[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 9.4.2008

KOM(2008) 179 slutlig

2008/0069 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION

om inrättandet av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning [SEK(2008) 440 SEK(2008) 441]

(framlagt av kommissionen)

MOTIVERING

1) BAKGRUND

Motiv och syfte

Syftet med förslaget till rekommendation är att inrätta en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (nedan kallad referensramen ). Referensramen bör vara till hjälp för medlemsstaterna i deras arbete med att ständigt förbättra sina system för yrkesutbildning, med utgångspunkt i gemensamma europeiska referenser. Den bör också bidra till att höja kvaliteten på yrkesutbildningen och att öka förtroendet för de nationella yrkesutbildningssystemen inom ett gränslöst område för livslångt lärande.

Yrkesutbildning är en viktig del i EU:s satsning på att bli mer konkurrenskraftigt och att öka den sociala sammanhållningen, enligt principerna i Lissabonstrategin. Lissabonstrategin bygger på att man skapar ett kunskapssamhälle genom att investera i och utveckla de mänskliga resurserna. Väsentliga element i detta är att använda resurserna effektivt och att utforma yrkesutbildningen på ett framtidsorienterat sätt, med nya sätt att se på lärande, både i skolorna och i arbetslivet.

Denna breda målsättning återspeglas i det sätt på vilket yrkesutbildningen är organiserad inom EU – nationella och regionala program följer olika standarder och ger många olika typer av utbildningsbevis. Denna mångfald innebär att det finns stora möjligheter för att lära av andra och att inom hela EU reflektera över hur yrkesutbildningen ska organiseras i framtiden. Det betyder också att EU har behov av gemensamma referenspunkter för att se till att det råder tydlighet, samstämmighet och överförbarhet mellan de olika utvecklingstendenserna inom Europa. Allt detta måste genomföras utan att det inskränker medlemsstaternas självbestämmanderätt i fråga om yrkesutbildningssystemen.

I det mål som fastställdes vid Europeiska rådets möte i Barcelona 2002, nämligen att göra den europeiska utbildningen till en kvalitetsreferens i världsklass senast 2010, placeras uppbyggnaden av och kvaliteten på yrkesutbildningssystemen högt upp på den utbildningspolitiska dagordningen. Rådets resolution[1] och de europeiska utbildningsministrarnas förklaring[2] om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning inledde Köpenhamnsprocessen och gav viktiga fingervisningar i riktning mot Barcelonamålet.

Det europeiska samarbete som följde har gjort det möjligt att utbyta erfarenheter, lära av varandra och bygga upp ett samförstånd. Detta har berett vägen för gemensamma principer, riktlinjer och redskap för kvalitetsutveckling, som gjorde det möjligt att inrätta en gemensam ram för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning 2003. Den gemensamma ramen för kvalitetssäkring godkändes av rådet[3], som uppmanade både medlemsstaterna och kommissionen att främja den på frivillig grund genom praktiska initiativ med berörda parter.

Med den gemensamma ramen, som är förenlig med de flesta befintliga system, infördes gemensamma principer och en referenspunkt, vilket gjorde det möjligt att främja ett antal initiativ på europeisk och nationell nivå[4]. De kvalitetskriterier, vägledande deskriptorer och indikatorer som ska stödja genomförandet av den gemensamma ramen är dock inte tydliga nog och gör det svårt att sprida användningen av instrumentet.

Ett antal länder har framhållit att den gemensamma ramens ställning måste stärkas. Redan då rådet godkände den gemensamma ramen 2004 var det klart att den behövde vidareutvecklas. I Helsingforskommunikén från 2006, om en översyn av Köpenhamnsprocessens prioriteringar, framhölls behovet att gå vidare från den gemensamma ramen och inrikta sig på kvalitetsförbättringar.

Detta förslag till rekommendation bygger på erfarenheter från användningen av den gemensamma ramen och är ett svar på de önskemål som framförts av flera medlemsstater.

Utbildningssystem måste vara tillräckligt flexibla för att uppfylla en mängd olika behov, och samtidigt enhetliga på olika genomförandenivåer. Hur effektivt och verksamt utbildningsutbudet kan uppfylla dessa behov måste regelbundet bedömas, övervakas och förbättras, på grundval av fakta.

Kvalitetssäkring[5] är ett sätt att uppnå detta. Kvalitetssäkringen ska ses som ett redskap för att kontinuerligt förbättra yrkesutbildningen, baserad på en kvalitetscykel med ett väl avvägt förhållande mellan planering, genomförande, bedömning och översyn av yrkesutbildning. Den innebär att kvalitet hanteras metodiskt. Fokus är inställt på aktörerna på olika nivåer, deras roller och förhållandet emellan dem. Även olika sätt att övervaka genomförandet av yrkesutbildning bör ingå, och mätning ska användas som underlag för översyn och förbättring av yrkesutbildning på system- och genomförandenivå.

Denna syn på kvalitetssäkring återspeglas i de allmänna principerna för kvalitetssäkring av yrkesutbildning som återges i bilaga 3 till rekommendationen om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande.

Gällande bestämmelser

Tack vare rådets resolution och förklaring från 2002 (”Köpenhamnsprocessen”), följda av rådets slutsatser från maj 2004 och Helsingforskommunikén från 2006, har arbetet tagit fart. I kommunikén framhålls behovet att utgå ifrån den gemensamma ramen, och vidare att öka deltagandet i ENQA-VET (det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning)[6]. ENQA-VET inrättades för att göra det lättare att utbyta erfarenheter, lära av andra och bygga upp ett samförstånd, samt för att stödja, testa och utveckla den gemensamma ramen. I ett antal länder får ENQA-VET stöd av nationella referenspunkter för kvalitetssäkring[7].

Kvalitetssäkring har utvecklats inom andra närliggande områden som påverkar yrkesutbildningen. I fråga om högre utbildning gav ministermötet i Bergen 2005 och rekommendationen om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen[8] tillgång till standarder och riktlinjer för kvalitetssäkring. Rekommendationen om den europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet[9] införde kvalitetssäkringsbegrepp i samband med utvecklings- och genomförandeåtgärder till stöd för rörlighet.

På senare år har sålunda kvalitetsfrämjande åtgärder inom yrkesutbildningen fått ett visst mått av uppmärksamhet, både på europeisk och nationell nivå. Referensramen borde ge ny fart åt den kontinuerliga förbättringen av kvalitetsarbetet och, i förlängningen, av systemen för yrkesutbildning.

Referensramen respekterar medlemsstaternas behörighet fullt ut. Den syftar till att stimulera följande:

- Skapande av mer utvecklade och sammanhängande system för kvalitetssäkring och förbättring i olika länder.

- Tydligare system för kvalitetssäkring och förbättring inom yrkesutbildningen, för att öka det ömsesidiga förtroendet och underlätta rörlighet.

- Att berörda parter samarbetar och lär av varandra, så att de blir delaktiga i en kultur med kvalitetsförbättring och ansvarstagande på alla nivåer.

Referensramen ingår i en rad åtgärder som ska stödja en kontinuerlig förbättring av kvaliteten på och förvaltningen av yrkesutbildningssystem. Övriga åtgärder är den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande[10], det europeiska systemet för överföring av meriter inom yrkesutbildning[11] och de gemensamma europeiska principerna för identifikation och validering av icke-formellt och informellt lärande[12].

Det kommer att vara frivilligt att använda referensramen, och den kommer att användas främst av myndigheter och organ som ansvarar för kvalitetssäkring och förbättring.

Förenlighet med Europeiska unionens politik och mål på andra områden

Referensramen kommer att bidra till att uppnå målet i den europeiska sysselsättningsstrategin att investera mer effektivt i humankapital. Den kommer särskilt att bidra till att förbättra kvaliteten på och effektiviteten hos investeringar i humankapital genom bättre utbildning och färdigheter, i enlighet med riktlinjerna för sysselsättningspolitik (2005–2008)[13], särskilt riktlinje nr 24.

På liknande sätt riktar meddelandet om sammanhållningspolitik[14] uppmärksamheten mot vikten av att stärka investeringarna i humankapital genom bättre utbildning och färdigheter och att reformera utbildningssystemen med användande av gemensamma europeiska referenser och principer. I meddelandet uppmanas medlemsstaterna att använda resurserna inom konvergensmålet för att förbättra bl.a. kvaliteten på och effektiviteten hos utbildningsutbudet.

2) SAMRÅD MED BERÖRDA PARTER OCH KONSEKVENSANALYS

Samråd med berörda parter

Metoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil

Referensramen har tillkommit i samarbete med ett stort antal olika organ med specifik kompetens inom kvalitetsutveckling av yrkesutbildning. Samarbetet ägde rum i det europeiska forumet om kvalitet inom yrkesutbildning (2001–2002), i den tekniska arbetsgruppen om yrkesutbildning (2003–2004) och sedan 2005 inom ENQA-VET.

I ENQA-VET ingår många olika institutioner från 25 av de länder som deltar i arbetsprogrammet Utbildning 2010 samt de europeiska arbetsmarknadsorganisationerna. Vidare kommer synpunkter in från ännu fler intressenter som deltar i verksamhet som ingår i ENQA-VET:s arbetsprogram, och från de nationella referenspunkterna för kvalitetssäkring, där många olika intressenter på nationell nivå ingår. Kommissionen har också samrått med generaldirektörerna för yrkesutbildning och med den rådgivande kommittén för yrkesutbildning, som består av företrädare för regeringar, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer från samtliga medlemsstater. Kommittén lämnade ett positivt yttrande om kommissionens förslag vid sitt möte den 14–15 juni 2007.

Sammanfattning av svaren och hur de har beaktats

Samrådet har visat att det finns ett brett stöd för referensramen.

Särskild vikt har lagts vid att organisera genomförandet och att hålla referenskriterierna och deskriptorerna så enkla som möjligt. Det fanns också stöd för kvalitetsindikatorer och för att låta ENQA-VET utföra ytterligare uppgifter i samarbete med den ständiga gruppen för indikatorer och riktmärken.

Extern experthjälp

Berörda områden

Cedefop[15] har givit ett betydande tekniskt och vetenskapligt stöd, medan ETF[16] har hållit kontakt framför allt med kandidatländerna.

Metoder

Referensramen bygger på den gemensamma ramen för kvalitetssäkring, som utarbetats i samförstånd utifrån de olika nationella synsätten på kvalitetsförbättring och utifrån exempel på god praxis. Framför allt visade det sig möjligt att fastställa gemensamma frågor som underlag för kvalitetssäkring i de flesta länderna, och att ta fram ett referensuppsättning av kvalitetsindikatorer.

Mer än 200 indikatorer togs fram och analyserades. Antalet minskades sedan genom att man prioriterade dem som kunde vara till stöd vid kvalitetssäkring på både system- och genomförandenivå och som kunde användas vid jämförelser mellan länderna och för att lära av varandra. Man tog också hänsyn till behovet att koppla samman kvalitetsförbättring inom yrkesutbildningen med bredare europeiska mål, som att öka anställbarheten, att anpassa utbudet av yrkesutbildning till användarnas behov samt att främja tillgången till livslångt lärande. Praktiska erfarenheter från europeiska och nationella projekt, framför allt lärande av kolleger, gjorde det möjligt att bättre definiera indikatorerna på genomförande- och systemnivå. Fler redskap som utarbetats kan underlätta genomförandet av referensramen. Den europeiska vägledningen för självbedömning[17] är avsedd att hjälpa tillhandahållare av yrkesutbildning att förbättra kvaliteten på utbildningsutbudet. En europeisk handbok för granskning av kolleger inom grundläggande yrkesutbildning har också tagits fram, genom ett projekt som ingått i Leonardo da Vinci-programmet[18]. Handboken testas ytterligare inom ett ny Leonardoprojekt[19].

Principerna och kriterierna i den gemensamma referensramen har hållits på en ganska allmän nivå, för att det ska vara möjligt att utveckla och precisera dem för särskilda användningsområden. Flera länder i Europa har redan utarbetat nationella ramar för kvalitetssäkring på grundval av den gemensamma referensramen. Några studier och praktiska projekt har bidragit till att utveckla referensramen ytterligare. Dessa presenteras på Cedefops webbforum (http://communities.trainingvillage.gr).

Viktigaste organisationer och experter som rådfrågats , Sammanfattning av erhållna och tillämpade rekommendationer samt Offentliggörande av experternas rekommendationer

Se ovan (under ”Metoder, målsektorer och deltagarnas allmänna profil”)

Konsekvensanalys

Målet med konsekvensbedömningen är att analysera de olika sätt som finns att se till att referensramen kommer till användning, och det lämpligaste alternativet i fråga om valet av rättslig form. Rapporten från konsekvensanalysen har lämnats in till konsekvensanalysnämnden, och beaktar nämndens rekommendationer om de olika rättsliga valmöjligheterna.

Det finns ett samförstånd, som visar sig i ett antal rådsslutsatser och i samband med Köpenhamnsprocessen, om att modernisera och förbättra yrkesutbildningen. Sedan 2003 har det framhållits i de utbyten som pågått hur viktigt det är att utveckla kvalitetssäkring för yrkesutbildningen inom EU. I enlighet med subsidiaritetsprincipen ska ett EU-instrument tjäna till att främja, underlätta och stödja åtgärder på nationell nivå. Den första frågan för konsekvensanalysen handlar om vilken typ av instrument som passar för detta. Fem olika möjligheter har beaktats.

1. Inget instrument på europeisk nivå skulle innebära att man fortsätter att utgå från de nuvarande principerna i den gemensamma ramen för kvalitetssäkring. Erfarenheter hittills visar dock att den bara i begränsad utsträckning stimulerat medlemsstaterna till att främja användningen av den. Den gemensamma ramens nuvarande utformning gör det svårt för deltagande länder att använda systemet på ett konsekvent sätt och att dra nytta av kollegers granskning och av att lära av varandra. Ett antal länder har redan pekat på behovet av ett tydligare instrument som stödjer tillämpningen av referensramen på den gemensamma ramen för kvalitetssäkring.

2. Ett meddelande från kommissionen som presenterar kommissionens syn på kvalitetssäkring. Varken medlemsstaterna eller Europaparlamentet skulle dock vara delaktiga i antagandet av ett sådant meddelande, och det skulle därför inte leda till det politiska engagemang som behövs för att göra referensramen trovärdig och garantera att den genomförs på nationell nivå.

3. En rekommendation från kommissionen skulle innebära en redogörelse för kommissionens åsikter, men varken medlemsstaterna eller Europaparlamentet skulle vara med och formulera den och den skulle inte leda till det politiska engagemang som behövs för att referensramen ska kunna genomföras på nationell nivå, vilket är en förutsättning för ett framgångsrikt europeiskt samarbete på området. Risken med att välja en rekommendation från kommissionen är att det skulle kunna ses som en utveckling som går emot subsidiaritetsprincipen.

4. En rekommendation från Europaparlamentet och rådet, enligt artiklarna 149 och 150 i fördraget skulle utgöra en kraftfull politisk signal att institutionerna har för avsikt att bygga vidare på rådets slutsatser från 2004 och utveckla systemen för och utbudet av yrkesutbildning och därigenom underlätta rörligheten inom Europa. Denna möjlighet verkar motsvara förväntningarna hos medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och andra intressenter och skulle också bidra till en kvalitetsförbättring av yrkesutbildningssystemen genom europeiskt samarbete, samtidigt som instrumentet fortfarande skulle vara frivilligt. Användandet av en rekommendation på detta området skulle också överensstämma med andra liknande initiativ, t.ex. referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande.

5. Ett beslut av Europaparlamentet och rådet enligt artiklarna 149 och 150 i fördraget skulle kräva att man antog principer och krav för förhållandet mellan medlemsstaternas kvalitetssystem och referensramen. Det skulle leda till att man också måste anta harmoniserade riktmärken och standarder för kvalitet på europeisk nivå och införa faktiska skyldigheter för medlemsstaterna att tillämpa standarderna. De allra flesta intressenterna anser att det ska vara helt frivilligt att använda referensramen.

3) RÄTTSLIGA ASPEKTER

Sammanfattning av den föreslagna åtgärden

Genom förslaget till rekommendation inrättas en referensram för att hjälpa medlemsstaterna att främja och övervaka kvalitetsförbättringar i systemen för yrkesutbildning. Tillämpningen är frivillig.

Det rekommenderas att medlemsstaterna främjar användningen av referensramen för att gynna en kontinuerlig förbättring av yrkesutbildningens kvalitet, och att de fortsätter att utveckla den. Vidare rekommenderas att referensramen används för att främja att samtliga intressenter samarbetar och lär av varandra genom ENQA-VET, för att stärka och vidareutveckla de nationella referenspunkterna för kvalitetssäkring och för att övervaka genomförandet av referensramen så att rekommendationen vid behov kan ses över fem år efter antagandet.

Kommissionen avser stödja medlemsstaterna i genomförandet av ovannämnda uppgifter, genom programmet för livslångt lärande och genom att övervaka framstegen med att genomföra referensramen i samband med handlingsprogrammet Utbildning 2010.

Rättslig grund

Artikel 149 där det anges att ”gemenskapen skall bidra till utvecklingen av en utbildning av god kvalitet” och artikel 150 där det uttryckligen anges att ”Målen för gemenskapens insatser skall vara att (…) förbättra den grundläggande och fortsatta yrkesutbildningen (…)”.

Subsidiaritetsprincipen

Rekommendationen överensstämmer med subsidiaritetsprincipen, eftersom den gäller ett område där gemenskapen inte är ensam behörig.

Referensramens huvudsakliga syfte är att tillhandahålla gränsöverskridande referenser som kan hjälpa medlemsstaterna och intressenterna att dokumentera, utveckla, övervaka, bedöma och effektivisera sitt yrkesutbildningsutbud och sitt kvalitetsarbete. Den ska också utgöra en grund och ett gemensamt språk för rapportering på nationell och europeisk nivå. Detta kommer i sin tur att bidra till öppenhet och samstämmighet i den politiska och praktiska utvecklingen inom och mellan länderna, och på så sätt förbättra yrkesutbildningen inom EU. Detta kan inte uppnås av medlemsstaterna separat.

Åtgärder på EU-nivå är att föredra om man vill uppnå målen i förslaget. Skälen till detta är flera:

- Alla medlemsstater står inför samma utmaningar när det gäller tydlighet och samstämmighet i den politiska och praktiska utvecklingen i fråga om kvalitetssäkring av yrkesutbildningen i alla länder. Problemen kan inte lösas på nationell nivå eller på sektorsnivå.

- Om alla de 27 medlemsstaterna skulle förhandla om bilaterala avtal i den fråga som omfattas av denna rekommendation med vart och ett av de andra medlemsstaterna utan samordning skulle det leda till en mycket komplicerad och otydlig struktur på europeisk nivå.

- Förslaget innebär att man genomför en gemensam referensram med gemensamma kvalitetskriterier, vägledande deskriptorer och indikatorer som ska stödja en enhetlig utveckling av yrkesutbildningskvaliteten i alla länder och underlätta samarbete mellan dem. Detta går inte att åstadkomma med insatser på nationell nivå.

Proportionalitetsprincipen

Förslaget är förenligt med proportionalitetsprincipen eftersom det inte ersätter eller inför nationella system eller tillvägagångssätt för kvalitetssäkring, och eftersom genomförandet av rekommendationen överlåts åt medlemsstaterna.

Val av regleringsform

Europaparlamentets och rådets rekommendation.

4) BUDGETKONSEKVENSER

Medlemsstater:

Syftet med referensramen är inte att ersätta befintliga system, och inte heller behöver nya strukturer inrättas. Man kommer att använda befintliga rapporteringssystem, vilket begränsar den administrativa bördan till ett minimum. Referensramen bygger på erfarenheter och exempel på god praxis som finns att tillgå i medlemsstaterna och andra deltagande länder.

EU:s budget

Förslaget har ingen kostnadseffekt på EU-budgeten eftersom programmet för livslångt lärande, Leonardo de Vinci, innehåller särskilda bestämmelser för att stödja fokuserade initiativ på området. Endast övervakningskostnader behöver beaktas.

5) YTTERLIGARE INFORMATION

Översyn/ändring/tidsbegränsning

Förslaget innehåller en bestämmelse om översyn.

Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES)

EES-länderna har deltagit frivilligt i den europeiska samarbetsprocess som inleddes i Köpenhamn 2002, och deltar fullt ut i utvecklingen av referensramen. Det är därför troligt att förslaget till rekommendation är relevant för dem.

Närmare redogörelse för förslaget

De främsta användarna av den europeiska referensramen för kvalitetssäkring kommer att vara nationella och regionala myndigheter samt offentliga och privata organ som ansvarar för kvalitetssäkring och förbättring, även på genomförandenivå. En kvalitetsförbättring av yrkesutbildningsutbudet är dock avgörande för om användarnas behov ska kunna uppfyllas, och referensramen är därför att särskild betydelse för slutanvändarna i systemet.

I referensramen föreskrivs också ett djupare samarbete och större förtroende mellan nationella intressenter och internationella sektoriella utbildningsorganisationer. Ett framgångsrikt genomförande fordrar dock att nationella utbildningsmyndigheter och andra offentliga och privata intressenter frivilligt förbinder sig att använda den. Särskild uppmärksamhet måste ägnas utarbetandet av material för stöd och handledning, genom testande, experiment och direkt samarbete.

Det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning har en huvudroll i denna process, eftersom dess medlemmar formellt utsetts av medlemsstaterna, kandidatländerna, EES/EFTA-länderna och de europeiska arbetsmarknadsorganisationerna. På europeisk nivå bör dessutom kommissionen och organ som Cedefop och ETF bidra till att underlätta genomförandet av referensramen.

Referensramen omfattar följande:

- En kvalitetssäkrings- och förbättringscykel som består av planering, genomförande, bedömning och översyn av yrkesutbildning, och som bygger på gemensamma kvalitetskriterier (bilaga 1 till förslaget), vägledande deskriptorer och indikatorer (bilaga 2 till förslaget).

- Övervakningsprocesser, bestående av en kombination av interna och externa bedömningsmekanismer, som ska utformas av medlemsstaterna för att kartlägga de starka sidorna hos system, processer och förfaranden samt områden som behöver förbättras.

- Användning av instrument för att mäta effektivitet.

I referensramen föreskrivs att kvalitet ska hanteras metodiskt. Däri ingår en beskrivning av rollerna för aktörer på olika nivåer samt olika sätt på vilka genomförandet av yrkesutbildning kan övervakas. Referensramen tillhandahåller ett mätverktyg för att ta fram underlag för översyn och förbättring av yrkesutbildning på system- och genomförandenivå. Den bygger på en kontinuerlig kvalitetsprocess som länkar samman följande: a) fastställande av politiska mål och planering, b) fastställande av de principer som ligger till grund för medel och åtgärder som planerats för att man ska uppnå målsättningarna, c) utformande av mekanismer för att bedöma programmets åtgärder i förhållande till målsättningarna, och bedömning av resultaten på individ-, genomförande- och systemnivå, samt d) översyn, som bygger på en kombination av interna och externa utvärderingsresultat, genomgång av återkoppling och organisation av förändringsförfaranden.

Övervakning omfattar en kombination av interna och externa bedömningsmekanismer som ska utformas av medlemsstaterna. Kombinationen av dessa båda typer kommer att ge en kontinuerlig, kontrollerbar och bestyrkt återkoppling gällande framstegen med att uppnå de politiska målen, utifrån den verksamhet och de åtgärder som genomförts eller planerats. I referensramen läggs särskild vikt vid systematisk självbedömning, som ses som en decentraliserad process för att förbättra kvaliteten på utbildningsutbudet.

Mätning ska visa vilken politik och vilka verksamheter och åtgärder som avslutats eller som behöver förbättras ytterligare. Den bidrar därigenom till att förbättra förvaltningen av systemen.

Indikatorerna har en inriktning på resultaten av yrkesutbildning och lärande samt på förhållandet mellan yrkesutbildningssystem, livslångt lärande, arbetsmarknad, sysselsättning och ekonomi. De har organiserats som en sammanhängande kedja som återspeglar målsättningarna, utgångspunkterna, processerna och resultaten av utbildningen. De omfattar två allmänna indikatorer, fyra samverkande indikatorer som ger information om utbildningens resultat i förhållande till politiska prioriteringar, två kontextindikatorer som möjliggör en bedömning av vad som uppnåtts samt två deskriptorer som ger ytterligare kvalitativ information om faktorer som är avgörande för yrkesutbildningens kvalitet. Bortsett från deskriptorerna bygger samtliga indikatorer på kvantifierade uppgifter och de kan därför användas som underlag vid bedömningen av resultat i förhållande till uppställda mål.

2008/0069 (COD)

Förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS REKOMMENDATION

om inrättandet av en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD UTFÄRDAR DENNA REKOMMENDATION

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 149.4 och 150.4,

med beaktande av kommissionens förslag[20],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[21],

med beaktande av Regionkommitténs yttrande[22],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget[23], och

av följande skäl:

(1) Övergången till en kunskapsbaserad ekonomi (Europeiska rådets möte i Lissabon 2000) kräver en modernisering och en kontinuerlig förbättring av yrkesutbildningssystemen som svar på de snabba ekonomiska och samhälleliga förändringarna, så att de kan bidra till att öka anställbarheten och den sociala integrationen samt förbättra tillgången till livslångt lärande för alla.

(2) Vid Europeiska rådets möte i Barcelona 2002 fastställdes målet att göra Europas yrkesutbildningssystem till en kvalitetsreferens för hela världen senast 2010.

(3) I de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning (2005–2008) från Lissabon uppmanas medlemsstaterna att utarbeta system för livslångt lärande som är ekonomiskt överkomliga, tillgängliga och som kan anpassas till de föränderliga behoven i kunskapsbaserade ekonomier och samhällen. Det är nödvändigt att anpassa utbildningssystemen och bygga upp deras kapacitet, så att de blir mer relevanta för arbetsmarknaden. De utbildningspolitiska målen måste därför i allt högre grad komplettera de ekonomiska och arbetsmarknadspolitiska målen, för att man ska kunna kombinera social sammanhållning och konkurrenskraft.

(4) Efter rådets resolution[24] om främjande av ett närmare europeiskt samarbete i fråga om yrkesutbildning (”Köpenhamnsprocessen”), och som ett resultat av det samarbete som följde mellan kommissionen, medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter, EES/EFTA-länderna och kandidatländerna om prioritering av kvalitetssäkring, har en gemensam ram för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning (nedan kallad den gemensamma ramen ) utarbetats, med hänsyn till erfarenheter och exempel på god praxis från de deltagande länderna.

(5) Enligt rådets och kommissionens gemensamma delrapport till Europeiska rådet om arbetsprogrammet Utbildning 2010[25] ”bör den gemensamma ramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildningen (som del av uppföljningen av Köpenhamnsförklaringen) och 'utveckling av en gemensam uppsättning normer, förfaranden och riktlinjer för kvalitetssäkring'[26] (i samband med Bolognaprocessen och som en del av arbetsprogrammet när det gäller att följa upp målen för utbildningssystemen) vara högprioriterade för Europa”.

(6) I maj 2004 godkände rådet (utbildning)[27] principen med en gemensam ram för kvalitetssäkring och uppmanade medlemsstaterna och kommissionen att, inom sina respektive behörighetsområden, tillsammans med berörda intressenter främja den frivilliga användningen av den gemensamma ramen.

(7) Inrättandet av det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildning (nedan kallat ENQA-VET )[28] innebär att det skapas en europeisk plattform som gör det möjligt att följa upp rådets slutsatser från 2004 och Helsingforskommunikén på lämpligt sätt, och som underlättar ett hållbart samarbete inom länder.

(8) År 2006 framhölls i Helsingforskommunikén behovet att vidareutveckla och förverkliga ”gemensamma europeiska verktyg som särskilt riktar sig mot yrkesutbildningen genom att (…) bygga på principerna bakom en gemensam ram för kvalitetssäkring i enlighet med rådets slutsatser från maj 2004 om kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen, för att främja kvalitetsförbättringar och ett vidare samarbete i det europeiska nätverket för kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen”.

(9) Genom denna rekommendation inrättas en europeisk referensram för kvalitetssäkring av yrkesutbildning (nedan kallad referensramen ). Referensramen ska vara till hjälp för medlemsstaterna i deras arbete med att ständigt förbättra sina yrkesutbildningssystem, med utgångspunkt i gemensamma europeiska referenser, och den bygger på och vidareutvecklar den gemensamma ramen. Referensramen bör bidra till kvalitetsförbättring av yrkesutbildningen och till en ökad öppenhet och samstämmighet i utvecklingen av yrkesutbildningspolitiken mellan medlemsstater, och därvid främja förtroende mellan intressenterna, rörlighet för arbetstagare och inlärare samt livslångt lärande.

(10) Referensramen bör omfatta en kvalitetssäkrings- och förbättringscykel som består av planering, genomförande, bedömning och översyn av yrkesutbildning, med stöd av gemensamma kvalitetskriterier, vägledande deskriptorer och indikatorer. Övervakningsprocesserna, som omfattar en kombination av interna och externa bedömningsmekanismer, ska utformas av medlemsstaterna för att kartlägga de starka sidorna hos system, processer och förfaranden samt områden som behöver förbättras. I referensramen bör instrument ingå som kan användas för att mäta effektivitet.

(11) Referensramen bör användas på både på system- och genomförandenivå inom yrkesutbildningen. Den tillhandahåller en metod för kvalitetshantering, och den täcker och länkar samman relevanta nivåer och aktörer. Den bör också lägga stor vikt vid övervakning och kvalitetsförbättring, och kombinera intern och extern bedömning, översyn samt processer för förbättring, med stöd av mätning. Referensramen bör vara en utgångspunkt för vidareutveckling genom samarbete på europeisk, nationell, regional och lokal nivå.

(12) Genom att föreskriva konkreta åtgärder till stöd för en kultur med bedömning och kvalitetsförbättring på alla nivåer bidrar denna rekommendation till användningen av faktabaserad politik och praktik som grund för en mer effektiv och rättvis politik, i enlighet med rådets slutsatser från 2006 om effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa[29].

(13) Denna rekommendation bör ta hänsyn till de gemensamma ”Principer för kvalitetssäkring inom allmän och yrkesinriktad utbildning” som ingår i bilaga 3 till Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (nedan kallad EQF )[30]. Referensramen bör därför stödja införandet av EQF. Den bör också stödja införandet av andra europeiska instrument, som det europeiska systemet för överföring av meriter inom yrkesutbildning (nedan kallat ECVET )[31] och de gemensamma europeiska principerna för identifikation och validering av icke-formellt och informellt lärande[32].

(14) Denna rekommendation är förenlig med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget, eftersom syftet med den är att stödja och komplettera medlemsstaternas insatser genom att underlätta ytterligare samarbete mellan dem för att öka tydligheten hos yrkesutbildningen och främja rörlighet och livslångt lärande.

(15) Rekommendationen är förenlig med proportionalitetsprincipen i samma artikel eftersom den inte ersätter eller inför nationella kvalitetsäkringssystem. I referensramen föreskrivs inte något särskilt system eller tillvägagångssätt för kvalitetssäkring, men däremot tillhandahålls gemensamma principer, kvalitetskriterier, vägledande deskriptorer och indikatorer som kan vara till hjälp för att bedöma och förbättra befintliga system och utbud.

HÄRIGENOM REKOMMENDERAS MEDLEMSSTATERNA

1. att använda och vidareutveckla den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning samt kvalitetskriterier, vägledande deskriptorer och referensindikatorer enligt bilagorna 1 och 2, för att ytterligare förbättra, reformera och utveckla sina yrkesutbildningssystem, stödja strategier för livslångt lärande och genomförandet av EQF samt främja en kultur av kvalitetsförbättring på alla nivåer,

2. att utforma ett nationellt tillvägagångssätt för att införa den europeiska referensramen för kvalitetssäkring senast 2010, med deltagande av arbetsmarknadens parter och andra intressenter i enlighet med nationell lagstiftning och praxis; därvid ska medlemsstaterna också fastställa ett antal gemensamma indikatorer som kan användas för att bedöma och övervaka framsteg och som stöd vid översyn,

3. att delta aktivt i ENQA-VET, som en grund för vidareutveckling av gemensamma principer, referenskriterier och indikatorer, vägledningar och verktyg för kvalitetsförbättring inom yrkesutbildningen på nationell, regional och lokal nivå,

4. att utse en nationell referenspunkt för kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen, där behöriga organ ingår och där arbetsmarknadens parter och berörda intressenter på nationell och regional nivå ingår, för att säkra att initiativ följs upp och att information sprids effektivt; syftet med referenspunkterna är

- att hålla alla olika typer av intressenter informerade om verksamheten inom ENQA-VET,

- att aktivt stödja genomförandet av ENQA-VET:s arbetsprogram,

- att ta konkreta initiativ för att vidareutveckla den europeiska referensramen för kvalitetssäkring på nationell nivå,

5. att se över genomförandeprocessen vart tredje år. De nationella översynerna kommer att bidra till en europeisk översyn som kommissionen ska genomföra.

EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET STÖDER KOMMISSIONENS AVSIKT ATT

1. stödja medlemsstaterna i genomförandet av ovannämnda uppgifter, särskilt genom att underlätta för dem att samarbeta och lära av varandra, genom att testa och utarbeta material för handledning, samt genom att tillhandahålla information om kvalitetsutveckling inom yrkesutbildning i EU-länderna,

2. utveckla ENQA-VET:s bidragande till den politiska utvecklingen på området genom konkreta förslag och initiativ,

3. övervaka den verksamhet medlemsstaterna genomför som svar på denna rekommendation och att tre år efter dess antagande rapportera till Europaparlamentet och rådet om erfarenheter och utsikter inför framtiden, inbegripet en eventuell översyn av denna rekommendation.

Utfärdat i Bryssel den […]

På Europaparlamentets vägnar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA 1

DEN EUROPEISKA REFERENSRAMEN FÖR KVALITETSSÄKRING AV YRKESUTBILDNING: KVALITETSKRITERIER OCH VÄGLEDANDE DESKRIPTORER[33]

Denna bilaga innehåller gemensamma kvalitetskriterier och vägledande deskriptorer som är avsedda som stöd för medlemsstaterna när de genomför referensramen[34].

Kvalitetskriterier | Vägledande deskriptorer på systemnivå | Vägledande deskriptorer på genomförandenivå |

Planeringen bygger på en strategisk vision som delas av berörda intressenter och med angivna mål, åtgärder och indikatorer. | Mål för yrkesutbildningen på medellång och lång sikt beskrivs, och är kopplade till europeiska mål. Berörda intressenter deltar i utformningen av målen för yrkesutbildningen på olika nivåer. Riktmärken har fastställts och övervakas med hjälp av specifika indikatorer (framgångskriterier). Man har fastställt mekanismer och förfaranden för att kartlägga utbildningsbehov. Ett informationsprogram har utformats för att säkra största möjliga spridning av kvalitetsresultat i förhållande till nationella och regionala bestämmelser om dataskydd. Det finns standarder och vägledningar för erkännande, validering och certifiering av individers färdigheter. | Europeiska, nationella och regionala yrkesutbildningspolitiska mål återspeglas i de lokala riktmärken som tillhandahållarna av yrkesutbildning har ställt upp. Tydliga mål och riktmärken har ställts upp och övervakas. Ett kontinuerligt samråd sker med berörda intressenter för att kartlägga särskilda lokala och individuella behov. Ansvarsområden inom kvalitetsutveckling har fördelats på ett tydligt sätt. Personalen deltar i planeringen på ett tidigt stadium, även i fråga om kvalitetsutveckling. Tillhandahållare planerar samarbetsinitiativ tillsammans med andra tillhandahållare av yrkesutbildning. Berörda intressenter deltar i analysen av lokala behov. Tillhandahållare av utbildning har en tydlig stadga för inlärare och ett kvalitetssystem. |

Genomförandeplaner har utformats i samråd med intressenter och innehåller tydliga principer | Genomförandeplaner har utformats i samarbete med arbetsmarknadens parter, tillhandahållare av yrkesutbildning och andra berörda intressenter på olika nivåer. I genomförandeplanerna tas hänsyn till vilka resurser som krävs, användarnas kapacitet samt nödvändiga verktyg och riktlinjer. Riktlinjer och standarder har utformats för genomförande på olika nivåer. Genomförandeplaner innehåller särskilt stöd för utbildning av lärare och andra utbildare. Tillhandahållarnas ansvar i genomförandeprocessen är tydligt och klart beskrivet. En nationell och/eller regional referensram för kvalitetssäkring har inrättats, och i den ingår riktlinjer och kvalitetsstandarder på genomförandenivå som främjar en kontinuerlig förbättring och självreglering. | Den interna resursfördelningen har skett på lämpligt sätt, med tanke på riktmärkena i genomförandeplanerna. Relevanta och omfattande partnerskap får uttryckligt stöd för att genomföra planerade åtgärder. I den strategiska planen för personalens kompetensutveckling anges lärares och utbildares utbildningsbehov. Personalen deltar regelbundet i utbildning och samarbetar med berörda externa intressenter för att stödja kapacitetsuppbyggnad och kvalitetsförbättring, samt för att förbättra genomförandet. |

Bedömning av inhämtade kunskaper och processer sker regelbundet, med stöd av mätning. | Det finns en metod för bedömning, som täcker både intern och extern bedömning. Man har kommit överens om intressenternas deltagande i övervaknings- och bedömningsprocessen och gjort en tydlig beskrivning. De nationella och regionala standarderna och processerna för kvalitetsförbättring och kvalitetssäkring är relevanta och står i proportion till behoven inom sektorn. Både självbedömning och extern granskning används för att bedöma systemen. System för tidig varning har införts. Resultatindikatorer tillämpas. Insamling av relevanta och sammanhängande uppgifter sker regelbundet, för att mäta hur väl man lyckats och vad som behöver förbättras. Lämpliga metoder för insamling av uppgifter har utformats, t.ex. frågeformulär och indikatorer/mätmetoder. | Självbedömning sker regelbundet enligt nationella och regionala bestämmelser/referensramar eller på tillhandahållarnas initiativ. Processer och resultat/inhämtade kunskaper bedöms och granskas, bedömning av kundtillfredsställelse och personalens prestationer ingår. Vid bedömning och granskning ingår lämpliga och effektiva mekanismer för att låta interna och externa intressenter delta, t.ex. chefer, lärare, studerande, föräldrar, arbetsgivare, arbetsmarknadens parter och lokala myndigheter. Riktmärken och komparativa indikatorer används för ömsesidigt lärande och förbättring av genomförandet. |

Översyn | Förfaranden, mekanismer och verktyg för översyn har utformats på alla nivåer. Processerna granskas kontinuerligt och åtgärdsplaner upprättas. Systemen utvecklas kontinuerligt. Man uppmuntrar användningen av riktmärken för att stödja ömsesidigt lärande mellan tillhandahållare av yrkesutbildning. Information om resultaten från utvärderingar offentliggörs. | Återkoppling från inlärarna om inlärningsmiljön och deras erfarenheter samlas in och används vid utformning av uppföljande åtgärder. Information om resultaten av granskningen ges stor spridning. Förfarandena för återkoppling och granskning ingår i organisationens strategiska inlärningsprocess. Resultaten från bedömningsprocessen diskuteras med berörda intressenter och lämpliga åtgärdsplaner upprättas. |

BILAGA 2

KVALITETSINDIKATORER FÖR YRKESUTBILDNING – REFERENSUPPSÄTTNING

Denna bilaga innehåller en omfattande uppsättning indikatorer, som kan användas vid utvärdering, övervakning och kvalitetsförbättring av yrkesutbildningssystem och tillhandahållare. Uppsättningen kommer att vidareutvecklas genom europeiskt bilateralt eller multilateralt samarbete, på grundval av europeiska uppgifter och nationella register.

Indikator | Typ av indikator | Syfte | Gäller för |

Övergripande indikatorer för kvalitetssäkring |

Nr 1 Kvalitetssäkringssystemens relevans för tillhandahållare av yrkesutbildning: a) Andel av tillhandahållarna som tillämpar interna kvalitetssäkringssystem enligt lag/på eget initiativ. b) Andel ackrediterade tillhandahållare av yrkesutbildning. | Kontext-/inputindikator | Främja en kultur av kvalitetsförbättring på genomförandenivå. Göra kvaliteten på utbildning tydligare. Förbättra det ömsesidiga förtroendet i fråga om tillhandahållande av utbildning. | Grundläggande yrkesutbildning[35] Fortbildning[36] |

Nr 2 Investering i utbildning för lärare och utbildare: a) Andel lärare och utbildare som deltar i vidareutbildning. b) Investerade belopp. | Input-/processindikator | Främja lärares och utbildares ansvar i kvalitetsutvecklingsprocessen inom yrkesutbildning. Öka yrkesutbildningens möjligheter att anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov. Öka kapaciteten för individuellt lärande. Förbättra inlärarnas resultat. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning |

Indikator | Typ av indikator | Syfte | Gäller för |

Indikatorer som stöder kvalitetsmål inom yrkesutbildningspolitiken |

Nr 3 Deltagande i yrkesutbildningsprogram: Antal deltagare i yrkesutbildningsprogram, fördelat på Typ av program och individuella kriterier[37]. | Input-/process-/outputindikator | Få fram grundläggande uppgifter på system- och genomförandenivå om yrkesutbildningens attraktivitet. Ge riktat stöd för att öka yrkesutbildningens tillgänglighet, även för socialt missgynnade grupper. | Grundläggande yrkesutbildning[38] Fortbildning Livslångt lärande: Andel av befolkningen som kommit in på formella yrkesutbildningsprogram. |

Nr 4 Andel som avslutar yrkesutbildningsprogram: Antal yrkesutbildningsprogram som avslutats/avbrutits, fördelat på typ av program och individuella kriterier. | Process-/output-/resultatindikator | Få fram grundläggande uppgifter om utbildningsresultat och processer för utbildningskvalitet. Beräkna andelen avhopp i förhållande till deltagande. Ge stöd för att fullborda utbildningen som ett av de viktigaste kvalitetsmålen inom yrkesutbildningen. Stödja utbudet av anpassad utbildning, även för socialt missgynnade grupper. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning (i förekommande fall) |

Indikator | Typ av indikator | Syfte | Gäller för |

Nr 5 Andel som får anställning efter yrkesutbildningsprogram: a) Sysselsättning för deltagare i yrkesutbildning 6, 12 och 36 månader efter att programmet avslutats, fördelat på typ av program och individuella kriterier. b) Andel inlärare i sysselsättning 6, 12 och 36 månader efter att programmet avslutats, fördelat på typ av program och individuella kriterier. | Resultatindikator | Stödja anställbarhet. Öka yrkesutbildningens möjligheter att anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov. Stödja utbudet av anpassad utbildning, även för socialt missgynnade grupper. | Grundläggande yrkesutbildning (inklusive uppgifter om sysselsättning för personer som hoppat av utbildningen) Fortbildning |

Nr 6 Användningen av förvärvade färdigheter på arbetsplatsen: a) Uppgifter om sysselsättning för individer som fullbordat utbildningen, fördelat på typ av utbildning och individuella kriterier. b) Individers och arbetsgivares tillfredsställelse med förvärvade färdigheter och kompetenser. | Resultatindikator (blandning av kvalitativa och kvantitativa uppgifter) | Öka anställbarheten. Öka yrkesutbildningens möjligheter att anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov. Stödja utbudet av anpassad utbildning, även för socialt missgynnade grupper. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning |

Indikator | Typ av indikator | Syfte | Gäller för |

Kontextuppgifter |

Nr 7 Arbetslöshet[39] fördelat på individuella kriterier. | Kontextindikator | Bakgrundsinformation för beslutsfattande på systemnivå. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning |

Nr 8 Prevalens av utsatta grupper: a) Andel av deltagarna i yrkesutbildning som klassificeras som missgynnade grupper (i en viss region eller ett visst upptagningsområde) fördelat på ålder och kön. b) Fullbordande för missgynnade grupper fördelat på ålder och kön. | Kontextindikator | Bakgrundsinformation för beslutsfattande på systemnivå. Stödja tillgången till yrkesutbildning för socialt missgynnade grupper. Stödja utbudet av anpassad utbildning för socialt missgynnade grupper. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning |

Indikator | Typ av indikator | Syfte | Gäller för |

Nr 9 Mekanismer för att kartlägga utbildningsbehov på arbetsmarknaden: a) Uppgifter om mekanismer som inrättats för att kartlägga förändringar i efterfrågan på olika nivåer. b) Bevis för att de är användbara. | Kontext-/inputindikator (kvalitativ information) | Öka yrkesutbildningens möjligheter att anpassa sig till arbetsmarknadens föränderliga behov. Stödja anställbarhet. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning |

Nr 10 Program för att främja en bättre tillgång till yrkesutbildning: a) Information om befintliga program på olika nivåer. b) Bevis för att de är användbara. | Processindikator (kvalitativ information) | Stödja tillgången till yrkesutbildning, även för socialt missgynnade grupper. Stödja utbudet av anpassad utbildning. | Grundläggande yrkesutbildning Fortbildning |

[1] Den 19 december 2002 (EGT C 13, 18.1.2003, s. 2).

[2] Antagen i Köpenhamn den 29 och 30 november 2002.

[3] Rådets slutsatser om kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen, den 18 maj 2004.

[4] För mera information, se http://communities.trainingvillage.gr/quality.

[5] De definitioner som används i denna rekommendation bygger på Cedefops ordlista för utbildningskvalitet (arbetsdokument, november 2003), http://communities.trainingvillage.gr/quality.

[6] ENQA-VET inrättades av Europeiska kommissionen i oktober 2005, efter ett positivt yttrande från rådgivande kommittén för yrkesutbildning. Medlemmarna har utsetts av medlemsstaterna, kandidatländerna, EES-länderna och de europeiska arbetsmarknadsorganisationerna, enligt ett fastlagt förfarande.

[7] I de flesta deltagande länder stödjer sig ENQA-VET på nationella referenspunkter för kvalitetssäkring, som inrättats för att aktivt stödja genomförandet av nätverkets arbetsprogram samt för att öka medvetenheten om och hålla berörda parter informerade om nätverkets verksamhet. Referenspunkterna bygger på eller sammanför befintliga berörda organ på nationell nivå och upprätthåller kontakt med många olika berörda parter.

[8] Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (2006/143/EG), EUT L 64, 4.3.2006, s. 60.

[9] Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 18 december 2006 om gränsöverskridande rörlighet inom gemenskapen i utbildningssyfte: Europeiska kvalitetsstadgan för rörlighet (2006/961/EG), EUT L 394, 30.12.2006, s. 5.

[10] Förslag till Europaparlamentets och rådets rekommendation om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande, KOM(2006) 479 slutlig av den 5 september 2006.

[11] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar. ”European Credit System for Vocational Education and Training; a system for the transfer, accumulation and recognition of learning outcomes in Europe”; SEK(2006) 1431 av den 31 oktober 2006.

[12] Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande, dok. 9175/04 EDUC 101 SOC 220, 18 maj 2004.

[13] Rådets beslut av 12 juli 2005 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (2005/600/EG), EUT L 205, 6.8.2005, s. 21.

[14] Meddelande från kommissionen – En sammanhållningspolitik för att stödja tillväxt och sysselsättning – Gemenskapens strategiska riktlinjer för perioden 2007–2013, KOM(2005) 299, 5.7.2005.

[15] Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning.

[16] Europeiska yrkesutbildningsstiftelsen.

[17] "An European Guide on Self-assessment for VET providers", Cedefop, september 2003.

[18] "European Peer Review Manual for initial VET", Maria Gutknecht-Gmeiner, Lorenz Lassnigg, Eduard Stöger, Willem de Ridder, Peter Strahm, Elisabeth Strahm, Leena Koski, Bill Stalker, Rick Hollstein, Giorgio Alluli och Ole Bech Kristensen (Wien, juni 2007).

[19] "Peer Review Extended" (EAC/32/06/13m LE-78CQAF), www.peer-review-education.net.

[20] EUT C [...], [...], s. [...].

[21] EUT C [...], [...], s. [...].

[22] EUT C [...], [...], s. [...].

[23] EUT C [...], [...], s. [...].

[24] Den 19 december 2002 (EGT C 13, 18.1.2003, s. 2).

[25] "Utbildning 2010" Snabba reformer krävs om Lissabonstrategin skall lyckas – Rådets och kommissionens gemensamma delrapport om genomförandet av det detaljerade arbetsprogrammet för uppföljning av målen för utbildningssystemen i Europa, den 26 februari 2004.

[26] Genomförande av det europeiska området för högre utbildning. Kommuniké från konferensen med ministrarna med ansvar för högre utbildning i Berlin den 19 september 2003.

[27] Rådets slutsatser om kvalitetssäkring inom yrkesutbildningen, av den 28 maj 2004.

[28] ENQA-VET inrättades av Europeiska kommissionen i oktober 2005, efter ett positivt yttrande från rådgivande kommittén för yrkesutbildning. Medlemmarna har utsetts av medlemsstaterna, kandidatländerna, EFTA/EES-länderna och de europeiska arbetsmarknadsorganisationerna, enligt ett fastlagt förfarande.

[29] Europeiska rådet 23–24 mars 2006, ordförandeskapets slutsatser, meddelande och rådets slutsatser om ”Effektiva och rättvisa utbildningssystem i Europa”, KOM(2006) 481 och EUT C 298, 8.12.2006, s. 3.

[30] EUT C […], […], s. […].

[31] Arbetsdokument från kommissionens avdelningar: ”European Credit System for Vocational Education and Training; a system for the transfer, accumulation and recognition of learning outcomes in Europe”, SEK(2006) 1431, den 31 oktober 2006.

[32] Slutsatser från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om gemensamma europeiska principer för identifiering och validering av icke-formellt och informellt lärande, dok. 9175/04 EDUC 101 SOC 220, den 18 maj 2004.

[33] De definitioner som används i denna rekommendation bygger på Cedefops ordlista för utbildningskvalitet (arbetsdokument, november 2003), http://communities.trainingvillage.gr/quality.

[34] Bilaga 2 innehåller en uppsättning mer specifika kvalitetsindikatorer.

[35] Grundläggande yrkesutbildning.

[36] Fortbildning.

[37] Utöver grundläggande uppgifter om kön och ålder kan andra sociala kriterier tillämpas, t.ex. elever som slutar skolan i förtid, högsta utbildningsnivå, migrant, etnisk minoritet, personer med funktionshinder och arbetslöshetens längd.

[38] Sex veckors utbildning behövs innan en studerande räknas som deltagare.

[39] Definition från ILO och OECD: individer i åldern 15–74 utan arbete som aktivt söker anställning och som är redo att börja arbeta.