Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el (KOM(2007)0528 – C6-0316/2007 – 2007/0195(COD))

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0528),

med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 47.2, 55 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0316/2007),

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0191/2008).

Onsdag 18 juni 2008
P6_TC1-COD(2007)0195

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 juni 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/…/EG om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,

med beaktande av kommissionens förslag ║,

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),

med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och

av följande skäl:

(1)

Den inre marknaden för el har gradvis införts i Europeiska unionen sedan 1999. Syftet är att ge alla konsumenter i Europeiska unionen, både enskilda och företag, verklig valfrihet, skapa nya affärsmöjligheter och öka handeln över gränserna. Det ska leda till ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna, och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet.

(2)	Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el ║ (4) har avsevärt bidragit till att skapa av en sådan inre marknad för el.

(3)

Rätten att sälja el i en annan medlemsstat på lika villkor och utan diskriminering eller andra nackdelar kan för närvarande emellertid inte garanteras alla företag i alla medlemsstaterna. Det finns fortfarande brister när det gäller icke-diskriminering av tillträde till nät och lika effektiva kontroller i alla medlemsstater av att reglerna efterlevs, eftersom den rättsliga ramen är otillräcklig.

(4)

En trygg elförsörjning är av avgörande betydelse för utvecklingen av ett europeiskt samhälle, för genomförandet av en hållbar klimatförändringspolitik samt för att främja konkurrenskraften på den inre marknaden. I detta syfte bör gränsöverskridande sammanlänkningar utvecklas ytterligare för att trygga försörjningen från alla energikällor till lägsta möjliga pris för konsumenter och näringsliv inom Europeiska unionen.

(5)	En välfungerande inre elmarknad bör förse producenterna med lämpliga incitament att investera i ny energiproduktion och konsumenterna med lämpliga åtgärder för att främja en mer effektiv energianvändning. Trygg energiförsörjning är en förutsättning för detta.

(6)

Eftersom förnybara energikällor är kontinuerliga källor är det oerhört viktigt att utveckla sammanlänkningskapaciteten för el på gemenskapsnivå, och särskilt uppmärksamma de mest isolerade länderna och regionerna på gemenskapens energimarknad, för att ge medlemsstaterna möjlighet att nå målet att 20 procent av energin ska vara förnybar senast 2020.

(7)

Handeln med och flödet av el över gränserna bör öka på den inre marknaden för att säkra den bästa användningen av tillgänglig elproduktion och lägsta möjliga priser. Detta bör emellertid inte användas som en ursäkt av medlemsstaterna eller producenterna för att inte investera i ny och modern teknik för elproduktion.

(8)

I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med titeln ”En energipolitik för Europa”║ framhävdes betydelsen av att fullborda den inre marknaden för el och skapa lika villkor för alla elbolag i gemenskapen. Kommissionens meddelanden, från samma dag, om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden ║ och om slutrapporten om utredningen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna visar att nuvarande regler och åtgärder inte skapar de villkor som krävs för att målet en väl fungerande inre marknad ska kunna uppnås.

(9)

För att trygga konkurrenskraft och elförsörjning till lägsta möjliga pris och samtidigt undvika att stora aktörer dominerar marknaden bör medlemsstaterna och nationella tillsynsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande tillträde för nya leverantörer av olika energikällor och nya leverantörer av elproduktion.

(10)	Utan en effektiv åtskillnad mellan näten och verksamheterna som rör produktion och leverans finns det en inneboende risk för diskriminering, inte bara i samband med nätdriften, utan även när det gäller de vertikalt integrerade företagens vilja att göra de investeringar som krävs i näten.

(11)

De regler för juridisk och funktionell åtskillnad som för närvarande finns har inte medfört någon effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssystem. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 8–9 mars 2007 uppmanades kommissionen att utarbeta lagförslag för effektiv åtskillnad av leverans och produktion från nätdriften.

(12)

En effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att undanröja det inbyggda incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och investeringar. Åtskillnad beträffande ägandet, vilket innebär att nätägaren utses till nätansvarig och inte har några leverans- eller produktionsintressen, är den klart mest effektiva och stabila metoden för att lösa inbyggda intressekonflikter och säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för den inre gas- och elmarknaden ║ till en åtskillnad beträffande ägandet på överföringsnivå som det effektivaste verktyget för att främja icke-diskriminerande investeringar i infrastruktur ║ sätt och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och öppenhet på marknaden. Det bör därför ställas krav på medlemsstaterna om att säkerställa att samma person(er) inte har rätt att kontrollera produktions- eller leveransföretag, t. ex. genom att med en minoritetsandel blockera beslut av strategisk betydelse såsom investeringar, och samtidigt ha något intresse i eller utöva någon rättighet över en systemansvarig för överföringssystemet eller ett överföringssystem. Omvänt bör kontroll över en systemansvarig för överföringssystemet inte gå att kombinera med intressen eller rättigheter avseende ett leveransföretag.

(13)

Alla eventuella framtida system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella intressekonflikter mellan producenter och systemansvariga för överföringssystem och inte skapa ett betungande och ohanterligt regelverk som skulle vara för de nationella tillsynsmyndigheterna svårt eller dyrt att tillämpa.

(14)

Eftersom åtskillnad när det gäller ägandet i en del fall innebär att företag måste omstruktureras bör medlemsstaterna beviljas extra tid för att tillämpa de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopplingarna mellan el- och gassektorerna bör bestämmelserna avseende åtskillnad dessutom tillämpas i båda sektorerna.

(15)

För att säkerställa att nätdriften är helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, bör samma person inte sitta i styrelsen för både en systemansvarig för överföringssystem och ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse medlemmar i en styrelse för en systemansvarig för överföringssystem och ha något intresse i ett leveransföretag.

(16)

När ett företag som äger ett överföringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör medlemsstaterna ║ kunna välja mellan åtskillnad beträffande ägandet och, undantagsvis, införande av systemansvariga utan leverans- eller produktionsintressen. För att lösningen med en oberoende systemansvarig ska vara effektiv krävs särskilda kompletterande regler. För att till fullo tillvarata intressen hos ägarna av aktier i vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna välja mellan att införa en åtskillnad av ägandet antingen genom direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade företagets aktier i aktier i nätföretaget och aktier i den återstående leverans- och produktionsverksamheten, förutsatt att kraven i samband med att ägandet åtskiljs faktiskt uppfylls.

(17)

När en åtskillnad genomförs bör principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och privata sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen hand eller tillsammans med någon annan, inte kunna påverka sammansättning av och röstning eller beslutsfattande både i organ för systemansvariga för överföringssystem och i organ för leveransverksamheter. Under förutsättning att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav uppfylls bör två skilda offentliga organ kunna kontrollera produktion och leverans å ena sidan och överföring å den andra.

(18)

Fullständig åtskillnad mellan nät- och leveransverksamhet bör gälla i hela gemenskapen, så att nätoperatörer i unionen eller deras dotterbolag hindras från att bedriva leverans- eller produktionsverksamhet i någon medlemsstat. Detta bör gälla både företag som är etablerade i Europeiska unionen och företag från tredjeland på samma sätt. För att garantera att nät- och leveransverksamheterna i gemenskapen hålls åtskilda bör de nationella tillsynsmyndigheterna ges befogenheter att vägra utfärda intyg till sådana systemansvariga för överföringssystem som inte uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa att bestämmelserna tillämpas enhetligt i hela gemenskapen och att gemenskapens internationella åtaganden respekteras bör byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (”byrån”) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008 (5) ha rätt att se över de beslut om intyg som fattats av de nationella tillsynsmyndigheterna.

(19)

Att trygga energiförsörjningen är absolut nödvändigt för den allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippat med en effektivt fungerande marknad för el i Europeiska unionen och med undanröjandet av marknadens geografiska isolering . Elförsörjningen till medborgarna i unionen kan enbart ske genom ett nät. Fungerande elmarknader, och framför allt de nät och andra tillgångar som är förknippade med elförsörjningen, har en avgörande betydelse för den allmänna säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för EU-medborgarnas välfärd. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden anser gemenskapen att sektorn för överföringssystem för el är mycket viktig för gemenskapen och att ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när det gäller tredjeländers inflytande, i syfte att förhindra hot mot den allmänna ordningen och den allmänna säkerheten i gemenskapen och EU-medborgarnas välfärd. Sådana åtgärder är också nödvändiga för att efterlevnaden av bestämmelserna om effektiv åtskillnad ska kunna säkerställas.

(20)

Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är avgörande för tillgången till slutkunderna. Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts tillträde och investeringar är dock mindre omfattande på distributionsnivå än på överföringsnivå, eftersom överbelastningen och produktionsintressenas inflytande i allmänhet inte är så betydande på distributionsnivån som på överföringsnivån. I enlighet med direktiv 2003/54/EG blev funktionell åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet dessutom obligatoriskt först från och med den 1 juli 2007, och dess effekter på den inre marknaden har ännu inte utvärderats. De regler om juridisk och funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan leda till effektiv åtskillnad, förutsatt att de definieras tydligare, genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att skapa lika villkor på slutkundsnivå bör systemansvariga för distributionssystem övervakas så att de hindras från att dra fördel av sin vertikala integration när det gäller deras konkurrensläge på marknaden, framför allt gentemot mindre hushålls- och icke-hushållskunder.

(21)

I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden för el bör icke-hushållskunder ha rätt att välja leverantör och teckna avtal med flera olika leverantörer för att täcka sitt elförsörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas mot exklusivitetsklausuler ingår i avtal och som utesluter konkurrerande och/eller kompletterande anbud.

(22)

Genom direktiv 2003/54/EG infördes ett krav på medlemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda befogenheter. Erfarenheterna visar dock att regleringens effektivitet ofta motverkas av att tillsynsmyndigheterna inte är tillräckligt självständiga gentemot staten, samt har otillräckliga befogenheter och för lite handlingsfrihet. Därför uppmanade Europeiska rådet vid sitt ovannämnda möte i Bryssel ║ kommissionen att utarbeta lagförslag för ytterligare harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter och förstärkning av deras oberoende.

(23)

Alla eventuella harmoniseringar av de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter bör inbegripa möjligheter att erbjuda elföretagen incitament och att ålägga dem sanktioner. Byrån bör ges lämpliga befogenheter för att kunna inta en ledande roll i arbetet med att garantera att incitamenten och sanktionerna är likvärdiga i alla medlemsstater samt utforma riktlinjer om sådana åtgärder.

(24)	För att den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt behöver de nationella tillsynsmyndigheterna kunna fatta beslut i alla relevanta regleringsfrågor. De måste också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller privata intressen.

(25)

De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta bindande beslut avseende elföretag och kunna införa effektiva, lämpliga och avskräckande sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. De bör även få befogenhet att fatta beslut, oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, om lämpliga åtgärder som garanterar fördelar för konsumenterna genom främjande av den effektiva konkurrens som är nödvändig för att marknaden ska fungera korrekt. Vidare måste de kunna garantera en hög standard på samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster som står i samklang med kraven på öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av företagskoncentrationen som har en gemenskapsdimension, eller reglerna för den inre marknaden, såsom den fria rörligheten för kapital.

(26)	Den inre marknaden för el har vissa brister när det gäller likviditet och insyn, vilket hindrar effektiv resursfördelning, riskgardering och nya företag att komma in på marknaden. Förtroendet för marknaden, dess likviditet och antalet marknadsaktörer måste öka. ▐

(27)

Tillsynsmyndigheterna för energisektorn respektive finansmarknaden bör samarbeta, så att de ger varandra möjlighet att överblicka de berörda marknaderna. De bör ha rätt att utverka relevant information från elföretagen, göra lämpliga och tillräckliga undersökningar och befogenheter att lösa tvister och ha rätt att ålägga effektiva sanktioner.

(28)

Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven på dokumentering bör byrån ║ och Europeiska värdepapperstillsynskommittén (EVTK) samverka för att utreda och råda kommissionen om innehållet i dessa riktlinjer. Byrån och EVTK bör också samarbeta för att ytterligare utreda och rådgöra i frågan om huruvida transaktioner med avtal om leverans av el och elderivat bör omfattas av informationskrav före och/eller efter handel och, om så är fallet, hur dessa krav bör utformas.

(29)	För att förhindra att dominerande etablerade leverantörer hindrar öppnandet av marknaden är det viktigt att nya företagsmodeller kan utvecklas, till exempel möjligheterna att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt.

(30)

Kraven på samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster och de gemensamma miniminormer som är en följd av dem måste stärkas ytterligare för att alla konsumenter , särskilt utsatta konsumenter, ska kunna gynnas av konkurrensen och rättvisare priser. Kraven på allmännyttiga tjänster bör definieras på nationell nivå och med hänsyn till nationella omständigheter, samtidigt som medlemsstaterna bör följa gemenskapslagstiftningen och de gemensamma miniminormerna. Medborgarna i unionen och små och medelstora företag bör garanteras allmännyttiga tjänster, i synnerhet trygg elförsörjning och rimliga tariffer. En viktig aspekt när det gäller att leverera till konsumenterna är tillgången till objektiva och insynsvänliga förbrukningsuppgifter – konsumenterna bör ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande priser och servicekostnader så att de kan begära in offerter från konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsumenterna bör även ha rätt att bli ordentligt informerade om sin energiförbrukning och förskottsbetalningen bör vara rimlig och återspegla den faktiska elförbrukningen . Information om energikostnaderna som ges till konsumenterna minst en gång i kvartalet och som baseras på gemensamma kriterier uppmuntrar till energibesparingar eftersom konsumenterna direkt får gensvar om effekterna av investeringar i energieffektivitet.

(31)

Konsumentintressena bör stå i centrum i detta direktiv. Befintliga konsumenträttigheter måste stärkas och tryggas och vara mer insynsvänliga och medge större representation. Konsumentskyddet måste garantera att alla konsumenter kan dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att konsumenternas rättigheter respekteras genom att skapa incitament och införa sanktioner mot företag som inte följer konsumentskydds- och konkurrensreglerna.

(32)

Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om sina rättigheter gentemot energibolagen. Efter sitt meddelande av den 5 juli 2007 med titeln Mot en europeisk stadga om energikonsumenters rättigheter bör kommissionen lägga fram en tillgänglig, användarvänlig stadga över de rättigheter energikonsumenterna redan har enligt gällande gemenskapslagstiftning, inbegripet detta direktiv, efter att ha samrått med berörda intressenter, bland andra nationella tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer och arbetsmarknadens parter. Energileverantörerna bör se till att alla konsumenter får ett exemplar av stadgan och att den finns tillgänglig för allmänheten.

(33)

Energifattigdom är ett växande problem i EU. Medlemsstaterna bör därför utarbeta nationella handlingsplaner för att åtgärda detta problem och säkra nödvändig energiförsörjning för utsatta konsumenter. Det behövs en integrerad metod och åtgärderna bör inbegripa socialpolitik, prispolitik och förbättrad energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone tillåta positiv särbehandling av utsatta konsumenter på nationell nivå när det gäller prissättningsmodeller.

(34)	Effektiva prövningsmöjligheter som är tillgängliga för alla borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna bör införa snabba och effektiva tvistlösningsförfaranden.

(35)	Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utvecklingen av nätet och för investeringar i ny elproduktion.

(36)

Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka för rättvis konkurrens och enkel tillgång för olika leverantörer och att bevilja kapacitet för nya elproducenter för att konsumenterna ska kunna dra full nytta av möjligheterna med en avreglerad inre marknad för el. Samtidigt bör medlemsstaterna ansvara för att ta fram nationella handlingsplaner och utveckla socialpolitiken.

(37)

Vid upprättandet av en inre marknad för el kan regionala energimarknader utgöra ett första steg. Medlemsstaterna bör därför , på gemenskapsnivå men också om möjligt på regional nivå, främja integrationen av sina inhemska marknader och samarbetet mellan nätoperatörer på gemenskapsnivå och nationell nivå. Initiativ för regional integration är ett viktigt mellanled på vägen mot integrationen av gemenskapens energimarknad som är slutmålet. Den regionala nivån möjliggör en snabbare integrationsprocess genom att berörda aktörer, exempelvis medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem, kan samarbeta kring konkreta problem.

(38)	Ett av huvudmålen med detta direktiv bör vara att utveckla ett verkligt nät som täcker hela gemenskapen, varför regleringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och regionala marknader bör tillhöra byråns ansvarsområde.

(39)

Kommissionen bör därför, i samråd med intressenterna (särskilt systemansvariga för överföringssystem och byrån), bedöma om det är möjligt att inrätta en systemansvarig för överföringssystem för hela EU, och analysera kostnader och fördelar med tanke på marknadsintegration och effektiv och säker drift av överföringssystemen.

(40)

Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att garantera gemensamma bestämmelser för en välfungerande inre marknad och ett brett energiutbud som är tillgängligt för alla. Korrekta marknadspriser skulle vara det bästa incitamentet för gränsöverskridande sammanlänkningar och investeringar i ny elproduktion, samtidigt som det på lång sikt skulle leda till priskonvergens.

(41)	Ökat regionalt samarbete bör vara det första steget i utvecklingen av ett helt integrerat europeiskt elnät, som till sist också bör omfatta de ”elöar” som fortfarande existerar i Europeiska unionen .

(42)

Tillsynsmyndigheterna bör förse marknaden med information, också för att kommissionen ska kunna utöva sin roll som observatör och övervakare av den europeiska elmarknaden och dess utveckling på kort, medellång och lång sikt. Aspekter som också ingår är produktionskapacitet, olika källor för elproduktion, infrastruktur för distribution och överföring, tjänsternas och leveransernas kvalitet, gränsöverskridande handel, hantering av överbelastning, investeringar, grossist- och konsumentpriser, marknadens likviditet samt miljö- och effektivitetsförbättringar.

(43)

Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en fullständigt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål.

(44)

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (6) ger kommissionen möjlighet att anta riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som krävs. Sådana riktlinjer, som således blir bindande genomförandeåtgärder, är ett användbart hjälpmedel som snabbt kan ändras om det skulle behövas.

▐

(45)	Direktiv 2003/54/EG bör därför ändras i enlighet med detta.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

Artikel 1

Ändringar av direktiv 2003/54/EG

Direktiv 2003/54/EG ska ändras på följande sätt:

Artikel 1 ska ersättas med följande:

” I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, överföring, distribution och leverans av el samt regler för konsumentskydd i syfte att förbättra och integrera konkurrensutsatta energimarknader, sammanlänkade i ett gemensamt nät, i Europeiska unionen. Det innehåller regler för elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till marknaden, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för beviljande av tillstånd och för driften av system. Här fastställs även krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsumenternas rättigheter, och konkurrenskraven klargörs. ”

Artikel 2 ska ändras på följande sätt:

punkt 12 ska ersättas med följande:

” 12.

”berättigade kunder”: kunder som fritt kan välja elleverantör i den mening som avses i artikel 21 i detta direktiv och teckna avtal samtidigt med flera elleverantörer, ”

punkt 21 ska ersättas med följande:

”21.

”vertikalt integrerat företag”: ett elföretag eller en grupp av elföretag där samma person(er) direkt eller indirekt har rätt att utöva kontroll enligt artikel 3.2 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (7), och där de berörda företagen/den berörda gruppen bedriver verksamhet inom minst ett av områdena överföring eller distribution och minst ett av områdena produktion eller leverans av el,

följande punkter 32–34 ska läggas till:

”32.	”avtal om leverans av el”: ett avtal om leverans av el, men som inte inbegriper ett elderivat,

33.	”elderivat”: ett finansiellt instrument som beskrivs i något av avsnitten C5, C6 eller C7 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument (8), och som avser el,

34.

”kontroll”: rättigheter, avtal eller andra medel som, antingen var för sig eller tillsammans och med hänsyn till alla faktiska eller rättsliga förhållanden, ger möjlighet att utöva ett avgörande inflytande på ett företag, särskilt genom

a)	äganderätt eller nyttjanderätt till ett företags samtliga tillgångar eller en del av dessa,

b)	rättigheter eller avtal som ger ett avgörande inflytande på sammansättningen av ett företags organ och dessas voteringar eller beslut.

35.	”industriområde”: ett privatägt geografiskt område med ett elnät som i första hand är avsett att försörja industrikonsumenter inom detta område.

36.

”rättvis och obehindrad konkurrens på en öppen marknad”: gemensamma möjligheter och lika tillträde för alla leverantörer inom Europeiska unionen; medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna och byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (”byrån”) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008 (9) ska ansvara för detta.

37.

”elföretag”: varje fysisk eller juridisk person som utför minst en av följande uppgifter: produktion, överföring, distribution och leverans eller köp av el och som ansvarar för de kommersiella, tekniska och/eller underhållsmässiga uppgifter som är kopplade till denna verksamhet; slutförbrukare räknas inte som elföretag.

38.	”energifattigdom”: en situation då personerna i ett hushåll inte har råd att värma upp sin bostad till en godtagbar standard enligt WHO:s rekommendationer.

39.	”virtuellt kraftverk”: ett program för frigörande av el, där ett företag som producerar el är skyldigt att antingen sälja eller tillhandahålla en viss elvolym eller att ge intresserade leverantörer tillträde till en del av sin produktionskapacitet under en viss period.

Artikel 3 ska ändras på följande sätt: :

punkt 2 ska ersättas med följande:

” 2. Medlemsstaterna får med beaktande fullt ut av tillämpliga bestämmelser i fördraget, särskilt artikel 86 i detta, för att tillgodose det allmänna ekonomiska intresset ålägga elföretag att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, vilka kan avse tillförlitlighet, inbegripet försörjningstrygghet, regelbundenhet i leveranserna, kvalitet och pris samt miljöskydd, inbegripet klimatskydd, förnybar energi och energieffektivitet. Dessa åligganden ska vara klart definierade, öppna, icke diskriminerande och kontrollerbara samt garantera att elföretag i EU kan nå ut till nationella konsumenter på lika villkor. När det gäller försörjningstrygghet, styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan och för att uppfylla de miljömål och mål för förnybar energi som avses i denna punkt får medlemsstaterna införa långtidsplanering, varvid hänsyn ska tas till att tredje part kan komma att ansöka om tillträde till systemet. ”

i punkt 3 ska första stycket ersättas med följande:

” 3. Medlemsstaterna ska se till att alla hushållskunder och små företag såsom dessa definieras i kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (10) (det vill säga företag som har färre än 50 anställda och vars årliga omsättning eller balansomslutning inte överstiger 10 miljoner euro), har rätt till samhällsomfattande tjänster, det vill säga rätt till elleveranser av en bestämd kvalitet till kostnadsbaserade, lätt och tydligt jämförbara och icke-diskriminerande priser av ett slag som medger insyn. Dessa kunder ska ha rätt till valmöjligheter, rättvisa, representation och gottgörelse. Tjänsternas kvalitet ska höra till elföretagens centrala ansvarsområden. För att garantera leveranser av samhällsomfattande tjänster får medlemsstaterna utse en sistahandsleverantör. Medlemsstaterna ska ålägga distributionsföretagen att ansluta kunderna till sina nät enligt villkor och tariffer som fastställts i enlighet med förfarandet i artikel 22c Inget i detta direktiv ska hindra medlemsstaterna från att stärka hushållskonsumenternas och de små och medelstora förbrukarnas ställning på marknaden genom att främja möjligheterna till frivillig samgång mellan företrädare för dessa konsumentkategorier.

följande punkter ska läggas till efter punkt 3:

” 3a. Medlemsstaterna ska se till att alla kunder har rätt att få sin elförsörjning tryggad av en leverantör, under förutsättning att denne samtycker, oberoende av vilken medlemsstat leverantören är registrerad i. I detta sammanhang ska medlemsstaterna vidta alla åtgärder som behövs för att företag som är registrerade på deras territorium ska kunna leverera till kunder utan att vara tvungna att uppfylla ytterligare villkor.

3b. Medlemsstaterna ska se till att

a)	den berörda operatören i fall då en kund önskar byta leverantör genomför detta byte inom två veckor, och

b)	kunderna har rätt att erhålla samtliga relevanta förbrukningsuppgifter.

Medlemsstaterna ska säkerställa att alla kunder garanteras de rättigheter som anges i led a och b på ett icke-diskriminerande sätt i fråga om kostnader, arbete och tidsåtgång. ”

punkt 5 ska ersättas med följande:

” 5. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att skydda slutförbrukare, och de skall särskilt se till att utsatta kunder skyddas, bl. a. genom förbud mot avstängning av pensionärer och personer med funktionshinder under vintern. Medlemsstaterna ska härvid erkänna energifattigdomen som fastställs i artikel 2 och tillhandahålla definitioner av utsatta kunder. Medlemsstaterna ska se till att rättigheter och skyldigheter gentemot utsatta kunder tillämpas och ska framför allt vidta åtgärder för att skydda slutförbrukare i avlägsna områden. De ska garantera en hög konsumentskyddsnivå, särskilt i form av klara och begripliga avtalsvillkor, allmän information och mekanismer för tvistlösning. Medlemsstaterna ska se till att berättigade kunder i praktiken enkelt kan byta till en ny leverantör. Åtminstone när det gäller hushållskunder ska dessa åtgärder bland annat omfatta dem som anges i bilaga A. ”

följande punkt ska läggas till efter punkt 5 :

” 5a. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att genom nationella energihandlingsplaner åtgärda energifattigdomen i syfte att minska antalet människor som lider av energifattigdom i reala termer samt anmäla dessa åtgärder till kommissionen. Varje medlemsstat ska ansvara för att i enlighet med subsidiaritetsprincipen fastställa en nationell definition av energifattigdom, i samråd med de nationella tillsynsmyndigheterna och berörda parter, i enlighet med artikel 2.38. Sådana åtgärder får inbegripa förmåner inom de sociala trygghetssystemen, stöd till energieffektivitetsförbättringar och energiproduktion till lägsta möjliga pris. De ska inte hindra det marknadsöppnade som föreskrivs i artikel 21. Kommissionen ska tillhandahålla indikatorer för övervakning av dessa åtgärders inverkan på energifattigdomen och på marknadens funktionssätt. ”

punkt 6 ska ändras på följande sätt :

i första stycket ska led a) ersättas med följande

” a)	Varje enskild energikällas andel av den sammanlagda bränslesammansättning som leverantören använt under det gångna året; detta ska anges på ett harmoniserat och lättbegripligt sätt i medlemsstaterna, så att uppgifterna lätt kan jämföras. ”

ii)

i första stycket ska följande led läggas till:

” ba)

Information om deras rättigheter och om möjligheter till prövning i händelse av en tvist. ”

iii)

tredje stycket ska ersättas med följande:

” De nationella tillsynsmyndigheterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att den information som leverantörer tillhandahåller sina kunder i enlighet med denna artikel är tillförlitlig. Reglerna om tillhandahållande av information ska harmoniseras inom medlemsstaterna och de berörda marknaderna. ”

punkt 7 ska ersättas med följande:

” 7. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppnå målen för social och ekonomisk sammanhållning, i syfte att sänka låginkomsthushållens elkostnader, garantera samma villkor för dem som är bosatta i avlägsna områden och säkerställa miljöskydd. Åtgärderna ska inbegripa styrning av energieffektivitet/energiefterfrågan och metoder för att bekämpa klimatförändringar, samt försörjningstrygghet. De kan bl. a. omfatta lämpliga ekonomiska stimulansåtgärder, där så är lämpligt med hjälp av alla tillgängliga nationella verktyg och gemenskapsverktyg, för underhåll och anläggning av nödvändig nätinfrastruktur, inbegripet sammanlänkningskapacitet. ”

följande punkter ska läggas till efter punkt 7 :

” 7a. I syfte att främja energieffektivitet ska de nationella tillsynsmyndigheterna ålägga elföretagen att införa prisformler där priset stiger vid högre förbrukning samt säkerställa att kunderna och de systemansvariga för distributionsnäten medverkar aktivt till systemverksamhet genom att stödja vidtagandet av åtgärder som syftar till att optimera energiförbrukningen, särskilt under toppbelastningsperioder. Sådana prisformler ska, i kombination med införandet av smarta mätare och nät, främja ett energieffektivt beteende och lägsta möjliga kostnader för hushållskunder, särskilt energifattiga hushåll.

7b. Medlemsstaterna ska se till att det inrättas samlade kontaktpunkter där konsumenterna kan få tillgång till all nödvändig information om sina rättigheter, gällande lagstiftning och möjligheter till prövning i händelse av en tvist. ”

följande punkter ska läggas till:

” 9a. Kommissionen ska, i samråd med berörda intressenter, inbegripet nationella tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer och arbetsmarknadens parter, upprätta en stadga över de rättigheter energikonsumenterna har enligt gällande gemenskapslagstiftning, inbegripet detta direktiv. Medlemsstaterna ska se till att energileverantörerna vidtar nödvändiga åtgärder för att sprida ett exemplar av denna stadga till alla sina kunder och se till att den finns tillgänglig för allmänheten. De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att energileverantörerna fullgör dessa skyldigheter och respekterar konsumenternas rättigheter enligt stadgan.

9b. För att hjälpa förbrukarna att minska sina energikostnader får medlemsstaterna kräva att intäkterna från el som sålts till hushållskunder används till förmån för program för energieffektivitet och efterfrågemätning för hushållskunder. ”

Artikel 4 ska ersättas med följande:

” Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygghet övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna uppgift åt de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 22a. Denna övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och efterfrågan på den inhemska marknaden, […] bland annat genom en detaljerad prognos för framtida efterfrågan och tillgång, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläggas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå, tillträde för distribuerad och småskalig produktion samt åtgärder för att täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller flera leverantörers sida. De behöriga myndigheterna ska senast den 31 juli vaje år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till kommissionen. ”

I artikel 5 ska följande stycke införas framför det befintliga stycket:

” De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att det fastställs tekniska driftskriterier och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler för lämpliga tillförlitlighets- och säkerhetsnivåer och krav på drift av produktionsanläggningar, distributionssystem, direktanslutna konsumenters utrustning, länkutrustning och direktledningar. De tekniska reglerna ska säkerställa att systemen är driftskompatibla och vara objektiva och icke-diskriminerande. Om byrån anser att dessa regler måste harmoniseras ska den lägga fram lämpliga rekommendationer för de olika nationella tillsynsmyndigheterna. ”

Följande artikel ║ska införas:

”Artikel 5a

Främjande av regionalt samarbete

1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska samarbeta i syfte att harmonisera marknadens utformning och integrera sina inhemska marknader på åtminstone en eller fler regionala nivåer, som ett första steg mot en helt liberaliserad inre marknad för el. De ska i synnerhet främja samarbetet mellan nätoperatörer på regional nivå och underlätta deras integration på regional nivå med målet att skapa en konkurrensutsatt europeisk marknad, underlätta harmoniseringen av sina lagar , föreskrifter och tekniska ramar och, framför allt, integrera de ”elöar” som fortfarande existerar i Europeiska unionen. Medlemsstaterna ska därför främja gränsöverskridande och regionalt samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna .

2. Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem i enlighet med kapitel IV i syfte att uppnå konvergens i regelverkan mellan regioner med målet att skapa en konkurrensutsatt EU-omfattande marknad. Om byrån anser att det krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska den ge lämpliga rekommendationer. På regionala marknader ska byrån anses vara den behöriga myndigheten inom de områden som anges i artikel 22d. ”

Artikel 6.2 ska ändras på följande sätt :

a)	första stycket ska ersättas med följande: ” 2. Medlemsstaterna ska fastställa kriterier för beviljandet av tillstånd att anlägga produktionskapacitet på deras territorium. Dessa kriterier ska avse ”

följande led ska läggas till:

” ia)

medlemsstaternas bidrag till uppfyllandet av målet om 20 procent förnybara energikällor senast 2020.

ib)	vikten av att elproducenterna tar hänsyn till systemet för handel med utsläppsrätter. ”

Artikel 6.3 ska ersättas med följande:

” 3. Medlemsstaterna ska se till att småskalig decentraliserad och/eller distribuerad produktion omfattas av förenklade tillståndsförfaranden. Dessa förenklade förfaranden ska gälla för alla anläggningar som genererar mindre än 50 MW samt för alla anslutna producenter. ”

Artikel 7.5 ska ersättas med följande:

” 5. Medlemsstaterna ska utse en myndighet, ett offentligt organ eller ett enskilt organ vars verksamhet inte omfattar elproduktion, elöverföring, eldistribution eller elleveranser och som kan vara den nationella tillsynsmyndighet som avses i artikel 22a.1, att ansvara för organisation, övervakning och kontroll av anbudsförfarandet i punkterna 1–4. […] Denna myndighet eller detta organ ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretess för uppgifterna i anbuden. ”

10.

Artikel 8 ska ersättas med följande:

”Artikel 8

Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem

1. Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med den [datum för införlivande plus ett år]:

a)	Varje företag som äger ett överföringssystem ska agera som systemansvarig för överföringssystemet.

Samma person(er) får inte vare sig individuellt eller gemensamt :

i)	direkt eller indirekt utöva kontroll över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet, och direkt eller indirekt utöva kontroll, ha något intresse i eller utöva någon rättighet över en systemansvarig för överföringssystem ▐, eller

ii)	direkt eller indirekt utöva kontroll över en systemansvarig för överföringssystem ▐, och direkt eller indirekt utöva kontroll, ha något intresse i eller utöva någon rättighet över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

Samma person(er) får inte för en systemansvarig för överföringssystem ▐ utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget, och direkt eller indirekt utöva kontroll, ha något intresse i eller utöva någon rättighet över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

d)	Samma person får inte i både ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet och en systemansvarig för överföringssystem eller ett överföringssystem vara ledamot i styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget.

Samma person(er) får inte driva överföringssystemet enligt ett förvaltningsavtal eller utöva någon annan form av kontroll utan ägande och inte heller direkt eller indirekt utöva kontroll eller ha något intresse i eller utöva någon rättighet över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.

2. De intressen och rättigheter som avses i punkt 1 b ska i synnerhet omfatta

a)	äganderätten till en del av kapitalet eller företagets tillgångar, ║

b)	rätten att rösta, ║

c)	befogenheten att utse ledamöter till styrelsen, tillsynsorganet eller organ som juridiskt företräder företaget, eller

d)	rätten till utdelning eller annan del av vinsten.

3. I punkt 1 b ska begreppen ”företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet”, ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta det som avses med dessa begrepp i ║ direktiv 2003/55/EG ║.

4. Medlemsstaterna ska övervaka processen för åtskillnad av vertikalt integrerade företag och lämna in en framstegsrapport till kommissionen.

5. Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c till och med den [datum för införlivande plus två år], under förutsättning att den systemansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt integrerat företag.

6. Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara fullgjord då flera företag som äger överföringssystem har upprättat ett gemensamt företag som för de berörda överföringssystemen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i flera medlemsstater. ▐

7. I fall då den person som avses i punkt 1 b–e är medlemsstaten eller ett offentligt organ ska två olika offentliga organ som utövar kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller över ett överföringssystem samt över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet inte anses vara samma person(er) i samband med tillämpningen av denna artikel.

8. Medlemsstaterna ska se till att sådana kommersiellt känsliga uppgifter som avses i artikel 12 och som innehas av en systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett vertikalt integrerat företag och personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystemet inte överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.”

11.

Följande artiklar 8a och 8b ska införas:

”Artikel 8a

Kontroll över ägare till och systemansvariga för överföringssystem

1. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden får inte överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland.

2. Undantag från punkt 1 får medges till följd av gemenskapens avtal med ett eller flera tredjeländer.

Artikel 8b

Utnämning av och intyg för systemansvariga för överföringssystem

1. Företag som äger ett överföringssystem och som av den nationella tillsynsmyndigheten, i enlighet med intygsförfarandet i denna artikel, intygas uppfylla villkoren i artiklarna 8.1 och 8a ska av medlemsstaterna godkännas och utnämnas som systemansvarig för överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning.

2. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden ska ansökan om intyg från ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet som kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland i enlighet med artikel 8a avslås, såvida inte ägaren av eller den systemansvarige för överföringssystemet påvisar att det inte finns någon möjlighet för det berörda organet att, i strid med artikel 8.1, direkt eller indirekt påverkas av någon operatör som är verksam inom produktion eller leverans av gas eller el eller av något tredjeland.

3. Systemansvariga för överföringssystemet ska till den nationella tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artiklarna 8.1 och 8a.

4. De nationella tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemet uppfyller kraven i artiklarna 8.1 och 8a. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall inleda ett intygsförfarande:

a)	Efter anmälan från den systemansvarige för överföringssystemet i enlighet med punkt 3.

På eget initiativ då de får vetskap om att en planerad förändring när det gäller rättigheter eller inflytande över ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet kan leda till överträdelse av artiklarna 8.1 eller 8a, eller då de har anledning att misstänka att en sådan överträdelse kan ha skett.

c)	Efter en motiverad begäran från kommissionen.

5. Den nationella tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om intyg för en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen överlämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska intyget anses vara beviljat. Den nationella tillsynsmyndighetens uttryckliga eller underförstådda beslut får börja gälla först efter det att det förfarande som avses i punkterna 6–9 har fullföljts och enbart om kommissionen inte gör några invändningar mot beslutet.

6. Den nationella tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om intyg för en systemansvarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut.

7. Kommissionen ska pröva anmälan så snart den har mottagits. Om kommissionen anser att den nationella tillsynsmyndighetens beslut ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med artiklarna 8.1, 8a eller 8b.2, ska den inom två månader från det att den mottog anmälan besluta att inleda ett förfarande. Kommissionen ska i sådana fall ge den nationella tillsynsmyndigheten och den berörda systemansvarige för överföringssystemet möjlighet att yttra sig. Om kommissionen behöver kompletterande uppgifter får tvåmånadersperioden förlängas med ytterligare två månader, räknat från det datum kompletteringen mottogs.

8. Om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande ska den inom ║ fyra månader från den dag då det beslutet fattas utfärda ett slutgiltigt beslut om att

a)	inte göra några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut, eller

b)	begära att den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut om den anser att villkoren i artiklarna 8.1, 8a eller 8b.2 inte är uppfyllda.

9. Om kommissionen inte beslutar att inleda något förfarande eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tidsgräns som avses i punkt 7 respektive 8, ska den inte anses ha några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.

10. Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut om att ändra eller återkalla beslutet om intyg inom fyra veckor, och ska meddela kommissionen om detta.

11. De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen får begära sådan information från systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel.

12. De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.”

▐

12.

Artikel 9 ║ ska ändras på följande sätt:

led a) ska ersättas med följande:

”a)

Att säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på överföring av elenergi, att på affärsmässiga villkor och med vederbörlig hänsyn till miljön driva, underhålla och utveckla säkra, tillförlitliga och effektiva överföringssystem ▐, i syfte att integrera förnybara energikällor , direktansluten elproduktion och teknik med låga koldioxidutsläpp i nätet samt att främja energieffektivitet, forskning och innovation .”

led c) ska ersättas med följande:

” c)

Att styra energiflödena i systemet, med beaktande av utbyten med andra sammanlänkade system och gemensamma standarder som samordnas på europeisk nivå. Den systemansvarige ska därför vara ansvarig för att elnätet är säkert, tillförlitligt och effektivt och därvid säkerställa att alla nödvändiga stödtjänster, inklusive sådana som sådana som föranleds av ändrade efterfrågemönster och som baseras på gemensamma standarder, är tillgängliga i den mån som denna tillgänglighet är oberoende av andra överföringssystem med vilket systemet är sammanlänkat. ”

led d) ska ersättas med följande:

” d)	Att förse den systemansvarige för andra system med vilka systemet är sammanlänkat med tillräcklig information för att säker och effektiv drift […], samordnad utveckling och driftskompatibilitet i det sammanlänkade systemet ska kunna garanteras, genom gemensam användning av denna information, ”

led f) ska ersättas med följande:

” f)	Att på grundval av gemensamma standarder förse systemanvändarna med den information som behövs för att de ska kunna få effektivt tillträde till systemet. ”

följande led ska läggas till:

” fa)

Att ta ut överbelastningsavgifter och betalningar inom ramen för kompensationsmekanismen mellan systemansvariga för överföringsnäten i enlighet med artikel 3 i förordning (EG) nr 1228/2003, bevilja och administrera tredje parts tillträde och ge motiverade förklaringar då sådant tillträde nekas, vilket ska övervakas av de nationella tillsynsmyndigheterna. Då de systemansvariga för överföringssystem fullgör sina uppgifter enligt denna artikel ska de främst underlätta marknadsintegrationen och optimera den samhällsekonomiska välfärden. ”

13.	Artikel 10 ska utgå. ▐

14.

Artikel 11 ska ändras på följande sätt :

punkt 2 ska ersättas med följande:

” 2. nmatningsordningen mellan produktionsanläggningarna och utnyttjandet av sammanlänkningar ska fastställas på grundval av kriterier som ska godkännas av de nationella tillsynsmyndigheterna och som ska vara objektiva, offentliggjorda och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt som garanterar att den inre marknaden för el fungerar väl. I kriterierna ska den ekonomiska rangordning som gäller el från tillgängliga installationer för elproduktion, eller från överföring genom sammanlänkningar, samt de tekniska begränsningarna i systemet beaktas. ”

punkt 3 ska ersättas med följande:

” 3. En nationell tillsynsmyndighet ska ålägga den systemansvarige att, då denne avgör inmatningsordningen mellan produktionsanläggningar, prioritera anläggningar som använder förnybara energikällor eller avfall, eller kraftvärmeverk, förutom när de tekniska kraven på balansering eller nätets säkerhet och tillförlitlighet skulle äventyras. ”

punkt 5 ska ersättas med följande:

” 5. Medlemsstaterna ska via de nationella tillsynsmyndigheterna kräva att de systemansvariga för överföringssystem uppfyller vissa minimikrav i fråga om drift, underhåll och utveckling av överföringssystemet, inklusive dess sammanlänkningskapacitet. De nationella tillsynsmyndigheterna bör ges större befogenheter, så att de kan garantera konsumentskyddet inom Europeiska unionen .”

följande punkter ska läggas till:

” 7a. Systemansvariga för överföringssystem ska göra det lättare för stora slutkunder och sammanslutningar av slutkunder att medverka på reserv- och balansmarknader. När produktionen och efterfrågan har samma pris ska efterfrågan prioriteras.

7b. Nationella tillsynsmyndigheter ska garantera att balanseringsreglerna och tarifferna harmoniseras på lämpligt sätt i alla medlemsstaterna senast den … (11). De ska framför allt se till att stora slutkunder, sammanslutningar av slutkunder och levererande producenter effektivt kan bidra till balansering och andra relevanta stödtjänster.

15.

Artikel 12 ska ersättas med följande:

”Artikel 12

Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga för och ägare till överföringssystem

1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18 eller någon annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska systemansvariga för och ägare till överföringssystem behandla kommersiellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt, och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt, och ska framför allt inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för andra delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas får överföringssystemets ägare och övriga delar av företaget inte heller utnyttja gemensamma funktioner, med undantag av rent administrativa funktioner eller IT-funktioner (ingen gemensam juridisk avdelning t. ex.).

2. Den systemansvarige för överföringssystemet ska, i samband med anknutna företags försäljning eller köp av el, inte missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet.

3. Kommersiella uppgifter som är nödvändiga för konkurrensen på marknaden, i synnerhet information som gör det möjligt att identifiera leveransplatsen, information om installerad kapacitet samt information om beställd kapacitet, ska vara tillgänglig för samtliga elleverantörer på marknaden. Vid behov ska den nationella tillsynsmyndigheten ålägga de etablerade operatörerna att förse intressenterna med denna information. ”

16.

Artikel 14 ska ändras på följande sätt :

punkt 1 ska ersättas med följande:

” 1. Den systemansvarige för distributionssystemet ska säkerställa systemets långsiktiga förmåga att uppfylla rimliga krav på eldistribution och på affärsmässiga villkor driva, upprätthålla och utveckla säker, tillförlitlig och effektiv eldistribution inom sitt område, med vederbörlig hänsyn till miljön och främjandet av energieffektivitet .”

b)	punkt 3 ska ersättas med följande: ” 3. Den systemansvarige för distributionssystemet ska förse systemanvändarna med erforderlig information för att de ska kunna få effektivt tillträde till och användning av systemet. ”

följande punkter ska läggas till efter punkt 3 :

” 3a. Den systemansvarige för distributionssystemet ska inom … (12) till den relevanta nationella tillsynsmyndigheten översända ett förslag med en beskrivning av de lämpliga informations- och kommunikationssystem som krävs för att tillhandahålla den information som avses i punkt 3. Förslaget ska bl. a. främja användningen av elektroniska tvåvägsmätare, som ska tillgängliggöras för samtliga konsumenter inom … (13), aktiv medverkan av slutförbrukare och leverantörer av distribuerad produktion i systemdriften samt informationsflöde i realtid mellan systemansvariga för överförings- respektive distributionssystemen i syfte att optimera utnyttjandet av alla tillgängliga resurser i fråga om produktion, nät och efterfrågan.

3b. De nationella tillsynsmyndigheterna ska inom … (14) godkänna eller förkasta de förslag som avses i punkt 3a. De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att de olika informations- och kommunikationssystem som ska införas är fullt kompatibla med varandra. De får i detta syfte utfärda riktlinjer och begära att de förslag som avses i punkt 3a ändras .

3c. Innan den nationella tillsynsmyndigheten meddelar den systemansvarige för distributionssystemet sitt beslut om de förslag som avses i punkt 3. a ska den informera byrån eller, om den ännu inte har inlett sitt arbete, kommissionen. Byrån eller kommissionen ska se till att de informations- och kommunikationssystem som ska införas främjar utvecklingen av den inre marknaden för el och att de inte medför nya tekniska hinder.

d)	följande punkt ska läggas till efter punkt 4 : ” 4a. Medlemsstaterna ska uppmuntra till modernisering av distributionsnät som ska vara byggda på ett sätt som uppmuntrar till decentraliserad produktion och garanterar energieffektivitet. ”

17.

Artikel 15 ska ändras på följande sätt:

a)	i punkt 2 c ska följande mening läggas till efter den första meningen: ”För detta ändamål ska den systemansvarige för distributionssystemet förfoga över de resurser som krävs, inbegripet personella, tekniska, ekonomiska och fysiska resurser.”

punkt 2 d ska ändras på följande sätt:

Den sista meningen ska ersättas med följande:

”Den person eller det organ som ansvarar för att övervakningsplanen följs (nedan kallad ”den övervakningsansvarige”) ska till den nationella tillsynsmyndighet som avses i artikel 22a.1 överlämna en årlig rapport, som ska offentliggöras, om de åtgärder som vidtagits.”

ii)	Följande mening ska läggas till: ”Den övervakningsansvarige ska vara helt oberoende och ha tillträde till all nödvändig information om den systemansvarige för distributionssystemet och alla dotterbolag för att utföra sitt uppdrag.”

Följande punkter ska läggas till ║:

”3. Om den systemansvarige för distributionssystemet ingår i ett vertikalt integrerat företag ska de nationella tillsynsmyndigheterna se till att dennes verksamhet övervakas så att den inte kan dra fördel av sin vertikala integration för att snedvrida konkurrensen. Vertikalt integrerade systemansvariga för distributionssystem ska i synnerhet inte, i samband med kommunikation och varumärkesprofilering, skapa förvirring vad gäller den separata identitet som leveransavdelningen i det integrerade företaget har.”

▐

18.

Artikel 17 ska ersättas med följande:

”Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra verksamheten i samband med ett kombinerat systemansvar för överförings- och distributionssystem, under förutsättning att verksamheten, i båda funktionerna, uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 8, 10b och 15.1.”

19.

Artikel 19.3 ska ersättas med följande:

” 3. Elföretag ska i sin interna bokföring särredovisa överförings- och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av separata företag, för att undvika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av konkurrensen. De ska också redovisa, eventuellt genom en sammanställd redovisning, all annan elverksamhet utan samband med överföring eller distribution. Fram till den 1 juli 2007 ska de särredovisa leveranserna till berättigade kunder och leveranserna till icke-berättigade kunder. Inkomster från äganderätt till överförings-/distributionssystemet ska specificeras i bokföringen. Vid behov ska de upprätta en sammanställd redovisning för annan verksamhet utanför elsektorn. Den interna bokföringen ska omfatta en balansräkning och en resultaträkning för varje verksamhetsgren. ”

20.

Artikel 20.2 ska ersättas med följande:

” 2. Den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig, fysiskt tillgänglig kapacitet. En sådan vägran av tillträde ska motiveras på grundval av objektiva, tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier. Den nationella tillsynsmyndigheten ska se till att dessa kriterier tillämpas på ett konsekvent sätt och att användare av systemet som vägrats tillträde har rätt att överklaga. Vid behov, och om tillträde till systemet har vägrats, ska den nationella tillsynsmyndigheten se till att den systemansvarige tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle erfordras för att förstärka systemet. Den part som begär sådan information får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för tillhandahållande av informationen. ”

21.

I artikel 21 ska följande punkter läggas till:

” 2a. Berättigade kunder ska ha rätt att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt.

2b. Byrån ska i realtid bevaka alla organiserade grossistmarknader för el som upprättats inom EU och EES och i grannländerna, i syfte att upptäcka missbruk av marknadsinflytande eller brister i marknadens utformning, och för att främja förbättringar när det gäller ett effektivt fungerande av den inre marknaden. ”

22.

Följande kapitel ska införas efter artikel 22 ║:

”KAPITEL VIIa

NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER

Artikel 22a

Nationella tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende

1. Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet.

2. Medlemsstaten ska garantera den nationella tillsynsmyndighetens oberoende och säkerställa att den utövar sina befogenheter opartiskt och öppet. I detta syfte ska medlemsstaten se till att den nationella tillsynsmyndigheten, när den utför de tillsynsuppgifter som den har tilldelats enligt detta direktiv och annan relevant lagstiftning ,

a)	är juridiskt åtskild och funktionellt oberoende från övriga offentliga eller privata organ ,

b)	║ dess personal och de personer som ingår i dess ledning agerar oberoende av marknadsintressen och

c)	inte söker eller inhämtar direkta anvisningar från någon regering eller annat offentligt eller privat organ när den utför sina tillsynsuppgifter .

3. För att bevara den nationella tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska medlemsstaterna i synnerhet se till

a)	att den nationella tillsynsmyndigheten är en juridisk person, ekonomiskt oberoende och har tillräckliga personella och ekonomiska resurser för att kunna utföra sina uppgifter, och

att den nationella tillsynsmyndighetens styrelsemedlemmar utses för en fast mandatperiod på minst fem år men högst sju år , som inte kan förlängas . När det gäller den första mandatperioden ska denna period vara två och ett halvt år för hälften av medlemmarna. Medlemmarna ska under denna period endast avsättas om de inte längre uppfyller villkoren i denna artikel eller har gjort sig skyldiga till allvarlig försummelse enligt den nationella lagstiftningen, och

c)	den nationella tillsynsmyndighetens budgetbehov ska täckas genom direkta inkomster från verksamheten på energimarknaden.

Artikel 22b

Den nationella tillsynsmyndighetens strategiska mål

När den nationella tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå följande mål:

Främja, i nära samarbete med kommissionen, byrån och andra medlemsstaters nationella tillsynsmyndigheter ║, en konkurrenskraftig, säker och miljömässigt hållbar inre marknad för el i gemenskapen och ett verkligt öppnande av marknaden för samtliga konsumenter och leverantörer i gemenskapen , och se till att energiförsörjningsnäten fungerar effektivt och tillförlitligt med beaktande av de långsiktiga målen .

b)	Utveckla konkurrenskraftiga och väl fungerande ▐ marknader inom gemenskapen för att de mål som avses i a ska kunna uppnås.

c)	Upphäva eventuella restriktioner för elhandeln mellan medlemsstater, utveckla den kapacitet för gränsöverskridande överföring som krävs för att tillgodose efterfrågan och förbättra integreringen av nationella marknader för att underlätta ett fritt elflöde inom hela gemenskapen.

Utvecklingen av konsumentinriktade, säkra, pålitliga och effektiva nätsystem på det mest kostnadseffektiva sättet , se till att systemen är lämpliga och samtidigt säkerställa energieffektiviteten och integreringen av stor- och småskaliga operatörer som använder energi från förnybara energikällor och säkerställa distribuerad produktion i både överförings- och distributionsnäten .

e)	Främja tillgång till nätet för ny produktion, inte minst genom att undanröja hinder som kan försvåra nya aktörers och förnybara energikällors tillgång till marknaden.

f)	Säkerställa att nätoperatörer får de incitament som krävs, både på kort och lång sikt, för att öka näteffektiviteten och främja marknadsintegreringen.

g)	Säkerställa att kunderna drar nytta av att den inhemska marknaden fungerar effektivt , trygga konsumentskyddet och främja effektiv konkurrens i samarbete med konkurrensmyndigheterna.

h)	Bidra till uppnåendet av en hög standard på de samhällsomfattande och allmännyttiga tjänsterna på elförsörjningsområdet och till skyddet för utsatta kunder, samt se till att de åtgärder för konsumentskydd som avses i bilaga A är effektiva.

i)	Harmonisera det nödvändiga utbytet av uppgifter.

Artikel 22c

Den nationella tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter

1. Den nationella tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter som den vid behov ska utföra i nära samråd med andra relevanta gemenskaps- eller nationella organ, systemansvariga för överföringssystem och intressenter på marknaden, och utan att inkräkta på deras specifika behörighet :

a)	Fastställa eller godkänna reglerade nättariffer och delar av nättarifferna, vilket ska ske på ett oberoende sätt och enligt tydliga kriterier.

b)	Säkerställa att systemansvariga för överförings- och distributionssystem samt, där det är relevant, systemägare, liksom elföretag fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv och övrig relevant gemenskapslagstiftning, inbegripet gränsöverskridande aspekter.

Samarbeta om gränsöverskridande frågor med den nationella tillsynsmyndigheten eller tillsynsmyndigheterna i andra medlemsstater , och med byrån, och bland annat se till att det finns tillräckligt med sammanlänkningskapacitet mellan överföringsinfrastrukturerna för att det ska vara tillräckligt för en effektiv generell marknadsbedömning och för kriteriet för försörjningssäkerheten utan diskriminering mellan leveransföretagen i de olika medlemsstaterna .

d)	Följa och genomföra alla relevanta och bindande beslut som fattas av kommissionen och byrån ║.

Lämna in en årlig rapport om sin verksamhet och om hur dess skyldigheter har fullgjorts till kommissionen, de berörda myndigheterna i medlemsstaterna och byrån ║. Dessa rapporter ska omfatta de åtgärder som vidtagits och de resultat som uppnåtts med avseende på samtliga de uppgifter som räknas upp i denna artikel.

Övervaka uppfyllandet av åtskillnadskraven enligt detta direktiv och övrig relevant gemenskapslagstiftning och förhindra korssubventionering inom verksamhetsgrenarna överföring, distribution och leverans samt säkerställa att distributions- och överföringstariffer fastställs i god tid före de perioder som de avser .

Granska de investeringsplaner som de systemansvariga för överföringssystem utarbetar och i sin årsrapport presentera en bedömning av i vilken mån dessa investeringsplaner är förenliga med den Europatäckande tioåriga investeringsplan för nätet som avses i artikel 2c.1 i förordning (EG) nr 1228/2003. Den tioåriga investeringsplanen ska skapa incitament för främjande av investering och fungera som en garant för att personalens kompetens och storlek räcker till för att fullgöra skyldigheten att tillhandahålla tjänster. Underlåtenhet från den relevanta operatörens sida att tillämpa den tioåriga investeringsplanen ska leda till att den nationella tillsynsmyndigheten ålägger operatören proportionerliga sanktioner i enlighet med byråns rekommendationer.

h)	Godkänna de årliga investeringsplaner som utarbetas av de systemansvariga för överföringssystem.

Övervaka överensstämmelsen med krav på nätens säkerhet och tillförlitlighet , fastställa eller godkänna standarder och krav på tjänsternas och leveransernas kvalitet samt granska tidigare prestanda i fråga om tjänsternas och leveransernas kvalitet och reglerna för nätens säkerhet och tillförlitlighet.

j)	Övervaka graden av insyn och säkerställa att elföretagen fullgör sina skyldigheter vad gäller insyn.

k)	Uppmuntra utvecklandet av europeiska leveransavtal som kan avbrytas.

Övervaka graden av verkligt marknadsöppnande och verklig konkurrens på grossist- och slutkundsnivå, samt även elhandel, priser för hushållen, andel kunder som byter leverantör, rimliga villkor för förskottsbetalning som återspeglar den faktiska förbrukningen, andel kunder som får sina leveranser anslutna och avstängda , underhållskostnader och hushållens klagomål i ett överenskommet format, samt tillsammans med konkurrensmyndigheterna övervaka eventuell snedvridning eller inskränkning av konkurrensen, och tillhandahålla relevant information, och göra de berörda konkurrensmyndigheterna uppmärksamma på relevanta fall.

Övervaka förekomsten av begränsande avtalsvillkor, inbegripet exklusivitetsklausuler, som kan hindra icke-hushållskunder från att teckna samtidiga avtal med mer än en leverantör eller begränsa deras möjligheter att göra detta och, i förekommande fall, underrätta de nationella konkurrensmyndigheterna om sådana villkor.

Med fullt beaktande av bestämmelserna i fördraget, främja långsiktiga avtal mellan energiförbrukare och energileverantörer som bidrar till att förbättra produktionen och distributionen av energi och som samtidigt ger förbrukarna en rimlig del av vinsterna, förutsett att sådana avtal även kan bidra till en optimal investeringsnivå i sektorn.

o)	Medge avtalsfrihet i fråga om långtidsavtal och möjligheten att sluta tillgångsbaserade avtal, förutsatt att de är förenliga med gemenskapslagstiftningen.

p)	Kontrollera den tid som överförings- och distributionsföretagen behöver för att genomföra sammanlänkningar och reparationer samt besluta om sanktioner i enlighet med byråns riktlinjer om sådana sammanlänkningar och reparationer förlängs utan rimlig anledning .

q)	Utan att det påverkar andra nationella tillsynsmyndigheters behörighet, övervaka att det råder en hög standard på de samhällsomfattande och allmännyttiga tjänsterna på elområdet och skydd för utsatta kunder. ▐

r)	Se till att de åtgärder för konsumentskydd som avses i bilaga A är effektiva och verkställs.

s)	Minst en gång per år offentliggöra rekommendationer om leveranstariffernas överensstämmelse med artikel 3 ; dessa rekommendationer ska ta tillbörlig hänsyn till hur reglerade priser (grossistpriser och slutkundspriser) inverkar på marknaden .

t)	Underrätta de nationella konkurrensmyndigheterna och kommissionen om medlemsstater där de reglerade tarifferna ligger under marknadspriset.

Fastställa standardiserade regler för förhållandet mellan slutkonsumenter och leverantörer, distributörer och mätsystemoperatörer, åtminstone avseende tillgången till förbrukningsuppgifter, inklusive uppgifter om priser och alla tillhörande kostnader , tillämpningen av ett lättbegripligt harmoniserat format för sådana uppgifter, rimlig förskottsbetalning som återspeglar den faktiska förbrukningen och snabb tillgång för alla kunder till sådana uppgifter enligt punkt h i bilaga A.

v)	Övervaka genomförandet av regler om uppgifter och skyldigheter för systemansvariga för överföringssystem och distributionssystem, leverantörer och kunder samt andra marknadsaktörer enligt förordning (EG) nr 1228/2003.

w)	Övervaka investeringarna i produktionskapacitet med avseende på försörjningstryggheten.

x)	Ha vetorätt rörande beslut om utnämning och uppsägning av personer i den högsta ledningen inom företag som är systemansvariga för överföringssystem.

y)	Fastställa eller godkänna tariffer för nättillträde och offentliggöra metoden för att fastställa dessa tariffer.

z)	Fastställa eller godkänna standarder för tjänsternas kvalitet, övervaka genomförandet av dem och införa sanktioner då de inte uppfylls.

aa)	Övervaka genomförandet av skyddsåtgärder enligt artikel 24.

ab)	Harmonisera utbytet av uppgifter om de viktigaste marknadsprocesserna på regional nivå.

ac)

Införa pristak för en given, begränsad tidsperiod på marknader med låg konkurrens i syfte att skydda konsumenterna mot marknadsmissbruk, varvid pristaken ska sättas på en tillräckligt hög nivå för att inte avskräcka nya marknadsaktörer eller avskräcka befintliga konkurrenter från att utöka sin verksamhet.

ad)	Se till att den underhållsstrategi som tillämpas av de systemansvariga ses över.

ae)	Tillsammans med relevanta planeringsmyndigheter utarbeta riktlinjer för ett tidsbegränsat tillståndsförfarande i syfte att ge incitament till nya marknadsaktörer att ägna sig åt elproduktion och handel.

af)	Se till att det råder insyn i grossistprisfluktuationer.

2. De övervakningsskyldigheter som avses i punkt 1 kan fullgöras av en annan myndighet än den nationella tillsynsmyndigheten om så föreskrivs av den berörda medlemsstaten. I sådana fall ska den nationella tillsynsmyndigheten så snart som möjligt få tillgång till den information som framkommer vid övervakningen.

Den nationella tillsynsmyndigheten ska vid behov samråda med systemansvariga för överföringssystem och föra ett nära samarbete med andra relevanta nationella myndigheter i samband med att de fullgör sina skyldigheter enligt punkt 1, dock med bibehållet oberoende, utan att det påverkar tillsynsmyndigheternas egna särskilda befogenheter och i överensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning.

3. Förutom de uppgifter som den nationella tillsynsmyndigheten tilldelas enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har utsetts enligt artikel 10,

a)	övervaka att överföringssystemets ägare och den oberoende systemansvarige fullgör sina skyldigheter enligt denna artikel samt fastställa sanktioner då skyldigheterna inte fullgörs i enlighet med punkt 5 d,

övervaka förhållanden och kommunikation mellan den oberoende systemansvarige och överföringssystemets ägare för att säkerställa att den oberoende systemansvarige fullgör sina skyldigheter, och framför allt godkänna avtal samt agera som tvistlösande myndighet mellan den oberoende systemansvarige och överföringssystemets ägare vid klagomål som lämnats av någondera parten i enlighet med punkt 10,

c)	utan att det påverkar förfarandet enligt artikel 10.2 c, för den första tioåriga utvecklingsplanen för nätet, godkänna den investeringsplanering och den fleråriga utvecklingsplan för nätet som presenteras på en årlig basis av den oberoende systemansvarige,

d)	se till att tariffer för tillträde till nät som tas ut av oberoende systemansvariga inkluderar en ersättning till nätägaren eller nätägarna som ger en adekvat ersättning för nättillgångarna samt för eventuella nyinvesteringar,

e)	ha befogenhet att utföra inspektioner i lokaler som tillhör överföringssystemets ägare och de oberoende systemansvariga, och

f)	övervaka användningen av överbelastningsavgifter som tas ut av den oberoende systemansvarige i enlighet med artikel 6.6 i ║ förordning (EG) nr 1228/2003 ║.

4. I samband med övervakningen av de nationella elmarknaderna i enlighet med punkt 1 l, inbegripet övervakning av grossistpriser och slutkundspriser, ska de nationella tillsynsmyndigheterna tillämpa harmoniserade metoder som byrån kommit överens om och godkänt.

5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna får befogenheter att kunna utföra de uppgifter som anges i punkterna 1 och 2 på ett effektivt och snabbt sätt. För detta ändamål ska den nationella tillsynsmyndigheten bland annat få befogenhet att

a)	fatta bindande beslut om elföretag,

b)	i samarbete med den nationella konkurrensmyndigheten göra undersökningar av hur elmarknaderna fungerar och ▐ besluta om lämpliga proportionella åtgärder som krävs för att främja en effektiv konkurrens och för att marknaden ska fungera på ett riktigt sätt, ▐

erhålla information från elföretagen som är relevant för att den ska kunna utföra sina uppgifter, bland annat motiveringar till en eventuell nekan att ge tredje part tillträde och uppgifter om åtgärder som krävs för att stärka nätet, samt vid behov samarbeta med finansmarknadernas tillsynsmyndigheter,

d)	införa effektiva, lämpliga och avskräckande sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter enligt detta direktiv eller enligt beslut som fattats av tillsynsmyndigheten eller byrån,

e)	göra erforderliga undersökningar och få befogenheter vad gäller ║tvistlösning enligt punkterna 10 och 11,

f)	godkänna skyddsåtgärder enligt artikel 24.

6. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att, innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna villkoren för

anslutning och tillträde till nationella nät, inklusive överförings- och distributionstariffer och metoderna för dem eller, alternativt, metoderna för fastställande eller godkännande av överförings- och distributionstariffer och övervakningen av dem; dessa tariffer ska spegla de faktiska kostnaderna i den mån de motsvarar kostnaderna för en effektiv operatör och vara insynsvänliga; de ska utformas så att nödvändiga investeringar i näten kan göras som gör det möjligt att säkra nätens funktion ; dessa tariffer får inte vara diskriminerande för nya marknadsaktörer ,

tillhandahållande av balanstjänster , vilka i möjligaste mån ska spegla den verkliga kostnaden och vara intäktsneutrala, samtidigt som de ska ge goda incitament för nätanvändarna att balansera sin tillförsel och användning; de ska vara rättvisa och icke-diskriminerande och grundas på objektiva kriterier,

c)	tillträde till gränsöverskridande infrastruktur, inbegripet förfaranden för kapacitetstilldelning och hantering av överbelastning .

De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att begära att de systemansvariga för överföringssystem ändrar dessa villkor.

7. När det gäller fastställande eller godkännande av villkoren eller metoderna för tarifferna, och balanstjänsterna, ska de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställa att nätoperatörer får de incitament som krävs, på både kort och lång sikt, för att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden , trygga försörjningssäkerheten och stödja forskningsverksamhet på området.

8. Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssituationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar.

De systemansvariga för överföringssystem ska underrätta de nationella tillsynsmyndigheterna om sina förfaranden för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, för godkännande. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära att dessa förfaranden ändras innan de godkänner dem.

9. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov begära att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen ändrar villkoren ▐ i denna artikel, för att säkerställa att de är proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. I händelse att fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa preliminära överförings- och distributionstariffer och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder om de slutliga tarifferna skiljer sig från dessa preliminära tariffer.

10. Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings- eller distributionssystemet rörande den systemansvariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får inge klagomålet till den nationella tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om de nationella tillsynsmyndigheterna begär ytterligare upplysningar. Perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Den nationella tillsynsmyndighetens beslut ska vara bindande såvida inte det upphävs vid ett överklagande.

11. Varje berörd part som har rätt till klagomål mot ett beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller om den nationella tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda om de föreslagna tarifferna eller metoderna får inom två månader efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra hinder för verkställighet.

12. Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva system för reglering, kontroll och öppenhet för att förhindra missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till konsumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa system ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82.

13. Den nationella tillsynsmyndigheten ska inrätta oberoende instanser för klagomål och alternativa prövningssystem, exempelvis en oberoende energiombudsman eller ett konsumentorgan. Dessa instanser eller system ska ansvara för att klagomål behandlas på ett effektivt sätt och de ska uppfylla kriterierna för bästa praxis. De nationella tillsynsmyndigheterna ska fastställa standarder och riktlinjer för hur klagomål ska behandlas av producenter och nätoperatörer.

14. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer när sekretessbestämmelserna i detta direktiv inte har följts.

15. Klagomål enligt punkterna 10 och 11 ska inte påverka rätten att överklaga enligt gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen.

16. De nationella tillsynsmyndigheternas beslut ska innehålla en fullständig motivering och offentliggöras så att rättslig kontroll blir möjlig .

17. Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga system på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut fattat av den nationella tillsynsmyndigheten rätt att överklaga till ett nationellt rättsligt organ eller en annan oberoende nationell myndighet som är oberoende av de båda berörda parterna och av varje förvaltning .

▐

Artikel 22d

Regelverk för gränsöverskridande frågor

1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska bedriva intensivt samarbete och samråda med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts ska den mottagande myndigheten garantera en lika hög sekretess som krävs av den myndighet som lämnade informationen.

2. Integrationen av regionala elmarknader, där sådana uppstår, ska motsvaras av ändamålsenliga regleringsstrukturer. De berörda nationella tillsynsmyndigheterna ska i nära samarbete med och under ledning av byrån se till att åtminstone följande reglering sker av deras regionala marknader:

Samarbete åtminstone på regional nivå för att främja skapandet av fungerande arrangemang för att garantera en optimal näthantering, utveckla gemensamma elbörser och fördela gränsöverskridande kapacitet, liksom för att säkerställa en lämplig nivå på sammanlänkningskapaciteten , inbegripet genom nya sammanlänkningar, inom regionen och mellan regioner , så att en effektiv konkurrens kan utvecklas och försörjningstryggheten kan stärkas .

b)	Harmonisering på åtminstone relevant regional nivå av alla tekniska föreskrifter och marknadsföreskrifter för de berörda systemansvariga för överföringssystem och andra marknadsaktörer.

c)	Harmonisering av reglerna för hantering av överbelastning och rättvis omfördelning mellan samtliga marknadsaktörer av intäkter från och/eller kostnader för hantering av överbelastning.

d)	Antagande av regler för att säkerställa att ägarna av elbörserna och/eller de elbörsförvaltare som sköter administrationen av den berörda regionala marknaden med elpooler är helt oberoende av dem som äger och/eller förvaltar produktionstillgångarna.

3. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå avtal med varandra i syfte att främja tillsynssamarbete, och de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras på lämpligt sätt i nära samråd med andra behöriga nationella myndigheter utan att det påverkar deras specifika befogenheter.

4. Byrån ska besluta om regelverket för infrastruktur som förbinder minst två medlemsstater

a)	på gemensam begäran av de behöriga nationella tillsynsmyndigheterna, eller

b)	om de behöriga tillsynsmyndigheterna inte har kunnat nå någon överenskommelse om det lämpliga regelverket inom sex månader från den dag då ärendet förelades den sista av dessa tillsynsmyndigheter.

▐

Artikel 22e

Överensstämmelse med riktlinjer

1. Kommissionen eller varje nationell tillsynsmyndighet ║ får begära ett yttrande från byrån i frågan om ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 1228/2003.

2. Byrån ska inom fyra månader, räknat från den dag då begäran framställdes, avge sitt yttrande till kommissionen eller den nationella tillsynsmyndighet som har begärt det eller till kommissionen och till den nationella tillsynsmyndighet som har fattat det aktuella beslutet.

3. Om den nationella tillsynsmyndighet som har fattat det omtvistade beslutet inte följer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagandet ska byrån informera kommissionen om detta.

4. Varje nationell tillsynsmyndighet får informera kommissionen om den anser att ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet inte överensstämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 1228/2003 inom två månader räknat från dagen för det beslutet.

5. Om kommissionen║ finner att det beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i förordning (EG) nr 1228/2003 får kommissionen besluta att inleda ett förfarande, vilket ska ske antingen inom två månader – nämligen om kommissionen fått information om att byråns yttrande inte följts enligt punkt 3, eller om att riktlinjerna inte följts enligt punkt 4 – eller, på eget initiativ, inom tre månader från den dag då det omtvistade beslutet fattades. Kommissionen ska i sådana fall uppmana den nationella tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos den nationella tillsynsmyndigheten att yttra sig.

6. Om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande ska den inom högst fyra månader från dagen för beslutet fatta ett slutgiltigt beslut om att

a)	inte göra några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut, eller

b)	begära att den berörda nationella tillsynsmyndigheten ändrar eller återkallar sitt beslut om kommissionen anser att riktlinjerna inte följts.

7. Om kommissionen inte beslutar att inleda något förfarande eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tidsgräns som fastställs i punkt 5 respektive 6 ska det anses att den inte haft några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut.

8. Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra eller återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommissionen om detta.

▐

Artikel 22f

Bevarande av information

1. Medlemsstaterna ska kräva att leveransföretag under minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystemet tillgängliga för den nationella tillsynsmyndigheten, den nationella konkurrensmyndigheten och kommissionen.

2. Uppgifterna ska innehålla information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts.

3. Den nationella tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. ▐

▐

4. ║ Den här artikeln får inte skapa ytterligare skyldigheter i förhållande till de myndigheter som nämns i punkt 1 för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG.

5. Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG ska de ansvariga myndigheterna enligt det direktivet tillhandahålla dessa myndigheter ║ de begärda uppgifterna.”

23.	Artikel 23 ska utgå.

24 .

Artikel 26.2 ska ersättas med följande:

punkt 2 ska ersättas med följande:

” 2. En medlemsstat som efter det att direktivet har trätt i kraft av tekniska skäl har avsevärda problem med att öppna sin marknad för vissa begränsade grupper av sådana icke hushållskunder som avses i artikel 21.1 b får ansöka om undantag från denna bestämmelse, vilket kommissionen kan bevilja för en tidsperiod på högst 12 månader efter det datum som anges i artikel 30.1. Ett sådant undantag ska under alla omständigheter upphöra det datum som anges i artikel 21.1 c. ”

b)	följande punkt ska läggas till: ” 2a. Medlemsstaterna får undanta industriområden från bestämmelserna i kapitlen III, IV, V, VI och VII. Principen om tredjepartstillträde får inte påverkas av sådana undantag. Undantagen får heller inte påverka uppdraget för offentliga distributionssystem. ”

▐

25 .

Bilaga A ska ändras på följande sätt :

led a) ska ersättas med följande:

” a)

Rätt till ett avtal med sin eltjänsteleverantör, i vilket följande anges:

—	Leverantörens namn och adress.

—	De tjänster som tillhandahålls, tjänstekvalitet och tidpunkt för den ursprungliga inkopplingen.

—	De underhållstjänster som tillhandahålls.

—	På vilket sätt aktuell information om tariffer och underhållskostnader kan erhållas.

—	Avtalets löptid och hur avtalet och tjänsterna förlängs eller sägs upp samt eventuell rätt till kostnadsfritt frånträde.

—	Villkoren för ersättning och återbetalning om tjänsterna inte håller angiven kvalitet, inbegripet i händelse av inkorrekt eller försenad fakturering.

—	Hur det tvistlösningsförfarande som avses i led f inleds.

—	Information om konsumentens rättigheter, inbegripet allt det ovannämnda, tydligt angiven på räkningen och elföretagens webbplatser.

—	Kontaktuppgifter till behörig prövningsmyndighet samt hur konsumenter ska gå till väga vid tvist.

Villkoren ska vara skäliga och kända på förhand. Den information som avses i detta led ska under alla omständigheter ges innan avtalet ingås eller bekräftas. Om avtal ingås genom en mellanhand ska ovannämnda upplysningar också tillhandahållas innan avtalet ingås. ”

led b ska ersättas med följande:

” b)

Underrättelse i god tid om varje avsikt att ändra avtalsvillkoren och i samband med denna information underrättelse om att de har rätt att frånträda avtalet. Tjänsteleverantörerna ska på ett insynsvänligt och lättbegripligt sätt underrätta sina kunder direkt om varje avgiftshöjning vid en lämplig tidpunkt som inte infaller senare än en normal faktureringsperiod efter det att höjningen trätt i kraft. Medlemsstaterna ska se till att kunder har möjlighet att frånträda avtal om de inte godtar de nya villkor som eltjänsteleverantören meddelat. ”

led d ska ersättas med följande:

” d)

Brett val av betalningssätt, som inte får vara diskriminerande för kunderna. Alla skillnader i villkor och bestämmelser ska motsvara leverantörens kostnader för de olika betalningssystemen. De allmänna villkoren ska vara skäliga, klara och begripliga. De ska meddelas på ett klart och lättbegripligt språk. Kunderna ska skyddas mot oskäliga eller vilseledande försäljningsmetoder, inbegripet hinder som inte följer av avtalet och som näringsidkaren ställer upp, exempelvis alltför omfattande avtalsdokumentation. ”

led f ska ersättas med följande:

” f)

Tillgång till klara och lättförståeliga, okomplicerade och billiga förfaranden för behandling av kundernas klagomål. Alla kunder ska framför allt ha rätt att få tjänster levererade och klagomål behandlade av sin eltjänsteleverantör. Sådana förfaranden ska göra det möjligt att lösa tvister snabbt och rättvist inom tre månader. När det är befogat ska de innefatta ett system för ersättning och/eller återbetalning. Förfarandena ska i möjligaste mån följa de principer som anges i kommissionens rekommendation 98/257/EG (15).

║ följande punkter ska läggas till:

”h)

Lätt att byta till ny leverantör och tillgång till sina förbrukningsuppgifter och möjlighet att genom uttryckligt avtal och utan kostnad ge ett godkänt leveransföretag tillgång till sina mätaruppgifter. Den part som ansvarar för hanteringen av uppgifterna är skyldig att lämna ut dessa uppgifter till företaget. Medlemsstaterna ska fastställa uppgifternas format och ett förfarande för leverantörer och konsumenter för att få tillgång till uppgifterna. Inga ytterligare kostnader får åläggas konsumenten för denna tjänst.

Klar och tydlig information åtminstone varje kvartal om den faktiska elförbrukningen och faktiska elkostnader. Inga ytterligare kostnader får åläggas konsumenten för denna tjänst. Medlemsstaterna ska tillse att uppsättningen av smarta mätare slutförs med minsta möjliga störningar för konsumenterna inom … (16); eldistributions- eller elleveransföretagen ska ansvara för detta arbete. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ansvara för övervakningen av hur denna process framskrider och fastställa gemensamma standarder för ändamålet. Medlemsstaterna ska se till att man i standarder som fastställer minimikrav för teknisk utformning och drift av mätare tar hänsyn till frågor som rör driftskompatibilitet så att konsumenterna kan erbjudas största möjliga fördelar till lägsta möjliga kostnad .

j)	Slutavräkning efter varje byte av elleverantör senast en månad efter det att den berörda leverantören har upplysts om bytet.

Artikel 2

Införlivande

1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den … (17) ║. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.

De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den … (17) ║.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

Artikel 3

Ikraftträdande

Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

Artikel 4

Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.

Utfärdat i ║ den …

På Europaparlamentets vägnar

Ordförande

På rådets vägnar

Ordförande

(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23 .

(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55 .

(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 juni 2008.

(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.

(5) EUT L …

(6) EUT L 176, 15.7.2003, s. 1.

(7) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.”

(8) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.

(9) EUT L … ”

(10) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36. ”

(11) Två år efter ikraftträdande av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .”

(12) Ett år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .

(13) Tio år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .

(14) Två år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .”

(15) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31. ”

(16) 10 år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma relger för den inre marknaden för el]. ”

(17) 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.