Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Det civila samhällets deltagande i det östliga partnerskapet”

I en skrivelse av den 12 januari 2009 framförde Milena Vicenová, ambassadör och ständig representant för Tjeckien vid EU, en begäran till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om att utarbeta ett förberedande yttrande på följande tema:

Facksektionen för yttre förbindelser, som svarat för kommitténs beredning av ärendet, antog sitt yttrande den 16 april 2009. Föredragande var Ivan VOLEŠ.

Vid sin 453:e plenarsession den 13–14 maj 2009 (sammanträdet den 13 maj) antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén följande yttrande med 160 röster för, 15 röster emot och 18 nedlagda röster:

1.1 EESK välkomnar och stöder förslaget om att inrätta ett östligt partnerskap, som utgör en kvalitativt sett högre form av samarbete med de östliga grannländer som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. Partnerskapet bör baseras på delade gemensamma värden och på respekten för de mänskliga rättigheterna, som utgör grunden för den sociala och civila dialogen och ett erkännande av den viktiga roll som det civila samhället spelar i demokratiska samhällen.

1.2 Det samarbetsprogram som ingår i det östliga partnerskapet bör fokusera på ett konkret stöd till partnerländerna, särskilt i dag, när den globala ekonomiska krisen påverkar ländernas ekonomi och får allvarliga sociala konsekvenser. Det östliga partnerskapet borde även bidra till att stärka institutionerna och till en fredlig lösning på pågående konflikter.

1.3 Det östliga partnerskapet löser inte frågan om medlemskap i EU, som är ett önskemål från ett antal av de berörda länderna. Efter det att de har anpassat sin lagstiftning till de europeiska normerna inom de berörda sektorerna borde partnerländerna ges möjlighet att få en privilegierad ställning, så att de liksom medlemmarna i EES kan delta i utarbetandet av gemenskapens regelverk på vissa områden, dock utan rösträtt.

1.4 När det östliga partnerskapet genomförs bör man dra lärdom av fem års erfarenhet från genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken:

1.5 En förutsättning för partnerländernas deltagande i det östliga partnerskapet ska vara att de vill och är beredda att dela EU:s värdegrund, respektera de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt utveckla och stödja den sociala och civila dialogen. Framför allt gäller detta Vitryssland.

1.6 Det östliga partnerskapet får inte leda till att det uppstår nya skiljelinjer i Östeuropa, och det är viktigt att tredjeländer kan delta på områden där de delar gemenskapsintressen med EU och det östliga partnerskapet, t.ex. när det gäller en säker energiförsörjning, migration och miljöskydd. Många av det östliga partnerskapets prioriteringar ingår i det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland. EESK föreslår att man inom ramen för det civila samhällets forum och de tematiska plattformarna involverar det civila samhällets organisationer i Ryssland, Turkiet och andra länder i förhandlingarna om frågor av gemensamt interesse.

1.7 För att det östliga partnerskapets målsättningar ska uppfyllas är det viktigt att främja rörligheten och kontakterna mellan människor. EESK förordar flexiblare visumregler för vissa grupper av medborgare i partnerländerna i syfte att stegvis avskaffa dessa regler, under förutsättning att båda parters säkerhetsintressen respekteras.

1.8 Europeiska ekonomiska och sociala kommittén är beredd att med stöd från det civila samhället i partnerländerna bidra till genomförandet av det östliga partnerskapet och att tillhandahålla den erfarenhet som har förvärvats i samband med etableringen av det civila samhällets nätverk i ett stort antal länder och regioner, bland annat de östliga grannländerna. EESK vill uppmana kommissionen och rådet att tilldela kommittén en central roll i anslutning till etableringen av ett forum för det civila samhället som ett led i det östliga partnerskapet. Detta forum ska fungera som ett smidigt och öppet nätverk för det civila samhället i EU och i partnerskapsländerna i öst. Sammankomster ska anordnas en gång per år, och verksamheten ska följas upp i arbetsgrupper och team som behandlar konkreta frågor i syfte att lägga fram förslag till program och projekt med målsättningen att uppfylla det östliga partnerskapets mål. En tillräcklig finansiering bör understödja det civila samhällets fulla och effektiva medverkan i forumet.

1.9 På det bilaterala planet ställer EESK sig bakom att man inrättar strukturer i partnerländerna i syfte att göra det möjligt för arbetsmarknadsparterna och andra organisationer i det civila samhället att delta i samrådsförfarandet i anslutning till genomförandet av de bilaterala program som EU och partnerländerna utvecklar; det inbegriper även utarbetandet av nationella planer för genomförande, deras tillämpning och uppföljningen av uppnådda resultat.

1.10 För att det civila samhället ska kunna uppfylla sin uppgift vill EESK uppmana kommissionen att se till att involvera det civila samhällets organisationer i det heltäckande programmet för institutionell uppbyggnad och i partnerskapsprojekten inom ramen för finansieringen under det relevanta kapitlet i det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

1.11 EESK är redo att tillsammans med partnerländernas civila samhällsorganisationer delta i var och en av de fyra tematiska plattformarna. Dessa berör i själva verket problemområden som EESK har arbetat aktivt med, och som kommittén redan har utarbetat ett flertal yttranden och rekommendationer om.

2. Inledning och innehållet i förslaget om att inrätta ett östligt partnerskap

2.1 Kommittén ställer sig positiv till det tjeckiska ordförandeskapets begäran om ett förberedande yttrande som undersöker möjligheterna att involvera det civila samhället i det östliga partnerskapet och de sätt på vilka detta skulle kunna ske med utgångspunkt i förslaget i kommissionens meddelande av den 3 december 2008 (1).

2.2 Den europeiska grannskapspolitiken, som infördes i samband med EU:s utvidgning 2004, har gjort det möjligt att stärka EU:s bilaterala förbindelser med grannländerna i öst (2) och uppnå ett stort antal resultat när det gäller konsolideringen av de ömsesidiga kontakterna. Den europeiska grannskapspolitiken har emellertid inte helt uppfyllt förväntningarna, i synnerhet inte i de länder som har större ambitioner vad gäller EU.

2.3 Initiativet togs av Polen och Sverige som vid ett möte i rådet (allmänna frågor och yttre förbindelser) den 26 maj 2008 lade fram ett förslag om att upprätta ett ”östligt partnerskap” som en kvalitativt sett högre form av europeisk grannskapspolitik. Förslaget fick stöd av det tjeckiska ordförandeskapet, som har gjort initiativet till en av sina prioriterade frågor.

2.4 Den 3 december 2008 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om det östliga partnerskapet. Efter att ha antagits av rådet på toppmötet i mars (3), kommer det östliga partnerskapet att lanseras den 7 maj 2009 i Prag vid ett toppmöte mellan partnerländerna i det östliga partnerskapet.

2.5 Det östliga partnerskapet syftar till att i högre grad än tidigare stödja partnerländerna i deras insatser för att närma sig EU samt till att ge dem nödvändigt stöd för att de ska kunna genomföra de reformer som krävs på vägen mot demokrati och när det gäller marknadsekonomi, tillämpningen av rättstatsprincipen, goda styresformer, respekten för de mänskliga rättigheterna, respekten för och skyddet av minoriteter samt genomförandet av de principer som styr marknadsekonomin och en hållbar utveckling.

2.6 Det östliga partnerskapet kommer i synnerhet att genomföras på det bilaterala planet, och målsättningen är att sluta associeringsavtal (4), i den mån som partnerna har gjort framsteg med hänsyn till demokrati, respekt för rättsstaten och de mänskliga rättigheterna (5). Varje associeringsavtal kommer dessutom att inbegripa ett djupgående och brett frihandelsområde.

2.7 På det multilaterala planet har man för avsikt att etablera fyra tematiska plattformar som ska behandla följande frågor: 1) demokrati, goda styresformer och stabilitet 2) ekonomisk integration och konvergens med EU:s politik 3) energisäkerhet och 4) mellanfolkliga kontakter. Den multilaterala ramen kommer att stärka förbindelserna mellan EU och de östliga partnerländerna med avseende på en framtida ekonomisk gemenskap med grannländerna. Konkreta framsteg inom det multilaterala samarbetet skulle kunna göras tack vare olika nyckelinitiativ (6). Dessa initiativ skulle kunna finansieras av internationella finansinstitut, den privata sektorn och olika bidragsgivare.

2.8 Toppmöten för stats- och regeringscheferna i EU och partnerländerna kommer att anordnas vartannat år, utrikesministrarna kommer att sammanträda varje år medan sammanträden med högt uppsatta tjänstemän inom de enskilda plattformarna och med de sakkunniga i arbetsgrupperna kommer att hållas två gånger om året.

2.9 Kommissionen och rådet räknar med det civila samhällets medverkan när det gäller att uppfylla det östliga partnerskapets mål, och föreslår att det inrättas ett forum för det civila samhället som ska svara för dialogen med de offentliga myndigheterna. Kommissionen har uppmanat Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att delta i arbetet inom ramen för de tematiska plattformarna för demokrati, goda styresformer och stabilitet samt mellanfolkliga kontakter.

2.10 Finansieringen av det östliga partnerskapet ska ökas från 450 miljoner euro 2008 till 600 miljoner euro 2013, vilket kräver extra medel som förmodligen kommer att tas ur reserverna i budgeten för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

3. Hur kan det östliga partnerskapet bli ett instrument för att bättre genomföra den europeiska grannskapspolitiken?

3.1 EESK betraktar det östliga partnerskapet som en ny strategisk ram för den östliga dimensionen inom den europeiska grannskapspolitiken och som ett uttryck för solidaritet med befolkningarna i Östeuropa. Det bör baseras på delade gemensamma värderingar, stöd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, goda styresformer och uppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle, som det civila samhället utgör en integrerad del av. Den politiska viljan hos regeringarna i partnerländerna att utveckla dialogen med det civila samhället och stödja dialogen mellan arbetsmarknadsparterna bör utgöra en av indikatorerna när det gäller användningen av de samarbetsinstrument och -program som ingår i det östliga partnerskapet.

3.2 Den växande globala finansiella och ekonomiska krisen hotar EU:s östliga grannländers ekonomiska utveckling och stabilitet. Enligt EESK:s uppfattning bör samarbetsprogrammet i det östliga partnerskapet och de ekonomiska medel som redan har avsatts inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet inriktas på att stödja långsiktiga strukturella reformer och samtidigt hjälpa regeringarna i partnerländerna att stabilisera den ekonomiska och sociala situationen och komma till rätta med krisens negativa följder för de svagaste befolkningsgrupperna.

3.3 Syftet med det östliga partnerskapet är att bidra till de östeuropeiska ländernas modernisering i enlighet med EU:s normer utan några direkta utsikter till ett medlemskap, något som inte får minska de enskilda ländernas ambitioner när det gäller deras framtida förbindelser med EU. I syfte att öka partnerländernas motivation att mer aktivt genomföra reformer och normer med EU som förebild, förespråkar EESK att man ger dem möjlighet att uppnå en privilegierad ställning när de har genomfört EU:s lagstiftning på fastställda områden. På så vis kan de liksom EES-länderna (7) integreras på den inre marknaden, delta i gemenskapens och gemenskapsorganens program och – utan rösträtt – medverka på sakkunnignivå vid utarbetandet av nya gemenskapsrättsakter.

3.4 Det östliga partnerskapet bör ses som det instrument med vilket EU kan hjälpa Azerbajdzjan, och på längre sikt även Vitryssland, att uppfylla villkoren för medlemskap i WTO. Det faktum att alla andra östliga partnerländer redan är medlemmar i WTO skapar en god grund för etableringen av en multilateral dialog, som inte enbart går ut på att liberalisera de bilaterala handelsförbindelserna mellan EU och de olika partnerländerna utan även på en regional liberalisering av handeln mellan de östliga partnerländerna. Så snart detta partnerskap har inletts bör en av EU:s prioriteringar vara att skapa en ekonomisk grannskapsgemenskap med EES som förebild (8).

EESK rekommenderar att man när det östliga partnerskapet genomförs drar lärdom av erfarenheterna av genomförandet av den europeiska grannskapspolitiken 2004–2008 (9). Dessa erfarenheter kan sammanfattas enligt följande:

3.5.1 Det civila samhället bör höras i samband med de framtida förhandlingarna om associeringsavtal mellan EU och partnerländerna, och särskilt om det civila samhällets roll och möjligheten att inom ramen för dessa avtal bilda gemensamma rådgivande kommittéer bestående av företrädare för det civila samhället i partnerländerna och i EU:s medlemsstater.

3.5.2 Regeringarna i partnerländerna bör planlägga och genomföra prioriteringarna i de nationella handlingsplanerna i samarbete med kommissionen och övriga berörda parter (politiska krafter, arbetsmarknadsparterna, det civila samhället, de lokala och regionala myndigheterna), så att genomförandet av dessa planer får ett så brett stöd som möjligt. Handlingsplanerna bör innehålla bestämmelser som gör det möjligt för det civila samhället att på ett effektivare sätt delta i samrådsförfarandet, bl.a. genom att man ser till att EU-dokumenten översätts till de nationella språken.

3.5.3 Underutskotten för samarbete om sektorsinriktade frågor, som inrättats på grundval av partnerskaps- och associeringsavtalen, har till uppgift att sprida information och möjliggöra feedback inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken, men de utför endast delvis denna uppgift eftersom de sammanträder sällan och oregelbundet. Sammanträdena i dessa underutskott liksom kontrollen av dem bör vara obligatoriska. Företrädarna för de institutionella plattformar som det sedan lång tid tillbaka finns planer på att inrätta inom ramen för det östliga partnerskapet (det parlamentariska samarbetet EuroNest, det civila samhällets forum och en lokal och regional ledamotsförsamling), bör uppmanas att övervaka underutskottens arbete och de nationella organens aktiviteter vad gäller genomförandet av prioriteringarna i handlingsplanerna. Utvärderingen av de framsteg som hittills gjorts bör baseras på tydliga referenskriterier, som fastställs gemensamt och som är öppna för insyn och mätbara, och det civila samhället bör kunna delta i definitionen av dessa kriterier och övervaka deras tillämpning.

3.5.4 Det östliga partnerskapets initiativ bör innehålla en tydligare definition av de sektorsspecifika instrumenten. Man bör i detalj precisera de kriterier som ett partnerland bör uppfylla för att få delta i ett sektorsprogram eller ett särskilt organ, så att varje land vet vilka villkor som måste vara uppfyllda för att få delta i gemenskapens program och organ.

3.5.5 De tematiska plattformarna bör möjliggöra regelbundet utbyte av goda metoder mellan EU, medlemsstaterna och partnerländerna, så att man kan ta fram gemensamma multilaterala projekt inom lämpliga områden. Inom plattformarna skulle förhandlingarna kunna röra till exempel följande frågor:

De organisationer i det civila samhället som företräds i forumet för det civila samhället kan om de så vill få delta i valet av ämnen och i behandlingen av frågorna. För att kunna delta i arbetet bör det civila samhällets organisationer erhålla tillräcklig finansiering.

3.6 EESK anser att partnerländerna endast bör kunna delta i samarbetsprogram inom ramen för det östliga partnerskapet om de i full utsträckning har anslutit sig till och kan säkerställa respekten för gemensamma värderingar som mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, gott styre och dialog med ett oberoende civilt samhälle och arbetsmarknadsparterna. EESK påminner om att detta i synnerhet gäller Vitryssland och dess deltagande i det östliga partnerskapet.

3.7 EESK anser att det är viktigt att det östliga partnerskapet inte leder till att det uppstår nya skiljelinjer i Östeuropa, och att företrädare för tredjeländer kan delta på områden av gemensamt intresse. Det östliga partnerskapet innehåller många prioriteringar som omfattas av det strategiska partnerskapet mellan EU och Ryssland. Man kan t.ex. nämna dialogen om energisäkerhet, migrationsfrågor, miljöfrågor och andra regionala och globala problem som bara kan få konkreta lösningar om Ryssland, Turkiet och dessutom företrädare för länder i Centralasien deltar. EESK föreslår att företrädare för det civila samhället i tredje länder får ingå i förhandlingar om dessa frågor i forumet för det civila samhället, eller inom ramen för andra plattformar.

3.8 Det östliga partnerskapet bör utgöra ett komplement till Svartahavssynergin. Dessa två initiativ har olika mål och använder inte samma instrument, men de har vissa gemensamma insatsområden. Det är alltså nödvändigt att stärka samordningen i fråga om de tillvägagångssätt som används inom ramen för dessa två initiativ så att man undviker onödigt dubbelarbete eller överlappning inom vissa verksamhetsområden.

3.9 För att det östliga partnerskapets målsättningar ska uppfyllas är det viktigt att främja kontakten mellan människor. Rörlighet är en central beståndsdel i alla bilaterala och multilaterala förbindelser. För att kunna göra framsteg mot slutmålet (avskaffande av visumkravet för dessa länder) måste man arbeta successivt med att göra visumbestämmelserna mer flexibla för studenter, affärsmän, personer som regelbundet reser till EU:s medlemsstater och anhöriga, samt sänka visumkostnaderna. Man bör i förhand sluta nödvändiga avtal med partnerländerna.

3.10 EESK föreslår att man med partnerländerna, medlemsstaterna, arbetsmarknadsparterna och det organiserade civila samhället inleder en dialog om arbetsmarknadsfrågor, bland annat arbetskraftens utveckling och rörlighet, samt om hur man gemensamt kan bekämpa illegalt arbete och arbetsförhållanden som strider mot viktiga ILO-konventioner.

4.1 Även om de sex länderna i det östliga partnerskapet skiljer sig åt vad avser historia, politik och socioekonomiska förhållanden, så kännetecknas det civila samhället av många likheter på grund av den samhälleliga utveckling som dessa länder genomgick under Sovjettiden. Det civila samhällets organisationer var på den tiden bara en enkel ”kugge i maskineriet” för det kommunistparti som satt vid makten.

4.2 När Sovjetunionen föll samman kunde dessa länder vinna självständighet, men drabbades samtidigt av en avsevärd nedgång i ekonomin. Ekonomiska reformer i syfte att övergå från centralstyrning till marknadsekonomi har genomförts i långsam takt och utan samlat grepp. Situationen har dessutom komplicerats av politisk instabilitet och maktkamp. I minst fyra länder (Moldavien, Armenien, Azerbajdzjan och Georgien) har situationen förvärrats genom väpnade konflikter med grannländer eller utbrytarregioner.

4.3 Trots den ekonomiska tillväxten i slutet av 1990-talet och efter år 2000 präglas situationen i dessa länder fortfarande av instabilitet, något som ytterligare förvärrar konsekvenserna av den aktuella ekonomiska krisen. Det finns djupgående sociala skillnader – en stor del av befolkningen försörjer sig inom den informella ekonomin eller har utvandrat för att söka arbete i utlandet. De främsta hindren för modernisering och utveckling finns kvar: byråkrati, överdriven reglering samt den korruption som blir följden.

4.4 I alla partnerländerna har det civila samhällets arbetsfält successivt utvidgats under de senaste åren. Man kan till och med notera en liten förbättring i Vitryssland som en följd av påtryckningar från EU och den internationella opinionen. Den europeiska grannskapspolitiken och dess instrument samt Internationella arbetsorganisationens (ILO) bidrar till ett successivt införande av en dialog mellan arbetsmarknadsparterna och en institutionalisering av denna i partnerländerna. Gemenskapens bestämmelser respekteras fortfarande långt ifrån alltid när det gäller ett självständigt rättsväsen eller fördelningen av befogenheter och ansvar mellan å ena sidan de centrala myndigheterna och å andra sidan de lokala och regionala myndigheterna, korrekt tolkning och tillämpning av de medborgerliga fri- och rättigheterna, samt massmediernas oberoende. Regeringarna tvekar inför att acceptera mångfalden i samhället, arbetsmarknadsparternas och det civila samhällets organisationers oberoende samt rätten till social och civil dialog, som behövs för att stärka hela samhället.

4.5 Sedan fem år sysslar EESK med situationen för det civila samhället i alla partnerländerna, bland annat när det gäller föreningsfriheten, registrering, skatterättsliga bestämmelser och förfaranden, yttrandefrihet och trepartssamrådens funktion. Kommittén har i yttranden om dessa frågor presenterat ett flertal rekommendationer (10).

4.6 Deltagarna i konferensen om den sociala och civila dialogen i Svartahavssynergin och det östliga partnerskapet, som organiserades gemensamt av EESK och ILO den 2–3 mars 2009, bekräftade att en trepartsdialog existerade officiellt i alla partnerländerna, men att innehållet inte egentligen gjorde det möjligt att utföra uppdraget. Dessutom lyckas man inte införa en social dialog på regional nivå eller en sektorsdialog. Samtliga deltagare ansåg att det är nödvändigt att låta det civila samhället delta i praktiken i dessa två regionala initiativ.

I samtliga partnerländer finns de traditionella aktörer som företräder företagarna och tillhandahåller nödvändiga tjänster, till exempel handelskammare eller företagarsammanslutningar. De pågående reformerna och kravet på arbetsgivarna att ställa upp som motpart i den sociala dialogen har medfört inrättandet av arbetsgivarorganisationer som omfattar större företag och branschorganisationer. Dessa organisationer har fortfarande stora svårigheter, ett stort antal av dem är inte tillräckligt representativa, de är splittrade och konkurrerar inbördes. I vissa länder, särskilt sådana där den offentliga sektorn fortfarande dominerar ekonomin, t.ex. Vitryssland, Moldavien och Azerbajdzjan, har de alltför nära kopplingar till makten, vilket begränsar deras möjligheter att på ett oberoende sätt kritisera eller opponera sig mot regeringens politik. Detta begränsar avsevärt deras intresse och vilja att delta i den sociala dialogen.

4.7.2.1 I de flesta partnerländerna har de traditionella fackföreningarna av sovjettyp inlett en reformprocess och med större eller mindre framgång anslutit sig till de principer om demokrati, oberoende och frihet som de internationella och europeiska fackföreningarna försvarar. Nya fackliga organisationer har sett dagens ljus i Vitryssland och Ukraina. Principen om arbetarorganisationernas oberoende respekteras emellertid långt ifrån alltid, vilket i vissa länder bekräftas av en påverkan från statsmakten, vilket ger upphov till klagomål till ILO om kränkande av föreningsfriheten.

4.7.2.2 Även om samtliga partnerländer har ratificerat de viktigaste ILO-konventionerna, kränks i synnerhet konventionen om den kollektiva förhandlingsrätten och föreningsfriheten, vilket tar sig uttryck i svårigheter i samband med registrering av begränsningar av strejkrätten. I företagen kränks de grundläggande rättigheterna och vissa fackliga ledare avskedas.

4.7.2.3 Som helhet kan man dock notera vissa framsteg, vilket innebär att fackföreningarna kan spela en positiv roll när det gäller att befästa de demokratiska processerna i partnerländerna.

4.7.3.1 Antalet organisationer i det civila samhället har vuxit avsevärt i alla partnerländerna. Dessa organisationers verksamhet är bland annat inriktad mot den europeiska integrationen, sociala frågor som migration, utbildning, hälsa, den sociala ekonomin, kampen mot fattigdomen, miljöskydd, mänskliga och medborgerliga rättigheter, kampen mot korruption, konsumentskydd samt att företräda jordbrukarnas och hantverkarnas intressen. Organisationerna tillhör europeiska och internationella nätverk, och bidrog aktivt till försvaret av demokratiska rättigheter i samband med omvälvningarna i Ukraina och Georgien.

4.7.3.2 I alla partnerländer möter de icke-statliga organisationerna ett stort antal problem som är resultatet av statsmaktens misstro mot det civila samhället. Detta gäller särskilt när statsmakten inte kan kontrollera de icke-statliga organisationerna och strävar efter att med rättsliga medel begränsa deras självständiga handlingsutrymme. De oberoende icke-statliga organisationerna har så stora svårigheter när det gäller finansieringen att de måste begära hjälp utomlands. Därigenom öppnar de för kritik som gör gällande att de hävdar utländska intressen framför nationella. Det finns i många partnerländer icke-statliga organisationer som står regeringen nära och som deltar i olika forum för civil dialog.

4.7.3.3 Situationen och medvetenheten om behovet av att föra en civil dialog förbättras emellertid successivt, bl.a. tack vare utbyte av information och erfarenheter samt inrättandet av olika nätverk för det civila samhället. Stora framsteg har gjorts i Ukraina när det gäller dialogen mellan regeringen och de icke-statliga organisationerna, som aktivt stöder en europeisk integration.

5.1 EESK vill fortsätta att spela sin roll för att förbättra situationen, kapaciteten och utvecklingen i det organiserade civila samhällets regionala och nationella nätverk i partnerländerna, så att dessa kan delta så effektivt som möjligt i bilaterala och multilaterala program och instrument, och på så vis bidra till att målen för det östliga partnerskapet uppnås.

5.2 Under de senaste åren har EESK vunnit värdefulla erfarenheter när det gäller att inrätta nätverk för det civila samhället på regional och nationell nivå, till exempel inom ramen för Euromed, i AVS-länderna, i Karibien, i Centralamerika, inom ramen för Mercosur, i Kina, Indien och Brasilien. Kommittén är för övrigt EU:s företrädare i de gemensamma rådgivande kommittéer som inrättats genom associeringsavtalen med Turkiet och Kroatien, och som kommer att inrättas med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien. EESK:s verksamhet har bidragit till att stärka det civila samhället i samtliga berörda regioner och länder.

5.3 EESK har också spelat en liknande roll i förbindelserna med länderna i Östeuropa och södra Kaukasus. År 2004 inrättade kommittén en grupp för ”grannländerna i öst” och har genomfört grundläggande analyser av den ställning och det verksamhetsområde som organisationerna i det civila samhället har i partnerländerna. Kommittén har också upprättat direkta förbindelser med dessa. Kommittén har organiserat ett flertal evenemang, t.ex. den konferens om den sociala och civila dialogen i Svartahavssynergin och det östliga partnerskapet som nämndes ovan.

5.4 EESK vill uppmana kommissionen och rådet att tilldela kommittén en central roll för att säkerställa det civila samhällets aktiva deltagande i de institutionella strukturerna för det östliga partnerskapet. När det gäller inrättandet av ett forum för det civila samhället inom ramen för detta partnerskap kan man utnyttja EESK:s erfarenhet och kunnande på området, liksom dess kontakter med det civila samhället och arbetsmarknadsparterna och dess nationella och regionala nätverk i partnerländerna och EU. Forumet för det civila samhället i det östliga partnerskapet bör inrättas omedelbart efter det att detta initiativ presenteras officiellt under andra halvåret 2009.

5.5 Forumet för det civila samhället i det östliga partnerskapet bör vara operativt och flexibelt. Forumet bör inbegripa representativa, demokratiska och oberoende organisationer i det civila samhället i EU och partnerländerna som företräder arbetsgivare, arbetstagare samt andra icke-statliga organisationer som kan ge ett konkret mervärde till genomförandet av detta initiativ. Forumet för det civila samhället skulle kunna sammanträda minst en gång per år, omväxlande i EU och i ett av partnerländerna. Man skulle kunna inrätta arbetsgrupper och team som kan arbeta med komplexa frågeställningar (se punkt 3.5.5) inom det östliga partnerskapets fjärde operativa nivå genom att inrätta specifika paneler och lämna förslag och rekommendationer till företrädarna för EU och regeringarna i partnerländerna. Organisation och administration kunde säkerställas av EESK:s sekretariat, med ett ekonomiskt bidrag från det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet.

5.6 EESK kommer att fortsätta att stödja inrättandet av strukturer som omfattar det civila samhällets organisationer, däribland arbetsmarknadens parter, i partnerländerna så att dessa aktivt kan delta i den rådgivande processen i samband med utarbetandet av gemensamma prioriteringar i det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentets handlingsplaner, fastställandet av nödvändiga åtgärder på nationell nivå, uppföljning och återkoppling samt slutligen utvärdering av de resultat som uppnåtts. Forumet för det civila samhället skulle kunna vara en lämplig plattform för utbyte av goda metoder med avseende på det civila samhällets roll i den nationella beslutsprocessen och i utvecklingen av den sociala dialogen.

5.7 Gemensamma rådgivande kommittéer med det civila samhället i EU och berörda länder skulle också kunna engageras i denna process när de väl inrättats inom ramen för associeringsavtalen.

5.8 För att det civila samhällets organisationer ska klara av ovannämnda svåra uppgifter behöver de stöd och hjälp. Därför uppmanar EESK kommissionen att i det heltäckande programmet för institutionell uppbyggnad utöver de offentliga förvaltningarna också involvera det civila samhällets organisationer, som skulle kunna dra nytta av erfarenheterna hos motsvarigheterna i EU:s medlemsstater inom ramen för partnerskapets program.

5.9 Kommissionen har uppmanat Europeiska ekonomiska och sociala kommittén att delta i arbetet inom ramen för de tematiska plattformarna avseende demokrati, goda styresformer och stabilitet samt mellanfolkliga kontakter. Kommittén är övertygad om att ha den nödvändiga förmågan och erfarenheten för att kunna erbjudas att delta också i två andra plattformar, nämligen ekonomisk integration och energisäkerhet. Kommittén skulle dessutom gärna se att det civila samhället i partnerländerna samt forumet för det civila samhället också involverades i arbetet inom ramen för dessa plattformar.

Bryssel den 13 maj 2009

Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs ordförande

Mario SEPI

(1) Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet: Östligt partnerskap, KOM(2008) 823 slutlig, 3.12.2008.

(2) Partnerna i öst (eller ”partnerna”) som det handlar om i detta yttrande är det länder i Östeuropa och Södra Kaukasien som berörs av den europeiska grannskapspolitiken: Armenien, Azerbajdzjan, Vitryssland, Georgien, Moldavien och Ukraina.

(3) Ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådet i Bryssel (19–20 mars 2009), 7880/09.

(4) Förhandlingar har redan inletts om ett associeringsavtal med Ukraina som skulle kunna utgöra en modell för övriga partnerskapsländer.

(5) Detta avser framför allt Vitryssland, där det för närvarande saknas framsteg i denna riktning.

(6) De skulle exempelvis kunna avse ett program för integrerad gränsförvaltning, instrument för små och medelstora företag, stöd till de regionala marknaderna för el, energieffektivitet och förnybara energikällor, utveckling av den sydliga energikorridoren eller samarbete för att förebygga naturkatastrofer.

(9) Se slutsatserna av de projekt som genomfördes av det slovakiska utrikespolitiska forskningscentrumet med stöd av Friedrich-Ebert-stiftelsen, publicerade i The reform of the European Neighbourhood Politic Tools, Institutions and a Regional Dimension, författare: Duleba, Najšlová, Benč och Bilčík, 2009.

(10) EESK:s yttranden: ”Kommissionens meddelande Ett utvidgat europeiskt grannskap en ny ram för förbindelserna med våra grannländer i öster och söder”, EUT C 80, 30.3.2004, s. 148. ”Det civila samhället i Vitryssland”, EUT C 318, 23.12.2006, s. 123. ”Relationerna mellan EU och Moldavien – Det organiserade civila samhällets roll”, EUT C 120, 16.5.2008, s. 89. ”Förbindelserna mellan EU och Ukraina: en ny dynamisk roll för det civila samhället”, EUT C 77, 31.3.2009, s. 157. ”Upprättande av nätverk av organisationer i det civila samhället i Svartahavsområdet”, EUT C 27, 3.2.2009, s. 144. REX/241 (maj 2009) om ”Det civila samhällets medverkan i genomförandet av handlingsplanerna inom ramen för den europeiska grannskapspolitiken i länderna i Södra Kaukasien: Armenien, Azerbajdzjan och Georgien”, föredragande Andrzej Adamczyk, ännu ej publicerad i EUT.