458:E PLENARSESSIONEN DEN 16 OCH 17 DECEMBER 2009

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter”

KOM(2009) 31 slutlig/2 – 2009/0006 (COD)

(2010/C 255/06)

Föredragande: Claudio CAPPELLINI

Den 27 februari 2009 beslutade rådet att i enlighet med artikel 95 i EG-fördraget rådfråga Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter”

KOM(2009) 31 slutlig/2 – 2009/0006 (COD).

Sektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 17 november 2009. Föredragande var Claudio Cappellini.

Vid sin 458:e plenarsession den 16–17 december 2009 (sammanträdet den 16 december) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 160 röster för och 1 nedlagd röst:

1.   Sammanfattning och rekommendationer

1.1   Europeiska ekonomiska och sociala kommittén stöder Europeiska kommissionens initiativ om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter som kan bli ett viktigt steg för att öka innovationen och lösningarna på samhällsnivå i EU:s textilindustri samt öka EU-konsumenternas medvetenhet och kunskaper, i synnerhet i kristider. Som EESK redan gjort i tidigare yttranden och informationsrapporter om framtiden för textilindustrin (1) understryker kommittén att man snarast behöver utveckla en konsekvent och integrerad politik för sektorn, där märkning ingår, för att skaffa sig en konkurrensfördel.

1.2   EESK välkomnar förordningen och stöder artikel 4 om den nationella rättsliga ramen gällande produkters ursprung och konkurrenslagstiftning.

1.3   EESK ber Europeiska kommissionen och berörda aktörer att kontrollera hur den föreslagna förordningen kommer att påverka:

1.4   EESK bekräftar att det är viktigt att respektera konsumenternas rätt att få tydlig, omfattande och komplett produktinformation, i synnerhet när det gäller textilprodukter, och kommittén stöder kommissionens försök att förenkla de förfaranden som krävs vid införlivande av ett direktiv och samtidigt sänka kostnaderna.

1.5   EESK vill att det civila samhället, dvs. en bredare krets av arbetsmarknadsparter och institutionella aktörer inom textilsektorn, regelbundet ska delta i kommittén för benämning och märkning av textilier (artikel 20 i förslaget till förordning). Man bör även överväga regelbundna översyner av förordningen i syfte att vinna konkurrensfördelar i förhållande till andra internationella industriers textilmärkning och standarder (se EU:s textilindustrimarknader (3)). Efter ikraftträdandet skulle en översyn av förslaget till förordning med deltagande av flera parter även kunna underlätta en öppen debatt om de flesta hälsoproblem (t.ex. allergier och joniseringsindex) som hör samman med textilprodukter, men som inte är relaterade till själva fibrerna, utan till de kemikalier som tillförs i produktionskedjan, t.ex. för att färga eller mjukgöra, eller till de mekaniska processerna, som kamning eller kardning.

1.6   EESK föreslår att man i anslutning till att förordningen börjar tillämpas genomför en riktad informationskampanj om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter samt sektorsspecifika studier i samarbete med organisationer för små och medelstora företag, forskningscentra, konsumenter och textilproducenter. Dessa aktörer kan spela en viktig roll för att stärka miljömässigt hållbara fibrers och produkters betydelse och för att öka medvetenheten om deras marknadspotential.

1.7   Initiativet skulle också kunna underlätta en öppen diskussion om den ”icke obligatoriska” märkningen av färdiga textilprodukter, t.ex. om klädvård och rengöring (symboler för strykning, tvättning, blekning etc.). Denna information är frivillig eftersom det inte finns något EU-krav i denna fråga. Införandet av ett system som liknar det som används av Ginetex (4), enligt ISO 3758, eller till och med antagande av den amerikanska standarden ASTM D-5489 skulle kunna skapa ett mervärde, i synnerhet för slutanvändaren. Detta skulle bland annat säkerställa att

Dessutom skulle en bred tillämpning av märkning för klädvård och rengöring minska den energi- och vattenkonsumtion som hör samman med textilvård.

1.8   Tillämpningen av en sådan förordning skulle också göra att EU:s bestämmelser närmar sig andra liknande bestämmelser på marknader i tredjeland, t.ex. USA (5), Japan (6), Australien (7) m.fl.

1.9   Inom textilsektorn används tusentals kemiska substanser, med en icke-specificerad blandning av tillsatser, vissa av dem giftiga. Dessa används för färgning och annan bearbetning av materialet. Giftiga substanser fastställs, elimineras eller behandlas preventivt inom EU, i enlighet med miljö- och hälsolagstiftningen. EESK föreslår att textilmärkningsförordningen samordnas med Reach-förordningen och plattformen i syfte att förenkla och påskynda förfarandena och undvika överreglering.

2.   Bakgrund

2.1   EU-lagstiftningen om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter grundar sig på artikel 95 i EG-fördraget. Syftet med den är att skapa en inre marknad för textilprodukter samtidigt som man säkerställer att konsumenterna får den information de behöver. Medlemsstaterna insåg på 1970-talet att gemenskapens lagstiftning om benämningar på textilier behövde harmoniseras. Olikartade (icke harmoniserade) benämningar på textilfibrer i EU:s medlemsstater innebar ett tekniskt handelshinder på den inre marknaden. Dessutom skulle konsumentskyddet förbättras om den information som lämnas på detta område var densamma inom hela den inre marknaden.

2.2   EU:s textilindustri har genomgått en lång process av omstrukturering, modernisering och teknisk utveckling som svar på de stora ekonomiska utmaningar som sektorn stått inför under senare år. Europeiska företag, i synnerhet små och medelstora, har förbättrat sin globala ställning genom att koncentrera sig på konkurrensfördelar som kvalitet, design, innovation och produkter med ett högre mervärde. EU-industrin spelar en ledande roll på världsnivå i utvecklingen av nya produkter samt teknisk och icke-vävd textil för nya tillämpningar, t.ex. geotextilier och hygienprodukter eller produkter avsedda för bilindustrin och sjukvården.

2.3   Ett nyckelområde inom forskningen är utvecklingen av nya specialfibrer och fiberkompositer för innovativa textilprodukter. Detta är också en av de tematiska prioriteringarna i agendan för strategisk forskning för den europeiska teknikplattformen för textil- och beklädnadssektorn. Fiberinnovation högst upp i textilmervärdeskedjan är en betydelsefull källa till nya produkter, vilket leder till alternativ och tillämpningsområden i många användarsektorer nedströms (8). Faktum är att antalet ansökningar om nya fibernamn som ska läggas till i EU-lagstiftningen har ökat under senare år och denna trend förväntas bestå i samband med att den europeiska textilsektorn omvandlas till en mer innovativ industri.

2.4   Ansökningar om benämning av nya fibrer har inkommit från ett antal olika företag, både större och mindre. Industrin menar att 90–95 % av FoU-aktiviteterna i allmänhet är fokuserade på att förbättra och utveckla befintliga fibrer. Trots att förmodligen endast 5–10 % av FoU-aktiviteterna kommer att leda till en fiber som kräver ett nytt generiskt namn, så leder dessa nya fibrer ofta till nya användningar och tekniska processer på ett bredare område, t.ex. tillämpningar inom beklädnad, sjukvård, miljö och industri.

2.5   Under de senaste åren har åtta nya fibrer lagts till i de tekniska bilagorna genom ändringar av följande direktiv:

2.6   Antalet nya fibrer som läggs till i de tekniska bilagorna kommer antagligen att öka under de närmaste åren. Industrin (representerad av BISFA (14)) har konstaterat att det är svårt att förutspå en framtida trend. Man tror dock att två nya ansökningar per år är en realistisk uppskattning (15).

2.7   Det aktuella förslaget förändrar inte den politiska jämvikten mellan medlemsstaterna och EU. En kommitté ska bistå kommissionen och yttra sig om de tillämpningsåtgärder som föreslås för att ändra förordningen, enligt reglerna för en föreskrivande kommitté med kontroll. Det är samma situation som i dag råder för de gällande direktiven.

2.8   Tanken på att se över lagstiftningen om textila benämningar uppstod för några år sedan till följd av de erfarenheter man gjort av att införa regelbundna tekniska ändringar i lagstiftningen i syfte att införa benämningar på nya fibrer i de befintliga direktiven. Översynen av EU-lagstiftningen om benämningar på textilier och märkning av textilprodukter (16) aviserades 2006 i ”Första lägesrapporten om strategin för förenkling av lagstiftningen” (17) och ingick i kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram för 2008.

2.9   Orsakerna till denna översyn kan sammanfattas på följande sätt:

2.10   Syftet med översynen är inte att utvidga EU-lagstiftningen till att omfatta andra krav på märkning utöver fibersammansättningen och harmoniseringen av benämningar på textilfibrer som omfattas av gällande direktiv.

3.   Samråd om översyn av direktivet

3.1   Eftersom översynen hade begränsad omfattning genomfördes ett riktat samråd med berörda parter. Följande parter deltog i samrådet: branschorganisationer, fackföreningar, konsumentorganisationer, europeiska standardiseringsorgan och nationella förvaltningar.

3.2   De berörda parterna och företrädarna för medlemsstaterna uppmanades att under perioden januari–augusti 2008 lämna synpunkter och förslag, dels vid de möten som kommissionens avdelningar anordnade, dels skriftligen.

3.3   Den huvudsakliga återkoppling som kom från detta riktade partssamråd kan sammanfattas som följer:

3.4   Resultaten av samrådet finns i konsekvensanalysen med bilagor.

4.   Konsekvensanalys

4.1   På grundval av samrådet med berörda parter och studien ”Simplification of EU Legislation in the Field of Textile Names and Labelling – an Impact Assessment of Policy Options” (18) har kommissionen gjort en konsekvensanalys av de olika politiska alternativen för att uppnå ovanstående mål.

4.2   Kommissionens konsekvensbedömningsnämnd har utvärderat den berörda avdelningens utkast till konsekvensanalys och godkänt det med reservation för några ändringar (19).

4.3   En analys och jämförelse av de olika alternativen och deras konsekvenser har föranlett följande slutsatser:

5.   Allmänna mål

5.1   Fördelarna med denna förordning bör bli en källa till inspiration för att använda FoU, innovation och teknik, underlätta partnerskap inom de offentliga förvaltningarna och forskningscentrumen i EU, nationellt och regionalt, förbättra befintlig utbildningskompetens och teknisk kompetens, skapa marknadsprodukter med ett högt mervärde på den inre marknaden och marknader i tredjeland (20) samt säkerställa en hållbar utveckling och hållbara konsumtionsmönster.

5.2   Förordningen bör också ge ett värdefullt bidrag till:

6.   Specifika mål

6.1   Benämningen på en fiber bör till fullo informera om vilken fiber det rör sig om, i motsats till den amerikanska lagen som präglas av ett annat synsätt (21). Denna specifikation ligger i linje med BISFA:s metod, som innebär att det generiska namnet ska ge den kemiska informationen om den dominerande monomera delen av fiberpolymeren och/eller dess unika fiberegenskaper eller processteknik.

6.2   Märkningsinformationen måste överensstämma med verkligheten, men bestämmelserna om utelämning av denna punkt är inte tydliga i förordningen. För vissa artiklar i förordningen krävs inte full information på märkningen, t.ex. är märkningen frivillig i artikel 9 (textilprodukter som består av flera fiberslag) för textilprodukter som består av två eller flera fiberslag, där inget fiberslag uppgår till 85 % av totalvikten. Även om den är sann är inte denna information komplett om alternativ a eller b i artikel 9 väljs. De övriga 15 % bör alltså också anges på märkningen om vi vill ha sann och komplett information.

6.3   Alla kännetecken som presenteras av tillverkaren måste anges, i enlighet med första, andra, tredje och sjätte strecksatsen i bilaga II i förslaget till förordning.

6.4   Vad gäller kostnader och tidsåtgång bedöms tidsåtgången vara följande (den tid som det tar att förbereda en ansökan är inte inräknad eftersom detta beror på om ansökanden är mer eller mindre snabb med att göra detta) (22):

6.5   Kostnadsbesparingarna för industrin har bedömts i två scenarier, ett högkostnadsscenarium och ett lågkostnadsscenarium, båda med övre och nedre gränser, men i slutänden rör sig besparingarna om 47 500 till 600 000 euro för båda ansökningarna. Man vägde även in eventuella fördelar genom att undvika 6–21 månaders försening i saluförandet av en fiber på marknaden, antingen genom försenade eller uteblivna inkomster. Dessa siffror rör sig om 2 000 till 3 500 000 euro. Man bedömde att det skulle gå att göra kostnadsbesparingar på 25 % på GFC-kostnaderna för offentliga förvaltningar, och detta skulle leda till minskade kostnader med runt 75 000 till 100 000 euro per fiber (15).

6.6   Då en ny fiber kommer ut snabbt på marknaden, har den tid de olika stegen för bedömning och godkännande av relativt nyligen behandlade ansökningar (de senaste fem åren) i bästa fallet varit 36 månader och i det sämsta fallet upp till 66 månader. Vid ansökan enligt den nya förordningen beräknas tiden för förfarandet bli mellan 18 och 33 månader. Detta innebär att den uppskattade tidsåtgången kommer att minska med 50 % både i det bästa och i det värsta fallet (15).

(1)  Textil-, konfektions- och skoindustrin i EU–27 är en central del av tillverkningssektorn. Med cirka 250 000 företag och en omsättning på ungefär 240 miljarder euro står sektorn för cirka 4 % av det totala mervärdet av tillverkningsindustrin i EU–27 (varav ungefär hälften kommer enbart från textilsegmentet). Sektorn, som är den enda sektor i EU där en majoritet av de anställda är kvinnor (64,5 %), har 3,2 miljoner anställda, vilket är 9,3 % av antalet anställda i EU–27:s tillverkningsindustri. De flesta av dessa återfinns i konfektionssektorn (ca 1,5 miljoner). EU är den viktigaste marknaden och den största exportören i sektorn, med nära 20 % av den globala försäljningen (uppgifter från 2005). CCMI/041.

För mer information om textilsektorns trender och betydelse, se CCMI:s informationsrapport på:

http://eescregistry.eesc.europa.eu/viewdoc.aspx?doc=%5C%5Cesppub1%5Cesp_public%5Cces%5Cccmi%5Cccmi041%5Csv%5Cces1572-2007_fin_ri_sv.doc

(2)  Ett av de direktiv (direktiv 96/74/EG) som ska ersättas av förordningen har redan ersatts av direktiv 2008/121/EG. Om den nya förordningen träder i kraft måste både förordningen och direktivet vara i linje med varandra.

(3)  17 nyckelmarknader, Källa: Euratex

(4)  Ginetex: En internationell gruppering för skötselmärkning för textilier.

(5)  Märkning för vård av textila beklädnadsvaror och vissa metervaror – 16 CFR Part 423.

(6)  Den japanska industrins standard för skötselmärkning.

(7)  Australiens/Nya Zeelands standard AS/NZS 1957:1998 – Textilier – klädvårdsmärkning.

(8)  Se agendan för strategisk forskning för den europeiska teknikplattformen för textil- och beklädnadssektorn.

(9)  EGT L 169, 27.6.1997, s. 74.

(10)  EUT L 89, 26.3.2004, s. 35.

(11)  EUT L 5, 10.1.2006, s. 14.

(12)  EUT L 28, 3.2.2007, s. 12.

(13)  EUT L 242, 15.9.2009, s. 13.

(14)  BISFA: International Bureau for the Standardisation of Man-Made Fibres.

(15)  Källa: Konsekvensanalysrapporten om förenklingen av EU-lagstiftningen på området för benämningen och märkningen av textilier.

(16)  Direktiven 96/74/EG (i dess ändrade lydelse), 96/73/EG (i dess ändrade lydelse) och 73/44/EEG.

(17)  KOM(2006) 690 slutlig.

(18)  Studien finns på http://ec.europa.eu/enterprise/textile/documents/dir2008_0121_study.pdf

(19)  http://eur-lex.europa.eu/LexUriServ/LexUriServ.do?uri=SEC:2009:0091:FIN:EN:PDF

(20)  Man bör komma ihåg att EU-textilier ofta stöter på allvarliga icke-tariffiära handelshinder när man försöker saluföra dem på marknader i tredjeland. Det rör sig om krav eller praxis för märkning, beskrivning eller sammansätting av produkten som är diskriminerande i jämförelse med inhemska produkter.

(21)  Källa: Regler och bestämmelser i lagen om identifiering av textilfiberprodukter – 16 CFR Part 303.

(22)  BISFA: International Bureau for the Standardisation of Man-Made Fibres.