9.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 204/1

1.1

Observationsgruppen för inre marknaden inrättades av EESK för att övervaka framsteg i arbetet med att fullborda inre marknaden. Under årens lopp har ett antal yttranden tillkommit till följd av att andra institutioner, t.ex. rådet, kommissionen och parlamentet samt EU:s ordförandeskap (1), begärt att kommittén utarbetar förberedande yttranden. Det senaste yttrandet behandlade kommissionens rapport om översynen av inre marknaden (2). EESK har under årens gång också utarbetat en rad initiativyttranden.

1.2

Detta initiativyttrande ligger rätt i tiden eftersom Europeiska rådet vid sitt möte den 18–19 oktober 2007 beslutade att EU ska leda den internationella utvecklingen i fråga om reglering och liberalisering. EU kan påverka globaliseringen genom att koppla sin modell för utveckling till hållbar tillväxt, social rättvisa och miljöhänsyn. Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning är en bättre reaktion på globaliseringen än åtgärder som innebär att unionen sluter sig mot omvärlden genom protektionism.

1.3

Både arbetsgivare och fackföreningar anser att ”flexicurity” (3) som förhandlats fram av arbetsmarknadens parter kan skapa situationer som är fördelaktiga för både företag och arbetstagare. Flexicurity är därför den ram som krävs för en modernisering av EU:s arbetsmarknad som omfattar arbetsmarknadslagstiftning, effektiva system för livslångt lärande och fortbildning och bibehållna och förbättrade sociala trygghetssystem. Dessutom kommer en effektiv social dialog (bland annat genom kollektivförhandlingar) att bidra till att arbetsmarknaderna fungerar friktionsfritt.

1.4

Kommittén är medveten om kommissionens meddelande ”Det europeiska intresset – För framgång i en globaliserad värld” (4), som överlämnades till Europeiska rådets informella möte i Lissabon.

1.5

En majoritet av EU:s medborgare har tagit en framgångsrik inre marknad för given på många olika områden. Inre marknaden är inte något fullbordat faktum, utan ”under konstant utveckling” enligt kommissionär Charlie McCreevy (5). Vid sidan om behovet av att fullborda inre marknaden måste EU nu ta sig an de utmaningar som globaliseringen ger upphov till och skapa incitament för de öppna marknadsprinciper som unionen bygger på och där det i en värld utan snedvriden konkurrens inte finns plats för protektionism.

1.6

En del av EU:s globala uppdrag är att skapa harmoniserade normer vid sidan om fri rörlighet för kapital, varor, tjänster och människor. Detta innebär att tredjeländer som vill göra affärer med EU inte kan kringgå de regler som tillämpas på inre marknaden för konsumentskydd, tekniska normer, sysselsättningsvillkor och miljöskydd.

1.7

En viktig aspekt av globaliseringens utmaningar är den roll som WTO, ILO och världens finansmarknader, som blivit allt mer beroende av varandra, kan spela. Detta ömsesidiga beroende har blivit mycket tydligt i samband med finans- och börskrisen under andra halvåret 2007.

1.8

EU:s inre marknad räcker inte i sig själv. EU måste idka handel och utveckla sina förbindelser med resten av världen. EU:s inre marknad måste också förbli konkurrenskraftig och innebära fördelar för unionens arbetstagare, arbetsgivare och samtliga medborgare. Lissabonstrategin har utvecklats för att uppnå detta och för att göra det möjligt för EU att bli en ännu mer konkurrenskraftig ekonomi på den globala arenan. Europeiska unionen måste själv se till att de återstående hindren på inre marknaden undanröjs.

1.9

Syftet med detta initiativyttrande är att ge EU impulser i arbetet med att bemöta globaliseringen, så att unionen kan ta tillvara globaliseringens möjligheter. EU:s ekonomiska framsteg bygger inte på protektionism utan på de fyra friheter på vilka den ursprungliga europeiska ekonomiska gemenskapen en gång grundades. (EU måste fortfarande avskaffa vissa av sina egna handelsrestriktioner.)

1.10

Unionen måste också akta sig för falla i den amerikanska fällan och subventionera produktionen av biobränslen. Om inte denna politik först godkänns inom ramen för WTO kommer dessa oekonomiska subventioner oundvikligen att leda till högre livsmedelspriser och till förvärrad hungersnöd i utvecklingsländerna och i världens minst utvecklade länder (6).

1.11

EESK anmodar kommissionen och medlemsstaterna att beakta dessa rekommendationer från arbetsmarknadens parter avseende de mest avgörande utmaningar som EU:s arbetsmarknader står inför (7).

1.12

EESK välkomnar kommissionens meddelande till rådets informella möte i Lissabon (8). Kommittén stöder framför allt de fyra strategier som man då kom överens om för både unionen och medlemsstaterna om FoU och innovation, det rätta företagsklimatet, investeringar i människor samt energi och klimatförändringar. På alla dessa fyra områden finns emellertid behov av att fördjupa reformagendan om den verkliga potentialen för tillväxt och sysselsättning ska kunna tillvaratas.

1.13

EESK anmodar kommissionen och rådet att se till att arbetsmarknadens parter involveras i utarbetandet och genomförandet av de politiska åtgärder som ska gälla för flexicurity på nationell nivå.

1.14

EU:s företag och arbetstagare får inte hamna i underläge i förhållande till konkurrenterna från tredjeland bara därför att EU vill gå i bräschen för ett avancerat miljötänkande.

1.15

Lösningen är att EU måste tala med en röst – enträget och regelbundet – i de internationella förhandlingarna om den globala uppvärmningen. Vi måste utöva påtryckningar på de länder som inte lever upp till sina åtaganden.

2.1

I sitt meddelande till stats- och regeringschefernas oktobermöte följer kommissionen upp det informella mötet i oktober 2005 i Hampton Court där man diskuterade utmaningarna med globalisering på områden såsom innovation, energi, migration, utbildning och demografisk utveckling. Under 2007 beslutade unionen att komma till rätta med klimatförändringarna och införa en gemenskapspolitik för en säker, hållbar och konkurrenskraftig energipolitik – och därmed se till att EU tar de främsta stegen mot den tredje industriella revolutionen.

2.2

Allmänhetens medvetenhet om globaliseringen och dess fördelar och svårigheter har ökat. Några välkomnar den, andra fruktar den, men alla är ense om att globaliseringen har lett till ett ifrågasättande av några av efterkrigstidens antaganden i fråga om världsekonomin (framför allt USA:s dominans) och om hur regeringarna kan hjälpa sina medborgare att acceptera förändringar. Globaliseringen är både en möjlighet och en utmaning för EU.

2.3

50 år av europeiskt integrationsarbete har inneburit sociala framsteg utan motstycke. Medlemsstaternas ekonomiska framtidsutsikter är mer ömsesidigt beroende av varandra än någonsin tidigare. Nästa steg bör vara att göra det möjligt för EU att styra utvecklingen inom den globala ekonomin och införa internationella normer som bygger på EU:s värderingar.

2.4

Den monetära unionen och eurons framgång har varit och kommer även fortsättningsvis att vara en katalysator för fördjupad marknadsintegration och förstärkning av inre marknaden. En situation som präglas av låg inflation, låga räntor, billiga och överskådliga transaktioner och fördjupad ekonomisk integration främjar den gränsöverskridande handeln och investeringarna inom EU och hjälper europeiska företag att möta den globala konkurrensen. Externt skyddar euron mot den instabilitet som för närvarande präglar de internationella finansmarknaderna. Eurons styrka lindrar också vissa faktorer såsom höjda globala livsmedelspriser och högre energipriser framför allt på grund av ökad efterfrågan från de stora framväxande ekonomierna. Eurons styrka måste dock avspegla ekonomiska fundament. En snabb och markant appreciering av euron som främjas av en alltför hög styrränta från ECB:s sida tillsammans med en valutapolitik som kännetecknas av devalveringar i konkurrenssyfte i andra delar av världen utgör en fara för EU:s välfärd. En appreciering skulle bli en tung belastning för de europeiska företag som producerar i euro och som säljer i dollar och skapar därför risk för utlokaliseringar.

3.2

Vid sidan om tydliga frihandelsavtal kan EESK tänka sig andra innovativa sätt att hitta lösningar på problem på gräsrotsnivå i bilaterala sammanhang och vill hänvisa till diskussionerna inom det transatlantiska ekonomiska rådet, som inrättades efter toppmötet mellan EU och USA den 30 april. Vid rådets första möte den 9 november gjordes betydande framsteg för att förbättra villkoren för handel med och investeringar i EU:s största ekonomiska samarbetspartner. De frågor som står på spel behöver inte nödvändigtvis intressera andra handelssammanslutningar, vilket förklarar att bilaterala överenskommelser är av stor betydelse. (Det ryktas att de två sidorna sedan april har gjort betydande framsteg när det gäller att undanröja hinder för handel och investeringar och skära ner på byråkratin.)

Följande frågor omfattas av överenskommelsen:

3.3

Europeiska unionen vill dessutom fördjupa och förstärka sitt ekonomiska samarbete med grannländerna, såsom Ukraina och Ryssland. Rysslands WTO-medlemskap, inrättandet av ett ekonomiskt samarbetsområde för EU och Ryssland samt det senaste ramavtalet för EU och Ryssland utgör viktiga milstolpar på vägen mot ett verkligt strategiskt ekonomiskt samarbete. Detta förstärkta samarbete bör bana väg för framtida förhandlingar om ett ekonomiskt samarbetsområde som främjar fri rörlighet för varor och tjänster, kapital och människor, kunskap och teknik.

3.3.1

Eftersom frågan om ett strategiskt ekonomiskt samarbetsområde omfattar många dimensioner kan dessa endast delvis beaktas genom Rysslands WTO-medlemskap. EU och Ryssland bör där så är möjligt bygga sina framtida ekonomiska förbindelser på strukturer vid sidan om WTO i syfte att skapa ett ekonomiskt samarbetsområde för ett större europeiskt område. Detta kräver ett starkt åtagande från EU och Ryssland att behandla mer övergripande och mer djupgående frågor än dem som diskuteras inom ramen för traditionella frihandelsavtal.

3.3.2

Avtalet mellan EU och Ryssland bör bl.a. omfatta gemensamma bestämmelser för den nationella behandlingen av gränsöverskridande investeringar, avskaffande av tullar och icke-tariffära handelshinder, konvergerande lagstiftning, ömsesidigt erkännande av standarder och av förfarandena för bedömning av överensstämmelse, handelsfrämjande åtgärder och tullar, samarbete i konkurrensfrågor, avreglering av tjänster, offentlig upphandling, djurskydds- och växtskyddsföreskrifter, skydd av immaterialrätten, konfliktlösning och användningen av internationella redovisningsnormer. Ett exempel på de frågor som omfattas av en sådan bred överenskommelse är avtalen för ett europeiskt ekonomiskt samarbetsområde.

3.5

Globaliseringen har lett till allt snabbare förändringar, och detta gäller både teknik, idéer och det sätt på vilket vi arbetar och lever. EESK har konsekvent ställt sig bakom dessa målsättningar. Om vi i Europa lyckas släppa loss den totala potentialen för innovation och kreativitet, kan vi påverka i vilken riktning världen förändras och verka för en tydlig förskjutning mot europeiska värden och kulturell mångfald.

1.

Den globala uppvärmningen kan inte stoppas av EU på egen hand och de slutliga effekterna av EU:s åtgärder kommer att motverkas om andra länder inte vidtar åtgärder för att kontrollera energianvändning och utsläpp.

2.

EU bör undvika att bidra till att försämra den globala konkurrensförmågan för tillverkningsindustrin inom EU, som tvingas bära högre kostnader på grund av högre miljöskatter och vars konkurrenskraft därmed försämras på den globala arenan. Detta kommer dessutom att leda till en utlokalisering av investeringar som skulle kunna vara av strategisk betydelse för EU:s inre marknad.

3.

Kommittén är inte övertygad om att hårdare miljökrav leder till ökad efterfrågan på forskning om miljövänligare produkter. Det kommer att dröja oerhört länge innan forskning om sådana produkter inleds och slutprodukterna introduceras på marknaden. Under tiden kommer den övriga energiintensiva tillverkningsindustrin att tvingas bort från marknaden på grund av orättvis konkurrens från producenter i länder som inte är lika entusiastiska när det gäller att vidta åtgärder för att begränsa sina utsläpp.

3.10.1

Lösningen är att EU måste tala med en röst – enträget och regelbundet – i de internationella förhandlingarna om den globala uppvärmningen. Vi måste utöva påtryckningar på de länder som inte lever upp till sina åtaganden. Om EU beslutar att gå vidare på egen hand och införa högre miljökrav måste unionen överväga möjligheten att, i enlighet med WTO:s bestämmelser, införa gränskontroller av varor från länder som är kända för att bryta mot miljöregler, så att den europeiska tillverkningsindustrin inte kännetecknas av komparativa nackdelar.

3.10.2

Ett öppet globalt system med handel av utsläppsrätter ligger i EU:s intresse. Tidigare behövde EU skydda sina medborgare, intressen och värden. I dag kan lösningen inte vara protektionism. I egenskap av världens främsta handelspartner och investerare möjliggör vår öppenhet insatsvaror till lägre kostnad för näringslivet, lägre priser för konsumenterna och en konkurrensstimulans för ekonomin och nya investeringar. Samtidigt är det viktigt för EU att använda sitt inflytande i internationella förhandlingar för att kräva samma öppenhet från övriga parter. Öppenheten fungerar bara om övriga parter agerar i samma positiva riktning.

3.10.3

Kommissionen måste se till att tredjeländer tillåter en proportionell öppenhet för exportföretag och investerare från EU och att dessa länder inför grundläggande bestämmelser som inte undergräver möjligheterna att skydda våra intressen och värna våra högt ställda krav i fråga om hälsa och säkerhet, socialt skydd samt miljö- och konsumentskydd.

4.1

Globaliseringen och den tekniska utvecklingen riskerar att öka orättvisorna genom att klyftan växer mellan välutbildade och lågutbildade samt mellan rika och fattiga nationer. Den bästa lösningen är att hjälpa varje individ och nation att anpassa sig, genom högre kvalitet och bättre tillgång till utbildning för människor i alla åldrar.

4.2

EESK och arbetsmarknadens parter har yttrat sig om hur systemet med ”flexicurity” bör utformas för att hjälpa människor att på ett mer framgångsrikt sätt hantera övergången från en anställning till en annan i en värld som präglas av allt snabbare ekonomiska förändringar.

4.3

Den 5 december antog rådet för sysselsättning och sociala frågor (13) ett antal gemensamma principer för flexicurity som banar vägen för medlemsstaterna att införa flexicurity i de nationella reformprogrammen och därefter nationellt i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

4.4

EESK skulle vilja se att man i större utsträckning uppmärksammar aktiva politiska åtgärder för ökad integrering och lika möjligheter för grupper som diskrimineras på arbetsmarknaden: personer över 50, kvinnor, etniska minoriteter och lågutbildade personer som lämnar skolan i förtid.

5.1

EU upplever för närvarande effekterna av en global finans- och börskris. Den monetära unionen och ett snabbt agerande från Europeiska centralbankens sida för att stävja oron tycks ha spelat en positiv roll. Genom att i hög grad ha ökat likviditeten på penningmarknaden har ECB först och främst bidragit till att lindra förtroendekrisen inom banksektorn, genom att minska risken för en betydande åtstramning av kreditvillkoren för företag och hushåll. Frånvaron av valutarisker och låga landsspecifika riskpremier har för det andra inneburit att mer utsatta ekonomier inom EU har kunnat möta oron på finansmarknaden utan att påverkas nämnvärt.

5.2

Instabiliteten på de globala finansmarknaderna och en svagare USA-dollar påverkar EU, bl.a. genom en betydande appreciering av euron som orsakas av att ECB upprätthåller en alltför hög styrränta och av att det förs en valutapolitik som kännetecknas av devalveringar i konkurrenssyfte i andra delar av världen, vilket kommer att få negativa konsekvenser för EU:s ekonomi på medellång sikt.

5.3

Den senaste utvecklingen på världens finansmarknader visar att det finns behov av skärpta försiktighetsregler, bättre samordning och kommunikation mellan tillsynsmyndigheter och centralbanker samt ökad insyn och bättre rapportering.