23.12.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 318/113

1.1

EESK anser att man inom förslagets ramar bör utveckla en strategi inte endast FÖR utan också MED ungdomar som bör inkluderas såväl i den politiska beslutsprocessen som i genomförandet av besluten.

1.2

I enlighet med subsidiaritetsprincipen är det medlemsstaterna som har huvudansvaret för politiken på ungdomsområdet. Det är dock omöjligt att till fullo ta itu med många av de utmaningar som ungdomarna står inför utan en mer global och helhetsinriktad strategi. Därför välkomnas en integrerad EU-strategi för ungdomar.

1.3

Alla de handlingsområden som valts är sektorsövergripande och kan inte ses som fristående områden. De är kopplade till varandra och påverkar varandra. De måste därför hanteras på ett övergripande sätt utifrån ungdomars egna behov.

1.4

EESK anser att följande faktorer är avgörande för att den nya strategin ska bli framgångsrik:

EESK vill därför göra följande rekommendationer:

1.5

Ungdomsarbetet och ungdomsorganisationerna bör vara den huvudsakliga länken när det gäller att öka medvetenheten om och hantera de handlingsområden som föreslås i EU-strategin för ungdomar med hjälp av ett sektorsövergripande tillvägagångssätt.

1.6

Eftersom inlärning kan äga rum i olika slags miljö, bör ytterligare stöd ges till icke-formellt lärande som kompletterar formell utbildning.

1.7

Man bör försöka skapa kontakter mellan skolvärlden, arbetslivet, föreningslivet och volontärverksamheten både på EU-nivå och nationell nivå.

1.8

Stöd till företagande med hjälp av finansieringsmekanismer är en utmanande men också nödvändig uppgift. Företagande får inte begränsas till dess ekonomiska betydelse utan måste ses i ett större sammanhang.

1.9

Ungdomarna bör bli aktörer i samhället, eftersom deras delaktighet i fråga om alla aspekter som berör dem är en förutsättning för den politiska utvecklingen på ungdomsområdet.

1.10

Ett brett utbud av system för ungdomsarbete, aktiviteter och goda samarbetstjänster bör finnas i hela EU för att undvika marginalisering. I samband med aktiviteter riktade till ungdomar som riskerar social utestängning bör inte ungdomarna betraktas som passiva mottagare av sociala tjänster utan snarare som aktiva aktörer.

1.11

Det är viktigt att kunskaper som erhållits genom volontärverksamhet erkänns (även inom den formella utbildningen). Icke-formella färdigheter och kunskaper kan komma till nytta på arbetsmarknaden och även bidra till ett bättre deltagande i samhällslivet.

1.12

Projekt och aktiviteter bör ge ungdomarna en känsla av global solidaritet, medvetenhet och ansvar gentemot världssamfundet. För att ungdomarna ska kunna undvika blindskär längs färden bör de kunna förvänta sig anständiga löner för sitt framtida arbete. Därför bör man skapa gynnsamma förutsättningar för en adekvat lönepolitik.

1.13

EESK beklagar att den föreslagna strategin inte omfattar några konkreta metoder för genomförande och mätning av framstegen på EU-nivå och nationell nivå. Det är emellertid sannolikt att den öppna samordningsmetoden förblir det viktigaste redskapet. Kommittén anser att den bör kompletteras med en förnyad europeisk pakt för ungdomsfrågor. EESK uppmanar även arbetsmarknadens parter och kommissionen att träffa en överenskommelse som syftar till att förbättra mobilitet och sysselsättning bland ungdomar.

1.14

Ungdomarna måste stå i centrum för strategin. Ungdomsarbete och deltagande i ungdomsorganisationer är det mest effektiva sättet att nå dem. Därför bör en utvärdering och höjning av ungdomsarbetets kvalitet utgöra en prioritet.

1.15

Kommissionen bör uppmuntra medlemsstaterna att vidta åtgärder som ökar sysselsättningsmöjligheterna och hjälper ungdomarna att bli självständiga. Sådana åtgärder omfattar bland annat följande:

2.1

Den nuvarande samarbetsramen på ungdomsområdet, som grundar sig på vitboken om ungdomsfrågor, den europeiska pakten för ungdomsfrågor (2005), tillämpningen av den öppna samordningsmetoden och integrationen av ungdomsfrågor på andra politikområden, var från början avsedd att upphöra att gälla år 2009 och har inte alltid motsvarat förväntningarna. Som en följd av detta lade Europeiska kommissionen, efter ett omfattande samrådsförfarande år 2008, fram ett förslag om en ny samarbetsram. Kommissionen offentliggjorde sitt meddelande i april 2009 med titeln ”En EU-strategi för ungdomar – Satsa på ungdomars egna möjligheter”.

2.2

Förslaget till ny strategi grundar sig på tre övergripande och sammanlänkade mål som vart och ett omfattar två eller tre handlingsområden.

Inom varje handlingsområde föreslås en förteckning över särskilda mål och åtgärder för kommissionen och medlemsstaterna.

3.1.1

Viktiga sociala problem, t.ex. avsaknad av social trygghet, ökande främlingsfientlighet samt hinder för sysselsättning och utbildning, kan lätt sprida sig över gränserna och därigenom äventyra den europeiska sociala modellen. På grund av den ekonomiska krisen kräver sådana frågor ett mer enhetlig europeiskt svar. Även om dessa sociala problem inte uteslutande berör ungdomar, är denna grupp en av de mest sårbara.

3.1.2

EESK anser att den europeiska och nationella nivån bör samordnas bättre och ges en tydligare rollfördelning. Skillnaderna mellan de olika medlemsstaterna bör beaktas och ses som en källa till fördelaktiga samverkanseffekter som alla parter kan ha nytta av, snarare än som ett problem. Kommissionen bör eftersträva en starkare koppling mellan EU-nivån och den nationella nivån i samarbetet på ungdomsområdet och försöka förstärka och förbättra genomförandet av EU-målen på nationell, regional och lokal nivå. Det samråd på ungdomsområdet som föregick lanseringen av strategiförslaget visade att ungdomspolitiken har fått en mer framträdande roll inte endast på den europeiska nivån utan även på den nationella.

3.1.3

Den föreslagna strategin utgör enligt EESK ett steg framåt. För att den ska bli framgångsrik rekommenderar kommittén att man tar itu med följande utmaningar:

3.1.4

EESK uppmanar kommissionen att använda sina befintliga befogenheter och sin auktoritet för att uppmuntra och hjälpa medlemsstaterna att genomföra strategin. Kommissionen bör aktivt spela sin roll i samordningen av strategin.

3.2.1

De handlingsområden som lyfts fram i strategiförslaget (se punkt 2.2) täcker ett brett socialt och ekonomiskt område. Inget av handlingsområdena är direkt kopplat till en särskild åldersgrupp, men de är av synnerligen stor betydelse för ungdomar. Emellertid har man för vissa handlingsområden tydligt fastställt vilka mål som ska uppnås, medan andra har mål av mer allmän karaktär.

3.2.2

EESK anser att det är en ambitiös utmaning att samtidigt försöka hantera åtta olika handlingsområden, och rekommenderar därför att följande frågor behandlas:

3.3.1

EESK välkomnar att man betonar den viktiga roll som ungdomsarbete spelar. Ungdomspolitiken bör utformas och genomföras på ett sådant sätt att ALLA ungdomar kan ha nytta av den. Ungdomsområdet har blivit en viktig faktor för sociala förändringar (2), genom möjligheterna att utveckla överförbara kunskaper och kompensera avsaknaden av formella intyg (särskilt för de missgynnade grupperna). Man bör dock göra större satsningar när det gäller erkännandet av färdigheter som erhållits genom ungdomsarbete. Ungdomsorganisationernas roll när det gäller att stärka ungdomarnas egna möjligheter bör ges större tyngd, eftersom dessa organisationer är en plats där man kan utveckla sig själv och lära sig vad deltagande innebär, och utvecklingen av färdigheter bör ges större erkännande.

3.3.2

Ungdomsarbete är knutet till aktiviteter som avsiktligen syftar till att påverka unga människor och kan äga rum i mycket varierande miljöer och strukturer (såsom ungdomsorganisationer för volontärverksamhet, lokala ungdomscenter, målinriktade aktiviteter under ledning av offentliga institutioner eller kyrkan). Det krävs dock en tydlig definition av detta begrepp.

3.3.3

Ungdomsarbetet bör bli en övergripande faktor som integreras i alla handlingsområden som strategiförslaget omfattar. För att den nya långsiktiga strategin för ungdomsarbete ska nå ut till alla grupper av unga människor måste ungdomsarbete av hög kvalitet göras till ett uttryckligt mål. Program såsom Aktiv ungdom och delprogrammet Leonardo da Vinci bör syfta till att utveckla, stödja och ge bättre utbildning åt personer som är engagerade i ungdomsarbete, inklusive yrkesverksamma på området, och bidra till utvecklingen av mer yrkesmässig kompetens på området ungdomsarbete.

3.3.4

Det förefaller som om de som deltar i ungdomsarbete huvudsakligen är personer som ännu inte kommit in i arbetslivet. Detta omfattar allt från tonåringar till personer med särskilda behov, ekonomiska invandrare, funktionshindrade grupper och missgynnade i fattiga samhällen. Även om ungdomsarbete i sig inte utgör ett direkt verktyg för tillträde till arbetsmarknaden kan både ungdomsarbete och ungdomsorganisationer erbjuda mycket i fråga om social integration, och skulle kunna vinna mycket på ett närmare samarbete med yrkesutbildningstjänster och en större synlighet av dess bidrag till ungdomars anställbarhet.

4.2.1

Utbildning har alltid varit en viktig faktor inte bara för personlig utveckling och mognad, utan också för att våra samhällen ska kunna utvecklas. EESK har betonat att lärarnas grundutbildning och fortbildning är nära kopplad till andra politikområden, inklusive ungdomspolitiken (3).

4.2.2

Icke-formellt lärande kan komplettera den formella utbildningen och ge nödvändiga färdigheter som kan utvecklas bättre inom ett mindre formellt system, medan den formella utbildningen kan integrera icke-formella metoder och tillämpa principen om livslångt lärande.

4.2.3

För att göra lärandet mer attraktivt och effektivt för ungdomar (4) och för att erkänna det icke-formella lärandets roll, bör följande frågor behandlas och följas upp:

4.2.4

Andelen unga som tvingas till lönearbete för att finansiera sina studier ökar ständigt, trots att denna dubbla verksamhet är en betydande faktor bakom misslyckade studieresultat.

4.2.5

Inom ramen för programmet Aktiv ungdom och program som Comenius, Erasmus och Erasmus Mundus skulle man kunna införa åtgärder och bättre riktad finansiering som i framtiden gör det möjligt att uppfylla dessa behov i praktiken. Dessa program bör göras mer tillgängliga för alla ungdomsgrupper.

4.3.1

Det finns en direkt koppling mellan utbildning och sysselsättning: Ju högre utbildning desto mindre är risken för arbetslöshet (5). Framför allt har personer som lämnat skolan i förtid svårt att hitta jobb, vilket leder till låga inkomster och risk för fattigdom och social utestängning.

4.3.2

Social ojämlikhet tar sig på senare år i allt högre grad tydliga uttryck i skillnader i studieresultat och avläggande av examen samt i tillgången till kvalificerade arbeten. Unga arbetstagare har en osäker arbetssituation med låga löner och inadekvata arbets- och livsvillkor. Examensbevis är inte längre en försäkring mot arbetslöshet och mot kvalifikationer som förlorar i värde. Samhället måste möta dessa utmaningar och ta sitt solidariska ansvar.

4.3.3

För att om möjligt ge alla ungdomar framtidsutsikter till annat än osäkra arbetstillfällen gäller det att vid sidan av förbättrade kvalifikationer förstärka de aktiva arbetsmarknadsåtgärderna för ungdomar som söker arbete samt undanröja strukturella problem i samband med övergången mellan utbildning och yrkesliv.

4.3.4

Många ungdomar flyttar utomlands i jakten på bättre lön och attraktivare jobb. Detta gäller alla utbildningsnivåer och leder till en bestående kompetensflykt, framför allt från de nya medlemsstaterna. Detta är inte detsamma som tillfällig rörlighet, vilket är positivt för alla (de unga, samhällena och ekonomierna) och bör uppmuntras inom EU.

4.3.5

Arbete är en faktor som påverkar den personliga och kollektiva värdigheten och innebär också social integrering. En osäker arbetsplats, låga löner och övertidsarbete gör det svårt att förena yrkeslivet med privat- och familjelivet.

4.3.6

De ungas övergång från skolvärlden till arbetslivet bör ses över närmare på både EU-nivå och nationell nivå. Utan välutvecklad yrkesrådgivning och vägledning samt utbildningssystem som är anpassade till arbetsmarknadens behov, är det inte möjligt att lösa problemet med arbetslöshet bland ungdomar.

4.3.7

Mot bakgrund av detta rekommenderar EESK att strategin omfattar särskilda åtgärder på följande områden:

4.3.8

Kommittén välkomnar initiativet att göra ungdomssysselsättning till temat för den strukturerade dialog som ska föras år 2010, och ser detta som en god möjlighet att främja denna fråga.

4.3.9

På arbetsområdet spelar arbetsmarknadsparterna en särskilt viktig roll. De europeiska arbetsmarknadsparterna är mycket engagerade på detta område, och ett större deltagande av unga människor med kunskaper och kompetens som motsvarar arbetsmarknadens behov har alltid utgjort en av prioriteringarna i deras gemensamma arbetsprogram.

4.4.1

Det är en stor utmaning att stödja innovation inom ramen för ungdomsprojekt och företagande med hjälp av finansieringsmekanismer, men detta bör ske för att möjliggöra inlärning som bygger på deltagande. Större anslag för att främja dessa initiativ bör välkomnas, eftersom den nationella finansieringen i många medlemsstater är otillräcklig eller saknas helt och hållet.

4.4.2

Företagande får inte enbart uppfattas som en ekonomisk fråga, utan måste ses på ett bredare, mer övergripande sätt som företagaranda – att identifiera eller skapa en möjlighet och vidta åtgärder för att förverkliga denna, oberoende av område (det sociala, politiska etc.).

4.4.3

EESK rekommenderar att socialt företagande bland ungdomar uppmuntras och stöds.

4.4.4

Det bör vara möjligt att delta i program för utveckling av kreativt tänkande och problemlösning på alla utbildningsnivåer.

4.4.5

Mentorprogram för att starta företag (företagande) bör inrättas, liksom stödsystem för alla typer av företagande (7).

4.5.1

Sport och fysiska aktiviteter är ett viktigt verktyg för att nå ut till ungdomar. De bidrar till en sund livsstil, ett aktivt medborgarskap och till social integration. En förutsättning för detta är att i mindre utsträckning betona idrottens roll som en åskådaraktivitet, kollektivt deltagande bör främjas liksom rekreationsidrott och idrott som inte utövas i tävlingssyfte.

4.5.2

Idrottsevenemang med aktivt deltagande är relativt vanliga bland klubbar för rekreationsidrott och lockar ungdomar med olika social bakgrund. Att koppla dessa till användningen av icke-formella inlärningsmetoder bland ungdomsarbetare kan erbjuda stora möjligheter när det gäller främjandet av idrott och fysiska aktiviteter bland ungdomar.

4.5.3

Ungdomsorganisationer på EU-nivå och nationell nivå bör i högre grad involveras i de pågående EU-kampanjerna för att främja en sund livsstil genom att bekämpa kostproblem, alkoholrelaterade skador, tobak och droger samt främja den mentala hälsan. Översynerna av EU:s strategier på dessa områden bör i högre grad fokusera på unga människor som en särskild grupp. Kommissionen bör också överväga att utarbeta en EU-strategi för sexuell hälsa, med särskilt fokus på ungdomar.

4.5.4

EU:s folkhälsoprogram bör främjas bland ungdomsorganisationerna. Programmet skulle kunna utgöra en källa till ytterligare medel avsedda för att främja en sund livsstil. Ungdomsorganisationer bör uppmuntras att dra nytta av detta EU-initiativ i samarbete med yrkesverksamma inom vården.

4.5.5

Kommissionen och medlemsstaterna bör också se över frågan om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen för unga människor. Uppgifter på nationell och europeisk nivå visar att unga arbetstagare löper större risk för arbetsolyckor. Antalet arbetsolyckor utan dödlig utgång var mer än 40 % högre bland 18–24 åriga arbetstagare än bland de äldre (8).

4.6.1

EESK anser att strategiförslaget bör präglas av en pragmatisk syn på frågan om delaktighet och att strategin bör vara mer än ett politiskt instrument. Det krävs en verklig och öppen dialog bland ungdomar och beslutsfattare på alla nivåer (europeisk, nationell, regional och lokal).

4.6.2

EESK ser olika potentiella sätt att nå detta mål:

4.6.3

Ungdomarnas deltagande i olika ungdomsorganisationer och i det civila samhället i stort bör ökas. Det behövs också ökad förståelse för och ett aktivare främjande av sådana begrepp som delaktighet och aktivt medborgarskap.

4.7.1

Samhället bör fortlöpande verka för att främja ungdomarnas potential. Därför bör det förhållningssätt som används gentemot missgynnade ungdomar optimeras med hjälp av särskilda åtgärder.

4.7.2

Ungdomsarbete och icke-formellt lärande utgör kraftfulla verktyg för integration av ungdomar. Personer som lämnar skolan i förtid och personer med invandrarbakgrund är lättare att nå under informella förhållanden utformade för att förhindra en eventuell social utestängning. Processen får inte vara probleminriktad och inte heller fokuserad enbart på personer som redan har problem.

4.7.3

EESK rekommenderar att särskilda åtgärder vidtas för projekt och aktiviteter som är direkt riktade till missgynnade ungdomar (dessa skulle kunna ingå i det nuvarande programmet ”Aktiv ungdom”). Detta bör inte ersätta programmets övergripande prioritering, utan snarare skapa större fokus på social integrering av missgynnade ungdomar.

4.7.4

Större insatser behövs för att skapa social sammanhållning i regionerna, där ungdomarnas delaktighet är lägre.

4.7.5

Det faktum att år 2010 har utsetts till Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning innebär en god möjlighet att främja och utveckla detta tema.

4.8.1

EESK anser i linje med vad vi framfört i tidigare yttranden att volontärverksamhet är en värdefull erfarenhet som främjar den personliga utvecklingen och den sociala och yrkesmässiga integrationen i samhället samt att den spelar en viktig roll i integrationen av ungdomar med färre möjligheter (10).

4.8.2

För att förstärka volontärverksamhetens roll bör Europeiska unionen se till att behovet av ett större erkännande av volontärverksamhet förs upp på den politiska agendan. Ett bra exempel är ”ungdomspasset”, som skulle kunna få efterföljare. Sådana initiativ som den europeiska volontärtjänsten bör vidareutvecklas, och värdet av volontärarbete bör också erkännas vid andra former av deltagande (t.ex. de övriga åtgärderna inom ramen för programmet ”Aktiv ungdom”).

4.8.3

Fler samverkanseffekter bör utvecklas mellan de nationella och europeiska systemen för volontärverksamhet. Begreppet volontärverksamhet har i dag flera olika betydelser, varför definitionen av volontärverksamhet bör harmoniseras så att den kan tillämpas i olika sammanhang.

4.8.4

I linje med kommitténs tidigare rekommendationer är det viktigt att på volontärområdet förbättra samarbetet mellan existerande program på nationell nivå och EU-nivå för att minska de tekniska hindren och hantera problemen i samband med sjuk- och olycksförsäkringar. EESK uppmanar Europeiska kommissionen att överväga att ta fram en märkning av utbytesprogram som uppfyller unionens kvalitetsnormer. Kvalitet i volontärverksamheten är viktig, oavsett verksamhetens form, och den måste säkerställas på lämpligt sätt (11).

4.8.5

Man bör också se till att volontärtjänster inte ersätter olika former av sysselsättning.

4.8.6

EESK uppmanar rådet att anta kommissionens förslag om att utropa år 2011 till ett europeiskt år för volontärarbete. Internationella dagen för frivilligas arbete – den 5 december – erbjuder också en god möjlighet att främja och utveckla denna fråga.

4.9.1

Ungdomarna utgör också ”faktorer” som påverkas direkt av globaliseringsprocessen. Man måste med hjälp av forskning skaffa bättre kännedom om globaliseringens inverkan på ungdomarna. Genom att delta i projekt och aktiviteter som utvecklar en känsla av global solidaritet och medvetenhet ökar ungdomarnas ansvar gentemot världssamfundet.

4.9.2

Globala frågor (miljö, klimatförändringar, hållbar utveckling) bör integreras i ungdomspolitiken, så att ungdomspolitiken och ungdomars projekt bidrar till en utveckling på detta område. Ungdomarna bör i sin tur också beaktas vid politiska diskussioner om globala frågor.

4.9.3

Kommittén välkomnar initiativet att göra ungdomar i världen till temat för den strukturerade dialog som ska föras år 2011, och ser detta som en god möjlighet att främja denna fråga.

5.1

EESK beklagar att den föreslagna strategin inte omfattar några konkreta metoder för genomförande och mätning av framstegen på EU-nivå och nationell nivå. Det är emellertid sannolikt att den öppna samordningsmetoden förblir det viktigaste redskapet. Kommittén anser att den bör kompletteras med en förnyad europeisk pakt för ungdomsfrågor.

5.2

Den framtida samarbetsramen bör bygga på en förbättrad strukturerad dialog som omfattar så många aktörer som möjligt och som utvecklas på alla nivåer. Dialogen bör inkludera ungdomar, ungdomsarbetare, ungdomsorganisationer, nationella organ, forskare och övriga berörda aktörer under hela det politiska kretsloppet och inom olika politikområden. Den bör bygga på en bred nedifrån-och-upp-strategi, som inkluderar olika former av aktivt medborgarskap och involverar ungdomar med färre möjligheter.

5.3

Det politiska beslutsfattandet inom ramen för den föreslagna strategin bör ske på solida grunder och vara så öppet som möjligt. EESK rekommenderar att databasen för det europeiska kunskapscentrumet för ungdomspolitik (12) används för offentliggörande av alla rapporter, insamlade data och analyser.

5.4

Ungdomarna bör stå i centrum för processen, och ungdomsarbete är det mest effektiva sättet att nå dem. Därför bör en utvärdering och höjning av ungdomsarbetets kvalitet utgöra en prioritet.