52008DC0533

Kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén - Utvärdering av det prioriterade temaområdet Informationssamhällets teknik i sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration /* KOM/2008/0533 slutlig */


[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 4.9.2008

KOM(2008) 533 slutlig

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Utvärdering av det prioriterade temaområdet Informationssamhällets teknik i sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration

KOMMISSIONENS MEDDELANDE TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN OCH REGIONKOMMITTÉN

Utvärdering av det prioriterade temaområdet Informationssamhällets teknik i sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration

(Text av betydelse för EES)

1. Inledning

Inom ramen för strategin i2010[1] ska detta meddelande belysa resultaten och rekommendationerna från en utvärdering av det prioriterade temaområdet Informationssamhällets teknik i sjätte ramprogrammet för forskning, teknisk utveckling och demonstration. Meddelandet redogör för kommissionens ursprungliga reaktioner och de åtgärder som redan vidtagits eller planeras. Utvärderingen genomfördes mellan maj 2007 och maj 2008 i enlighet med kraven i budgetförordningen[2], dess genomförandebestämmelser[3] och bestämmelserna om utvärdering av sjunde ramprogrammet[4].

2. Bakgrund

Sjätte ramprogrammet[5] syftade till att främja det europeiska området för forskningsverksamhet och stärka det europeiska näringslivets ekonomiska och tekniska grunder och internationella konkurrenskraft. Samtidigt skulle det främja forskning till stöd för EU:s övriga politik.

Programmet genomfördes mellan 2003 och 2006, och den största delen av investeringarna gick till en rad prioriterade temaområden som var avsedda att fokusera och integrera gemenskapsforskningen. 3 984 miljoner euro investerades i det prioriterade temaområdet Informationssamhällets teknik och ytterligare 216 miljoner euro investerades i höghastighetsnät som ska koppla samman europeiska forskningsinstitutioner med andra i världen. I sjunde ramprogrammet har en budget på 9 050 miljoner euro avsatts för Informations- och kommunikationsteknik för perioden 2007–2013.

3. Genomförande av utvärderingen

Utvärderingen syftade till att bedöma de systemomfattande effekterna av forskningen kring informationssamhällets teknik inom sjätte ramprogrammet, och se hur de har bidragit till ramprogrammet och EU:s mer allmänna strategiska mål. Den var främst inriktad på att undersöka investeringarnas relevans, effektivitet, resultat, nytta och hållbarhet[6].

Utvärderingen genomfördes av en grupp oberoende sakkunniga på hög nivå[7], med Esko Aho som ordförande. Gruppen bistods av professionella utvärderare[8] och hade till uppgift att analysera programdokumentationen och resultat- och konsekvensindikatorer. Den byggde sin analys på kommentarer från de viktigaste berörda parterna inom IKT-sektorn och från organisationer som forskar på IKT-området, men också från ledande figurer inom näringslivet, riskkapitalister och akademiker. Resultaten diskuterades med medlemmar i Europaparlamentets ITRE-utskott och medlemsstaternas delegationer i programkommittén för Informationssamhällets teknik.

I bilaga 1 finns utvärderingsrapporten, som också distribuerats på annat sätt, bl.a. på webbplatsen Europa[9], och lagts fram inför programkommittén för Informationssamhällets teknik och den rådgivande gruppen för Informations- och kommunikationsteknik .

4. Kommissionens första reaktioner, åtgärder som vidtagits eller planeras

Kommissionen välkomnar rapporten och tar uppmärksamt del av de 23 rekommendationerna i nedanstående ruta. Det vore önskvärt att ta upp dessa i en omfattande debatt om EU:s strategi för innovation på IKT-området.

Man försöker ständigt förenkla och minska den administrativa bördan, inom ramen för vad sund ekonomisk förvaltning tillåter. Inom sjunde ramprogrammet godtas schablonbelopp för omkostnader för vissa deltagare, bland annat små och medelstora företag, och man kan också använda genomsnittskostnader för personal. Förhandskontroller av deltagarnas ekonomiska förhållanden görs bara för projektsamordnare och deltagare som ansöker om mer än 0,5 miljoner euro i bidrag. Det tidigare kravet på att sökande ska ställa en ekonomisk säkerhet har ersatts med en garantifond, och revisionsintyg krävs endast för kostnader som överstiger 0,375 miljoner euro. Numera finns det också ett enhetligt registreringssystem för deltagarna, så att varje deltagande organisation endast behöver registrera sig en gång. För varje redovisning ersätts kostnaderna, och rapporteringsschemat kan anpassas för varje projekt.

För att öka flexibiliteten kan projektkonsortiet omfördela budgeten till olika deltagare utan att informera kommissionen, och konsortierna har full förvaltningsfrihet. De kan byta deltagare i överensstämmelse med de regler de själva fastställer i sitt konsortieavtal, och behöver då bara meddela kommissionen.

För att få med fler små, snabbväxande företag kan gemenskapen nu ersätta upp till 75 % av kostnaderna för små och medelstora företag, universitet och offentliga organisationer, mot 50 % under sjätte ramprogrammet. Förvaltningskostnader ersätts till 100 % utan tak, och förhandsbetalningen uppgår normalt sett till 50 % av gemenskapens bidrag.

Aho-rapportens 23 rekommendationer: Det rekommenderas att inom sjunde ramprogrammet satsa på fortsatt konsolidering av offentlig-privata partnerskap av mer permanent art, som gemensamma teknikinitiativ. Det rekommenderas att fortsätta att se till att stödet till små och medelstora företag respektive stora företag inte delas upp i olika kategorier eller stödverktyg. Det bör skapas en plattform inom sjunde ramprogrammet för nya och snabbväxande företag som behöver hitta riskkapitalinvesterare. Deltagare från länder utanför EU bör uppmuntras i alla projekt, både från utvecklingsländer och industriländer. Systemet för rådgivning (t.ex. den rådgivande gruppen för informationssamhällets teknik) bör internationaliseras genom anslutning av toppforskare och -ingenjörer från hela världen. Arbetsprogrammet bör återspegla de senaste internationella utvecklingarna och problemen. Det kan krävas en flexiblare metod för att snabbare integrera nya, intressanta utvecklingar inom området. Forskningen bör inriktas på att underbygga en världsledarposition för EU på de områden där man redan har försprång och där nya möjligheter att ta ledningen yppar sig. EU måste vara selektivt och inte försöka få en ledande position på varje område. E-infrastrukturmetoden bör utvidgas till mer tillämpnings- och användarinriktade plattformar inom andra sektorer. Redovisningskontroller av gemensamma teknikinitiativ ska genomföras av medlemsstaterna och deltagande företag, med minsta möjliga ingrepp på gemenskapsnivå. Gruppen rekommenderar varmt att utveckla en mer förtroendebaserad hållning gentemot deltagarna i alla faser. Ett litet antal rötägg borde inte få stå i vägen för nyskapande. Ansökningarna bör göras kortare och mindre detaljerade avseende arbetsetapperna. I stället bör de inriktas på att motivera partnerskapen, och särskilt införandet av mycket innovativa deltagare. Mer fullständig och relevant återkoppling bör tillhandahållas sökande vars förslag inte finansieras. Ett nytt förfarande bör testas, där förslagen inte utvärderas till fullo från början. Alla ansökningar som klarar ett antal grundläggande kontroller bör få ett litet startbidrag för en inledande fas. Därefter kan de projekt som visar sig vara framgångsrika väljas ut för fullständig projektfinansiering. Genom att finansiera projekt utgående från faktiska resultat i stället för löften och rykten skulle minska det inledande pappersarbetet och vara ett effektivt sätt att dra till sig innovativa (små-)företag som annars inte skulle ansöka om gemenskapsstöd. Det bör övervägas om tvåstegsutvärderingen från den öppna delen av programmet för framtida och ny teknik tillandra delar av programmet: tänkbara deltagare lämnar först in en allmän beskrivning av sitt projektförslag, och redogör först i större detalj om de väljs ut. Rapportering är tidsödande och görs ofta vid fel tid. Den bör optimeras så att deltagarna kan rapportera när det finns något att rapportera om. Forskningen bör kunna riktas på nya prioriteringar om det visar sig nödvändigt under projektets genomförande. Likaså bör partnerskapets sammansättning kunna skötas mer flexibelt under projektets gång, så att det blir möjligt att byta ut partners om forskningen går åt ett håll som gör det önskvärt att ta in nya partners eller byta ut gamla. Gruppen rekommenderar en mer strategisk användning av standardisering för att skapa nya, EU-omfattande marknader. Standardisering behövs för att dra fram innovationer och skapa konkreta marknader för nya produkter och tjänster. Gruppen välkomnar kommissionens nyligen framlagda meddelande om förkommersiell upphandling, och rekommenderar nya initiativ för att låta myndigheter upphandla utvecklingen av nyskapande varor och tjänster. EU:s gemensamma marknad måste bli lönsammare för företagsänglar och riskkapitalister, och europeiska investeringsfonder bör utnyttjas effektivare för att dra fram innovationer som gjorts inom ramprogrammen. Där detta inte kan överlåtas åt marknaden skulle det vara i allmänhetens intresse med en mer strategisk satsning på standardisering på EU-nivå, utgående från driftskompatibilitet och utveckling av standarder där det finns ett väldokumenterat behov av samstämmiga innovativa tjänster och europeiskt ledarskap. Sammanlänkningen av stora regionala och nationella e-infrastrukturer bör vidareutvecklas. Det behövs EU-övergripande plattformar och infrastrukturer inom sektorer som e-förvaltning (särskilt upphandling) e-hälsovård (gränsöverskridande tillämpningar), logistik och transport. Övergripande forskning och utveckling bör kompletteras med andra insatser som offentlig upphandling både på nationell och europeisk nivå. |

1. Kommissionen håller med om att det krävs ytterligare insatser för att öka programmets globala effekter inom de områden där EU kan ta ledningen. Alla projekt är i dag öppna för deltagare från över 150 länder med internationella samarbetsavtal. De kan delta på samma villkor som de 38 länder som antingen är medlemsstater eller associerade länder. Ett nytt finansieringsinstrument finns tillgängligt för bredare internationellt samarbete. Kommissionen kommer att undersöka möjligheterna att ytterligare öka IKT-forskningens internationella dimension.

Kommissionen håller också med om att det europeiska innovationsklimatet är av avgörande betydelse för ett effektivt utnyttjande av IKT-forskningens resultat, och välkomnar särskilt gruppens rekommendationer beträffande systemförändringar. Det är viktigt att EU blir mer attraktivt för investering i forskning och innovation, och att gynnsamma villkor skapas för att små, högteknologiska företag ska kunna växa och frodas. I första hand kommer kommissionen att undersöka mekanismer för att hjälpa nya och snabbväxande företag att hitta riskkapitalinvesterare. Sedan kommer kommissionen att undersöka möjligheterna att skynda på förfarandena för utveckling av standarder och specifikationer för innovativa produkter och tjänster. Och slutligen kommer kommissionen att försöka skapa mer övergripande ”ekosystem” för innovation[10] för att motverka splittringen av offentliga och privata marknader för innovativa lösningar, utnyttja synergier och samordna de europeiska insatserna på ett mer systematiskt sätt. En sådan satsning skulle kunna bygga på pionjärmarknadsinitiativet[11] och förkommersiell upphandling[12] , men också ta hänsyn till erfarenheterna från de gemensamma teknikinitiativen, gemensamma nationella forskningsprogram och europeiska teknikplattformar.

5. Slutsatser

Kommissionen uppmanar Europaparlamentet och rådet att beakta utvärderingsgruppens synpunkter och rekommendationer och fundera på hur man bäst kan omsätta dem i praktiken. I synnerhet håller kommissionen med om att ett viktigt återstående problem att lösa är hur man kan minska byråkratin ytterligare. Den håller med gruppen om att man måste börja tillämpa reglerna för forskningsfinansiering på ett risktolerantare sätt. Kommissionen är också övertygad om att Europaparlamentet och rådet har en viktig roll att spela i uppbyggnaden av en sådan förtroendebaserad struktur, och uppmanar dem att ta hänsyn till detta i de fortsatta diskussionerna om reglerna för deltagande i ramprogrammen och om budgetförordningen.

Kommissionen kommer att rådgöra om synpunkterna och rekommendationerna för att försöka öka flexibiliteten, minska byråkratin och uppfylla kravet på att ge forskningen på EU-nivå större strategisk genomslagskraft. Därför startar kommissionen ett offentligt samråd online om mer omfattande och långsiktiga strategiska aspekter, utöver den här utvärderingsrapporten. Resultaten kommer att sammanfattas i ett meddelande om IKT-forskning och innovation i början av 2009.

Man kommer också att undersöka hur effektiva de nya åtgärderna har varit i samband med halvtidsutvärderingen av IKT-forskningen i sjunde ramprogrammet. Denna utvärdering kommer att bli tillgänglig i slutet av 2009, som grund för vidare diskussioner.

BILAGA 1 VIKTIGA IAKTTAGELSER OCH REKOMMENDATIONER I UTVÄRDERINGSRAPPORTEN

Innovation inom informations- och kommunikationsteknik (IKT) är av största vikt för EU:s konkurrenskraft och ekonomiska välfärd. Det utgör grunden för en kunskapsbaserad ekonomi, och utvecklingen och användningen av IKT är en förutsättning för hållbar tillväxt och produktivitet. Investeringar i forskning och teknisk utveckling kring informationssamhället har därför med rätta varit ett prioriterat tema i sjätte ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling, och mellan 2003 och 2006 avsattes 4 miljarder euro för denna prioritering.

Vid denna utvärdering av det prioriterade temaområdet för IKT har man undersökt hur forskningen har bidragit till att skapa ny kunskap och innovation, och att omvandla innovation till ekonomisk tillväxt och välfärd inom ramen för de mer allmänna innovationssystemen i Europa.

Forskningsinvesteringen har skötts väl och varit framgångsrik när det gäller uppnåendet av målen. Finansieringsmekanismen kan emellertid göras flexiblare och enklare, och EU-forskningens globala effekter på detta område kan förstärkas. Flexiblare programförvaltning kan bidra till att engagera fler snabbväxande företag. Kommissionen skulle kunna genomföra de flesta rekommendationer som gruppen gör avseende forskningsförvaltningen under sjunde ramprogrammet (mellan 2010 och 2013).

Andra rekommendationer kan kräva mer långsiktiga satsningar eller gå utöver ramprogrammens tillämpningsområde och röra mer allmänna strategiska och politiska aspekter. Skapandet och utnyttjandet av ny kunskap och nytt kunnande i EU är beroende av en mängd olika strategier och åtgärder som påverkar ”innovations-ekosystemet”. För att avlägsna hindren för innovation och främja bättre samarbete mellan användare, forskare och företag (inte minst inom regionala innovationssystem) krävs systemförändringar.

Vid utvärderingen har man identifierat ett antal möjligheter att förbättra klimatet för innovation från IKT-forskning i EU:s ramprogram. Samspelet med riskkapitalinvesterare, regionala innovationsstrategier och offentlig upphandling måste öka. Det krävs också mer strategiska och EU-övergripande insatser för standardisering, utveckling av pionjärmarknader och mobilisering av offentlig-privata samarbeten, som exempelvis de gemensamma teknikinitiativ som startades till följd av verksamhet inom sjätte ramprogrammet.

1. FÖRVALTNING AV EUROPEISK FORSKNINGSINVESTERING

1.1. Nytta och hållbarhet – vilken roll spelar sjätte ramprogrammets IST-program?

Utan EU-stöd skulle mycket av den forskning som EU samfinansierat inom sjätte ramprogrammets IST-program aldrig ha genomförts, eller endast ha genomförts i mycket begränsad form. Sjätte ramprogrammets IST-program har därför spelat en viktig roll för att utveckla forskningen på EU-nivå och globalt. Detta gäller särskilt de områden där det krävs en kritisk massa, omfattande samråd och nya synvinklar, eller för forskning som måste delas med en framstående grupp sakkunniga på området.

Resultaten har stor hållbarhet. Deltagarna har stora fördelar av de starkare nätverken, ny kunskap och nytt kunnande. Nätverken är av avgörande betydelse, och många deltagare utvecklar långvarigt samarbete. En del nätverk har blivit fasta strukturer och utgör nu kärnan i mer omfattande samarbetsnät, t.ex. de europeiska teknikplattformarna. Därför har man infört gemensamma teknikinitiativ för att bygga ut det offentlig-privata forskningssamarbetet på EU-nivå. De nya gemensamma teknikinitiativen för nanoelektronik och inbyggda datorsystem är goda exempel på hur ramprogrammet kan få positiva långtidseffekter.

Det rekommenderas att inom sjunde ramprogrammet satsa på fortsatt konsolidering av offentlig-privata partnerskap av mer permanent art, som gemensamma teknikinitiativ.

1.2. Effekter – resultaten av sjätte ramprogrammets IST-program

Småföretagens deltagandesiffror har över det hela räknat legat kvar över 20 %, dvs. en bra bit över det mål på 15 % som Europaparlamentet och rådet satt. Däremot är de snabbväxande företagens delaktighet i programmet dålig. Man kan fråga sig i vilken utsträckning ramprogrammet är av intresse och tillgängligt för snabbväxande företag, och huruvida de skulle kunna komma åt riskkapital och få tillträde till europeiska marknader och världsmarknader om de deltog.

Både små och stora företag är skyldiga att skapa optimala villkor för små och medelstora företags tillväxt, och finansieringsmekanismerna ska vara öppna för alla typer av företag. Både stora och små företag har sin roll i innovations-ekosystemet, och båda är viktiga för varandra. Det är positivt att forskningssamarbetet inom ramprogrammet gör det möjligt för små och stora företag att arbeta tillsammans i de flesta projekten. De mindre riktade forskningsprojekten får emellertid inte bli ett specialinstrument för små och medelstora företag, och större integrerade projekt får inte domineras alltför mycket av stora företag.

Det rekommenderas att fortsätta att se till att stödet till små och medelstora företag respektive stora företag inte delas upp i olika kategorier eller stödverktyg.

Forskningsnät som skapats genom deltagande i EU-projekt har lett till effektivare kunskapsöverföring mellan organisationer och skyndat på spridningen av information och bidragit till de inblandades mobilitet. Förändringar i forskningssamarbeten till följda av deltagande i ramprogrammet är ett av de tydligaste tecknen på att EU:s investeringar ger resultat. Många deltagare rapporterar att de starka nätverk som skapats inom ramprogrammet lever vidare som grund för framtida forskningssamarbete.

Ofta är forskningen av grundläggande art, som ligger långt från marknaden, och syftar inte direkt till marknadsintroduktion av nya produkter och tjänster. Hittills har man inte gjort mycket för att koppla deltagarna till riskkapitalvärlden. Under perioden fram till 2002 började man utveckla ett instrument för att främja sådana förbindelser, men den ekonomiska nedgången därefter gjorde att det inte följdes upp. Det är nu dags att fundera på att återinföra sådana instrument.

Det bör skapas en plattform inom sjunde ramprogrammet för nya och snabbväxande företag som behöver hitta riskkapitalinvesterare.

I avsnitt 2.1 ges ytterligare rekommendationer om hur man kan förstärka dessa kontakter och främja kommande marknadsinnovationer.

Dt internationella samarbetet mellan EU och Kina, Indien och Afrika har ökat, och 60 % av de 25 viktigaste innovationsledarna på global nivå deltar i programmet. Integrerade projekt har visat sig vara effektiva för att koppla europeiska IST-forskning till det globala innovationssystemet. Internationellt samarbete bör emellertid också utnyttjas för att ge Europas forskare tillgång till den bästa vetenskapen och forskningen i världen, så att de kan bygga vidare på denna. Det rekommenderas därför att ytterligare globalisera ramprogrammet, så som beskrivs nedan.

1.3. Globalisering av ramprogrammet

Europa har inte råd att skärma av sig på FoU-området. Europas forskare måste samarbeta med de ledande forskarna i världen, både i och utanför EU. Vi måste öppna oss mer för världen så att vi får tillgång till de bästa hjärnorna och idéerna när vi utvecklar den europeiska forskningen, oberoende av varifrån de kommer. Dessutom kommer en del teknik som utvecklats i Europa att behöva introduceras på andra marknader, i samarbete med företag från länder utanför EU, för att så småningom komma europeiska företag och konsumenter till godo.

Om de bästa forskarna i världen deltar i ramprogrammet blir det också attraktivare för de bästa forskarna i Europa. Det är särskilt viktigt för mycket innovativa, snabbväxande småföretag som i dag är underrepresenterade i programmet. Om de får tillfälle att samarbeta med världens bästa forskare och innovatörer kan de bli mer motiverade att delta i programmet.

Samarbetet har visserligen byggts ut, inte minst med Asien och Afrika, men gruppen rekommenderar ändå följande ytterligare insatser för att programmet verkligen ska bli globalt:

Främja deltagande från länder utanför Europa i alla projekt. Deltagande från både utvecklingsländer och industriländer utanför EU bör uppmuntras.

Systemet för rådgivning (t.ex. den rådgivande gruppen för informationssamhällets teknik) bör internationaliseras genom anslutning av toppforskare och -ingenjörer från hela världen.

Arbetsprogrammet bör återspegla de senaste internationella utvecklingarna och problemen. Det kan krävas en flexiblare metod för att snabbare integrera nya, intressanta utvecklingar inom området.

Forskningen bör inriktas på att underbygga en världsledarposition för EU på de områden där man redan har försprång och där nya möjligheter att ta ledningen yppar sig. EU måste vara selektivt och inte försöka få en ledande position på varje område.

1.4. Betydelse och strategisk verkan – sjätte ramprogrammets IST-program och EU:s övergripande mål

Investeringar i IST-forskning mellan 2003 och 2006 har bidragit till att bibehålla och skapa EU:s ledande position i världstoppen inom flera forskningsområden, men har inte alltid lett till pionjärmarknadskapacitet inom IKT och tillämpningar. Sjätte ramprogrammets IST-program har bidragit till att ge EU en ledarposition inom mobiltelefoni, och inom forskningen kring höghastighetsnät, särskilda högeffektiva datornät (Grids), avancerad robotteknik och audiovisuella system. I fråga om utveckling och användning av höghastighetsinfrastruktur för vetenskap och forskning har världsledarskap uppnåtts. Här har det skapats chanser för nya marknadsaktörer (inte minst små och medelstora företag) utöver de ledande företagens fortsatta deltagande. Stöd till ny teknik har lett till ledarställning inom kvantumkommunikation, nanoelektronik och komplexa system.

Den framgångsrika utvecklingen av elektroniska höghastighetsnät (e-infrastruktur) har visat hur viktigt EU:s ingripande varit för infrastrukturutvecklingen. Dessa initiativ har gjort EU till en ledande aktör på världsmarknaderna.

E-infrastrukturmetoden bör utvidgas till mer tillämpnings- och användarinriktade plattformar inom andra sektorer.

Det europeiska området för forskningsverksamhet har förstärkts med bland annat integrerade projekt, spetsforskningsnät och projektgrupperingar. Europeiska teknikplattformar har utvidgat sitt samarbete utöver de individuella projekt som finansierats i sjätte ramprogrammets IST-program. Detta har lett till mer omfattande samspel med nationella initiativ och den privata sektorn, och utgör ett viktigt steg på vägen till nya gemensamma teknikinitiativ. Dessa är i sin tur ett incitament för näringslivet och medlemsstaterna att öka sin FoU-finansiering. De ger möjlighet att skapa nya samarbeten mellan offentligfinansierade och privata forskningsorganisationer, inte minst på områden där forskning och teknisk utveckling kan främja EU:s konkurrenskraft och öka livskvaliteten. De kan därför sägas vara pionjärer när det gäller att koppla samman offentlig och privat forskning, och de har blivit en fast beståndsdel av sjunde ramprogrammet.

Både gemensamma teknikinitiativ och ”levande laboratorier”[13] kan bidra till att ytterligare stärka innovationsprocessen inom andra områden. De står för en mer systembunden strategi som kopplar samman utbudssidan (företag och forskare) med efterfrågesidan (användare och myndigheter). Gemensamma teknikinitiativ och ”levande laboratorier” kan också fungera som bas för riktad offentlig upphandling av innovation. Gruppen fruktar emellertid att gemensamma teknikinitiativ kan utsättas för onödigt stränga administrativa kontroller från EU:s sida som kan bromsa innovation och avskräcka innovativa företag från att delta. Detta har visat sig vara fallet i ramprogrammet.

Gruppen rekommenderar att redovisningskontroller av gemensamma teknikinitiativ genomförs av medlemsstaterna och deltagande företag, med minsta möjliga ingrepp på gemenskapsnivå.

1.5. Effektivitet – mindre byråkrati

Det är viktigt att försöka uppnå forskningsmålen så kostnadseffektivt som möjligt. Det krävs ytterligare förenklingar och minskning av den administrativa bördan inom ramprogrammet, både för deltagarna och kommissionen. Under ramprogrammet skedde inga större förenklingar, eftersom man ännu var ovan vid de nya instrumenten och antalet deltagare i integrerade projekt och spetsforskningsnätverk var så stort. Vid övergången till sjunde ramprogrammet gjordes några förbättringar, men förenklingar och ökad flexibilitet behövs fortfarande. Kommissionen bör undersöka ytterligare möjligheter till förenklingar.

1.6. Förenklad förvaltning

Kommissionens åtgärder för att se till att offentliga medel används korrekt kan ofta hindra programmen från att nå sin fulla potential. Exempelvis avskräcks många av de mest innovativa företagen, inte minst snabbväxande småföretag, från deltagande i forskningsprogrammen på grund av de omständliga förfarandena både vid ansökning och genomförande.

Systemet för utvärdering av ansökningar kan avskräcka nykomlingar: återkopplingen till de sökande som inte får bidrag om kvaliteten på deras ansökan anses av de sökande vara dålig, jämfört med vad de får från den privata sektorns finansieringskällor; utvärderingsförfarandet, som bygger på samförstånd, leder ofta till att projekt med graduell utveckling väljs före radikala nydaningar och det är svårt att få näringslivets bästa forskare att ställa upp som granskare.

Dessa problem är vanliga i all offentligfinansierad forskning, men i sjätte ramprogrammet förvärrades de delvis av att nya instrument infördes och omkostnaderna ökade till följd av de mycket stora projektkonsortierna.

Gruppen rekommenderar varmt att utveckla en mer förtroendebaserad hållning gentemot deltagarna i alla faser. Ett litet antal rötägg borde inte få stå i vägen för nyskapande. Nedan redogörs det i detalj för hur en sådan strategi kan utvecklas.

Man bör försöka införa förenklingar och ökad flexibilitet i alla tre huvudfaser i ett projekts livscykel: ansökan, utvärderingen av projektförslagen och förvaltningen av finansierade projekt.

På ansökningsstadiet rekommenderas följande:

Man bör begära kortare ansökningar som är mindre detaljerade avseende arbetsetapperna. I stället bör man inrikta bedömningen på partnerskapens lämplighet och särskilt på om mycket innovativa deltagare ingår.

På utvärderingsstadiet rekommenderas följande:

Mer fullständig och relevant återkoppling bör tillhandahållas sökande vars förslag inte finansieras.

Man bör pröva en metod där projektförslagen inte granskas fullständigt från början. Alla ansökningar som klarar ett antal grundläggande kontroller bör få ett litet startbidrag för en inledande fas. Därefter kan de projekt som visar sig vara framgångsrika väljas ut för fullständig projektfinansiering. Att finansiera projekt utgående från faktiska resultat i stället för löften och rykten skulle minska det inledande pappersarbetet och vara ett effektivt sätt att dra till sig innovativa (små-)företag som annars inte skulle ansöka om gemenskapsstöd.

Det bör övervägas om tvåstegsutvärderingen från den öppna delen av programmet för framtida och ny teknik tillandra delar av programmet: tänkbara deltagare lämnar först in en allmän beskrivning av sitt projektförslag, och redogör först i större detalj om de väljs ut. Det kan leda till merarbete för kommissionen i de tidigare stadierna, och förlänga utvärderingsförfarandet, men skulle minska bördan med förslagsförberedelserna betydligt för forskarvärlden.

På projektförvaltningsstadiet är det största problemet att det finns så lite flexibilitet och att forskningen måste genomföras enligt ett fast tidsschema och med samarbetspartners som bestämts i förväg. Därför rekommenderas följande:

Rapporteringen, som är tidsödande och ofta görs vid fel tid, bör optimeras och ge deltagarna möjlighet att rapportera när det finns något att rapportera om.

Forskningen bör kunna riktas på nya prioriteringar om det visar sig nödvändigt under projektets genomförande.

Likaså bör partnerskapets sammansättning kunna skötas mer flexibelt under projektets gång, så att det blir möjligt att byta ut partners om forskningen går åt ett håll som gör det önskvärt att ta in nya partners eller byta ut gamla.

2. ALLMÄNNA STRATEGISKA REKOMMENDATIONER: UPPNÅ MAXIMALA TILLVÄXT- OCH VÄLFÄRDSFÖRDELAR GENOM EU:S INNOVATIONS-EKOSYSTEM

IKT är en vitt spridd teknik som öppnar många nya möjligheter, och som är beroende av ett dynamiskt FoU- och innovations-”ekosystem”. Det räcker inte med att bara ge stöd på utbudssidan till FoU, som i ramprogrammet. Man måste också förstärka sambanden mellan FoU och innovations-ekosystemen i EU. Man måste samtidigt driva på FoU och locka fram marknadsefterfrågan och offentliga tjänster (”push and pull”), och för detta krävs insatser både på nationell och regional nivå och på EU-nivå.

Gruppen har därför ägnat en stor del av sin utvärdering åt dessa faktorer, som påverkar resultaten av EU:s forskning. Många av gruppens rekommendationer berör därför systeminriktade insatser som faller utanför förvaltningen av ramprogrammet, men som måste kopplas till detta. Insatser krävs på många områden, men gruppen har främst inriktat sig på två frågor:

- Utveckling av nya marknader.

- Förbättring av EU:s infrastruktur och driftskompatibilitet.

2.1. Utveckling av nya marknader

Innovation förutsätter nya kapitalinvesteringar, men det är svårare att komma åt riskkapital i Europa än i USA. Under sjätte ramprogrammet var tillgången till riskkapital på ett tidigt stadium (sådd- och startkapital) ungefär hälften så stor i EU som i USA. Samtidigt utnyttjar myndigheterna i EU inte i tillräcklig utsträckning sin betydande upphandlingsmakt för att främja innovation genom upphandling av innovativa tjänster och innovativ teknik.

Kunskapsflödet mellan EU och USA går i båda riktningar, men nettoflödet går från EU till USA. Företagen väljer visserligen ofta att genomföra sin forskning i EU, men marknadsintroduktionen av forskningsresultaten sker inte sällan i USA, vilket ytterligare förstärks av att de flesta av de femtio ledande företagen inom IKT-sektorn är amerikanska eller japanska.

För att förbättra ”ekosystemen” för FoU och innovation i EU måste man öka efterfrågan efter innovativa lösningar och finansieringen av snabbväxande innovativa företag.

Stärka efterfrågan efter innovativa lösningar

För att se till att FoU-resultat omsätts i tillväxt och fördelar för samhället måste man komplettera dem med olika efterfrågeinriktade insatser.

Gruppen rekommenderar en mer strategisk användning av standardisering för att skapa nya, EU-omfattande marknader. Standardisering behövs för att dra fram innovationer och skapa konkreta marknader för nya produkter och tjänster.

Den offentliga sektorn har potentialen att skapa efterfrågan efter innovativa tjänster och varor. I dag står offentlig upphandling för ungefär 17 % av EU:s BNP. Historiskt sett har det varit en av de starkaste drivfjädrarna för innovation och införande av ny teknik. Men EU ligger efter USA, där offentlig upphandling spelar en avgörande roll för innovationen. Det finns alltså utrymme för en betydligt större värdegenerering i ramprogrammet om den offentliga upphandlingen av innovation förstärks på regional, nationell och europeiska nivå. Samtidigt bör det påpekas att forskning och upphandling av innovation inte bara får inriktas på produkter, utan också på utveckling av nya, innovativa tjänster.

Gruppen välkomnar kommissionens nyligen framlagda meddelande om förkommersiell upphandling , och rekommenderar nya initiativ för att låta myndigheterna genom upphandling stimulera utvecklingen av nyskapande varor och tjänster.

Öka tillgången till finansiering

EU ligger efter USA när det gäller tillgänglighet till finansiering för att främja företagens tillväxt. Tillgången till riskkapital är otillräcklig i EU, och teknik och tjänster med kommersiell potential som utvecklats av små, höginnovativa EU-företag drar ofta till sig amerikanska investeringar. Dessa företags tillväxtfördelar leds i praktiken om från EU till USA. Europa måste vara konkurrenskraftigt inte bara inom teknikutveckling, utan också vad gäller tillgång till kapital för innovation och tillväxt. Vi måste säkra EU-resurser för att hjälpa dessa företag att växa. Därigenom bygger man också en ny grundval av innovativa företag som kan delta i ramprogrammen. En förutsättning för väl fungerande finansmarknader för innovation och tillväxt är tillgången till företagsänglar, såddkapital och fullskaligt riskkapital.

EU:s gemensamma marknad måste bli lönsammare för företagsänglar och riskkapitalister, och europeiska investeringsfonder bör utnyttjas effektivare för att dra fram innovationer som gjorts inom ramprogrammen.

2.2. Förbättring av EU:s infrastruktur, standarder och driftskompatibilitet.

Ett område där ett europeiskt mervärde kan uppnås är utvecklingen av gränsöverskridande infrastruktur, driftskompatibilitet och, i vissa sektorer, standarder.

I vissa fall driver marknaden utvecklingen av de-facto-standarder genom konkurrens. Nationella bestämmelser och seder kan emellertid utgöra hinder för utvecklingen av europeiska och globala standarder. Därigenom splittras marknaderna upp, och det blir svårt för EU:s företag att dra största möjliga fördel av den gemensamma europeiska marknaden.

Där detta inte kan överlåtas åt marknaden skulle det vara i allmänhetens intresse med en mer strategisk satsning på standardisering på EU-nivå, utgående från driftskompatibilitet och utveckling av standarder där det finns ett väldokumenterat behov av samstämmiga innovativa tjänster och europeiskt ledarskap.

Sammanlänkningen av stora regionala och nationella e-infrastrukturer bör vidareutvecklas. Det behövs EU-övergripande plattformar och infrastrukturer inom sektorer som e-förvaltning (särskilt upphandling) e-hälsovård (gränsöverskridande tillämpningar), logistik och transport. Övergripande forskning och utveckling bör kompletteras med andra insatser som offentlig upphandling både på nationell och europeisk nivå.

[1] Se webbplats: http://ec.europa.eu/information_society/eeurope/i2010/index_en.htm.

[2] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 248, 16.9.2002, s. 1.

[3] Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget, EGT L 357, 31.12.2002, s. 1.

[4] Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007-2013), (EGT L 412, 30.12.2006, s. 1).

[5] Se http://fp6.cordis.lu/fp6/home.cfm.

[6] Se webbplats: http://ec.europa.eu/budget/evaluation/Key_documents/regureq_en.htm.

[7] Gruppens sammansättning: E. Aho (ordförande) – f.d. premiärminister i Finland och ordförande i Jubileumsfonden för Finlands självständighet (Sitra), M. Cosnard - Professor vid Polytechnic School of the University of Nice-Sophia Antipolis, ordförande och vd i INRIA, H-O. Henkel - Professor vid Universität Mannheim och f.d. vd i IBM Europe, Middle East and Africa samt f.d. ordförande i tyska indusriförbundet, L. Soete – direktör för UNU-MERIT, N. Stame – Professor i socialpolitik vid universitetet La Sapienza i Rom och grundande medlem och första ordförande i AIV, P. Telička – f.d. EU-kommissionär och chefsrådgivare, European Policy Centre.

[8] Ramboll Management, anlitade genom det ramavtal om utvärdering och liknande tjänster som slutits med Europeiska kommissionens generaldirektorat för budgetfrågor.

[9] Se webbplats: http://ec.europa.eu/dgs/information_society/evaluation/rtd/fp6_ist_expost/index_en.htm.

[10] Ett nätverk där forskare och företagare samverkar med investerare och marknader.

[11] Meddelandet om ett pionjärmarknadsinitiativ för Europa, KOM(2007) 860.

[12] Meddelandet om förkommersiell upphandling: att driva på innovation för att få offentliga tjänster av hög kvalitet i Europa, KOM(2007) 799.

[13] Levande laboratorier är centrum för innovation och experiment på stadsnivå, ofta för mobil teknik och mobila tillämpningar, som ska föra samman användare och utvecklare för att ta fram och pröva idéer och produkter.