9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/36

—

Regionkommittén erinrar om ordförande José Manuel Barrosos principiellt positiva svar på den fråga som ställdes av den europeiska sammanslutningen för folkvalda i bergsregioner (AEM) vid den strukturerade dialogen i anslutning till Regionkommitténs plenarsession den 7 december 2006 om möjligheten att utarbeta en grönbok om EU:s politik för bergsområden.

—

Bergsområdena är å ena sidan regioner med permanenta naturbetingade och geografiska handikapp och å andra sidan regioner med naturtillgångar och mänskliga tillgångar som kan gynna tillväxt och ökad sysselsättning.

—

Kommittén uppmanar EU att genomföra en integrerad europeisk politik för alla bergsregioner med beaktande av deras mångfald.

—

Kommittén kommer att stödja kommissionens och medlemsstaternas strävan att utveckla de allmänna målen i de förnyade strategierna från Lissabon och Göteborg genom en europeisk handlingsplan för konkurrenskraft och hållbar utveckling i bergsområden.

—

Kommittén rekommenderar kommissionen att ta hänsyn till följande tre viktiga politikområden:

Föredragande

:

Luis Durnwalder (IT–PPE), regionpresident i den autonoma provinsen Bolzano/Bozen–Sydtyrolen

1.

Regionkommittén erinrar om ordförande José Manuel Barrosos principiellt positiva svar på den fråga som ställdes av den europeiska sammanslutningen för folkvalda i bergsregioner (AEM) vid den strukturerade dialogen i anslutning till Regionkommitténs plenarsession den 7 december 2006 om möjligheten att utarbeta en grönbok om EU:s politik för bergsområden.

2.

Kommittén konstaterar att nödvändigheten av att särskilt uppmärksamma bergsområden bland övriga regioner med permanenta naturbetingade och geografiska handikapp fastställs i Lissabonfördraget (artikel 158) i definitionen av målet med den territoriella sammanhållningen.

3.

Kommittén framhåller att bergsområdena har stor betydelse för hela befolkningens liv och verksamhet genom sina naturresurser och kulturella resurser, som exempelvis den språkliga mångfalden och den särskilda kompetens som finns här, samt sina ekonomiska resurser, exempelvis jordbruket, industrin och turismen.

4.

Det finns bergsområden i 21 medlemsstater. De täcker 35,69 % av unionens totala yta och 17,73 % av Europas befolkning bor i dessa områden (1).

5.

Bergsområdena utgör 26 % av jordens landområden och 10 % av världens befolkning lever där. De är följaktligen en mycket viktig faktor för en hållbar utveckling i världen, vilket också konstateras i kapitel 13 i Agenda 21 från Rio.

6.

Bergsområdenas tillgänglighet är en avgörande faktor för att en reell inre marknad ska bli verklighet, liksom för den fria rörligheten för personer, varor och tjänster.

7.

Kommittén betonar att bergsregionerna sinsemellan uppvisar ännu större skillnader om man betraktar sammanhängande bergsområden som transregionala, gränsöverskridande och transnationella områden som omfattar både bergsområden, dalar, sluttningar och stads- och landsbygdsområden.

8.

Miljön i bergsområdena kännetecknas av stor biologisk mångfald och är därför mycket sårbar och känslig för klimatförändringar, och den utgör följaktligen ett reellt tidigt varningssystem.

9.

Bergsområden är av tradition försöksområden när det gäller potentiellt innovativ hållbar utveckling mot bakgrund av sina permanenta naturbetingade handikapp.

10.

De lokala och regionala myndigheterna har stor erfarenhet av hållbar utveckling i bergsområden.

11.

Kommittén påminner om den insats Europaparlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har gjort för att genom yttranden och studier sätta fokus på bergsregionerna inom gemenskapspolitiken.

12.

Kommittén fastslår att det fram till dags dato inte finns någon EU-politik eller integrerad gemenskapsstrategi för bergsområden enligt den modell som utarbetats för kust- och stadsområden.

13.

Kommittén konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna i bergsområdena är måna om sin självständighet och respekten för subsidiaritetsprincipen, vilket återspeglar ett nedifrån och upp-orienterat förhållningssätt när det gäller EU:s styrelseformer.

14.

Bergsområdena är å ena sidan regioner med permanenta naturbetingade och geografiska handikapp och å andra sidan regioner med naturtillgångar och mänskliga tillgångar som kan gynna tillväxt och ökad sysselsättning.

15.

Det är nödvändigt att förena de olika politiska strategierna till en integrerad strategi för hållbar utveckling som kan anpassas till de varierande förhållandena i bergsområdena.

16.

Kommittén konstaterar att EU snarast möjligt bör göra en balanserad och rättvis insats i syfte att varaktigt utnyttja mångfalden hos europeiska stadsområden, kustområden, områden med mycket låg befolkningstäthet och bergsområden på bästa sätt.

17.

Kommittén påminner om att befolkningen i bergsområdena spelar en viktig roll, och att deras arbete har stor betydelse för bevarandet av landskapet och bergsmiljön.

18.

Kommittén stöder de regionala och lokala myndigheternas åtgärder och de nätverk som för samman dem och arbetar för utbyte av bästa praxis i linje med de förnyade målen från Lissabon och Göteborg för att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

19.

Kommittén erinrar om att Lissabonstrategin och riktlinjerna för sammanhållningspolitiken 2007–2013 är lika relevanta för bergsområdena som för övriga områden när det gäller att främja EU:s globala konkurrenskraft.

20.

Kommittén påminner om att EU-politikens gränsöverskridande och transnationella dimension spelar en viktig roll för den europeiska integrationen.

21.

Kommittén framhåller att det europeiska politiska och administrativa systemet måste närma sig medborgarnas dagliga liv.

22.

Kommittén framhåller det mervärde på europeisk nivå som man uppnår om varje bergsområdes gränsöverskridande och transnationella dimension behandlas för sig (Alperna, Pyrenéerna, Karpaterna, bergskedjorna på Iberiska halvön, bergsområdena i Medelhavsområdet, däribland bergiga öar, de skandinaviska bergskedjorna, bergsområdena i Centraleuropa, etc.).

23.

Kommittén konstaterar hur viktiga bergsregionernas naturresurser och kulturella resurser är.

24.

Kommittén påminner om det stora antalet integrerade nationella och regionala strategier till förmån för bergsområdena.

25.

Kommittén noterar arbetet i samband med Alpkonventionen och lanseringen av Karpatkonventionen.

26.

Kommittén värdesätter Euroregionernas och arbetsgemenskapernas arbete i rollen som medlare och pådrivande kraft i gränsregionerna.

27.

Kommittén skulle vilja se en verklig integrerad europeisk strategi för bergsområden för att på ett sektorsövergripande sätt komplettera de förväntade framstegen i den grönbok om territoriell sammanhållning som håller på att utarbetas.

28.

Kommittén framhåller att en EU-politik för bergsområden kommer att inbegripa ett stort antal politikområden som redan delvis omfattas av EU:s lagstiftning men som aldrig samordnats till en integrerad strategi.

29.

Nedan följer en uppställning över viktiga politikområden som man bör ta hänsyn till vid utformningen av en aktiv politik för bergsområden:

30.

Kommittén uppmanar EU att genomföra en integrerad europeisk politik för alla bergsregioner med beaktande av deras mångfald.

31.

Kommittén kommer att stödja kommissionens och medlemsstaternas strävan att utveckla de allmänna målen i de förnyade strategierna från Lissabon och Göteborg genom en europeisk handlingsplan för konkurrenskraft och hållbar utveckling i bergsområden.

32.

Kommittén råder EU-institutionerna att ta hänsyn till dessa områdens särdrag i strategin för ”bättre lagstiftning”.

33.

Kommittén uppmanar kommissionen att erkänna de lokala och regionala myndigheternas olikartade och positiva bidrag på området för hållbar utveckling i bergsområden och att införliva detta med den nya EU-politiken för bergsområden.

34.

Kommittén rekommenderar kommissionen att ta hänsyn till följande tre viktiga politikområden:

35.

Kommittén rekommenderar kommissionen att utse bergsområdena till försöksområden när det gäller innovation, kunskapssamhället och en hållbar utveckling.

36.

Kommittén hoppas att bergsområdena ska kunna fortsätta att utveckla innovationsstrategier som bygger på deras traditioner och förbättra de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

37.

Kommittén uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till regionernas olika behov när det gäller sysselsättning och utbildning.

38.

Kommissionen rekommenderas att med utgångspunkt i naturparkernas erfarenheter utveckla en metod för integrerad förvaltning av isolerade mycket högt och medelhögt belägna bergszoner, och därvid kombinera politik för att bevara naturresurser, framför allt instrumenten inom nätverket ”Natur 2000”, med politik för att uppvärdera bergsområdena och se till att de får en balanserad utveckling.

39.

Kommittén råder EU att ta hänsyn till bergsområdenas specifika behov vid organisation av den civila säkerheten i Europa mot bakgrund av att det är större risk för naturkatastrofer i dessa områden som dessutom har olika typer av begränsningar. Det krävs följaktligen att räddningstjänsten använder sig av annorlunda metoder för civilskydd och vid räddningsinsatser i bergsområden.

40.

Kommittén anser att man i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ska reflektera över den strategiska roll som jordbruk, boskapsskötsel och vinodling i bergsområden har för landskapsvård, vattenkvalitet och framställning av produkter av hög kvalitet, vars ursprung lätt kan härledas till en viss region. Denna nya gemensamma jordbrukspolitik, som är mer lokalt orienterad, kommer att främja produktion av kvalitetsprodukter som ger låg avkastning, vilket är mycket viktigt för det europeiska jordbruket inte minst ur miljösynpunkt.

41.

Kommittén uppmanar kommissionen, Europaparlamentet och rådet att lägga fram ett balanserat åtgärdspaket som ska åtfölja avvecklingen av mjölkkvotregleringen, särskilt i bergsområden och medelhögt belägna bergsområden. Åtgärderna ska finansieras med medel från inte längre utnyttjade marknadsordningsåtgärder och inte tas från direktstödet. Om man ska kunna bevara jordbruket, den extensiva boskapsuppfödningen och mjölkproduktionen i bergsområden och medelhögt belägna bergszoner måste man även utveckla en mer ekonomiskt orienterad strategi under den andra pelaren, bl. a. för att skapa nya avsättningsmöjligheter, och därmed även fortsättningsvis behålla stödet till jordbruk med naturbetingade och geografiska handikapp som ändå har så positiva effekter på natur och miljö.

42.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att inom ramen för sin egen politik ta hänsyn till att skogarna i bergsområdena och hållbart skogsbruk spelar en strategisk roll för att skydda och bevara dessa trakter och framför allt bebyggelsen i områdena. De bidrar också till att bevara naturresurserna och den biologiska mångfalden, motverka klimatförändringarna och bevara luft- och vattenkvaliteten och landskapet samt till bergsområdenas socioekonomiska utveckling.

43.

Kommittén framhåller att det europeiska skogsbruket för närvarande är underutnyttjat, både i fråga om sin miljöroll och i sina ekonomiska produkter (energi, konstruktion, råmaterial).

44.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna att i sin analys av EU:s territorier inbegripa energiutmaningarna och bergsregionernas produktionskapacitet när det gäller förnybara energikällor (vattenkraft, solenergi, vindkraft, biomassa och trä) och passiva hus.

45.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna, de nationella och regionala allmänna bankerna, samt European Carbon Fund eller Bluenext att ta hänsyn till bergsområdenas positiva bidrag till miljökvaliteten (högt belägna skogar, ängar och betesmarker) när det gäller kolsänkor, vilka skulle kunna värderas ekonomiskt med hjälp av kolcertifikat eller kolkrediter.

46.

Kommittén erinrar om att de transeuropeiska näten inom de tre sektorerna energi, transport och telekommunikationer måste ha en verklig territoriell dimension för att man på så sätt ska kunna ta hänsyn till de olika regionernas geografiska, miljömässiga och mänskliga förutsättningar. Man skulle på så vis få reella europeiska nätverk för kommunikation och utbyte på Europanivå som har befolkningens stöd.

47.

Kommittén har för avsikt att ta del av försöken med lokala integrerade och hållbara transporter i bergsområdenas städer inom ramen för EU:s diskussioner om hållbar rörlighet i städer.

48.

Kommittén understryker behovet av en permanent förbindelse mellan befolkningen i bergsområden och tätbefolkade områden för att uppnå de förnyade EU-målen om tillväxt och sysselsättning.

49.

Kommittén uppmanar kommissionen att göra sitt yttersta för att minska den digitala klyftan och ge alla områden och alla unionsmedborgare tillgång till höghastighetstjänster, samt inom kort även överföring med mycket hög hastighet, via kabel eller satellit, bland annat inom ramen för EU:s initiativ i2010 om e-integration.

50.

Kommittén rekommenderar att de aspekter av vissa internationella geopolitiska frågor som berör bergsområden, exempelvis vatten- och naturresurser, respekt för kulturell mångfald och utbildning, en hållbar ekonomisk utveckling samt migrationsströmmar införlivas i utrikes- och grannskapspolitiken.

51.

Kommittén råder kommissionen att anpassa sin kommunikationsstrategi till de olika territorierna för att på så sätt närma sig de europeiska medborgarnas vardagsliv.

52.

EU bör införliva en starkare territoriell dimension i sin politik samt i beslutsprocessen och kommittéförfarandet för att förbättra den europeiska demokratin.

53.

Europaparlamentet uppmanas fastställa budgetkonsekvenserna av unionens åtgärder för varje bergsområde.

54.

Kommittén rekommenderar att sammanhållningspolitiken samordnas på grundval av partnerskap och att varje bergsområde behandlas för sig för att undvika splittring och förstärka strukturåtgärdernas strategiska dimension.

55.

Kommittén föreslår att man vid planeringen av andra politiska strategier med territoriella konsekvenser även enas i frågor som gäller bergsområden för att fastställa sektorsövergripande, integrerade, partnerskapsbaserade strategier.

56.

Kommittén stöder den åtgärd som vidtagits av ministerrådet med ansvar för fysisk planering, nämligen att studera klimatförändringarnas konsekvenser för bergsområdena inom ramen för handlingsplanen för den regionala agendan och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till denna fråga i sitt arbete och i sina lagstiftningsförslag.

57.

Kommittén framhåller sammanhållningspolitikens centrala roll i den europeiska strategin för bergsområden och den ledande roll som den territoriella sammanhållningen och Interregprogrammen spelar.

58.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna och deras parlament att vid antagandet av förordningen om den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) beakta att ett gemensamt juridiskt instrument har oerhört stor betydelse för att främja det territoriella samarbetet i bergsområden.

59.

Kommittén framhåller nödvändigheten av att inom konkurrenspolitiken och politiken för den inre marknaden ta hänsyn till den avgörande roll som tjänsterna av allmänt intresse och de offentlig-privata partnerskapen har för bergsområdenas ekonomi, samt att få bukt med de ekonomiska och sociala merkostnaderna i regioner med permanenta naturbetingade handikapp för att undvika avfolkning och använda sina tillgångar på bästa sätt.

60.

Kommittén uppmanar kommissionen att samråda med samtliga aktörer och observatörer som berörs av Alpkonventionen och Karpatkonventionen för att studera styresformerna och utvärdera målen, och att med utgångspunkt i detta besluta sig för om man ska ratificera protokollen till Alpkonventionen och underteckna och ratificera Karpatkonventionen eller ej, och att sedan, om svaret är jakande, vara en drivkraft när det gäller dessa transnationella konventioner.

61.

Kommittén föreslår att ett europeiskt år tillägnas bergsregionerna och att kommissionen tillsammans med Regionkommittén organiserar en EU-konferens om bergsområden vartannat år, enligt samma modell som konferensen 2002.

62.

Kommittén uppmanar Europaparlamentet och rådet att på ett identifierbart sätt vid utfrågningen som föregår kommissionsledamöternas utnämning överlåta ansvaret för bergsområden till en enda kommissionsledamot med uppgift att utöver sina övriga ansvarsområden samordna kommissionsledamöternas åtgärder i denna sektorsövergripande, territoriella fråga.

63.

Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram förslag i en grönbok om en EU-politik för bergsområden, vilket är en förutsättning för en integrerad europeisk partnerskapsbaserad strategi för bergsområden, som leds av kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna tillsammans med aktörerna på det socioekonomiska området och miljöområdet, och med stöd av nationella och europeiska organisationer som representerar regionala myndigheter i bergsområden.