Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 maj 2009 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av direktiv 86/613/EEG (KOM(2008)0636 – C6-0341/2008 – 2008/0192(COD))

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0636),

med beaktande av artikel 251.2 och artikel 141.3 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0341/2008),

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för rättsliga frågor (A6-0258/2009).

Onsdag 6 maj 2009
P6_TC1-COD(2008)0192

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 maj 2009 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/…/EG om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av den Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 141.3,

med beaktande av kommissionens förslag,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Enligt rådets direktiv 86/613/EEG av den 11 december 1986 om tillämpningen av principen om likabehandling av kvinnor och män med egen rörelse, bland annat jordbruk, samt om skydd för kvinnor med egen rörelse under havandeskap och moderskap (4), ska principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare eller medhjälpare vid utövandet av sådan verksamhet tillämpas i medlemsstaterna. När det gäller egenföretagare och medhjälpande makar har direktiv 86/613/EEG inte varit särskilt effektivt och dess tillämpningsområde behöver ses över, eftersom könsdiskriminering och trakasserier också förekommer på andra områden än inom lönearbetet. För tydlighetens skull bör direktiv 86/613/EEG ersättas med det här direktivet.

(2)

I sitt meddelande av den 1 mars 2006 - En färdplan för jämställdhet 2006-2010 (5) anger kommissionen att den vill försöka förbättra samhällsstyrningen för jämställdhet genom att se över den gällande jämställdhetslagstiftning i EU som inte omfattas av 2005 års omarbetning i syfte att vid behov uppdatera, modernisera och omarbeta den. Direktiv 86/613/EEG omfattades inte av omarbetningen.

(3)

I sina slutsatser av den 5 och 6 december 2007,”God balans mellan kvinnors och mäns roller vad avser arbete, tillväxt och social sammanhållning” (6) uppmanade rådet kommissionen att överväga behovet av att se över ║ direktiv 86/613/EEG för att se till att rättigheterna vid föräldraskap för egenföretagare och deras medhjälpande makar tillgodoses.

(4)

Europaparlamentet har upprepade gånger uppmanat kommissionen att se över direktiv 86/613/EEG särskilt för att öka skyddet för kvinnliga egenföretagare under havandeskap och moderskap och förbättra situationen för makar som är medhjälpare i jordbruks-, hantverks- och handelsföretag samt i små och medelstora företag och fria yrken .

(5)

Europaparlamentet föreslog i sin resolution av den 21 februari 1997 om situationen för medhjälpande makor och makar till egna företagare (7) att registrering av medhjälpande makor och makar ska bli obligatorisk för att därmed göra dem till synliga arbetstagare och att medlemsstaterna måste garantera dessa möjlighet att ansluta sig till försäkringssystem för egenföretagare som täcker sjukdom, invaliditet och ålderdom.

(6)	I sitt meddelande En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa (8) har kommissionen bekräftat behovet av göra något åt den bristande jämställdheten inom eget företagande och förbättra möjligheterna att förena privatliv och yrkesliv.

(7)

Det finns redan ett antal rättsakter om tillämpning av principen om likabehandling som även omfattar egenföretagare, särskilt rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet i fråga om social trygghet (9) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (10). Det här direktivet bör därför inte vara tillämpligt på de områden som redan omfattas av andra direktiv.

(8)	Föreliggande direktiv bör vara tillämpligt på egenföretagare och medhjälpande makar, eftersom båda deltar i företagets verksamhet.

(9)	Medhjälpande makar bör ges en klart definierad yrkesstatus och deras rättigheter bör fastställas.

(10)

Direktivet bör inte vara tillämpligt på de områden som omfattas av andra direktiv om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män, framför allt rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (11) . Särskilt kommer artikel 5 i direktiv 2004/113/EG att fortsätta gälla för avtal om försäkringar och andra finansiella tjänster.

(11)	För att förhindra könsdiskriminering bör detta direktiv tillämpas på såväl direkt som indirekt diskriminering. Trakasserier och sexuella trakasserier bör betraktas som diskriminering och bör därför förbjudas.

(12)

Enligt artikel 141.4 i fördraget får medlemsstaterna behålla eller besluta om åtgärder som rör särskilda förmåner för att göra det lättare för det underrepresenterade könet att bedriva en yrkesverksamhet eller för att förebygga eller kompensera nackdelar i yrkeskarriären. I princip bör dessa åtgärder , i form av positiv särbehandling, som syftar till att jämställdhet införs i praktiken inte anses bryta mot den rättsliga principen om likabehandling av kvinnor och män.

(13)	När det gäller eget företagande betyder principen om likabehandling att det inte får förekomma någon diskriminering när det gäller att starta, driva, utrusta eller utöka en affärsverksamhet eller någon annan form av egen rörelse.

(14)

Det måste slås fast att ingen diskriminering på grundval av civilstånd eller annan familjeställning får förekomma med avseende på villkoren för att starta ett bolag mellan makar eller mellan personer som likställs med makar i nationell lagstiftning. För tillämpningen av detta direktiv bör begreppen ”civilstånd” och ”familjeföretag” tolkas mot bakgrund av erkännandet av personer som likställs med makar i EG-domstolens domar.

(15)

Med hänsyn till sin arbetsinsats i familjeföretaget bör medhjälpande makar ha rätt till en lika hög nivå på det sociala skyddet som egenföretagare ▐, på samma villkor som egenföretagare ▐. Medlemsstaterna bör åläggas att vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra ett sådant val. Nivån på det sociala skyddet för ▐ medhjälpande makar bör under alla omständigheter stå i proportion till deras deltagande i familjeföretagets verksamhet.

(16)

Med hänsyn till att graviditet innebär ekonomisk och fysisk sårbarhet för egenföretagare och medhjälpande makar måste de ha rätt till mammaledighet, varav en del bör vara obligatorisk. Medlemsstaterna kommer att behålla sina befogenheter att fastställa avgiftsnivåerna och detaljbestämma förmåner och utbetalningar, förutsatt att miniminormerna i direktivet följs. Med hänsyn till den särskilda situationen för egenföretagare och medhjälpande makar bör de själva fatta det slutgiltiga beslutet om de vill ta ut mammaledighet eller inte.

(17)	Med hänsyn till den särskilda situationen för egenföretagare bör kvinnliga egenföretagare och medhjälpande makar så vitt möjligt , förutom ekonomisk ersättning, ha möjlighet att välja ▐ en tillfällig ersättare under mammaledigheten.

(18)	För att säkra den långsiktiga ekonomiska stabiliteten för de sociala modellerna i EU har det blivit nödvändigt att förbättra välfärdssystemens ändamålsenlighet och effektivitet bl.a. genom bättre incitament, bättre administration och utvärdering och prioritering av utgiftsprogrammen. ▐

(19)

Den som har utsatts för könsdiskriminering bör tillförsäkras ett ändamålsenligt rättsskydd. För ett effektivare skydd bör föreningar, organisationer och andra juridiska personer ges befogenhet att, på det sätt medlemsstaterna bestämmer, engagera sig antingen på den utsatta personens vägnar eller för att stödja personen, utan att detta påverkar tillämpningen av de nationella regler som rör ombud och försvar vid domstol.

(20)	Skyddet av egenföretagare och medhjälpande makar mot könsdiskriminering bör stärkas genom att det i varje medlemsstat inrättas ett ▐ organ med behörighet att analysera problemen, undersöka tänkbara lösningar och ge praktiskt stöd till personer som utsätts för diskriminering. ▐

(21)

Eftersom målen för detta direktiv, att säkra en enhetlig och hög nivå på skyddet mot diskriminering i alla medlemsstater, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna med hänsyn till de stora skillnaderna i skyddsnivån, och de därför bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål,

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Syfte och tillämpningsområde

1. Detta direktiv lägger grunden för genomförande i medlemsstaterna av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare eller medhjälpare vid utövandet av sådan verksamhet på de områden som inte omfattas av direktiven 2006/54/EG och 79/7/EEG.

2. Detta direktiv omfattar egenföretagare och medhjälpande makar.

3. Genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster ska även fortsättningsvis omfattas av direktiv 2004/113/EG.

Artikel 2

Definitioner

║ I detta direktiv gäller följande definitioner:

a) egenföretagare: alla som utför förvärvsarbete för egen räkning i enlighet med nationell lagstiftning, inklusive jordbrukare , fria yrkesutövare , hantverkare, affärsinnehavare samt personer inom små och medelstora företag .

b) ”medhjälpande makar”: egenföretagares makar eller personer som likställs med makar i nationell lagstiftning, som inte är anställda eller delägare och som vanligtvis i enlighet med nationell lagstiftning deltar i egenföretagarens verksamhet och utför samma arbetsuppgifter eller arbetar som medhjälpare.

c) ”direkt diskriminering”: när en person på grund av kön behandlas mindre förmånligt än en annan person behandlas, har behandlats eller skulle ha behandlats i en jämförbar situation.

d) ”indirekt diskriminering”: när en skenbart neutral bestämmelse eller ett skenbart neutralt kriterium eller förfaringssätt särskilt missgynnar personer av ett visst kön jämfört med personer av det andra könet, om inte bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål, och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga.

e) ”trakasserier”: när ett oönskat beteende som har samband med en persons kön förekommer och syftar till eller leder till att personens värdighet kränks och att en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

f) ”sexuella trakasserier”: när någon form av oönskat verbalt, icke-verbalt eller fysiskt beteende av sexuell natur förekommer som syftar till eller leder till att en persons värdighet kränks, särskilt när en hotfull, fientlig, förnedrande, förödmjukande eller kränkande stämning skapas.

Artikel 3

Familjeföretag

Medlemsstaterna ska se till att det inte förekommer någon diskriminering på grund av civilstånd eller familjeställning när det gäller villkoren för att starta ett företag mellan makar eller mellan personer som likställs med makar i den nationella lagstiftningen. Alla bolag som startas tillsammans av makar eller personer som likställs med makar i den nationella lagstiftningen ska erkännas som ”familjeföretag”. Erkännandet av personer som likställs med makar ska grundas på relevanta domar från EG-domstolen.

Artikel 4

Principen om likabehandling

1. Principen om likabehandling betyder att det inte får förekomma någon som helst diskriminering på grund av kön, vare sig direkt eller indirekt, särskilt med hänvisning till äktenskaplig status eller familjestatus, speciellt när det gäller upprättande, drift, utrustning eller utökning av affärsverksamhet eller igångsättning eller utökning av någon annan form av självständig verksamhet.

2. Trakasserier och sexuella trakasserier ska betraktas som diskriminering på grund av kön och ska därför vara förbjudna. Det förhållandet att en person avvisar eller låter bli att reagera mot ett sådant beteende får inte ligga till grund för ett beslut som gäller denna person.

3. En föreskrift att diskriminera personer på grund av könstillhörighet ska anses utgöra diskriminering.

Artikel 5

Positiv särbehandling ║

I syfte att säkerställa fullständig jämställdhet mellan kvinnor och män i praktiken får principen om likabehandling inte hindra en medlemsstat från att behålla eller besluta om särskilda åtgärder för att förhindra eller kompensera könsrelaterat missgynnande , vilka exempelvis kan vara att främja kvinnligt egenföretagande .

Artikel 6

Bildande av bolag

Utan att det påverkar de särskilda villkor för tillgång till vissa aktiviteter som gäller lika för bägge könen ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som behövs för att säkerställa att villkoren för att bilda ett bolag mellan makar eller mellan personer som likställs med makar i nationell lagstiftning inte är mer restriktiva än för att bilda ett bolag mellan andra personer.

Artikel 7

Socialt skydd för medhjälpande makar och personer som likställs med makar

Medlemsstaterna ska vidta åtgärder för att se till att medhjälpande makar och personer som likställs med makar omfattas av en minst lika god skyddsnivå som egenföretagare på samma villkor som de som gäller för egenföretagare. Om de utökade förmånerna inte är obligatoriska enligt lagstiftningen i en viss medlemsstat ska de beviljas efter ansökan från en medhjälpande make/maka eller en person som likställs med makar.

Dessa åtgärder ska garantera medhjälpande makar oberoende anslutning till de befintliga sociala trygghetssystemen för egenföretagare vid sjukdom, invaliditet och ålderdom, förutsatt att de betalar till dessa system på samma sätt som egenföretagarna, även om detta innebär att kostnaderna beräknas schablonmässigt.

De sociala avgifterna för de medhjälpande makarna ska vara avdragsgilla vid beskattning som utgifter för verksamheten, precis som den faktiska lön som utgår till makan eller maken, förutsatt att tjänsterna har utförts och att det handlar om en normal lön för den typen av tjänster.

Artikel 8

Mammaledighet

1. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att kvinnliga egenföretagare och medhjälpande makar ▐ har rätt till en mammaledighet som är anpassad efter deras särskilda behov. De ska själva välja hur lång mammaledigheten ska vara, förutsatt att den sammanlagda perioden inte överstiger den period som anges i rådets direktiv 92/85/EEG (12).

2. För att garantera att de personer som avses i punkt 1 utövar sina rättigheter enligt denna artikel ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de får skälig ersättning under mammaledigheten.

3. Den ersättning som avses i punkt 2 ska anses skälig om den garanterar minst minimilön i den utsträckning en sådan föreskrivs i den nationella lagstiftningen eller minst samma inkomst som vederbörande skulle ha uppburit vid arbetsuppehåll av hälsoskäl, eller om detta inte är tillämpligt, en likvärdig ersättning som är fastställd i nationell lagstiftning, med förbehåll för ett eventuellt ersättningstak som fastställts i nationell lagstiftning , men som inte får ge upphov till någon form av diskriminering .

4. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att kvinnliga egenföretagare och medhjälpande makar ▐ har tillgång till tjänster som tillhandahåller en tillfällig ersättare, eller till befintliga nationella sociala tjänster, utöver den i punkt 2 föreskrivna ersättningen.

Artikel 9

Erkännande av medhjälpande makars arbete

Medlemsstaterna ska förplikta sig att undersöka under vilka förhållanden erkännandet av medhjälpande makars arbete kan främjas och mot bakgrund av denna undersökning överväga lämpliga åtgärder för att underlätta ett sådant erkännande.

Artikel 10

Tillvaratagande av rättigheter

1. Medlemsstaterna ska se till att alla som anser sig ha lidit förlust eller skada på grund av att principen om likabehandling inte har tillämpats på dem har tillgång till effektiva rättsliga eller administrativa förfaranden, inklusive förlikningsförfaranden när medlemsstaten anser detta lämpligt, för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv, även efter det att den situation i vilken diskrimineringen uppges ha förekommit har upphört.

2. Medlemsstaterna ska se till att föreningar, organisationer eller andra juridiska personer som enligt de kriterier som anges i den nationella lagstiftningen har ett berättigat intresse av att säkerställa att bestämmelserna i detta direktiv efterlevs, på den klagande personens vägnar eller för att stödja denne och med hans eller hennes tillstånd får delta i de rättsliga eller administrativa förfaranden som är tillgängliga för att säkerställa efterlevnaden av skyldigheterna enligt detta direktiv.

3. Punkterna 1 och 2 ska inte påverka tillämpningen av nationella regler om tidsfrister för att väcka talan som rör principen om likabehandling.

Artikel 11

Kompensation eller gottgörelse

Medlemsstaterna ska i sina nationella rättsordningar införa nödvändiga bestämmelser för att säkerställa en faktisk och effektiv kompensation eller gottgörelse, enligt vad medlemsstaterna bestämmer, för den förlust eller skada som lidits av den person som drabbats av diskriminering i den mening som avses i detta direktiv, på ett sätt som är avskräckande och står i proportion till den skada som lidits. Sådan kompensation eller gottgörelse ska inte begränsas av ett förutbestämt tak.

Artikel 12

Organ för likabehandling

1. Medlemsstaterna ska utse och genomföra de nödvändiga förberedelserna för ett ║ organ för främjande, analys och kontroll av samt till stöd för likabehandling av alla personer utan könsdiskriminering. Detta organ kan vara en del av de myndigheter som på nationell nivå har till uppgift att tillvarata de mänskliga rättigheterna eller enskildas rättigheter eller att genomföra principen om likabehandling.

2. Medlemsstaterna ska se till att behörigheten för det organ som avses i punkt 1 omfattar följande:

a)	Att på ett oberoende sätt bistå personer som utsatts för diskriminering genom att driva klagomål om diskriminering, utan att det påverkar rättigheterna för de personer som har blivit diskriminerade eller för föreningar, organisationer eller andra juridiska personer som avses i artikel 10.2.

b)	Att genomföra oberoende undersökningar om diskriminering.

c)	Att offentliggöra oberoende rapporter om och lämna rekommendationer i frågor som rör sådan diskriminering.

d)	Att på lämplig nivå utbyta tillgänglig information med motsvarande organ på europeisk nivå, exempelvis med det europeiska jämställdhetsinstitutet.

Artikel 13

Integrering av ett jämställdhetsperspektiv

Medlemsstaterna ska aktivt ta hänsyn till målet att uppnå jämställdhet mellan kvinnor och män när de utarbetar och genomför lagar och andra författningar samt politiska beslut eller riktlinjer och verksamhet på de områden som avses i detta direktiv.

Artikel 14

Spridning av information

Medlemsstaterna skall se till att på lämpligt sätt , bland annat via Internet, och på hela sitt territorium informera berörda personer om de bestämmelser som antas enligt detta direktiv och om relevanta bestämmelser som redan gäller.

Artikel 15

Skyddsnivå

Genomförandet av detta direktiv får under inga omständigheter utgöra skäl för att inskränka det skydd mot diskriminering som redan finns i medlemsstaterna på de områden som omfattas av detta direktiv.

Artikel 16

Rapporter

1. Medlemsstaterna ska senast … (13) till kommissionen lämna all tillgänglig information om tillämpningen av detta direktiv.

Kommissionen ska utarbeta en sammanfattande rapport som ska läggas fram för Europaparlamentet och rådet senast … (14). Vid behov ska rapporten åtföljas av förslag till ändringar av detta direktiv.

2. Kommissionen ska i sin rapport ta hänsyn till synpunkter från berörda partner.

Artikel 17

Översyn

Senast … (15) ska kommissionen se över tillämpningen av detta direktiv och föreslå ändringar, om den anser att sådana behövs.

Artikel 18

Genomförande

1. Medlemsstaterna ska senast … (16) sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska till kommissionen genast överlämna texterna till dessa bestämmelser tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Den frist som avses i punkt 1 får, om särskilda svårigheter kräver det , ║ förlängas till … (17)

3. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 19

Minimikrav

Medlemsstaterna får införa eller behålla bestämmelser som är mer fördelaktiga för skyddet av principen om likabehandling än de som anges i detta direktiv.

Artikel 20

Upphävande

Från och med … (16) ska direktiv 86/613/EEG upphöra att gälla.

Artikel 21

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 22

Adressater

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande