31.3.2009   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 77/23

1.1

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att öka stödet till inrättande och utveckling av mikroföretag och stärka och uppmuntra företagarandan i syfte att bredda gemenskapens produktions- och sysselsättningsbas. Målet är ökad konkurrenskraft och sammanhållning och en mer kvalificerad kunskapsekonomi i enlighet med målen i den förnyade Lissabonstrategin.

1.2

EESK välkomnar initiativet att inrätta en ny gemenskapsstruktur till stöd för mikrokrediter men anser att det inte räcker med en stimulansåtgärd riktad till medlemsstaterna, eftersom det i många medlemsstater finns en bristande rättslig grund och mycket varierande grundläggande bestämmelser för sektorn utanför bankerna, vilken inte omfattas av EG:s bankdirektiv.

1.3

En pilotinsats för socialt ansvarsfulla mikroinvesteringar skulle kunna knyta samman mikrokreditinstitut inom och utanför banksektorn med enskilda institut i ett europeiskt nätverk – med hjälp av ett ”samförståndsavtal för socialt ansvarsfulla investeringar” och med stöd från branschorganisationer. Dessa insatser bör enligt kommittén i första hand inriktas på dem som har små möjligheter att få bankkrediter med målsättningen att

1.4

Kommittén är övertygad om en innovativ tillämpning av ny teknik på mikrokrediter med hjälp av ett nätverk kan öka mikrofinansieringens räckvidd, stärka konkurrenskraften och sänka kostnaderna för användarna.

1.5

Kommittén anser också att ett stöd till mikrokrediter måste åtföljas av utbildningsanslag till dem som ansöker om krediter, för att de ska kunna utvecklas och lyckas på marknaden, med syftet att undvika social utslagning och för att snabbare uppnå Lissabonstrategins mål.

1.6

Vi håller visserligen med om att förändringar av den institutionella och rättsliga ramen till stöd för mikrokrediter främst är en angelägenhet för medlemsstaterna och att de ska genomföras med hjälp av mekanismerna inom Lissabonprocessens årliga cykel, men anser att man absolut måste stärka det europeiska referenssystemet särskilt genom följande initiativ:

1.7

Beträffande förslaget om en lämplig stödstruktur inom Jeremie-avdelningen i Europeiska investeringsfonden anser vi att en sådan lösning inte skulle göra initiativet så synligt som man skulle önska. Det skulle också begränsa dess roll när det gäller att samordna de olika initiativ som redan existerar och göra det omöjligt att komplettera det tekniska stödet med andra verksamheter. Kommittén anser därför att man borde inrätta en separat avdelning som kan fungera som en mikrokreditfond.

1.8

Den finansiering och det tekniska stöd som tillhandahålls av denna nya struktur bör för övrigt inte endast komma nya mikrokreditinstitut utanför banksektorn till del utan omfatta alla för att inte orsaka snedvridning av konkurrensen.

1.9

Gemenskapsinitiativet för mikrofinansinstitut bör också syfta till att stärka den sociala dialogen och dialogen mellan de olika aktörerna i det civila samhället och att lyfta fram EU-nätverken för utbyte av bästa praxis, t.ex. European Microfinance Network, Microfinance Center och den europeiska mikrofinansieringsplattformen.

1.10

Enligt kommittén måste initiativet om mikrofinansinstitut lyfta fram den roll som företagarorganisationerna spelar med avseende på kontroll av de kreditsökandes tillförlitlighet och kompetens, utveckling av en solid grund för kontakter och förtroende, stöd och hjälp både i fråga om utbildning och rådgivning i syfte att locka fram mottagarnas personliga resurser och minska och förenkla byråkratin, framför allt i samband med utformningen av verksamhetsplanerna.

1.11

Inrättandet av en mikrokreditfond, som är knuten till finansinstitut, statliga förvaltningar (2), branschorganisationer och till konsortier och kooperativ som beviljar garantier (Confidi), kan vara en viktig väg för att inrikta finansieringslösningarna mot en ”social kreditförvaltning”.

1.12

En social syn på krediten, som också skulle kunna ligga till grund för en mikrokreditfond, är intimt förknippad med principen om företagens sociala ansvar och värden som en bättre och mer utbredd sysselsättning.

1.13

Stödet till EMAS' miljöcertifiering kan bättre än andra metoder främja en ökad social medvetenhet inom företagen och underlätta en väl underbyggd spridning av en mikrokreditfond.

2.1

Observationsorganet för små och medelstora företag noterade i april 2007 att det främsta hindret för innovation av produkter och processer inom de europeiska små och medelstora företagen är tillgången till krediter, följt av svårigheter att rekrytera kvalificerad personal. För större företag utgör de mänskliga resurserna det största problemet.

2.2

De största bristerna på marknaden består i otillräckligt såddkapital, bristande tillgång till finansiering och för liten efterfrågan. Dessa frågor behandlades i kommissionens meddelande ”Genomförande av gemenskapens Lissabonprogram: Finansiering av tillväxten i små och medelstora företag – Att skapa europeiskt mervärde” (3), om vilket kommittén vid flera tillfällen yttrat sig (4).

2.3

EESK noterade särskilt följande: ”Politiken till stöd för att starta och utveckla företag bör stärkas, inbegripet möjligheter att starta eget snabbare och billigare, åtgärder för att förbättra tillgången till riskkapital, fler entreprenörsutbildningsprogram, förenklad tillgång till nätverk och allmännyttiga tjänster samt ett tätare nätverk för stödtjänster till småföretag” (5).

2.3.1

Kommittén upprepar sin ståndpunkt från tidigare yttranden (6): ”kooperativ, delägarföretag och ömsesidiga föreningar (’mutuals’) samt innovativa nystartade företag och mikroföretag kan bidra till att stärka konkurrens- och innovationskraften i EU”.

2.4

Kommittén underströk också följande: ”En viktig fråga är hur man ska underlätta tillträdet till finansmarknaderna”, och ”banker och andra finansiella aktörer, t.ex. riskkapitalfonder, bör uppmuntras att inta en mer positiv attityd till risktagande …” (7).

2.5

Hösten 2007 meddelade kommissionen att man höll på att behandla en rad initiativ rörande små och medelstora företag, bland annat ett EU-initiativ om en ny stödstruktur för mikrokrediter (8).

2.6

Mikrokrediter anses allmänt vara ett ekonomiskt instrument som kraftigt påverkar företagsamhet, ekonomisk utveckling och produktiv social integration. Sektorn uppvisar dock alltjämt många fel och brister som har att göra med svårigheter att få tillgång till investeringar i startkapital, särskilt om den sökande är arbetslös, nyligen invandrad, hör till en etnisk minoritet eller bor i en konvergensregion.

2.7

Ett annat problem är att finansinstituten kan uppnå skalfördelar som är förknippade med fasta transaktionskostnader för exempelvis datainsamling, utvärdering och låneuppföljning. Detta gäller särskilt vid mikrolån till egenföretagare eller till små och medelstora företag utan tillräcklig insyn och med begränsade möjligheter att förse banken med tillräcklig information.

2.8

Den internationella definitionen på mikrokrediter är ett lån av mindre omfattning – under 25 000 euro i EU (9) och 100 000 dollar i USA – till personer med låg inkomst som vanligen inte har tillgång till banklån, på grund av att de inte är tillräckligt solventa eller anser att transaktionskostnaden är för hög (10). Konsumentkrediter omfattas inte av definitionen på mikrokrediter.

2.9

Kommittén håller med kommissionen om att mikrokrediter spelar en viktig roll i genomförandet av Lissabonstrategin för tillväxt och sysselsättning och främjandet av social integration. Vi anser det viktigt att slå vakt om deras främsta funktion, nämligen att främja egenföretagande och utvecklingen av mikroföretag, så att de inte enbart förvandlas till socialt stöd.

2.10

Enligt EESK ska mikrokrediter i EU användas för att lösa problem som uppstått när marknaden sviktar, genom att garantera företagare tillgång till krediter som krävs för att sätta i gång och bygga ut ekonomiskt produktiv verksamhet, bland annat på området för stödpolitik och utvecklingssamarbete (11).

2.11

På gemenskapsnivå säkerställer den EIF-stödda (12) mikrokreditgarantin inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation ett garantisystem för mikrokrediter som lokala finansinstitut beviljar mikroföretag (13). För närvarande finns dock inga specifika gemenskapsbestämmelser om mikrokrediter förutom för banksektorns mikrokrediter, som omfattas av den europeiska banklagstiftningen (14), och hänvisningar till mikrokrediter i olika gemenskapsprogram och gemenskapsinitiativ (15).

2.12

I medlemsstaterna regleras och förvaltas mikrokreditsektorn på olika sätt. Endast två medlemsstater har en särskild lagstiftning som reglerar mikrofinansieringen utanför banksektorn (16). Det finns dock en antiockerlagstiftning i fyra andra medlemsstater (17).

2.13

Vid Europeiska rådets möte i våras framfördes följande som en omedelbar prioritering: ”Ytterligare underlätta tillgången till finansiering, bland annat genom EU:s befintliga finansieringsinstrument” (18), och ”främja en högre samlad sysselsättningsgrad och komma till rätta med segmentering i syfte att säkerställa aktiv social integration”.

2.14

Kommittén anser att en bredare rättslig ram och stödram skulle kunna bidra till att ytterligare främja inrättandet av nya företag och stärka deras ställning. Därmed kan man undvika risken för marginalisering och utestängning från produktionssystemet, vilket skulle kunna leda till sociala och kriminella avarter som ocker.

3.1

Kommissionen beskriver två handlingslinjer:

4.1

Mikrokrediter utgör en hävstång för social integration och gör det möjligt för ekonomiskt svaga personer och företag som står utanför det traditionella banksystemet att få tillgång till nödvändiga ekonomiska resurser för att starta och utveckla inkomstbringande verksamheter.

4.2

På EU-nivå bör den europeiska stadgan för småföretag (19) – vars uttalade mål är att lägga fast principer och konkreta åtgärder för att förbättra förhållandena för de europeiska små och medelstora företagen – göra det möjligt att kartlägga och riva de hinder som ligger i vägen för småföretagens potential genom ökade förenklingsinsatser, förbättrad tillgång till lån och lämpliga energi- och miljöbestämmelser.

4.3

Kommittén anser också att man borde åstadkomma en bättre samordning mellan de många befintliga instrumenten på detta område genom att utnyttja erfarenheter från både tidigare och befintliga instrument för mikrokrediter, vilket också påpekas i kommissionens meddelande (20):

4.3.1

Kommittén anser att det vid utformningen av det nya gemenskapsinitiativet för mikrokrediter vore lämpligt att beakta de positiva erfarenheterna från införandet och den fleråriga praktiska tillämpningen av Europaids ramprogram för mikrofinansiering EU/AVS.

4.4.1

Sedan början av 1980-talet (24) har de europeiska finansinstituten, framför allt tack vare de synpunkter och förslag som framkommit under debatterna under ”EU-konferenserna om hantverksföretag och småföretag” (25), spridit och främjat en kultur för finansieringslösningar i medlemsstaterna (26).

4.4.2

Behovet av att vidta konkreta åtgärder som skulle göra det lättare att få lån och bidra till att utforma finansieringslösningarna drev kommissionen och EIB att efter påtryckningar från bland annat de europeiska småföretagsorganisationerna inrätta EIF (27), som efter en kort första parentes då fonden också stödde kommunikationsnät (28) har satsat på att genom olika garantiformer och framför allt genom finansieringslösningar stödja insatser för mikroföretag samt för små och medelstora företag.

4.4.3

Tack vare kommissionens fleråriga program för mikroföretag och små och medelstora företag och kooperativ, och senare det första delprogrammet inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation (29) har insatserna på området för finansieringslösningar utvecklats genom följande:

4.4.4

EESK har vid flera tillfällen uttryckt sin uppskattning för kommissionens, EIB:s och EIF:s insatser till stöd för småföretagen, framför allt under de senaste femton åren. EESK medger att EIB har utökat och moderniserat sitt stöd till de små och medelstora företagen (32), men anser att man skulle kunna öka ansträngningarna, bland annat via program som genomförs i samarbete med

4.4.5

Inom de olika medlemsstaterna skulle man kunna inrätta ett nät av ”mikrokreditfonder” på olika nivåer, som får roterande fonder från EIB och ytterligare garantier från EIF. På regional nivå (NUTS II) och lokal nivå (NUTS-III) skulle lånen kunna utbetalas genom garantikonsortier där sådana finns (33). Garantikonsortierna har redan stor erfarenhet av startkapital, och med tillräckligt riskkapital och motgarantier från EIF skulle de i sin tur kunna tillhandahålla kapitalgarantier.

4.4.5.1

Detta nya förslag bör klargöras när det gäller EIB:s och kommissionens inrättande av en mikrokreditfond. Syftet med detta initiativ är att stödja mikrofinansinstitut runt om i EU genom att tillhandahålla finansiering (bidrag, lån, mezzaninfinansiering eller instrument för eget kapital) samt tekniskt bistånd. Denna mikrokreditfond inrättas av EIF med ett startkapital på ca 40 miljoner euro för stödinsatser (varav 20 miljoner euro kommer från EIB). Kommittén anser att fonden i framtiden bör förvaltas av EIF.

4.4.6

Mikrolånet skulle kunna räcka för inköp av material och enkel utrustning som krävs för att starta ett företag, eller för att förnya den utrustning som alltid behövs i ett mikroföretag (34).

4.4.6.1

Enligt kommitténs uppfattning bör man fästa särskild vikt vid mikrokrediter till kvinnliga företagare. Flexibilitet och formerna och kriterierna för att bevilja krediter bör i sammanhanget ägnas större uppmärksamhet i syfte att undvika att det uppstår ett socialt och psykologiskt motstånd som kan förvärras när det handlar om

4.4.6.2

När det gäller formerna för och förvaltningen av mikrokrediter som syftar till att utveckla kvinnligt företagande bör man i första hand prioritera integrationsinsatser och kvinnornas sociala och ekonomiska återanpassning till produktionsstrukturen. Det finns behov av att bekämpa bristande aktning och utveckla företagarandan och kapaciteten att ta större ansvar och även risker.

4.4.7

Mikrolånen skulle också kunna vara en möjlighet för ungdomar som vill bli egenföretagare och som har tillräckliga yrkeskvalifikationer men inga ekonomiska möjligheter.

4.4.7.1

Den första säkerheten för lånet, som under alla omständigheter bör beviljas av ett finansinstitut inom eller utanför banksektorn, utgörs av den utrustning som förvärvats. Men det som skulle kunna få finansinstituten att bli mindre rigida vad gäller långivning (35) vore en ”Europeisk mikrokreditfond” som besitter resurser och sakkunskap och som via EIF, garantikonsortierna och branschorganisationer regelbundet skulle kunna ingripa för att sanera eventuella ackumulerade skulder, men som också skulle kunna och vilja främja optimala normer för soliditet, diversifiering, förbättrad produktion, insyn och bekämpning av ocker (36).

4.4.8

De undersökningar som under de senaste tio åren har gjorts av mikro- och småföretagens insolvens i de största EU-länderna visar att den inte överstiger 4 % av de beviljade lånen (37). Eftersom det rör sig om en andel på under 5 % kan man använda en multiplikator på 20 för att garantera det lån som beviljats av finansinstituten.

4.4.9

Med en multiplikator på 20 och en garanti som täcker 50 % av var och en av gäldenärernas skuld skulle ett garantikonsortium med ett riskkapital på en miljon euro kunna garantera lån på upp till 40 miljoner euro till ett stort antal företagare (38).

4.4.9.1

Genom sina garantier beviljade systemet med garantikonsortier de italienska hantverksföretagen en finansiering på 6 miljarder euro under 2007.

4.4.10

I EU inrättas varje år ca 500 000 nya företag. Ett något mindre antal företag läggs ner (39). 99 % av de nyetablerade företagen är små och medelstora företag, och bland dessa är minst 240 000 enmansföretag (40).

4.4.11

Med exemplet i punkt 4.4.9 skulle man med en miljon euro i riskkapital och med hjälp av finansieringsteknik via en mikrokreditfond kunna garantera lån på 25 000 euro till 1 600 småföretagare.

4.5.1

Som redan påpekats är krediter ett grundläggande instrument i den ekonomiska och sociala utvecklingen och i genomförandet av en ”social marknadsekonomi”.

4.5.2

Av detta skäl har nya sätt att se på krediter gradvis vunnit mark. Krediter ses inte längre som enbart en förbindelse mellan kund och finansinstitut utan som ett instrument av stort socialt värde genom sin koppling till ökad och tryggare sysselsättning och ekonomisk utveckling.

4.5.3

Av denna nya och vidare syn på krediter följer kravet på att de risker som är förbundna med kreditgivningen ska fördelas på flera aktörer.

4.5.4

Om kreditriskerna fördelas på flera organ

4.5.5

Med hänvisning till det sociala värdet måste det i allt högre grad finnas en koppling mellan kreditgivning och företagens sociala ansvar, och företagarna måste anpassa sig till och ansluta sig till kraven på hållbar utveckling.

4.5.6

EMA:s miljöcertifikat (41) vore det lämpligaste certifikatet att ställa som krav inom ramen för en finansieringsteknisk process med koppling till kreditens sociala roll.

4.5.7

Under de senaste åren har endast några tiotusental företag kunnat utnyttja gemenskapens finansieringsinstrument (42). Skillnaden är alltså stor mellan hur problemet uppfattas och vilka resultat som uppnåtts. Därför bör man diskutera vilka konkreta möjligheter det finns att ingripa via system som kan öka finansinstitutionernas deltagande och förbättra resultaten.

4.5.8

Vid ett extra möte i Europeiska rådet i Luxemburg den 20–21 november 1997, med sysselsättningen som enda punkt på dagordningen, introducerades bland annat tre konkreta initiativ för att hjälpa företagen att behålla konkurrenskraften på marknaderna. I samband med det mötet ombads kommissionen att lägga fram förslag för att stärka näringslivet och öka sysselsättningen. De tre initiativen var: ETF Start, JEV (Joint European Venture) och SMF-garantin. Av dessa initiativ syftade ETF Start och SMF-garantin till att underlätta tillgången till krediter.

4.5.8.1

I slutet av 2005 hade över 277 000 små och medelstora företag fått stöd via programmet för tillväxt och sysselsättning och det fleråriga programmet (43).

4.5.8.2

Garantifaciliteten för små och medelstora företag är ett av de viktigaste EU-programmen för sådana företag (44).

4.5.9

Traditionellt riskkapital finns tillgängligt för endast 5–6 % av mikroföretagen (23 miljoner företag i Europa) och småföretagen (1,1 miljoner företag i Europa), varav cirka 90 % är enmansföretag eller handelsbolag.

4.5.10

Kommittén anser därför att man måste ta fram nya former för kreditstöd som också riktar sig till handelsbolag, som i fallet med de finansieringstekniska instrumenten. Annars kommer användningen av sådant kapital att förbli marginell och hämma mikroföretagens och småföretagens tillväxt med koppling till finansieringskulturen.