30.8.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 224/50

—

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/21/EG om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/19/EG om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter och direktiv 2002/20/EG om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster”

—

”Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om konsumentskyddssamarbete”

—

”Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation”

1.1

EESK stöder kommissionens målsättning att åstadkomma optimala fördelar för användarna på marknaden för elektronisk kommunikation, att se till att konkurrensen varken snedvrids eller begränsas och att uppmuntra såväl effektiva investeringar i infrastruktur som innovation genom att främja en effektiv användning och förvaltning av radiofrekvenser och nummerresurser.

1.2

Eftersom sektorn för elektronisk kommunikation präglas av teknisk innovation på hög nivå och ytterst dynamiska marknader ser kommittén positivt på den regleringsmodell för elektroniska kommunikationer och de ändringar som föreslås, och som grundar sig på följande:

1.2.1

Decentraliserad lagstiftning i medlemsstaterna, vilket ger de nationella myndigheterna ansvaret att övervaka marknader enligt gemensamt uppställda principer och förfaranden. Samtidigt stärks de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende, dagliga verksamhet och skönsmässiga befogenheter genom att de får en egen oberoende budget och tillräckliga personalresurser samtidigt som deras verkställighetsbefogenheter för att förbättra det effektiva genomförandet av regelverket stärks.

1.2.2

Konsolidering av den inre marknaden, genom att kommissionen får vissa befogenheter för de transnationella marknaderna som är mer långtgående än medlemsstaternas behörighet.

1.2.3

Större konsekvens i lagstiftningen, genom att vissa bestämmelser moderniseras för att anpassas till den tekniska utvecklingen och marknadsutvecklingen och att föråldrade och överflödiga bestämmelser utgår.

1.2.4

Utarbetande av en effektiv strategi för spektrumhantering för att uppnå ett gemensamt europeiskt område för information.

1.2.5

I exceptionella fall kan de nationella tillsynsmyndigheterna besluta om funktionsseparering efter godkännande av kommissionen, för att säkerställa tillhandahållandet av fullt likvärdiga produkter för samtliga operatörer i senare led, inbegripet de vertikalt integrerade operatörernas egna divisioner nedströms.

1.2.6

Tillförlitligt och säkert utbyte av information över elektroniska kommunikationsnät. Europeiska myndigheten kommer därför att bidra till harmoniseringen av lämpliga tekniska och organisatoriska säkerhetsåtgärder genom att ge expertråd.

1.2.7

Stärkta konsumenträttigheter i fråga om vissa aspekter i avtal, förbättrad insyn och offentliggörande av information, tjänsternas tillgänglighet, informations- och larmtjänster samt nummerportabilitet. Trots det som anförts ovan innebär förslagen inte att man kan uppnå den höga konsumentskyddsnivå som fastställs i fördraget, eftersom de inte rör ytterligare aspekter, t.ex. reglering av kundservicen, miniminivåer för kvaliteten, klausuler om straffavgifter eller gemensam upphandling för tjänster och terminaler.

1.2.8

Ökat integritetsskydd och skydd för privatlivet, även om förslagen inte är särskilt ambitiösa. När det gäller skydd mot elektronisk skräppost bör man exempelvis enligt kommitténs åsikt helt och hållet utgå från principen om att konsumentens uttryckliga förhandsmedgivande ska krävas för reklamutskick.

1.3

Kommittén är mycket positiv till att terminalutrustning omfattas av regleringsmodellen, vilket innebär att tillgången till elektroniska tjänster förbättras för slutanvändare med funktionshinder. Vi ser också positivt på att det införs obligatoriska åtgärder rörande samhällsomfattande tjänster för användare med funktionshinder, så att de i samma utsträckning som andra slutanvändare får tillgång till allmänt tillgängliga telefonitjänster, inklusive tillgång till larmtjänster, nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar, och att det införs andra särskilda åtgärder.

1.4

Omfattande förenkling och minskning av administrativa kostnader är viktigt, och eftersom flexibiliteten i samband med spektrumhantering ökar kommer de administrativa förfarandena och operatörernas spektrumanvändning att underlättas. EESK anser att det krävs begränsade undantag av teknisk art, och mer omfattande undantag för att uppfylla de mål av allmänt intresse som fastställs av medlemsstaterna, t.ex. kulturell och språklig mångfald, uttrycksfrihet och mångfald i medierna, social och territoriell sammanhållning och livräddning, samtidigt som man tar hänsyn till alla medlemsstaters tekniska, sociala, kulturella och politiska behov enligt nationell lagstiftning och i enlighet med gemenskapslagstiftningen.

1.5

En europeisk myndighet för marknaden för elektronisk kommunikation inrättas som en oberoende kommissionsenhet för att stärka de nationella tillsynsmyndigheterna. Den kan utgöra en mekanism för effektiva förbindelser mellan kommissionen och de nationella tillsynsorganen på områden där det behövs europeisk sammanhållning, t.ex. marknadsdefinition, analyser av och lösningar för marknader, harmonisering av radiospektrumanvändningen eller definition av transnationella marknader.

2.1

2002 antogs en reform av telekommunikationsmarknaden som ledde till införandet av det nuvarande regelverket för elektronisk kommunikation – som omfattar alla satellitnät och markbundna nät, både fasta och trådlösa – bestående av ramdirektivet och direktiven om tillträde, auktorisation, samhällsomfattande tjänster respektive behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn.

2.2

EU:s regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster har utformats för att underlätta operatörernas tillträde till den befintliga infrastrukturen, främja investeringar i alternativ infrastruktur och erbjuda konsumenterna större urval och lägre priser.

2.3

Regelverkets nuvarande modell bygger på principen om decentraliserad lagstiftning i medlemsstaterna, vilket ger de nationella myndigheterna ansvaret för att övervaka marknader enligt gemensamt uppställda principer och förfaranden.

2.4

Modellen omfattar en lägsta harmoniseringsnivå och uppgiften att utarbeta genomförandeåtgärder överlämnas till de nationella tillsynsmyndigheterna eller medlemsstaterna.

2.5

I enlighet med ramdirektivet fastställs målet att successivt minska förhandsreglering i takt med att konkurrensen på marknaden utvecklas. Detta sker genom att kommissionen i en rekommendation anger på vilka produkt- och tjänstemarknader förhandsreglering är berättigad.

2.5.1

Syftet med varje typ av förhandsreglering är att gynna konsumenterna genom att se till att det råder konkurrens inom återförsäljningen. Definitionen av ”relevanta marknader” kan ändras med tiden, eftersom egenskaper hos produkter och tjänster utvecklas, och eftersom möjligheterna till substitution på efterfråge- och utbudssidorna förändras, vilket klargörs i kommissionens rekommendation av den 17 december 2007 (1).

3.1

Kommissionen tar initiativ till en omfattande ändring av den nuvarande gemenskapslagstiftningen rörande elektronisk kommunikation (nedan kallad ”regelverket”) genom att följande samtidigt läggs fram:

3.2

Sammanfattningsvis syftar förslagen till att reglera det ”ändrade” regelverket för elektroniska kommunikationsnät genom att anpassa det efter kraven från de nationella tillsynsorganen, operatörerna och varu- och tjänstekonsumenterna.

3.3

Det handlar om att införa ett konsekvent ”ändrat regelverk” för den digitala ekonomin som drar nytta av de framsteg som gjorts på inre marknaden. I det följande sammanfattas förslagen.

3.4

Ramdirektivet och direktiven om auktorisation respektive tillträde påverkas på följande sätt:

3.5

Förslaget om att ändra systemet med samhällsomfattande tjänster, behandlingen av personuppgifter och integritetsskydd, användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät samt systemet för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen bygger på de framsteg som redan gjorts i fråga om kommissionens lagstiftning på området.

3.5.1

I detta sammanhang konstaterar man att konkurrens inte i sig är tillräcklig för att uppfylla alla medborgares behov, och man infogar därför särskilda bestämmelser som skyddar samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter, liksom personuppgifter.

3.5.2

Syftet är framför allt att förbättra öppenheten i fråga om priser och offentliggörandet av information till användare, genom att operatörerna blir skyldiga att offentliggöra aktuell, jämförbar, adekvat och lättillgänglig information och de nationella tillsynsmyndigheterna får möjlighet att kräva att operatörerna uppfyller denna skyldighet.

3.5.3

Åtgärder för nummerportabilitet gör det möjligt för konsumenterna att snabbt byta leverantör (den högsta tidsgränsen är satt till en arbetsdag och de nationella tillsynsmyndigheterna får befogenhet att hindra leverantörer att tillämpa avskräckande metoder). När det gäller samtal till larmnummer ökar kraven på information om varifrån samtalet kommer, bl.a. genom att det blir obligatoriskt att tillhandahålla denna information till den myndighet som ansvarar för larmtjänsten etc.

3.5.4

Medlemsstaternas ”möjlighet” att vidta särskilda åtgärder för användare med funktionshinder ersätts med en uttrycklig ”skyldighet” att göra detta, och de nationella tillsynsmyndigheterna får också möjlighet att ålägga operatörerna att offentliggöra information av intresse för användare med funktionshinder.

3.5.5

Dessutom får de nationella tillsynsmyndigheterna befogenheter att förhindra försämrad kvalitet på tjänsterna genom att införa lägstanivåer för kvaliteten på nättjänster för slutanvändare, och de kan övervaka taxorna för slutkunder om inget företag står som leverantör av samhällsomfattande tjänster.

3.5.6

Det ges även garantier för att slutanvändare ska få information om säkerhetsöverträdelser som lett till att deras personuppgifter försvunnit eller på annat sätt äventyrats, och om försiktighetsåtgärder som de kan vidta för att minimera följderna av den uppkomna skadan.

3.5.7

I linje med detta förbjuds användning av ”spionvara” (spyware) och annan programvara som är avsedd att skada, oberoende av hur programvaran installeras i användarnas utrustning, och kampen mot oönskad reklam stärks genom att Internetleverantörer ges möjlighet att vidta rättsliga åtgärder mot personer som ägnar sig åt att skicka skräppost.

3.6

Slutligen bör man nämna förslaget om att inrätta en ny ”myndighet” som ska vara ansvarig inför Europaparlamentet och ha en tillsynsnämnd som ska omfatta cheferna för de nationella tillsynsmyndigheterna i alla EU:s medlemsstater och ersätta Europeiska gruppen av regleringsmyndigheter (ERG) (2).

3.6.1

”Myndigheten” ska ge kommissionen råd i samband med vissa beslut och fungera som ett expertcentrum för elektronisk kommunikation och kommunikationstjänster på EU-nivå samt ta över funktionerna från Europeiska byrån för nät- och informationssäkerhet (Enisa).

4.1

Kommittén är positiv till kommissionens förslag eftersom de är tänkta att tillgodose behovet av reglering och förvaltning av den alleuropeiska marknaden för elektronisk kommunikation.

4.1.1

Kommittén stöder kommissionens mål att stärka avregleringen av telekommunikationsmarknaderna och främja investeringar i höghastighetsnät (inbegripet all teknik: fast, rörlig och satellitbunden) (3) samt målet att mot bakgrund av de audiovisuella tjänsternas digitalisering säkerställa att framtidens Internet bygger på innebörd och semantik, och optimal spektrumhantering på inre marknaden. Detta är av intresse både för konsumenterna och de företag som behöver få tillgång till elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster av hög teknisk kvalitet och med hög prestanda.

4.1.2

Man kan konstatera att de gällande bestämmelserna i regelverket för telekommunikationssektorn har gjort det möjligt att göra följande:

4.2

Det är också positivt att det föreslagna regelverket har utvidgats till att omfatta elektronisk kommunikation och därmed alla nät för överföring och tjänster som ingår.

4.3

Vid sidan av de rent tekniska och hanteringsrelaterade aspekterna som behandlats ovan vill vi uttrycka vår uppskattning över de många bestämmelser som på ett särskilt sätt syftar till att stärka rättigheter för användare av elektroniska kommunikationstjänster och ge operatörerna förfarandemässiga och administrativa garantier för att bestämmelserna verkligen genomförs (de berörda parternas rätt att höras, grunder för besluten, provisoriska åtgärder och rätten att överklaga beslut). Genom att dessa garantier införs uppfyller man kravet på ”Rätt till god förvaltning” som föreskrivs i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

4.4

Kommittén stöder särskilt de krav som formulerats i tidigare yttranden och införlivats i förslagen. Det gäller följande:

4.4.1

Om den kulturella och språkliga mångfalden ska tryggas är det viktigt att de bokstäver som använder diakritiska tecken samt kyrilliska, grekiska och andra bokstäver är tydliga i e-postmeddelanden. Det borde inte vara tillåtet att ta ut högre avgifter när mobiltelefonmeddelanden med sådana bokstäver skickas.

4.5

Kommittén stöder också kommissionens förslag, framför allt när det gäller följande aspekter:

5.1

Eftersom kommissionens förslag innebär att det dels vidtas ”tillnärmningsåtgärder” i den nationella lagstiftningen för elektronisk kommunikation, dels inrättas ett nytt överstatligt organ, vill EESK framhålla att förslagen uteslutande grundar sig på artikel 95 i EG-fördraget.

5.1.1

Denna bestämmelse kan visserligen utgöra en lämplig och tillräcklig rättslig grund för de mål som har satts upp (6), men i enlighet med EG-domstolens rättspraxis ska kommissionen se till att de åtgärder som antas för detta ändamål verkligen påverkar de nationella lagstiftningarna (så att de ändras) och leder till en genomgripande överstatlig reglering av alla aspekter som bör gynna konsumenternas och användarnas ställning inom sektorn för elektronisk kommunikation samt de rättsliga och förfarandemässiga garantierna i förslagen (7).

5.1.2

Kort sagt får antagandet av det framtida överstatliga regelverket på detta område inte bara bli en kosmetisk ändring av det nuvarande överstatliga regelverket för sektorn för elektronisk kommunikation.

5.1.3

Ovanstående gäller även inrättandet av ”myndigheten”, vars existens är helt berättigad om den kan bidra till en enhetlig och effektiv tillämpning av samtliga bestämmelser som föreslås och som myndigheten i princip är ansvarig för i kraft av sina särskilda befogenheter.

5.1.4

Inrättandet av denna myndighet överensstämmer med subsidiaritetsprincipen eftersom det nuvarande samarbetet

5.1.5

Samtidigt överensstämmer inrättandet av myndigheten med proportionalitetsprincipen, eftersom den får resurser för att skapa effektiva förbindelser mellan kommissionen och de nationella tillsynsorganen på områden som kräver europeisk sammanhållning.

5.2

Myndigheten bör tjäna som ett exklusivt forum för samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheterna i utövningen av deras arbetsuppgifter enligt regelverket.

5.2.1

Kommittén inväntar den föreslagna utvärderingen av ”myndighetens” funktion för att kunna konstatera att myndigheten har agerat på ett genomsynligt, öppet och oberoende sätt. Man har också stärkt de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende i och med att de har förankrats i gemenskapslagstiftningen på ett genomsynligt sätt.

5.3

När det gäller det föreslagna regelverkets lagstiftningsmässiga angreppssätt bör man erkänna nyttan av att tillämpa särskilda kriterier för regleringen av sektorn, vid sidan av principerna och bestämmelserna för fri konkurrens på inre marknaden (8). Detta gäller särskilt denna sektor, som behöver administrativa åtgärder i ett tidigt skede, med sådana avancerade ekonomiska analyser av den relevanta marknaden som inte krävs inom andra av den inre marknadens sektorer (9).

5.3.1

Kommittén stöder regelverkets målsättning att successivt minska den sektorsvisa ”förhandsregleringen” i takt med att konkurrensen på marknaden utvecklas, vilket kommissionen gradvis har gjort, t.ex. i sin rekommendation från den 17 december 2007. Kommittén hoppas att denna typ av åtgärder inte ska behövas, eftersom telekommunikationsmarknaden är så dynamisk och med tanke på produkternas och tjänsternas särdrag och möjligheterna till substitution.

5.3.2

Kommittén anser att ”funktionsseparering” är en exceptionell åtgärd och bör tillämpas mycket restriktivt. Den bör endast genomföras av de nationella tillsynsmyndigheten efter godkännande av kommissionen, som i sin tur måste rådfråga den nya myndigheten.

5.3.3

En sådan lösning är endast berättigad när man gång på gång misslyckats med att uppnå en effektiv icke-diskriminering på flera av de berörda marknaderna och där det finns små eller inga utsikter till en framtida konkurrens inom infrastrukturen inom en rimlig tid sedan en eller flera lösningar tillgripits som tidigare ansetts lämpliga.

5.4

De särskilda bestämmelser som föreslås för denna sektor rör dock inte de olika aspekterna på effektiv och genomsynlig tillämpning av kriterierna för fri konkurrens mellan operatörerna och tjänsteleverantörerna på den alleuropeiska marknaden, eller vissa viktiga aspekter på användarrättigheter.

5.5

För det första bör omfattningen av begreppet ”nationell säkerhet” klargöras. Enligt artikel 3a 2 i EU-fördraget, efter ändringarna i enlighet med Lissabonfördraget, ”ska den nationella säkerheten även i fortsättningen vara varje medlemsstats eget ansvar”.

5.5.1

Erkännandet av icke reglerade befogenheter kan ge möjligheter till ett betydande tolkningsutrymme vid fastställandet av orsaker och åtgärder som av nationella säkerhetsskäl kan resultera i undantag vid tillämpningen av sektoriella bestämmelser och principer och konkurrensregler i kommissionens förslag.

5.5.2

För närvarande finns det nationella bestämmelser för sektorn för elektronisk kommunikation som överlåter åt medlemsstaterna att skönsmässigt kartlägga nät, tjänster, installationer och utrustning på telekommunikationsområdet som utför verksamhet som är mycket viktig för det nationella försvaret och skyddet av den allmänna säkerheten (10). I detta sammanhang vill EESK erinra om att den praxis som följs vid genomförandet av Galileo-projektet skulle kunna fungera som en värdefull referenspunkt.

5.6

Om man vill behålla den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen vid införandet av de nya nätverksinfrastrukturerna, särskilt den ”nya generations nätverk” måste de offentliga myndigheterna i enlighet med gemenskapslagstiftningen och de demokratiska principerna främja ekonomiska och sociala framsteg och en hög sysselsättningsnivå för att därigenom skapa en marknad för högteknologisk elektronisk kommunikation.

5.6.1

Interventionsåtgärderna bör, tillsammans med offentlig finansiering, särskilt från de lokala myndigheterna, bidra till att stärka den framtida utbyggnaden av den nya generationens nätverk och säkra att den tekniska neutraliteten inte påverkas, samt bidra till att onödig dubblering av nätverksresurser kan undvikas i linje med proportionalitetsprincipen.

5.7

När det gäller de föreslagna rambestämmelsernas konsekvenser för användarnas rättigheter kommer det i vissa fall bli nödvändigt att särskilt analysera skyddet av rättigheten att få tillgång till tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (11). Denna rättighet erkänns som en grundläggande rättighet i artikel 36 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, och den kommer att fastställas i artikel 16 i fördraget om Europeiska unionen och i protokoll nr 9 som fogas till fördragen. Samma sak gäller skyddet av den fria konkurrensen, som inte kommer att finnas med som ett särskilt EU-mål i artikel 3 i Lissabonfördraget, men som kommer att bli föremål för en tillfällig bestämmelse efter protokollet om den inre marknaden och konkurrens som fogats till fördragen.

5.7.1

Kommittén välkomnar den samrådsmekanism som inrättas i medlemsstaterna i och med förslaget om samhällsomfattande tjänster och som säkrar att man tar vederbörlig hänsyn till konsumenternas intressen i beslutsprocessen. EESK beklagar emellertid att det inte någonstans i bestämmelserna hänvisas till det organiserade civila samhällets roll i de behöriga överstatliga organens samråd och beslutsprocesser i syfte att besluta om lämpliga åtgärder som garanterar en effektiv tillämpning i EU.

5.7.2

När det gäller den konkreta utformningen av de samhällsomfattande tjänsterna väntar kommittén på kommissionens förslag i denna fråga som ska offentliggörs i år innan den slutgiltigt tar ställning. Till dess framhåller kommittén (12) följande huvudprinciper, som den anser vara tillämpliga:

5.7.3

När det gäller de samhällsomfattande tjänsterna bör följande aspekter behandlas i direktivet:

5.7.4

Det ökade konsumentskydd som föreslås i förslaget till samhällsomfattande tjänster ger inga fullständiga garantier för den höga konsumentskyddsnivå som fastställs i artikel 153 i EG-fördraget, eftersom förslaget inte som generell princip ger konsumenten rätt att när som helst och utan straffavgift säga upp sitt kontrakt med företag som tillhandahåller telenät och/eller elektroniska kommunikationstjänster.

5.7.5

På vissa områden har emellertid skyddet förbättrats, exempelvis:

5.8

När det gäller integritet och elektronisk kommunikation anser kommittén att förslaget är ett framsteg i jämförelse med gällande lagstiftning och uppmanar kommissionen att förstärka konfidentialiteten vid kommunikation och därmed förbundna trafikuppgifter via allmänna kommunikationsnät och allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster i enlighet med EG-domstolens rättspraxis (14).

5.8.1

EESK stöder en förstärkning av de grundläggande rättigheterna i samband med elektronisk kommunikation, såsom skydd av personlig integritet och av privatlivet, skydd av personuppgifter, uppgiftsskydd och konfidentialitet, liksom vissa kommersiella aspekter i samband med immateriella rättigheter.

5.8.2

När det gäller säkerheten (15) bör det antas relevanta åtgärder som garanterar nätsäkerheten (16) och användandet av tillräckligt kraftfullt krypterat material för att förstärka skyddet av den personliga integriteten.

5.8.3

Kommittén anser det vara värdefullt att det skydd som direktivet ger även kan tillämpas på kommunikationsnät för allmänheten som stöder insamling av uppgifter och identifieringsanordningar (inklusive trådlösa anordningar som t.ex. utrustning för identifiering med radiofrekvens) (17).

5.9

När det gäller skräppost (spam), upprepar (18) kommittén sin åsikt att lagstiftningen helt och hållet måste utgå från principen om att konsumentens uttryckliga förhandsmedgivande ska krävas, eftersom konsumentens önskan att undvika oönskad reklam bör väga tyngst. Man bör därför vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera att denna princip uppfylls och, i förekommande fall, fastställa effektiva, anpassade och avskräckande sanktioner.