[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 5.5.2009

KOM(2009) 215 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Att bidra till en hållbar utveckling: rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN

Att bidra till en hållbar utveckling: rättvis handel och icke-statliga handelsrelaterade system för hållbar utveckling

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning 3

2. Utvecklingen av rättvis handel sedan 1999 4

3. Tillämpade hållbarhetskriterier 5

4. Politiska överväganden 6

4.1. Att bidra till en hållbar utveckling 6

4.2. Privata handelsrelaterade system för hållbar utveckling och WTO 8

4.3. Offentlig upphandling 8

4.4. EU-stöd 9

5. Slutsatser: myndigheternas och aktörernas roll när det gäller rättvis handel och andra privata handelsrelaterade system för hållbar utveckling 10

BILAGA I 13

BILAGA II 14

BILAGA III 15

BILAGA IV 17

BILAGA V 18

1. INLEDNING

I detta meddelande undersöks hur situationen ser ut i fråga om rättvis handel och andra icke-statliga (dvs. privata) handelsrelaterade system för hållbar utveckling. Kommissionen har länge framhållit att konsumenter kan medverka till hållbar utveckling genom sitt köpbeteende. Detta meddelande är ett svar på det ökade intresset på såväl politisk nivå som bland konsumenterna i EU, som i allt större utsträckning handlar rättvisemärkt. På politisk nivå antog Europaparlamentet 2006 ett betänkande om rättvis handel och utveckling[1]. I betänkandet poängteras att det är viktigt med information till konsumenterna, och att det finns risk för att konceptet missbrukas av företag som ger sig in på marknaden för rättvis handel utan att uppfylla rättvisemärkningens krav. Det noteras även att rättvisemärkningen i första hand är en frivillig företeelse inom den privata sektorn, och att alltför omfattande lagstiftning skulle kunna göra mer skada än nytta.

I Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) förberedande yttrande från 2005 undersöktes de s.k. konsumentgarantisystemen. Det främsta syftet var att kartlägga behovet av tillförlitlig kvalitetsbedömning för konsumentgarantisystemen och att fastställa centrala definitioner. I juni 2006 antog Europeiska rådet sin förnyade strategi för hållbar utveckling och uppmuntrade medlemsstaterna att främja hållbara produkter och rättvis handel[2].

Konsumenterna i EU handlar rättvisemärkta produkter för ungefär 1,5 miljarder euro per år, vilket är 70 gånger så mycket som 1999, då kommissionen antog ett meddelande om rättvis handel. Denna framgång betonar hur viktigt det är att konsumenter, myndigheter och andra berörda aktörer, inklusive producentorganisationer i utvecklingsländerna, utvärderar den rättvisa handelns verkliga genomslag.

I detta meddelande används begreppet ”rättvis handel” i överensstämmelse med de standarder som utformats av de internationella standardiseringsorgan och organisationer för bedömning av överensstämmelse som är medlemmar i Iseal Alliance [3] och tillämpas av organisationer för rättvis handel. Begreppet ”andra privata system för hållbar utveckling” används om andra märkningssystem som är till för att upplysa konsumenterna om att produkten har producerats på ett hållbart sätt. (I bilaga I finns en kort översikt över begrepp och organisationer.)

I det här meddelandet redogörs för utvecklingen sedan 1999 års kommissionsmeddelande om rättvis handel[4] och det läggs fram några inledande överväganden om myndigheternas och andra aktörers roll när det gäller rättvis handel och andra privata system för hållbar utveckling. De frågor som kommer att behandlas är relevanta för flera av EU:s politikområden, t.ex. konsumentskydd, ekonomisk och social utveckling, handel, företagens sociala ansvar, miljö och EU:s inre marknad. När så är lämpligt kan detta meddelande följas av initiativ inriktade på ett eller flera politikområden.

Detta meddelande behandlar inte program för hållbar utveckling och märkningssystem som inrättats av myndigheter (t.ex. EU:s miljömärkning).

2. UTVECKLINGEN AV RÄTTVIS HANDEL SEDAN 1999

Den mest utmärkande utvecklingen sedan 1999 har skett på nationella marknader där det redan fanns rättvisemärkta produkter. I meddelandet från 1999 efterlystes en gemensam märkning och behovet av oberoende verifiering och kontroll poängterades, och som svar på detta har man med framgång infört rättvisemärkning[5].

Över 70 % av de brittiska konsumenterna kände 2008 till rättvisemärkningen (vilket kan jämföras med 12 % år 2000)[6] och i Frankrike låg denna siffra under 2005 på 74 % (jämfört med 9 % år 2000)[7]. Omsättningen av rättvisemärkta varor i hela världen överskred i slutet av 2007 2,3 miljarder euro[8] (men den ligger fortfarande långt efter omsättningen av ekologiska livsmedel och utgör fortfarande mindre än 1 % av den totala handeln)[9]. Europa är den viktigaste marknaden för rättvis handel – mellan 60 % och 70 % av all försäljning sker här – men skillnaderna är stora mellan den snabbast växande marknaden (Sverige) och nyare medlemsstater, där konceptet fortfarande är relativt nytt.

Den rättvisa handeln har haft en vägledande roll när det gäller att belysa frågor om ansvar och solidaritet, vilket har påverkat andra aktörer och bidragit till att det vuxit fram andra system för hållbar utveckling. Handelsrelaterade privata initiativ för hållbar utveckling tillämpar olika standarder för social revision och miljörevision[10], som har ökat både i antal och marknadsandel. Den mest välkända standarden för socialt ansvar är kanske SA8000, som lanserades 1997 av Social Accountability International (SAI)[11]. Andra exempel på märkningar som omfattar såväl sociala kriterier som miljökriterier är bl.a. Utz Certified och Rainforest Alliance (RA).

På olika håll i Europa finns handelsinitiativ för hållbar utveckling som tagits gemensamt av flera företag. Det kan röra sig om såväl nationella satsningar som sammanför resultat från social revision, som gränsöverskridande initiativ med visst statligt stöd, t.ex. det etiska handelsinitiativet, Ethical Trading Initiative (ETI)[12]. Det bakomliggande arbete som aktörerna utför för att uppfylla standarder och kontrollera att de följs är inte alltid uppenbart för kunderna genom certifiering och märkning, utan arbetet med att uppfylla och kontrollera standarder kan ses som ett led i ett företags satsning på socialt ansvarstagande[13], och anges inte alltid på produkten. Insatser för företagens sociala ansvar kan intensifieras genom att ett företag åtar sig att följa en erkänd uppsättning kriterier eller mål, t.ex. genom FN-initiativet Global Compact [14].

Produktmarknader med privata märkningssystem kan delas upp i

1. rättvisemärkt,

2. andra certifierade nischprodukter som inte är formellt rättvisemärkta utan riktar sig till konsumenter som är medvetna om hållbarhetsfrågor ( Rainforest Alliance , Utz Certified ),

3. produkter som omfattas av grundläggande standarder som är tänkta att gälla för en viss bransch (t.ex. Common Code for the Coffee Community (4C) och Ethical Tea Partnership ),

4. resten (märkeslösa varor).

En och samma producent kan sälja produkter inom samtliga dessa kategorier. Det kan vara svårt för konsumenten att bedöma vad de olika systemen innebär. Det är mot denna komplexa bakgrund i ständig utveckling som den politiska och institutionella utvecklingen bör bedömas.

3. TILLÄMPADE HÅLLBARHETSKRITERIER

De privata handelsrelaterade systemen för hållbar utveckling använder vissa kriterier för att avgöra om, eller garantera att, produkterna faktiskt bidrar till en hållbar utveckling. Kriterierna bygger ofta på en eller flera av de tre hörnstenarna för hållbar utveckling, nämligen ekonomisk, miljömässig och social utveckling, ibland med en koppling till internationella standarder och överenskommelser. Vissa system är inriktade på en viss fråga eller ett visst mål (t.ex. koldioxidavtrycket för minskad klimatpåverkan) medan andra kriterier är avsedda för hållbar utveckling mer generellt.

I detta avsnitt redogörs för den första kategorin – rättvisemärkt – enligt ovan[15], som har fått stort genomslag hos konsumenterna på de marknader där denna märkning förekommer. Konsumenterna har även god insikt i de frågor som rättvisemärkningen lyfter fram. Rättvisemärkningens kriterier och standarder är bland de mest omfattande och ambitiösa, och täcker ett brett spektrum av aspekter och förhållanden som påverkar utvecklingsländernas producenter, bl.a. ett minimipris för producenten och en premie till producentens lokalsamhälle.

Kriterier för rättvis handel

Följande kriterier har fastställs av rörelsen för rättvis handel och tas upp i Europaparlamentets betänkande från 2006:

- Ett rimligt producentpris som garanterar en rimlig lön och som täcker kostnaderna för hållbar produktion och levnadskostnaderna. Priset måste åtminstone uppgå till rättvis handels minimipris plus påslag, om de fastställts av de internationella organisationerna för rättvis handel.

- En del av betalningarna ska ske i förväg om producenten begär det.

- Långsiktiga, stabila förbindelser med producenterna, som ska medverka till att utarbeta standarder för rättvis handel.

- Insyn och spårbarhet genom hela leveranskedjan för att garantera tillfredsställande konsumentinformation.

- Produktionsvillkor som respekterar ILO:s åtta grundläggande konventioner .

- Respekt för miljön, skydd av de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och barns rättigheter, samt respekt för traditionella produktionsmetoder som främjar ekonomisk och social utveckling.

- Kapacitetsuppbyggnad och ökat producentinflytande , särskilt när det gäller småskaliga och marginaliserade producenter och arbetare i utvecklingsländerna och deras organisationer, liksom olika befolkningsgrupper, för att kunna garantera att den rättvisa handeln blir hållbar.

- Stöd till produktion och marknadstillträde för producentorganisationerna.

- Åtgärder för att öka medvetenheten om rättvisemärkt produktion och handelsförbindelser när det gäller rättvis handel, om uppdraget och målen med rättvis handel och om den rådande orättvisan i de internationella handelsbestämmelserna.

- Övervakning och kontroll av att dessa kriterier uppfylls, där organisationer från syd måste spela en större roll, för reducerade kostnader och ökat lokalt deltagande i certifieringsprocessen.

- Regelbundna konsekvensanalyser av den rättvisa handeln.

4. POLITISKA ÖVERVÄGANDEN

4.1. Att bidra till en hållbar utveckling

Ett av särdragen i rättvisemärkningen och andra privata system för hållbar utveckling är att det huvudsakligen är en frivillig, dynamisk mekanism som utvecklas parallellt med samhällets och konsumenternas medvetenhet och krav. De privata handelsrelaterade systemen för hållbar utveckling tenderar att utvecklas i takt med att förståelsen för problemen med hållbar utveckling ökar. I vissa fall ligger de till och med i utvecklingens framkant och skapar ökad medvetenhet och större engagemang och förståelse bland konsumenterna för den hållbara utvecklingens nya och kommande utmaningar. Nischmarknader och -system kan påverka näringslivet överlag och det politiska beslutsfattandet.

Kommissionen anser att det inte är dess uppgift att rangordna eller lagstifta om kriterier inom privata handelsrelaterade system för hållbar utveckling eller avgöra hur betydelsefulla de är i förhållande till målen med hållbar utveckling. Att lagstifta om kriterier och standarder skulle hindra dynamiken i de privata systemen på området och skulle kunna förhindra att rättvisemärkningen och andra privata system och tillhörande standarder utvecklas ytterligare.

System där miljömässiga, sociala eller ekonomiska inslag prioriteras kan vara till nytta för den hållbara utvecklingen. För att marknaden ska fungera väl är det viktigt att konsumenter och producenter har tillgång till tillförlitlig information om systemen. Här kan nämnas några aspekter som kommissionen anser att aktörerna bör beakta vid bedömningen av god praxis.

Standarder och kriterier bör vara objektiva och icke-diskriminerande för att undvika alla eventuella (oavsiktliga) negativa effekter på i synnerhet producenterna i utvecklingsländerna. Kommissionen välkomnar det pågående arbetet med att göra definitionerna tydligare, tex. genom offentliggörandet av en stadga för rättvis handel. För att konsumenterna ska ha tillräcklig information när de gör sina val bör standarder och kriterier vara tydliga, och systemen bör tillämpas på ett öppet sätt. En del av den information som konsumenter och producenter kan begära för att bibehålla förtroendet för marknaden är hur stor andel av prispåslaget som kommer producenterna till godo[16].

Helst bör det finnas oberoende övervakning för att garantera att produkterna är ett resultat av förfaranden som följer vissa kriterier med välavvägda ekologiska, ekonomiska och sociala hänsyn. Revisionsprocessens karaktär och resultat ska finnas tillgängliga för inspektion[17]. Kommissionen uppmuntrar därför relevanta aktörer att förbättra sina metoder för utvärdering så att konsumenterna kan göra välgrundade val.

Det behövs större tydlighet och begriplighet i fråga om vilka effekter de privata systemen för hållbar utveckling faktiskt har på producenterna i utvecklingsländerna och deras närmiljö i ett större perspektiv. Konsumenterna bör helst få någon form av objektiv bedömning av systemens genomslag. Med tanke på det arbete som redan har påbörjats förväntar sig kommissionen framsteg på området, och ser fram emot resultat som kan ligga till grund för ytterligare politiska överväganden[18].

I bilaga IV finns en förteckning över olika processfrågor avseende konsumentgarantisystem som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén sammanställt. Kommissionen förespråkar fortsatta satsningar på att få till stånd en samsyn i fråga om vilka grundläggande processkrav det vore rimligt att förvänta sig att systemen uppfyller, samtidigt som man även fortsättningsvis bör undvika att fastställa enskilda normer för hållbar utveckling för de privata systemen.

Principer för att de privata handelsrelaterade systemen för hållbar utveckling ska få största möjliga genomslag: Bibehålla de privata systemens icke-statliga karaktär över hela EU. Utforska möjligheten att få olika system att samverka och öka tydligheten för konsumenterna och producenterna. Skapa samsyn i fråga om rimliga grundläggande processkrav. Sammanställa faktauppgifter om effekterna av olika privata handelsrelaterade system för hållbar utveckling. |

- 4.2. Privata handelsrelaterade system för hållbar utveckling och WTO

Liberaliseringen av handeln kan skapa möjligheter för ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Utveckling och integrering av utvecklingsländerna i världsekonomin, särskilt de minst utvecklade länderna, är centrala mål för WTO och EU:s handelspolitik.

Multilateral liberalisering av handeln genom WTO-systemet är det effektivaste sättet att utvidga och styra världshandeln, och det kan medverka till att skapa möjligheter för ekonomisk tillväxt och hållbar utveckling. Att enbart liberalisera handeln räcker dock inte – handelspolitikens inverkan på tillväxt, utveckling och hållbarhet är till viss del beroende av reglering och politik på en rad andra områden som påverkar tillväxten och den hållbara utvecklingen.

Privata initiativ som i första hand bygger på frivilligt deltagande är förenliga med ett icke-diskriminerande multilateralt handelssystem. Eventuell statlig inblandning eller regleringsmekanismer i samband med sådana märkningssystem är inte problematiska i sig, men måste ta hänsyn till WTO-åtaganden, i synnerhet för att garantera att systemen fungerar på ett öppet och icke-diskriminerande sätt.

Princip med avseende på WTO: Säkra att märkningssystemen är öppna och icke-diskriminerande. |

- 4.3. Offentlig upphandling

Ett område där det skett en viktig utveckling är offentlig upphandling. De offentliga myndigheterna spenderar motsvarande 16 % av EU:s BNP och är därmed en viktig strategisk marknad.

För att bättre tillgodose de upphandlande myndigheternas behov av vägledning för att tillämpa hållbar offentlig upphandling har kommissionen nyligen antagit ett meddelande om offentlig upphandling för en bättre miljö[19] (som kompletterar kommissionens riktlinjer för miljövänlig upphandling), och arbetar även med att offentliggöra en liknande vägledning om upphandling med en social inriktning. Tillsammans utgör dessa bägge vägledningar en heltäckande guide till hållbar offentlig upphandling.

Många myndigheter begär anbud där hållbara mål eller ”rättvis handel” ingår som ett led i upphandlingen. Vissa medlemsstater har gått ett steg längre och kräver särskild rättvisemärkning eller liknande. Enligt EU:s regler för offentlig upphandling får upphandlande myndigheter som vill köpa rättvist handlade varor inte kräva att de är rättvisemärkta eftersom det skulle utesluta produkter från upphandlingen som inte är rättvisemärkta men som uppfyller liknande standarder för hållbar handel.

Om en upphandlande myndighet har för avsikt att upphandla rättvist handlade varor kan den i de tekniska specifikationerna för varan ange kriterierna för hållbar utveckling, som måste ha ett samband med föremålet för upphandlingen och följa andra relevanta EU-bestämmelser om offentlig upphandling, t.ex. de grundläggande principerna om likabehandling och öppenhet. Kriterierna måste vara knutna till produkternas olika egenskaper (t.ex. glas av återvunnet material) eller produktionsprocessen (t.ex. ekologiskt odlade).

Upphandlande myndigheter som vill köpa varor som bidrar till en hållbar utveckling bör inte endast ta konceptet av ett visst märke och inkludera det i de tekniska specifikationerna för upphandlingen. Istället bör de se till de kriterier som ligger till grund för exempelvis rättvisemärkningen och ange endast dem som är relevanta för föremålet för upphandlingen. Upphandlande myndigheter måste alltid låta anbudsgivare styrka att de uppfyller dessa standarder genom rättvisemärkning eller andra bevis.

Miljökriterier och sociala kriterier kan också inkluderas i bestämmelserna om kontraktets fullgörande, om kriterierna är kopplade till genomförandet av kontraktet i fråga (t.ex. minimilön för de arbetstagare som ska utföra det arbete som avses) och i tillämpliga delar stämmer överens med de övriga krav som nämns ovan i samband med de tekniska specifikationerna.

Principer för att få den offentliga upphandlingen att i större utsträckning bidra till hållbar utveckling: Se till att det finns lämpliga riktlinjer för hållbar offentlig upphandling |

- 4.4. EU-stöd

Kommissionen har huvudsakligen gett ekonomiskt stöd till rättvis handel och andra insatser för hållbar handel genom sina instrument för utvecklingsbistånd (avdelning 19 i budgeten), i form av samfinansieringsåtgärder med icke-statliga organisationer. Mellan 2007 och 2008 anslogs 19,466 miljoner euro till olika samfinansierade åtgärder som genomförts av icke-statliga organisationer. Merparten av dessa åtgärder gällde informationskampanjer inom EU.

Bland de åtgärder som finansieras inom ramen för de fleråriga strategidokumenten för olika länder och vägledande program, och som omfattar jordbruks- och landsbygdsfrågor, finns också satsningar som bidrar till rättvis handel. Den särskilda ramen för bistånd till traditionella AVS-bananlevererantörer och de kompletterande åtgärderna för de länder som omfattas av sockerprotokollet har också bidragit till att hjälpa jordbrukare att sälja inom ramen för den rättvisa handeln. I andra änden av kedjan finns projekt för att stödja utvecklingen av handel och den privata sektorn som kan bidra till att underlätta handeln, däribland den rättvisa handeln.

För budgetåren 2008 och 2009 har ytterligare anslag på 1 miljon euro per år beviljats specifikt för åtgärder för rättvis handel i handelsbudgetens anslag (avdelning 20). Dessa anslag kommer att användas för att komplettera finansieringen inom ramen för utvecklingsinstrumenten[20].

EU har huvudsakligen gett efterfrågestyrt stöd till projekt med anknytning till rättvis handel, på grundval av bidragsansökningar från icke-statliga organisationer om samfinansiering på området, framför allt i samband med informationskampanjer inom EU. Kommissionen överväger att fästa större vikt vid stöd till konsekvensanalyser, insatser för marknadsinsyn och kartläggning av problem vid tillämpningen av systemen och erhållandet av certifiering. Detta skulle kunna kompletteras av liknande insatser från EU-medlemsstaternas sida där de finansierar utredningar om den rättvisa handelns genomslag.

Genom ett kommissionsprojekt som FN:s konferens om handel och utveckling, Unctad, har vidareutvecklat ska det skapas en Internetportal med de olika systemens krav på hållbar utveckling. Syftet med projektet är att tillhandahålla jämförbar information om de olika befintliga systemens innehåll och processer, till nytta för både konsumenter och producenter. Tanken är att förbättra insynen i hur de olika systemen förhåller sig till olika relevanta kriterier och att göra det möjligt för berörda aktörer att utbyta åsikter.

Principer för att optimera EU:s direktstöd till systemen: Kartlägga målområden inom gällande budgetlagstiftning, t.ex. undersökningar för att klargöra effekterna av olika system, stöd till insatser för marknadsinsyn och kostnads-nyttoanalyser av utbetalat stöd. |

- 5. SLUTSATSER: MYNDIGHETERNAS OCH AKTÖRERNAS ROLL NÄR DET GÄLLER RÄTTVIS HANDEL OCH ANDRA PRIVATA HANDELSRELATERADE SYSTEM FÖR HÅLLBAR UTVECKLING

Med tanke på hur den rättvisa handeln och andra handelsrelaterade system för hållbar utveckling verkligen kan bidra till att skapa en hållbar utveckling, avser kommissionen att fortsätta att engagera sig och ytterligare stödja sådana system. Detta meddelande kan eventuellt komma att följas av ytterligare initiativ på ett eller flera politikområden. Kommissionen vill i detta skede

- bekräfta vikten av att behålla den icke-statliga karaktären på rättvisemärkningen och andra liknande system för hållbar utveckling runtom i EU, eftersom statlig reglering skulle kunna störa den dynamik som finns i de privata systemen,

- noterar att rättvisemärkningen är ett betydande inslag i stora delar av EU-marknaden och att konsumenterna har god kännedom om det tack vare utvecklade och öppna standarder och principer som ligger till grund för systemet,

- konstaterar att många olika typer av privata system kan bidra till att uppfylla hållbarhetsmål, men att det finns risk att denna mångfald skapar förvirring bland konsumenterna. Kommissionen anser att det finns utrymme för ytterligare reflexion kring principerna för att maximera effekterna av de privata handelsrelaterade systemen för hållbar utveckling, men utan att gå så långt som att ange vilka hållbarhetsstandarder som dessa privata system bör följa. Det fråntar dock inte systemen skyldigheten att följa offentliga myndigheters relevanta hållbarhetsrelaterade standarder och lagstiftning.

Kommissionen

- erinrar om att öppenhet och tillräcklig information till konsumenterna om de privata systemens standarder är avgörande, och att det kan finnas fördelar med att nå en samsyn i fråga om vilka grundläggande processkrav, t.ex. oberoende kontroll, man rimligen kan förvänta sig,

- erinrar om att ytterligare konsekvensbedömning av de privata systemen för hållbar utveckling kan vara väsentligt för den fortsatta utvecklingen,

- avser att utforska möjligheten till ytterligare dialog, samarbete och, när så är möjligt, konvergens mellan olika privata märkningssystem för att främja synergieffekter och göra märkningen begripligare för konsumenterna.

När det gäller offentlig upphandling

- betonar kommissionen att det är meningsfullt att ge vägledning till upphandlande myndigheter så att deras köpbeslut i sin fulla utsträckning kan medverka till hållbar utveckling,

- poängterar kommissionen att en upphandlande myndighet som har för avsikt att upphandla varor som bidrar till en hållbar utveckling endast bör använda kriterier som har ett samband med föremålet för upphandlingen och följa andra relevanta EU-bestämmelser om offentlig upphandling. Upphandlande myndigheter måste alltid låta anbudsgivare styrka att de uppfyller dessa standarder genom rättvisemärkning eller andra bevis.

När det gäller finansiering

- avser kommissionen att fortsätta att ge stöd åt rättvis handel och andra handelsrelaterade hållbarhetsinitiativ, liksom den hittills gjort, vilket inte utesluter möjligheten att även ge stöd till mer målinriktade insatser för att fullgöra fastlagda prioriteringar,

- erinrar kommissionen om att det är nödvändigt att bedöma resultaten av analyserna av de privata systemens genomslag utifrån parametrar för hållbar utveckling, inklusive vilka effekter de har i fråga om ekonomiska, sociala och utvecklingsrelaterade kriterier i producentländerna. Med tanke på den tonvikt som de privata systemen för hållbar utveckling lägger vid producenternas arbets- och levnadsvillkor i utvecklingsländerna, anser kommissionen att särskild uppmärksamhet bör ägnas den aspekten. Analyserna bör innehålla en jämförelse av effekterna av olika privata system som underlag för eventuella ytterligare initiativ på området.

BILAGA I

DEFINITION AV RÄTTVIS HANDEL

Standarderna för rättvis handel är ett resultat av samråd med berörda aktörer och experter och är förenliga med de krav som ställs av International Social and Environmental Accreditation and Labelling (Iseal) Alliance . Alliansen är ett formellt samarbete mellan ledande internationella standardiseringsorgan och organisationer för bedömning av överensstämmelse med fokus på sociala frågor och miljöfrågor.

Det finns två internationella organ som utformar standarder för rättvis handel och certifierar organisationer för rättvis handel över hela världen i enlighet med Iseal-principerna – Fairtrade Labelling Organizations (FLO) och World Fair Trade Organization (WFTO) (tidigare International Fair Trade Association , IFAT). WFTO är associerad medlem i Iseal. Dessa bägge standardiseringsorgan har utarbetat en stadga om principer för rättvis handel, Charter of Fair Trade principles .

I denna stadga från januari 2009 definieras rättvis handel på följande sätt (som bygger på FINE:s definition från 2001):

Rättvis handel är ett handelssamarbete, baserat på dialog, öppenhet och respekt som verkar för en rättvisare världshandel. Rättvis handel verkar för en hållbar utveckling genom att erbjuda bättre handelsvillkor och garantera rättigheter för marginaliserade producenter och arbetare – framförallt i Syd. Organisationer för rättvis handel är (med stöd av konsumenter) aktivt engagerade i att stödja producenter, verka för ett ökat medvetande och kampanjarbete för förändringar i regelverk som omgärdar den konventionella internationella handeln och det sätt varpå den utövas .

Denna definition är den som används i detta meddelande.

Fairtrade Labelling Organizations (FLO) är en paraplyorganisation med 23 medlemsorganisationer, marknadsaktörer och externa experter. Organisationen arbetar med att ta fram och se över standarder för rättvis handel och ger stöd till certifierade producenter av rättvisemärkta varor genom att hjälpa dem att erhålla och behålla certifieringen och att ta till vara marknadsmöjligheter. Det är t.ex. FLO som fastställer standarderna, och ett separat internationellt certifieringsorgan – FLO-Cert – som regelbundet inspekterar och certifierar producenter mot bakgrund av dessa standarder, och kontrollerar varuflödet mellan producenter och importörer.

Vidare har World Fair Trade Organization (WFTO) tagit fram ett oberoende system för tredjepartscertifiering – styrningssystemet för hållbar rättvis handel ( the Sustainable Fair Trade Management System ).

Det kan vara svårt att skilja mellan målinriktad verksamhet på initiativ av icke-statliga organisationer, vars främsta syfte är att medverka till hållbar utveckling, och mer övergripande initiativ som främst är näringslivsinriktade men har vissa hållbarhetsmål. Exempelvis kan man i livsmedelsbutiker vid sidan av butikens egna rättvisemärken även hitta andra rättvisemärkta produkter.

BILAGA II

1999 ÅRS MEDDELANDE OM RÄTTVIS HANDEL

De frågor som togs upp i meddelandet från 1999 har behandlats i olika instanser. På EU-nivå lades det i Europaparlamentets betänkande från 2006 (det s.k. Schmidtbetänkandet) och i Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs (EESK) förberedande yttrande från 2005 (föredragande: Richard Adams) fram vissa överväganden om rättvis handel och liknande privata system för hållbar utveckling. I juni 2006 antog Europeiska rådet sin förnyade strategi för hållbar utveckling och inkluderade den rättvisa handeln i sin uppmaning till medlemsstaterna att främja hållbara produkter[21].

Frågor som är relevanta för märkning av detta slag har också tagits upp i andra policydokument, t.ex. meddelandet om jordbrukets varukedjor, beroende och fattigdom, EU:s strategi för Afrika, handlingsplanen om bomull, den Aid for Trade -strategi som rådet antog i oktober 2007 och kommissionens grönbok om jordbruksprodukters kvalitet (oktober 2008)[22]. Kommissionens meddelande om ”rättvis handel” från 1999 är dock fortfarande den mest uttömmande redogörelsen av kommissionens ståndpunkt i fråga om rättvis handel.

I meddelandet poängterades tre centrala frågor: i) utvecklingen av rättvis handel och etisk handel måste hanteras på ett konsekvent sätt, ii) rättvis handel ska bidra till hållbar utveckling genom frivilligt deltagande, och gemenskapen bör i sina insatser ta hänsyn till WTO-åtaganden, samt iii) systemen måste tillgodose utvecklingsländernas producenters behov och göra det möjligt för konsumenterna att göra välgrundade val.

BILAGA III

KRITERIER FÖR GOD LANTBRUKSPRAXIS OCH GOD AFFÄRSSED SAMT SOCIALA KRITERIER OCH MILJÖKRITERIER

Denna del avser avsnitt 3 i meddelandet och innehåller exempel på hur certifierade produkter kan synliggöra hållbarhetsaspekter för konsumenterna.

Certifieringssystemen innehåller ofta kriterier för god lantbrukspraxis och god affärssed, liksom sociala kriterier och miljökriterier. Utz-märkningens ( Utz Certified ) uppförandekod (som för närvarande tillämpas på kaffe, men kommer att utvidgas till att även omfatta kakao, te och palmolja) innehåller bl.a. normer för registrering, minsta möjliga och dokumenterad användning av bekämpningsmedel inom jordbruket, skydd för arbetstagares rättigheter och tillgång till hälso- och sjukvård och utbildning för de anställda och deras familjer. På det sociala området bygger arbetarskyddet på såväl nationell lagstiftning som ILO:s konventioner, men omfattar också boende, rent dricksvatten och utbildning för arbetstagare. Miljökriterierna avser erosionsförebyggande åtgärder, vattenanvändning, energiförbrukning och förnybara energikällor samt avskogningen.

Andra privata system är mer miljöinriktade, och det framgår tydligt av namnet att t.ex. Rainforest Alliance är ett av dessa, även om dess certifieringssystem i praktiken omfattar både miljöfrågor och sociala frågor, som

- system för social styrning och miljöstyrning,

- bevarande av ekosystem,

- skydd av vilda djur och växter,

- vattenvård,

- rättvis behandling av och goda arbetsvillkor för arbetstagare,

- hälsa och säkerhet på arbetsplatsen,

- lokalsamhällets relationer,

- integrerad odling,

- markvård,

- integrerad avfallshantering.

En tredje typ som förtecknas i avsnitt 3 är standarder som har utformats för en hel bransch snarare än en nischmarknad för krävande kunder. Ett exempel på denna typ av initiativ är Common Code for the Coffee Community (4C) Association , som under de senaste fem åren har arbetat med att lägga grunden för en hållbar utveckling inom kaffebranschen. Sammanslutningens standarder utgår ifrån FN:s millennieutvecklingsmål och bannlyser metoder som är uppenbart bristfälliga i socialt, miljömässigt och ekonomiskt hänseende vid produktion, förädling och handel med råkaffe. Definitionerna baseras i första hand på FN:s deklaration om mänskliga rättigheter och befintliga FN-konventioner och FN-standarder samt i många fall även nationell lagstiftning. När de tio värsta metoderna väl har avskaffats måste deltagarna fortsätta att förbättra de övriga parametrarna i uppförandekoden.

BILAGA IV

Processfrågor avseende konsumentgarantisystemen, sammanställda av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén: a) Systemets styresformer Vem styr egentligen systemet? b) Systemmål Är målen tydligt definierade? c) Systemets omfattning Är ”problemets” definition i systemet den normala? d) Systemnormer eller -villkor Kommer målen till uttryck genom de normer som fastställts och övervakas genom systemet? e) Konsekvensanalys Är bedömningen av systemets konsekvenser för målen trovärdig? f) Oberoende granskning Finns det en oberoende granskning av systemets funktion? g) Kostnads–nyttoanalys Finns det något förfarande för att övervaka och utvärdera förhållandet mellan de kostnader som systemet åsamkar leverantörerna, handeln och konsumenterna och framstegen mot målen? h) Offentliga påståenden Överensstämmer godkända företags eller leverantörers offentliga påståenden med systemets mål, normer och resultat? |

BILAGA V

TEMATISKA PROGRAMMEN ”SAMFINANSIERING MED EUROPEISKA ICKE-STATLIGA ORGANISATIONER” och ”ICKE-STATLIGA AKTÖRER OCH LOKALA MYNDIGHETER INOM UTVECKLING” |

2007 och 2008 års projekt där det ingår i målen eller insatserna att främja rättvis handel |

Kontrakt-år | Benämning | Kontraktspart | Nationalitet | Budget | DAC-kod |

2008 | ESTRATEGIA PARA EL FORTALECIMIENTO DE INICIATIVAS COMUNITARIAS PRODUCTIVAS ACORDES CON EL DESARROLLO SUSTENTABLE | FUNDACION TIERRA VIVA | Venezuela | 49968 | 15150 |

2008 | COMPETITIVIDAD PRODUCTIVA Y COMERCIAL DE LA RED DEPARTAMENTAL DE PEQUEÑOS PRODUCTORES DE HABA CONVENCIONAL Y ORGÁNICA (ASOHABA) EN EL MERCADO COMUNITARIO Y DE COMERCIO JUSTO | CREDI FUTURO ASOCIACION | 380000 | 43040 |

2008 | Cafe amigable con la naturaleza Santa Cruz - Bolivia | ASOCIACION CENTRO DE PROMOCION AGROPECUARIA CAMPESINA | Bolivia | 515267 | 43040 |

2008 | OntunLan, N''do Botor - Turismo Socialmente responsavel no sector de Quinhamel | INSTITUTO MARQUES DE VALLE FLOR FUNDACAO | Portugal | 496389,32 | 33210 |

2008 | Espaço por um Comércio Justo: alternativas em rede | CENTRO DE INFORMACAO E DOCUMENTACAOAMILCAR CABRAL ASSOCIACAO | Consortium | 370011,99 | 15150 |

2008 | Decent Life - decent work. Enhancing international strategies and policies of trade unions | SUDWIND DIE AGENTUR FUR SUD NORD BILDUNGS UND OFFENTLICHKEITSARBEIT GMBH | Consortium | 662264 | 99820 |

2008 | Mobilizing for a sector dialogue for the improvement of working conditions in the globalized toy industry | SUDWIND DIE AGENTUR FUR SUD NORD BILDUNGS UND OFFENTLICHKEITSARBEIT GMBH | Consortium | 929043 | 99820 |

2008 | F.R.A.M.E. (Fair and Responsible Action in MEditerranean area ) | CONSORZIO CTM-ALTROMERCATO SOCIETACOOPERATIVA | Consortium | 494821 | 99820 |

2008 | Network Sustainable Consumption | SUDWIND DIE AGENTUR FUR SUD NORD BILDUNGS UND OFFENTLICHKEITSARBEIT GMBH | Consortium | 647023 | 99820 |

2008 | Creating Coherence. Trade for Development: Development Aid for Trade | MOVIMENTO PER L AUTOSVILUPPOL INTERSCAMBIO E LA SOLIDARIETA | Consortium | 968233 | 99820 |

2008 | A NETWORK FOR THE DEVELOPMENT | PROVINCE OF PESARO AND URBINO | Consortium | 115621 | 99820 |

2008 | Frauen und Globalisierung: Decent work for ALL! – Informations- und Mobilisierungskampagne für menschenwürdige Arbeit für Frauen in der globalen Exportindustrie am Beispiel Bekleidung | CHRISTLICHE INITIATIVE ROMERO EV | Consortium | 720446 | 99820 |

2008 | Verantwortliche Öffentliche Beschaffung und Menschenwürdige Arbeit JETZT!– Öffentlichkeits-, Bewusstseins- und Lobbykampagne zur Durchsetzung sozialer und ökologischer Beschaffung von Öffentlicher Hand und privaten Institutionen | CHRISTLICHE INITIATIVE ROMERO EV | Consortium | 701163 | 99820 |

2008 | Local capacity building for Fairtrade in Sweden, Finland and Estonia | FÖRENINGEN FÖR RÄTTVISEMÄRKT SVERIGE | Consortium | 823148 | 99820 |

2008 | Network of Schools and Local Communities contributing to the achievement of the MDGs | POLSKA AKCJA HUMANITARNA | Consortium | 999000 | 99820 |

2008 | Fair Flowers - a gift to all involved. Raising the awareness of local authorities, consumers and traders on the production of cut flowers in developing countries | FIAN FOODFIRST INFORMATIONS & AKTIONS NETWERK SEKTION DER BUNDESREPUBLIK DEUTSCHLAND EV | Consortium | 669087 | 99820 |

2008 | A case for poverty reduction: Consumer awareness and action in 6 EU member states | CONSUMERS INTERNATIONAL LBG | Consortium | 857713 | 99820 |

2008 | Introducing the MADE-BY label for sustainable fashion in the United Kingdom | STICHTING INTERKERKELIJKE AKTIE VOOR LATIJNS AMERIKA SOLIDARIDAD | Consortium | 770000 | 99820 |

2008 | La sensibilisation sur les interdépendances entre Nord et Sud : un enjeu pour la mobilisation des citoyens européens en faveur du développement. | ASSOCIATION FRERES DES HOMMES | France | 789205,5 | 99820 |

2007 | Export Trade from Kenya – Enabling the poor to share the fruits. | AFRICA NOW LBG | Royaume-Uni | 408000 | 31191 |

2007 | Appui aux familles vulnérables dans deux zones cotonnières du Mali | ASSOCIATION VETERINAIRES SANS FRONTIERES - CENTRE INTERNATIONAL DE COOPERATION POUR LE DEVELOPPEMENT AGRICOLE VSF CICDA | France | 740614,53 | 43040 |

2007 | Empowering Emerging Farmers through fair trade development in South Africa | STICHTING INTERKERKELIJKE AKTIE VOOR LATIJNS AMERIKA SOLIDARIDAD | Pays-Bas | 1000000 | 33120 |

2007 | PUBLIC AFFAIRS - Mobilising action for Fair Trade Public Procurement | STICHTING EUROPEAN FAIR TRADE ASSOCIATION | The Netherlands | 568200 | 99820 |

2007 | Campaign for sustainable purchasing of computers: Making public purchasing in Europe work for development by raising awareness ot the working conditions and environmental issues in the global supply chain of computers. | WELTWIRTSCHAFT, OKOLOGIE & ENTWICKLUNG - WEED EV | Germany | 1038334,5 | 99820 |

2007 | Enlarging FAIR | PANGEA - NIENTE TROPPO SOCIETA COOPERATIVA SOCIALE SCSARL | Italy | 448198,2 | 99820 |

2007 | Expanding Fair Trade Awareness in Slovakia and the Czech Republic | NADACIA INTEGRA | Slovakia | 202779 | 99820 |

2007 | Fair consumption | MAGOSFA KORNYEZETI NEVELESI ES OKOTURISZTIKAI ALAPITVANY | 99880,26 | 99820 |

2007 | Supermarkets, supply chains and poverty reduction | WAR ON WANT | United Kingdom | 360000 | 99820 |

2007 | Decent work, trade and development: raising awareness among trade unions and women´s groups of the employment implications of international trade relations | WAR ON WANT | United Kingdom | 720000 | 99820 |

2007 | Education for Global Sustainability, Responsible Consumption and Fair Trade | UUSI TUULI RY | 496579,78 | 99820 |

2007 | FEEDING AND FUELLING EUROPE | MAGYAR TERMESZETVEDOK SZOVETSEGE | Hungary | 1078521,66 | 99820 |

2007 | Médiatiser la face invisible du développement | ASSOCIATION COMITE FRANCAIS POUR LASOLIDARITE INTERNATIONALE | France | 346591,06 | 99820 |

19.466.102,80 |

[1] Europaparlamentets betänkande om rättvis handel och utveckling (2005/2245(INI)), det s.k. Schmidtbetänkandet.

[2] ”Medlemsstaterna bör […] främja hållbara produkter […] som härrör från ekologiskt jordbruk och rättvis handel samt miljövänliga produkter”,http://register.consilium.europa.eu/pdf/su/06/st10/st10117.sv06.pdf, s. 13.

[3] International Social And Environment Accreditations and Labelling Alliance .

[4] KOM(1999) 619, 29.11.1999. Mer information om kommissionens meddelande från 1999 finns i bilaga II.

[5] Mer information och definitioner finns i bilaga I.

[6] Fairtrade Foundation , 2008.

[7] OECD, Trade Policy Working Paper No. 47. Part 1 ; 10 januari 2007.

[8] Fairtrade Labelling Organizations International , 2008.

[9] Land, P. & Andersen, M, What is the world market for certified products, Commodities and Trade Technical Paper , OECD.

[10] Se även portalen för ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan ( Portal for Responsible Supply-Chain Management ), som inrättats som ett led i arbetet av den europeiska alliansen för företagens sociala ansvar: www.csr-supplychain.org.

[11] Enligt SAI används SA8000 av återförsäljare, märkesföretag och andra arbetsgivare i hela världen med en årsomsättning på över 175 miljarder US-dollar, www.sa-intl.org.

[12] Andra initiativ som är värda att nämnas i detta sammanhang är Business Social Compliance Initiative (http://www.bsci-eu.com/), och Global Social Compliance Programme (http://www.ciesnet.com/2-wwedo/2.2-programmes/2.2.gscp.background.asp).

[13] Meddelande av den 22 mars 2006 om att göra Europa till ett kompetenscentrum för företagens sociala ansvar (KOM(2006) 136).

[14] www.unglobalcompact.org.

[15] I bilaga III redovisas de andra privata systemen för hållbar utveckling som det hänvisas till i detta avsnitt.

[16] Det brittiska underhusets föreslog i sitt betänkande om rättvis handel och utveckling från juni 2007 att det skulle finnas en märkning som anger hur stor andel av priset som går till producenten.

[17] I bilaga IV finns en förteckning över olika aspekter av konsumentgarantisystem som EESK sammanställt.

[18] Iseal Alliance arbetar med ett projekt för att kartlägga god praxis för att mäta effekterna av standarder och certifiering.

[19] Kommissionens meddelande om offentlig upphandling för en bättre miljö, KOM(2008) 400 av den 16 juli 2008.

[20] I bilaga V finns exempel på pågående finansiering.

[21] http://register.consilium.europa.eu/pdf/su/06/st10/st10117.sv06.pdf , s. 13.

[22] I kommissionens grönbok om jordbruksprodukters kvalitet från oktober 2008 behandlas frågan om rättvis handel i samband med certifieringsordningar för livsmedelskvalitet. Ett kommissionsmeddelande om samma ämne kommer att utarbetas. Grönbok om jordbruksprodukters kvalitet: produktnormer, produktionskrav och kvalitetsordningar (KOM(2008) 641 slutlig av den 15 oktober 2008).