11.9.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 218/21

1.1

EESK anser att ansvarsfull utveckling av nanovetenskap och nanomaterial utgör ett område där Europa är ledande i arbetet för ekonomisk och social utveckling på den globala scenen.

1.2

EESK understryker kravet på snabb utveckling av industriella och sektorsövergripande nanotekniktillämpningar där man samtidigt beaktar följande faktorer:

1.3

EESK ställer sig bakom principerna i uppförandekoden om nanoteknik och anser att de är giltiga även i samband med översynen av den europeiska rättsliga ramen för nanovetenskap och nanomaterial.

1.4

EESK hyser oro för den långsamma utvecklingstakten i fråga om marknadstillämpningar som bygger på nanoteknik och forskningen om de miljömässiga, hälsomässiga och toxikologiska effekterna av nanomaterial.

1.5

Kommittén är övertygad om att nanoteknikens komplexitet, snabba utveckling och övergripande karaktär vad gäller forskning kräver ett ämnesövergripande arbetssätt, framför allt när det gäller riskbedömningen, inom en rättslig, etisk och social ram. Detta är nödvändigt om man vill kunna erbjuda gemensamma lösningar i fråga om riskhantering som är tillförlitliga, kompletta och ansvarstagande.

1.6

Ett optimalt ledningssystem bör eftersträva en jämvikt mellan de olika aspekterna av en ansvarsfull utveckling av nanomaterial, och EESK rekommenderar att man omvandlar den europeiska observationsgruppen för nanoteknik till ett permanent organ så att den kan tillhandahålla analyser på säker vetenskaplig och ekonomisk grund och undersöka effekterna på samhället, samt de eventuella riskerna för hälsa, miljö och säkerhet, i samarbete med andra berörda europeiska organ.

1.7

EESK anser att det krävs en integrerad rättslig referensram vid sidan av ledningssystemen, med målsättningen att på ett klart och tillförlitligt sätt kunna tillfredsställa de behov som växer fram, framför allt i fråga om gemensamma metoder för klassificering, metrologi och validering av befintliga och nya protokoll samt standardförberedande forskning och forskning som bedrivs samtidigt med standardiseringsarbete.

1.8

EESK anser att det krävs kraftfulla ämnesövergripande utbildningsåtgärder och att det är nödvändigt att i denna satsning integrera bedömning och förebyggande av risker, med användning av infrastruktur av högsta kvalitet.

1.9

EESK anser att man bör utveckla ett europeiskt system för jämförelse av de initiativ som tas fram i Europa, USA, Japan och tillväxtländerna med avseende på bedömning och förebyggande av risker.

1.10

Kommittén anser att man bör stödja det tekniska och rättsliga standardiseringsarbete som utförs av CEN, Cenelec och ETSI, bl.a. genom klara och tydliga uppdragsbeskrivningar från kommissionen. Detta arbete bör föras fram på internationell nivå, t.ex. i ISO/TC 229, i syfte att på global nivå underlätta säker handel med nanoteknik, nanoprodukter och mer komplexa system som bygger på nanovetenskap och nanomaterial.

1.11

Kommittén rekommenderar en stärkning av den strukturerade dialogen med det civila samhället, på säker och tydlig grund, vilket i internationella sammanhang skulle ge Europa ökad tyngd och en gemensam röst på detta område, som är så viktigt för vår framtid.

1.12

EESK anser att det ska finnas ett kapitel i rapporten för 2009 om handlingsplanen som uttryckligen ska ägnas åt följande:

2.1

Under de senaste åren har kommissionen kommit att bli den största offentliga finansieringskällan på området för nanovetenskap och nanomaterial: Kommissionen har beviljat 1,4 miljarder euro genom sjätte ramprogrammet för FoU och nästan 600 miljoner euro under sjunde ramprogrammets (2007–2013) första år. Under det sjunde ramprogrammet har 28 miljoner euro anslagits till forskning om säkerheten i nanovetenskap och nanomaterial, vilket innebär att sektorn totalt sett har fått cirka 80 miljoner euro (1).

2.2

Det har inrättats olika europeiska tekniska plattformar för nanotekniktillämpningar, t.ex. det gemensamma teknikinitiativet för nanoelektronik (Eniac), teknikplattformen för nanomedicin och teknikplattformen för hållbar kemiindustri.

2.3

På global nivå uppgick de totala offentliga och privata utgifterna för nanovetenskap och nanomaterial under perioden 2004–2006 till 24 miljarder euro. Mer än en fjärdedel av detta stod Europa för, och av den delen utgjorde kommissionens finansiering 5–6 % (2).

2.4

I bestämmelserna för sjunde ramprogrammet för FoU 2007–2013 (3) hänvisas till nanovetenskap och nanomaterial, och där föreskrivs respekt för de grundläggande etiska aspekterna. Principerna bakom dessa fastställs i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

2.5

Rapporten om den tredje internationella dialogen för en ansvarsfull förvaltning av nanoteknisk forskning har visat på behovet av åtaganden i följande frågor:

2.6

De åtaganden som olika organisationer har gjort på internationell nivå framgår bland annat av följande initiativ:

2.7

I rapporten om nanovetenskap och nanoteknik: möjligheter och osäkerhet  (4), från det brittiska Royal Society fastslås följande: ”Innan mer är känt om miljökonsekvenserna av nanopartiklar och nanotuber rekommenderar vi att man så långt det är möjligt undviker frisläppande i miljön av tillverkade nanopartiklar och nanotuber.»

2.8

Självrengörande beläggningar som möjliggör minskad användning av rengöringsmedel, medel som avlägsnar kväveoxider ur luften, den nya generationens fotovoltaiska celler, termoisolerande material, system för avskiljning av koldioxid, nanofilter för luft och vatten och ett stort antal tillämpningar inom medicinsk diagnostik och vissa icke-invasiva behandlingar – i alla dessa tillämpningar finns redan nanomaterial, i många vanligt förekommande föremål (5).

2.9

Problemet uppstår också genom behovet av att anpassa protokoll för riskbedömning vad avser nanomaterialens toxicitet på kort och lång sikt, och i samband med att de ackumuleras och kombineras med andra substanser i ekosystemet, i organiska vävnader och i människor.

2.10

Standarder och kontroller av riskbedömningar i komplexa miljöer kan variera mellan bedömningar i kontrollerad miljö respektive ute i verksamheten. Den föreslagna forskningen (6) bör omfatta mer än konventionell skyddsutrustning som filter, andningsfilter, skyddskläder och handskar: dessa artiklar har testats med nanopartiklar av grafit, 10–50 nanometer långa.

2.11

”Den integrerade, säkra och ansvarsfulla hållningen är grunden för EU:s nanotekniska politik», framhåller kommissionen, något som EESK har understrukit vid flera tillfällen. Denna teknik har ett särskilt brett och mångsidigt tillämpningsområde som nödvändiggör ett helhetsgrepp för att fastställa och utnyttja gemensamma punkter och ömsesidigt beroende inom området, som sträcker sig från kärnfysik till plasmateknik, från nanomekanik till textilbearbetning.

2.12

Med tanke på att nanoprocesserna försiggår i nanoskala (10-9m), dimensioner som är svåra att föreställa sig för den som inte direkt arbetar inom området, kräver nanomaterialen redan från början en konstruktiv dialog med konsumenterna för att man ska kunna identifiera och undvika faror och kunna undanröja eventuella ogrundade farhågor.

2.13

EESK har understrukit inte bara kravet på ”snabbare utveckling av industriella och sektorsövergripande tillämpningar och av de ekonomiska och sociala, rättsliga och lagstiftningsmässiga, skattemässiga och finansiella sammanhang där initiativ i form av nya företag och yrkesprofiler skall ingå», utan också ”säkerställande av respekten för etik, miljö, hälsa och säkerhet under de vetenskapliga tillämpningarnas hela livstid» (7).

2.14

I ett senare yttrande (8) pekade EESK åter på behovet av ”en tydlig och öppen dialog med det civila samhället som säkerställer medvetenhet på grundval av objektiva bedömningar av risker och möjligheter med nanovetenskapen och nanotekniken» och ”säkerställande av respekten för etik, miljö, hälsa och säkerhet för arbetstagare och konsumenter».

2.15

Kommissionen antog 2008 en rekommendation (9) om ansvarsfull nanovetenskaplig och nanoteknisk forskning där man föreslog en uppförandekod baserad på sju principer:

—   Innebörd: Forskning om nanovetenskap och nanomaterial bör vara begriplig för allmänheten och respektera de grundläggande rättigheterna. Tillämpningarna bör gynna de enskilda och samhället.

—   Hållbarhet: Respekten för de etiska principerna och den hållbara utvecklingen innebär att forskning om nanovetenskap och nanomaterial inte får skada miljön, och särskilt inte människor, djur eller växter.

—   Försiktighetsåtgärder: Försiktighetsprincipen (10) ska följas för att undvika eventuella följder för folkhälsa och miljö.

—   Omfattning: Insyn, respekt för den legitima rätten till åtkomst till information, öppenhet gentemot alla berörda parter.

—   Kompetens: Forskningen bör uppfylla de bästa vetenskapliga standarderna, till exempel standarder som stödjer forskningens integritet och standarder om god laboratoriesed (11).

—   Innovation: Styrningen av N&N-forskningen bör uppmuntra maximal kreativitet, flexibilitet och planeringsförmåga för innovation och tillväxt.

—   Ansvarsskyldighet: Forskare och forskarorganisationer bör hållas ansvariga för de sociala, miljömässiga och mänskliga följder som deras N&N-forskning kan få i dag och i framtiden.

I rekommendationen föreskrivs också en årlig rapport från medlemsstaterna om resultaten av tillämpningen av uppförandekoden och om bästa praxis för att genomföra den.

2.16

EESK ställer sig bakom principerna i uppförandekoden och anser att de är giltiga även i samband med översynen av den europeiska rättsliga ramen för nanovetenskap och nanomaterial.

2.17

EESK hyser oro för den långsamma utvecklingstakten i fråga om marknadstillämpningar som bygger på nanoteknik och forskningen om de miljömässiga, hälsomässiga och toxikologiska effekterna av nanomaterial.

2.18

Även om risknivån i fråga om exponering av arbetstagare och medborgare för närvarande är begränsad anser EESK att man måste stärka instrumenten för dialog med forskarvärlden och näringslivet för att se till att sådana aspekter beaktas från första början – de mänskliga resurserna är lika viktiga som de ekonomiska – i all forskning om nanomaterial och i alla tillämpningar med sådana material.

2.19

Kommittén vill understryka att mängden berörda forskningsområden och sektorer motsvaras av en mångfald av relevanta rättsligt-normativa instrument inom EU (fler än 90): Gemenskapsnormernas tydlighet och begriplighet för medborgare och konsumenter kan äventyras av denna komplexitet.

2.20

Man skulle kunna göra det enklare, särskilt för småföretag, konsumenter och medborgare, att begripa lagstiftningen genom att satsa på att sprida information om rättsläget, utveckla en särskild interaktiv webbplats och genom deltagardemokrati tillsammans med organisationerna i det civila samhället samt genom spridning av handledningar för god praxis.

2.21

Ett optimalt ledningssystem bör kunna upprätthålla en jämvikt mellan de olika aspekterna av en ansvarsfull utveckling av nanomaterial. EESK anser att man bör utveckla en permanent rådgivande struktur på grundval av erfarenheterna från observationsgruppen för nanoteknik som lanserades 2008 som ett EU-finansierat projekt (12) med syftet att tillhandahålla tillförlitliga, kompletta och ansvarsfulla analyser på vetenskaplig och ekonomisk grund, undersöka etiska frågeställningar, förebygga eventuella risker för miljön, folkhälsan och säkerheten samt att utveckla nya standarder.

2.22

Kommittén är övertygad om att nanoteknikens komplexitet, snabba utveckling och övergripande karaktär vad gäller forskning kräver ett ämnesövergripande arbetssätt (rättsligt, etiskt och socialt). Detta är nödvändigt om man vill kunna erbjuda lösningar i fråga om riskhantering som är grundade på seriös, komplett och ansvarsfull analys och som innebär att man organiserar, dokumenterar och kommunicerar uttömmande uppgifter med hög precision om tillverkade nanomaterial.

3.1

Kommissionen anser att man särskilt bör göra följande:

4.1

EESK anser att ansvarsfull utveckling av nanovetenskap och nanomaterial utgör en europeisk spjutspets för ekonomisk och social utveckling på den globala scenen, och att det därför redan från början är nödvändigt att använda ett övergripande arbetssätt som möjliggör en fortlöpande dialog med det civila samhället om man vill att den nya tekniken ska bli allmänt accepterad.

4.2

Kommittén uppskattar visserligen kommissionens analys av de många befintliga gemenskapsåtgärderna, men anser att denna analys så småningom måste utvecklas till en enhetlig ram för att kunna tillhandahålla den tydliga och användarvänliga grund som krävs för den strukturerade dialogen med det civila samhället, en dialog som EESK vid flera tillfällen har förespråkat (13).

4.3

EESK menar att det krävs framåtblickande åtgärder i fråga om riskhanteringen i samband med nanotekniken, liksom en integrerad rättslig referensram och ett ledningssystem kopplat till den internationella nivån, om man vill finna tydliga, tillförlitliga och kompletta lösningar och undersöka de etiska konsekvenserna, de möjliga riskerna för miljö, hälsa och medborgarnas säkerhet samt den möjliga utvecklingen.

4.4

EESK begär därför att man efterhand utvecklar gemenskapsinitiativ för att

4.5

EESK anser att ett kapitel i den rapport för 2009 som föreskrivs i handlingsplanen 2005–2009 bör ägnas åt framstegen med avseende på de rättsliga aspekterna på bedömning och förebyggande av risker, effektivitet och resultat i fråga om provningsprotokoll och framstegen på området samt nya prioriterade åtgärder.