SOM ANMÄLTS UTIFRÅN KRITERIERNA FÖR ANMÄLAN

Kommissionen bad ECDC att genomföra en bedömning av om de händelser som rapporterades i enlighet med beslut nr 2119/98/EG överensstämde med kriterierna i bilaga I till beslut 2000/57/EG för att kommission och medlemsstaterna skulle få vetenskapligt underlag för att förbättra rapporteringsrutinerna enligt den gällande EU-lagstiftningen om smittsamma sjukdomar och skapa en grund för effektivare användning av IT-verktygen. ECDC lade fram sin fullständiga bedömningsrapport som diskuterades med medlemsstaterna. Rapporten tillhandahålls på begäran. De viktigaste resultaten sammanfattas nedan.

Sammanlagt 195 händelser (på beredskapsnivå 1, 2 och 3) som anmälts via EWRS mellan maj 2004 och december 2007 granskades var och en för sig av tre ECDC-experter. Varje händelse bedömdes utifrån huruvida den överensstämde med de fyra kriterierna i bilaga I[2] till beslut 2000/57/EG.

Av de 195 meddelanden som hade sänts ut överensstämde 163 (83,6 %) med åtminstone ett av de fyra kriterierna i bilaga I. 32 (16,4 %) överensstämde inte med något av kriterierna. De flesta händelserna (104 stycken – 53,3 %) överensstämde endast med ett kriterium. I tabellen nedan ges fördelningen av utsända meddelanden:

Meddelandetyp | Antal meddelanden som överensstämmer med kriterierna i bilaga I | Totalt |

0 | 1 | 2 | 3 |

Beredskapsnivå 1 i EWRS | 22 | 85 | 30 | 4 | 141 |

Beredskapsnivå 2 i EWRS | 10 | 17 | 21 | 48 |

Beredskapsnivå 3 i EWRS | 2 | 4 | 6 |

Totalt | 32 | 104 | 55 | 4 | 195 |

Av de 195 meddelanden som hade sänts ut överensstämde 11 meddelanden (5,6 %) med kriterium 1, 87 meddelanden (44,6 %) med kriterium 2, 36 meddelanden (18,5 %) med kriterium 3 och 92 meddelanden (47,1 %) med kriterium 4.

De vanligaste fyra rapporteringsorsakerna: 66 meddelanden (33,8 %) sändes ut på grund av faktorer som visade på möjlig internationell smittspridning; 35 meddelanden (17,9 %) som förfrågan om huruvida fall av samma sjukdom med epidemiologiskt samband nyligen hade påvisats eller rapporterats i andra länder; 26 meddelanden (13,3 %) för att få reda på om källan till ett utbrott misstänktes vara en livsmedelsprodukt eller någon annan vara som hade importerats från eller exporterats till andra länder samt 28 meddelanden (11,8 %) på grund av att händelsen fick eller eventuellt skulle få stor uppmärksamhet i internationella media eller politisk uppmärksamhet.

Överensstämmelsen med kriterierna för anmälan i beslut 2000/57/EG verkar vara stor även om det finns utrymme för betydande förbättringar. Bedömningen visade på några svårigheter att endast utifrån den information som finns i huvudmeddelandet bedöma om de rapporterade händelserna överensstämde med EWRS-kriterierna. De två huvudkriterierna för rapporteringen är anhopningen av sjukdomsfall på viss plats eller under viss tid där det finns risk för smittspridning mellan EU:s medlemsstater (kriterium 2) och förekomsten av en sjukdom för vilken det kan komma att krävas samordnade åtgärder från gemenskapens sida i tid för att spridningen ska kunna hållas tillbaka (kriterium 4). Det är intressant att notera att den politiska eller mediala uppmärksamhet som händelsen kan ge upphov till är en av huvudorsakerna för rapportering. Det krävs ytterligare arbete för att analysera hur den rapporterade händelsen (och inte bara meddelandena) utvecklas över tiden för att få mer information om hur tillämpningen av anmälningsrutinerna framskrider och för att ge kommissionen och medlemsstaterna alternativ till förändringar av dem. Ytterligare bedömning av de händelser som inte rapporteras via EWRS kommer att vara av avgörande betydelse för att man ska få en fullständig bild och för att man ska kunna bedöma hur rådets och Europaparlamentets beslut nr 2119/98/EG och rådets beslut 2000/57/EG efterlevs.

7. DET NYA INTERNATIONELLA HÄLSOREGLEMENTET (IHR)

Det nya internationella hälsoreglementet (IHR) antogs av Världshälsoförsamlingen den 22 maj 2005 och trädde i kraft den 15 juni 2007. Bilagorna till besluten nr 2119/98/EG och nr 2000/96/EG samt beslut 2000/57/EG har ändrats för att den gällande EU-lagstiftningen om smittsamma sjukdomar ska kunna anpassas till det nya hälsoreglementet. I första hand infördes skyldigheten att, via EWRS, rapportera samtliga händelser som förorsakats av smittsamma sjukdomar och som i enlighet med det nya hälsoreglementet anmälts till WHO (beslut av den 28 april 2008 om ändring av beslut 2000/57/EG). För att medlemsstaternas anmälningar till gemenskapsnätverket och till WHO enligt det nya hälsoreglementet ska vara enhetliga har en ny IT-funktion utvecklats i EWRS varigenom WHO informeras om händelser som anmälts i enlighet med beslut nr 2119/98/EG.

För att möta medlemsstaternas behov av ett diskussionsforum för den praktiska samordningen av genomförandet av hälsoreglementet har kommission vid sidan av EWRS-kontaktpunkterna inrättat en grupp bestående av representanter från de nationella IHR-kontaktpunkterna inom EU som sammanträdde för första gången i Stockholm den 31 maj 2007. De flesta medlemsstaterna (23 av 27), Norge och Island har utnämnt samma institution till nationell IHR-kontaktpunkt som även har utsetts till EWRS-kontaktpunkt. Kommissionen är ordförande för mötena med denna grupp som äger rum två gånger per år. WHO deltar i mötena där det även ges möjlighet att granska händelser som rapporterats via EWRS och diskutera vilken betydelse de har för anmälningar via hälsoreglementet. Kommissionen planerar att tillhandahålla ytterligare lösningar för att förbättra IHR-anmälningarna, vilket kommer att ske i nära anslutning till det existerande elektroniska anmälningssystemet inom EU och erkännas fullt ut av WHO.

8. ÖVERFÖRING AV SYSTEMET FÖR TIDIG VARNING OCH REAKTION (EWRS) TILL ECDC

ECDC har i enlighet med sin inrättandeförordning sedan den 17 november 2007 administrerat EWRS. Kommissionen fortsätter att som tidigare vara ansvarig för övriga aspekter, inklusive användartillstånd. EWRS-kontaktpunkterna i medlemsstaterna utnämns fortfarande formellt genom att förslag till utnämningar och begäran om tillträde ställs till kommissionen via de ständiga representationerna.

Den nuvarande applikationen skiljer sig inte från den tidigare EWRS-applikationen, så det enda som skiljer sig vid användningen är lösenord och login, eftersom en ny lösenordspolicy har införts för att öka säkerheten (den nya applikationen är numera tillgänglig via Internet). Den nya applikation finns sedan 17 november 2007 på följande adress: https://ewrs.ecdc.europa.eu.

9. SLUTSATSER

Uppgifterna från EWRS under 2006 och 2007 bekräftar tendenserna från tidigare år. De anmälda meddelandena var i fråga om antal och typ jämförbara med 2004 och 2005. Informationsmeddelandena utgjorde den största gruppen EWRS-meddelanden. Under 2007 sändes det sammanlagt ut färre meddelanden än under 2006. Detta berodde sannolikt på det stora antalet meddelanden om anmälda händelser som rörde aviär influensa under 2006 snarare än på att anmälningsförfarandet skulle ha förändrats. Ytterligare analyser av de meddelanden som anmälts sedan EWRS IT-verktyget infördes (1999) är planerade. Dessa borde styrka tendenserna för användningen av EWRS över tiden och tjäna till att rationalisera användningen av systemet med fokus på förvaltning snarare än på bedömning.

Såsom under tidigare år krävde endast ett begränsat antal av de händelser som rapporterades under 2006 och 2007 samordning på gemenskapsnivå. Denna rapport har fokuserat på händelser som utlöste sådana reaktioner på olika nivåer och som belyser ett antal särskilda områden som behöver uppmärksammas.

Utbrottet av Chikungunyavirusinfektion i Italien visade tydligt på vilken roll som klimatförändringarna kan spela för en förändring av de vektorburna sjukdomarnas epidemiologi i EU och behovet av regionala ansatser för övervakning av och reaktion på dessa sjukdomar (t.ex. West Nile fever). Det visade med all tydlighet att en sjukdom som aldrig tidigare har rapporterats i EU kan sätta kapaciteten för reaktion och samordning på gemenskapsnivå på prov.

Den snabba ökningen av fall av mässling som rapporterades av en rad medlemsstater visar hur viktigt det är att ha en samordnad strategi för att uppnå och upprätthålla en hög vaccinationstäckning i hela Europa för att man som planerat ska kunna utrota mässlingen till 2010.

Kontaktspårning genomfördes vid ett flertal tillfällen. Trots att samordningen kom igång snabbt visade resultaten på att mekanismerna borde stärkas så att de berörda personerna snabbt kan spåras samtidigt som personuppgifter skyddas enligt de gällande bestämmelserna. Det är fortfarande mycket svårt att få uppgifter från flygbolagen.

En rad händelser krävde avstämning av uppgifter som lämnades till media och som var riktade till den breda allmänheten. EWRS-myndigheternas samordningsmöten med medlemsstaterna visade sig vara särskilt lämpliga för utbyte om den gemensamma hållning som skulle intas gentemot media. Det blev dock tydligt att det krävs ytterligare ansträngningar för att utarbeta en mer strukturerad form för reaktion.

Kommissionen och medlemsstaterna kunde med ECDC:s hjälp snabbt anpassa sig till det nya hälsoreglementets krav. Gällande lagstiftning om smittsamma sjukdomar har redan anpassats och till detta kommer det under 2010 ett förslag till ett paket med rättsliga instrument som omfattar hälsohot från icke-smittsamma sjukdomar. Inom kort kommer förslag om särskilda instrument för att förbättra kontaktspårningen. Därutöver aktiverades vid behov mekanismer för att ta hänsyn till den globala dimensionen hos händelser som rapporteras utanför EU men som eventuellt kan ha konsekvenser på gemenskapsnivå. Syftet är att underlätta och stärka hanteringen av dessa händelser genom att man skaffar sig en uppfattning om de resurser som står till förfogande, t.ex. European Programme for Intervention Epidemiology Training (EPIET) som nu samordnas av ECDC i nära samarbete med WHO.

En större uppgradering av EWRS IT-applikation planeras för att säkerställa överensstämmelse med de nya kommunikationsplattformar som kommissionen och ECDC håller på att utveckla. Särskilt länken till ECDC:s EPIS-plattform[3] kommer att utgöra en stabil grund för utbyte av epidemiologisk information om särskilda händelser. Kommissionens verktyg för att stödja medlemsstaternas utbyte av data och information i krissituationer kommer att hjälpa EWRS att fungera smidigt när stora mängder meddelanden sänds via systemet.

Slutligen behövs några smärre ändringar av funktionen ”enkel sökning” (avslutning av händelse, meddelandets innehåll, syndrom/sjukdom, patogen, orsak till rapportering och förekomstland) som kommer att införas snart. Behovet av dessa ”smärre” ändringar fastställdes redan i den föregående rapporten, men EWRS överföringsfas tillät inte någon sådan uppgradering. [pic][pic]

[1] EGT L 268, 3.10.1998, s. 1.

[2] En händelse ska rapporteras till systemet för tidig varning och reaktion om ett eller fler av följande kriterier uppfylls:1. Utbrott av smittsamma sjukdomar i fler än en av EU:s medlemsstater.2. Anhopning av sjukdomsfall av liknande slag på viss plats eller under viss tid som kan ha orsakats av sjukdomsframkallande smittämnen och där det finns risk för smittspridning mellan EU:s medlemsstater.3. Anhopning av fall av liknande slag på viss plats eller under viss tid utanför gemenskapen som kan ha orsakats av sjukdomsframkallande smittämnen och där det finns risk för smittspridning till gemenskapen.4. Nya eller upprepade fall av en smittsam sjukdom eller förekomster av ett smittämne för vilka det kan komma att krävas samordnade åtgärder från gemenskapens sida i tid för att utbredningen ska kunna hållas tillbaka.

[3] .