Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Förbindelserna mellan EU och Bosnien och Hercegovina – Det civila samhällets roll”

I ett brev av den 2 september 2008 ombads kommittén av Margot Wallström, vice ordförande i Europeiska kommissionen, och Olli Rehn, kommissionsledamot med ansvar för utvidgningen, att i enlighet med artikel 9 i samarbetsprotokollet mellan EESK och Europeiska kommissionen utarbeta ett förberedande yttrande om

”Förbindelserna mellan Europeiska unionen och Bosnien och Hercegovina – Det civila samhällets roll”.

Sektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 23 juni 2009. Föredragande var Patrik Zoltvány.

Vid sin 455:e plenarsession den 15–16 juli 2009 (sammanträdet den 16 juli 2009) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 147 röster för och 1 nedlagd röst.

1.4 Rekommendationer till det civila samhällets organisationer i Bosnien och Hercegovina:

Västra Balkan är ett av de områden som har högst prioritet i EU:s utrikespolitik. EU:s främsta mål för västra Balkan är att öka stabiliteten och välståndet i regionen. Att förbereda länderna på västra Balkan för ett EU-medlemskap är ett lika viktigt mål. För att uppnå detta mål arbetar EU med särskilda föranslutningsinstrument.

Stabiliserings- och associeringsprocessen skapades för att bistå länderna i regionen på deras väg mot ett EU-medlemskap. I den ingår politisk dialog, betydande handelsförmåner och ekonomiskt stöd. Den inbegriper även inrättande av ett omfattande avtalsförhållande som bör kunna hjälpa länderna i regionen att förbereda sin framtida anslutning. Ett par av målen med stabiliserings- och associeringsprocessen är att utveckla det civila samhället och demokratiseringen, och detta förväntas bidra till en politisk, ekonomisk och institutionell stabilisering av regionen. Undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet anses vara ett viktigt steg på vägen mot EU-medlemskap.

EESK spelar en viktig roll när det gäller att utveckla det civila samhället på västra Balkan. Kommittén inrättade 2004 kontaktgruppen för västra Balkan, och den är det enda permanenta organ inom EESK som är särskilt inriktat på denna region. Gruppen är ett av ett flertal andra EU-organ som verkar på detta område, och den koncentrerar sig på det mervärde den kan ge till EU:s allmänna arbete i frågan.

EESK:s huvudmål på västra Balkan är att övervaka förändringarna i den politiska, ekonomiska och sociala situationen i länderna på västra Balkan och i förbindelserna mellan EU och västra Balkan, i synnerhet genomförandet av Thessalonikiagendan och utvecklingen av stabiliserings- och associeringsprocessen. Dessutom vill man främja samarbetet mellan EESK och de civila samhällsorganisationerna på västra Balkan samt med nationella ekonomiska och sociala råd eller liknande institutioner, och uppmuntra och maximera utbytet av bästa metoder mellan de civila samhällsorganisationerna i EU och deras motsvarigheter på västra Balkan.

Den politiska processen i Bosnien och Hercegovina påverkas fortfarande av sviterna av kriget och Daytonavtalet, som skapade den oberoende staten Bosnien och Hercegovina i sin nuvarande form. Konkurrerande politiska krafter strävar efter att utnyttja Daytonavtalets konstitutionella struktur och samtidigt övervinna de problem som detta innebär. Att det krävs en förenkling och modernisering av styret i Bosnien och Hercegovina medges i allt högre grad av det internationella samfundet, men även av Bosnien och Hercegovina. Entiteternas politiska stöd till denna process, som till stor dels drivs av internationella krafter, är dock ojämnt.

Den viktigaste politiska utmaningen för landet under närmaste åren kommer att bli de konstitutionella reformerna. Utan dem kommer det att bli svårt att göra ytterligare framsteg mot en mer demokratisk och effektiv stat, ett genomförande av den omfattande reformagendan och ett närmande till EU. Översynen av Daytonavtalets konstitutionella struktur kan inte beordras utifrån, även om det internationella samfundet i stort, och EU i synnerhet, är redo att bistå. Reformen måste bli resultatet av ett samförstånd mellan de politiska aktörerna i Bosnien och Hercegovina, och den måste ha ett brett stöd från medborgarna. Denna process, som kan komma att påverka alla områden, är mycket känslig och kan ta lång tid att slutföra.

Värt att notera är att politikernas syn på landets framtid skiljer sig åt och att det fortfarande råder viss misstro bland medborgare av olika etnicitet. Generellt sett har den nationalistiska retoriken varit rådande, och Bosnien och Hercegovinas ledare har inte dragit nytta av den konstitutionella reformen för att skapa effektivare och billigare statliga strukturer som stöder vägen mot EU-integration.

På grund av oron över den politiska instabiliteten i Bosnien och Hercegovina och i regionen som helhet har stängningen av den höge representantens kansli skjutits på framtiden vid ett flertal tillfällen. I februari 2008 beslutade det fredsgenomförande rådet att göra stängningen beroende av Bosnien och Hercegovinas framsteg i fråga om fem specifika mål och två specifika villkor (undertecknande av stabiliserings- och associeringsavtalet och en stabil politisk situation). Förutom frågan om slutgiltigt fastställande av Brčkos ställning har det inte gjorts några större framsteg med att ta itu med de fem målen (2).

3.2 De politiska förbindelserna med EU och Bosnien och Hercegovinas grannländer:

Förhandlingarna om ett stabiliserings- och associeringsavtal med Bosnien och Hercegovina inleddes i november 2005. Stabiliserings- och associeringsavtalet paraferades den 4 december 2007 och undertecknades den 16 juni 2008, som en följd av framsteg på de fyra nyckelområden som fastställts av Europeiska kommissionen och rådet 2005 (3). I väntan på att alla EU-medlemsstater ska ratificera stabiliserings- och associeringsavtalet har de handelsrelaterade åtgärderna i avtalet satts i kraft genom det interimsavtal som gäller sedan den 1 juli 2008. Bland annat har stabiliserings- och associeringsavtalet formaliserat de handelsförmåner som EU gett till bosniska produkter sedan 2000 (på självständig grund), och detta har lett till att Bosnien och Hercegovina har fasat ut handelsrestriktioner och successivt minskat sina tullavgifter på EU-produkter. Genomförandet av interimsavtalet har hittills skett på ett tillfredsställande sätt.

Parallellt med förhandlingarna om stabiliserings- och associeringsavtalet utarbetades en överenskommelse om viseringslättnader som undertecknades den 17 september 2007 och trädde i kraft i januari 2008. Genom denna överenskommelse sänktes avgifterna för visumhanteringen, eller togs till och med bort totalt för vissa medborgarkategorier. Överenskommelsen förenklade också villkoren för att bevilja visum för många befolkningsgrupper, inklusive studenter, affärsmän, journalister etc. Diskussioner om att införa viseringsfrihet för bosniska medborgare inleddes av EU den 26 maj 2008. För att förhandlingarna ska kunna slutföras bör Bosnien och Hercegovina göra framsteg i uppfyllandet av alla kriterier.

När det gäller det ekonomiska föranslutningsstödet antogs det vägledande fleråriga planeringsdokumentet 2008–2010 för Bosnien och Hercegovina i september 2008. Under 2008 fördelade Europeiska kommissionen totalt 74,8 miljoner euro till Bosnien och Hercegovina inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen (IPA). Huvudinsatserna görs för att stärka rättsstaten och den offentliga förvaltningen, den ekonomiska och sociala utvecklingen samt den demokratiska stabiliseringen. Inom ramen för finansieringsmekanismen för det civila samhället anslogs 6,5 miljoner euro till utvecklingen av det civila samhället från de nationella IPA-programmen 2007–2008. Organisationerna i det civila samhället i Bosnien och Hercegovina drar också nytta av regionala aktiviteter och besöksprogram som finansieras av programmet med flera stödmottagare. Dessutom har 5,7 miljoner euro från gemenskapsfonder avsatts till budgeten för den höge representantens kansli fram till juni 2009.

Föranslutningsstödet och det återstående Cards-biståndet förvaltas av EU-delegationen i Sarajevo. En decentraliserad biståndsförvaltning kvarstår som ett mål på medellång sikt för Bosnien och Hercegovina. Förberedelserna för en decentraliserad förvaltning har till viss del gått framåt. Den nationella fonden och den centrala finansierings- och avtalsenheten inom finansministeriet har delvis bemannats, och ytterligare rekrytering pågår. Den komplexa institutionella och politiska miljön i Bosnien och Hercegovina har lett till betydande förseningar när det gäller ratificeringen av IPA-ramavtalet. Ett korrekt genomförande av avtalet har ännu inte kunnat säkerställas. Som en följd av detta har även genomförandet av IPA-programmet 2007 försenats.

Förbindelserna med Kroatien har genomgått stora förändringar sedan 2000. De två länderna har nått ytterligare överenskommelser om återvändande för flyktingar över gränsen mellan Bosnien och Hercegovina, och Kroatien och undertecknat ett frihandelsavtal som genomfördes nästan omedelbart. Ett avtal med Kroatien om dubbelt medborgarskap godkändes av Bosnien och Hercegovinas parlamentariska församling i februari 2008. Det uppskattas att omkring 400 000 medborgare i Bosnien och Hercegovina också har kroatiskt medborgarskap. Det finns fortfarande gränsdispyter att lösa, och det finns fortfarande hinder för överföring av rättsfall och utlämning av misstänkta för krigsförbrytelser och brott mot mänskligheten mellan Bosnien och Hercegovina och Kroatien.

Förbindelserna med Serbien har förbättrats väsentligt efter Milosevicregimens fall, och diplomatiska förbindelser inrättades den 15 december 2000. Under Bosnien och Hercegovinas ordförandeskap i den sydösteuropeiska samarbetsprocessen (SEECP) under 2003–2004 träffade utrikesministrarna i f.d. Jugoslavien sina kolleger i övriga sydöstra Europa för att utöka sina åtaganden om goda grannförbindelser, stabilitet, säkerhet och samarbete i sydöstra Europa.

Under valkampanjen i Bosnien och Hercegovina i oktober 2006 stärktes officiellt banden mellan Republika Srpska och Serbien, vilket utmynnade i undertecknandet av ett reviderat avtal om särskilda parallella förbindelser den 26 september 2007 i Banja Luka, även om båda sidor underströk att avtalet inte på något sätt skulle undergräva Bosnien och Hercegovinas självständighet, territoriella integritet eller politiska oberoende.

Det finns dock fortfarande potentiella spänningar i Bosnien och Hercegovinas förbindelser med Serbien. Efter Kosovos självständighetsförklaring har retoriken mot Daytonavtalet och separatisthoten i Republika Srpska ökat. Den 21 februari 2008 antog Republika Srpskas nationalförsamling en resolution som kopplar Republika Srpskas ställning i Bosnien och Hercegovina till den som Kosovo har i Serbien, och där man beskriver de omständigheter under vilka Republika Srpska skulle ha rätt att bryta sig ur.

Förbindelserna med Montenegro är goda och har utvecklats ytterligare. Avtal om samarbete inom försvaret, polisen och räddningstjänsten samt om gränsöverskridande samarbete har undertecknats.

Förbindelserna med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien är goda, både bilateralt och regionalt. Avtal om återtagande, polisiärt samarbete och räddningstjänst har ingåtts.

Förbindelserna med Albanien har utökats, och Bosnien och Hercegovina har beslutat att öppna en ambassad i Tirana.

Bosnien och Hercegovina deltar aktivt i regionala samarbetsprogram och initiativ, till exempel i Centraleuropeiska frihandelsområdet (Cefta).

Trots den svåra politiska miljön har Bosnien och Hercegovina haft fyra år av stabil ekonomisk utveckling, med en BNP-tillväxt som uppskattades till 5,5 % år 2008. Inflationen under det första kvartalet 2007 var bara 1,5 %, men på grund av en ökning av livsmedels- och transportpriserna började den stiga under andra halvåret 2007 och nådde 4,9 % i december. I augusti 2008 hade den gått upp till 9,5 %. Underskottet i bytesbalansen minskade från 21,3 % av BNP 2005 till 11,4 % 2006, men 2007 ökade det igen till 12,7 % av BNP. Handelsbalansunderskottet minskade från 49,6 % av BNP 2005 till omkring 37 % 2006 och 2007. För närvarande verkar det inte troligt att det kommer att ska några ytterligare förbättringar, eftersom exportökningen saktade in 2007, importen har ökat igen och de utländska direktinvesteringarna antagligen kommer att minska på grund av den globala finanskrisen. Det totala överskottet i de offentliga finanserna var 3 % av BNP 2006, och detta berodde främst på stigande intäkter efter införandet av mervärdesskatten. Överskottet minskade till 1,3 % av BNP 2007 och kan komma att förvandlas till ett underskott 2008, bland annat efter en ökning av momsåterbetalningarna.

Precis som i andra länder som befinner sig i en övergångsfas har Bosnien och Hercegovina en växande ekonomi, men landet måste också hantera utbredd fattigdom och sociala problem. Arbetslösheten beräknas ligga någonstans mellan 16 och 44 procent. Bosnien och Hercegovina har också drabbats av konsekvenserna av den finansiella och ekonomiska krisen, vilket är ett hot mot den ekonomiska, sociala och etniska situationen och mot förbindelserna inom EU och regionen.

Landets regerings- och förvaltningsstruktur är tungrodd och slukar mer än 50 procent av BNP. Fragmenterade strukturer, begränsade resurser, brist på erfarenhet och ad hoc-insatser för att stödja den nationella kompetensen undergräver regeringens förmåga att utforma och genomföra politiska åtgärder.

EU är Bosnien och Hercegovinas huvudsakliga handelspartner (handelsutbytet med EU står för över 50 % av Bosnien och Hercegovinas totala handel). Undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet och interimsavtalets ikraftträdande kommer antagligen att fördjupa detta förhållande och öka handelsintegrationen med EU. Bosnien och Hercegovina exporterar främst till Italien, Tyskland och Slovenien. Landets import kommer främst från dessa EU-länder, och i mindre utsträckning från Österrike. Exporten är huvudsakligen baserad på metaller, trä och trävaror, mineralprodukter samt kemikalier. Importen omfattar framför allt maskiner, mineralprodukter, livsmedel och kemikalier.

5. Det civila samhällets organisationer: rådande situation och organisationernas roll

Formellt existerar inte den sociala dialogen i Bosnien och Hercegovina. Detta beror på att den gällande konstitutionen inte innehåller några regler för hur man på statsnivå inrättar institutioner som har hand om socialpolitik och utbildning.

De åtta viktigaste ILO-konventionerna har ratificerats av Bosnien och Hercegovina. Föreningsfrihet garanteras i författningarna i Bosnien och Hercegovina, Federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska. De två entiteterna har separat arbetsmarknadslagstiftning, och det har även distriktet Brčko.

Bosnien och Hercegovinas lag om organisationer och stiftelser, som antogs i december 2001, innehåller inga bestämmelser om registrering av ett fackförbund på Bosnien och Hercegovina-nivå.

Enligt 2008 års framstegsrapport från kommissionen har dock inga framsteg gjorts på detta område. Det faktum att det inte finns någon makt på statlig nivå när det gäller sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitik förblir ett hinder för utvecklingen av en landsomfattande sysselsättningsstrategi. Baserat på konstitutionella argument vägrar Republika Srpska systematiskt att låta den statliga nivån spela en roll när det gäller interna arbetsmarknadsfrågor. Sysselsättningsstrategier och projekt för aktiva sysselsättningsåtgärder har tagits fram av de två entiteterna och distriktet Brčko. Det råder dock brist på samordning dem emellan.

Det råder en liknande situation när det gäller den sociala dialogen. Fackförbundet har inte kunnat registrera sig på statlig nivå. Att kunna registrera fackföreningar är synonymt med ett erkännande av fackföreningarna och deras representativitet i den nuvarande lagstiftningen. Dessutom är den rättsliga grunden och förfarandet för arbetsmarknadens parter desamma som för alla andra organisationer i det civila samhället, t.ex. konsumentgrupper och idrottsrörelsen, vilket inte är rimligt. Den komplexa politiska och sociala organisationen i landet fortsätter att påverka dialogen mellan arbetsmarknadens parter, och några lösningar verkar inte finnas i sikte. Bristen på klarhet när det gäller rättslig registrering av fackföreningar har blockerat ytterligare framsteg mot att införa kollektivförhandlingar. En ny lag, som ersätter den ovannämnda lagen om organisationer och stiftelser, bör utarbetas så att regeringen inte längre har befogenhet att göra en skönsmässig bedömning när det gäller beslutet att registrera en ny organisation eller inte.

I fallet Bosnien och Hercegovina är det svårt att tala om arbetsgivarorganisationer som är aktiva på statlig nivå. Eftersom det inte finns något arbetsmarknadsministerium på statsnivå och eftersom många av de ekonomiska frågorna faller inom entitetsregeringarnas ansvarsområden, finns det ingen officiell samordning eller något officiellt samarbete mellan arbetsgivarorganisationer på statsnivå.

Det två största arbetsgivarorganisationerna är arbetsgivareföreningarna i federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska. Båda sammanslutningarna deltar i ekonomiska och sociala råd på entitetsnivå. Arbetsgivarorganisationernas huvudproblem, både internt och externt, är hur representativa de är och hur effektivt de företräder sina medlemmars intressen gentemot de offentliga myndigheterna.

Fackanslutningen i den formella sektorn är ganska hög i Federationen Bosnien och Hercegovina och i Republika Srpska. Samorganisationen för fristående fackföreningar (Savez Samostalnih Sindikata Bosne i Hercegovine, SSSBiH) organiserar arbetstagare i Federationen Bosnien och Hercegovina, och samorganisationen för fackföreningar i Republika Srpska (Savez Sindikata Republike Srpske, SSRS) gör detsamma i Republika Srpska. De fackliga samorganisationerna i de två entiteterna i Bosnien och Hercegovina, dvs. Federationen Bosnien och Hercegovina och Republika Srpska, inrättade vid ett konstituerande möte i Sarajevo den 24 juni 2005 en gemensam paraplyorganisation för fackföreningarna i Bosnien och Hercegovina (KSBiH). KSBiH har ansökt om registrering på statlig nivå, men denna fråga har ännu inte lösts.

Det har inte inrättats något ekonomiskt och socialt råd på statlig nivå, främst på grund av oviljan att ta upp frågan om social dialog på statsnivå, framför allt från Republika Srpskas sida (4). Det finns två arbetsmarknadslagar, en i varje entitet, och det finns inget arbetsmarknadsministerium på statsnivå. Huvudfrågorna för arbetsmarknadens parter, t.ex. den ekonomiska politiken, arbetsmarknadslagstiftningen och utbildningen, faller under entitetsregeringarnas och de lokala regeringarnas ansvarsområden. En renodlad inre marknad (inbegripet arbetsmarknad) har ännu inte inrättats i Bosnien och Hercegovina. Ekonomiska och sociala råd fungerar endast på entitetsnivå, och deras verksamhet finansieras av regeringen. Det återstående formella hindret för att inrätta ett ekonomiskt och socialt råd på statlig nivå är att fackföreningarnas paraplyorganisation inte erkänns. Det bör också noteras att arbetsmarknadsparternas resurser fortfarande är svaga och att deras interna arbete måste bli mer professionellt.

Bosnien och Hercegovinas historia när det gäller utveckling av det civila samhället är ”begränsad”. Före kriget fanns det en rad offentliga organisationer med verksamhet främst inom kultur och idrott. Under och efter kriget har de flesta av de icke-statliga organisationerna fokuserat sin verksamhet på fördelningen av det humanitära biståndet och bara långsamt ändrat fokus till mer normal verksamhet.

Icke-statliga organisationer kan registrera sig på statlig nivå, entitetsnivå, kantonnivå (för Federationen Bosnien och Hercegovina) eller kommunal nivå. Sedan 2002 tillåter lagen om organisationer och stiftelser att icke-statliga organisationer registrerar sig vid Bosnien och Hercegovinas justitiedepartement och att de är aktiva var som helst i landet. Men på grund av de omständliga förfaranden som krävs för att bli registrerad på statlig nivå och på grund av att statsnivåregistrering inte erkänns på entitetsnivå (Republika Srpska), är det många icke-statliga organisationer som föredrar att registrera sig på entitetsnivå. 2004 undertecknades ett samförståndsavtal för inrättande av ett gemensamt register för organisationer och stiftelser i Bosnien och Hercegovina mellan staten, entitetsregeringarna och distriktet Brčko. Detta främjar en ökande rörelsefrihet för organisationer och stiftelser och skapar ett system där man kan få snabb tillgång till information om alla stiftelser och organisationer.

Lagen om organisationer och stiftelser ändrades och trädde i kraft 2008. Reglerna för registrering från 2002 gäller fortfarande, vilket försvårar registreringen. Myndigheterna i Bosnien och Hercegovina strävar efter att ändra regelverket i syfte att minska det antal blanketter som krävs. Det finns även planer på att införa registrering på nätet.

Enligt en studie som utförts av FN:s landenhet (5) är en av huvudfrågorna för det civila samhällets organisationer det nyligen införda mervärdesskattesystemet. Genom mervärdesskattelagen, som trädde i kraft den 1 januari 2006, infördes en enhetlig skattesats på 17 % vilket innebär en skattehöjning. Olika former av uppbörd (sociala, hälsorelaterade) tillkommer när det civila samhällets organisationer anställer personal. Extra skatter läggs på donationer. Det allmänna intrycket är att det skulle vara välkommet med skatteundantag för den civila samhällssektorn och att detta skulle underlätta deras arbete.

Offentlig finansiering av det civila samhällets organisationer är en annan viktig fråga. I de flesta fall anser dessa organisationer att fördelningen av offentliga medel inte är tillräckligt transparent. Lagstiftning om volontärverksamhet har ännu inte genomförts. Att finna en lösning på problemet med dålig tillämpning av lagstiftningen och behovet av att harmonisera lagarna fortsätter att vara mycket viktigt. Vissa av det civila samhällets organisationer anser att det inte är möjligt att få insyn i eller tillgång till utarbetandet av lagförslagen i Bosnien och Hercegovina.

Det civila samhällets organisationer anser att stödet från de politiska instanserna är svagt, eftersom en del av dem ser den civila samhällssektorn som en rival. Det finns också en allmän missuppfattning hos de lokala myndigheterna om värdet av och fördelarna med partnerskap med det civila samhället.

Det totala antalet registrerade icke-statliga organisationer i Bosnien och Hercegovina är nu närmare 8 000 (6), men antalet aktiva är mycket mindre. Inkomsterna för den tredje sektorn uppskattas till 4,5 % av BNP och de operativa kostnaderna till 2,4 %. Den personal som är anställd i sektorn representerar 1,45 % av den ekonomiskt aktiva befolkningen (7).

De icke-statliga organisationernas dominerande verksamhet är att värna om de mänskliga rättigheterna. Andra områden av betydelse för organisationernas engagemang är utbildning, jämställdhetsfrågor, ekonomisk utveckling, humanitärt bistånd, utveckling av det civila samhället, hälso-, barn- och ungdomsfrågor samt samhällsutveckling.

Vissa framsteg har noterats när det gäller institutionalisering av förhållandet mellan myndigheterna och den icke-statliga sektorn på statsnivå. Bosnien och Hercegovinas ministerråd undertecknade tillsammans med företrädare för det civila samhället den 7 maj 2007 samarbetsavtalet mellan Bosnien och Hercegovinas ministerråd och den icke-statliga sektorn i landet.

En nämnd för det civila samhället inrättades i oktober 2007 i enlighet med avtalet. Även om nämnden inte representerar hela det civila samhället så har den 31 undersektorer, vilket gör den till det starkaste forumet för icke-statliga organisationer i landet. Större insatser från myndigheternas sida krävs dock för att man ska kunna skapa en regelbunden och systematisk kommunikation med det civila samhället, och för att uppmuntra dess deltagande i utformningen av politiken.

Den europeiska idén är inte särskilt närvarande i de civila samhällsorganisationernas arbete. Medborgarna ser EU-integration av Bosnien och Hercegovina som ett avlägset projekt, och många av organisationerna har begränsad erfarenhet av att arbeta med sina systerorganisationer från EU-länderna. EU-debatten har just börjat i Bosnien och Hercegovina. Det civila samhällets organisationer fokuserar sina projekt på de prioriteringar som görs av ekonomiska donatorer – internationella organisationer och regeringar samt lokala donatorer. Stödet till europeisk integration av Bosnien och Hercegovina i varje sektor märks inte på allvar, med undantag för verksamheten i internationella icke-statliga organisationer. Trots detta finns det stöd för ett framtida EU-medlemskap bland 80 procent av Bosnien och Hercegovinas medborgare, vilket är en bra utgångspunkt för de civila samhällsorganisationernas insatser för att verka för att kriterierna för EU-medlemskap ska uppfyllas.

Bryssel den 16 juli 2009

Mario SEPI

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

(1) Enligt den definition som används av Europeiska ekonomiska och sociala kommittén omfattar ”det civila samhället” arbetsgivarorganisationer, arbetstagarorganisationer och andra icke-statliga organisationer och intressegrupper.

(2) 1) En godtagbar och hållbar lösning på frågan om rimlig fördelning av egendom mellan staten och övriga myndighetsnivåer. 2) En godtagbar och hållbar lösning gällande försvarsmateriel. 3) Slutgiltigt fastställande av Brčkos ställning. 4) Finanspolitisk hållbarhet (genom en överenskommelse om en permanent metod för beräkningen av koefficienter vid myndigheten för indirekt beskattning och inrättande av ett nationellt skatteråd). 5) Befästande av rättstatsprincipen (genom antagande av en nationell strategi för hantering av krigsförbrytelser, en lag om utlänningar och asyl och en nationell strategi för reform av rättsväsendet).

(3) 1) Genomföra reformen av polisväsendet enligt avtalet om omstrukturering av polisväsendet från oktober 2005. 2) Samarbeta fullt ut med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien. 3) Anta och genomföra all nödvändig lagstiftning om radio och tv i allmänhetens tjänst. 4) Utveckla den rättsliga ramen och den administrativa kapaciteten, så att stabiliserings- och associeringsavtalet kan genomföras korrekt.

(4) Republika Srpskas premiärminister, Milorad Dodik, deklarerade den 22 augusti 2007 att Republika Srpskas regering inte kommer att stödja ett inrättande av ett socialt råd på Bosnien och Hercegovina-nivå eftersom den grundläggande ekonomin och de sociala frågorna hanteras på entitetsnivå och eftersom inrättandet av ett sådant råd är en politisk fråga.

(5) Bedömning av nivån på samarbetet mellan FN:s kontor och det civila samhällets organisationer i Bosnien och Hercegovina, januari 2007, arbetsdokument från UNCT i Bosnien och Hercegovina.

(6) Uppgift från februari 2005, ingick i rapporten från det EU-finansierade projektet ”Inventering av icke-statliga aktörer i Bosnien och Hercegovina”, september 2005.

(7) Sysselsättning, samhällstjänster och den icke-statliga organisationssektorn. Ställning och framtidsutsikter för Bosnien och Hercegovina. Analys och politiska konsekvenser, kvalitativ studie nr 3, 2 april 2005, DFID Labour and Social Policy Project.