15.1.2010   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 9/11

A.

Vid Europeiska rådets möte i Nice den 7–9 december 2000 fastställdes EU:s mål att nå en avgörande och mätbar minskning av fattigdom och social utslagning före 2010. Det bör göras större framsteg för att nå dessa mål.

B.

Vid Europeiska rådets möte i Lissabon den 23–24 mars 2000 beslutade man att utrota barnfattigdomen i Europa till 2010.

C.

Vid Europeiska rådets möte i Nice den 7–9 december 2000 uppmanades medlemsstaterna att följa upp 1992 års rekommendation om garanterade minimiresurser som ska tillhandahållas genom socialskyddssystemen.

D.

I rådets rekommendation 92/441/EEG erkänns den grundläggande personliga rättigheten att erhålla tillräckliga resurser och socialt stöd för en människovärdig tillvaro.

E.

I gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter som antogs 1989, erkänns en arbetstagares rätt till ”en skälig lön”. År 1993 tog parlamentet och rådet upp behovet av samordnade politiska åtgärder när det gäller minimilöner för att införa denna rätt för arbetstagare till en lön ”som är tillräcklig för att erbjuda dem en godtagbar levnadsstandard”.

F.

När unionens åtagande att bekämpa fattigdom och social utestängning inleddes 2001 befann sig 55 miljoner människor inom unionen i riskzonen för inkomstfattigdom (15 procent av befolkningen i EU-15). År 2005 hade denna siffra ökat till 78 miljoner (16 procent av befolkningen i EU-25).

G.

De fortsatta löneskillnaderna mellan kvinnor och män gör det svårare för kvinnor att ta sig ur fattigdom.

H.

Utan sociala transfereringar skulle antalet personer i unionen, särskilt kvinnor, i riskzonen för fattigdom öka från 16 % till 40 %, eller 25 % exklusive pensionsutbetalningar.

I.

Kvinnors yrkeskarriärer, som är kortare, långsammare och sämre betalda än mäns, inverkar också på risken för fattigdom, särskilt för kvinnor över 65 år (21 %, dvs. 5 procentenheter mer än för män).

J.

Barn och ungdomar utgör nästan en tredjedel av unionens befolkning och det finns 19 miljoner barn som befinner sig i riskzonen för fattigdom, och många av dem skiljs från sina familjer på grund av familjernas fattigdom. Det råder ett komplext samband mellan fattigdom, föräldraskap och barns välfärd i olika sociala sammanhang, inbegripet hur barn ska skyddas från all form av övergrepp.

K.

Framförallt extrem fattigdom och social utestängning utgör ett brott mot samtliga grundläggande rättigheter.

L.

Social utestängning drabbar en stor del av unionens befolkning. En av fem har låg boendestandard och varje dag söker ca 1,8 miljoner människor logi i särskilda boenden för hemlösa, 10 procent bor i hushåll där ingen förvärvsarbetar, långtidsarbetslösheten närmar sig 4 procent, 31 miljoner arbetstagare eller 15 procent har extremt låga löner, 8 procent av arbetstagarna eller 17 miljoner människor lever i inkomstfattigdom trots att de arbetar, andelen elever som lämnar skolan i förtid är över 15 procent och den digitala klyftan kvarstår (44 procent av EU:s befolkning saknar dator- och Internetkunskaper).

M.

Fattigdom och bristande jämlikhet drabbar i högre grad kvinnor. Den genomsnittliga inkomsten för kvinnor är bara 55 procent av männens. Äldre kvinnor drabbas i högre grad av fattigdom. Omöjligheten att få tillgång till högkvalitativa tjänster ökar på ett oacceptabelt sätt risken för kvinnor att drabbas av fattigdom.

N.

Regionala och lokala myndigheter har redan ett stort ansvar när det gäller att tillhandahålla allmänna offentliga tjänster och förmåner, men måste samtidigt ta hänsyn till sparkraven i de offentliga budgetarna.

O.

Investeringar i barn och ungdomar bidrar till att öka det ekonomiska välståndet för alla och att bryta fattigdomsspiralen. Det är viktigt att förebygga problem och att ingripa så snart de upptäcks för att värna om barns framtidsutsikter.

P.

Fattigdom och arbetslöshet har kopplats till dålig hälsa och begränsad tillgång till hälso- och sjukvård genom faktorer som dålig kosthållning, undermåliga levnadsförhållanden i missgynnade områden, olämpliga bostäder och stress.

Q.

Effekterna av bristande jämlikhet, fattigdom, social utestängning och avsaknad av möjligheter är knutna till varandra och kräver en sammanhängande strategi på medlemsstatsnivå som inte bara fokuserar på inkomster och välstånd utan även på frågor som sysselsättning, utbildning, hälsovård, informationssamhället, kultur, transport och kommande generationers möjligheter.

R.

Under perioden 2000–2005 steg inkomstskillnaderna i unionen (S80/S20) avsevärt från 4,5 till 4,9 enligt Europeiska unionens gemenskapsstatistik över inkomster och levnadsförhållanden (EU SILC) så att de rikaste 20 procenten av unionens befolkning 2005 hade en inkomst som var nära fem gånger högre är inkomsten för de återstående 80 procenten av befolkningen.

S.

Europaparlamentet anser att fängelsestraff utan adekvat rehabilitering ofta leder till ytterligare social utestängning och arbetslöshet.

T.

Av unionens totala befolkning i arbetsför ålder är 16 procent funktionshindrade. Arbetslösheten bland funktionshindrade, vilket inbegriper människor som lider av psykisk ohälsa, äldre och etniska minoriteter i unionen, är fortfarande oacceptabelt hög. 500 000 funktionshindrade bor fortfarande på större slutna institutioner.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi för aktiv social integration. Parlamentet anser att det överordnade målet för en aktiv social integrationspolitik måste vara att införa grundläggande rättigheter som ska ge människor möjlighet att leva i värdighet och delta i samhällslivet och på arbetsmarknaden.

2.

Europaparlamentet anser att politiken för aktiv social integration på ett avgörande sätt måste försöka utrota fattigdom och social utestängning både för dem som har sysselsättning (de arbetande fattiga) och för dem som inte förvärvsarbetar. Parlamentet anser precis som kommissionen att en mer helhetsbaserad syn bör bygga på följande principer:

3.

Europaparlamentet anser att rådets rekommendation 92/441/EEG måste utvidgas och uppdateras mot bakgrund av resultaten från unionens kartläggning av den sociala verkligheten och den föreslagna helhetsstrategin för aktiv integration, och att det också i rekommendationen bör tas vederbörlig hänsyn till nya sociala risker som hänger samman med befolkningsutvecklingen och kunskapsbaserade ekonomin och tjänsteekonomin.

4.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att en mer helhetsbaserad syn på aktiv integration också bör ha en särskild inriktning på att utrota barnfattigdom, undanröja ojämlik tillgång till hälsovård och hälsoresultat, att hantera fattigdom och social utestängning som hör samman med statliga och privata pensionssystem och att tillhandahålla värdig långtidsvård av hög kvalitet.

5.

Europaparlamentet påpekar att de flesta medlemsstater inom EU-27 har nationella minimiinkomstsystem, men att det finns ett antal som inte har infört sådana system. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att införa minimiinkomstsystem för att åstadkomma social integration och uppmanar dem med kraft att utbyta bästa praxis. Parlamentet konstaterar att medlemsstater som tillhandahåller socialbidrag är skyldiga att se till att medborgarna förstår vilka bidrag de har rätt till och att de har tillgång till dessa.

6.

Europaparlamentet beklagar djupt att vissa medlemsstater inte verkar beakta rådets rekommendation 92/441/EEG, enligt vilken det är en grundläggande rättighet att erhålla inkomster och socialt stöd som är tillräckliga för en människovärdig tillvaro.

7.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att socialbidragsnivån i de flesta medlemsstater redan är så låg att risken för fattigdom är stor. Parlamentet vidhåller att det huvudsakliga syftet med minimiinkomstsystem måste vara att lyfta människor ur fattigdom så att de får möjlighet att leva ett värdigt liv. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda vilken effekt en villkorslös grundinkomst skulle ha i kampen mot fattigdomen.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sammanställa en ingående rapport om huruvida välfärdssystemen i medlemsstaterna (bl. a. minimiinkomster och tillhörande förmåner, arbetslöshets-, invaliditets- och efterlevandeförmåner, lagstadgade och kompletterande pensionssystem, förtidspensioner) ger inkomster som ligger över unionens tröskel för fattigdomsrisk som är 60 procent av det nationella genomsnittet.

9.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör överväga att fastställa en gemensam metod för beräkningen av minimiinkomst och levnadskostnader (en korg med varor och tjänster) för att säkerställa jämförbara mätningar av fattigdomsgränsen, samt definiera kriteriet för när sociala åtgärder blir nödvändiga.

10.

Europaparlamentet påminner om att kvinnor löper större risk att drabbas av extrem fattigdom än män. Parlamentet framhåller att den ihållande trenden mot en feminisering av fattigdomen i dagens europeiska samhällen visar att de nuvarande sociala trygghetssystemen och alla olika strategier på det sociala och ekonomiska området samt på sysselsättningsområdet i unionen inte är anpassade efter kvinnors behov eller att hantera skillnaderna i kvinnors arbete. Vidare understryker parlamentet att fattigdomen bland kvinnor och deras sociala utestängning i Europa kräver specifika, multipla och genusanpassade åtgärder.

11.

Europaparlamentet konstaterar att tillräckliga minimiinkomstsystem är en grundläggande förutsättning för en europeisk union baserad på social rättvisa och lika möjligheter för alla. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en tillräcklig minimiinkomst för perioder av arbetslöshet eller mellan anställningar och att särskilt uppmärksamma de grupper av kvinnor som har ytterligare ansvar.

12.

Europaparlamentet uppmanar rådet att enas om ett EU-mål för minimiinkomstsystem och bidragsfinansierade system för ersättning av inkomstbortfall, som ska ge ett inkomststöd på minst 60 procent av det nationella genomsnittet, och att dessutom enas om en tidtabell för att nå detta mål i alla medlemsstater.

13.

Europaparlamentet anser att risken att drabbas av fattigdom är större för kvinnor än för män, särskilt bland äldre, eftersom de sociala trygghetssystemen ofta grundas på principen om kontinuerligt avlönat arbete. Parlamentet efterlyser en individualiserad rätt till minimiinkomst som inte är beroende av anställningsrelaterade bidrag.

14.

Europaparlamentet anser att fattigdom bland personer i sysselsättning visar att arbetsvillkoren är orättvisa och kräver att insatser koncentreras på att lösa detta problem, så att lön i allmänhet och minimilöner i synnerhet – oavsett om de är lagstadgade eller finns i kollektivavtal – förhindrar inkomstfattigdom och garanterar en skälig levnadsstandard.

15.

Europaparlamentet uppmanar rådet att enas om ett EU-mål för minimilöner (lagstadgade kollektivavtal på nationell, regional eller sektoriell nivå), som ska ge en ersättning på minst 60 procent av relevant (nationell, sektoriell osv.) genomsnittslön, och att dessutom enas om en tidtabell för att nå detta mål i alla medlemsstater.

16.

Europaparlamentet framhåller att minimiinkomstsystem bör kompletteras med ett stödåtgärdspaket för social integration. Paketet med åtgärder för social integration, exempelvis vad gäller boende, och stöd för utbildning, fortbildning, yrkesmässig omskolning och för livslångt lärande samt för en god ekonomisk hushållning samt inkomststödssystem bör bidra till att täcka kostnaderna för enskilda och hushåll på ett sätt som säkerställer de mest grundläggande behoven och tillgodoser behoven av livslångt lärande, särskilt för ensamstående, ensamstående föräldrar och stora familjer.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att granska sina ofta komplicerade och invecklade inkomststödsystem, oavsett deras särskilda utformning (bl. a. minimiinkomstsystem och tillhörande förmåner, bidragsfinansierade system för ersättning för inkomstbortfall) i syfte att göra dem lättillgängligare, effektivare och mer verkningsfulla.

18.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör tillhandahålla riktade kompletterande förmåner för missgynnade grupper (såsom funktionshindrade eller kroniskt sjuka, ensamstående föräldrar eller hushåll med många barn) som ska täcka extrakostnader för bl. a. personlig assistens, användning av särskild utrustning och vård och omsorg genom att bl. a. ha rimliga priser på mediciner för de mindre gynnade befolkningsgrupperna. Parlamentet understryker behovet av rimliga invaliditetspensioner och ålderspension.

19.

Europaparlamentet konstaterar att inkomstfördelningen bland egenföretagare är ojämn och att en fjärdedel av egenföretagarna lever under fattigdomsgränsen och att entreprenörer därför behöver mer institutionaliserat stöd för att undvika fattigdomsfällan.

20.

Europaparlamentet framhåller vikten av en helhetsbaserad syn på barns materiella trygghet och välfärd på grundval av FN:s konvention om barnets rättigheter, så att familjerna ska ha tillräckliga inkomster för att kunna ge sina barn lämpliga boendevillkor, god kost samt tillgång till högkvalitativ hälsovård, sociala tjänster och utbildning, i syfte att garantera dem en harmonisk utveckling både på det fysiska och personliga planet. Parlamentet anser dock att barns grundläggande behov bör prioriteras framför medlemsstaternas finansiella överväganden.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner, medlemsstaterna och organisationer i det civila samhället att se till att barns deltagande alltid organiseras på ett sätt som överensstämmer med principerna om säkert och meningsfullt deltagande.

22.

Europaparlamentet uppmärksammar följande aspekter av en helhetsbaserad syn:

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta fattigdom bland barn och social utestängning i ett bredare sammanhang vid utformning av EU-politik, inbegripet frågor som invandring, diskriminering, skydd av barn mot alla former av misshandel och övergrepp, anhörigvård av barn och vuxna, jämställdhet, familjestöd, aktiv social integration, omvårdnad och utbildning från tidig ålder, livslångt lärande samt förenande av yrkesliv, privatliv och familjeliv.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på ett effektivt sätt tillämpa principen om lika lön för likvärdigt arbete och att genomföra en särskild analys och reform av de sociala trygghetssystemen samt att utveckla EU-riktlinjer för att reformera de sociala trygghetssystemen utifrån ett jämställdhetsperspektiv, inbegripet en individualisering av rätten till socialförsäkring, genom att anpassa den sociala tryggheten och socialtjänsterna till de förändrade familjestrukturerna och se till att de sociala trygghetssystemen på ett bättre sätt kommer till rätta med kvinnors utsatta situation och tillgodoser de mest sårbara kvinnornas behov.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra riktmärkning och övervakning i den öppna samordningsmetoden, att fastställa gemensamma indikatorer och att samla in jämförbara uppgifter av hög kvalitet samt långsiktig statistik om barns situation som täcker alla aspekter av en helhetsbaserad syn på att bekämpa barnfattigdom och social utestängning, inbegripet boendet för familjer och barn för att kunna övervaka barn välfärd.

26.

Europaparlamentet uppmuntrar Eurostat att etablera en koppling med den uppsättning indikatorer som håller på att tas fram på begäran av Europeiska unionens byrå för de grundläggande rättigheterna i syfte att övervaka EU-åtgärdernas effekter på barnens rättigheter och välfärd. Parlamentet pekar på behovet av att kommissionen, byrån för de grundläggande rättigheterna och medlemsstaterna tillsammans anstränger sig för att samarbeta med relevanta FN-organ, internationella organisationer och forskningscenter för att förbättra insamlingen av jämförbara statistiska uppgifter om barnens situation inom unionen, vilket anges i parlamentets ovannämnda resolution av den 16 januari 2008. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla åtgärder som behövs för att följa rekommendationen i rapporten från kommittén för socialt skydd av den 17 januari 2008, om att medlemsstaterna bör se över de olika uppgiftskällor som finns tillgängliga på nationell och regional nivå om barn i utsatta situationer.

27.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa förebyggande system som kan upptäcka kritiska situationer, exempelvis då föräldrarna är nära att förlora hemmet eller när barnen plötsligt tas ur skolan, eller fall där föräldrarna har fallit offer för övergrepp under sin egen barndom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva en aktiv politik som hindrar barn från att sluta skolan i förtid genom system som stödjer utsatta grupper.

28.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de medlemsstater som ännu inte har gjort så att ge sina lokala myndigheter befogenhet att inrätta och driva system för att stödja barn i svårigheter, för att skapa så effektiva system som möjligt.

29.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att man bäst bekämpar fattigdom bland barn genom att inrikta sig lika mycket på mångfalden av moderna familjestrukturer som på barnets rättigheter.

30.

Europaparlamentet ber kommissionen att arbeta för en välavvägd kombination av politiska åtgärder med lämpliga resurser och tydliga mål som tar hänsyn till den särskilda situationen i medlemsstaterna och prioriterar tidigt ingripande.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning lära sig av varandra och att övervaka framgångsrika och mindre framgångsrika åtgärder för att bekämpa barnfattigdom och social utestängning.

32.

Europaparlamentet betonar vikten av att en integrerad och helhetsbaserad familjepolitik inte bara ska omfatta aktiv integration utan också ska ta itu med alla aspekter av barns och familjers välfärd och utrota barnfattigdom och social utestängning i unionen.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa metoder om barns deltagande och att verka för att barn ska kunna påverka beslut som rör deras egen framtid eftersom barnperspektivet härigenom tillämpas på bästa sätt.

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens och medlemsstaternas engagemang när det gäller konventionen om barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att upprätta ett klart samband mellan agendan för barnets rättigheter och agendan för att bekämpa barnfattigdom och utestängning eftersom barnfattigdom strider mot grundläggande mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att beakta de rekommendationer som kommittén för konventionen ger som svar på genomföranderapporterna från staterna som är parter i protokollet och de alternativa rapporterna från icke-statliga organisationer när de utarbetar sina strategier för social integration.

35.

Europaparlamentet påpekar att ensamstående föräldrar inte bör försättas i en sämre situation än par med barn när det gäller tjänster och ersättningar.

36.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utarbeta nationella strategier för att minska och utrota barnfattigdom med hjälp av en differentierad strategi som beaktar de olika nivåerna av fattigdom beroende på region och barnens ålder.

37.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla barn och familjer, inbegripet de fattiga och socialt utestängda, har tillgång till sociala omsorgstjänster av hög kvalitet och att det finns en klar förståelse för hur fattigdom påverkar familjer, inbegripet den ökade risken och följderna av övergrepp mot barn och barnmisshandel.

38.

Europaparlamentet instämmer med kommissionen i att sysselsättning är det bästa sättet att undvika fattigdom och social utestängning, men att det inte alltid är en garanti, eftersom 8 procent av arbetstagarna i unionen enligt officiell statistik befinner sig i riskzonen för fattigdom. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att effektivt tillämpa direktiv 2000/78/EG.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mer effektivt tillämpa befintlig gemenskapslagstiftning inom områden sysselsättning och sociala frågor.

40.

Europaparlamentet framhåller att i unionen är 20 miljoner människor, främst kvinnor, arbetande fattiga, dvs. 6 % av den totala befolkningen, och 36 % av den arbetande befolkningen löper risk att drabbas av fattigdom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att enas om ett system med minimilöner som en del av aktiv integration.

41.

Europaparlamentet betonar att andelen deltidsarbete i unionen är 31 % för kvinnor och 7,4 % för män. Parlamentet understryker att deltidsarbete för kvinnor innebär ofta obetydligt och marginellt deltidsarbete med låg lön och otillräckligt socialt skydd. Kvinnor löper därför större risk att drabbas av fattigdom, särskilt äldre kvinnor, eftersom det ofta inte går att leva ett oberoende liv på den pension som man tjänat in på deltidsarbete.

42.

Europaparlamentet anser att för en aktiv integration på arbetsmarknaden krävs följande åtgärder för de mest missgynnade grupperna:

43.

Europaparlamentet anser att åtgärder för att göra arbete lönsamt bör lösa problemet med låglönefällan och de lågavlönade som fastnar i en ond cirkel med låg eller ingen lön, med vars hjälp individer rör sig mellan otrygga, lågavlönande, lågkvalitativa, lågproduktiva arbeten och arbetslöshet och/eller brist på sysselsättning; Behovet av flexibilitet när det gäller arbetslöshetsersättning och sociala förmåner måste behandlas som ett brådskande ärende. Parlamentet betonar att välfärdssystemen aktivt bör stimulera människor till att söka nytt arbete och att byte ska uppmuntras genom begränsningar av inkomstbortfallet och möjligheter till utbildning. Parlamentet uppmanar beslutsfattare att använda begreppet flexicurity i sina åtgärder för att göra arbete lönsamt.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ompröva ”aktiveringsåtgärder” som grundas på alltför restriktiva regler och villkor för stödberättigande och som tvingar människor till lågkvalitativa arbeten som inte räcker till en dräglig levnadsstandard.

45.

Europaparlamentet föreslår att man hittar en balans mellan människors personliga ansvar och socialbidrag så att var och en får möjlighet att leva ett värdigt liv och delta i samhällslivet.

46.

Europaparlamentet uppmärksammar rådets ståndpunkt om att en aktiv arbetsmarknadspolitik bör främja ”bra arbete” och social rörlighet uppåt samt fungera som en språngbräda mot en fast, lönsam anställning med ett adekvat socialt skydd, anständiga arbetsvillkor och skälig lön.

47.

Europaparlamentet framhåller att den sociala ekonomin, företag inom den sociala ekonomin, den ideella sektorn och den offentliga sektorn har stor potential att skapa subventionerad sysselsättning och arbetsmiljöer åt sårbara grupper, och att denna potential bör undersökas och stödjas fullt ut av medlemsstaterna och gemenskapspolitiken (Europeiska socialfonden, regionalfonden och Sammanhållningsfonden).

48.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att de personer som av olika skäl inte kan arbeta (såsom allvarliga funktionsnedsättningar, ålder eller oförmåga, varaktig fattigdom och/eller diskriminering över generationerna, alltför stort familje- eller vårdansvar eller fattigdom i närområdet) måste genom en aktiv integrationspolitik få inkomststöd och stödåtgärder för att förebygga fattigdom och social utestängning så att dessa människor kan leva ett värdigt liv och delta i samhällslivet.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte enbart minska skattetrycket för låginkomsttagare, utan även för medelinkomsttagare, för att förhindra att arbetstagare fastnar i en låginkomstfälla och för att bekämpa odeklarerat arbete.

50.

Europaparlamentet fäster uppmärksamheten vid de sociala förändringar som pågår i Europa och som förändrar hushållens traditionella sammansättning. Parlamentet kräver att dessa förändringar beaktas i syfte att avlägsna hindren för tillträde till arbetsmarknaden för den part i ogifta samboförhållanden som inte är aktiv i arbetslivet.

51.

Europaparlamentet anser att den sociala ekonomin och företag inom den sociala ekonomin måste tillhandahålla rimliga arbetsvillkor och ersättning och även främja strategier för jämställdhet och motverka diskriminering (såsom att minska löneklyftan mellan könen, respektera kollektivavtal och betala minimilöner och säkerställa likabehandling).

52.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör uppmuntras att behålla och införa arbetsbaserade lärlingssystem, trots en välkommen utveckling mot ett högre deltagande i högre utbildning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla en konsekvent politik om praktiktjänstgöring som ger minimigarantier och skälig lön och att dessutom bekämpa den nuvarande tendensen att kamouflera arbete som obetalt praktikarbete.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en sammanhängande strategi för utvecklingssystemen i hela unionen när det gäller yrkesvägledning på grundval av liknande coachingmetoder, så att ungdomar kan få fackutbildning inom de branscher de väljer för sin karriär. Parlamentet påpekar att utbildningssystemen bör grundas på ett ömsesidigt erkännande av examensbevis och yrkeskvalifikationer och omfatta språkutbildning för att undanröja språkbarriärer i unionen. Parlamentet anser att det i åtgärderna för omskolning bör finnas en balans mellan känslomässigt och yrkesmässigt välbefinnande så att omskolning inte uppfattas som ett handikapp eller hinder mot yrkesmässig utveckling.

54.

Europaparlamentet framhåller att ungdomar, äldre och invandrare behöver integreras aktivt för att åstadkomma en integrerad arbetsmarknad Parlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att omgående vidta en rad konkreta åtgärder för att bekämpa svartarbete, tvångsarbete för barn och otillåtet utnyttjande av arbetstagare och att ta itu med den missvisande sammanblandningen mellan ekonomiska invandrare och asylsökande och sammanblandningen av båda dessa fenomen med illegal invandring. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att föreslå lagstiftning för att förhindra illegala arbetsförmedlare (s. k. gangmasters) från att utnyttja sårbara arbetstagare och att skriva under och ratificera FN:s konvention om skydd av alla migrerande arbetstagare och deras familjer.

55.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppfattning att lagstadgade och kompletterande sociala trygghetssystem, hälsovård och sociala tjänster av allmänt intresse måste ha en förebyggande roll och bidra till den sociala sammanhållningen, underlätta social integration och skydda de grundläggande rättigheterna. Parlamentet framhåller behovet av att säkerställa utvecklingen av högkvalitativ, tillgänglig och långsiktig vård till rimliga priser för behövande och stöd till vårdgivaren. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att kartlägga och försöka lösa problemen för vårdare av anhöriga, som ofta tvingas stå utanför arbetsmarknaden.

56.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att tjänster av allmänt intresse, inbegripet nätverkssektorer som transport, telekommunikation, energi och övriga offentliga försörjningstjänster samt finansiella tjänster, har en viktig roll att spela när det gäller att skapa social och regional sammanhållning och bör bidra till aktiv integration.

57.

Europaparlamentet betonar att tillgång till varor och tjänster bör vara en rättighet för alla unionens medborgare och välkomnar därför kommissionens förslag om ett övergripande direktiv som kompletterar direktiv 2000/78/EG och omfattar alla former av diskriminering på de grunder som anges artikel 13 i EG-fördraget vilket bör bidra till att bekämpa diskriminering inom andra områden än sysselsättning, inbegripet diskriminering på grund av funktionshinder, ålder, religion eller trosuppfattning eller sexuell läggning. Parlamentet anser även att ytterligare framsteg bör göras när det gäller att tillämpa de gemenskapsdirektiv om bekämpning av diskriminering som redan finns.

58.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att överväga i vilken utsträckning man kan införa sociala standardavgifter för utsatta grupper (till exempel på områdena energi och kollektivtrafik) och skapa möjligheter för att få mikrokrediter så att aktiv integration, hälso- och sjukvård samt utbildning kan främjas för människor som har problem på det materiella planet.

59.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att stärka de samhällsomfattande tjänsterna (t. ex. sektorerna inom telekommunikation och posttjänster) för att de viktigaste tjänsterna ska bli lättillgängligare och billigare och de riktade tjänsterna i allmänhetens intresse också ska omfatta utsatta och missgynnade grupper i samhället.

60.

Europaparlamentet uppmanar rådet att enas om ett åtagande som omfattar hela EU i syfte att avskaffa hemlösheten före 2015 och uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en integrerad politik för att tillhandahålla bra boende för alla till en rimlig kostnad. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att utarbeta ”beredskapsplaner för vintern” som en del av en bredare strategi mot hemlösheten, och att inrätta förmedlingar som ska kunna tillhandahålla och ge tillgång till boende för diskriminerade grupper. Parlamentet föreslår att man samlar in jämförbara data om omfattningen av hemlösheten och dåliga bostäder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en EU-ramdefinition av hemlöshet och att tillhandhålla årliga uppdateringar om de åtgärder som vidtagits och de framsteg som gjorts i EU:s medlemsstater för att avskaffa hemlöshet.

61.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att minska barnfattigdomen med 50 procent före 2012, och att mäta sådana minskningar med indikatorer som inte enbart är ekonomiska som ett första steg för att utrota barnfattigdomen inom EU samt att tilldela tillräckliga resurser för att detta mål ska nås. Parlamentet anser att man i indikatorerna som används för att mäta denna minskning bör ta särskild hänsyn till barn i familjer som lever i extrem fattigdom.

62.

Europaparlamentet framhåller vikten av att främja integrerade tjänster för att bemöta det mångfasetterade problem som fattigdom och social utestängning utgör, till exempel genom att se till kopplingen mellan fattigdom och hemlöshet, våld, hälsa och psykisk hälsa, utbildningsnivåer, social och samhällelig integration, bristande tillgång till informationsteknik och infrastruktur och den ökade ”digitala klyftan”.

63.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta en helhetsstrategi när det gäller hälsa och att utarbeta en integrerad social- och hälsopolitik för att bekämpa ojämlikheter i tillhandahållandet av sjukvård, förebyggande vård och hälsoresultat, särskilt när det gäller sårbara grupper och de som är svårast att nå.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja frivillig verksamhet eftersom den bidrar till en social integrering av människor som har förlorat kontakten med, eller inte längre är aktiva på, arbetsmarknaden.

65.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen inriktar sig på att göra tjänsterna mer tillgängliga (tillgång och rimlig kostnadsnivå) och på att förbättra kvaliteten på tjänsterna (användarinflytande, övervakning, resultatutvärdering, bra arbetsförhållanden, jämlikhet vid anställning och tillhandahållande av tjänster, samordning och integration av tjänster samt en lämplig fysisk infrastruktur).

66.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra samordningen av offentliga tjänster, särskilt kopplingarna mellan tjänster för barn och tjänster för vuxna. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att införa stödprogram för föräldrar inom områden där fattigdom leder till okunnighet i fråga om barnuppfostran och se till att det finns tillräckliga medel för jourtelefonlinjer för barn. Parlamentet understryker att offentliga tjänster för barn och familjer måste säkerställa att rätt strukturer, incitament, resultathanteringssystem, finansieringsformer och arbetskraft finns på plats, att arbetskraften som arbetar närmast familjerna har rätt kompetens, kunskaper och förtroende för att kunna förebygga och ingripa i ett tidigt skede, och att tjänsterna motsvarar användarnas behov, särskild de mest utsatta familjernas behov.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i högre grad uppmärksamma det faktum att nedskärningar i bidrag till särskilda förmåner såsom matpengar, gratis läromedel och elevtransporter samt till fritidsaktiviteter och utbildningsmöjligheter efter skolan kan leda till direkt social utestängning, särskilt för barn från socialt svaga familjer. Parlamentet betonar hur viktigt det är att medlemsstaterna erbjuder lika möjligheter så att alla barn kan integreras genom en aktiv idrottspolitik i skolorna och tillgång till informationsteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa tjänster för barn såsom barnomsorg, skoltransporter och skolmåltider i förteckningen över sociala tjänster av allmänt intresse.

68.

Europaparlamentet välkomnar avinstitutionaliseringen för funktionshindrade personer, men konstaterar att detta kräver ett övergripande samhällsbaserat stöd av god kvalitet och vård- och omsorgstjänster som främjar självständigt boende, rätten till personlig assistans, rätten till kontroll över den egna ekonomin och fullt deltagande i samhället.

69.

Europaparlamentet understryker behovet av att medlemsstaterna främjar utveckling och tillämpning av omfattande lokala, regionala och nationella strategier för åldrande.

70.

Europaparlamentet anser att fler åtgärder bör vidtas både på medlemsstatsnivå och EU-nivå för att erkänna, forska om och komma till rätta med våld i hemmet och övergrepp mot barn och åldringar.

71.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta en konstruktivare strategi för att bekämpa drogmissbruk, med tonvikt på utbildning och behandling av missbruk snarare än straffrättsliga påföljder.

72.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera offentliga hälsovårdsinsatser som syftar till att med kraft ta itu med orättvisor på folkhälsonivå, och när det gäller tillgången till hälsovård för många etniska minoritetsgrupper.

73.

Europaparlamentet konstaterar att alkohol- och drogmissbruk i samtliga medlemsstater kan leda till brottslighet, arbetslöshet och social utestängning. Parlamentet anser därför att det är oacceptabelt att fängelsesystemet är det enda sättet för många personer att få behandling och rådgivning.

74.

Europaparlamentet betonar att det finns funktionshinder av många olika slag, såsom rörelsehinder, nedsatt syn, nedsatt hörsel, psykisk ohälsa, kroniska sjukdomar och inlärningssvårigheter. Parlamentet påpekar att personer med flera funktionshinder har särskilt svåra problem, liksom personer som är utsatta för flera former av diskriminering.

75.

Europaparlamentet kräver att man slutar stigmatisera personer som lider av psykisk ohälsa och personer med inlärningssvårigheter och i stället främjar psykisk hälsa och välbefinnande, förebygger psykisk ohälsa samt ökar resurserna för behandling och vård.

76.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att tillämpa lagarna mot människohandel och diskriminering och framför allt att underteckna, ratificera och tillämpa Europarådets konvention om åtgärder mot människohandel.

77.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater att garantera en människorättsbaserad asylpolitik i enlighet med FN:s flyktingkonvention om flyktingars rättsliga ställning och annan relevant människorättslagstiftning, och att samtidigt verka för att få ett slut på de asylsökandes bidragsberoende genom att låta dem arbeta och undersöka möjligheterna att utveckla fler legala invandringsvägar.

78.

Europaparlamentet beklagar att kommissionens gemensamma rapport om social trygghet och social integration från 2008 inte lägger tillräcklig strategisk fokus på att utrota fattigdomen och övervinna social utestängning.

79.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att man i strategin för aktiv integration måste främja integrerat genomförande på såväl EU-nivå som lokal, regional och nationell nivå där alla berörda aktörer deltar (arbetsmarknadens parter, icke-statliga organisationer, lokala och regionala myndigheter etc.) och ge missgynnade personer möjlighet att själva aktivt medverka när strategier utarbetas, hanteras, genomförs och utvärderas.

80.

Europaparlamentet betonar nödvändigheten av att vidta flera enhetliga åtgärder på europeisk nivå i syfte att förhindra och straffa alla former av våld mot minoriteter, personer med funktionshinder och äldre med hjälp av konkreta åtgärder för att minska dessa samhällsgruppers sårbarhet, inbegripet på det materiella planet.

81.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att återigen lägga tydligt strategiskt fokus på utrotandet av fattigdom och främjandet av social integration inom ramen för den sociala dagordningen för perioden 2008–2012. Parlamentet uppmanar till ett mer explicit åtagande i nästa etapp av den öppna samordningsmetoden på områdena för social trygghet och social integration, för en ny, dynamisk och effektiv gemenskapsstrategi som fastställer meningsfulla mål och leder till effektiva instrument och övervakningsmekanismer som är inriktade på bekämpning av fattigdom, social utestängning och ojämlikhet. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att försöka lösa problemen med olika samordningsprocesser (Lissabonstrategin, EU:s strategi för hållbar utveckling, den öppna samordningsmetoden inom social trygghet och social integration) på ett sätt så att det i alla dessa tydligt framgår att fattigdom ska utrotas och social integration främjas på alla dessa politikområden.

82.

Europarlamentet uppmanar kommissionen, kommittén för socialt skydd samt medlemsstaterna att fastställa särskilda jämställdhetsmål och mål för att motverka fattigdom och social utestängning, inbegripet ett antal politiska åtgärder för att stödja de grupper av kvinnor som löper större risk att drabbas av fattigdom och social utestängning, till exempel icke traditionella familjer och ensamstående föräldrar, invandrarkvinnor, flyktingkvinnor, kvinnor som tillhör etniska minoriteter, äldre kvinnor och kvinnor med funktionshinder.

83.

Europaparlamentet uppmuntrar arbetsmarknadens parter att fortsätta sitt redan påbörjade arbete med den gemensamma analysen för arbetsmarknadens parter och arbetsprogrammet 2006–2008 om integrationen av missgynnade personer på arbetsmarknaden. Parlamentet anser att det krävs en bättre styrning för att samordna den arbetsmarknadsrelaterade verksamheten som arbetsmarknadens parter driver med en bredare samhällsdialog (med bl. a. icke-statliga organisationer) om social integration på andra områden än sysselsättningsområdet.

84.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att med hänsyn till rekommendation 92/441/EEG och den öppna samordningsmetoden inom områdena för social trygghet och social integration måste det finnas lämpliga indikatorer och övergripande nationella system för insamling och analys av uppgifter (t. ex. statistiska uppgifter om genomsnittlig disponibel inkomst, hushållens konsumtion, prisnivå, minimilön, system för minimiinkomst och tillhörande förmåner). Parlamentet anser att uppföljning och utvärdering av genomförandet av strategierna för social integration och medlemsstaternas lägesrapporter bör visa huruvida den grundläggande rättigheten till tillräckliga resurser och socialt stöd för att människor ska kunna leva ett värdigt liv respekteras i alla medlemsstater, även på regional nivå.

85.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Ett förnyat engagemang för det sociala Europa: Förstärka den öppna samordningsmetoden för socialt skydd och social integration” (KOM(2008)0418), i vilket det föreslås att den sociala öppna samordningsmetoden ska stärkas genom att göra den mer synlig och förbättra arbetsmetoderna, samt genom att stärka interagerandet med andra politikområden. Parlamentet välkomnar särskilt kommissionen förslag om att fastställa mål för fattigdomsminskning (allmän fattigdom, barnfattigdom, fattigdom bland arbetstagare och ihållande långtidsfattigdom), för minimiinkomster genom pensioner, och för tillgång till kvalitativ hälso- och sjukvård (minskad spädbarnsdödlighet, förbättrad folkhälsa och ökad förväntad livslängd osv.).

86.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta effektiva åtgärder för att uppnå Barcelonamålen om barnomsorgstjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta rekommendationer för hur man kan möta behovet av omsorgstjänster i Europa (dvs. organisera och finansiera barnomsorg och omsorg av andra behövande personer), bl. a. att fastställa mål och indikatorer för att tillhandahålla barnomsorg för 90 % av alla barn i hela EU, från födseln till den obligatoriska skolåldern, och tillräcklig omsorg av andra behövande personer till 2015. Parlamentet understryker att omsorgstjänsterna måste uppfylla kraven på rimligt pris, tillgänglighet och hög kvalitet så att omsorg om barn eller anhöriga inte längre medför en särskild risk för kvinnor att drabbas av fattigdom.

87.

Europaparlamentet betonar att de som är längst bort från arbetsmarknaden i större utsträckning bör dra fördel av gemenskapsprogram såsom Europeiska socialfonden och initiativet Equal. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma hur strukturfonderna bidragit till målen i den öppna samordningsmetoden på grundval av indikatorer för social integration, och att uppmuntra till användning av bestämmelserna i den nya förordningen om Europeiska socialfonden (ESF) och av medel från Progressprogrammet för att stödja åtgärderna för aktiv integration och undersöka möjligheterna att öronmärka ESF-medel eller upprätta en särskild budget för ett gemenskapsinitiativ på detta område. Parlamentet anser att detta också kommer att bidra till att nätverk för bästa praxis när det gäller att bekämpa fattigdom bildas och att utbytet av erfarenheter mellan medlemsstaterna uppmuntras.

88.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbinda sig att agera aktivt inom ramen för det Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning, ett år som måste utgöra en viktig del i de långsiktiga insatserna för att bekämpa fattigdom.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att barn på ett meningsfullt och säkert sätt kan delta i alla frågor som berör dem och se till att alla barn har lika möjligheter att delta.

90.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och Kommittén för socialt skydd.