[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION | Bryssel den 16.7.2008 KOM(2008) 399 slutlig 2008/0151 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energirelaterade produkter (framlagt av kommissionen) {SEK(2008) 2115} {SEK(2008) 2116} MOTIVERING 1. BAKGRUND 1.1. Syfte Syftet med omarbetningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG[1] (nedan kallat ekodesigndirektivet ) är att infoga ändringsdirektiv 2008/28/EG[2] i direktivet och utöka dess tillämpningsområde så att gemenskapskraven på ekodesign omfattar alla energirelaterade produkter. Det är ett led i det övergripande syftet att garantera fri rörlighet för produkter och förbättra deras miljöprestanda och därigenom skydda miljön. Upprättandet av ett enda regelverk för ekodesign för energirelaterade produkter är en garanti för effektivitet och konsekvens, eftersom man får en gemensam metod för att fastställa krav för dessa produkter på EU-nivå. Därigenom undviker man risken för att nationella initiativ och gemenskapsinitiativ överlappar varandra. Det övergripande ramdirektivet för ekodesign blir också en viktig komponent i en integrerad, hållbar och miljövänlig produktpolitik som kompletteras av initiativ om märkning och stimulansåtgärder i samband med offentlig upphandling och beskattning. Det innehåller minimikrav för att få släppa ut produkter på marknaden och gör det möjligt att uppställa riktmärken för miljöprestanda utgående från de produkter som har den bästa prestandan. Denna möjlighet finns redan i det nuvarande ekodesigndirektivet om energianvändande produkter och kommer alltså att utvidgas till att omfatta alla energirelaterade produkter, så att direktivet kopplas till stimulansåtgärder i samband med offentlig upphandling och beskattning. 1.2. Allmän bakgrund Under de senaste 30 åren har det på nationell och europeisk nivå tagits en lång rad europeiska politiska initiativ inom miljöskydd och användning av naturresurser, inklusive energibesparing. En väl utvecklad lagstiftning har garanterat förbättrad luftkvalitet, ökad avfallskontroll och minskade industriutsläpp. Genom handlingsplanen för ökad energieffektivitet[3] kommer man att kunna minska EU:s årliga förbrukning av primärenergi med minst 20 % fram till 2020. Dessutom har det vidtagits en rad politiska åtgärder och införts instrument för att främja effektivare produkter och förbättra konsumentinformationen. Genom ekodesigndirektivet fastställs minimikrav för att få släppa ut produkter på marknaden. De märkningssystem som fastställs i direktiv 92/75/EEG[4] (nedan kallat energimärkningsdirektivet ), förordningen om energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning[5], miljömärkningsförordningen[6] och andra system som utarbetats av medlemsstater, detaljhandlare och andra ekonomiska aktörer förser konsumenterna med information om produkters energi- och miljöprestanda. Genom stimulansåtgärder och offentlig upphandling gynnas medlemsstaternas innovation för att ta fram produkter med bättre prestanda. Förordningen om energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning ålägger EU-institutionerna och medlemsstaterna att köpa kontorsutrustning som håller vissa nivåer av energieffektivitet. Dessa politiska åtgärder har lett till märkbara resultat och har därmed visat sin potential. Energimärkningsdirektivet beräknas t.ex. ha lett till att energieffektiviteten hos kylskåp ökat med 29 % mellan 1992 och 1999. Marknadens tydliga och starka utveckling mot att göra produkter som omfattas av direktivet mer energieffektiva står i skarp kontrast till de begränsade framsteg som gjordes innan direktivet antogs. Åtgärderna har dock inte fått fullt genomslag p.g.a. ett antal stora hinder. Rent allmänt är kopplingen mellan de befintliga frivilliga instrumenten och lagstiftningen för svag eller så har de utarbetats ur ett enda politiskt perspektiv, och de potentiella synergieffekterna mellan olika politiska åtgärder har inte tagits till vara. Olika nationella och regionala strategier sänder också motstridiga signaler till tillverkarna och leder till snedvridning av den inre marknaden. Det behövs följaktligen en ny politisk strategi där de olika politiska styrmedlens potential kombineras i en handlingsplan och där de tillämpas på ett dynamiskt sätt. Detta omfattar fastställande av ambitiösa standarder på den inre marknaden som med hjälp av en systematisk strategi för stimulansåtgärder och innovation ska garantera produktivitetsförbättring och ökad efterfrågan. Detta åstadkoms genom att man integrerar de befintliga verktygen och vid behov stärker dem. På så sätt kompletteras den befintliga miljöpolitiken, t.ex. – när det gäller energiförbrukning – det energi- och klimatpaket som kommissionen antog i januari 2008[7]. Utvidgningen av ekodesigndirektivets tillämpningsområde när det gäller produktomfattningen är en grundbult i meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion och hållbar industripolitik (SCP/SIP), som är ett gemensamt initiativ mellan generaldirektoratet för näringsliv, generaldirektoratet för miljö och generaldirektoratet för energi och transport. Ett annat relaterat förslag i SCP/SIP är översynen av energimärkningsdirektivet där man kommer att undersöka olika alternativ vid märkning av ett stort urval produkter. Man kommer att diskutera ”märkningsbiten” av den produktpolitik som beskrivs i hållbarhetspaketet. Dessutom ses miljömärkningsförordningen över för att den ska stödja den integrerade produktpolitiken genom att man identifierar de marknadsprodukter som har den allra bästa prestandan och ger dem en särskild kvalitetsmärkning. 1.3. Gällande gemenskapsbestämmelser Gemenskapslagstiftningen om ekodesign för energianvändande produkter återfinns i ekodesigndirektivet, som innehåller de krav sådana produkter som släpps ut på gemenskapsmarknaden måste uppfylla för att åtnjuta fri rörlighet i gemenskapen. Ekodesigndirektivet kompletterar befintlig gemenskapslagstiftning, som Reach-direktivet[8], RoHS-direktivet[9], energimärkningsdirektivet och direktivet om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen[10]. Med ett utvidgat ekodesigndirektiv blir det möjligt att i förekommande fall fastställa krav på ekodesign för alla energirelaterade produkter, som en komplettering till befintliga gemenskapsbestämmelser. 1.4. Förenlighet med politik och mål på andra områden Förslaget är till fullo förenligt med målen och syftena i meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion och hållbar industripolitik , Europeiska unionens strategi för hållbar utveckling, Lissabonstrategin, gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram[11], den integrerade produktpolitiken[12] och naturresursstrategin. Förslaget bidrar också till andra politikområden, som konsumentinformation och stärkt ställning för konsumenterna. Det ligger också i linje med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. 2. SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS 2.1. Samråd Hösten 2007 genomfördes ett offentligt samråd på Internet med berörda parter om meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion och hållbar industripolitik. Det omfattade också utvidgningen av ekodesigndirektivet. Resultatet av samrådet togs med i konsekvensanalyserna av meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion och hållbar industripolitik och av utvidgningen av ekodesigndirektivet. 2.2. Extern experthjälp Man anlitade extern experthjälp av ZEW för konsekvensanalysen. 2.3. Konsekvensanalys Utvidgningen av ekodesigndirektivets tillämpningsområde är en del av meddelandet om och handlingsplanen för hållbar konsumtion och produktion och hållbar industripolitik. Ett annat relaterat förslag i det paketet är en översyn av energimärkningsdirektivet med en undersökning av olika alternativ vid märkning av ett stort urval produkter. Man kommer att diskutera ”märkningsbiten” av den produktpolitik som beskrivs i handlingsplanen för hållbarhetspaketet. Det nuvarande ekodesigndirektivet omfattar bara energianvändande produkter (dock inte transportmedel). För dessa produkter kan direktivet införa obligatoriska minimikrav som svarar mot prestandan hos den produkt som har lägsta livscykelkostnader. Det ger garantier för att förbättringarna av miljöprestandan är kostnadseffektiva. Inköpspriset för dessa produkter kan stiga (åtminstone på kort sikt), men detta kompenseras mer än väl av deras överlägsna prestanda i form av lägre användningskostnader under produktens livslängd. Konsekvensanalysen av ovannämnda handlingsplaner visar att ekodesigndirektivets begränsade tillämpningsområde märkbart begränsar de potentiella effekterna av EU:s integrerade produktpolitik. I konsekvensanalysen undersöks det därför om och hur ekodesigndirektivets tillämpningsområde kan utvidgas och vilka konsekvenser detta skulle få. Syftet med analysen är att fastställa hur tillämpningsområdet ska utvidgas på bästa sätt. Tre alternativ har granskats: 1. Tillämpningsområdet utvidgas inte, vilket innebär att bara energianvändande produkter omfattas. 2. Tillämpningsområdet utvidgas till att även omfatta andra produkter än energianvändande produkter, men fortfarande med undantag för transportmedel. 3. Tillämpningsområdet utvidgas till att omfatta alla produkter. Det har gjorts en analys i två steg. Inledningsvis har man undersökt om det går att utvidga tillämpningsområdet och om det skulle leda till så stora överlappningar med gällande lagstiftning att den befintliga regelverket anses vara tillräcklig för att hantera miljöpåverkan. Därefter har man – utifrån antagandet att en utvidgning är genomförbar – analyserat vilka konsekvenser för miljön och ekonomin som en utvidgning till den produktkategorin skulle kunna få. Man baserar sig på två undersökningar för att visa hur stora besparingar man skulle kunna göra, framför allt av energikonsumtionen, genom att utvidga tillämpningsområdet för ekodesignpolitiken. Det går inte att med hjälp av tillgängliga uppgifter beräkna besparingsmöjligheterna för alla produktkategorier, men det framgår för utvalda produkttyper som det finns uppgifter om, att man i hög grad kan minska miljöpåverkan och samtidigt möjliggöra ekonomiska besparingar för företag och slutkonsumenter. Genom en utvidgning av tillämpningsområdet kan genomförandeåtgärder vidtas för de kategorier av icke energianvändande produkter som har störst potential att förbättra sin miljöprestanda och som samtidigt kan ge de största besparingarna i användarfasen. Detta är inte möjligt med det nuvarande direktivet, som enbart gäller energianvändande produkter. Det kommer att göras mer ingående analyser i samband med de konsekvensanalyser som måste göras för varje genomförandeåtgärd. Det framgår av analysen att alternativet med en utvidgning till andra produkter än energianvändande produkter, utom transportmedel, vore det bästa. Transportmedel omfattas redan av ett komplicerat regelverk som förutom säkerhet och andra aspekter också gäller miljöprestanda (t.ex. koldioxidutsläpp och andra föroreningar från bilar). Transportmedel bör därför också i fortsättningen falla utanför ekodesigndirektivets tillämpningsområde. 3. RÄTTSLIGA ASPEKTER 3.1. Sammanfattning av den föreslagna åtgärden Detta förslag utvidgar tillämpningsområdet för ramdirektivet om ekodesign till att också omfatta energirelaterade produkter som inte är energianvändande, så att det blir möjligt att fastställa harmoniserade krav på ekodesign för sådana produkter i genomförandeåtgärderna. Sådana krav på ekodesign är tvingande bestämmelser för att garantera att produkterna inte skadar miljön. 3.2. Rättslig grund Den rättsliga grunden för detta förslag till omarbetning av direktiv 2005/32/EG om ekodesign är artikel 95 i EG-fördraget där principerna för genomförandet av den inre marknaden anges. Genom ekodesigndirektivet säkerställs den fria rörligheten för produkter som faller inom dess tillämpningsområde och uppfyller miljö- och energikraven i de genomförandeåtgärder som antagits inom ramen för direktivet. I förslaget utvidgas tillämpningsområdet till att även omfatta andra produkter än energianvändande produkter, men produktkraven kommer inte att fastställas förrän genomförandeåtgärderna har antagits. 3.3. Subsidiaritetsprincipen Subsidiaritetsprincipen är tillämplig eftersom förslaget inte omfattas av gemenskapens exklusiva behörighet. Medlemsstaterna kan inte i tillräcklig utsträckning själva uppnå målen för förslaget av följande skäl: Att låta medlemsstaterna fastställa krav på ekodesign för produkter skulle leda till olika nationella bestämmelser och förfaranden med samma målsättning, vilket skulle innebära onödiga kostnader för näringslivet och utgöra hinder för den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Förslagets mål kan uppnås bättre genom åtgärder på gemenskapsnivå av följande skäl: Endast genom åtgärder på gemenskapsnivå kan syftet med förslaget uppnås samtidigt som kraven för produkter som släpps ut på marknaden kommer att vara likadana i alla medlemsstater, vilket skulle säkerställa den fria rörligheten för varor inom gemenskapen. Förslaget gäller endast nya produkter som släpps ut på gemenskapsmarknaden för första gången. 3.4. Proportionalitetsprincipen Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen av följande skäl: Detta förslag går inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet och är därmed förenligt med proportionalitetsprincipen i artikel 5 i fördraget. Gemenskapens och de nationella myndigheternas administrativa och ekonomiska börda reduceras i möjligaste mån genom att man enligt förslaget låter kraven på ekodesign omfatta alla energirelaterade produkter. Därigenom minimeras kostnaderna för att fastställa förfaranden för marknadsövervakning av produkter som inte är energianvändande, eftersom sådana förfaranden redan finns för tillsynen över att ekodesigndirektivet följs. Den eventuella ökning av produktionskostnaderna som kan drabba vissa tillverkare och i senare led konsumenterna genom prishöjningar står i proportion till fördelarna med de minskade negativa effekterna på miljön och besparingarna för konsumenterna till följd av att produkternas energieffektivitet ökar under hela livscykeln. 3.5. Val av regleringsform Föreslagen regleringsform: direktiv. | Den föreslagna regleringsformen ligger i linje med det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och är förenligt med alternativet att infoga de nya bestämmelserna i den befintliga gemenskapslagstiftningen. | 4. BUDGETKONSEKVENSER Det finns två områden där åtgärderna kan generera administrativa kostnader för medlemsstaterna och kommissionen. Dessa är följande: a) Arbetet för att fastställa genomförandebestämmelser för ekodesigndirektivet. Utvidgningen av ekodesigndirektivets tillämpningsområde innebär att genomförandeåtgärder kan antas för fler produktgrupper. Bland dem kommer prioriterade produkter med betydande miljöpåverkan och förbättringspotential att identifieras och förtecknas i den arbetsplan som avses i artikel 16 i ekodesigndirektivet. Ytterligare budgetbehov som kan uppstå till följd av att tillämpningsområdet för produkter utvidgas kommer att fastställas i arbetsplanen. En eventuell ytterligare resurstilldelning måste vara förenlig med gällande ekonomisk planering och kommer att omfattas av befintliga finans- och budgetbestämmelser och förfaranden i anslutning till dessa. Integrationen av ekodesigndirektivets och energimärkningsdirektivets beslutsstrukturer tillsammans med den information som miljömärkningen ger kommer att ge synergieffekter som garanterar att tillgångarna används på ett sådant sätt att genomförandebestämmelsernas miljökonsekvenser blir bästa möjliga till lägsta möjliga kostnader för ekonomin. b) Det går inte att exakt beräkna tidsåtgång och kostnader men uppskattningsvis bör ändringen av ekodesigndirektivet ta i anspråk motsvarande sex heltidstjänster för kommissionens tjänstemän och lika mycket för tjänstemän i minst 10 medlemsstater (alla medlemsstater kommer sannolikt inte att delta i de närmare diskussionerna). Om man räknar med att en tjänsteman vid kommissionen kostar 117 000 euro om året, skulle detta innebära en kostnad på ca 702 000 euro för kommissionen. Då ingår inte allmänna omkostnader. Tilldelningen av personal för dessa särskilda uppgifter inom ramen för befintliga eller ytterligare resurser är beroende av resurstillgången, och beslutet kommer att fattas i samband med den årliga resursfördelningen. 5. ÖVRIGA UPPLYSNINGAR 5.1. Nationella bestämmelser Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. 5.2. Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) Förslaget gäller en EES-fråga och bör därför omfatta Europeiska ekonomiska samarbetsområdet. 5.3. Närmare redogörelse Som nämnts har direktiv 2005/32/EG ändrats väsentligt genom direktiv 2008/28/EG. Eftersom nya ändringar ska göras som gäller utvidgning av tillämpningsområdet så att alla energirelaterade produkter omfattas, bör direktivet av tydlighetsskäl omarbetas[13]. Kommissionen betonar vikten av att inte avbryta det pågående genomförandet av det nuvarande ekodesigndirektivet och säkrar detta genom att strikt begränsa förslaget och diskussionens omfattning till en utvidgning av tillämpningsområdet för produkter. Skälen och bestämmelserna i ekodesigndirektivet har ändrats för att återspegla utvidgningen av tillämpningsområdet till alla energirelaterade produkter. I artikel 2 ges en definition av begreppet energirelaterad produkt. Artikel 21 om kommissionens översyn av direktivet innehåller ett tillägg om att kommissionen i samband med utvidgningen av tillämpningsområdet också ska utvärdera om det är lämpligt att utvidga direktivets tillämpningsområde till produkter som inte är energirelaterade. Artikel 23 innehåller bestämmelser om medlemsstaternas genomförande av det omarbetade direktivet och anger när det ska börja tillämpas. Bestämmelserna i artiklarna 10, 12, 13, 16–19, 23 och 24 och bilaga VI till direktiv 2005/32/EG är oförändrade. ⎢ 2005/32 (anpassad) ? ny 2008/0151 (COD) Förslag till EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS DIREKTIV …/… av den […] om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande ð energirelaterade ï produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG √ (Text av betydelse för EES) ∏ EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95, med beaktande av kommissionens förslag, med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[14], med beaktande av Regionkommitténs yttrande[15], i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och av följande skäl: ∫ ny (1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och om ändring av rådets direktiv 92/42/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG[16] har ändrats väsentligt[17]. Eftersom nya ändringar ska göras (som endast gäller utvidgning av tillämpningsområdet så att alla energirelaterade produkter omfattas), bör direktivet av tydlighetsskäl omarbetas. ⎢ 2005/32 Skäl 1 ? ny (2) Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar och administrativa bestämmelser om ekodesign för energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkter kan skapa handelshinder och snedvriden konkurrens i gemenskapen och följaktligen ha en direkt inverkan på upprättandet av den inre marknaden och hur den fungerar. Endast genom att harmonisera nationella lagar kan sådana handelshinder och den illojala konkurrensen förebyggas. ? Genom en utvidgning av tillämpningsområdet till alla energirelaterade produkter kan kraven på ekodesign för alla viktiga energirelaterade produkter harmoniseras på gemenskapsnivå.⎪ ⎢ 2005/32 Skäl 2 ? ny (3) Energianvändande ? Energirelaterade ⎪ produkter står för en stor del av användningen av naturresurser och energi i gemenskapen. De medför också en rad andra viktiga miljöpåverkningar. De allra flesta produktkategorier som finns på gemenskapsmarknaden påverkar miljön i mycket olika grad, även om de fungerar på i stort sett samma sätt. För att gynna en hållbar utveckling bör ständiga minskningar av dessa produkters övergripande miljöpåverkan uppmuntras, i synnerhet genom att de främsta källorna till negativ miljöpåverkan kartläggs och genom att överföring av förorening undviks, när förbättringen inte medför orimligt höga några överdrivna kostnader. ⎢ 2005/32 Skäl 3 (4) Ekodesign för produkter intar en central plats i gemenskapsstrategin för en integrerad produktpolicy. Detta är en förebyggande strategi som syftar till att optimera produkternas miljöprestanda och samtidigt bevara deras användningskvalitet, och den erbjuder därför nya och konkreta möjligheter för tillverkarna, konsumenterna och samhället. ⎢ 2005/32 Skäl 4 (5) Ökad energieffektivitet — bland annat genom en effektivare slutanvändning av elektriciteten — anses vara en avgörande förutsättning för att utsläppsmålen för växthusgaser i gemenskapen ska uppnås. Efterfrågan på elektricitet är den kategori av slutanvändning av energi som växer snabbast, och om inga politiska åtgärder vidtas, beräknas efterfrågan öka under de kommande 20 till 30 åren. En avsevärd minskning av energianvändningen anses vara möjlig enligt kommissionens förslag i Europeiska klimatförändringsprogrammet (ECCP). Klimatförändringen är ett av de prioriterade områdena i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, fastställt i Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG[18]. Energibesparing är den mest kostnadseffektiva metoden för att öka försörjningstryggheten och minska importberoendet. Därför bör omfattande åtgärder vidtas och omfattande mål fastställas på efterfrågesidan. ⎢ 2005/32 Skäl 5 ? ny (6) Åtgärder bör vidtas redan under den energianvändande ? energirelaterade ⎪ produktens designfas, eftersom det är då den förorening som produkten vållar under sin livscykel bestäms och större delen av kostnaderna uppstår. ⎢ 2005/32 Skäl 6 ? ny (7) En sammanhängande ram för tillämpningen av gemenskapskrav på ekodesign för energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkter bör fastställas i syfte att säkra fri rörlighet för de produkter som uppfyller kraven samt minska deras övergripande miljöpåverkan. Sådana gemenskapskrav bör följa principerna för sund konkurrens och internationell handel. ⎢ 2005/32 Skäl 7 (8) Kraven på ekodesign bör fastställas med hänsyn till målen och prioriteringarna i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, varvid – när så är lämpligt – de tillämpliga målen för de relevanta temainriktade strategierna för det programmet ska beaktas. ⎢ 2005/32 Skäl 8 ? ny (9) Syftet med detta direktiv är att uppnå en hög skyddsnivå för miljön genom att minska de energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkternas potentiella miljöpåverkan, vilket i slutändan kommer att gynna konsumenterna och andra slutanvändare. En hållbar utveckling kräver också att vederbörlig hänsyn tas till de föreslagna åtgärdernas effekter på hälso- och sjukvårdsområdet samt deras sociala och ekonomiska konsekvenser. Att förbättra produkternas energieffektivitet bidrar till att trygga energiförsörjningen, vilket är en förutsättning för sund ekonomisk verksamhet och följaktligen för hållbar utveckling. ⎢ 2005/32 Skäl 9 (10) En medlemsstat som anser det nödvändigt att behålla nationella bestämmelser som grundar sig på väsentliga behov avseende miljöskydd, eller att införa nya bestämmelser grundade på nya vetenskapliga belägg med anknytning till miljöskydd för att lösa ett problem som är specifikt för den medlemsstaten och som har uppkommit efter beslutet om den tillämpliga genomförandeåtgärden, får göra det i enlighet med de villkor som fastställts i artikel 95.4, 95.5 och 95.6 i fördraget, i vilken föreskrivs en anmälningsskyldighet till och godkännande av kommissionen. ⎢ 2005/32 Skäl 10 ? ny (11) För att maximera miljövinsterna av förbättrad design kan det komma att visa sig nödvändigt att konsumenterna informeras om energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkters miljömässiga egenskaper och miljöprestanda och får råd om hur de ska använda produkten på ett miljövänligt sätt. ⎢ 2005/32 Skäl 11 (anpassad) (12) Strategin i grönboken om integrerad produktpolicy √ kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Integrerad produktpolitik - Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv”[19] ∏, som är ett viktigt innovativt inslag i gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, syftar till att minska produkternas miljöpåverkan under hela deras livscykel. Om det redan i designfasen tas hänsyn till en produkts miljöpåverkan under hela dess livscykel, finns det stora möjligheter att främja miljöförbättringar på ett kostnadseffektivt sätt. Flexibiliteten bör vara tillräcklig för att göra det möjligt att integrera denna faktor i produktdesignen och samtidigt ta hänsyn till tekniska, funktionella och ekonomiska faktorer. ⎢ 2005/32 Skäl 12 (13) Även om det är önskvärt med en samlad strategi avseende miljöprestanda, bör en minskning av utsläppen av växthusgaser genom ökad energieffektivitet anses vara ett prioriterat miljömål i avvaktan på att en arbetsplan antas. ⎢ 2005/32 Skäl 13 (14) Det kan vara nödvändigt och berättigat att upprätta specifika kvantifierade krav på ekodesign för vissa produkter eller miljöaspekter hos dessa, för att kunna garantera att deras påverkan på miljön blir så liten som möjligt. Med beaktande av hur viktigt det är att bidra till att uppnå målen enligt Kyotoprotokollet till Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändring och utan att det påverkar den samordnade strategi som främjas i detta direktiv, bör de åtgärder som erbjuder stora möjligheter att till en låg kostnad minska utsläppen av växthusgaser i viss mån prioriteras. Dessa åtgärder kan också bidra till en hållbar resursanvändning och utgöra ett viktigt bidrag till det tioåriga ramprogram om hållbar produktion och konsumtion som antogs på världstoppmötet om hållbar utveckling i Johannesburg i september 2002. ⎢ 2005/32 Skäl 14 (anpassad) ? ny (15) ð I förekommande fall ï Generellt bör energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkters energiförbrukning i standby- eller frånläge √ generellt ∏ minskas till den miniminivå som krävs för att produkterna ska fungera. ⎢ 2005/32 Skäl 15 (16) Samtidigt som de produkter som har med bäst prestanda och bästa tillgängliga teknik på marknaden, även på den internationella marknaden, bör vara utgångspunkten, bör nivån på kraven på ekodesign fastställas på grundval av såväl tekniska och ekonomiska som miljömässiga analyser. Flexibla metoder för att fastställa kravnivån kan göra det lättare att uppnå snabba förbättringar av miljöprestandan. De berörda parterna bör rådfrågas och samarbeta aktivt i samband med denna analys. Om obligatoriska åtgärder fastställs krävs samråd med berörda parter. Sådana samråd kan understryka behovet av att åtgärderna införs gradvis eller att övergångsåtgärder tillämpas. Införandet av delmål gör politiken mer förutsägbar, vilket innebär att produktutvecklingscykeln kan beaktas och det blir lättare för berörda parter att planera långsiktigt. ⎢ 2005/32 Skäl 16 (17) Alternativa åtgärder, t.ex. självreglering från näringslivets sida, bör prioriteras, om det är troligt att dessa åtgärder kommer att bidra till att de politiska målen nås snabbare eller till lägre kostnad än vid obligatoriska krav. Lagstiftningsåtgärder kan bli nödvändiga om marknadskrafterna inte utvecklas i rätt riktning eller tillräckligt snabbt. ⎢ 2005/32 Skäl 17 (18) Självreglering, inklusive frivilliga avtal i form av ensidiga åtaganden från näringslivets sida, kan ge snabba framsteg genom snabbt och kostnadseffektivt genomförande och ger möjlighet till en flexibel och lämplig anpassning till tekniska möjligheter och tendenser på marknaden. ⎢ 2005/32 Skäl 18 (19) Vid bedömningen av frivilliga avtal eller andra åtgärder för självreglering som beskrivs som alternativ till genomförandeåtgärderna bör det finnas information om åtminstone följande: möjligheter till deltagande, mervärde, representativitet, kvantitativt uttryckta och etappvis fördelade mål, det civila samhällets medverkan, övervakning och rapportering, kostnadseffektiv förvaltning av självregleringsinitiativ, hållbarhet. ⎢ 2005/32 Skäl 19 (20) Kapitel 6 i kommissionens meddelande om miljöavtal på gemenskapsnivå inom ramen för handlingsplanen för en bättre och enklare lagstiftning kan ge användbar vägledning vid bedömningen av självreglering från näringslivets sida inom ramen för detta direktiv. ⎢ 2005/32 Skäl 20 (21) Detta direktiv bör även främja en integrering av ekodesigntänkande i små och medelstora företag och i mycket små företag. Ett sätt att underlätta en sådan integrering skulle kunna vara att se till att det finns gott om lättillgänglig information om huruvida deras produkter bidrar till en hållbar utveckling. ⎢ 2005/32 Skäl 21 ? ny (22) Energianvändande ? Energirelaterade ⎪ produkter som uppfyller de krav på ekodesign som fastställs i genomförandeåtgärder till detta direktiv bör förses med CE-märkning och tillhörande information, så att de kan släppas ut på den inre marknaden och röra sig fritt. Det krävs en strikt övervakning av genomförandeåtgärdernas efterlevnad för att miljöpåverkan av de reglerade energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkterna ska kunna minskas och sund konkurrens säkerställas. ⎢ 2005/32 Skäl 22 (23) När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärderna och sin arbetsplan bör den samråda med såväl företrädare för medlemsstaterna som produktgruppens berörda parter, t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag, hantverksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detaljhandlare, importörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer. ⎢ 2005/32 Skäl 23 (24) När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärder bör den också beakta befintlig nationell miljölagstiftning, särskilt beträffande giftiga ämnen, som medlemsstaterna har meddelat att de anser bör bevaras, utan att befintliga och berättigade skyddsnivåer i medlemsstaterna sänks. ⎢ 2005/32 Skäl 24 (25) Hänsyn bör tas till de moduler och regler som är avsedda att användas i direktiven om teknisk harmonisering och som fastställs i rådets beslut 93/465/EEG av den 22 juli 1993 om moduler för olika stadier i förfaranden vid bedömning av överensstämmelse samt regler för anbringande och användning av CE-märkning om överensstämmelse, avsedda att användas i tekniska harmoniseringsdirektiv[20]. ⎢ 2005/32 Skäl 25 (26) Tillsynsmyndigheterna bör utbyta information om planerade åtgärder som omfattas av detta direktiv i syfte att förbättra marknadsövervakningen. I ett sådant samarbete bör elektroniska kommunikationsmöjligheter och relevanta gemenskapsprogram utnyttjas i största möjliga mån. Utbyte av information om miljöprestandan under livscykeln och om resultaten av designlösningarna bör underlättas. Insamling och spridning av den samlade kunskap som genereras genom tillverkarnas insatser på ekodesignområdet är en av de främsta vinsterna med detta direktiv. ⎢ 2005/32 Skäl 26 (27) Ett behörigt organ är vanligtvis ett offentligt eller privat organ som utsetts av offentliga myndigheter och som kan erbjuda nödvändiga garantier för opartiskhet och tillgång till teknisk sakkunskap för att utföra kontroller av produkten med hänsyn till dess överensstämmelse med de tillämpliga genomförandeåtgärderna. ⎢ 2005/32 Skäl 27 (28) Eftersom det är viktigt att förhindra bristande överensstämmelse bör medlemsstaterna se till att de nödvändiga åtgärderna finns tillgängliga för en effektiv marknadsövervakning. ⎢ 2005/32 Skäl 28 (29) Det kan vara lämpligt att överväga kompletterande verksamhet för utbildning och information om ekodesign till små och medelstora företag. ⎢ 2005/32 Skäl 29 (30) Det är av vikt för att den inre marknaden ska kunna fungera att det finns standarder som harmoniserats på gemenskapsnivå. Så snart en hänvisning till en sådan standard offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning , bör överensstämmelse med denna innebära att överensstämmelse förutsätts med motsvarande krav i den genomförandeåtgärd som antagits på grundval av detta direktiv, även om också andra sätt att påvisa sådan överensstämmelse bör tillåtas. ⎢ 2005/32 Skäl 30 (31) En av de viktigaste avsikterna med harmoniserade standarder bör vara att hjälpa tillverkarna att tillämpa de genomförandeåtgärder som antas enligt detta direktiv. Sådana standarder kan vara väsentliga vid fastställande av metoder för mätning och test. När det gäller allmänna ekodesignkrav kan harmoniserade standarder i hög grad bidra till att ge tillverkarna vägledning om hur en viss produkts ekologiska profil ska fastställas i enlighet med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Dessa standarder bör tydligt ange förhållandet mellan klausulerna och de krav det gäller. Syftet med harmoniserade standarder bör inte vara att fastställa gränser för miljöaspekterna. ⎢ 2005/32 Skäl 31 (32) Internationella standarder såsom ISO 14040 utgör användbara referenser för de definitioner som används i detta direktiv. ⎢ 2005/32 Skäl 32 (33) Detta direktiv överensstämmer med vissa principer för genomförandet av den nya metoden i enlighet med rådets resolution av den 7 maj 1985 om en ny metod för teknisk harmonisering och standarder[21] och för hänvisningar till harmoniserade europeiska standarder. I rådets resolution av den 28 oktober 1999 om ”Sstandardiseringens roll i Europa” [22] uppmanades kommissionen att undersöka om principen i den nya metoden kan tillämpas på områden som ännu inte omfattas, som ett sätt att förbättra och förenkla lagstiftningen där så är möjligt. ⎢ 2005/32 Skäl 33 (anpassad) (34) Detta direktiv utgör en komplettering till befintliga gemenskapsinstrument, såsom rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser[23], Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1980/2000 av den 17 juli 2000 om ett reviderat gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke[24], Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2422/2001 av den 6 november 2001 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning √ 106/2008 av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning ∏[25], Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE) — Gemensamt uttalande av Europaparlamentet, rådet och kommissionen beträffande Artikel 9[26], Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter[27] och rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) √ Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/121/2006 av den 18 december 2006 om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen för att anpassa det till förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) samt om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet ∏[28]. Synergieffekter mellan detta direktiv och de befintliga gemenskapsinstrumenten bör bidra till att öka deras respektive verkan och ställa upp konsekventa krav för tillverkarna. ⎢ 2005/32 Skäl 34 (anpassad) Eftersom rådets direktiv 92/42/EEG av den 21 maj 1992 om effektivitetskrav för nya värmepannor som eldas med flytande eller gasformigt bränsle[29], Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG av den 3 september 1996 om energieffektivitetskrav för elektriska kylskåp och frysar (även i kombination) för hushållsbruk[30] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/55/EG av den 18 september 2000 om energieffektivitetskrav för förkopplingsdon till lysrör[31] redan innehåller bestämmelser om revidering av kraven på energieffektivitet, bör de också integreras i denna ram. ⎢ 2005/32 Skäl 35 (anpassad) Direktiv 92/42/EEG innehåller bestämmelser om ett graderingssystem med stjärnor för att ange pannornas energiprestanda. Eftersom medlemsstaterna och industrin är eniga om att stjärngraderingssystemet inte har gett förväntat resultat, bör direktiv 92/42/EEG ändras för att bereda vägen för effektivare metoder. ⎢ 2005/32 Skäl 36 (anpassad) Kraven i rådets direktiv 78/170/EEG av den 13 februari 1978 om funktionen hos värmeanordningar för rumsuppvärmning och varmvattenförsörjning i nya eller befintliga icke-industriella byggnader samt värmeisolering och varmvattenförsörjning i hushåll i nya, icke industriella byggnader[32] har ersatts av bestämmelserna i direktiv 92/42/EEG, rådets direktiv 90/396/EEG av den 29 juni 1990 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om anordningar för förbränning av gasformiga bränslen[33] och Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/91/EG av den 16 december 2002 om byggnaders energiprestanda[34]. Direktiv 78/170/EEG bör därför upphävas. ⎢ 2005/32 Skäl 37 (anpassad) I rådets direktiv 86/594/EEG av den 1 december 1986 om luftburet buller från hushållsapparater[35] fastställs dels villkoren för att medlemsstaterna skall kunna kräva att uppgifter om bullret från sådana apparater offentliggörs och dels ett förfarande för att fastställa bullernivån. Av harmoniseringsskäl bör bullerutsläpp ingå i en helhetsbedömning av miljöprestandan. Eftersom detta direktiv innehåller ett sådant helhetsperspektiv, bör direktiv 86/594/EEG upphävas. ⎢ 2005/32 Skäl 38 (35) De åtgärder som är nödvändiga för att genomföra detta direktiv bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som ska tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[36]. ⎢ 2008/28 Skäl 5 (36) Kommissionen bör ges befogenhet att ändra eller upphäva direktiven 92/42/EEG, 96/57/EG och 2000/55/EG. Sådana ändringar eller upphävanden måste antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 5a i beslut 1999/468/EG. ⎢ 2008/28 Skäl 6 (anpassad) ? ny (37) Kommissionen bör dessutom ges befogenhet att anta genomförandeåtgärder som fastställer krav på ekodesign för definierade energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkter, inbegripet genomförandeåtgärder under övergångsperioden och, när så är lämpligt, föreskrifter om hur de olika miljöaspekterna ska vägas mot varandra. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av √ detta ∏ direktiv 2005/32/EG genom att komplettera det med nya icke väsentliga delar, måste de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll. ∫ ny (38) Kommissionen bör på grundval av erfarenheterna av direktivets tillämpning se över dess funktion och effektivitet och bedöma om det är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet så att det också omfattar andra produkter än energirelaterade produkter. Vid denna översyn bör kommissionen samråda med företrädare för medlemsstaterna och med berörda parter. ⎢ 2005/32 Skäl 39 (39) Medlemsstaterna bör fastställa vilka sanktioner som ska tillämpas vid överträdelser av de nationella bestämmelser som antas i enlighet med det här direktivet. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionerliga och avskräckande. ⎢ 2005/32 Skäl 40 (40) Det bör erinras om att det i punkt 34 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning[37] anges att rådet ”uppmuntrar medlemsstaterna att för egen del och i gemenskapens intresse upprätta egna tabeller som så vitt det är möjligt visar överensstämmelsen mellan direktiven och införlivandeåtgärderna samt att offentliggöra dessa tabeller.” ⎢ 2005/32 Skäl 41 (41) Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, dvs. att garantera att den inre marknaden fungerar väl genom att kräva att produkter är tillräckligt miljövänliga, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av de enskilda medlemsstaterna och det därför, på grund av dess omfattning och verkningar, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. ⎢ 2005/32 Skäl 42 (anpassad) Regionkommittén har hörts men avgav inte något yttrande. ∫ ny (42) Skyldigheten att införliva detta direktiv med nationell lagstiftning bör endast gälla de bestämmelser som utgör en innehållsmässig ändring i förhållande till det tidigare direktivet. Skyldigheten att införliva de oförändrade bestämmelserna följer av det tidigare direktivet. (43) Detta direktiv bör inte påverka medlemsstaternas skyldigheter vad gäller tidsfristerna för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B av bilaga IX. ⎢ 2005/32 (anpassad) ? ny HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE. Artikel 1 Syfte och tillämpningsområde 1. I detta direktiv upprättas en ram för fastställande av gemenskapens krav på ekodesign för energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkter i syfte att garantera fri rörlighet för dessa produkter inom den inre marknaden. 2. √ Enligt detta ∏ Detta direktiv √ ska det fastställas ∏ gör det möjligt att fastställa krav som energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkter som omfattas av genomförandeåtgärder ska uppfylla för att få släppas ut på marknaden och/eller tas i bruk. Detta bidrar till en hållbar utveckling genom ökad energieffektivitet och högre miljöskyddsnivå, samtidigt som försörjningstryggheten avseende energi ökar. 3. Detta direktiv ska inte tillämpas på transportmedel för personer eller varor. 4. Detta direktiv och de genomförandeåtgärder som antas enligt det ska inte påverka gemenskapslagstiftningen om avfallshantering och om kemikalier, inklusive gemenskapslagstiftning om fluorerade växthusgaser. Artikel 2 Definitioner I detta direktiv används följande beteckningar med de betydelser som här anges gäller följande definitioner : ⎢ 2005/32 (anpassad) ? ny 1. energianvändande ? energirelaterad ⎪ produkt Ö (nedan kallad produkt ) Õ : en produkt ? som påverkar energiförbrukningen när den används och ⎪ som, när den väl har släppts Ö släpps Õ ut på marknaden och/eller tagits Ö tas Õ i bruk ? i Europeiska unionen ⎪, är beroende av energitillförsel (elektricitet, fossila bränslen och förnybara energikällor) för att kunna fungera som avsett eller en produkt för framställning, överföring och mätning av sådan energi, inklusive delar som är beroende av energitillförsel, avsedda att ingå i energianvändande ? energirelaterade ⎪ produkter som omfattas av detta direktiv, vilka släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare och vilkas miljöprestanda kan bedömas separat. ⎢ 2005/32 ? ny 2. komponenter och underenheter : delar som är avsedda att ingå i energianvändande produkter och som inte släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk som enskilda delar för slutanvändare eller vilkas miljöprestanda inte kan bedömas separat. 3. genomförandeåtgärder : åtgärder som antagits i enlighet med detta direktiv och som fastställer krav på ekodesign för angivna energianvändande produkter eller för miljöaspekter av dessa. 4. utsläppande på marknaden : första gången en energianvändande produkt blir tillgänglig på gemenskapsmarknaden för distribution eller användning inom gemenskapen, antingen mot betalning eller gratis och oberoende av försäljningsmetod. 5. ibruktagande : första gången en energianvändande produkt används i avsett syfte av en slutanvändare i gemenskapen. 6. tillverkare : varje fysisk eller juridisk person som tillverkar energianvändande produkter som omfattas av detta direktiv och som är ansvarig för att den energianvändande produkten överensstämmer med detta direktiv i samband med dess utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande, under eget namn eller varumärke eller för eget bruk. Om tillverkare enligt definitionen i den första meningen eller importör enligt definitionen i punkt 8 saknas, ska varje fysisk eller juridisk person som släpper ut energianvändande produkter på marknaden och/eller tar energianvändande produkter som omfattas av detta direktiv i bruk anses vara tillverkare. 7. representant : en fysisk eller juridisk person som är etablerad i gemenskapen och som erhållit skriftlig fullmakt från tillverkaren att handla på dennes vägnar när det gäller samtliga eller en del av förpliktelserna och formaliteterna i samband med detta direktiv. 8. importör : varje fysisk eller juridisk person etablerad inom gemenskapen som inom sin näringsverksamhet släpper ut en produkt från tredjeland på gemenskapens marknad. 9. material : allt material som används under en energianvändande produkts livscykel. 10. produktdesign : de olika processer som omvandlar de juridiska, tekniska, säkerhetsmässiga, funktionella, marknadsmässiga eller andra krav som en energianvändande produkt ska uppfylla till den tekniska specifikationen för produkten. 11. miljöaspekt : ett element eller en funktion hos en energianvändande produkt som kan påverka miljön under produktens livscykel. 12. miljöpåverkan : varje förändring av miljön som helt eller delvis orsakats av energianvändande produkter under deras livscykel. 13. livscykel : de på varandra följande och sammanhängande stadier som en energianvändande produkt genomgår från och med användning av råvaror till och med slutligt omhändertagande. 14. återanvändning : varje process som innebär att en energianvändande produkt eller dess komponenter, efter att ha nått slutet av sin första användningsperiod, används på nytt i samma syfte som den/de utformades för, inklusive fortsatt användning av en energianvändande produkt som lämnats till en insamlingsanläggning, en distributör, ett materialåtervinningsföretag eller en tillverkare, samt återanvändning av en energianvändande produkt efter rekonditionering. 15. materialåtervinning : upparbetning i en produktionsprocess av avfallsmaterial till deras ursprungliga ändamål eller till andra ändamål, undantaget energiåtervinning. 16. energiåtervinning : användning av brännbart avfall som ett sätt att generera energi genom direkt förbränning, med eller utan annat avfall men med återvinning av värmen. ⎢ 2005/32 (anpassad) 17. återvinning : varje sådan tillämplig åtgärd som avses i bilaga II B till √ Europaparlamentets och ∏ rådets direktiv 75/442/EEG av den 15 juli 1975 √ 2006/12/EG av den 5 april 2006 ∏ om avfall[38]. 18. avfall : varje ämne eller föremål i de kategorier som anges i bilaga I till direktiv 75/442/EEG √ 2006/12/EG ∏ och som innehavaren gör sig av med eller har för avsikt att eller är skyldig att göra sig av med. ⎢ 2005/32 ? ny 19. farligt avfall : allt avfall som omfattas av artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall[39]. 20. ekologisk profil : en beskrivning, i enlighet med den genomförandeåtgärd som gäller för den energianvändande produkten, av den input och output (såsom material, utsläpp och avfall) som följer en energianvändande produkt under hela dess livscykel, vilka är av betydelse för dess miljöpåverkan och uttrycks i fysiska, mätbara kvantiteter. 21. energianvändande en produkts miljöprestanda : resultatet av tillverkarens hantering av den energianvändande produktens miljöaspekter, så som det avspeglas i dess tekniska dokumentation. 22. förbättring av miljöprestanda : förfarandet att förbättra en energianvändande produkts miljöprestanda under flera generationer, men inte nödvändigtvis alla produktens miljöaspekter samtidigt. 23. ekodesign : integrering av miljöaspekter i produktdesignen i syfte att förbättra den energianvändande produktens miljöprestanda under hela dess livscykel. 24. krav på ekodesign : varje krav med anknytning till en energianvändande produkt eller designen av en energianvändande produkt, vilket syftar till att förbättra dess miljöprestanda, eller varje krav på tillhandahållande av uppgifter om en energianvändande produkts miljöaspekter. 25. allmänna krav på ekodesign : varje krav på ekodesign på grundval av den ekologiska profilen i sin helhet, utan några fastställda gränsvärden för enskilda miljöaspekter. 26. specifika krav på ekodesign : ett kvantifierbart och mätbart krav på ekodesign vilket gäller en bestämd miljöaspekt av en energianvändande produkt, t.ex. energianvändning under drift, beräknat för en bestämd effekt. 27. harmoniserad standard : en teknisk specifikation som antagits av ett erkänt standardiseringsorgan genom ett mandat från kommissionen enligt de förfaranden som anges i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter[40], i syfte att fastställa europeiska krav, som inte är bindande. Artikel 3 Utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande 1. Medlemsstaterna ska vidta alla lämpliga åtgärder för att se till att energianvändande produkter som omfattas av genomförandeåtgärder endast får släppas ut på marknaden och/eller tas i bruk om de överensstämmer med dessa åtgärder och är försedda med CE-märkning i enlighet med artikel 5. 2. Medlemsstaterna ska utse myndigheter med ansvar för marknadsövervakning. De ska ordna så att dessa myndigheter har och använder sig av nödvändiga befogenheter för att kunna vidta lämpliga åtgärder i enlighet med sina skyldigheter enligt detta direktiv. Medlemsstaterna ska fastställa de behöriga myndigheternas arbetsuppgifter, befogenheter och organisationsstruktur, och de behöriga myndigheterna ska ha rätt att i) i adekvat omfattning utföra lämpliga kontroller av energianvändande produkters överensstämmelse samt ålägga tillverkaren eller dess representant att dra tillbaka icke överensstämmande produkter från marknaden i enlighet med artikel 7, ii) begära in alla nödvändiga upplysningar från de berörda parterna enligt vad som föreskrivs i genomförandeåtgärderna, iii) ta stickprov på produkterna och kontrollera deras överensstämmelse. 3. Medlemsstaterna ska hålla kommissionen informerad om resultatet av marknadsövervakningen och kommissionen ska i lämpliga fall vidarebefordra denna information till de andra medlemsstaterna. 4. Medlemsstaterna ska se till att konsumenter och andra berörda parter kan lämna kommentarer till de behöriga myndigheterna om produkternas överensstämmelse. Artikel 4 Importörens ansvar Om tillverkaren inte är etablerad inom gemenskapen och inte har någon representant ska ansvaret för att - se till att den energianvändande produkt som släppts ut på marknaden eller tagits i bruk överensstämmer med detta direktiv och med den tillämpliga genomförandeåtgärden, - intyget om överensstämmelse och den tekniska dokumentationen finns tillgängliga ligga hos importören. Artikel 5 Märkning och försäkran om överensstämmelse 1. Innan en energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärder släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk, ska den förses med CE-märkning och en försäkran om överensstämmelse ska utfärdas, varigenom tillverkaren eller dennes representant förklarar och försäkrar att den energianvändande produkten överensstämmer med alla relevanta bestämmelser i den tillämpliga genomförandeåtgärden. 2. CE-märkningen består av bokstäverna ”CE”, enligt vad som anges i bilaga III. 3. Försäkran om överensstämmelse ska innehålla de upplysningar som anges i bilaga VI och hänvisa till den tillämpliga genomförandeåtgärden. 4. Det ska vara förbjudet att förse energianvändande produkter med märken som kan vilseleda användarna när det gäller CE-märkningens innebörd eller utformning. 5. Varje medlemsstat får kräva att den information som ska lämnas enligt del 2 i bilaga I del 2 ska föreligga på dess officiella språk, när den energianvändande produkten når slutanvändaren. Medlemsstaterna ska också tillåta att informationen lämnas på ett eller flera andra officiella gemenskapsspråk. När första stycket tillämpas, ska medlemsstaterna ta särskild hänsyn till a) om informationen kan ges med hjälp av harmoniserade symboler, erkända koder eller andra åtgärder, b) vilken typ av användare den energianvändande produkten vänder sig till och vilken typ av information som ska lämnas. Artikel 6 Fri rörlighet 1. Medlemsstaterna får inte, på grundval av krav på ekodesign avseende de parametrar för ekodesign i del 1 i bilaga I del 1 som omfattas av den tillämpliga genomförandeåtgärden, förbjuda, begränsa eller förhindra utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande inom sitt territorium av en energianvändande produkt som överensstämmer med alla relevanta bestämmelser i den tillämpliga genomförandeåtgärden och som är försedd med CE-märkning i enlighet med artikel 5. 2. Medlemsstaterna får inte förbjuda, begränsa eller förhindra utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande inom sitt territorium av en energianvändande produkt som är försedd med CE-märkning i enlighet med artikel 5, på grundval av krav på ekodesign avseende de parametrar för ekodesign i del 1 i bilaga I del 1 för vilka det i den tillämpliga genomförandeåtgärden föreskrivs att inga krav på ekodesign är nödvändiga. 3. Medlemsstaterna får inte förhindra att energianvändande produkter som inte överensstämmer med bestämmelserna i den tillämpliga genomförandeåtgärden demonstreras på t.ex. handelsmässor, utställningar och demonstrationer, under förutsättning att det synligt anges att produkterna inte kommer att släppas ut på marknaden och/eller tas i bruk förrän överensstämmelse uppnåtts. Artikel 7 Skyddsklausul 1. Om en medlemsstat konstaterar att en energianvändande produkt som är försedd med CE-märkning enligt artikel 5 och använd på det sätt som avses inte överensstämmer med alla de relevanta bestämmelserna i den tillämpliga genomförandeåtgärden, ska tillverkaren eller dennes representant vara skyldig att bringa den energianvändande produkten i överensstämmelse med bestämmelserna i den tillämpliga genomförandeåtgärden och/eller med CE-märkningen och se till att överträdelsen upphör enligt de villkor som medlemsstaten fastställer. Om det finns tillräckliga bevis för att den energianvändande produkten eventuellt brister i överensstämmelse ska medlemsstaten vidta de nödvändiga åtgärderna vilka, beroende på hur allvarlig den bristande överensstämmelsen är, kan innebära förbud att släppa ut den energianvändande produkten på marknaden tills överensstämmelse uppnåtts. Om den bristande överensstämmelsen fortsätter, ska medlemsstaten fatta beslut om att begränsa eller förbjuda utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande av den energianvändande produkten i fråga eller se till att den dras tillbaka från marknaden. Om produkten förbjuds eller dras tillbaka från marknaden ska kommissionen och de andra medlemsstaterna genast informeras. 2. I varje beslut som en medlemsstat fattar med stöd av detta direktiv vilket begränsar eller förbjuder utsläppandet på marknaden och/eller ibruktagande av en energianvändande produkt ska grunderna för beslutet anges. Ett sådant beslut ska genast delges den berörda parten, som samtidigt ska underrättas om vilka rättsmedel denne har enligt gällande lag i den berörda medlemsstaten samt vilka tidsfrister som gäller för dessa. 3. Medlemsstaten ska omedelbart underrätta kommissionen och de övriga medlemsstaterna om varje beslut som fattats i enlighet med punkt 1, med angivande av skälen för beslutet och särskilt med uppgift om huruvida den bristande överensstämmelsen beror på a) underlåtenhet att uppfylla kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden, b) felaktig tillämpning av de harmoniserade standarder som avses i artikel 10.2, c) brister i de harmoniserade standarder som avses i artikel 10.2. 4. Kommissionen ska utan dröjsmål inleda samråd med de berörda parterna och får inhämta tekniska utlåtanden från oberoende externa experter. Efter samrådet ska kommissionen omedelbart underrätta den medlemsstat som har fattat beslutet samt de övriga medlemsstaterna om sin uppfattning. Om kommissionen anser att beslutet inte är välgrundat, ska den omedelbart underrätta medlemsstaterna om detta. 5. Om det beslut som avses i punkt 1 baseras på brister i en harmoniserad standard, ska kommissionen omedelbart inleda det förfarande som avses i artikel 10.2, 10.3 och 10.4. Kommissionen ska samtidigt underrätta den kommitté som avses i artikel 19.1. 6. Medlemsstaterna och kommissionen ska, när så är motiverat, vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretess för de uppgifter som lämnats under förfarandet. 7. De beslut som medlemsstaterna fattar i enlighet med denna artikel ska offentliggöras på ett klart och öppet sätt. 8. Kommissionens yttrande om dessa beslut ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 8 Bedömning av överensstämmelse 1. Innan en energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärder släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk, ska tillverkaren eller dennes representant se till att en bedömning görs av produktens överensstämmelse med alla de relevanta kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. 2. Förfarandena för bedömningen av överensstämmelse ska anges i genomförandeåtgärderna och ge tillverkarna möjlighet att välja mellan intern designkontroll enligt bilaga IV och ledningssystemet enligt bilaga V. När det är motiverat och står i proportion till riskerna, ska förfarandet för bedömning av överensstämmelse anges bland tillämpliga moduler i enlighet med beslut 93/465/EEG. Om en medlemsstat har starka indikationer på att en energianvändande produkt troligen brister i överensstämmelse ska den medlemsstaten så fort som möjligt offentliggöra en grundlig bedömning av den energianvändande produktens överensstämmelse. Bedömningen kan utföras av ett behörigt organ för att i god tid kunna vidta eventuella korrigerande åtgärder ska kunna vidtas i god tid. Om en energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärder utformas av en organisation som är registrerad i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 761/2001 av den 19 mars 2001 om frivilligt deltagande för organisationer i gemenskapens miljölednings- och miljöredovisningsordning (EMAS)[41] och designfunktionen omfattas av denna registrering, ska denna organisations ledningssystem förutsättas överensstämma med kraven i bilaga V till detta direktiv. Om en energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärder utformas av en organisation vars ledningssystem omfattar produktdesignen och som genomförts i enlighet med harmoniserade standarder vars referensnummer har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning , ska detta ledningssystem förutsättas överensstämma med motsvarande krav i bilaga V. 3. När en energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärder har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk, ska tillverkaren eller dennes representant bevara relevanta handlingar om den genomförda bedömningen av överensstämmelse och de försäkringar om överensstämmelse som utfärdats samt hålla dem tillgängliga för inspektion av medlemsstaterna under tio år efter det att den sista energianvändande produkten har tillverkats. De relevanta handlingarna ska ställas till förfogande senast tio dagar efter mottagandet av en begäran från den behöriga myndigheten i en medlemsstat. 4. De handlingar om bedömningen av överensstämmelse och försäkran om överensstämmelse som avses i artikel 5 ska utarbetas på något av gemenskapens officiella språk. Artikel 9 Förutsatt överensstämmelse 1. Medlemsstaterna ska betrakta energianvändande produkter som är CE-märkta enligt artikel 5 som överensstämmande med de relevanta bestämmelserna i den tillämpliga genomförandeåtgärden. 2. Medlemsstaterna ska betrakta energianvändande produkter för vilka harmoniserade standarder har tillämpats och vilkas referensnummer har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning som överensstämmande med alla de relevanta kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärd som dessa standarder rör. 3. En energianvändande produkt som tilldelats gemenskapens miljömärke i enlighet med förordning (EG) nr 1980/2000 ska förutsättas överensstämma med kraven på ekodesign i den tillämpliga genomförandeåtgärden, om miljömärkningen uppfyller dessa krav. 4. För förutsatt överensstämmelse inom ramen för detta direktiv får kommissionen i enlighet med det förfarande som avses i artikel 19.2 besluta att andra miljömärken uppfyller villkor motsvarande villkoren för gemenskapens miljömärke i enlighet med förordning (EG) nr 1980/2000. De energianvändande produkter som har tilldelats sådana andra miljömärken ska förutsättas överensstämma med kraven på ekodesign i den tillämpliga genomförandeåtgärden, om miljömärkningen uppfyller dessa krav. Artikel 10 Harmoniserade standarder 1. Medlemsstaterna ska i möjligaste mån se till att lämpliga åtgärder vidtas för att göra det möjligt att samråda med berörda parter på nationell nivå i samband med utarbetandet och övervakningen av de harmoniserade standarderna. 2. Om en medlemsstat eller kommissionen anser att de harmoniserade standarder vilkas tillämpning förutsätts uppfylla specifika bestämmelser i en tillämplig genomförandeåtgärd inte helt uppfyller dessa bestämmelser, ska den berörda medlemsstaten eller kommissionen informera den ständiga kommitté som inrättades genom artikel 5 i direktiv 98/34/EG om detta och ange skälen. Kommittén ska så snabbt som möjligt avge ett yttrande. 3. Mot bakgrund av kommitténs yttrande ska kommissionen besluta att offentliggöra, inte offentliggöra, delvis offentliggöra, behålla eller dra tillbaka hänvisningarna till de berörda harmoniserade standarderna i Europeiska unionens officiella tidning . 4. Kommissionen ska underrätta det berörda europeiska standardiseringsorganet och om nödvändigt utfärda ett nytt mandat för att revidera de berörda harmoniserade standarderna. Artikel 11 Krav på komponenter och underenheter Det får i genomförandeåtgärderna krävas att de tillverkare eller representanter för dessa som släpper ut komponenter och underenheter på marknaden och/eller tillhandahåller dem för att tas i bruk ska lämna tillverkaren av en energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärderna relevanta uppgifter om komponenternas eller underenheternas materialsammansättning samt energi-, material- och/eller resursanvändning. Artikel 12 Administrativt samarbete och informationsutbyte 1. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas för att uppmuntra myndigheter med ansvar för genomförandet av detta direktiv att samarbeta med varandra samt att informera varandra och kommissionen för att bidra till ett väl fungerande direktiv, särskilt genomförandet av artikel 7. I det administrativa samarbetet och informationsutbytet ska elektroniska kommunikationsmedel utnyttjas i största möjliga mån, varvid relevanta gemenskapsprogram kan ge stöd. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om vilka myndigheter som är ansvariga för tillämpningen av detta direktiv. 2. De närmare detaljerna kring och strukturen för informationsutbytet mellan kommissionen och medlemsstaterna ska fastställas i enlighet med förfarandet i artikel 19.2. 3. Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra och bidra till det samarbete mellan medlemsstaterna som avses i denna artikel. Artikel 13 Små och medelstora företag 1. När det gäller program som små och medelstora företag och mycket små företag kan gynnas av ska kommissionen beakta initiativ som hjälper små och medelstora företag och mycket små företag att integrera miljöaspekter, energieffektivitet inkluderat, i designen av sina produkter. ⎢ 2008/28 Art. 1.1 21a. Riktlinjer som omfattar särskilda egenskaper hos de små och medelstora företag som är verksamma inom berörd produktsektor kan åtfölja en genomförandeåtgärd. Vid behov, och i enlighet med punkt 1, får kommissionen ta fram ytterligare material för att underlätta genomförandet av detta direktiv för små och medelstora företag. ⎢ 2005/32 ? ny 32. Medlemsstaterna ska se till, särskilt genom att stärka nätverk och strukturer för stöd, att små och medelstora företag och mycket små företag uppmuntras att tillämpa en miljövänlig strategi redan i samband med produktdesignen, och att anpassa sig till kommande europeisk lagstiftning. Artikel 14 Konsumentinformation I enlighet med tillämplig genomförandeåtgärd ska tillverkare, på det sätt de anser lämpligt, se till att konsumenter av energianvändande produkter får - nödvändig information om den roll de kan fylla för en hållbar användning av produkten, - produktens ekologiska profil och fördelarna med ekodesign, om genomförandeåtgärderna kräver det. Artikel 15 Genomförandeåtgärder ⎢ 2008/28 Art. 1.2 a ? ny 1. När en energianvändande produkt uppfyller kriterierna i punkt 2 ska den omfattas av en genomförandeåtgärd eller en självreglering i enlighet med punkt 3 b. Dessa genomförandeåtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. ⎢ 2005/32 (anpassad) ? ny 2. De kriterier som avses i punkt 1 är följande: a) Den energianvändande pProdukten ska stå för en betydande försäljnings- och handelsvolym inom gemenskapen Ö , normalt Õ som tyder på mer än 200 000 enheter under ett år enligt senast tillgängliga uppgifter. b) Den energianvändande pProdukten ska, med beaktande av de kvantiteter som släpps ut på marknaden och/eller tas i bruk, ha betydande miljöpåverkan inom gemenskapen, i enlighet med gemenskapens strategiska prioriteringar i beslut nr 1600/2002/EG. c) Den energianvändande pProdukten ska ha en betydande potential för förbättring när det gäller miljöpåverkan utan att det medför orimliga kostnader, och särskilt ta hänsyn till: 4. Avsaknad av annan relevant gemenskapslagstiftning eller oförmåga hos marknadskrafterna att ta itu med problemet på lämpligt sätt. 5. Stor skillnad i miljöprestanda mellan energianvändande produkter på marknaden med likvärdig funktion. 3. När kommissionen utarbetar ett utkast till genomförandeåtgärd ska den beakta eventuella synpunkter från den kommitté som avses i artikel 19.1 samt a) gemenskapens prioriteringar på miljöområdet, t.ex. dem som fastställs i beslut nr 1600/2002/EG eller i Europeiska klimatförändringsprogrammet från kommissionen, b) relevant gemenskapslagstiftning och självreglering, t.ex. frivilliga avtal, som efter en bedömning i enlighet med artikel 17 förväntas uppnå de politiska målen snabbare eller till lägre kostnad än vid obligatoriska krav. 4. När kommissionen utarbetar ett utkast till genomförandeåtgärd ska den a) beakta den energianvändande produktens livscykel och alla väsentliga miljöaspekter, bland annat energieffektiviteten; omfattningen på analysen av miljöaspekterna och förbättringarnas genomförbarhet ska stå i proportion till deras betydelse; antagandet av kraven på ekodesign vad gäller en energianvändande produkts väsentliga miljöaspekter ska inte försenas i onödan på grund av osäkerheter beträffande andra aspekter, b) genomföra en analys av effekterna på miljö, konsumenter och tillverkare, inbegripet små och medelstora företag, i fråga om konkurrenskraft, innovation, marknadstillträde samt kostnader och nytta, även på marknader utanför gemenskapen, c) beakta befintlig nationell miljölagstiftning som medlemsstaterna anser relevant, d) hålla lämpliga samråd med berörda aktörer, e) förbereda en motivering till utkastet till genomförandeåtgärd på grundval av den bedömning som avses i led b, f) fastställa genomförandedatum, eventuella stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder, med beaktande av i synnerhet eventuella konsekvenser för små och medelstora företag eller för särskilda produktgrupper som främst tillverkas av små och medelstora företag. 5. Genomförandeåtgärder ska uppfylla samtliga nedanstående kriterier: a) Det får inte bli betydande negativa konsekvenser när det gäller produktens sätt att fungera, sett ur användarens synvinkel. b) Hälsa, säkerhet och miljö får inte påverkas negativt. c) Det får inte bli betydande negativa konsekvenser för konsumenterna, i synnerhet i fråga om produktens prisnivå och livscykelkostnader. d) Det får inte bli betydande negativa konsekvenser för industrins konkurrenskraft. e) I princip får fastställandet av ett krav på ekodesign inte få till följd att tillverkarna måste använda patentskyddad teknik. f) Åtgärderna får inte medföra en orimlig administrativ börda för tillverkaren. 6. Genomförandeåtgärderna ska innehålla krav på ekodesign i enlighet med bilaga I och/eller bilaga II. Specifika krav på ekodesign ska införas för bestämda miljöaspekter som har betydande påverkan på miljön. I genomförandeåtgärderna får det också föreskrivas att det inte är nödvändigt med några krav på ekodesign när det gäller de i del 1 i bilaga I del 1 angivna specifika parametrarna för ekodesign. 7. Kraven ska vara så formulerade att det garanteras att marknadsövervakningsmyndigheterna kan kontrollera de energianvändande produkternas överensstämmelse med kraven i genomförandeåtgärden. I genomförandeåtgärden ska specificeras huruvida kontrollförfarandet kan utföras antingen direkt på den energianvändande produkten eller med stöd av den tekniska dokumentationen. 8. Genomförandeåtgärderna ska omfatta punkterna i förteckningen i bilaga VII. 9. Kommissionens relevanta undersökningar och analyser under utarbetandet av genomförandeåtgärderna bör göras tillgängliga för allmänheten, med särskild hänsyn till tillgänglighet och användning för intresserade små och medelstora företag. ⎢ 2008/28 Art. 1.2 b 10. I förekommande fall ska en genomförandeåtgärd som fastställer kraven för ekodesign innehålla föreskrifter om hur de olika miljöaspekterna ska vägas mot varandra. Dessa föreskrifter, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. ⎢ 2005/32 (anpassad) Artikel 16 Arbetsplan 1. I enlighet med kriterierna i artikel 15 och efter att ha hört det samrådsforum som avses i artikel 18 ska kommissionen senast den 6 juli 2007 upprätta en arbetsplan, som ska göras tillgänglig för allmänheten. I arbetsplanen ska det för de tre påföljande åren fastställas en vägledande förteckning över produktgrupper som ska betraktas som prioriterade för antagande av genomförandeåtgärder. Arbetsplanen ska ändras regelbundet av kommissionen efter det att den har hört samrådsforumet. 2. Under en övergångsperiod, medan den första arbetsplanen enligt punkt 1 utarbetas, ska kommissionen dock i enlighet med kriterierna i artikel 15 och efter att ha hört samrådsforumet, och om lämpligt, på förhand införa - genomförandeåtgärder och därvid börja med de produkter som i enlighet med Europeiska klimatförändringsprogrammet har Ö konstaterats Õ fastställts erbjuda stora möjligheter till en kostnadseffektiv minskning av utsläppen av växthusgaser, till exempel utrustning för uppvärmning av byggnader och vatten, elektriska motorsystem, belysning i hushålls- och tjänstesektorn, hushållsapparater, kontorsutrustning i hushålls- och tjänstesektorn, konsumentelektronik samt värme-, ventilations- och klimatanläggningar, - en separat genomförandeåtgärd för att minska en produktgrupps stand by-förluster. ⎢ 2008/28 Art. 1.3 b Dessa åtgärder, som avser att ändra icke väsentliga delar i detta direktiv genom att komplettera det, ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 19.3. ⎢ 2005/32 Artikel 17 Självreglering Frivilliga avtal eller andra åtgärder för självreglering som beskrivs som alternativ till genomförandeåtgärderna i detta direktiv ska minst bedömas utifrån bilaga VIII. Artikel 18 Samrådsforum Kommissionen ska se till att den vid genomförandet av sina uppgifter, när det gäller varje genomförandeåtgärd, eftersträvar ett väl avvägt deltagande av företrädare för medlemsstaterna och alla produktens/produktgruppens relevanta intressenter, t.ex. industrin, inbegripet små och medelstora företag, hantverksföretag, fackföreningar, återförsäljare, detaljhandlare, importörer, miljöskyddsgrupper och konsumentorganisationer. Dessa parter ska i synnerhet bidra till att definiera och se över genomförandeåtgärderna, undersöka effektiviteten hos de etablerade systemen för marknadsövervakning och bedöma frivilliga avtal och andra åtgärder för självreglering. Dessa parter ska sammanträda i ett samrådsforum. Arbetsordningen för forumet ska fastställas av kommissionen. Artikel 19 Kommittéförfarande 1. Kommissionen ska biträdas av en kommitté. 2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader. ⎢ 2008/28 Art. 1.4 3. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5a.1–5a.4 och artikel 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet. ⎢ 2005/32 (anpassad) Artikel 20 Sanktioner Medlemsstaterna ska fastställa sanktioner √ bestämmelser ∏ för överträdelser av de nationella bestämmelser som antas enligt detta direktiv √ och ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de genomförs ∏ . Sanktionerna √ som fastställs ∏ ska vara effektiva, proportionella och avskräckande, med hänsyn till graden av bristande överensstämmelse och antalet enheter med produkter med bristande överensstämmelse som släppts ut på gemenskapsmarknaden. √ Medlemsstaterna ska anmäla dessa bestämmelser till kommissionen senast den dag som anges i artikel 23.1 och därefter utan dröjsmål alla ändringar som gäller dem. ∏ Artikel 21 Ändringar 1. Direktiv 92/42/EEG ändras på följande sätt: 1. Artikel 6 skall utgå. 2. Följande artikel skall införas: ”Artikel 10a Detta direktiv utgör en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter[42], när det gäller energieffektivitet under användning, i enlighet med det direktivet, och kan ändras eller upphävas i enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2005/32/EG.”» 3. Bilaga I avsnitt 2 skall utgå. 4. Bilaga II ska utgå. 2. Direktiv 96/57/EG ändras på följande sätt: Följande artikel skall införas: ”Artikel 9a Detta direktiv utgör en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter[43], när det gäller energieffektivitet under användning, i enlighet med det direktivet, och kan ändras eller upphävas i enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2005/32/EG.”» 3. Direktiv 2000/55/EG ändras på följande sätt: Följande artikel skall införas: ”Artikel 9a Detta direktiv utgör en genomförandeåtgärd enligt artikel 15 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG av den 6 juli 2005 om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter[44], när det gäller energieffektivitet under användning, i enlighet med det direktivet, och kan ändras eller upphävas i enlighet med artikel 19.2 i direktiv 2005/32/EG.”» Artikel 22 Upphävande Direktiven 78/170/EEG och 86/594/EEG skall upphöra att gälla. Medlemsstaterna får fortsätta att tillämpa de befintliga nationella genomförandeåtgärder som antagits enligt direktiv 86/594/EEG till dess att nya genomförandeåtgärder för de berörda produkterna har antagits enligt det här direktivet. ⎢ 2005/32 ? ny Artikel 2321 Översyn Kommissionen ska senast den 6 juli 2010 ? 2012 ⎪ se över ? lämpligheten av att utvidga direktivets tillämpningsområde till produkter som inte är energirelaterade, ⎪ detta direktivs effektivitet, inklusive genomförandeåtgärder, tröskeln för genomförandeåtgärder, mekanismer för marknadsövervakning och eventuella relevanta incitament till självreglering, efter det att den har hört det samrådsforum som avses i artikel 18, samt när så är lämpligt förelägga Europaparlamentet och rådet förslag om ändring av direktivet. Artikel 2422 Sekretess Krav på tillverkarens och/eller dennes representants tillhandahållande av den information som avses i artikel 11 och i del 2 i bilaga I del 2 ska vara proportionerliga, och hänsyn ska tas till legitim sekretess för kommersiellt känslig information. Artikel 25 Genomförande 1. Medlemsstaterna skall sätta i kraft de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv före den 11 augusti 2007. De skall genast underrätta kommissionen om detta. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras skall varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. ∫ ny Artikel 23 Införlivande 1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa artiklarna 1–9, 11, 14, 15 och 20 och bilagorna I–V, VII och VIII senast den […[45]]. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell över dessa bestämmelser och detta direktiv. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. De ska även innehålla en uppgift om att hänvisningar i befintliga lagar och andra författningar till det direktiv som upphävts genom detta direktiv ska anses som hänvisningar till detta direktiv. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras och om hur uppgiften ska formuleras ska varje medlemsstat själv utfärda. 2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv. Artikel 24 Upphävande Direktiv 2005/32/EG, ändrat genom de direktiv som anges i del A i bilaga IX, ska upphöra att gälla, dock utan att det påverkar medlemsstaternas skyldigheter när det gäller de tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning av de direktiv som anges i del B i bilaga IX. Hänvisningar till det upphävda direktivet ska anses som hänvisningar till detta direktiv och ska läsas i enlighet med jämförelsetabellen i bilaga X. ⎢ 2005/32 Artikel 2625 Ikraftträdande Detta direktiv träder i kraft den tjugonde dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning . Artikel 2726 Adressater Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna. Utfärdat i […]. På Europaparlamentets vägnar Ordförande […] […] På rådets vägnar Ordförande […] […] ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA I Metod för att upprätta allmänna krav på ekodesign (SE ARTIKEL 15) DE ALLMÄNNA KRAVEN PÅ EKODESIGN SYFTAR TILL ATT FÖRBÄTTRA PRODUKTENS MILJÖPRESTANDA OCH INRIKTAS PÅ PRODUKTENS BETYDANDE MILJÖASPEKTER, UTAN ATT NÅGRA GRÄNSVÄRDEN FASTSTÄLLS. METODEN ENLIGT DENNA BILAGA KOMMER ATT TILLÄMPAS NÄR DET ÄR OLÄMPLIGT ATT FASTSTÄLLA GRÄNSVÄRDEN FÖR DEN PRODUKTGRUPP SOM UTVÄRDERAS. KOMMISSIONEN SKA FASTSTÄLLA DE BETYDANDE MILJÖASPEKTERNA NÄR DEN UTARBETAR DET UTKAST TILL GENOMFÖRANDEÅTGÄRD SOM SKA ÖVERLÄMNAS TILL DEN KOMMITTÉ SOM AVSES I ARTIKEL 19, VARVID DESSA SÄRSKILT SKA ANGES I GENOMFÖRANDEÅTGÄRDEN. När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärder som innehåller allmänna krav på ekodesign enligt artikel 15 ska den för den energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärden fastställa de relevanta parametrarna för ekodesign bland dem som anges i förteckningen i del 1, kraven på tillhandahållande av information bland dem som anges i förteckningen i del 2 och de krav på tillverkaren som förtecknas i del 3. Del 1. Parametrar för ekodesign av ENERGIANVÄNDANDE PRODUKTER 1.1. De betydande miljöaspekterna ska fastställas med beaktande av följande faser i produktens livscykel i den mån de rör produktdesignen: a) Urval och användning av råvaror. b) Tillverkning. c) Emballage, transport och distribution. d) Installation och underhåll. e) Användning. f) Uttjänt produkt, vilket innebär en energianvändande produkt i det tillstånd den är vid slutet av sin första användningsperiod och fram till det slutliga omhändertagandet. 1.2. För varje fas ska följande miljöaspekter bedömas, när det är relevant: a) Förväntad användning av material, energi och andra resurser, t.ex. färskvatten. b) Förväntade utsläpp i luft, vatten och mark. c) Förväntade föroreningar på grund av fysiska effekter, t.ex. buller, vibrationer, strålning och elektromagnetiska fält. d) Förväntad mängd avfall. e) Möjligheter till återanvändning och återvinning av material och/eller energi med hänsyn till direktiv 2002/96/EG. 1.3. När det är lämpligt ska följande parametrar särskilt användas och vid behov kompletteras med andra för att utvärdera möjligheten att förbättra de miljöaspekter som nämns i föregående punkt: a) Produktens vikt och volym. b) Användning av återvunnet material. c) Användning av energi, vatten och andra resurser under hela livscykeln. d) Användning av ämnen som är klassificerade som farliga för hälsan och/eller miljön enligt rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen[46], och med hänsyn till lagstiftningen om utsläppande på marknaden och användning av särskilda ämnen, t.ex. direktiven 76/769/EEG eller 2002/95/EG. e) Mängd och art av de konsumtionsvaror som behövs för att korrekt använda och underhålla produkten. f) Möjlighet till återanvändning och materialåtervinning uttryckt i: antal använda material och komponenter, användning av standardkomponenter, tidsåtgång vid demontering, eventuella specialverktyg som behövs för demontering, användning av kodningsstandarder för komponenter och material för att kartlägga komponenter och material som kan återanvändas eller materialåtervinnas (även ISO-märkning av plastdelar), användning av material som är lätta att återvinna, enkel åtkomst till värdefulla och andra återvinningsbara komponenter och material, enkel åtkomst till komponenter och material som innehåller farliga ämnen. g) Införlivande av använda komponenter. h) Undvikande av tekniska lösningar som gör det svårare att återanvända och återvinna komponenter och hela apparater. i) Förlängning av livstiden uttryckt i: garanterad minimilivstid, garanterad minimileveranstid för reservdelar, modularitet, uppgraderingsmöjligheter, reparationsmöjligheter. j) Avfallsmängd och mängd farligt avfall. k) Utsläpp i luften (växthusgaser, försurande ämnen, flyktiga organiska föreningar, ozonnedbrytande ämnen, långlivade organiska föroreningar, tungmetaller, små partiklar och svävande partiklar) utan att det påverkar tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/68/EG av den 16 december 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om åtgärder mot utsläpp av gas- och partikelformiga föroreningar från förbränningsmotorer som ska monteras i mobila maskiner som inte är avsedda att användas för transporter på väg[47]. l) Utsläpp i vatten (tungmetaller, ämnen som är skadliga för syrebalansen, långlivade organiska föroreningar). m) Utsläpp i mark (särskilt läckage och utsläpp av farliga ämnen under produktens användning och risken för urlakning vid dess deponering som avfall). Del 2. Krav på tillhandahållande av information I genomförandeåtgärderna kan det krävas att tillverkaren ska tillhandahålla information, vilket kan påverka hur den energianvändande produkten hanteras, används eller återvinns av andra parter än tillverkaren t.ex.: - Information från produktdesignern om tillverkningsprocessen. - Konsumentinformation om en produkts viktigaste miljömässiga egenskaper och miljöprestanda ska följa med produkten när den släpps ut på marknaden för att göra det möjligt för konsumenterna att jämföra dessa aspekter av produkterna. - Konsumentinformation om hur produkten ska installeras, användas och underhållas för att minimera dess miljöpåverkan och för att säkra så lång livstid som möjligt, samt information om hur produkten ska lämnas tillbaka när den är uttjänt och i tillämpliga fall information om den period när reservdelar finns tillgängliga och om möjligheterna till uppgradering av produkter. - Uppgifter om behandlingsanläggningar för demontering, materialåtervinning eller omhändertagande av uttjänta produkter. Informationen bör om möjligt finnas på själva produkten. I dessa uppgifter ska hänsyn tas till förpliktelser i samband med annan gemenskapslagstiftning, t.ex. direktiv 2002/96/EG. Del 3. Krav på tillverkaren 1. Tillverkare av en energianvändande produkt ska vara skyldiga att göra en bedömning av den energianvändande produktmodellen under hela dess livscykel, genom att arbeta med de miljöaspekter som i genomförandeåtgärden fastställs som sådana aspekter som kan ändras väsentligt genom produktdesignen och baserat på realistiska antaganden om normala förhållanden och syftet med användningen. Andra miljöaspekter kan utvärderas på frivillig basis. På grundval av denna bedömning ska tillverkarna sedan fastställa produktens dess ekologiska profil. Den ska baseras på de egenskaper hos produkten som är relevanta ur miljösynpunkt och resursanvändning och utsläpp/restprodukter under hela produktens livscykel uttryckt i fysiska, mätbara kvantiteter. 2. Tillverkaren ska använda bedömningen för att utvärdera alternativa designlösningar och produktens uppnådda miljöprestanda i förhållande till riktmärken. Riktmärken ska fastställas av kommissionen i genomförandeåtgärden på grundval av den information som samlats in när åtgärden utarbetades. Vid valet av en särskild designlösning ska en lämplig balans uppnås mellan de olika miljöaspekterna och mellan miljöaspekter och andra relevanta faktorer, t.ex. hälsa och säkerhet, tekniska funktionskrav, krav på kvalitet och prestanda samt ekonomiska aspekter, även tillverkningskostnader och säljbarhet, samtidigt som all tillämplig lagstiftning ska följas. ____________________ ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA II Metod för att fastställa specifika krav på ekodesign (SE ARTIKEL 15) SPECIFIKA KRAV PÅ EKODESIGN SYFTAR TILL ATT FÖRBÄTTRA EN VISS MILJÖASPEKT HOS EN produkt. De kan i tillämpliga fall vara utformade som krav på minskad förbrukning av en särskild resurs, t.ex. begränsningar av resursanvändningen i olika faser i produktens livscykel (t.ex. gränser för vattenförbrukning under produktens användningsfas, gränser för mängden av ett bestämt material som får ingå i produkten eller krav på att en viss mängd återvunnet material används). När kommissionen utarbetar genomförandeåtgärder som innehåller specifika krav på ekodesign enligt artikel 15 ska den för den energianvändande produkt som omfattas av genomförandeåtgärden fastställa de relevanta parametrarna för ekodesign bland dem som anges i förteckningen i del 1 i bilaga I del 1, och fastställa nivåerna på dessa krav i enlighet med förfarandet i artikel 19.2, enligt följande: 1. Vid en teknisk, miljömässig och ekonomisk analys ska en rad representativa modeller av den energianvändande produkten på marknaden väljas ut och tekniska möjligheter för att förbättra produktens miljöprestanda identifieras, samtidigt som dessa alternativs ekonomiska bärkraft ska beaktas och märkbara försämringar för konsumenterna undvikas när det gäller prestanda eller användbarhet. Den tekniska, miljömässiga och ekonomiska analysen ska också, för de miljöaspekter som beaktas, identifiera produkterna med bäst prestanda och bästa tillgängliga teknik på marknaden. Prestandan hos de produkter som finns tillgängliga på internationella marknader och riktmärken i andra länders lagstiftning ska beaktas både i samband med analysen och när kraven fastställs. På grundval av denna analys och med beaktande av den tekniska och ekonomiska genomförbarheten samt förbättringspotentialen, vidtas konkreta åtgärder i syfte att minimera produktens miljöpåverkan. När det gäller de representativa modellernas energianvändning i drift ska nivån för energieffektivitet eller energianvändning fastställas i syfte att uppnå minsta möjliga kostnad för slutanvändarna under produktens hela livscykel och hänsyn ska tas till konsekvenserna för andra miljöaspekter. Vid analysen av livscykelkostnaderna används en realränta baserad på uppgifter från Europeiska centralbanken och en realistisk livstid för den energianvändande produkten. Den är baserad på summan av ändringarna i inköpsprisen (som följer av ändringar i industrikostnaderna) och i driftsutgifterna, som följer av de olika möjligheterna till tekniska förbättringar, som diskonteras under de representativa energianvändande produkternas livstid. Driftsutgifterna täcker i första hand energianvändning och ytterligare utgifter för andra resurser (t.ex. vatten eller rengöringsmedel). Det ska genomföras en känslighetsanalys som omfattar de relevanta faktorerna (t.ex. priset på energi och andra resurser, kostnaden för råvaror eller produktionskostnader, diskonton) och i förekommande fall även de externa miljökostnaderna, inklusive uteblivna utsläpp av växthusgaser, i syfte att kontrollera om det skett väsentliga ändringar och om de övergripande slutsatserna håller. Kraven ska anpassas i överensstämmelse med detta. En liknande metod kan tillämpas på andra resurser, t.ex. vatten. 2. För att utveckla de tekniska, miljömässiga och ekonomiska analyserna kan uppgifter som är tillgängliga inom ramen för annan gemenskapsverksamhet användas. Detsamma gäller uppgifter från befintliga program i andra delar av världen för fastställande av specifika krav på ekodesign för energianvändande produkter som förekommer vid handel med EU:s ekonomiska partner. 3. Vid fastställande av datumet för kravets ikraftträdande ska hänsyn tas till hur lång tid det kommer att ta att ge produkten i fråga en ny design. ____________________ ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA III CE-märkning (SE ARTIKEL 5.2) [pic] CE-märkningen ska vara minst 5 mm hög. Om CE-märkningen förminskas eller förstoras ska proportionerna i ovanstående modell bibehållas. CE-märkningen ska anbringas på den energianvändande produkten. Om detta inte är möjligt ska märkningen anbringas på förpackningen och på de medföljande dokumenten. ____________________ ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA IV Intern designkontroll (SE ARTIKEL 8) 1. I DENNA BILAGA BESKRIVS DET FÖRFARANDE GENOM VILKET TILLVERKAREN ELLER DENNES REPRESENTANT, SOM UPPFYLLER DE FÖRPLIKTELSER SOM FASTSTÄLLS I PUNKT 2 I DENNA BILAGA, FÖRKLARAR OCH FÖRSÄKRAR ATT den energianvändande produkten överensstämmer med relevanta krav i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Försäkran om överensstämmelse kan omfatta en eller flera produkter och ska bevaras av tillverkaren. 2. Tillverkaren ska sammanställa teknisk dokumentation som gör det möjligt att bedöma den energianvändande produktens överensstämmelse med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Denna dokumentation ska i synnerhet innehålla a) En allmän beskrivning av den energianvändande produkten och dess avsedda användning, b) Resultaten av relevanta miljöbedömningsstudier som utförts av tillverkaren och/eller hänvisningar till litteratur om miljöbedömningar eller fallstudier som används av tillverkaren vid utvärdering, dokumentation och fastställande av olika lösningar för produktdesignen. c) Produktens ekologiska profil om det krävs enligt genomförandeåtgärden. d) element i produktdesignspecifikationen som rör produktens miljömässiga designaspekter, e) en förteckning över de standarder som avses i artikel 10 och som helt eller delvis har använts samt en beskrivning av de lösningar som har valts för att uppfylla kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden, om de standarder som avses i artikel 10 inte har använts eller om dessa standarder inte fullt ut täcker kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden, f) en kopia av de uppgifter som rör produktens miljömässiga designaspekter som ska lämnas i enlighet med kraven i bilaga I del 2 i bilaga I, g) resultaten av mätningarna av de krav på ekodesign som utförts, även detaljer om dessa mätningars överensstämmelse med de krav på ekodesign som fastställs i den tillämpliga genomförandeåtgärden. 3. Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att produkten kommer att tillverkas i enlighet med de designspecifikationer som avses i punkt 2 och i enlighet med kraven i den tillämpliga åtgärden. ____________________ ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA V Ledningssystem för bedömning av överensstämmelse (SE ARTIKEL 8) 1. I DENNA BILAGA BESKRIVS DET FÖRFARANDE GENOM VILKET DEN TILLVERKARE SOM UPPFYLLER FÖRPLIKTELSERNA I PUNKT 2 I DENNA BILAGA, FÖRKLARAR OCH FÖRSÄKRAR ATT den energianvändande produkten uppfyller kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Försäkran om överensstämmelse kan omfatta en eller flera produkter och ska bevaras av tillverkaren. 2. Ett ledningssystem kan användas för bedömning av produktens överensstämmelse av den energianvändande produkten förutsatt att tillverkaren inför de miljörelaterade delar av ledningssystemet som avses i punkt 3 i denna bilaga. 3. Miljödelar i ledningssystemet I denna punkt anges de delar i ett ledningssystem och de förfaranden genom vilka tillverkaren kan påvisa att den energianvändande produkten uppfyller kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. 3.1. Policy beträffande produktens miljöprestanda Tillverkaren ska kunna påvisa överensstämmelse med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. Tillverkaren ska också kunna tillhandahålla ramar för att fastställa och revidera målsättningar och indikatorer för produktens miljöprestanda, för att förbättra produktens övergripande miljöprestanda. Alla de åtgärder som antagits av tillverkaren för att förbättra produktens övergripande miljöprestanda och fastställa produktens ekologiska profil, genom design och tillverkning, om det krävs enligt genomförandeåtgärden, ska dokumenteras systematiskt och grundligt i form av skriftliga förfaranden och instruktioner. Dessa förfaranden och instruktioner ska särskilt omfatta en adekvat beskrivning av - förteckningen över dokument som ska upprättas för att påvisa den energianvändande produktens överensstämmelse, och som — om det är relevant — ska göras tillgängliga, - målsättningarna och indikatorerna för produktens miljöprestanda samt organisationsstruktur, ansvarsområden och ledningens befogenheter liksom ävensom resursfördelningen när det gäller genomförande och uppdatering, - de kontroller och tester som ska utföras efter tillverkningen för att kontrollera produktens prestanda i förhållande till indikatorerna för miljöprestanda, - förfaranden för kontroll av den krävda dokumentationen och garantier för att den uppdateras, - metoden för att kontrollera miljöinslagens genomförande och effektivitet i ledningssystemet. 3.2. Planering Tillverkaren ska fastställa och uppdatera a) förfaranden för fastställandet av produktens ekologiska profil, b) målsättningar och indikatorer för produktens miljöprestanda, i vilka hänsyn tas till tekniska alternativ för att uppfylla de tekniska och ekonomiska kraven, c) ett program för att uppnå dessa målsättningar. 3.3. Genomförande och dokumentation 3.3.1. Dokumentationen av ledningssystemet bör särskilt ange följande: a) Ansvarsområden och befogenheter ska definieras och dokumenteras i syfte att säkra produktens miljöprestanda, samtidigt som det rapporteras om hur översyn och förbättringar genomförs. b) Det ska utarbetas dokument med beskrivningar av den metod för designkontroll och verifikation som införts och de förfaranden och systematiska åtgärder som används vid produktdesignen. c) Tillverkaren ska upprätta och uppdatera information för att beskriva de viktigaste miljörelaterade delarna i ledningssystemet och förfarandena för att kontrollera alla dokument som krävs. 3.3.2. Dokumentationen av den energianvändande produkten ska särskilt ange följande: a) En allmän beskrivning av den energianvändande produkten och dess avsedda användning, b) Resultaten av relevanta miljöbedömningsstudier som utförts av tillverkaren och/eller hänvisningar till litteratur om miljöbedömningar eller fallstudier som används av tillverkaren vid utvärdering, dokumentation och fastställande av olika lösningar för produktdesignen. c) Produktens ekologiska profil om det krävs enligt genomförandeåtgärden. d) Dokument som innehåller en redogörelse för resultaten av mätningarna av de krav på ekodesign som genomförts, även detaljerade uppgifter om dessa mätningars överensstämmelse med de krav på ekodesign som fastställs i den tillämpliga genomförandeåtgärden. e) Tillverkaren ska fastställa specifikationer, i vilka det särskilt framgår vilka standarder som tillämpats. Om standarderna i artikel 10 inte tillämpats eller om de inte fullt ut omfattar kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden, ska specifikationerna innehålla en beskrivning av de medel som använts för att uppnå överensstämmelse. f) En kopia av den information som rör produktens miljömässiga designaspekter som ska lämnas i enlighet med kraven i bilaga I del 2 i bilaga I. 3.4. Kontroll och korrigerande åtgärder a) Tillverkaren ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att produkten kommer att tillverkas i enlighet med designspecifikationerna och med kraven i den tillämpliga genomförandeåtgärden. b) Tillverkaren ska fastställa och uppdatera förfaranden för att undersöka och hantera bristande överensstämmelse samt genomföra de ändringar i de dokumenterade förfarandena som följer av de korrigerande åtgärderna. c) Tillverkaren ska minst vart tredje år utföra en fullständig intern revision av ledningssystemet med avseende på dess miljödelar. ____________________ ⎢ 2005/32 BILAGA VI Försäkran om överensstämmelse (SE ARTIKEL 5.3) EG-FÖRSÄKRAN OM ÖVERENSSTÄMMELSE SKA INNEHÅLLA FÖLJANDE UPPLYSNINGAR: 1. Namn och adress på tillverkaren eller dennes representant. 2. En beskrivning av modellen så att den kan identifieras entydigt. 3. I förekommande fall, hänvisningar till de harmoniserade standarder som använts. 4. I förekommande fall, övriga tekniska standarder och specifikationer som använts. 5. I förekommande fall, hänvisningar till annan gemenskapslagstiftning som innehåller bestämmelser om anbringande av CE-märkningen. 6. Namnet på den person som är bemyndigad att underteckna bindande dokument på tillverkarens eller dennes representants vägnar, samt personens underskrift. ____________________ ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA VII Genomförandeåtgärdernas innehåll (SE ARTIKEL 15.8) GENOMFÖRANDEÅTGÄRDEN SKA SÄRSKILT INNEHÅLLA FÖLJANDE: 1. En exakt definition av den eller de typer av energianvändande produkter som omfattas. 2. Kraven på ekodesign för de energianvändande produkter som omfattas, genomförandedatum, stegvisa åtgärder eller övergångsåtgärder eller övergångsperioder. 6. Om det rör sig om allmänna krav på ekodesign, ska de relevanta faserna och aspekterna bland dem som nämns i punkt 1.1 och 1.2 i bilaga I, åtföljda av exempel på parametrar bland dem som nämns i punkt 1.3 i bilaga I, anges som riktlinjer för att utvärdera förbättringarna i fråga om fastställda miljöaspekter. 7. Om det rör sig om specifika krav på ekodesign ska nivån anges. 3. De parametrar för ekodesign som avses i del 1 i bilaga I del 1 för vilka inga krav på ekodesign är nödvändiga. 4. Kraven rörande installationen av den energianvändande produkten, om det är direkt relevant för miljöprestandan. 5. De mätningsstandarder och/eller mätmetoder som ska användas. Om möjligt ska harmoniserade standarder vilkas referensnummer offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning användas. 6. Närmare upplysningar om bedömningen av överensstämmelse enligt beslut 93/465/EEG 8. Om de moduler som ska användas skiljer sig från modul A, ska de faktorer som leder till att ett särskilt förfarande väljs anges. 9. Om det är relevant, ska kriterierna för godkännande och/eller certifiering av tredje part anges. Om andra moduler fastställs i andra EG-krav för samma energianvändande produkt, ska modulen som fastställs i genomförandeåtgärden gälla för det berörda kravet. 7. Krav på att tillverkarna ska överlämna uppgifter, framför allt om de faktorer i den tekniska dokumentationen som behövs för att underlätta kontrollen av huruvida den energianvändande produkten överensstämmer med genomförandeåtgärden. 8. Längden på den övergångsperiod under vilken medlemsstaterna ska tillåta utsläppande på marknaden och/eller ibruktagande av energianvändande produkter som uppfyller gällande bestämmelser inom deras territorium vid den tidpunkt då genomförandeåtgärden antas. 9. Datum för utvärderingen och en eventuell revidering av genomförandeåtgärden, med hänsyn till takten i den tekniska utvecklingen. ____________________ ⎢ 2005/32 ? ny BILAGA VIII Förutom det grundläggande rättsliga kravet på att självregleringsinitiativ ska vara förenliga med alla bestämmelser i fördraget (framför allt om den inre marknaden och konkurrens) samt med gemenskapens internationella åtaganden, bland dem också bestämmelserna för multilateral handel, kan följande icke uttömmande förteckning över vägledande kriterier användas för att bedöma möjligheten att godkänna självregleringsinitiativ som alternativ till en genomförandeåtgärd enligt detta direktiv: 1. Möjligheter till deltagande Aktörer från tredjeländer ska ha möjlighet att delta i både självregleringsinitiativens förberedande fas och genomförandefas. 2. Mervärde Självregleringsinitiativen ska skapa ett mervärde (jämfört med den vanliga näringsverksamheten) i form av bättre miljöprestanda som helhet hos de energianvändande produkter som berörs av dem. 3. Representativitet Näringslivet och dess sammanslutningar som medverkar i en självreglerande åtgärd ska företräda en bred majoritet av den relevanta ekonomiska sektorn, med så få undantag som möjligt. Man ska se till att konkurrensbestämmelserna respekteras. 4. Kvantitativt uttryckta och etappvis fördelade mål De mål som uppställs av de berörda parterna ska vara klara och entydiga och ha en väldefinierad utgångspunkt. Om ett självregleringsinitiativ omfattar en längre tidsrymd ska även etappmål ingå. Övervakningen av att målen och etappmålen nås ska kunna ske på ett trovärdigt sätt och till ett överkomligt pris med hjälp av klara och tillförlitliga indikatorer. Utvecklingen av dessa indikatorer ska underlättas med hjälp av information från forskning samt vetenskapliga och tekniska bakgrundsuppgifter. 5. Det civila samhällets medverkan För att tillförsäkra insyn ska självregleringsinitiativen offentliggöras, även med hjälp av Internet och andra elektroniska informationsmedel. Samma ska gälla för etappvisa och slutliga övervakningsrapporter. De berörda parterna, däribland medlemsstater, näringslivet, frivilligorganisationer på miljöområdet och konsumentföreningar, ska uppmuntras att yttra sig om självregleringsinitiativen. 6. Övervakning och rapportering Varje självregleringsinitiativ ska ha ett väl utformat system för övervakning med en tydlig ansvarsfördelning mellan näringslivet och oberoende kontrollörer. Kommissionens avdelningar ska inbjudas att tillsammans med parterna i självregleringsinitiativet övervaka att målen nås. Planen för övervakning och rapportering ska vara ingående, medge insyn och präglas av objektivitet. Det tillkommer kommissionens avdelningar att med bistånd av den kommitté som avses i artikel 19.1 bedöma om målen i de frivilliga avtalen eller andra åtgärder för självreglering har uppnåtts. 7. Kostnadseffektiv förvaltning av självregleringsinitiativ Förvaltningskostnaderna för självregleringsinitiativ, framför allt för övervakningen, får inte vara oskäligt betungande i förhållande till initiativens mål samt jämfört med andra tillgängliga politiska styrmedel. 8. Hållbarhet Självregleringsinitiativen ska utgöra ett svar på de politiska målen för detta direktiv, bland dem dess helhetsperspektiv, och vara förenliga med de ekonomiska och sociala dimensionerna av en hållbar utveckling. Skyddet av konsumenternas intressen (hälsa, livskvalitet och ekonomiska intressen) ska också ingå i målen. 9. Förenlighet med andra incitament Självregleringsinitiativen kommer knappast att leda till de resultat som förväntas om andra faktorer och incitament, såsom marknadens krav, skatter eller nationell lagstiftning, ger motstridiga signaler till dem som medverkar i sådana initiativ. Politisk konsekvens är viktig i detta sammanhang och ska beaktas vid bedömningen av effekten hos ett självregleringsinitiativ. ____________________ ⎡ BILAGA IX Del A Upphävt direktiv och ändringar av det(se artikel 24) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/32/EG (EUT L 191, 22.7.2005, s. 29) | Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 48) | Endast artikel 1 | Del B Förteckning över tidsfrister för införlivande med nationell lagstiftning(se artikel 24) Direktiv | Sista datum för införlivande | 2005/32/EG | 11 augusti 2007 | 2008/28/EG | - | _____________ BILAGA X Jämförelsetabell Direktiv 2005/32/EG | Detta direktiv | Artiklarna 1-20 | Artiklarna 1-20 | Artikel 21 | __________ | Artikel 22 | __________ | Artikel 23 | Artikel 21 | Artikel 24 | Artikel 22 | Artikel 25 | __________ | __________ | Artikel 23 | __________ | Artikel 24 | Artikel 26 | Artikel 25 | Artikel 27 | Artikel 26 | Bilagorna I-VIII | Bilagorna I-VIII | __________ | Bilaga IX | __________ | Bilaga X | _______________ [1] (EUT L 191, 22.7.2005, s. 29). [2] Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/28/EG av den 11 mars 2008 om ändring av direktiv 2005/32/EG om upprättande av en ram för att fastställa krav på ekodesign för energianvändande produkter och av rådets direktiv 92/42/EEG samt Europaparlamentets och rådets direktiv 96/57/EG och 2000/55/EG, vad gäller kommissionens genomförandebefogenheter (EUT L 81, 20.3.2008, s. 48). [3] KOM(2006) 545 slutlig, 19.10.2006. [4] Rådets direktiv 92/75/EEG av den 22 september 1992 om märkning och standardiserad konsumentinformation som anger hushållsapparaters förbrukning av energi och andra resurser (EGT L 297, 13.10.1992, s. 16). Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). [5] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 106/2008 av den 15 januari 2008 om ett gemenskapsprogram för energieffektivitetsmärkning av kontorsutrustning (EUT L 39, 15.1.2008, s. 1). [6] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1980/2000 av den 17 juli 2000 om ett reviderat gemenskapsprogram för tilldelning av miljömärke (EGT L 237, 21.9.2000, s. 1). [7] KOM(2008) 30 slutlig. [8] Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/121/EG av den 18 december 2006 om ändring av rådets direktiv 67/548/EEG om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen för att anpassa det till förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) samt om inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet (EUT L 396, 30.12.2006). [9] Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/95/EG av den 27 januari 2003 om begränsning av användningen av vissa farliga ämnen i elektriska och elektroniska produkter (EUT L 37, 13.2.2003, s. 24). [10] Rådets direktiv 76/769/EEG av den 27 juli 1976 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om begränsning av användning och utsläppande på marknaden av vissa farliga ämnen och preparat (beredningar) (EGT L 262, 27.9.1976, s. 201). [11] Gemenskapens sjätte miljöhandlingsprogram, fastställt genom Europaparlamentets och rådets beslut nr 1600/2002/EG av den 22 juli 2002 (EGT L 242, 10.9.2002, s. 1). [12] Kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet ”Integrerad produktpolitik - Miljöpåverkan ur livscykelperspektiv” (KOM(2003) 302 slutlig). [13] Bestämmelserna rörande omarbetning av gemenskapslagstiftning ska tillämpas, dvs. det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter, EGT C 77, 28.3.2002, s. 1, och bestämmelse 80 A i Europaparlamentets arbetsordning. [14] EUT C […] [15] EUT C […] [16] EUT L 191, 22.7.2005, s. 29. Direktivet ändrat genom direktiv 2008/28/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 48). [17] Se del A i bilaga IX. [18] EGT L 242, 10.9.2002, s. 1. [19] KOM(2003) 302 slutlig, 18.6.2003. [20] EGT L 220, 30.8.1993, s. 23. [21] EGT C 136, 4.6.1985, s. 1. [22] EGT C 141, 19.5.2000, s. 1. [23] EGT L 297, 13.10.1992, s. 16. Direktivet ändrat genom1992, s. 16. Direktivet ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1). [24] EGT L 237, 21.9.2000, s. 1. [25] EGT L 332, 15.12.2001√ EUT L 39, 13.2.2008 ∏, s. 1. [26] EUT L 37, 13.2.2003, s. 24. Direktivet √ senast ∏ ändrat genom direktiv 2003/108/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 106) √ 2008/34/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 65) ∏. [27] EUT L 37, 13.2.2003, s. 19. √ Direktivet senast ändrat genom direktiv 2008/35/EG (EUT L 81, 20.3.2008, s. 67). ∏ [28] EGT L 262, 27.9.1976, s. 201. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/98/EG (EUT L 305, 1.10.2004, s. 63) √ EUT L 396, 30.12.2006, s. 850 ∏ . [29] EGT L 167, 22.6.1992, s. 17. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/8/EG (EUT L 52, 21.2.2004, s. 50). [30] EGT L 236, 18.9.1996, s. 36. [31] EGT L 279, 1.11.2000, s. 33. [32] EGT L 52, 23.2.1978, s. 32. Direktivet ändrat genom direktiv 82/885/EEG (EGT L 378, 31.12.1982, s. 19). [33] EGT L 196, 26.7.1990, s. 15. Direktivet ändrat genom direktiv 93/68/EEG (EGT L 220, 30.8.1993, s. 1). [34] EGT L 1, 4.1.2003, s. 65. [35] EGT L 344, 6.12.1986, s. 24. Direktivet ändrat genom förordning (EG) nr 807/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 36). [36] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23. Beslutet ändrat genom beslut 2006/512/EG (EUT L 200, 22.7.2006, s. 11). [37] EUT C 321, 31.12.2003, s. 1. [38] EGT L 194, 25.7.1975, s. 39 √ EUT L 114, 27.4.2006, s. 9 ∏ Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003. [39] EGT L 377, 31.12.1991, s. 20. Direktivet ändrat genom direktiv 94/31/EG (EGT L 168, 2.7.1994, s. 28). [40] EGT L 204, 21.7.1998, s. 37. Direktivet senast ändrat genom 2003 års anslutningsakt. [41] EUT L 114, 24.4.2001, s. 1. [42] EUT L 191, 22.7.2005, s. 29. [43] EUT L 191, 22.7.2005, s. 29. [44] EUT L 191, 22.7.2005, s. 29. [45] Tolv månader efter ikraftträdandet. [46] EGT 196, 16.8.1967, s. 1 Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 2004/73/EG (EUT L 152, 30.4.2004, s. 1). [47] EGT L 59, 27.2.1998, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/26/EG (EUT L 146, 30.4.2004, s. 1).