Yttrande från Europeiska och sociala kommittén om ”På väg mot en ekologiskt effektiv ekonomi – att se den ekonomiska krisen som en möjlighet att bereda vägen för en ny energiera”

Den 3 juni 2009 bad det kommande svenska ordförandeskapet Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att utarbeta ett förberedande yttrande om

”På väg mot en ekologiskt effektiv ekonomi – att se den ekonomiska krisen som en möjlighet att bereda vägen för en ny energiera”.

Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 12 oktober 2009.

Vid sin 457:e plenarsession den 4–5 november 2009 (sammanträdet den 5 november) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 164 röster för, 2 röster emot och 8 nedlagda röster.

1.1 De mest utvecklade ekonomierna i världen har insett att de måste göra en minst 80-procentig minskning av växthusgasutsläppen fram till 2050 som en del av den globala insats som krävs för att de risker som klimatförändringarna medför ska få hanterbara proportioner. Det krävs därför att man redan nu inleder en omfattande omvandling av de avancerade ekonomiernas energibas.

1.2 EU har inlett denna process med det omfattande klimat- och energiprogram som antogs av rådet och Europaparlamentet i år i syfte att minska utsläppen med mellan 20 och 30 % fram till 2020. Det återstår dock att genomföra detta program, och ytterligare åtgärder behövs snart för att uppnå målet för 2050.

1.3 Den rådande ekonomiska krisen utgör både ett hot och en möjlighet. Hotet innebär att arbetet med de fortlöpande ekonomiska problemen kan komma att uppta all den politiska uppmärksamhet som kan uppbådas och alla tillgängliga resurser, samt att åtgärderna kommer att vara inriktade på att återvända till normalläget och därmed till samma mönster som tidigare med ökande utsläpp. Möjligheten består i att det finns betydande utrymme för att bryta mönstret och anta en miljöeffektivitetsstrategi som kan bidra till att blåsa nytt liv i ekonomin, öka dess konkurrenskraft och skapa nya arbetstillfällen, samtidigt som energibasen omvandlas och utsläppen minskar kraftigt.

1.4 EESK stöder och uppmuntrar helt och hållet alla redan aktuella och planerade insatser i Europa som syftar till att främja miljöeffektiviteten, bl.a. ytterligare åtgärder för att

1.5 I syfte att mobilisera verksamheter och stöd i en större skala och se till att Europa behåller sin ledande position när det gäller konkurrenskraft i världen, föreslår EESK att kommissionen och övriga institutioner även fokuserar nya insatser på ett begränsat antal specifika omvandlingsproblem. Kommittén urskiljer särskilt tre omvandlingar som skulle kunna väcka allmänhetens intresse och stöd när det gäller viktigare europeiska initiativ och program:

En utbredd användning av elbilar måste naturligtvis åtföljas av ytterligare åtgärder för att se till att elproduktionen till större del sker med hjälp av energikällor som inte själva producerar betydande nettoutsläpp av koldioxidekvivalenter, i syfte att undvika att koldioxidutsläppen från bilarna helt enkelt överförs till kraftstationerna.

1.6 EESK föreslår att man bygger upp kraftfulla offentlig-privata partnerskap för att utforma och leda dessa omvandlingsprocesser och få största möjliga stöd från företag, andra relevanta institutioner och allmänheten. Vi föreslår också att det införs en ny form av grön euroobligation för att få fram kompletterande finansiering till några av dessa förändringar.

1.7 EESK skulle vilja att ett nytt miljöeffektivt initiativ i linje med förslagen i detta yttrande står i centrum för den nya Lissabonstrategin, så att framsteg kan göras i riktning mot en mer hållbar framtid.

2.1 De generella skälen till att snabbt försöka röra sig i riktning mot en mer miljöeffektiv ekonomi är allmänt kända. Klimatförändringarna, som orsakas av utsläpp av växthusgaser, orsakar redan allvarliga problem i många delar av världen, och dessa problem kommer med största sannolikhet att förvärras under de kommande åren.

2.2 Samtidigt som klimatförändringarna blir alltmer kännbara, ökar också risken för att världens olje- och gastillgångar undan för undan töms, vilket leder till försörjningsbrist i framtiden med högre och mer instabila priser. Regioner som Europa, som till stor del förlitar sig på import för att täcka leveranserna, måste minska sin sårbarhet och öka sin säkerhet genom att minska den totala energiefterfrågan och täcka en större del av energibehovet genom inhemska förnybara energikällor.

2.3 Sammantaget innebär dessa båda långsiktiga strategiska utmaningar att världen behöver uppnå en kraftig minskning av växthusgasutsläppen och en omfattande övergång till miljöeffektivitet. G8-ledarna har i princip accepterat att avancerade ekonomier måste uppnå en 80-procentig minskning av växthusgasutsläppen fram till 2050. En del av de förändringar som krävs i ekonomins energibas för att uppnå detta har redan inletts, men förändringstakten måste öka avsevärt om målet ska kunna uppnås.

2.4 Man har redan kunnat bilda sig en god uppfattning om en stor del av det som måste göras och där resultat kan uppnås med beprövad teknik. Internationella energiorganet gör i sin World Energy Outlook för 2008 bedömningen att över 50 % av åtgärderna för att nå en CO2-koncentrationsnivå på mindre än 450 ppm fram till 2030 skulle kunna genomföras genom införande av existerande energieffektivitetsteknik. Det finns kostnadseffektiva åtgärder som redan nu kan genomföras både på efterfrågesidan (byggnader, industri, transport) och efterfrågesidan (t.ex. kraftvärmeproducerad el och process- eller distriktvärme). Fler insatser behövs dock för att hjälpa marknadsaktörerna att ta dem i bruk snabbare.

2.5 Bortsett från den befintliga tekniken måste ny teknik för ökad energieffektivitet och energiteknik för låga koldioxidutsläpp vara färdiga för introduktion på marknaden under nästa årtionde för att vi ska kunna uppnå de ytterligare minskningar som krävs. I analyserna i IEA Energy Technology Perspective 2008 (ETP 2008) framhävs betydelsen av tidiga insatser för att mobilisera privat FoU-verksamhet och främja ökade kunskaper i hela kedjan från teknikleverantörer till teknikoperatörer och användare, så att ny teknik kan fortskrida längs lärandekurvan och förvandlas från lovande men alltför dyra demonstrationsprojekt till tillförlitliga och kostnadseffektiva standardprodukter. Ny teknik behövs både för att fortlöpande förbättra energieffektiviteten (t.ex. nollutsläppsbyggnader, belysning, industriella processer) och för att minska koldioxidutsläppen från energiförsörjningen (t.ex. solenergi, avskiljning och deponering av koldioxid, icke-fossila transportbränslen).

2.6 Alla dessa förändringar finns inom räckhåll. Förändringstakten måste dock ökas kraftigt. EU och dess medlemsstater måste tillsammans med andra större ekonomier göra en ännu större ansträngning än hittills för att utforma innovationsstrategier och införa omfattande omvandlingsprogram i de nyckelsektorer som berörs.

2.7 Programmen för teknikspridning är mycket viktiga. De kan ge incitament att realisera potentialen i befintliga energieffektivitetsåtgärder och att öka den marknadspenetration som krävs för att stimulera privat FoU-verksamhet och se till att den nya tekniken fortskrider längs lärandekurvan. Dessa program har den största potentialen att ge dubbel utdelning – dvs. skapa arbetstillfällen och bidra till omvandlingen mot miljöeffektiva energisystem i dag och samtidigt investera i lärande för att kunna tillhandahålla effektivare och billigare teknik i morgon. Uppgiften är att utforma teknikspridningsprogram som sporrar konkurrensen och stimulerar investeringarna i FoU-verksamhet inom den privata sektorn samt främjar lärande i producent-användarkedjan.

2.8 Det finns redan flera exempel på framgångsrika europeiska satsningar på förbättrad effektivitet och marknadsföring av teknik för låga koldioxidutsläpp. EU:s energimärkningssystem drev på marknaden för kylanläggningar för att uppnå en avsevärt högre energieffektivitet. Nationella program för retroaktiv anpassning av befintliga byggnader har ökat uppvärmningseffektiviteten. Nationella teknikspridningsprogram för vindkraft har dramatiskt ökat spridningen av denna teknik och reducerat kostnaderna – och dessutom skapat en mångmiljardindustri i länder med dessa program.

2.9 De krav som i framtiden kommer att ställas på effektivitet och ny teknik för låga koldioxidutsläpp är dock enorma. De erfarenheter man kan dra från dessa satsningar måste sammanställas och spridas, så att de kan användas för en ny samordnad och anpassad satsning på lansering och spridning av nästa generation av teknik för låga koldioxidutsläpp i hela Europa så snart som möjligt.

2.10 En del av de förändringar som behövs kan komma att kräva en gradvis förändring av synsättet, och detta bör ges särskild uppmärksamhet. Följande tre exempel förefaller erbjuda särskilda möjligheter, som skulle kunna välkomnas av den europeiska allmänheten och leda till en gradvis förbättring av miljöeffektiviteten:

2.11 Liknande insatser kan också behövas för att ytterligare främja utvecklingen och spridningen av teknik för avskiljning och deponering av koldioxid och för utökad kapacitet när det gäller informationsteknik och intelligenta system som kan bidra till större miljöeffektivitet.

3.1 EU har en särskilt viktig roll på grund av storleken på och omfattningen av en del av de åtgärder som krävs. En omvandling i den skala och takt som är nödvändig kan endast åstadkommas genom en samordnad insats av den offentliga och privata sektorn i hela Europa och i vissa fall i världen som helhet. EU har redan genomfört en rad program och paket för att främja energieffektivitet, förnybar energi och omvandling i riktning mot en koldioxidsnål ekonomi. Dessa ansträngningar måste dock ökas och påskyndas ytterligare. I de följande båda punkterna ges en översikt över några av de centrala områden där nya EU-insatser krävs.

3.2 Forskning och utveckling. FoU i EU har stagnerat på omkring 1,84 % av BNP under en rad år, dvs. långt under den nivå på 3 % som man enats om. En storsatsning behövs för att öka detta i riktning mot 3-procentsmålet och för att ägna en större del av programmet åt stöd för övergången till en koldioxidsnål ekonomi. En del av den mer radikala nya tekniken för låga koldioxidutsläpp behöver mer omfattande offentlig FoU-finansiering, t.ex. avskiljning och deponering av koldioxid, tunn solcellsfilm, djuphavsbaserad vindkraft och andra generationens biobränsle.

3.3 Teknikspridningsprogrammen bör utformas för att utnyttja nischmarknader för den nya tekniken och stimulera marknadsaktörernas investeringar i lärande. Man bör också utnyttja samordningseffekter med skatte- och industripolitiken. EU bör fokusera särskilt på de största omvandlingar som krävs, t.ex. övergången till elbilar och bostäder utan koldioxidutsläpp, som kräver teknisk utveckling på bred front, massiva investeringar, ett vidsträckt infrastrukturstöd och en omfattande mobilisering av allmänhetens och konsumenternas intresse, stöd och incitament. Erfarenheterna av energiteknikplattformar måste expanderas och utvecklas till proaktiva teknikspridningsprogram för de centrala omvandlingar som krävs.

3.4 Fastställande av standarder. Regleringsstandarder för lägsta energieffektivitetskrav på produkter och tjänster spelar en avgörande roll för att driva på framstegen. EU har redan infört standarder för lägsta energieffektivitet när det gäller vissa viktiga produkter, med tidtabeller för ytterligare förbättringar som ska bli obligatoriska i framtiden. Dessa program måste dock fortfarande bli mer omfattande och innehålla ambitiösa kort- och långsiktiga mål.

3.5 Det finns givetvis praktiska begränsningar för framstegstakten, och dessa måste respekteras. Med det är också av avgörande betydelse att pressen bibehålls på den europeiska industrin, så att den även fortsättningsvis kan vara världsledande när det gäller effektivitetsstandarder och bibehålla en stark konkurrensposition i takt med att hela världsmarknaden rör sig i riktning mot större miljöeffektivitet.

3.6 Offentlig upphandling. Program för offentlig upphandling kan utgöra ett mycket kraftfullt verktyg för att driva fram förbättringar när det gäller standarder i centrala industribranscher, om lämpliga villkor ingår i anbudsspecifikationerna och kontraktshandlingarna. Vi anser att EU även fortsättningsvis bör leda vägen genom att göra mer stringenta energieffektivitetsstandarder till obligatoriska standardkrav vid all offentlig upphandling av varor, tjänster och byggnader. Miljöeffektivitetskriterier bör byggas in i alla projektbedömningsprocesser.

3.7 Vissa regionala och lokala myndigheter i EU är ledande när det gäller att inarbeta ett främjande av miljöeffektivitet i allverksamhet. Men många är det inte. Det kan finnas utrymme för ett dubbelt europeiskt initiativ, å ena sidan för att lyfta fram bästa praxis och ge andra aktörer incitament att följa efter, och å andra sidan för att främja systematisering och harmonisering av de krav som ställs på sådana organ att uppfylla miljöeffektivitetsstandarderna.

3.8 Incitament för den privata sektorn. Att fastställa ett adekvat pris på koldioxidutsläppen är av avgörande betydelse här, och kommittén räknar med att kommissionen kommer att fortsätta utveckla systemet för handel med utsläppsrätter för koldioxid för lämpliga sektorer och uppmuntra ytterligare utvidgning av koldioxidrelaterad beskattning på andra områden. De bör också främja ytterligare insatser när det gäller mer specifika incitament, t.ex. användning av inmatningspriser för att stimulera investeringar i förnybar energi. I vissa fall kan den offentliga sektorn också behöva arbeta tillsammans med den privata sektorn för att utveckla lämplig infrastruktur för central ny teknik, t.ex. stöd till decentraliserade former av kraftproduktion och intelligenta nät.

3.9 Konsumentbeteende. Konsumenterna saknar fortfarande i hög grad medvetenhet om och intresse för större effektivitet såväl vad gäller de inköp de gör som i deras livsstilsbeslut. Omvänt finns fortfarande alltför liten medvetenhet bland lagstiftarna om motiven bakom konsumenternas beteende och om hur man bäst främjar efterfrågan på miljöeffektiva varor och tjänster. Stödet till utbildning och ökad medvetenhet samt kommunala insatser måste utvidgas. Märkningen av varor och produkter för att ge information om energiprestanda måste utvidgas och förbättras.

3.10 Utbildning och utveckling inom yrket. Mycket större satsningar krävs för att skapa större förståelse för att man i yrkesutbildning, tekniska utbildning och fortbildning måste beakta behovet av en omfattande energieffektiv produktion och hållbarhet.

4.1 Det finns risk för att de rådande ekonomiska svårigheterna i världen kan göra det svårare att uppnå snabba framsteg i riktning mot miljöeffektivitet. Den finns endast begränsade medel för nya investeringar i såväl den offentliga som den privata sektorn, och en tendens är att dessa medel satsas på kortsiktiga prioriteringar.

4.2 I takt med att världsekonomin börjar återhämta sig skulle nya möjligheter dock kunna skapas för den europeiska ekonomin (och andra större ekonomier) att gå i en mer hållbar riktning. Det är mycket viktigt för EU att unionen tar tag i dessa utmaningar och reagerar positivt på dem, om vi ska kunna växa och frodas i den globala jakt på miljöeffektivitet och hållbarhet som vi har framför oss.

Det är särskilt vissa områden, framför allt de finansiella, ekonomiska och industriella, som bör undersökas närmare i den rådande ekonomiska krisen:

4.3.1 . Den ekonomiska krisen har skapat ett nytt intresse för bristerna med BNP som mått på framsteg generellt, och behovet av ett bredare välfärdsbegrepp som kan beakta såväl sociala och miljörelaterade faktorer som resultaten i den monetära ekonomin. Kommissionens arbete på detta område måste följas upp mot bakgrund av den franska regeringens nyligen publicerade Stiglitz-rapport.

4.3.2 . Flera regeringar och kommissionen har genomfört omfattande offentliga utgiftspaket för att stimulera ekonomin och förhindra att situationen förvärras till en depression. Kommissionens europeiska återhämtningsplan utgör ett bra exempel på hur man kan förena ekonomiska stimulansåtgärder med främjandet av en övergång till en grönare ekonomi, men den begränsades ofrånkomligen av de jämförelsevis små medel som anslogs till den. Det är förmodligen för sent för ytterligare stimulanspaket, men alla offentliga utgiftsprogram måste fortfarande ses över från miljöeffektivitetssynpunkt, för att se till att de ger dubbel nytta. Systematiska hållbarhetsbedömningar av offentliga utgiftsprogram bör bli det normala i budgetförfarandena i EU och dess medlemsstater.

4.3.3 . Alla offentliga utgiftsprogram kommer att granskas ingående under de närmaste åren, när de offentliga myndigheterna försöker genomföra besparing för att återställa sina finanser. När man undersöker olika områden där besparingar kan göras bör man särskilt uppmärksamma utgiftsprogram som medför stor energiförbrukning eller som motverkar miljöeffektiviteten. Snedvridande bidrag som stöder produktion och konsumtion av fossila bränslen (t.ex. bidrag till kolproduktion eller subventionerade bränslepriser för särskilda grupper) och därigenom leder till dubbla nackdelar (tränger undan andra nyttigare offentliga investeringar och snedvrider marknadsvillkoren till nackdel för just den teknik för förnybar energi osv. som vi bör främja) bör bli föremål för särskild granskning i detta sammanhang. Kommissionens länge emotsedda meddelande om en omarbetning av stöden skulle kunna bidra till EU-insatser på detta område.

4.3.4 . Den rådande skattepolitiska obalansen i många länder i Europa kommer sannolikt att kräva justeringar när det gäller skattenivå och skattebalans. I samband med dessa justeringar bör den gröna dimensionen beaktas. Framför allt bör högre skatter på energi (från fossila bränslen) föredras framför skatt på arbete i det rådande klimatet, dock med lämpliga garantier för att skydda de fattigaste och mest utsatta. Kommissionen skulle kunna inleda en ny studie med medlemsstaterna i syfte att uppmuntra till samordnade insatser för att ge skattestrategierna denna inriktning.

4.3.5 . Den rådande ekonomiska krisen har redan medfört en del betydande regeringsingripanden för att stödja och omstrukturera nyckelindustrierna. I samband med sådana insatser bör främjandet av resurseffektiviteten alltid utgöra ett centralt mål. En del av de specifika utmaningarna i anslutning till omvandlingen som nämns i detta yttrande (elbilar, bostäder utan koldioxidutsläpp och solenergi) kan behöva särskilda stödinsatser för att de ska kunna bli en central del i den nya ekonomi kring vilken nya investeringar, nya företag och nya arbetstillfällen skapas.

4.3.6 En ny innovationsstrategi. Vi förutser att EU kan få en ny roll när det gäller att främja utvecklingen av europeiska mästare i världsklass inom de centrala sektorerna för teknik för låga koldioxidutsläpp mot bakgrund av en nya innovationsstrategi för Europa. EESK föreslår framför allt att insatsgrupper med aktörer från offentlig och privat sektor inrättas för att skapa framsteg på EU-nivå när det gäller elbilar, bostäder utan koldioxidutsläpp och solenergi. I varje fall måste åtgärderna bygga vidare på arbetet inom befintliga plattformar för FoU inom energiteknik och innebära att insatserna leder till storskalig lansering och spridning.

4.3.7 I varje enskilt fall bör insatsgrupperna försöka identifiera vilka vägar förändringarna måste ta, och de olika roller som offentlig respektive privat FoU- och investeringsverksamhet måste ha. De bör undersöka vilken typ av infrastrukturstöd som behövs (t.ex. ett nät med laddningsstationer som stöd för en bred introduktion av elbilar, eller ett program för kommunalt stöd till hushållen för att de ska förbättra energieffektiviteten i bostäderna). De skulle också kunna undersöka hur dessa omvandlingar kan göras tillgängliga för utvecklingsländerna (t.ex. solenergi i Afrika) så att de kan få stöd att spela sin roll i övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

4.3.8 Nya finansieringsformer – En grön euroobligation? I de rådande ekonomiska omständigheterna är det sannolikt att stränga restriktioner kommer att läggas på de offentliga utgifterna (och möjligen även på de privat investeringsnivåerna) i hela EU under de närmaste åren. Kommittén anser att det behövs innovativa finansieringsformer för stöd till nödvändiga investeringar vid lanseringen av ny miljöeffektiv teknik. Vi föreslår att man överväger att införa en grön euroobligation. Vid marknadsföringen kan en blygsam men säker avkastning framhållas, liksom att den ger utvecklings- och spridningsfinansiering till några av de viktigaste nya teknikformerna, t.ex. bilar utan koldioxidutsläpp och bostäder utan koldioxidutsläpp. Man skulle därigenom använda sig av den allmänt utbredda önskan att kombinera ett tryggt sparande med ett litet bidrag till en bättre framtid.

5.1 EU har redan börjat bra genom att lansera insatser för en mer miljöeffektiv ekonomi genom de mål som unionen har ställt upp och de åtgärder som genomförts. Men detta kan naturligtvis endast ses som en början. De fortgående problemen inom världsekonomin visar att det finns ett fortsatt behov av en aktiv styrning för att undvika en återgång till tidigare ineffektiva och skadliga mönster för tillväxt och utveckling. Förnyelsen av parlamentet och kommissionen ger EU ett bra tillfälle att öka takten och ge miljöeffektiviteten och den hållbara utvecklingen i Europa ny kraft.

5.2 På kort sikt uppmanar EESK kommissionen och det svenska och de kommande ordförandeskapen att ta vara på följande möjligheter på ett tidigt stadium:

5.3 Kommittén är medveten om de möjligheter som de nationella handlingsplanerna för energieffektivitet och de nationella handlingsplanerna för förnybar energi ger. Efter en analys av den första planeringsrundan måste medlemsstaterna snabbt få del av resultatet och feedback, och kommissionen och institutionerna göra en ordentlig uppföljning.

5.4 Om vi blickar framåt anser EESK att främjandet av miljöeffektivitet fortsatt måste ha en framträdande plats, och att detta arbete ska utsträckas till alla följande områden inom pågående eller potentiella EU-insatser som har behandlats i detta yttrande:

5.5 Vi tror att de ekonomier som snabbast lyckas uppnå miljöeffektivitet kommer att få avsevärda konkurrensfördelar, och de som hamnar på efterkälken allvarliga konkurrensnackdelar. Vi insisterar därför på att målet att bli en av världens mest miljöeffektiva ekonomier ska utgöra kärnan i den förnyade Lissabonstrategin för den europeiska ekonomins framtid, och att det ska upptas i alla europeiska politikområden och program i linje med rekommendationerna i detta yttrande.

Bryssel den 5 november 2009

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI