27.2.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 54/4

Initiativ från Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige inför antagandet av rådets beslut av den … om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF

(2008/C 54/02)

EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR BESLUTAT FÖLJANDE

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 31 och 34.2 c,

med beaktande av initiativet från Konungariket Belgien, Republiken Tjeckien, Republiken Estland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Storhertigdömet Luxemburg, Konungariket Nederländerna, Republiken Österrike, Republiken Polen, Republiken Portugal, Republiken Slovenien, Republiken Slovakien och Konungariket Sverige inför antagandet av rådets beslut om förstärkning av Eurojust och om ändring av beslut 2002/187/RIF,

med beaktande av Europaparlamentets yttrande, och

av följande skäl:

(1)

Eurojust inrättades genom beslut 2002/187/RIF (1) såsom ett av Europeiska unionens organ, vilket har rättskapacitet, för att främja och förbättra samordningen och samarbetet mellan de behöriga rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna.

(2)

Efter mer än fem år är det nu dags att bedöma Eurojusts erfarenheter och att ytterligare förbättra dess operativa effektivitet genom att ta hänsyn till de erfarenheterna.

(3)

Det är nu dags att se till att Eurojust blir mer operativt och att de nationella medlemmarnas status närmas till varandra.

(4)

Det är nödvändigt att inrätta ett krissamordningscell inom Eurojust för att göra Eurojust tillgängligt dygnet runt och göra det möjligt för organet att ingripa i brådskande fall.

(5)

Nationella samordningssystem för Eurojust bör inrättas i medlemsstaterna för att samordna det arbete som utförs av de nationella kontaktpersonerna för Eurojust, den nationella kontaktpersonen för frågor som rör terrorism, den nationella kontaktpersonen för det europeiska rättsliga nätverket, andra kontaktpunkter för det europeiska rättsliga nätverket och representanter i nätverket för gemensamma utredningsgrupper och i de nätverk som inrättas genom rådets beslut 2002/494/RIF (2) (nätverk rörande krigsförbrytelser), rådets beslut 2007/845/RIF (3) (kontor för återkrävande av tillgångar) och genom kommande beslut om ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter.

(6)

Frågan om dubbelarbete och klargörande av arbetsfördelningen mellan Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket behöver lösas, samtidigt som det europeiska rättsliga nätverkets särdrag bör bevaras. Det europeiska rättsliga nätverket bör bevara sin specifika karaktär av nätverk och sina nationella och operativa resurser men bör samtidigt kunna få medel från gemenskapens budget för driftskostnader.

(7)

Det är också nödvändigt att förstärka Eurojusts förmåga att arbeta tillsammans med externa partner, t.ex. tredjeländer, Europol, Olaf och Frontex.

(8)

Eurojust bör få möjlighet att utstationera sambandspersoner i tredjeländer.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Beslut 2002/187/RIF ska ändras på följande sätt:

1)

I artikel 2

a)

ska punkt 2 ersättas med följande:

”2.   Varje nationell medlem ska biträdas av en suppleant och av en annan person som biträdande medlem. Den nationella medlemmen, eller, i dennes frånvaro, suppleanten, ska vara skyldig att ha sin ständiga arbetsplats vid Eurojusts säte. Om så är nödvändigt, och med samtycke av det kollegium som avses i artikel 10, får flera personer biträda den nationella medlemmen, antingen som biträdande medlemmar eller som utstationerade nationella experter enligt artikel 30.”

b)

Följande punkter ska läggas till:

”3.   Suppleanten ska ersätta den nationella medlemmen när denne är frånvarande. En biträdande medlem får också ersätta den nationella medlemmen. För att kunna ersätta den nationella medlemmen ska suppleanten och den biträdande medlemmen uppfylla kriterierna i punkt 1.

4.   Eurojust ska också vara kopplat till ett nationellt samordningssystem för Eurojust i enlighet med artikel 12. Driftskostnaderna för detta system får täckas av Eurojusts budget i enlighet med artikel 33.

5.   Eurojust ska ha möjlighet att utstationera sambandspersoner i tredjeländer i enlighet med bestämmelserna i detta beslut.”

2)

Artikel 4.1 ska ersättas med följande:

”1.   Eurojusts allmänna behörighet ska omfatta följande:

a)

De typer av brott och de överträdelser för vilka Europol alltid har behörighet att agera i enlighet med artikel 2 i Europolkonventionen av den 26 juli 1995 och bilagan till denna.

b)

Andra överträdelser som begås i samband med de typer av brott och överträdelser som avses i punkt a.”.

3)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 5a

Krissamordningscell

1.   För att kunna utföra sina uppgifter i krissituationer ska Eurojust inrätta en ’krissamordningscell’.

2.   Krissamordningscellen ska bestå av en företrädare per medlemsstat, som kan vara antingen den nationella medlemmen, hans eller hennes suppleant eller en biträdande medlem som har rätt att ersätta den nationella medlemmen. Krissamordningscellen ska kunna kontaktas och vara i stånd att agera dygnet runt.

3.   Om i brådskande fall en framställning om rättsligt samarbete behöver verkställas samtidigt i flera medlemsstater, får den behöriga myndigheten översända den till krissamordningscellen genom sin medlemsstats företrädare i krissamordningscellen. Den berörda medlemsstatens företrädare i krissamordningscellen ska översända framställningen för verkställighet till de behöriga myndigheterna i de medlemsstater framställningen gäller. När ingen behörig nationell myndighet finns angiven eller när det inte är möjligt att tillräckligt snabbt fastställa vilken myndighet som är behörig, ska medlemmen i krissamordningscellen vara behörig att själv verkställa framställningen.

4.   Den företrädare som avses i punkt 2 får utnyttja de befogenheter han tilldelas enligt artikel 9a i syfte att följa upp beslut som fattas i krissamordningscellen, i förekommande fall inbegripet befogenhet att verkställa den framställning som avses i punkt 3.

5.   Eurojust ska vidta de åtgärder som är nödvändiga för att garantera att de nationella myndigheterna utan svårighet och vid varje tidpunkt kan kontakta krissamordningscellen direkt.”

4)

Artikel 6 ska ersättas med följande:

”Artikel 6

Eurojusts uppgifter som utförs genom dess nationella medlemmar

1.   När Eurojust agerar genom sina berörda nationella medlemmar,

a)

kan den genom en motiverad begäran uppmana de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att

i)

göra en utredning eller väcka åtal för specifika gärningar,

ii)

godta att en av dem kan vara bättre skickad att genomföra en utredning eller vidta rättsliga åtgärder med anledning av specifika gärningar,

iii)

samordna de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater,

iv)

inrätta en gemensam utredningsgrupp i enlighet med relevanta samarbetsinstrument,

v)

tillhandahålla den information som Eurojust behöver för att fullgöra sina uppgifter,

vi)

vidta särskilda utredningsåtgärder,

vii)

vidta andra åtgärder som är motiverade med anledning av utredningen eller åtalet,

b)

ska Eurojust sörja för att de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna informerar varandra om de utredningar och åtal som Eurojust har kännedom om,

c)

ska Eurojust, på begäran, bistå medlemsstaternas behöriga myndigheter med att säkerställa bästa möjliga samordning av utredningar och rättsliga åtgärder,

d)

ska Eurojust lämna bistånd i syfte att förbättra samarbetet mellan de behöriga nationella myndigheterna,

e)

ska Eurojust samarbeta och samråda med det europeiska rättsliga nätverket, bland annat genom att använda och bidra till att förbättra dess dokumentationsdatabas,

f)

ska Eurojust, i de fall som avses i artikel 3.2 och 3.3 och med kollegiets samtycke, bistå vid utredningar och åtal som berör de behöriga myndigheterna i en enda medlemsstat,

g)

får Eurojust, i händelse av partiellt eller otillräckligt verkställande av en framställning om rättslig hjälp be den behöriga rättsliga myndigheten göra en kompletterande utredning så att framställningen verkställs fullständigt.

2.   Medlemsstaterna ska också se till att de behöriga nationella myndigheterna utan dröjsmål svarar på framställningar som görs enligt denna artikel.”

5)

Artikel 7 ska ersättas med följande:

”Artikel 7

Eurojusts uppgifter som utförs genom kollegiet

1.   När Eurojust agerar som ett kollegium

a)

får Eurojust vid de typer av brott och de överträdelser som avses i artikel 4.1, med angivande av skälen, uppmana de behöriga myndigheterna i de berörda medlemsstaterna att

i)

göra en utredning eller väcka åtal beträffande specifika gärningar,

ii)

godta att en av dem kan vara bättre skickad att genomföra en utredning av eller rättsliga åtgärder med anledning av specifika gärningar,

iii)

skapa samordning mellan de behöriga myndigheterna i berörda medlemsstater,

iv)

inrätta en gemensam utredningsgrupp i enlighet med relevanta samarbetsinstrument,

v)

tillhandahålla den information som Eurojust behöver för att fullgöra sina uppgifter,

b)

ska Eurojust sörja för att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna informerar varandra om de utredningar och åtal som Eurojust har kännedom om och som har konsekvenser för unionen, eller som kan beröra andra medlemsstater än de direkt berörda,

c)

ska Eurojust, på begäran, bistå medlemsstaternas behöriga myndigheter med att säkerställa bästa möjliga samordning av utredningar och rättsliga åtgärder,

d)

ska Eurojust bidra till ett förbättrat samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter, bland annat på grundval av Europols analys,

e)

ska Eurojust samarbeta och samråda med det europeiska rättsliga nätverket, bland annat genom att använda och bidra till att förbättra dess dokumentationsdatabas,

f)

får Eurojust bistå Europol bland annat genom att lämna yttranden på grundval av Europols analyser,

g)

får Eurojust ge logistiskt stöd i de fall som avses i punkterna a, c och d. Detta logistiska stöd kan bland annat utgöras av stöd till översättning, tolkning och anordnande av samordningsmöten.

2.   När två eller flera nationella medlemmar inte är ense om hur man ska lösa ett fall av behörighetskonflikt när det gäller att genomföra utredningar eller väcka åtal i enlighet med artikel 6, ska kollegiet avge ett skriftligt icke-bindande yttrande om hur fallet bör lösas. Kollegiets yttrande ska omedelbart vidarebefordras till den berörda medlemsstaten.

3.   Utan hinder av bestämmelserna i sådana instrument som antagits enligt avdelning VI i fördraget får de ansökande behöriga myndigheterna rapportera till Eurojust om eventuella avslag eller svårigheter beträffande verkställandet av en begäran om rättsligt samarbete och be kollegiet utfärda ett skriftligt icke-bindande yttrande om hur fallet bör lösas. Kollegiets yttrande ska omedelbart vidarebefordras till den berörda medlemsstaten.

4.   Kollegiet får, på begäran av de behöriga nationella myndigheterna och i samarbete med dem, besluta att de relevanta utgifterna för en gemensam utredningsgrupp som inrättas enligt artikel 13 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater eller enligt rambeslut 2002/465/RIF (4), ska betraktas som driftsutgifter för Eurojust i den mening som avses i artikel 41.3 i fördraget.”

6)

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Följderna av Eurojusts beslut

Om de behöriga myndigheterna i den berörda medlemsstaten beslutar att inte bevilja en sådan framställning som avses i artikel 6.1 a, 6.1 g, 7.1 a, 7.2 och 7.3 ska de informera Eurojust om sitt beslut och skälen till detta.”

7)

I artikel 9:

a)

ska punkterna 1 och 2 ersättas med följande:

”1.   De nationella medlemmarna ska, med avseende på sin rättsliga ställning, lyda under den nationella lagstiftningen i sin medlemsstat. Den nationella medlemmens mandatperiod ska vara minst fyra år. Ursprungsmedlemsstaten kan förlänga mandatperioden. Den nationella medlemmen ska inte kunna avlägsnas före mandatperiodens slut utan att rådet informeras på förhand, med angivande av skälen till detta. När en nationell medlem är ordförande eller vice ordförande för Eurojust ska dennes mandatperiod som medlem åtminstone vara tillräcklig lång för att uppdraget som ordförande eller vice ordförande ska kunna fullgöras under hela mandatperioden.

2.   All information som utbyts mellan Eurojust och medlemsstaterna, inbegripet framställningar i enlighet med artikel 6.1 a och 6.1 g ska sändas via den nationella medlemmen.”

b)

Punkt 3 ska utgå.

c)

Punkt 4 ska ersättas med följande:

”4.   För att Eurojusts mål ska kunna uppfyllas ska den nationella medlemmen ha fullständig tillgång till

a)

den information som finns i

i)

nationella kriminalregister,

ii)

register över gripna personer,

iii)

utredningsregister,

iv)

DNA-register,

b)

andra register än de som nämns i a i sin medlemsstat som innehåller information som medlemmen behöver för att kunna sköta sina uppgifter.”

d)

Följande punkt ska införas:

”4a.   De villkor för tillgång som avses i punkt 4 ska vara åtminstone av samma typ som de som enligt nationell lag gäller för en åklagare, en domare eller en polistjänsteman med likvärdig behörighet.”

e)

Punkt 6 ska utgå.

8)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 9a

Den nationella medlemmens befogenheter som tilldelas denne på nationell nivå

1.   Varje medlemsstat ska fastställa arten och omfattningen av de rättsliga befogenheter den tilldelar sin nationella medlem när det gäller rättsligt samarbete avseende den staten. De ska omfatta åtminstone följande likvärdiga befogenheter:

a)

Motta, översända, förbereda verkställighet av, lämna tilläggsinformation i samband med och övervaka verkställandet av framställningar om rättsligt samarbete med avseende på instrument som antagits enligt avdelning VI i fördraget, även sådana instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande.

b)

Förbereda inrättandet av och delta i gemensamma utredningsgrupper som inrättas enligt artikel 13 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater eller rambeslut 2002/465/RIF, när det gäller den egna medlemsstaten, inbegripet alla gemensamma utredningsgrupper som stöds av Eurojust enligt artikel 7 i det beslutet.

c)

Utföra alla uppgifter som utförs av de behöriga nationella myndigheterna i samband med arbetsregistren för analysändamål vid Europol.

2.   Nationella medlemmar får, i egenskap av nationella rättsliga myndigheter, i samförstånd med en behörig nationell myndighet eller på begäran av denna och från fall till fall, utöva följande delegerade befogenheter:

a)

Utfärda och tillhandahålla framställningar om rättsligt samarbete med avseende på instrument som antagits enligt avdelning VI i fördraget, inbegripet instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande.

b)

Ge order om husrannsakan och beslag.

c)

Bemyndiga och samordna kontrollerade leveranser.

3.   Nationella medlemmar får, i brådskande fall och när ingen behörig nationell myndighet har fastställts eller det inte är möjligt att tillräckligt snabbt fastställa vilken myndighet som är behörig, bemyndiga och samordna kontrollerade leveranser.

4.   De befogenheter som utövas enligt punkt 1 a ska i första rummet alltid utövas av en behörig nationell myndighet.

5.   När de befogenheter som avses i punkterna 1 och 3 har utövats av en nationell medlem ska den behöriga myndigheten omgående underrättas.

6.   När konstitutionella regler om fördelningen av befogenheter mellan åklagare och domare gör det omöjligt att tilldela den nationella medlemmen en eller flera av de befogenheter som avses i punkterna 1, 2 och 3 i den här artikeln och i artikel 5a.3, ska denne åtminstone vara behörig att göra en framställning till den myndighet som är behörig att utöva sådana befogenheter.

7.   Varje medlemsstat ska också fastställa den nationella medlemmens rätt att agera gentemot utländska rättsliga myndigheter, i enlighet med sina internationella åtaganden.

8.   När en medlemsstat utser en nationell medlem, och vid varje annat tillfälle om så är lämpligt, ska den underrätta Eurojust och rådets generalsekretariat om sitt beslut angående tillämpningen av punkterna 1-3, så att det sistnämnda kan informera de övriga medlemsstaterna. Medlemsstaterna ska förbinda sig att godta och erkänna dessa rättigheter om de är förenliga med internationella åtaganden.

9.   Vid utövandet av sina uppgifter ska den nationella medlemmen vid behov ange att han handlar i kraft av de rättsliga befogenheter som meddelas honom i enlighet med denna artikel.”

9)

Artikel 10.2 ska ersättas med följande:

”2.   När det gäller bestämmelserna om behandling av personuppgifter ska rådet, efter samråd med den gemensamma tillsynsmyndighet som avses i artikel 23, godkänna Eurojusts arbetsordning efter ett förslag från kollegiet som kollegiet på förhand har antagit med två tredjedels majoritet. De bestämmelser i arbetsordningen som gäller behandling av personuppgifter kan bli föremål för rådets separata godkännande.”

10)

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Eurojusts nationella samordningssystem

1.   Varje medlemsstat ska utse en eller flera nationella kontaktpersoner för Eurojust.

2.   Varje medlemsstat ska inrätta ett nationellt samordningssystem för Eurojust för att säkerställa samordning av det arbete som utförs av

a)

de nationella kontaktpersonerna för Eurojust,

b)

de nationella kontaktpersonerna för frågor som rör terrorism,

c)

den nationella kontaktpersonen för det europeiska rättsliga nätverket och upp till tre andra kontaktpunkter för det europeiska rättsliga nätverket,

d)

de nationella medlemmarna eller kontaktpunkterna för nätverket med gemensamma utredningsgrupper och de nätverk som inrättats genom rådets beslut 2002/494/RIF (5) (nätverk rörande krigsförbrytelser), rådets beslut 2007/845/RIF (6) (kontor för återvinning av tillgångar) och genom kommande beslut om ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter.

3.   De personer som avses i punkterna 1 och 2 ska behålla sin ställning och status enligt nationell rätt.

4.   En av de nationella kontaktpersonerna för Eurojust ska vara ansvarig för att det nationella samordningssystemet för Eurojust fungerar.

5.   Det nationella samordningssystemet för Eurojust ska

a)

vara kopplat till Eurojusts ärendehanteringssystem,

b)

biträda Eurojust när det gäller att fastställa om ett ärende bör behandlas av Eurojust eller av det europeiska rättsliga nätverket,

c)

inom medlemsstaten underlätta utförandet av Eurojusts uppgifter, särskilt genom att låta den nationella medlemmen fastställa behöriga myndigheter för verkställande av framställningar om rättsligt samarbete,

d)

upprätthålla närmare förbindelser med den nationella Europolenheten, och i synnerhet

i)

informeras och rådfrågas om den berörda medlemsstatens deltagande i ett arbetsregister för analysändamål och informeras om ett sådant arbetsregisters sätt att fungera och resultat,

ii)

informeras om alla framställningar från Europol om att genomföra en utredning eller inrätta en gemensam utredningsgrupp och informera den nationella Europolenheten om sådana framställningar från Eurojust.

6.   Förbindelserna mellan den nationella medlemmen och de nationella kontaktpersonerna ska inte utesluta direkta förbindelser mellan den nationella medlemmen och de behöriga nationella myndigheterna.

7.   Ingenting i denna artikel ska tolkas så att det påverkar de direkta kontakterna mellan de behöriga rättsliga myndigheterna enligt vad som föreskrivs i instrumenten om rättsligt samarbete, t.ex. artikel 6 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater.

8.   Utgifterna för det nationella samordningssystemet för Eurojust, såsom hyra, utrustning, telekommunikationer och lön till den administrativa personalen, får betraktas som driftsutgifter för Eurojust i enlighet med artikel 30.”

11)

Artikel 13:

a)

I punkt 2

i)

ska orden ”I enlighet med artikel 9” utgå.

ii)

Följande nya mening ska läggas till i slutet av punkten: ”I synnerhet ska nationella medlemmar som inte har informerats om ett fall som berör dem omedelbart informeras.”

b)

Följande nya punkter ska införas:

”3.   Denna artikel ska inte påverka andra förpliktelser angående överförande av information till Eurojust, inbegripet rådets beslut 2005/671/RIF av den 20 september 2005 om informationsutbyte och samarbete när det gäller terroristbrott (7).

4.   Medlemsstaterna ska se till att nationella medlemmar informeras om förberedelserna av inrättandet av en gemensam utredningsgrupp, antingen den inrättas i enlighet med artikel 13 i konventionen av den 29 maj 2000 om ömsesidig rättslig hjälp i brottmål mellan Europeiska unionens medlemsstater eller rambeslut 2002/465/RIF, och om den utveckling som kan följa av inrättandet av sådana grupper.

5.   Medlemsstaterna ska se till att deras nationella medlem vid rätt tidpunkt och i ett tidigt skede, så snart informationen finns tillgänglig, informeras om alla brottsutredningar som berör tre eller flera stater av vilka två eller flera är medlemsstater och som faller under Eurojusts ansvarsområde, i den utsträckning det är nödvändigt för att Eurojusts uppgifter ska kunna utföras, särskilt när samtidiga framställningar behövs i flera stater eller när det behövs samordning av Eurojust eller vid positiva eller negativa behörighetskonflikter. Medlemsstaterna ska se till att skyldigheten att rapportera övervakas på nationell nivå.

6.   Som ett första steg ska medlemsstaterna genomföra punkt 5 när det gäller fall som rör följande överträdelser:

a)

Olaglig narkotikahandel.

b)

Människohandel och olaglig vapenhandel.

c)

Olaglig handel med kärnavfall.

d)

Olaglig handel med konstföremål.

e)

Handel med hotade djurarter.

f)

Handel med mänskliga organ.

g)

Penningtvätt.

h)

Bedrägeri, inbegripet bedrägerier riktade mot gemenskapens ekonomiska intressen.

i)

Penningförfalskning, inbegripet förfalskning av euron.

j)

Terrorism, inbegripet finansiering av terrorism.

k)

Miljöbrott.

l)

Andra former av organiserad brottslighet.

7.   Medlemsstaterna ska tillämpa punkt 5 på andra överträdelser än de som anges i punkt 6 tre år efter datumet från artikel 2.

8.   Medlemsstaterna ska se till att deras nationella medlem också informeras om

a)

alla framställningar om rättsligt samarbete med avseende på instrument som antagits enligt avdelning VI i fördraget, inbegripet instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande, vilka översänts av deras nationella myndigheter i fall som berör minst tre stater av vilka två eller flera är medlemsstater,

b)

alla kontrollerade leveranser och hemliga utredningar som berör minst tre stater av vilka minst två är medlemsstater,

c)

varje vägran att efterkomma framställningar om rättsligt samarbete med avseende på instrument som antagits enligt avdelning VI i fördraget, inbegripet instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande,

d)

alla framställningar om ömsesidigt rättsligt bistånd som härrör från en icke-medlemsstat, om det framgår att dessa framställningar utgör en del av en utredning som omfattar andra framställningar som den berörda icke-medlemsstaten har skickat till minst två medlemsstater.

9.   Dessutom ska de behöriga myndigheterna förse den nationella medlemmen med eventuell annan information som den senare anser nödvändig för att kunna sköta sina uppgifter.

10.   Den information som avses i denna artikel ska översändas till Eurojust på ett strukturerat sätt.”

12)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 13a

Information som lämnas till de nationella myndigheterna av Eurojust

1.   Eurojust ska på eget initiativ förse de behöriga nationella myndigheterna med information och återkoppling om resultaten av informationsbehandlingen, inbegripet förekomsten av kopplingar till fall som redan finns lagrade i ärendehanteringssystemet.

2.   Dessutom ska Eurojust när en behörig nationell myndighet anmodar Eurojust att förse den med information översända informationen inom den tidsfrist som den myndigheten begär.”

13)

I artiklarna 14.4 och 16.1 ska orden ”ett index över” ersättas med ”ett ärendehanteringssystem som omfattar”.

14)

I artiklarna 15.4, 16.1 och 16.2, ska ordet ”index” ersättas med ”ärendehanteringssystem” och orden ”ett index” i artikel 16.1 med ”ett ärendehanteringssystem”.

15)

Artikel 15:

a)

Punkt 1:

i)

Den första meningen ska ersättas med följande:

”1.   När personuppgifter behandlas i enlighet med artikel 14.1 får Eurojust behandla personuppgifter om enskilda personer som enligt de berörda medlemsstaternas nationella lagstiftning är föremål för en brottsutredning eller är åtalade för en eller flera typer av brott eller överträdelser enligt artikel 4, såsom”

ii)

Följande punkt ska införas:

”l)

telefonnummer, fordonsregistreringsuppgifter, e-postkonton, uppgifter angående telefon och e-posttrafik, DNA-uppgifter och fotografier.”

b)

I punkt 2 ska ordet ”endast” utgå.

16)

I artikel 16 ska följande punkt införas:

”2a.   Ärendehanteringssystemet ska möjliggöra införande av uppgifter och åtkomst på nationell nivå. Ärendehanteringssystemet får, förutsatt att detta stämmer överens med bestämmelserna om uppgiftsskydd i detta beslut, kopplas till det säkra telekommunikationsnät som avses i artikel 10 i rådets beslut …/…/RIF om det europeiska rättsliga nätverket.”

17)

Följande mening ska införas i slutet av artikel 23.10:

”Den gemensamma tillsynsmyndighetens sekretariat får anlita expertisen hos det sekretariat som inrättades genom rådets beslut 2000/641/RIF.”

18)

Artikel 26:

a)

Följande punkt ska införas:

”1a.   Medlemsstaterna ska se till att kollegiet verkligen kan öppna ett Europolarbetsregister för analysändamål och att kollegiet får delta i verksamheten.”

b)

Punkt 2 ska ersättas med följande:

”2.   Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket ska upprätthålla goda förbindelser med varandra, grundade på samråd och komplementaritet, särskilt mellan den nationella medlemmen, kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket i samma medlemsstat och de nationella kontaktpersonerna för Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket. För att kunna säkerställa ett effektivt samarbete ska följande åtgärder vidtas:

a)

Eurojust ska ha tillång till centraliserad information från det europeiska rättsliga nätverket i enlighet med artikel 8 i beslut …/…/RIF och till det säkra telekommunikationsnät som inrättas enligt artikel 10 i det beslutet.

b)

Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 13 i detta beslut och i enlighet med artikel 4.4 i beslut …/…/RIF ska kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket från fall till fall informera Eurojust om fall som omfattar två medlemsstater och som faller under Eurojusts behörighetsområde

—

i fall där det är sannolikt att behörighetskonflikter kommer att uppstå,

eller

—

i fall av vägran att efterkomma framställningar om rättsligt samarbete med avseende på instrument som antas enligt avdelning VI i fördraget, inbegripet instrument som ger verkan åt principen om ömsesidigt erkännande,

Kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket ska också, från fall till fall, informera Eurojust om alla fall som omfattas av Eurojusts behörighetsområde och som berör minst tre medlemsstater.

Nationella medlemmar ska, från fall till fall, informera kontaktpunkterna för det europeiska rättsliga nätverket om alla fall som nätverket kan anses bättre ägnat att ta itu med.

c)

Det europeiska rättsliga nätverkets sekretariat ska utgöra en del av Eurojusts sekretariat. Det ska utgöra en separat enhet och utöva sina funktioner självständigt. Det får använda de resurser inom Eurojust som krävs för att det europeiska rättsliga nätverkets uppgifter ska kunna fullgöras. I den utsträckning som det är förenligt med det europeiska rättsliga nätverkets sekretariats funktion som självständig enhet, ska de bestämmelser som tillämpas på Eurojusts personal även tillämpas på personalen i det europeiska rättsliga nätverkets sekretariat.

d)

Det europeiska rättsliga nätverket ska stödjas av Eurojusts administration. Driftskostnaderna för det europeiska rättsliga nätverket får täckas av Eurojusts budget i enlighet med artikel 33 i beslut …/…/RIF.

e)

Eurojusts nationella medlemmar får närvara vid europeiska rättsliga nätverkets möten på inbjudan av det europeiska rättsliga nätverket. Europeiska rättsliga nätverkets kontaktpunkter får, från fall till fall, inbjudas att närvara vid Eurojusts möten.

f)

Sekretariatet för nätverket med gemensamma utredningsgrupper och för de nätverk som inrättats genom beslut 2002/494/RIF (nätverk rörande krigsförbrytelser), beslut 2007/845/RIF (kontor för återvinning av tillgångar) och kommande beslut om ett antikorruptionsnätverk med kontaktpunkter, ska utgöra en del av Eurojusts sekretariat och ska bilda separata enheter och utöva sina funktioner självständigt. De får använda de resurser inom Eurojust som krävs för att deras uppgifter ska kunna fullgöras. I den utsträckning som det är förenligt med sekretariatens funktion som självständiga enheter ska de bestämmelser som tillämpas på Eurojusts personal även tillämpas på personalen i nätverkens sekretariat. Eurojusts administrativa direktör ska på sitt ansvar utse en generalsekreterare för nätverkens sekretariat.”

c)

Följande punkter ska läggas till:

”7.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid de yttre gränserna (Frontex) när det är av betydelse för fullgörandet av Eurojusts uppgifter och för att uppnå dess mål, med hänsyn tagen till att onödigt dubbelarbete måste undvikas. De grundläggande beståndsdelarna i detta samarbete ska fastställas i ett avtal som ska godkännas av rådet efter samråd med den gemensamma tillsynsmyndigheten när det gäller bestämmelser om uppgiftsskydd.

8.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med gemensamma lägescentralen när det är av betydelse för fullgörandet av Eurojusts uppgifter och för att uppnå målen, med hänsyn tagen till att onödigt dubbelarbete måste undvikas. De grundläggande beståndsdelarna i detta samarbete ska fastställas i ett avtal som ska godkännas av rådet efter samråd med den gemensamma tillsynsmyndigheten när det gäller bestämmelser om uppgiftsskydd.

9.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med Interpol när det är av betydelse för fullgörandet av Eurojusts uppgifter och för att uppnå målen, med hänsyn tagen till att onödigt dubbelarbete måste undvikas. De grundläggande beståndsdelarna i detta samarbete ska fastställas i ett avtal som ska godkännas av rådet efter samråd med den gemensamma tillsynsmyndigheten när det gäller bestämmelser om uppgiftsskydd.

10.   Eurojust ska upprätta och upprätthålla ett nära samarbete med Världstullorganisationen när det är av betydelse för fullgörandet av Eurojusts uppgifter och för att uppnå målen, med hänsyn tagen till att onödigt dubbelarbete måste undvikas. De grundläggande beståndsdelarna i detta samarbete ska fastställas i ett avtal som ska godkännas av rådet efter samråd med den gemensamma tillsynsmyndigheten när det gäller bestämmelser om uppgiftsskydd.”

19)

Följande artikel ska införas:

”Artikel 26a

Sambandspersoner utstationerade i tredjestater

1.   För att underlätta det rättsliga samarbetet får Eurojust utstationera sambandspersoner i en tredjestat, förutsatt att det finns ett avtal med värdstaten som ska godkännas av rådet. Sambandspersonen ska vara en suppleant, en biträdande medlem eller en nationell medlem av Eurojust, eller en domare som utstationerats vid Eurojust. Utstationeringen som sambandsperson för Eurojust förutsätter att domaren och dennes medlemsstat först har gett sitt samtycke.

2.   De sambandspersoner som utstationeras i enlighet med punkt 1 ska vara sambandspersoner för Eurojust och medlemsstaternas behöriga myndigheter. De sambandspersoner som utstationeras av Eurojust ska i sin verksamhet övervakas av den gemensamma tillsynsmyndigheten. De ska en gång om året rapportera till Eurojusts kollegium, som på lämpligt sätt ska informera rådet och Europaparlamentet om sambandsmännens verksamhet. Sambandsmännen ska också informera de nationella medlemmarna och de behöriga nationella myndigheterna om alla fall som berör deras medlemsstat.

3.   De behöriga nationella myndigheterna och de sambandspersoner som avses i punkt 1 får kontakta varandra direkt. I sådana fall ska sambandspersonen informera den nationella medlemmen om sådana kontakter.

4.   De sambandspersoner som avses i punkt 1 ska vara uppkopplade till ärendehanteringssystemet.

5.   De relevanta utgifterna för sambandspersoner som av Eurojust utstationeras i en tredjestat ska betraktas som driftsutgifter i den mening som avses i artikel 41.3 i fördraget. Innan förhandlingar inleds med ett tredjeland ska rådet ge sitt godkännande. Eurojust ska informera rådet om eventuella planer på att inleda sådana förhandlingar och rådet får dra de slutsatser det anser lämpligt.”

20)

Följande artiklar ska införas:

”Artikel 27a

Framställningar om rättsligt samarbete från tredjestater

1.   Eurojust ska samordna verkställandet av framställningar om rättsligt samarbete från tredjestater när dessa framställningar är delar av samma utredning och måste verkställas i minst två medlemsstater.

2.   De framställningar som avses i punkt 1 kan tas emot direkt av Eurojust om detta är i överensstämmelse med de instrument som är tillämpliga på förbindelserna mellan den tredjestaten och Europeiska unionen eller den berörda medlemsstaten.

3.   De framställningar som avses i punkt 1 får också översändas till Eurojust av en behörig nationell myndighet, antingen på eget initiativ eller på grund av att den berörda tredjestaten har begärt ett ingripande av Eurojust.

4.   I brådskande fall kan den krissamordningscell som avses i artikel 5a hantera sådana framställningar som avses i punkt 1 i denna artikel.

Artikel 27b

Skadeståndsansvar

1.   Eurojusts avtalsrättsliga ansvar ska regleras av den lagstiftning som är tillämplig på avtalet i fråga.

2.   Vad beträffar utomobligatoriskt ansvar ska Eurojust, oberoende av allt eventuellt ansvar enligt artikel 24, ersätta varje skada som har vållats av Eurojusts kollegium eller personal under tjänsteutövning, oberoende av de olika förfaranden för att yrka skadestånd som finns i medlemsstaternas lagstiftning.

3.   Punkt 2 ska även tillämpas på skador som vållas av en nationell medlem under tjänsteutövning, utom när denne agerar på grundval av de befogenheter som tilldelats enligt artikel 9a.

4.   Den skadelidande ska ha rätt att kräva att Eurojust avstår från att väcka talan eller återkallar en väckt talan.

5.   De nationella domstolar i medlemsstaterna som ska vara behöriga att pröva tvister som rör Eurojusts ansvar enligt denna artikel, ska fastställas med hänvisning till rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (8).”

21)

I artikel 29

a)

ska i punkt 1 ordet ”enhälligt” ersättas med ”med två tredjedels majoritet”, och

b)

ska i punkt 2 den andra meningen, ”Mandatet kan förlängas”, ersättas med ”Mandatet får förlängas en gång utan att en ansökningsomgång krävs, förutsatt att kollegiet beslutar detta med tre fjärdedels majoritet och utnämner den administrativa direktören med samma majoritet.”

22)

Artikel 32 ska ändras på följande sätt:

—

Rubriken ska ersättas med följande:

”Information till Europaparlamentet, rådet och kommissionen”.

—

Följande punkt ska införas:

”3.   Kommissionen eller rådet får be om ett yttrande av Eurojust om alla utkast till instrument som utarbetas enligt avdelning VI i fördraget.”

23)

Artikel 33.2 ska ersättas med följande:

”2.   När de nationella medlemmarna, suppleanterna och de biträdande medlemmarna samt personer inom Eurojusts nationella samordningssystem agerar inom ramen för Eurojusts uppdrag, ska utgifterna i samband med detta, inbegripet för Eurojusts personal, anses som driftsutgifter i den mening som avses i artikel 41.3 i fördraget.”

24)

Följande mening ska läggas till i slutet av artikel 35.1:

”Innan beräkningen översänds till kommissionen, ska det europeiska rättsliga nätverket höras under former som det själv ska bestämma.”

25)

Artikel 41 ska ersättas med följande:

”Artikel 41

Rapportering

1.   Medlemsstaterna ska informera Eurojust och rådets generalsekretariat om alla förändringar rörande de nationella medlemmarna, suppleanterna och de biträdande medlemmarna samt namn på och kontaktuppgifter för de personer som avses i artikel 12.1 och 12.2. Generalsekretariatet ska hålla sig med en uppdaterad förteckning över dessa personer och ska göra deras namn och kontaktuppgifter tillgängliga för alla medlemsstater och för kommissionen.

2.   Varje medlemsstat ska också, i enlighet med artikel 9a.4, när de utser den nationella medlemmen och när så är lämpligt vid varje annan tidpunkt, informera Eurojust och rådets generalsekretariat om de befogenheter den nationella medlemmen tilldelas i enlighet med den artikeln.

3.   Den slutgiltiga utnämningen av en nationell medlem ska få verkan den dag då rådets generalsekretariat mottar det officiella meddelande som avses i punkt 1.”

26)

I artikel 42 ska nuvarande stycke bli nummer 1 och följande stycke läggas till:

”2.   Kommissionen ska regelbundet granska medlemsstaternas genomförande av detta beslut och ska förelägga rådet en rapport om detta, i förekommande fall åtföljd av nödvändiga förslag om förbättring av det rättsliga samarbetet och av Eurojusts sätt att fungera. Detta ska särskilt gälla Eurojusts kapacitet att stödja medlemsstaterna i bekämpningen av terrorism.”

Artikel 2

Införlivande

Medlemsstaterna ska, om så är nödvändigt, utan dröjsmål ändra sin nationella lagstiftning så, att den stämmer överens med detta beslut, och under alla omständigheter senast den … (9).

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta beslut träder i kraft samma dag som det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Utfärdat i Bryssel den …

På rådets vägnar

…

Ordförande

(1)  EGT L 63, 6.3.2002, s. 1. Beslutet ändrat genom beslut 2003/659/RIF (EUT L 245, 29.9.2003, s. 44).

(2)  Rådets beslut av den 13 juni 2002 om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (EGT L 167, 26.6.2002, s. 1).

(3)  Rådets beslut av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när det gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (EUT L 332, 18.12.2007, s. 103).

(4)  EUT L 162, 20.6.2002, s. 1.

(5)  Rådets beslut nr 2002/494/RIF av den 13 juni 2002 om inrättande av ett europeiskt nätverk av kontaktpunkter med avseende på personer som har gjort sig skyldiga till folkmord, brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser (EGT L 167, 26.6.2002, s. 1).

(6)  Rådets beslut nr 2007/845/RIF av den 6 december 2007 om samarbete mellan medlemsstaternas kontor för återvinning av tillgångar när et gäller att spåra och identifiera vinning eller annan egendom som härrör från brott (EUT L 332, 18.12.2007, s. 103).

(7)  EUT L 253, 29.9.2005, s. 22.

(8)  EGT L 12, 16.1.2001, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 1791/2006 (EUT L 363, 20.12.2006, s. 1).

(9)  Två år efter ikraftträdandet av detta beslut.