13.9.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 235/4

1.

De företag som berörs av beslutet har deltagit i en rad avtal och samordnade förfaranden som strider mot artikel 65.1 i EKSG-fördraget i sektorn för stålbalkar. Beslutet rör samarbetet mellan TradeArbed SA, flera europeiska producenter av stålbalkar och vissa av deras sammanslutningar. Överträdelsen bestod i princip av fastställande av priser, fördelning av kvoter och till stor del av informationsutbyte om den europeiska sektorn för stålbalkar.

2.

Ärendet rör ett förnyat antagande av kommissionens beslut (1) till följd av EG-domstolens dom av den 2 oktober 2003 i mål C-176/99 P, Arbed mot Kommissionen  (2), som av procedurskäl upphävde förstainstansrättens dom (T-137/94) (3) och kommissionens beslut i den mån som detta avsåg Arbed SA. De faktiska omständigheter och innehåll i sak bygger på de konstateranden som gjordes i kommissionens ursprungliga beslut, med undantag för de invändningar som förstainstansrätten avvisade.

3.

Föreliggande beslut riktas till följande tre juridiska personer som tillhör ett och samma företag, nämligen koncernen Arcelor:

4.

De företag som berörs av detta beslut har deltagit i en enda och fortlöpande överträdelse, som omfattade hela EG, i strid med artikel 65.1 i EKSG-fördraget. Överträdelsen bestod i fastställande av priser, uppdelning av marknaderna och utbyte av sekretessbelagd information inom sektorn för stålbalkar, och varade åtminstone från den 1 juli 1988 till den 16 januari 1991.

5.

I mitten av 1970-talet genomgick den europeiska stålindustrin en kris som kännetecknades av minskad efterfrågan, vilket ledde till ett utbudsöverskott och en låg prisnivå. Mellan 1980 och juli 1988 införde kommissionen ett system med obligatoriska produktionskvoter för stålbalkar och andra stålprodukter. Då detta kvotsystem upphörde införde kommissionen ett övervakningssystem med insamling av produktions- och leveransstatistik, en översikt av marknadsutvecklingen och regelbundna samråd med de olika företagen i stålsektorn. Övervakningssystemet upphörde den 30 juni 1990.

6.

I januari 1991 genomförde kommissionen inspektioner hos vissa företag som ägnar sig åt produktion av stålbalkar, samt hos en rad företagssammanslutningar.

7.

Kommissionen skickade den 6 maj 1992 ett meddelande om invändningar till flera företag och genomförde utfrågningar i början av 1993. Den 16 februari 1994 antog den ett beslut (4) där det konstaterades att 14 europeiska stålföretag och en av deras branschorganisationer, Eurofer, i strid med EKSG-fördragets artikel 65.1 hade deltagit i en rad avtal, beslut och samordnade förfaranden som gick ut på att fastställa priser, dela upp marknader och utbyta sekretessbelagd information om gemenskapsmarknaden för stålbalkar. Sammanlagt 14 företag dömdes till bötesstraff för överträdelser som begicks mellan den 1 juli 1988 och slutet av 1990.

8.

I april 1994 väckte Arbed, nio andra företag och Eurofer talan hos förstainstansrätten i syfte att upphäva och/eller nedsätta de utdömda bötesstraffen. År 1999 bekräftade förstainstansrätten (i mål T-137/94) i princip kommissionens beslut. Den nedsatte dock de olika bötesbeloppen (5). Efter denna dom överklagade Arbed, sju andra företag och Eurofer till domstolen i syfte att den skulle upphäva förstainstansrättens dom.

9.

Den 2 oktober 2003 avvisade domstolen (i mål C-176/99 P, Arbed mot kommissionen  (6)) Eurofers och sex andra företags överklaganden8, men biföll till fullo Arbeds överklagande.

10.

Domstolen upphävde förstainstansrättens dom på alla punkter och även kommissionens beslut i den mån som det avsåg Arbed. Den konstaterade att Arbeds rätt att försvara sig inte hade respekterats under det administrativa förfarandet. Kommissionens beslut att utdöma bötesstraff hade nämligen riktats till Arbed, medan meddelandet om invändningar hade skickats till TradeArbed, ett dotterbolag till Arbed. Meddelandet innehöll ingen information om att Arbed skulle kunna komma att dömas till bötesstraff. Dessutom nekades Arbed tillgång till handlingarna, på grund av att meddelandet om invändningar inte hade skickats till företaget.

11.

Inget av de berörda företagen kan åberopa någon preskriptionstid. Upphävandet av preskriptionstiden anses nämligen inte endast gälla den juridiska enhet som deltar i ett överklagande (f.d. Arbed SA) utan alla företag som ingår i det affärsföretag som leds av Arbed SA, vilket innebär att de övriga berörda företagen också omfattas.

12.

Till följd av EG-domstolens dom av den 2 oktober 2003 beslutade kommissionen att på nytt inleda förfarandet gentemot Arbed SA och skickade den 8 mars 2006 ett meddelande om invändningar för att åtgärda det procedurfel som bestod i att rikta det upphävda beslutet till Arbed SA, som inte var mottagare av det ursprungliga meddelandet om invändningar från den 6 februari 1992.

13.

Meddelandet om invändningar riktades till Arcelor Luxembourg SA (f.d. Arbed SA), Arcelor International SA (f.d. TradeArbed SA) (7), helägt dotterbolag till Arbed SA, och Arcelor Profil Luxembourg SA (f.d. ProfilArbed SA), som övertog Arbed SA:s verksamhet inom sektorn för stålbalkar.

14.

De tre företagen svarade på meddelandet om invändningar den 20 april 2006. I sina svar bestrider inget av företagen de faktiska omständigheterna eller förstainstansrättens rättsliga bedömning av dem, som de beskrivs i mål T-137/94 och återges i beslutet. Ingen utfrågning har genomförts i detta ärende.

15.

Kommissionen anser sig vara behörig att anta detta beslut med beaktande av successionen, inom ramen för en och samma rättsordning, av artikel 81 i EG-fördraget i form av lex generalis och av artikel 65 i EKSG-fördraget i form av lex specialis, den dag då sistnämnda fördrag upphörde att gälla.

16.

De produkter som berörs i detta ärende är balkar med breda flänsar och andra I-, H- och U-profiler med en diameter som är lika med eller överstiger 80 mm (med undantag för profiler för användning i gruvor). Dessa produkter inordnas under den gemensamma benämningen ”balkar”. Det handlar om varmvalsade långa produkter som främst används i byggsektorn. Balkarna är EKSG-produkter i den betydelse om avses i artikel 81 i EKSG-fördraget.

17.

Kartellen omfattade hela gemenskapen. År 1990, dvs. det sista hela år då överträdelsen pågick, motsvarade gemenskapsmarknaden för stålbalkar ett värde av 2,54 miljarder EUR.

18.

Samarbetet mellan europeiska producenter och distributörer av stålbalkar och vissa av deras branschorganisationer skedde på olika nivåer. På gemenskapsnivån ägde samarbetet främst rum i samband med möten i en grupp som var känd under namnet ”Poutrelles-utskottet”, ett av Eurofers utskott.

19.

Vid sidan av mötena i denna grupp, möts eller möttes också företag och företagssammanslutningar mer oregelbundet för att undersöka marknaderna i vissa medlemsstater, nämligen Italien, Frankrike och Tyskland, och för att samordna sitt agerande på dessa marknader.

20.

Dessutom ingick några företag enskilda avtal om uppdelning av marknader och/eller fastställande av priser.

21.

Slutligen mötte företagen och företagssammanslutningarna i gemenskapen med jämna mellanrum sina norska, svenska och finländska partner vid möten som gick under beteckningen ”Eurofer/Skandinavien”, där de skandinaviska marknaderna undersöktes.

22.

I beslutet bibehålls det bötesbelopp som fastställdes av förstainstansrätten i dess dom rörande mål T-137/94.

23.

Följaktligen görs, i enlighet med de riktlinjer för beräkning av böter som gällde den dag då beslutet antogs, en teoretisk beräkning av bötesstraffet, vars totala belopp på grund av exceptionella omständigheter nedsätts till det belopp som fastställts av förstainstansrätten, dvs. 10 miljoner EUR.

24.

År 1990, dvs. det sista hela år då överträdelsen pågick, motsvarade gemenskapsmarknaden för stålbalkar ett värde av 2,54 miljarder EUR. Överträdelsen betraktas således som mycket allvarlig. Enligt ovannämnda riktlinjer bör man därför vid fastställandet av bötesstraffet utgå från ett belopp som överstiger 20 miljoner EUR.

25.

Överträdelsen varade från juli 1988 till januari 1991, dvs. en period på två och ett halvt år. Därför anses det vara lämpligt att höja utgångsbeloppet med 25 %.

26.

Det finns inga försvårande eller förmildrande omständigheter i föreliggande ärende.

27.

Eftersom nivån på 10 % av koncernens totala omsättning inte uppnåtts är det inte nödvändigt att justera bötesbeloppet.

28.

På grund av exceptionella omständigheter, nämligen den dom varigenom förstainstansrätten nedsatte det ursprungliga bötesbeloppet till 10 miljoner EUR, nedsätts det slutgiltiga beloppet till 10 miljoner EUR.

29.

Arcelor Luxembourg SA (f.d. Arbed SA), Arcelor International SA (f.d. TradeArbed SA) och Arcelor Profil Luxembourg SA (f.d. ProfilArbed SA) döms till ett bötesstraff på 10 miljoner EUR, som företagen är solidariskt ansvariga för.