|
27.11.2009 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
CE 286/106 |
Onsdag 18 juni 2008
Den inre marknaden för el ***I
P6_TA(2008)0294
Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 18 juni 2008 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el (KOM(2007)0528 – C6-0316/2007 – 2007/0195(COD))
2009/C 286 E/43
(Medbeslutandeförfarandet: första behandlingen)
Europaparlamentet utfärdar denna resolution
med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2007)0528),
med beaktande av artikel 251.2 och artiklarna 47.2, 55 och 95 i EG-fördraget, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag (C6-0316/2007),
med beaktande av artikel 51 i arbetsordningen,
med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A6-0191/2008).
|
1. |
Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet. |
|
2. |
Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt. |
|
3. |
Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att delge rådet och kommissionen parlamentets ståndpunkt. |
Onsdag 18 juni 2008
P6_TC1-COD(2007)0195
Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 18 juni 2008 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/…/EG om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el
(Text av betydelse för EES)
EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DETTA DIREKTIV
med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artiklarna 47.2, 55 och 95,
med beaktande av kommissionens förslag ║,
med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (1),
med beaktande av Regionkommitténs yttrande (2),
i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget (3), och
av följande skäl:
|
(1) |
Den inre marknaden för el har gradvis införts i Europeiska unionen sedan 1999. Syftet är att ge alla konsumenter i Europeiska unionen, både enskilda och företag, verklig valfrihet, skapa nya affärsmöjligheter och öka handeln över gränserna. Det ska leda till ökad effektivitet, konkurrenskraftiga priser, högre kvalitet på tjänsterna, och bidra till försörjningstrygghet och hållbarhet. |
|
(2) |
Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/54/EG av den 26 juni 2003 om gemensamma regler för den inre marknaden för el ║ (4) har avsevärt bidragit till att skapa av en sådan inre marknad för el. |
|
(3) |
Rätten att sälja el i en annan medlemsstat på lika villkor och utan diskriminering eller andra nackdelar kan för närvarande emellertid inte garanteras alla företag i alla medlemsstaterna. Det finns fortfarande brister när det gäller icke-diskriminering av tillträde till nät och lika effektiva kontroller i alla medlemsstater av att reglerna efterlevs, eftersom den rättsliga ramen är otillräcklig. |
|
(4) |
En trygg elförsörjning är av avgörande betydelse för utvecklingen av ett europeiskt samhälle, för genomförandet av en hållbar klimatförändringspolitik samt för att främja konkurrenskraften på den inre marknaden. I detta syfte bör gränsöverskridande sammanlänkningar utvecklas ytterligare för att trygga försörjningen från alla energikällor till lägsta möjliga pris för konsumenter och näringsliv inom Europeiska unionen. |
|
(5) |
En välfungerande inre elmarknad bör förse producenterna med lämpliga incitament att investera i ny energiproduktion och konsumenterna med lämpliga åtgärder för att främja en mer effektiv energianvändning. Trygg energiförsörjning är en förutsättning för detta. |
|
(6) |
Eftersom förnybara energikällor är kontinuerliga källor är det oerhört viktigt att utveckla sammanlänkningskapaciteten för el på gemenskapsnivå, och särskilt uppmärksamma de mest isolerade länderna och regionerna på gemenskapens energimarknad, för att ge medlemsstaterna möjlighet att nå målet att 20 procent av energin ska vara förnybar senast 2020. |
|
(7) |
Handeln med och flödet av el över gränserna bör öka på den inre marknaden för att säkra den bästa användningen av tillgänglig elproduktion och lägsta möjliga priser. Detta bör emellertid inte användas som en ursäkt av medlemsstaterna eller producenterna för att inte investera i ny och modern teknik för elproduktion. |
|
(8) |
I kommissionens meddelande av den 10 januari 2007 med titeln ”En energipolitik för Europa”║ framhävdes betydelsen av att fullborda den inre marknaden för el och skapa lika villkor för alla elbolag i gemenskapen. Kommissionens meddelanden, från samma dag, om utsikterna för den inre el- och gasmarknaden ║ och om slutrapporten om utredningen i enlighet med artikel 17 i förordning (EG) nr 1/2003 av de europeiska gas- och elsektorerna visar att nuvarande regler och åtgärder inte skapar de villkor som krävs för att målet en väl fungerande inre marknad ska kunna uppnås. |
|
(9) |
För att trygga konkurrenskraft och elförsörjning till lägsta möjliga pris och samtidigt undvika att stora aktörer dominerar marknaden bör medlemsstaterna och nationella tillsynsmyndigheterna underlätta gränsöverskridande tillträde för nya leverantörer av olika energikällor och nya leverantörer av elproduktion. |
|
(10) |
Utan en effektiv åtskillnad mellan näten och verksamheterna som rör produktion och leverans finns det en inneboende risk för diskriminering, inte bara i samband med nätdriften, utan även när det gäller de vertikalt integrerade företagens vilja att göra de investeringar som krävs i näten. |
|
(11) |
De regler för juridisk och funktionell åtskillnad som för närvarande finns har inte medfört någon effektiv åtskillnad av systemansvariga för överföringssystem. Vid Europeiska rådets möte i Bryssel den 8–9 mars 2007 uppmanades kommissionen att utarbeta lagförslag för effektiv åtskillnad av leverans och produktion från nätdriften. |
|
(12) |
En effektiv åtskillnad kan bara säkras genom att undanröja det inbyggda incitamentet för vertikalt integrerade företag att diskriminera konkurrenterna i samband med nättillträde och investeringar. Åtskillnad beträffande ägandet, vilket innebär att nätägaren utses till nätansvarig och inte har några leverans- eller produktionsintressen, är den klart mest effektiva och stabila metoden för att lösa inbyggda intressekonflikter och säkra försörjningstryggheten. Europaparlamentet hänvisar därför i sin resolution av den 10 juli 2007 om utsikterna för den inre gas- och elmarknaden ║ till en åtskillnad beträffande ägandet på överföringsnivå som det effektivaste verktyget för att främja icke-diskriminerande investeringar i infrastruktur ║ sätt och trygga ett rättvist nättillträde för nya aktörer och öppenhet på marknaden. Det bör därför ställas krav på medlemsstaterna om att säkerställa att samma person(er) inte har rätt att kontrollera produktions- eller leveransföretag, t. ex. genom att med en minoritetsandel blockera beslut av strategisk betydelse såsom investeringar, och samtidigt ha något intresse i eller utöva någon rättighet över en systemansvarig för överföringssystemet eller ett överföringssystem. Omvänt bör kontroll över en systemansvarig för överföringssystemet inte gå att kombinera med intressen eller rättigheter avseende ett leveransföretag. |
|
(13) |
Alla eventuella framtida system för åtskillnad bör effektivt undanröja eventuella intressekonflikter mellan producenter och systemansvariga för överföringssystem och inte skapa ett betungande och ohanterligt regelverk som skulle vara för de nationella tillsynsmyndigheterna svårt eller dyrt att tillämpa. |
|
(14) |
Eftersom åtskillnad när det gäller ägandet i en del fall innebär att företag måste omstruktureras bör medlemsstaterna beviljas extra tid för att tillämpa de relevanta bestämmelserna. Med tanke på de vertikala kopplingarna mellan el- och gassektorerna bör bestämmelserna avseende åtskillnad dessutom tillämpas i båda sektorerna. |
|
(15) |
För att säkerställa att nätdriften är helt oberoende av leverans- och produktionsintressen och förhindra utbyte av konfidentiella uppgifter, bör samma person inte sitta i styrelsen för både en systemansvarig för överföringssystem och ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet. Av samma skäl bör samma person inte ha rätt att utse medlemmar i en styrelse för en systemansvarig för överföringssystem och ha något intresse i ett leveransföretag. |
|
(16) |
När ett företag som äger ett överföringssystem ingår i ett vertikalt integrerat företag bör medlemsstaterna ║ kunna välja mellan åtskillnad beträffande ägandet och, undantagsvis, införande av systemansvariga utan leverans- eller produktionsintressen. För att lösningen med en oberoende systemansvarig ska vara effektiv krävs särskilda kompletterande regler. För att till fullo tillvarata intressen hos ägarna av aktier i vertikalt integrerade företag bör medlemsstaterna kunna välja mellan att införa en åtskillnad av ägandet antingen genom direkt avyttring eller genom att dela upp det integrerade företagets aktier i aktier i nätföretaget och aktier i den återstående leverans- och produktionsverksamheten, förutsatt att kraven i samband med att ägandet åtskiljs faktiskt uppfylls. |
|
(17) |
När en åtskillnad genomförs bör principen om icke-diskriminering mellan den offentliga och privata sektorn respekteras. Därför bör samma person, på egen hand eller tillsammans med någon annan, inte kunna påverka sammansättning av och röstning eller beslutsfattande både i organ för systemansvariga för överföringssystem och i organ för leveransverksamheter. Under förutsättning att medlemsstaten i fråga kan visa att detta krav uppfylls bör två skilda offentliga organ kunna kontrollera produktion och leverans å ena sidan och överföring å den andra. |
|
(18) |
Fullständig åtskillnad mellan nät- och leveransverksamhet bör gälla i hela gemenskapen, så att nätoperatörer i unionen eller deras dotterbolag hindras från att bedriva leverans- eller produktionsverksamhet i någon medlemsstat. Detta bör gälla både företag som är etablerade i Europeiska unionen och företag från tredjeland på samma sätt. För att garantera att nät- och leveransverksamheterna i gemenskapen hålls åtskilda bör de nationella tillsynsmyndigheterna ges befogenheter att vägra utfärda intyg till sådana systemansvariga för överföringssystem som inte uppfyller bestämmelserna om åtskillnad. För att säkerställa att bestämmelserna tillämpas enhetligt i hela gemenskapen och att gemenskapens internationella åtaganden respekteras bör byrån för samarbete mellan energitillsynsmyndigheter (”byrån”) som inrättades genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr …/2008 (5) ha rätt att se över de beslut om intyg som fattats av de nationella tillsynsmyndigheterna. |
|
(19) |
Att trygga energiförsörjningen är absolut nödvändigt för den allmänna säkerheten och är därför till sin natur förknippat med en effektivt fungerande marknad för el i Europeiska unionen och med undanröjandet av marknadens geografiska isolering . Elförsörjningen till medborgarna i unionen kan enbart ske genom ett nät. Fungerande elmarknader, och framför allt de nät och andra tillgångar som är förknippade med elförsörjningen, har en avgörande betydelse för den allmänna säkerheten, ekonomins konkurrenskraft och för EU-medborgarnas välfärd. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden anser gemenskapen att sektorn för överföringssystem för el är mycket viktig för gemenskapen och att ytterligare skyddsåtgärder därför behövs när det gäller tredjeländers inflytande, i syfte att förhindra hot mot den allmänna ordningen och den allmänna säkerheten i gemenskapen och EU-medborgarnas välfärd. Sådana åtgärder är också nödvändiga för att efterlevnaden av bestämmelserna om effektiv åtskillnad ska kunna säkerställas. |
|
(20) |
Icke-diskriminerande tillträde till distributionsnätet är avgörande för tillgången till slutkunderna. Utrymmet för diskriminering när det gäller tredje parts tillträde och investeringar är dock mindre omfattande på distributionsnivå än på överföringsnivå, eftersom överbelastningen och produktionsintressenas inflytande i allmänhet inte är så betydande på distributionsnivån som på överföringsnivån. I enlighet med direktiv 2003/54/EG blev funktionell åtskillnad av systemansvariga för distributionssystemet dessutom obligatoriskt först från och med den 1 juli 2007, och dess effekter på den inre marknaden har ännu inte utvärderats. De regler om juridisk och funktionell åtskillnad som för närvarande finns kan leda till effektiv åtskillnad, förutsatt att de definieras tydligare, genomförs ordentligt och övervakas noggrant. För att skapa lika villkor på slutkundsnivå bör systemansvariga för distributionssystem övervakas så att de hindras från att dra fördel av sin vertikala integration när det gäller deras konkurrensläge på marknaden, framför allt gentemot mindre hushålls- och icke-hushållskunder. |
|
(21) |
I syfte att utveckla konkurrensen på den inre marknaden för el bör icke-hushållskunder ha rätt att välja leverantör och teckna avtal med flera olika leverantörer för att täcka sitt elförsörjningsbehov. Dessa kunder bör skyddas mot exklusivitetsklausuler ingår i avtal och som utesluter konkurrerande och/eller kompletterande anbud. |
|
(22) |
Genom direktiv 2003/54/EG infördes ett krav på medlemsstaterna att utse tillsynsmyndigheter med särskilda befogenheter. Erfarenheterna visar dock att regleringens effektivitet ofta motverkas av att tillsynsmyndigheterna inte är tillräckligt självständiga gentemot staten, samt har otillräckliga befogenheter och för lite handlingsfrihet. Därför uppmanade Europeiska rådet vid sitt ovannämnda möte i Bryssel ║ kommissionen att utarbeta lagförslag för ytterligare harmonisering av de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter och förstärkning av deras oberoende. |
|
(23) |
Alla eventuella harmoniseringar av de nationella tillsynsmyndigheternas befogenheter bör inbegripa möjligheter att erbjuda elföretagen incitament och att ålägga dem sanktioner. Byrån bör ges lämpliga befogenheter för att kunna inta en ledande roll i arbetet med att garantera att incitamenten och sanktionerna är likvärdiga i alla medlemsstater samt utforma riktlinjer om sådana åtgärder. |
|
(24) |
För att den inre marknaden ska kunna fungera ordentligt behöver de nationella tillsynsmyndigheterna kunna fatta beslut i alla relevanta regleringsfrågor. De måste också vara fullständigt oberoende av övriga offentliga eller privata intressen. |
|
(25) |
De nationella tillsynsmyndigheterna bör ha befogenhet att fatta bindande beslut avseende elföretag och kunna införa effektiva, lämpliga och avskräckande sanktioner för elföretag som inte fullgör sina skyldigheter. De bör även få befogenhet att fatta beslut, oavsett tillämpningen av konkurrensbestämmelserna, om lämpliga åtgärder som garanterar fördelar för konsumenterna genom främjande av den effektiva konkurrens som är nödvändig för att marknaden ska fungera korrekt. Vidare måste de kunna garantera en hög standard på samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster som står i samklang med kraven på öppnande av marknaden, skydd för utsatta kunder och ett effektivt konsumentskydd. Dessa bestämmelser bör varken påverka kommissionens befogenheter att tillämpa konkurrensreglerna, inbegripet granskningen av företagskoncentrationen som har en gemenskapsdimension, eller reglerna för den inre marknaden, såsom den fria rörligheten för kapital. |
|
(26) |
Den inre marknaden för el har vissa brister när det gäller likviditet och insyn, vilket hindrar effektiv resursfördelning, riskgardering och nya företag att komma in på marknaden. Förtroendet för marknaden, dess likviditet och antalet marknadsaktörer måste öka. ▐ |
|
(27) |
Tillsynsmyndigheterna för energisektorn respektive finansmarknaden bör samarbeta, så att de ger varandra möjlighet att överblicka de berörda marknaderna. De bör ha rätt att utverka relevant information från elföretagen, göra lämpliga och tillräckliga undersökningar och befogenheter att lösa tvister och ha rätt att ålägga effektiva sanktioner. |
|
(28) |
Innan kommissionen antar riktlinjer för kraven på dokumentering bör byrån ║ och Europeiska värdepapperstillsynskommittén (EVTK) samverka för att utreda och råda kommissionen om innehållet i dessa riktlinjer. Byrån och EVTK bör också samarbeta för att ytterligare utreda och rådgöra i frågan om huruvida transaktioner med avtal om leverans av el och elderivat bör omfattas av informationskrav före och/eller efter handel och, om så är fallet, hur dessa krav bör utformas. |
|
(29) |
För att förhindra att dominerande etablerade leverantörer hindrar öppnandet av marknaden är det viktigt att nya företagsmodeller kan utvecklas, till exempel möjligheterna att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt. |
|
(30) |
Kraven på samhällsomfattande och allmännyttiga tjänster och de gemensamma miniminormer som är en följd av dem måste stärkas ytterligare för att alla konsumenter , särskilt utsatta konsumenter, ska kunna gynnas av konkurrensen och rättvisare priser. Kraven på allmännyttiga tjänster bör definieras på nationell nivå och med hänsyn till nationella omständigheter, samtidigt som medlemsstaterna bör följa gemenskapslagstiftningen och de gemensamma miniminormerna. Medborgarna i unionen och små och medelstora företag bör garanteras allmännyttiga tjänster, i synnerhet trygg elförsörjning och rimliga tariffer. En viktig aspekt när det gäller att leverera till konsumenterna är tillgången till objektiva och insynsvänliga förbrukningsuppgifter – konsumenterna bör ha tillgång till sina förbrukningsuppgifter och tillhörande priser och servicekostnader så att de kan begära in offerter från konkurrenter på grundval av dessa uppgifter. Konsumenterna bör även ha rätt att bli ordentligt informerade om sin energiförbrukning och förskottsbetalningen bör vara rimlig och återspegla den faktiska elförbrukningen . Information om energikostnaderna som ges till konsumenterna minst en gång i kvartalet och som baseras på gemensamma kriterier uppmuntrar till energibesparingar eftersom konsumenterna direkt får gensvar om effekterna av investeringar i energieffektivitet. |
|
(31) |
Konsumentintressena bör stå i centrum i detta direktiv. Befintliga konsumenträttigheter måste stärkas och tryggas och vara mer insynsvänliga och medge större representation. Konsumentskyddet måste garantera att alla konsumenter kan dra nytta av en konkurrensutsatt marknad. De nationella tillsynsmyndigheterna bör se till att konsumenternas rättigheter respekteras genom att skapa incitament och införa sanktioner mot företag som inte följer konsumentskydds- och konkurrensreglerna. |
|
(32) |
Konsumenterna bör få tydlig och begriplig information om sina rättigheter gentemot energibolagen. Efter sitt meddelande av den 5 juli 2007 med titeln Mot en europeisk stadga om energikonsumenters rättigheter bör kommissionen lägga fram en tillgänglig, användarvänlig stadga över de rättigheter energikonsumenterna redan har enligt gällande gemenskapslagstiftning, inbegripet detta direktiv, efter att ha samrått med berörda intressenter, bland andra nationella tillsynsmyndigheter, konsumentorganisationer och arbetsmarknadens parter. Energileverantörerna bör se till att alla konsumenter får ett exemplar av stadgan och att den finns tillgänglig för allmänheten. |
|
(33) |
Energifattigdom är ett växande problem i EU. Medlemsstaterna bör därför utarbeta nationella handlingsplaner för att åtgärda detta problem och säkra nödvändig energiförsörjning för utsatta konsumenter. Det behövs en integrerad metod och åtgärderna bör inbegripa socialpolitik, prispolitik och förbättrad energieffektivitet i bostäder. Detta direktiv bör åtminstone tillåta positiv särbehandling av utsatta konsumenter på nationell nivå när det gäller prissättningsmodeller. |
|
(34) |
Effektiva prövningsmöjligheter som är tillgängliga för alla borgar för ett bättre konsumentskydd. Medlemsstaterna bör införa snabba och effektiva tvistlösningsförfaranden. |
|
(35) |
Marknadspriserna bör ge de rätta incitamenten för utvecklingen av nätet och för investeringar i ny elproduktion. |
|
(36) |
Det bör vara av största vikt för medlemsstaterna att verka för rättvis konkurrens och enkel tillgång för olika leverantörer och att bevilja kapacitet för nya elproducenter för att konsumenterna ska kunna dra full nytta av möjligheterna med en avreglerad inre marknad för el. Samtidigt bör medlemsstaterna ansvara för att ta fram nationella handlingsplaner och utveckla socialpolitiken. |
|
(37) |
Vid upprättandet av en inre marknad för el kan regionala energimarknader utgöra ett första steg. Medlemsstaterna bör därför , på gemenskapsnivå men också om möjligt på regional nivå, främja integrationen av sina inhemska marknader och samarbetet mellan nätoperatörer på gemenskapsnivå och nationell nivå. Initiativ för regional integration är ett viktigt mellanled på vägen mot integrationen av gemenskapens energimarknad som är slutmålet. Den regionala nivån möjliggör en snabbare integrationsprocess genom att berörda aktörer, exempelvis medlemsstaterna, de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem, kan samarbeta kring konkreta problem. |
|
(38) |
Ett av huvudmålen med detta direktiv bör vara att utveckla ett verkligt nät som täcker hela gemenskapen, varför regleringen av gränsöverskridande sammanlänkningar och regionala marknader bör tillhöra byråns ansvarsområde. |
|
(39) |
Kommissionen bör därför, i samråd med intressenterna (särskilt systemansvariga för överföringssystem och byrån), bedöma om det är möjligt att inrätta en systemansvarig för överföringssystem för hela EU, och analysera kostnader och fördelar med tanke på marknadsintegration och effektiv och säker drift av överföringssystemen. |
|
(40) |
Ett annat viktigt mål för detta direktiv bör vara att garantera gemensamma bestämmelser för en välfungerande inre marknad och ett brett energiutbud som är tillgängligt för alla. Korrekta marknadspriser skulle vara det bästa incitamentet för gränsöverskridande sammanlänkningar och investeringar i ny elproduktion, samtidigt som det på lång sikt skulle leda till priskonvergens. |
|
(41) |
Ökat regionalt samarbete bör vara det första steget i utvecklingen av ett helt integrerat europeiskt elnät, som till sist också bör omfatta de ”elöar” som fortfarande existerar i Europeiska unionen . |
|
(42) |
Tillsynsmyndigheterna bör förse marknaden med information, också för att kommissionen ska kunna utöva sin roll som observatör och övervakare av den europeiska elmarknaden och dess utveckling på kort, medellång och lång sikt. Aspekter som också ingår är produktionskapacitet, olika källor för elproduktion, infrastruktur för distribution och överföring, tjänsternas och leveransernas kvalitet, gränsöverskridande handel, hantering av överbelastning, investeringar, grossist- och konsumentpriser, marknadens likviditet samt miljö- och effektivitetsförbättringar. |
|
(43) |
Eftersom målet för detta direktiv, nämligen att skapa en fullständigt fungerande inre marknad för el, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och det därför, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. |
|
(44) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1228/2003 av den 26 juni 2003 om villkor för tillträde till nät för gränsöverskridande elhandel (6) ger kommissionen möjlighet att anta riktlinjer i syfte att uppnå den harmoniseringsgrad som krävs. Sådana riktlinjer, som således blir bindande genomförandeåtgärder, är ett användbart hjälpmedel som snabbt kan ändras om det skulle behövas. ▐ |
|
(45) |
Direktiv 2003/54/EG bör därför ändras i enlighet med detta. |
HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.
Artikel 1
Ändringar av direktiv 2003/54/EG
Direktiv 2003/54/EG ska ändras på följande sätt:
|
1. |
Artikel 1 ska ersättas med följande: ” I detta direktiv fastställs gemensamma regler för produktion, överföring, distribution och leverans av el samt regler för konsumentskydd i syfte att förbättra och integrera konkurrensutsatta energimarknader, sammanlänkade i ett gemensamt nät, i Europeiska unionen. Det innehåller regler för elsektorns organisation och funktion, öppet tillträde till marknaden, kriterier och förfaranden som ska tillämpas för anbud, för beviljande av tillstånd och för driften av system. Här fastställs även krav på samhällsomfattande tjänster och elkonsumenternas rättigheter, och konkurrenskraven klargörs. ” |
|
2. |
Artikel 2 ska ändras på följande sätt:
|
|
3. |
Artikel 3 ska ändras på följande sätt: :
|
|
4. |
Artikel 4 ska ersättas med följande: ” Medlemsstaterna ska se till att frågor som rör försörjningstrygghet övervakas. Vid behov får medlemsstaterna överlåta denna uppgift åt de tillsynsmyndigheter som avses i artikel 22a. Denna övervakning ska i synnerhet omfatta balansen mellan tillgång och efterfrågan på den inhemska marknaden, […] bland annat genom en detaljerad prognos för framtida efterfrågan och tillgång, ytterligare kapacitet som planeras eller håller på att anläggas, samt nätens kvalitet och underhållsnivå, tillträde för distribuerad och småskalig produktion samt åtgärder för att täcka efterfrågetoppar och hantera brister i leverans från en eller flera leverantörers sida. De behöriga myndigheterna ska senast den 31 juli vaje år offentliggöra en rapport i vilken resultaten av övervakningen av dessa frågor och de åtgärder som vidtagits eller planerats ska anges; rapporten ska därefter genast överlämnas till kommissionen. ” |
|
5. |
I artikel 5 ska följande stycke införas framför det befintliga stycket: ” De nationella tillsynsmyndigheterna ska se till att det fastställs tekniska driftskriterier och att det utarbetas och offentliggörs tekniska regler för lämpliga tillförlitlighets- och säkerhetsnivåer och krav på drift av produktionsanläggningar, distributionssystem, direktanslutna konsumenters utrustning, länkutrustning och direktledningar. De tekniska reglerna ska säkerställa att systemen är driftskompatibla och vara objektiva och icke-diskriminerande. Om byrån anser att dessa regler måste harmoniseras ska den lägga fram lämpliga rekommendationer för de olika nationella tillsynsmyndigheterna. ” |
|
6. |
Följande artikel ║ska införas: ”Artikel 5a Främjande av regionalt samarbete 1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska samarbeta i syfte att harmonisera marknadens utformning och integrera sina inhemska marknader på åtminstone en eller fler regionala nivåer, som ett första steg mot en helt liberaliserad inre marknad för el. De ska i synnerhet främja samarbetet mellan nätoperatörer på regional nivå och underlätta deras integration på regional nivå med målet att skapa en konkurrensutsatt europeisk marknad, underlätta harmoniseringen av sina lagar , föreskrifter och tekniska ramar och, framför allt, integrera de ”elöar” som fortfarande existerar i Europeiska unionen. Medlemsstaterna ska därför främja gränsöverskridande och regionalt samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna . 2. Byrån ska samarbeta med de nationella tillsynsmyndigheterna och de systemansvariga för överföringssystem i enlighet med kapitel IV i syfte att uppnå konvergens i regelverkan mellan regioner med målet att skapa en konkurrensutsatt EU-omfattande marknad. Om byrån anser att det krävs bindande regler för ett sådant samarbete ska den ge lämpliga rekommendationer. På regionala marknader ska byrån anses vara den behöriga myndigheten inom de områden som anges i artikel 22d. ” |
|
7. |
Artikel 6.2 ska ändras på följande sätt :
|
|
8. |
Artikel 6.3 ska ersättas med följande: ” 3. Medlemsstaterna ska se till att småskalig decentraliserad och/eller distribuerad produktion omfattas av förenklade tillståndsförfaranden. Dessa förenklade förfaranden ska gälla för alla anläggningar som genererar mindre än 50 MW samt för alla anslutna producenter. ” |
|
9. |
Artikel 7.5 ska ersättas med följande: ” 5. Medlemsstaterna ska utse en myndighet, ett offentligt organ eller ett enskilt organ vars verksamhet inte omfattar elproduktion, elöverföring, eldistribution eller elleveranser och som kan vara den nationella tillsynsmyndighet som avses i artikel 22a.1, att ansvara för organisation, övervakning och kontroll av anbudsförfarandet i punkterna 1–4. […] Denna myndighet eller detta organ ska vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa sekretess för uppgifterna i anbuden. ” |
|
10. |
Artikel 8 ska ersättas med följande: ”Artikel 8 Åtskillnad av överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem 1. Medlemsstaterna ska se till att följande gäller från och med den [datum för införlivande plus ett år]:
2. De intressen och rättigheter som avses i punkt 1 b ska i synnerhet omfatta
3. I punkt 1 b ska begreppen ”företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet”, ”systemansvarig för överföringssystem” och ”överföringssystem” omfatta det som avses med dessa begrepp i ║ direktiv 2003/55/EG ║. 4. Medlemsstaterna ska övervaka processen för åtskillnad av vertikalt integrerade företag och lämna in en framstegsrapport till kommissionen. 5. Medlemsstaterna får bevilja undantag från punkt 1 b och c till och med den [datum för införlivande plus två år], under förutsättning att den systemansvarige för överföringssystemet inte ingår i ett vertikalt integrerat företag. 6. Den skyldighet som avses i punkt 1 a ska anses vara fullgjord då flera företag som äger överföringssystem har upprättat ett gemensamt företag som för de berörda överföringssystemen fungerar som systemansvarig för överföringssystem i flera medlemsstater. ▐ 7. I fall då den person som avses i punkt 1 b–e är medlemsstaten eller ett offentligt organ ska två olika offentliga organ som utövar kontroll över en systemansvarig för överföringssystem eller över ett överföringssystem samt över ett företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet inte anses vara samma person(er) i samband med tillämpningen av denna artikel. 8. Medlemsstaterna ska se till att sådana kommersiellt känsliga uppgifter som avses i artikel 12 och som innehas av en systemansvarig för överföringssystemet som har ingått i ett vertikalt integrerat företag och personal hos en sådan systemansvarig för överföringssystemet inte överförs till företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet.” |
|
11. |
Följande artiklar 8a och 8b ska införas: ”Artikel 8a Kontroll över ägare till och systemansvariga för överföringssystem 1. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden får inte överföringssystem och systemansvariga för överföringssystem kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland. 2. Undantag från punkt 1 får medges till följd av gemenskapens avtal med ett eller flera tredjeländer. Artikel 8b Utnämning av och intyg för systemansvariga för överföringssystem 1. Företag som äger ett överföringssystem och som av den nationella tillsynsmyndigheten, i enlighet med intygsförfarandet i denna artikel, intygas uppfylla villkoren i artiklarna 8.1 och 8a ska av medlemsstaterna godkännas och utnämnas som systemansvarig för överföringssystemet. Utnämningen av systemansvariga för överföringssystemet ska anmälas till kommissionen och offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning. 2. Utan att det påverkar gemenskapens internationella åtaganden ska ansökan om intyg från ägare av eller systemansvariga för överföringssystemet som kontrolleras av en eller flera personer från tredjeland i enlighet med artikel 8a avslås, såvida inte ägaren av eller den systemansvarige för överföringssystemet påvisar att det inte finns någon möjlighet för det berörda organet att, i strid med artikel 8.1, direkt eller indirekt påverkas av någon operatör som är verksam inom produktion eller leverans av gas eller el eller av något tredjeland. 3. Systemansvariga för överföringssystemet ska till den nationella tillsynsmyndigheten anmäla planerade transaktioner som kan komma att kräva en omprövning av huruvida de uppfyller kraven i artiklarna 8.1 och 8a. 4. De nationella tillsynsmyndigheterna ska kontrollera att de systemansvariga för överföringssystemet uppfyller kraven i artiklarna 8.1 och 8a. För att säkerställa att kraven uppfylls ska de i följande fall inleda ett intygsförfarande:
5. Den nationella tillsynsmyndigheten ska fatta beslut om intyg för en systemansvarig för överföringssystemet inom fyra månader från den dag då denne inkom med anmälan eller kommissionen överlämnade sin begäran. När denna period har löpt ut ska intyget anses vara beviljat. Den nationella tillsynsmyndighetens uttryckliga eller underförstådda beslut får börja gälla först efter det att det förfarande som avses i punkterna 6–9 har fullföljts och enbart om kommissionen inte gör några invändningar mot beslutet. 6. Den nationella tillsynsmyndigheten ska utan dröjsmål anmäla det uttryckliga eller underförstådda beslutet om intyg för en systemansvarig för överföringssystemet till kommissionen, och förse kommissionen med alla relevanta uppgifter avseende detta beslut. 7. Kommissionen ska pröva anmälan så snart den har mottagits. Om kommissionen anser att den nationella tillsynsmyndighetens beslut ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med artiklarna 8.1, 8a eller 8b.2, ska den inom två månader från det att den mottog anmälan besluta att inleda ett förfarande. Kommissionen ska i sådana fall ge den nationella tillsynsmyndigheten och den berörda systemansvarige för överföringssystemet möjlighet att yttra sig. Om kommissionen behöver kompletterande uppgifter får tvåmånadersperioden förlängas med ytterligare två månader, räknat från det datum kompletteringen mottogs. 8. Om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande ska den inom ║ fyra månader från den dag då det beslutet fattas utfärda ett slutgiltigt beslut om att
9. Om kommissionen inte beslutar att inleda något förfarande eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tidsgräns som avses i punkt 7 respektive 8, ska den inte anses ha några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut. 10. Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut om att ändra eller återkalla beslutet om intyg inom fyra veckor, och ska meddela kommissionen om detta. 11. De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen får begära sådan information från systemansvariga för överföringssystem och företag som bedriver produktions- eller leveransverksamhet som är relevant för fullgörandet av deras skyldigheter enligt denna artikel. 12. De nationella tillsynsmyndigheterna och kommissionen ska behandla kommersiellt känsliga uppgifter konfidentiellt.” ▐ |
|
12. |
Artikel 9 ║ ska ändras på följande sätt:
|
|
13. |
Artikel 10 ska utgå. ▐ |
|
14. |
Artikel 11 ska ändras på följande sätt :
|
|
15. |
Artikel 12 ska ersättas med följande: ”Artikel 12 Konfidentiell behandling när det gäller systemansvariga för och ägare till överföringssystem 1. Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 18 eller någon annan lagstadgad skyldighet att lämna uppgifter ska systemansvariga för och ägare till överföringssystem behandla kommersiellt känsliga uppgifter som erhålls i verksamheten konfidentiellt, och förhindra att sådana uppgifter om den egna verksamheten som kan vara kommersiellt fördelaktiga röjs på ett diskriminerande sätt, och ska framför allt inte röja kommersiellt känsliga uppgifter för andra delar av företaget såvida inte detta är nödvändigt för att genomföra en affärstransaktion. För att efterlevnaden av reglerna om åtskillnad av information ska kunna säkerställas får överföringssystemets ägare och övriga delar av företaget inte heller utnyttja gemensamma funktioner, med undantag av rent administrativa funktioner eller IT-funktioner (ingen gemensam juridisk avdelning t. ex.). 2. Den systemansvarige för överföringssystemet ska, i samband med anknutna företags försäljning eller köp av el, inte missbruka kommersiellt känsliga uppgifter som erhållits från tredje part i samband med tillhandahållande av eller förhandlingar om tillträde till systemet. 3. Kommersiella uppgifter som är nödvändiga för konkurrensen på marknaden, i synnerhet information som gör det möjligt att identifiera leveransplatsen, information om installerad kapacitet samt information om beställd kapacitet, ska vara tillgänglig för samtliga elleverantörer på marknaden. Vid behov ska den nationella tillsynsmyndigheten ålägga de etablerade operatörerna att förse intressenterna med denna information. ” |
|
16. |
Artikel 14 ska ändras på följande sätt :
|
|
17. |
Artikel 15 ska ändras på följande sätt:
▐ |
|
18. |
Artikel 17 ska ersättas med följande: ”Bestämmelserna i detta direktiv ska inte hindra verksamheten i samband med ett kombinerat systemansvar för överförings- och distributionssystem, under förutsättning att verksamheten, i båda funktionerna, uppfyller de tillämpliga kraven i artiklarna 8, 10b och 15.1.” |
|
19. |
Artikel 19.3 ska ersättas med följande: ” 3. Elföretag ska i sin interna bokföring särredovisa överförings- och distributionsverksamheten var för sig så som de skulle behöva göra om verksamheterna bedrevs av separata företag, för att undvika diskriminering, korssubventionering och snedvridning av konkurrensen. De ska också redovisa, eventuellt genom en sammanställd redovisning, all annan elverksamhet utan samband med överföring eller distribution. Fram till den 1 juli 2007 ska de särredovisa leveranserna till berättigade kunder och leveranserna till icke-berättigade kunder. Inkomster från äganderätt till överförings-/distributionssystemet ska specificeras i bokföringen. Vid behov ska de upprätta en sammanställd redovisning för annan verksamhet utanför elsektorn. Den interna bokföringen ska omfatta en balansräkning och en resultaträkning för varje verksamhetsgren. ” |
|
20. |
Artikel 20.2 ska ersättas med följande: ” 2. Den systemansvarige för överförings- eller distributionssystemet får vägra tillträde till systemet om det saknar nödvändig, fysiskt tillgänglig kapacitet. En sådan vägran av tillträde ska motiveras på grundval av objektiva, tekniskt och ekonomiskt motiverade kriterier. Den nationella tillsynsmyndigheten ska se till att dessa kriterier tillämpas på ett konsekvent sätt och att användare av systemet som vägrats tillträde har rätt att överklaga. Vid behov, och om tillträde till systemet har vägrats, ska den nationella tillsynsmyndigheten se till att den systemansvarige tillhandahåller relevant information om vilka åtgärder som skulle erfordras för att förstärka systemet. Den part som begär sådan information får åläggas en rimlig avgift för att täcka kostnaderna för tillhandahållande av informationen. ” |
|
21. |
I artikel 21 ska följande punkter läggas till: ” 2a. Berättigade kunder ska ha rätt att ingå avtal med flera leverantörer samtidigt. 2b. Byrån ska i realtid bevaka alla organiserade grossistmarknader för el som upprättats inom EU och EES och i grannländerna, i syfte att upptäcka missbruk av marknadsinflytande eller brister i marknadens utformning, och för att främja förbättringar när det gäller ett effektivt fungerande av den inre marknaden. ” |
|
22. |
Följande kapitel ska införas efter artikel 22 ║: ”KAPITEL VIIa NATIONELLA TILLSYNSMYNDIGHETER Artikel 22a Nationella tillsynsmyndigheternas utnämning och oberoende 1. Varje medlemsstat ska utse en nationell tillsynsmyndighet. 2. Medlemsstaten ska garantera den nationella tillsynsmyndighetens oberoende och säkerställa att den utövar sina befogenheter opartiskt och öppet. I detta syfte ska medlemsstaten se till att den nationella tillsynsmyndigheten, när den utför de tillsynsuppgifter som den har tilldelats enligt detta direktiv och annan relevant lagstiftning ,
3. För att bevara den nationella tillsynsmyndighetens oberoende ställning ska medlemsstaterna i synnerhet se till
Artikel 22b Den nationella tillsynsmyndighetens strategiska mål När den nationella tillsynsmyndigheten utför de uppgifter som anges i detta direktiv ska den vidta alla rimliga åtgärder för att uppnå följande mål:
Artikel 22c Den nationella tillsynsmyndighetens skyldigheter och befogenheter 1. Den nationella tillsynsmyndigheten ska ha följande skyldigheter som den vid behov ska utföra i nära samråd med andra relevanta gemenskaps- eller nationella organ, systemansvariga för överföringssystem och intressenter på marknaden, och utan att inkräkta på deras specifika behörighet :
2. De övervakningsskyldigheter som avses i punkt 1 kan fullgöras av en annan myndighet än den nationella tillsynsmyndigheten om så föreskrivs av den berörda medlemsstaten. I sådana fall ska den nationella tillsynsmyndigheten så snart som möjligt få tillgång till den information som framkommer vid övervakningen. Den nationella tillsynsmyndigheten ska vid behov samråda med systemansvariga för överföringssystem och föra ett nära samarbete med andra relevanta nationella myndigheter i samband med att de fullgör sina skyldigheter enligt punkt 1, dock med bibehållet oberoende, utan att det påverkar tillsynsmyndigheternas egna särskilda befogenheter och i överensstämmelse med principerna om bättre lagstiftning. 3. Förutom de uppgifter som den nationella tillsynsmyndigheten tilldelas enligt punkt 1 ska den, när en oberoende systemansvarig har utsetts enligt artikel 10,
4. I samband med övervakningen av de nationella elmarknaderna i enlighet med punkt 1 l, inbegripet övervakning av grossistpriser och slutkundspriser, ska de nationella tillsynsmyndigheterna tillämpa harmoniserade metoder som byrån kommit överens om och godkänt. 5. Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella tillsynsmyndigheterna får befogenheter att kunna utföra de uppgifter som anges i punkterna 1 och 2 på ett effektivt och snabbt sätt. För detta ändamål ska den nationella tillsynsmyndigheten bland annat få befogenhet att
6. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ansvara för att, innan dessa träder i kraft, fastställa eller godkänna villkoren för
De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att begära att de systemansvariga för överföringssystem ändrar dessa villkor. 7. När det gäller fastställande eller godkännande av villkoren eller metoderna för tarifferna, och balanstjänsterna, ska de nationella tillsynsmyndigheterna säkerställa att nätoperatörer får de incitament som krävs, på både kort och lång sikt, för att öka effektiviteten, främja integrationen av marknaden , trygga försörjningssäkerheten och stödja forskningsverksamhet på området. 8. Tillsynsmyndigheterna ska övervaka hur överbelastningssituationer hanteras inom nationella elnät och sammanlänkningar. De systemansvariga för överföringssystem ska underrätta de nationella tillsynsmyndigheterna om sina förfaranden för hantering av överbelastning, inbegripet kapacitetstilldelning, för godkännande. De nationella tillsynsmyndigheterna får begära att dessa förfaranden ändras innan de godkänner dem. 9. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha befogenhet att vid behov begära att de systemansvariga för överförings- och distributionssystemen ändrar villkoren ▐ i denna artikel, för att säkerställa att de är proportionella och tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt. I händelse att fastställandet av överförings- och distributionstariffer försenas ska de nationella tillsynsmyndigheterna ha befogenhet att fastställa preliminära överförings- och distributionstariffer och att fatta beslut om lämpliga kompensationsåtgärder om de slutliga tarifferna skiljer sig från dessa preliminära tariffer. 10. Varje part som har ett klagomål mot en systemansvarig för överförings- eller distributionssystemet rörande den systemansvariges skyldigheter i enlighet med detta direktiv får inge klagomålet till den nationella tillsynsmyndigheten, som i egenskap av tvistlösande myndighet ska fatta ett beslut inom två månader från det att klagomålet mottagits. Denna period får förlängas med två månader om de nationella tillsynsmyndigheterna begär ytterligare upplysningar. Perioden får förlängas ytterligare om den klagande samtycker till detta. Den nationella tillsynsmyndighetens beslut ska vara bindande såvida inte det upphävs vid ett överklagande. 11. Varje berörd part som har rätt till klagomål mot ett beslut om metoder som fattats i enlighet med denna artikel eller om den nationella tillsynsmyndigheten är skyldig att samråda om de föreslagna tarifferna eller metoderna får inom två månader efter offentliggörandet av beslutet eller förslaget till beslut, eller inom en kortare tidsperiod om medlemsstaterna föreskriver detta, inge ett klagomål för behandling. Ett sådant klagomål ska inte utgöra hinder för verkställighet. 12. Medlemsstaterna ska inrätta lämpliga och effektiva system för reglering, kontroll och öppenhet för att förhindra missbruk av en dominerande ställning, särskilt om det är till konsumenternas nackdel, och underprissättning. Dessa system ska beakta bestämmelserna i fördraget, särskilt artikel 82. 13. Den nationella tillsynsmyndigheten ska inrätta oberoende instanser för klagomål och alternativa prövningssystem, exempelvis en oberoende energiombudsman eller ett konsumentorgan. Dessa instanser eller system ska ansvara för att klagomål behandlas på ett effektivt sätt och de ska uppfylla kriterierna för bästa praxis. De nationella tillsynsmyndigheterna ska fastställa standarder och riktlinjer för hur klagomål ska behandlas av producenter och nätoperatörer. 14. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder, inbegripet administrativa åtgärder eller straffrättsliga förfaranden i enlighet med nationell lagstiftning, vidtas mot ansvariga fysiska eller juridiska personer när sekretessbestämmelserna i detta direktiv inte har följts. 15. Klagomål enligt punkterna 10 och 11 ska inte påverka rätten att överklaga enligt gemenskapslagstiftningen och den nationella lagstiftningen. 16. De nationella tillsynsmyndigheternas beslut ska innehålla en fullständig motivering och offentliggöras så att rättslig kontroll blir möjlig . 17. Medlemsstaterna ska se till att det finns lämpliga system på nationell nivå som ger den part som berörs av ett beslut fattat av den nationella tillsynsmyndigheten rätt att överklaga till ett nationellt rättsligt organ eller en annan oberoende nationell myndighet som är oberoende av de båda berörda parterna och av varje förvaltning . ▐ Artikel 22d Regelverk för gränsöverskridande frågor 1. De nationella tillsynsmyndigheterna ska bedriva intensivt samarbete och samråda med varandra, och ska bistå varandra och byrån med sådan information som krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt detta direktiv. När det gäller den information som utbyts ska den mottagande myndigheten garantera en lika hög sekretess som krävs av den myndighet som lämnade informationen. 2. Integrationen av regionala elmarknader, där sådana uppstår, ska motsvaras av ändamålsenliga regleringsstrukturer. De berörda nationella tillsynsmyndigheterna ska i nära samarbete med och under ledning av byrån se till att åtminstone följande reglering sker av deras regionala marknader:
3. De nationella tillsynsmyndigheterna ska ha rätt att ingå avtal med varandra i syfte att främja tillsynssamarbete, och de åtgärder som avses i punkterna 1 och 2 ska genomföras på lämpligt sätt i nära samråd med andra behöriga nationella myndigheter utan att det påverkar deras specifika befogenheter. 4. Byrån ska besluta om regelverket för infrastruktur som förbinder minst två medlemsstater
▐ Artikel 22e Överensstämmelse med riktlinjer 1. Kommissionen eller varje nationell tillsynsmyndighet ║ får begära ett yttrande från byrån i frågan om ett beslut som fattats av en tillsynsmyndighet överensstämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 1228/2003. 2. Byrån ska inom fyra månader, räknat från den dag då begäran framställdes, avge sitt yttrande till kommissionen eller den nationella tillsynsmyndighet som har begärt det eller till kommissionen och till den nationella tillsynsmyndighet som har fattat det aktuella beslutet. 3. Om den nationella tillsynsmyndighet som har fattat det omtvistade beslutet inte följer byråns yttrande inom fyra månader från dagen för mottagandet ska byrån informera kommissionen om detta. 4. Varje nationell tillsynsmyndighet får informera kommissionen om den anser att ett beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet inte överensstämmer med de riktlinjer som avses i detta direktiv eller i förordning (EG) nr 1228/2003 inom två månader räknat från dagen för det beslutet. 5. Om kommissionen║ finner att det beslut som fattats av en nationell tillsynsmyndighet ger anledning till allvarliga tvivel beträffande dess förenlighet med de riktlinjer som avses i det här direktivet eller i förordning (EG) nr 1228/2003 får kommissionen besluta att inleda ett förfarande, vilket ska ske antingen inom två månader – nämligen om kommissionen fått information om att byråns yttrande inte följts enligt punkt 3, eller om att riktlinjerna inte följts enligt punkt 4 – eller, på eget initiativ, inom tre månader från den dag då det omtvistade beslutet fattades. Kommissionen ska i sådana fall uppmana den nationella tillsynsmyndigheten och parterna i förfarandet hos den nationella tillsynsmyndigheten att yttra sig. 6. Om kommissionen beslutar att inleda ett förfarande ska den inom högst fyra månader från dagen för beslutet fatta ett slutgiltigt beslut om att
7. Om kommissionen inte beslutar att inleda något förfarande eller inte fattar något slutgiltigt beslut inom den tidsgräns som fastställs i punkt 5 respektive 6 ska det anses att den inte haft några invändningar mot den nationella tillsynsmyndighetens beslut. 8. Den nationella tillsynsmyndigheten ska följa kommissionens beslut att ändra eller återkalla beslutet inom två månader, och ska informera kommissionen om detta. ▐ Artikel 22f Bevarande av information 1. Medlemsstaterna ska kräva att leveransföretag under minst fem år håller relevanta uppgifter om samtliga transaktioner gällande elleveransavtal och elderivat med grossister och systemansvariga för överföringssystemet tillgängliga för den nationella tillsynsmyndigheten, den nationella konkurrensmyndigheten och kommissionen. 2. Uppgifterna ska innehålla information om relevanta transaktioner, såsom regler om löptid, tillhandahållande och fullgörande samt information om mängd, datum och tider för verkställande, transaktionspriser och metoder för att identifiera den berörda grossisten liksom specificerad information om alla elleveransavtal och elderivat som inte fullgjorts. 3. Den nationella tillsynsmyndigheten får besluta att göra delar av denna information tillgänglig för marknadsaktörer, förutsatt att kommersiellt känslig information om enskilda marknadsaktörer eller individuella transaktioner inte lämnas ut. ▐ ▐ 4. ║ Den här artikeln får inte skapa ytterligare skyldigheter i förhållande till de myndigheter som nämns i punkt 1 för de enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG. 5. Om de myndigheter som avses i punkt 1 behöver tillgång till de uppgifter som innehas av enheter som omfattas av direktiv 2004/39/EG ska de ansvariga myndigheterna enligt det direktivet tillhandahålla dessa myndigheter ║ de begärda uppgifterna.” |
|
23. |
Artikel 23 ska utgå. |
|
24 . |
Artikel 26.2 ska ersättas med följande:
▐ |
|
25 . |
Bilaga A ska ändras på följande sätt :
|
Artikel 2
Införlivande
1. Medlemsstaterna ska sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv senast den … (17) ║. De ska genast överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en jämförelsetabell för dessa bestämmelser och bestämmelserna i detta direktiv.
De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med den … (17) ║.
När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.
2. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna texten till de centrala bestämmelser i nationell lagstiftning som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.
Artikel 3
Ikraftträdande
Detta direktiv träder i kraft den […] dagen efter det att det har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.
Artikel 4
Detta direktiv riktar sig till medlemsstaterna.
Utfärdat i ║ den …
På Europaparlamentets vägnar
Ordförande
På rådets vägnar
Ordförande
(1) EUT C 211, 19.8.2008, s. 23 .
(2) EUT C 172, 5.7.2008, s. 55 .
(3) Europaparlamentets ståndpunkt av den 18 juni 2008.
(4) EUT L 176, 15.7.2003, s. 37.
(5) EUT L …
(6) EUT L 176, 15.7.2003, s. 1.
(7) EUT L 24, 29.1.2004, s. 1.”
(8) EUT L 145, 30.4.2004, s. 1.
(9) EUT L … ”
(10) EUT L 124, 20.5.2003, s. 36. ”
(11) Två år efter ikraftträdande av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .”
(12) Ett år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .
(13) Tio år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .
(14) Två år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma regler för den inre marknaden för el] .”
(15) EGT L 115, 17.4.1998, s. 31. ”
(16) 10 år efter ikraftträdandet av direktiv …/…/EG [om ändring av direktiv 2003/54/EG om gemensamma relger för den inre marknaden för el]. ”
(17) 18 månader efter det att detta direktiv har trätt i kraft.