19.12.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 325/60

—

Regionkommittén betonar att minskade industriutsläpp är viktigt främst när det gäller luftföroreningar. Direktivet om industriutsläpp är en viktig gemenskapsåtgärd som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppnå sina utsläppsmål senast år 2020.

—

Regionkommittén anser att direktivet inte innehåller tillräckligt långtgående åtgärder i fråga om luftföroreningar och är besviken över de lågt satta utsläppsvärdena (se bilaga 1) för stora förbränningsanläggningar. Kommittén vill också framhålla att det fortfarande är stor skillnad mellan de utsläppsvärden som fastställs i förslaget och de värden som anges i BREF-dokumenten om stora förbränningsanläggningar. Dessa gränsvärden bör samordnas och skärpas.

—

Regionkommittén rekommenderar att man i direktivet inkluderar ett praktiskt översynssystem som möjliggör en översyn av delar av direktivet (t.ex. de tekniska kapitlen och gränsvärdena för utsläpp) via medbeslutandeförfarandet. Kommittén ser också med oro på den framtida anpassningen av lagstiftningen, som ska ske enligt Sevilla-processen (se bilaga 1) vilken inte är något rättsligt förfarande föreskrivet i fördraget och inte föremål för demokratisk kontroll.

—

Regionkommittén motsätter sig starkt kommissionens förslag att fastställa kriterier för beviljande av undantag som bygger på lokala förhållanden i enlighet med kommittéförfarandet.

Föredragande

:

Cor Lamers, borgmästare i Houtens kommun (NL-PPE)

1.

Regionkommittén noterar att de lokala och regionala förvaltningarna i flera av EU:s medlemsstater spelar en avgörande roll när det gäller att genomföra miljö- och näringspolitiken och att de har långtgående befogenheter när det gäller förebyggande politiska åtgärder och att upprätthålla utsläppskontroller.

2.

Regionkommittén stöder utsläppsförebyggande åtgärder och principen ”förorenaren betalar” och uppskattar därför att detta syfte anges i direktivet om industriutsläpp.

3.

Regionkommittén betonar vikten av att åtgärder vidtas vid källan. Det är av största betydelse att orsaken till nedsmutsning identifieras och att utsläpp hanteras vid källan på ekonomiskt och miljömässigt bästa sätt.

4.

I både stadsmiljö och landsbygdsområden är luft-, vatten- och markkvalitet frågor som direkt påverkar medborgarnas dagliga liv. Fortfarande står stora industrianläggningar för en avsevärd andel av luftföroreningarna i EU.

5.

Politiken för ren luft och rent vatten har en gränsöverskridande dimension och kräver därför åtgärder på EU-nivå. Regionkommittén välkomnar direktivet om industriutsläpp eftersom det är ett gemenskapsinstrument för att minska industriutsläppen vid källan.

6.

Regionkommittén är övertygad om att förslaget innehåller åtgärder som är nödvändiga och som har stora möjligheter att främja miljön. I detta hänseende ställer sig kommittén positiv till en ökad användning av BREF-dokument (referensdokument om bästa tillgängliga teknik, se bilaga 1) såsom föreslås i direktivet, eftersom detta kommer att leda till ökade miljövinster.

7.

Regionkommittén betonar att minskade industriutsläpp är viktigt främst när det gäller luftföroreningar. Direktivet om industriutsläpp är en viktig gemenskapsåtgärd som gör det möjligt för medlemsstaterna att uppnå sina utsläppsmål senast år 2020. En viktig aspekt av det nya direktivet är därför att man inkluderar mindre förbränningsanläggningar på mellan 20 och 50 MW.

8.

Regionkommittén anser att direktivet inte innehåller tillräckligt långtgående åtgärder i fråga om luftföroreningar.

9.

Regionkommittén är därför oroad över att direktivet främst kommer att leda till vinster på kort sikt. Kommittén ser med stor oro på de mycket begränsade vinsterna på lång sikt (se punkt 17).

10.

Regionkommittén betonar att IPPC-tillstånden (integrated pollution prevention and control, dvs. samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar, se bilaga 1) även fortsättningsvis bör bygga på en övergripande helhetssyn som tar hänsyn till miljö, produktion, teknisk genomförbarhet, kostnadseffektivitet och, inte minst, lokala förhållanden.

11.

Regionkommittén håller med kommissionen om att IPPC-direktivet inte genomförts på ett korrekt sätt i samtliga medlemsstater. Det har varit svårt att genomföra IPPC-direktivet och BREF-dokumenten har inte alltid använts, vilket också beror på att dokumenten är relativt tekniska och svårbegripliga.

12.

Regionkommittén konstaterar att tillstånden i högre grad återspeglar centraliserade och enhetligt fastställda standarder och krav. Även om detta verkar vara positivt blir det samtidigt svårare att genom tillstånden se vad företag gör, producerar, behandlar eller utvecklar optimalt.

13.

Regionkommittén menar att direktivet om industriutsläpp (som omfattar en översyn av IPPC-direktivet) lades fram endast några veckor efter sista dagen för genomförandet av den nuvarande IPPC-lagstiftningen, som fastställts till den 31 oktober 2007. Översynen äger med andra ord rum innan den nuvarande IPPC-lagstiftningen har fått en chans att visa att den fungerar och är effektiv, och, vilket är ännu viktigare, innan det kunnat göras en fullständig utvärdering av dess effekt i form av utsläppsminskningar.

14.

Regionkommittén anser att sammanslagningen av sju direktiv till ett är ett mycket ambitiöst projekt. Ett stegvis förfarande eller ett ramdirektiv med underliggande dotterdirektiv hade varit att föredra. Ett ramdirektiv kunde även göra det möjligt att inkludera andra direktiv – till exempel direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse – som är direkt kopplade till det, utan att äventyra framtida omarbetningar av ramdirektivet.

15.

Regionkommittén ställer sig positiv till principen om bättre lagstiftning. Kommissionens förslag att slå samman sju direktiv tycks ligga i linje med den principen. Till viss del innebär det nya direktivet en förenkling när det gäller förfarandet för att bevilja tillstånd. Kommittén anser dock att direktivets olika delar inte konsoliderats till fullo, och eftersom det fortfarande finns avgörande skillnader mellan direktivet och BREF-dokumenten har man inte löst samtliga praktiska problem.

16.

Regionkommittén undrar om den bristande överensstämmelse och de tvetydigheter som i dag kännetecknar vissa definitioner verkligen har lösts i och med det nya direktivet. Det råder till exempel fortfarande oklarhet i fråga om vilka återverkningar den nya definitionen av BAT kommer att få avseende bästa tillgängliga teknik. Om teknik avser ett vidare begrepp och inte en specifik teknisk metod kan investeringar från näringslivet underlättas samtidigt som konkurrensen blir rättvisare, vilket leder till att fler nydanande lösningar på miljöproblem kan tas fram.

17.

Regionkommittén är allvarligt oroad över vilka konsekvenser denna sammanslagning kan få för en framtida översyn. Förslaget omfattar nu flera olika områden där det krävs teknisk sakkunskap. Eftersom direktivet är både långt och komplicerat kommer det att vara mycket svårt, för att inte säga omöjligt, att se över direktivet i framtiden och att anpassa lagstiftningen till framtida behov och den tekniska utvecklingen genom att fastställa strängare driftskrav t.ex. i fråga om gränsvärden för utsläpp.

18.

Regionkommittén inser att kommissionen försöker hantera problemet med en komplicerad framtida översyn genom den koppling som görs mellan direktivet och BREF-dokumenten. I direktivet fastställs minimistandarder som måste uppnås och genom BREF-dokumenten, som det är mycket enkelt att ändra, kommer systemet att hållas uppdaterat med avseende på den tekniska utvecklingen och skärpta utsläppsnivåer (BAT-AEL, se bilaga 1). Kommittén ser med stor oro på de skillnader som kan uppstå i framtiden mellan BAT-AEL (i BREF-dokument, som går att ändra) och gränsvärdena för utsläpp (i direktivet). Det finns en betydande risk att systemet kan bli föråldrat och därför i mycket begränsad utsträckning bidra till den framtida utvecklingen inom miljöområdet.

19.

Regionkommittén rekommenderar att man i direktivet inkluderar ett praktiskt översynssystem som möjliggör en översyn av delar av direktivet (t.ex. de tekniska kapitlen och gränsvärdena för utsläpp) via medbeslutandeförfarandet. Kommittén ser också med oro på den framtida anpassningen av lagstiftningen, som ska ske enligt Sevilla-processen (se bilaga 1) vilken inte är något rättsligt förfarande föreskrivet i fördraget och inte föremål för demokratisk kontroll.

20.

Regionkommittén är nöjd med de förbättringar som gjorts av BREF-dokumenten och anser dem vara värdefulla referensdokument. De flesta BREF-dokumenten finns dock endast tillgängliga på engelska, vilket kan orsaka svårigheter för de lokala och regionala tillsyns- och tillståndsmyndigheterna. Regionkommittén begär därför att de viktigaste kapitlen i BREF-dokumenten översätts till samtliga EU-språk (t.ex. de kapitel som behandlar bästa tillgängliga teknik (BAT, se bilaga 1) för en viss näringsgren).

21.

Regionkommittén anser det vara oförsvarligt att BREF-dokumenten inte används oftare inom EU och rekommenderar att man använder dem i högre grad. Vi ställer oss därför positiva till den nya ställning som BREF-dokumenten får och till kravet att använda dem vid tillståndsgivning. Kommittén tolkar denna nya ställning för BREF-dokumenten som mer bindande, eftersom dessa dokument (som för närvarande endast är referensdokument som man kan, men inte måste, konsultera) nu i praktiken blir obligatoriska.

22.

Regionkommittén anser att det finns utrymme för förbättringar i BREF-dokumenten. I vissa sammanhang saknas innovationer och förbättringar inom produktionsprocessen. Om till exempel kontroller med stickprovsundersökningar leder till upptäckten av variationer, leder detta för närvarande till straffpåföljder för företagen trots att de kunde användas till att förbättra tekniken. Ett annat exempel är den bristfälliga överensstämmelsen mellan avsnittet om flyktiga organiska föreningar i direktivet och motsvarande BREF-dokument. Därför finns det farhågor om att den renaste metoden inte nödvändigtvis alltid är den mest prioriterade. Nytänkande för att förbättra miljön lokalt bör alltid gynnas av de lokala myndigheterna då det är möjligt, och kvaliteten på BREF-dokumenten bör vara tillräckligt hög för att vara till nytta för behöriga myndigheter.

23.

Regionkommittén anser att den nya ställningen för BREF-dokumenten kommer att leda till en bättre samstämmighet i fråga om tillståndsgivningen och att detta i sin tur kommer att bidra till att det skapas rättvisa konkurrensförhållanden för de europeiska företagen.

24.

Regionkommittén anser att Sevilla-processen (se bilaga 1) är en nödvändig och väletablerad process. I Sevilla-processen utarbetas och uppdateras BREF-dokument vid möten mellan tjänstemän från kommissionen samt sakkunniga från medlemsstaterna, näringslivet och olika icke-statliga organisationer. Samarbetet mellan dessa parter är nödvändigt för att man ska kunna få fram ny bästa tillgängliga teknik och att skapa nya BREF-dokument eller ändra befintliga dokument. Denna process bör därför ges större utrymme i direktivet i förhållande till dess nuvarande innehåll.

25.

Regionkommittén har noterat att representanter från lokala och regionala myndigheter inte ingår i Sevilla-processen och begär att dessa representanter bjuds in. I egenskap av tillståndsgivande instanser och kontrollorgan har de lokala och regionala myndigheterna viktig kunskap om bästa tillgängliga teknik. Sevilla-processen kan därför förbättras genom att representanter för lokala och regionala myndigheter tillåts delta.

26.

Regionkommittén vill betona att den nya ställningen för BREF-dokumenten kan inverka negativt på Sevilla-processen (se bilaga 1). Att uppnå samförstånd om bästa tillgängliga teknik kommer att bli svårare när BREF-dokumenten blir bindande eftersom medlemsstaterna, näringslivet och icke-statliga organisationer kan anta ett mer strategiskt arbetssätt när nya BREF-dokument utarbetas. På grund av produktionskostnaderna skulle näringslivet tjäna på mindre nyskapande normer i BREF-dokumenten. I ett sådant läge skulle Sevilla-processen kunna bli en långsam och sluten politisk process i stället för ett sökande efter bästa tekniska lösningar.

27.

Regionkommittén anser att denna situation kan leda till svagare dokument. Som ett resultat skulle vi få ett omodernt, svagt instrument som inte skulle stimulera innovationer eller förbättra miljökvaliteten, utan t.o.m. försvaga genomförandet av det nya direktivet om industriutsläpp.

28.

Regionkommittén stöder syftet med det nya direktivet om industriutsläpp som är att verka för enhetligare beslut om utsläppstillstånd.

29.

Regionkommittén vill framhålla att de lokala och regionala myndigheterna har olika befogenheter för tillståndsgivning i olika medlemsstater. I Danmark är till exempel både de lokala myndigheterna och den nationella regeringen ansvariga för att utfärda tillstånd. I Nederländerna utfärdar kommuner och provinser tillstånd till förorenare, medan det i Storbritannien är centralregeringen som hanterar frågor om utsläpp från stora källor. Generellt sett har de lokala och regionala myndigheterna inom EU del i politiken genom att normerna fastställs på nationell nivå medan genomförandet sker på nivån under den nationella.

30.

Regionkommittén vill påpeka att nytänkande för renare produktion förekommer i lokalsamhället. Utvecklingen av renare produktion sker på flera olika håll, t.ex. inom medborgarorganisationer, företag och behöriga myndigheter. För närvarande är de lokala myndigheternas roll ofta begränsad till övervakning. Direktivet bör därför skapa möjligheter för samarbete mellan olika parter (lokala myndigheter och företag) vilket skulle hjälpa dem att stimulera nytänkande. Goda exempel på detta finns både i Nederländerna och i Danmark samt i östeuropeiska länder, exempelvis Rumänien.

31.

Regionkommittén vill betona behovet av flexibilitet. De lokala förhållandena varierar och olika anläggningar runtom i EU fungerar på olika sätt, även när de producerar liknande produkter, beroende på skillnader i lokala förhållanden. De lokala och regionala myndigheterna skapar skräddarsydda lösningar för sitt geografiska område. På lokal och regional nivå strävar man alltid efter att balansera mellan lämpligt skydd av miljön och ekonomiska faktorer. Även om en bättre miljö är det allmänna politiska målet måste lokala och regionala myndigheter varje dag besluta om olika miljöfaktorer och ofta kompromissa mellan olika åtgärders miljöpåverkan. I samband med utfärdande av tillstånd är möjligheten att bevilja undantag från utsläppsgränsvärden som baseras på bästa tillgängliga teknik (BAT-AEL) särskilt viktig för regioner i de medlemsstater där det av tradition har slutits frivilliga överenskommelser med näringslivet och där förvaltningens beslut inte kringskurits drastiskt genom lagstiftning.

32.

Regionkommittén är dock fast övertygad om att flexibiliteten bör vara begränsad. Det måste finnas en balans mellan upprätthållandet av rättvis konkurrens och det lokala beslutsfattandet. Kommittén välkomnar därför att utsläppsvärdena inkluderats i själva direktivet, vilket kommer att leda till ett generellt miljöskydd i hela EU. Flexibilitet kan missbrukas och kommittén ser därför positivt på förslaget att förfarandet för lokala hänsynstaganden ger tillräckliga garantier för att förhindra missbruk, eftersom de tillståndgivande instanserna endast kan bevilja undantag med stöd av konsekvensanalyser (artikel 16.3) och är ålagda att offentliggöra motiveringen för allmänheten (artikel 26.3 f).

33.

Regionkommittén motsätter sig starkt kommissionens förslag att fastställa kriterier för beviljande av undantag som bygger på lokala förhållanden i enlighet med kommittéförfarandet (artikel 16.3), och detta av följande skäl:

34.

Regionkommittén stöder idén om innovationsincitament, men undrar om det nya direktivet utgör en solid grund för en sådan utveckling.

35.

Regionkommittén välkomnar förslaget att tillstånd ska prövas oftare. En successiv anpassning av tillståndskraven kommer att bidra till att renare teknik används och således minska industriutsläppens skadeverkningar på miljön. För att se till att innovation verkligen äger rum måste två villkor uppfyllas. För det första måste det finnas en rättslig säkerhet för att investeringskapital ska vara tillgängligt. Konjunkturcykler måste respekteras och generell praxis i medlemsstaterna är att behålla samma tillståndsvillkor under en åttaårsperiod. Bestämmelser om anpassning av tillståndvillkoren till nya eller uppdaterade BREF-dokument (artikel 22.3) måste återspegla detta. För det andra måste det finnas utrymme för undantag som gör det möjligt att testa ny teknik. Regionkommittén anser att de tidsbegränsningar som läggs fast i artikel 16.5 kan vara alltför strikta i vissa fall, åtminstone inom en fyraårsperiod efter offentliggörandet av ett nytt BREF-dokument.

36.

Regionkommittén är oroad över att den nya ställningen för BREF-dokumenten skulle kunna motverka innovation inom industrin p.g.a. att hållbarhet inte belönas tillräckligt mycket. Det europeiska näringslivet kommer inte att uppmuntras till att bli eller förbli världsledande i ny ren teknik, och det kommer att bli svårare att ta itu med befintliga miljöproblem inom EU.

37.

Regionkommittén föredrar att direktivet genomförs på ett sätt som inte indirekt uppmuntrar till stora utlokaliseringar av befintlig industri till ”utsläppsparadis” i andra länder.

38.

Regionkommittén vill understryka att det visserligen är en viktig aspekt av det nya direktivet att mindre förbränningsanläggningar på mellan 20 och 50 MW inkluderas, men att det ur lantbrukets synvinkel är tveksamt om man kan uppnå så pass betydande miljöfördelar genom att inkludera fler gårdar med litet boskapsbestånd att man därigenom kan motivera den administrativa bördan.

39.

Regionkommittén anser att införandet av bättre lagstiftning, vid sidan om en anpassning av lagstiftningen, också förutsätter kostnadseffektivitet och minskad byråkrati. Kommittén undrar om det nuvarande förslaget verkligen uppfyller dessa sistnämnda krav.

40.

Regionkommittén ser med oro på att det i det nya direktivet införs ett stort antal krav om tillsyn, övervakning, omprövning av tillståndsvillkor och rapportering om efterlevnad.

41.

Regionkommittén anser att tillsyn är en viktig del av ett korrekt genomförande av direktivet. Kommittén välkomnar att detta faktum erkänns i direktivet. Kommittén ställer sig dock tveksam till om detta verkligen bör anges i själva direktivet, i stället för i rekommendationen om minimikriterier för miljötillsyn. Detta skulle också begränsa eventuella skillnader mellan direktivet och rekommendationen om minimikriterier för miljötillsyn (som för närvarande ses över).

42.

Regionkommittén konstaterar att det i förslaget anges att den årliga rapporteringen om efterlevnad av bästa tillgängliga teknik (artikel 8) bör inkludera en jämförelse med bästa tillgängliga teknik (artikel 24). Detta tycks vara en onödig administrativ börda. Eftersom alla tillståndskrav måste bygga på bästa tillgängliga teknik räcker det att rapportera om efterlevnad av de krav som gäller för tillståndet. De flesta kontrollresultat innehåller många osäkra faktorer och att inrapportera dessa uppgifter kan inte leda till konstruktiva förbättringar av den teknik som används. Därför är det tveksamt om detta bidrar till bättre lagstiftning.

43.

Regionkommittén noterar att medlemsstaterna vart tredje år rapporterar om efterlevnaden av direktivet. Även om detta endast görs vart tredje år innebär rapporteringen en stor administrativ börda för de lokala och regionala myndigheterna. Vi vill därför föreslå att medlemsstaterna utarbetar interna databaser med all relevant information som kommissionen alltid kan ta del av. Detta förslag skulle ersätta rapporteringssystemet och ligga i linje med strävan efter bättre lagstiftning.

44.

Regionkommittén noterar att en verksamhetsutövare som helt upphör med verksamheten ska återställa marken till dess ursprungliga skick i enlighet med statusrapporten (artikel 23). Kommittén tolkar detta som att marken ska återlämnas i ett renare skick jämfört med när verksamheten inleddes. Kommittén anser också att markföroreningar bör återställas i enlighet med nästkommande nivå i fråga om markens framtida användning. Detta förslag ligger mer i linje med principen om ”förorenaren betalar”.

45.

Regionkommittén anser att förslaget innebär en regelbunden kontroll av mark och grundvatten före och under det att verksamhet bedrivs. Ett tillstånd bygger dock redan på ett beslut om tillräckligt mark- och grundvattenskydd. I vissa fall kan och bör det finnas skäl för ytterligare kontroll, men detta bör inte vara obligatoriskt i samtliga fall.

46.

Regionkommittén håller med om att allmänheten ska ges tillräcklig information om IPPC-anläggningar. Kommittén betonar att information alltid ska finnas tillgänglig, men endast på begäran.

47.

Regionkommittén kan inte godta förslaget om kommittéförfarande för att fastställa olika kriterier, t.ex. för kontroll av mark och grundvatten och riskbaserade analyser. Kommittén anser att dessa kriterier bör fastställas i själva direktivet och diskuteras under det pågående lagstiftningsförfarandet.