23.2.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 45/17

Oseriösa katalogföretag

P6_TA(2008)0608

Europaparlamentets resolution av den 16 december 2008 om oseriösa katalogföretag (framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera) (2008/2126(INI))

(2010/C 45 E/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—

med beaktande av framställningarna 0045/2006, 1476/2006, 0079/2003, 0819/2003, 1010/2005, 0052/2007, 0306/2007, 0444/2007, 0562/2007 med flera,

—

med beaktande av tidigare överläggningar inom utskottet för framställningar om framställning 0045/2006 med flera,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (kodifierad version) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (4),

—

med beaktande av studien ”Misleading practices of ’directory companies’ in the context of current and future internal market legislation aimed at the protection of consumers and SMEs” (IP/A/IMCO/FWC/2006 058/LOT4/C1/SC6), utförd av utskottet för inre marknaden och konsumentskydd,

—

med beaktande av artikel 192.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0446/2008), och av följande skäl:

A.

Parlamentet har fått in över 400 framställningar från små företag (motsvarande ett axplock av alla som berörs av problemet i fråga) som säger att de har blivit lurade av vilseledande reklam från bolag som ger ut företagskataloger. Företagen hävdar att man drabbats av psykisk stress, skuldkänslor, förlägenhet, frustration och ekonomisk skada.

B.

Klagomålen speglar en omfattande och tydlig tendens där vilseledande affärsmetoder tillämpas av vissa bolag som ger ut företagskataloger. Detta påverkar tusentals företag som verkar över gränserna och därmed har verksamhet i två eller flera medlemsstater inom och utanför EU, och har en betydande ekonomisk inverkan på dessa företag. Det saknas en förvaltningsmekanism eller ett rättsligt instrument som gör det möjligt för de nationella brottsbekämpande organen att på ett effektivt och ändamålsenligt sätt samarbeta över gränserna.

C.

Metodernas vilseledande karaktär blir mer påtaglig när de bedrivs i elektronisk form och sprids med hjälp av Internet (se framställning nr 0079/2003).

D.

De affärsmetoder som klagomålen gäller går vanligtvis ut på att ett katalogföretag kontaktar företagen, oftast per e-post, och ber dem komplettera eller uppdatera sitt företagsnamn eller sina kontaktuppgifter. Företaget får det felaktiga intrycket att de gratis kommer att listas i en katalog, men upptäcker senare att det i själva verket oavsiktligt har undertecknat ett avtal om att listas i en företagskatalog. Avtalet är normalt bindande i minst tre år och årsavgiften är omkring 1 000 euro.

E.

De formulär som används är vanligtvis tvetydiga och svåra att förstå och ger det felaktiga intrycket att man gratis listas i en företagskatalog, medan det i själva verket handlar om att locka företagen att ingå oönskade avtal om annonsering i företagskataloger.

F.

Det finns varken specifik EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning i medlemsstaterna som omfattar katalogföretag i relationer näringsidkare emellan. Medlemsstaterna har efter eget gottfinnande rätt att införa mer omfattande och långtgående lagstiftning.

G.

I direktiv 2006/114/EG, som också är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare, definieras ”vilseledande reklam” som ”all reklam som på något sätt, däribland genom sin presentation, vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda de personer den riktar sig till eller dem som nås av den, och som genom sin vilseledande karaktär sannolikt kommer att påverka deras ekonomiska beteende, eller som av dessa skäl skadar eller sannolikt kommer att skada en konkurrent”. Men olika tolkningar av vad som är ”vilseledande” tycks emellertid vara ett stort praktiskt hinder när det gäller att bekämpa sådana metoder från katalogföretag i relationer näringsidkare emellan.

H.

I direktiv 2005/29/EG förbjuds metoden att ”i marknadsföringsmaterialet inkludera en faktura eller liknande betalningshandling som ger konsumenten intryck av att han redan har beställt den marknadsförda produkten när så inte är fallet”. Men detta direktiv är inte tillämpligt på vilseledande affärsmetoder näringsidkare emellan och kan därför i sin nuvarande form inte användas för att hjälpa framställarna. Detta direktiv utesluter emellertid inte ett system med nationella regler mot otillbörliga affärsmetoder som under alla förhållanden och i lika grad kan tillämpas på både konsumenter och näringsidkare.

I.

Direktiv 2005/29/EG hindrar inte medlemsstaterna från att genom nationell lagstiftning utöka direktivets tillämpning till att även gälla näringsidkare. Detta medför dock att näringsidkare som drabbas av vilseledande reklam från katalogföretag i olika medlemsstater har olika skyddsnivåer.

J.

I förordning (EG) nr 2006/2004 definieras ”överträdelse inom gemenskapen” som ”varje handling eller underlåtenhet som strider mot de lagar som skyddar konsumenternas intressen […] som skadar eller sannolikt kan skada de kollektiva intressena för konsumenter som är bosatta i en annan medlemsstat eller andra medlemsstater än den där handlingen eller underlåtenheten har sitt ursprung eller ägde rum, eller där den ansvariga säljaren eller leverantören är etablerad, eller där det finns bevis eller tillgångar som hänför sig till handlingen eller underlåtenheten”. Förordningen gäller dock inte vilseledande metoder som tillämpas näringsidkare emellan och kan därför i sin nuvarande form inte heller tillämpas för att hjälpa framställarna.

K.

De flesta framställare pekar ut katalogföretaget European City Guide (vars verksamhet har varit föremål för rättsliga åtgärder och förvaltningsåtgärder), men även andra katalogföretag har nämnts, som Construct Data Verlag, Deutscher Adressdienst GmbH och NovaChannel. Det finns dock även katalogföretag som använder sig av lagliga affärsmetoder.

L.

Målgruppen för de vilseledande affärsmetoderna är huvudsakligen små företag, men innefattar också yrkesutövare och till och med icke vinstdrivande enheter som icke-statliga organisationer, välgörenhetsorganisationer, skolor och bibliotek samt lokala föreningar, som musikföreningar.

M.

Katalogföretagen har ofta sitt säte i en annan medlemsstat än den som drabbas, vilket gör det svårt för de drabbade att vända sig till de nationella skyddsmyndigheterna på grund av att det förekommer olika tolkningar i medlemsstaterna av vad som anses vara vilseledande. Ofta kan de heller inte få hjälp av den nationella lagstiftningen eller av konsumentskyddsmyndigheterna eftersom lagen är avsedd att skydda konsumenter och inte näringsidkare. Offren är oftast småföretag som saknar resurser för att effektivt kunna söka hjälp domstolsvägen. Självreglerande mekanismer för kataloger är inte särskilt effektiva eftersom de ignoreras av företag som sysslar med vilseledande reklam.

N.

Om de drabbade inte betalar utsätts de för regelrätt förföljelse, antingen av katalogföretagen själva eller av indrivningsföretag som de anlitar. Offren klagar över att de känner sig stressade och hotade av dessa tillvägagångssätt och många av dem betalar till slut motvilligt för att slippa vidare trakasserier.

O.

Offer som vägrat betala har, med några få undantag, sällan dragits inför rätta.

P.

Flera medlemsstater har antagit initiativ för att hantera detta problem, främst genom kunskapssökande åtgärder bland potentiellt berörda företag. Dessa initiativ består bland annat i att utbyta information och råd, underrätta statliga tillsynsmyndigheter samt i vissa fall upprätta ett klagomålsregister.

Q.

Österrike har sedan 2000 ändrat sin lag om otillbörliga affärsmetoder och i avsnitt 28a i den lagen föreskrivs nu att det är förbjudet att i samband med affärsverksamhet och i konkurrenssyfte göra reklam för registrering i kataloger som gula sidor, telefonkataloger eller liknande, i form av betalningsorder, inbetalningskort, fakturor, erbjudande om korrigering eller liknande eller att erbjuda sådan registrering direkt utan att entydigt och i klar skrift framhålla att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal.

R.

De otillbörliga metoderna har använts i flera år, drabbat många och haft en betydande ekonomisk inverkan på den inre marknaden som skadas och snedvrids av dessa metoder.

1.   Europaparlamentet uttrycker sin oro över det problem som framställarna tar upp och som uppenbarligen är utbrett, gränsöverskridande och har en betydande ekonomisk inverkan på i synnerhet små företag.

2.   Europaparlamentet anser att problemets gränsöverskridande karaktär innebär en skyldighet för gemenskapsinstitutionerna att ge offren ett lämpligt rättsmedel för att giltigheten hos avtal som ingåtts på grundval av vilseledande reklam på ett effektivt sätt ska kunna bestridas, ogiltigförklaras eller sägas upp och att de som drabbats ska kunna kräva tillbaka de pengar som de har betalat.

3.   Europaparlamentet uppmanar offren att rapportera alla fall av bedrägerier till de nationella myndigheterna och uppmanar medlemsstaterna att förse de små och medelstora företagen med de kunskaper de behöver för att kunna lämna in klagomål till statliga och icke-statliga myndigheter genom att se till att kommunikationskanalerna är öppna och att offren är medvetna om att de har rätt att få hjälp så att de kan be om adekvat vägledning innan de betalar de avgifter som de oseriösa katalogföretagen begär av dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bygga upp och upprätthålla en centraliserad databas över dessa klagomål.

4.   Europaparlamentet beklagar att EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen, trots att dessa metoder är så spridda, inte tycks kunna erbjuda något betydande skyddsmedel och effektivt rättsmedel eller inte efterlevs tillräckligt noga på nationell nivå. Inte heller de nationella myndigheterna tycks klara av att tillhandahålla något rättsmedel.

5.   Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av europeiska och nationella företagsorganisationer för att öka kunskapen bland sina medlemmar och uppmanar dem att öka sina insatser i samarbete med gräsrotsorganisationer så att färre personer drabbas av de oseriösa katalogföretagens metoder. Parlamentet är oroat över att några av dessa organisationer följaktligen har dragits inför domstol av oseriösa katalogföretag som har specificerats i deras informationskampanjer på grundval av påstått förtal eller liknande anklagelser.

6.   Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits i vissa medlemsstater som Italien, Spanien, Nederländerna, Belgien och Storbritannien men framför allt av Österrike för att försöka hindra katalogföretag från att använda sig av vilseledande metoder, men anser att dessa insatser fortfarande är otillräckliga och att det fortfarande finns ett behov av att samordna kontrollen på internationell nivå.

7.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina insatser och fullt ut samarbeta med nationella och europeiska företagsorganisationer för att sprida kunskapen om detta problem så att fler människor blir informerade och därmed kan undvika vilseledande reklam som kan lura dem att ingå oönskade annonseringsavtal.

8.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp problemet med företagsbedrägerier i samband med sitt initiativ om en Small Business Act för Europa som föreslås i meddelandet ”En inre marknad för framtidens Europa” och att samarbeta med Enterprise Europe Network, Solvit-nätverket och relevanta generaldirektoratsportaler som ytterligare ett sätt att tillhandahålla information och hjälp kring dessa problem.

9.   Europaparlamentet beklagar att direktiv 2006/114/EG, som är tillämpligt på transaktioner mellan näringsidkare som det handlar om i det här fallet, antingen inte räcker till för att tillhandahålla ett effektivt rättsmedel, eller inte efterlevs i tillräckligt hög grad i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om genomförbarheten och de eventuella konsekvenserna av att ändra direktiv 2006/114/EG för att inkludera en ”svart” eller ”grå” lista över metoder som anses vara vilseledande.

10.   Europaparlamentet erinrar om att kommissionen förvisso inte har befogenheter att direkt se till att direktiv 2006/114/EG följs av individer eller företag, men att kommissionen ändå, i egenskap av fördragets väktare, är skyldig att se till att direktivet genomförs korrekt och effektivt av medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att se till att medlemsstaterna till fullo och effektivt införlivar direktiv 2005/29/EG så att skyddet garanteras i alla medlemsstater och att påverka formen på tillgängliga rättsliga och processrättsliga instrument som i fallet med direktiv 84/450/EEG som tillhandahöll instrument för att Österrike, Spanien och Nederländerna skulle kunna fullgöra sin skyldighet som särskild väktare av fördraget när det gäller skydd för näringsidkare samtidigt som det ser till att rätten att bilda företag och friheten att tillhandahålla tjänster inte inskränks.

11.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skärpa sin övervakning av genomförandet av direktiv 2006/114/EG, i synnerhet i de medlemsstater där man vet att de oseriösa katalogföretagen har sina säten, särskilt i Spanien, där det katalogföretag som oftast pekas ut av framställarna är etablerat, samt i Tjeckien och Slovakien där dom avkunnats mot offer för katalogföretag på ett sätt som väcker tvivel på att direktiv 2006/114/EG genomförts korrekt i dessa länder. Parlamentet uppmanar också kommissionen att rapportera till parlamentet om vad den kommer fram till.

12.   Europaparlamentet beklagar att direktiv 2005/29/EG inte täcker transaktioner näringsidkare emellan och att medlemsstaterna verkar ovilliga att utöka direktivets tillämpningsområde. Medlemsstaterna har dock rätt att ensidigt utöka räckvidden av sin nationella konsumentlagstiftning till att gälla även transaktioner näringsidkare emellan och parlamentet uppmanar dem att göra detta. Parlamentet uppmanar dem även att säkerställa samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter såsom föreskrivs i förordning (EG) nr 2006/2004 för att göra det möjligt att spåra gränsöverskridande verksamhet av det här slaget som utförs av katalogföretag som är etablerade inom EU eller i ett tredjeland. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i december 2009 rapportera om genomförbarheten och de eventuella konsekvenserna av att utöka räckvidden i direktiv 2005/29/EG till att även omfatta avtal näringsidkare emellan, framför allt när det gäller punkt 21 i dess bilaga I.

13.   I Österrike har man i den nationella lagstiftningen uttryckligen förbjudit oseriösa katalogföretag. Europaparlamentet välkomnar detta goda exempel och uppmanar kommissionen att mot bakgrund av problemets gränsöverskridande karaktär lägga fram lagstiftning som utökar räckvidden i direktiv 2005/29/EG baserat på den österrikiska modellen, det vill säga lagstiftning som uttryckligen förbjuder reklam för företagskataloger om inte presumtiva kunder på ett entydigt sätt och i klar skrift informerats om att reklamen endast är ett erbjudande om att ingå ett avtal mot betalning.

14.   Den nationella lagstiftningen är ofta otillräcklig när det gäller att få rätt mot katalogföretag som har sitt säte i andra medlemsstater och parlamentet uppmanar därför kommissionen att underlätta ett aktivare gränsöverskridande samarbete mellan de nationella myndigheterna för att de ska kunna erbjuda offren effektivare rättsmedel.

15.   Europaparlamentet beklagar att förordning (EG) nr 2006/2004 inte kan tillämpas på transaktioner näringsidkare emellan och därför inte kan användas i kampen mot vilseledande företagskataloger. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram lagstiftning för att utöka tillämpningen i detta hänseende.

16.   I Belgien kan alla som drabbats av vilseledande metoder vidta rättsliga åtgärder i det land där de är bosatta. Europaparlamentet välkomnar detta exempel.

17.   Europaparlamentet konstaterar att erfarenheterna från Österrike visar att de drabbades rätt att vidta gemensamma rättsliga åtgärder mot katalogföretag genom branschorganisationer eller liknande organ verkar vara ett effektivt medel som skulle kunna kopieras till de initiativ som för närvarande övervägs av kommissionens generaldirektorat för konkurrens när det gäller skadeståndsåtgärder för brott mot EU:s konkurrensregler och av generaldirektoratet för hälsa och konsumentskydd om att på EU-nivå införa kollektiva prövningsmöjligheter för konsumenter.

18.   Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de som drabbats av vilseledande reklam har en tydligt angiven nationell myndighet att vända sig till för att klaga och söka hjälp även i de fall där de som drabbats av vilseledande reklam är företag.

19.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för bästa praxis för de nationella tillsynsmyndigheterna som de kan följa när de får kännedom om vilseledande reklam.

20.   Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta internationellt med tredjeländer och med behöriga internationella organisationer så att oseriösa katalogföretag med säte i tredjeländer inte kan skada företag i Europeiska unionen.

21.   Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1)  EUT L 376, 27.12.2006, s. 21.

(2)  EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(3)  EUT L 364, 9.12.2004, s. 1.

(4)  EGT L 166, 11.6.1998, s. 51.