[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 24.10.2007

KOM(2007) 673 slutlig

2006/0145 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om livsmedelstillsatser

(framlagt av kommissionen enligt artikel 250.2 i EG-fördraget)

MOTIVERING

I. FÖRFARANDE

1. Den 28 juli 2006 antog kommissionen ett förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om livsmedelstillsatser (KOM(2006) 428 slutlig), som ingår i ett paket med fyra förslag om medel för att förbättra livsmedel. Förslaget överlämnades till rådet och Europaparlamentet den 28 juli 2006.

2. Ekonomiska och sociala kommittén antog sitt yttrande den 25 april 2007.

3. Rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) enades om en allmän riktlinje för förslaget vid sitt möte den 31 maj 2007.

4. Europaparlamentet avgav ett positivt yttrande vid första behandlingen den 10 juli 2007.

5. Det ursprungliga förslaget [KOM(2006) 428 – 2006/0145(COD)] har ändrats för att införliva de av Europaparlamentets ändringar som godkänts av kommissionen.

6. Europaparlamentet antog 59 ändringar till det ursprungliga förslaget. Kommissionär Kyprianou meddelade vid plenarsammanträdet den 9 juli 2007 att kommissionen kunde godta flera av ändringarna, helt eller delvis, och efter omformulering. Följande ändringar kan kommissionen inte godta: 10, 11, 12, 20, 24, 25, 29, 30, 34, 38, 40, 45, 47, 52, 54, 5, 6, 69rev, 73 och 78.

7. Ändringarna i det reviderade förslaget är understrukna och i fetstil . Ett antal ändringar har formulerats om så att terminologin är konsekvent i förslaget och de övriga förslagen i paketet, och så att texten anpassas till rådets riktlinje i de fall där liknande ändringar har föreslagits.

8. Även numreringen av artiklarna har anpassats.

II. SYFTET MED FÖRSLAGET

I vitboken om livsmedelssäkerhet (KOM(1999) 719 slutlig) meddelade kommissionen att den skulle uppdatera och förenkla gällande gemenskapslagstiftning avseende livsmedelstillsatser (åtgärd 11 i vitboken). Syftet med detta förslag är att

- förenkla lagstiftningen om livsmedelstillsatser genom att införa ett enda instrument för principer, förfaranden och godkännanden,

- ge kommissionen genomförandebefogenheter att uppdatera gemenskapsförteckningen över godkända livsmedelstillsatser,

- samråda med Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) i fråga om säkerhetsbedömningar av livsmedelstillsatser,

- inrätta ett omprövningsprogram för befintliga livsmedelstillsatser,

- kräva godkännande av tillsatser som består av, innehåller eller har framställs av genetiskt modifierade organismer enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder.

III. ÖVERSIKT ÖVER EUROPAPARLAMENTETS ÄNDRINGAR

9. Tekniska och redaktionella ändringar

Ett antal av de föreslagna ändringarna syftar till att göra tekniska och redaktionella förbättringar av förslaget. Dessa ändringar har i princip övertagits av kommissionen, i vissa fall efter redaktionella ändringar (berörda ändringar: 3, 8, 13, 14, 15, 16, 18, 19, 21, 22, 33 (delvis), 36, 37, 39, 42, 43, 44, 46, 48, 67rev, 79, 68rev, 80, 51, 55, 56, 57, 58, 59, 60 och 64rev).

10. Tillämpningsområde (artikel 2)

Ändring 10 kan inte godtas eftersom växtskyddsmedel som används för behandling efter skörd redan omfattas av särskild gemenskapslagstiftning. Om ämnen som används för behandling efter skörd däremot inte definieras som växtskyddsmedel ska de betraktas som livsmedelstillsatser om de har en konserverande effekt.

Kommissionen har i sitt ändrade förslag inte tagit med ändring 11 som skulle utesluta mikroorganismkulturer från förordningens tillämpningsområde. En del kulturer tillsätts livsmedel mot slutet av tillverkningen i konserverande syfte och kan därför betraktas som livsmedelstillsatser. Sådana ämnen bör därför inte undantas från lagstiftningen om livsmedelstillsatser.

11. Kommittéförfarande

Eftersom paketet antogs ungefär samtidigt som beslut 2006/512/EG om ändring av beslut 1999/468/EG om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter, hänvisas det i kommissionens förslag till det normala föreskrivande förfarandet. Kommissionen godkänner därför generellt att det ändrade förslaget anpassas till beslut 2006/512/EG.

Genom ändring 12 införs dock det föreskrivande förfarandet med kontroll för beslut om huruvida ett visst ämne omfattas av förordningen. Bestämmelsen innebär en tillämpning av reglerna i grundrättsakten (definitionen av livsmedelstillsatser) och omfattas därför inte av det nya föreskrivande förfarandet med kontroll. Det vanliga föreskrivande förfarandet bör därför användas. På samma sätt kan ändringarna 40 och 47 inte heller godtas eftersom de också handlar om bestämmelser som är en tillämpning av reglerna i grundrättsakten och därför inte omfattas av det nya föreskrivande förfarandet med kontroll.

12. Förbud mot livsmedelstillsatser som inte uppfyller kraven (artikel 5)

Ändringarna 9 och 22 syftar till att klargöra att livsmedelstillsatser eller livsmedel som innehåller sådana livsmedelstillsatser inte bör släppas ut på marknaden om tillsatserna eller användningen av dem inte uppfyller kraven i den föreslagna förordningen. Detta har klargjorts i det ändrade förslaget genom införandet av artikel 5.

13. Kriterier för godkännande (artikel 6)

I kommissionens förslag fastställs kriterier för godkännande av livsmedelstillsatser. De måste vara säkra att använda, det måste finnas ett teknologiskt behov för användningen, som dessutom inte får vilseleda konsumenten. Kommissionen har i det ändrade förslaget i skäl 7 infört ett förtydligande av vad som menas med att vilseleda konsumenten (ändringarna 3 och 26 ). Principen bakom ändring 28 har också tagits med i skäl 8 i det ändrade förslaget där det upprepas att godkännanden av livsmedelstillsatser ska innehålla en hänvisning till de överväganden som gjorts avseende kriterierna i förordningen.

Enligt ändring 78 ska dock godkännandet av livsmedelstillsatser baseras på försiktighetsprincipen. Försiktighetsprincipen och villkoren för dess användning fastställs redan i den allmänna livsmedelslagstiftningen (förordning (EG) nr 178/2002) och bör inte upprepas i den föreslagna förordningen om livsmedelstillsatser.

I ändring 24 föreslås att det teknologiska behovet för en livsmedelstillsats kopplas till fördelar för konsumenterna. Livsmedelstillsatsens teknologiska funktion kan i många fall innebära fördelar för tillverkarna utan att de medför vare sig skadliga effekter eller direkta fördelar för konsumenten. Ett exempel på detta kan vara när användningen av en livsmedelstillsats minskar avfallet i en tillverkningsprocess.

Miljöpåverkan finns inte med bland de allmänna villkoren för godkännande av livsmedelstillsatser men är förstås en faktor som det är berättigat att ta hänsyn till. Om det framkommer negativa miljöeffekter kan dessa t.ex. beaktas i samband med godkännandet eller omprövningen av villkoren för användning av en livsmedelstillsats. Även om ändring 25 inte kan godtas, kan därför andra ändringar av texten göras för att stärka miljöaspekten. På samma sätt kan ändring 7 godtas, förutsatt att den omformuleras för att spegla de andra principerna i den allmänna livsmedelslagstiftningen, dvs. att reglerna om livsmedelstillsatser som används i livsmedel kommer att säkerställa en effektivt fungerande inre marknad, ett gott skydd för människors hälsa och tillvaratagande av konsumenternas intressen, inbegripet god sed inom livsmedelshandeln, samtidigt som hänsyn tas till miljön.

När det gäller ändring 1 omfattas livsmedel (och livsmedelstillsatser) som kan vara allergiframkallande av märkningsreglerna i direktiv 2000/13/EG. Även om kommissionen inte kan godta att användningen av livsmedelstillsatser som kan vara allergiframkallande helt begränsas, kan den allergiframkallande förmågan anses som en berättigad faktor att överväga vid godkännandet av en livsmedelstillsats. Denna princip har därför betonats i skäl 7.

14. Kriterier för godkännande (sötningsmedel) (artikel 7)

Ändringarna 20 och 29 kan inte godtas. Enligt nuvarande kriterier för användning av sötningsmedel får de endast användas i livsmedel som är antingen energireducerade eller utan tillfört socker. Detta garanterar att användningen av sådana sötningsmedel är till fördel för konsumenten eftersom produkten antingen är märkbart energireducerad (30 %) eller utan tillfört socker. Genom det nya föreslagna kriteriet skulle antalet livsmedel där sötningsmedel får användas kunna öka, och det skulle därför kunna påverka konsumtionen av sådana tillsatser. I vissa fall kan dessutom ersättningen av 30 % av sockret innebära endast en marginell fördel för konsumenten.

Sötningsmedel används inte för att öka hållbarheten hos livsmedlen genom konservering. Ett sötningsmedel kan dock bidra till bättre hållbarhet eftersom det ersätter en del av det jäsbara sockret. Kommissionen kan därför inte godta ändring 73 .

15. Kriterier för godkännande (färgämnen) (artikel 8)

De allmänna kriterierna för användning av tillsatser i artikel 6 fastslår redan att användningen av tillsatser inte får vilseleda konsumenten. Det finns också allmän märkningsinformation för att säkerställa att konsumenterna känner till ett livsmedels sammansättning, och särskilt vilka ingredienser det innehåller. Vad gäller färgämnen används dessa traditionellt i vissa livsmedel för att identifiera särskilda smaker, i t.ex. läskedrycker eller konfekt. I dessa fall finns det inget som tyder på att konsumenterna vilseleds i fråga om livsmedlens innehåll. Med tanke på den princip som redan finns i artikel 6 har ändring 30 inte tagits med i detta ändrade förslag.

16. Gemenskapsförteckning över livsmedelstillsatser (artiklarna 4 och 10, bilagorna II och III)

I ändring 34 föreslås att gemenskapsförteckningen ska innehålla en hänvisning till övriga livsmedelstillsatser som inte får användas i kombination med livsmedelstillsatsen. Kommissionen har inte godtagit denna ändring eftersom den anser att en sådan hänvisning redan omfattas av led c, där det krävs att villkoren för användning måste anges i förteckningen. Om Efsas utvärdering visar på problem med användningen av en kombination tillsatser, bör lämpliga villkor för användning fastställas när tillsatsen godkänns.

17. Kopplingen till förordning 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (artikel 13)

Kommissionens förslag syftar till att omfatta alla livsmedelstillsatser, även sådana som framställts av genetiskt modifierade organismer eller genom jäsning med genetiskt modifierade mikroorganismer. Livsmedelstillsatser som framställts med hjälp av genetiskt modifierade mikroorganismer omfattas inte av förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder och kommer därför helt att omfattas av förordningen om livsmedelstillsatser i fråga om deras bedömning och godkännande. När det gäller säkerhetsbedömning av den genetiska modifieringen ska livsmedelstillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003 regleras av den förordningen, medan de övriga säkerhetsaspekterna, övervägandena avseende övriga kriterier och det slutliga godkännandet kommer att regleras enligt förordningen om livsmedelstillsatser. De båda bedömningarna och godkännandena kan genomföras parallellt.

Ändringarna 4 och 63 klargör att de två förfarandena kan pågå samtidigt i enlighet med god förvaltningssed. Kommissionen godkänner det föreslagna klargörandet efter viss omformulering, så att bestämmelsen blir förenlig med förordning (EG) nr 1829/2003. I ändring 38 föreslås emellertid nya kompletterande märkningskrav. Märkningen av genetiskt modifierade organismer omfattas av övergripande regler enligt förordning 1829/2003 och det är därför inte lämpligt att införa särskilda åtgärder under denna sektorsspecifika lagstiftning om livsmedelstillsatser.

18. Märkning (artiklarna 21–24)

Genom ändring 45 skulle det införas ett krav på allergivarning om det förekommer azofärgämnen. Direktiv 2000/13/EG innehåller övergripande regler för märkning av allergiframkallande ämnen och allergimärkningen bör därför fortsätta att regleras av den lagstiftningen på grundval av Efsas vetenskapliga bedömningar.

Märkning av livsmedelstillsatser som säljs mellan företag eller till slutkonsumenten

Ändringarna 42 , 43 och 44 kan godtas eftersom de inför en del användbara aspekter för märkningsreglerna för varor som säljs mellan företag. Särskilt ändring 44 innehåller ett praktiskt undantag så att vissa uppgifter kan anges på följehandlingarna istället för på förpackningen när det gäller bulkleveranser av tillsatser (t.ex. i tankar).

I kommissionens ursprungliga förslag kopplades bestämmelserna om märkning av tillsatser till bestämmelserna om enzymer. Europaparlamentet gjorde flera ändringar till förslaget om enzymer för att få till stånd en ny utformning och förenkling av bestämmelserna om märkning av enzymer som säljs mellan företag eller till slutkonsumenten. Kommissionen har därför tagit hänsyn till andemeningen i ändringarna även i detta ändrade förslag om livsmedelstillsatser.

Eftersom livsmedelstillsatser avsedda för försäljning till slutkonsumenten betraktas som livsmedel och därför måste uppfylla relevanta märkningsbestämmelser i direktiv 2000/13/EG om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel, har texten dessutom förenklats ytterligare så att den inte upprepar bestämmelserna i direktiv 2000/13/EG.

19. Förändringar av tillverkningsprocessen eller utgångsmaterialet för en livsmedelstillsats (artikel 11)

Genom ändring 35 skulle det införas särskilda gränsvärden för livsmedelstillsatser då nanoteknik använts. Kommissionen anser inte att en sådan ändring behövs eftersom särskilda begränsningar redan kan införas i villkoren för användning, om de bedöms som nödvändiga.

Eftersom detta är en viktig fråga är det lämpligt att ändra texten för att upprepa och klargöra att tillsatser som framställts med hjälp av nanoteknik behöver bedömas av Efsa innan de kan användas eftersom de kan uppföra sig annorlunda, vilket skulle kunna inverka på deras säkerhet.

Kommissionens ändrade förslag innehåller en ny artikel 11 med krav för livsmedelstillsatser som redan är upptagna i gemenskapsförteckningen och som framställts genom produktionsmetoder eller utgångsmaterial som markant skiljer sig från dem som ingick i myndighetens riskbedömning. Denna artikel speglar principen i skäl 14 i kommissionens förslag.

20. Översyn och omprövning (artiklarna 29 och 30)

Kommissionen har föreslagit att de nuvarande godkännandena för livsmedelstillsatser överförs till de nya bilagorna efter en översyn av andra kriterier än säkerhet. Denna översyn kommer att ta ungefär två år. Samtidigt har Efsa fått i uppgift att ompröva säkerheten för alla nu godkända livsmedelstillsatser, vilket kommer att ta ett antal år. Om det vid Efsas omprövning framkommer särskilda problem, kan det när som helst göras eventuella nödvändiga ändringar. Eftersom det är olika tidsscheman för de två översynerna bör de inte kopplas samman. Av tydlighetsskäl bör bilagorna fyllas med innehåll så snart som möjligt. Genom ändringarna 52 , 6 och 69rev skulle dessa två aspekter kopplas samman och de kan därför, av de anledningar som nämns ovan, inte godtas av kommissionen. Principen bakom ändring 55 kan emellertid accepteras och artikel 29 har ändrats för att klargöra att användningsområden för livsmedelstillsatser som inte längre behövs inte kommer att införas i bilaga II.

I ändring 57 föreslås en ändring av definitionen av bärare så att den även omfattar ämnen som används för upplösning, spädning eller dispergering eller som på annat sätt ändrar den fysiska formen hos ett näringsämne och/eller ett annat ämne som för näringsmässiga eller fysiologiska ändamål tillförs ett livsmedel. Ändring 60 anger att sådana ämnen ska införas i bilaga III. Kommissionen kan acceptera dessa ändringar som breddar tillämpningsområdet och ytterligare harmoniserar området livsmedelstillsatser. Det ändrade förslaget har därför omformulerats för att ta hänsyn till dessa ändringar och det har samtidigt gjorts vissa följdändringar som har varit nödvändiga för att inarbeta bestämmelserna. Eftersom ändringen av tillämpningsområdet kommer att bli ett nytt inslag i lagstiftningen om livsmedelstillsatser kommer ikraftträdandet att skjutas upp, i likhet med övriga nya bestämmelser om livsmedelstillsatser i livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer.

Det har vidare föreslagits andra ändringar som innebär att livsmedelstillsatser som får användas i aromer kommer att införas i bilaga III i stället för bilaga II som i det ursprungliga förslaget (ändringarna 58 och 59 ). Kommissionen kan godta dessa ändringar, som betyder att livsmedelstillsatser som används i livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer behandlas på samma sätt, och har ändrat förslaget för att ta hänsyn till detta. Det har dessutom gjorts ett antal följdändringar av andra aspekter i förslaget. Listan med tabeller i bilagan har emellertid anpassats för att ta hänsyn till de olika kraven och särskilt till de olika datumen då de träder i kraft eller får innehåll.

21. Omprövningsprogram

Ändringarna 5 och 54 inför ett krav på ett rullande omprövningsprogram. Livsmedelstillsatser kontrolleras fortlöpande efter att de har godkänts, och omprövas då det framkommer nya vetenskapliga rön som kan påverka den tidigare prövningen. En regelbunden översyn behövs därför inte och skulle öka den administrativa bördan för både kommissionen och Efsa.

22. Övergångsbestämmelser (artikel 32)

Eftersom en del ändringar, särskilt de som gäller märkning, innebär att nuvarande lagstiftning ändras är det lämpligt med en övergångsbestämmelse enligt förslaget i ändring 56 . En lämplig bestämmelse har därför införts i artikel 32 så att livsmedelstillsatser som märkts enligt kraven får fortsätta att säljas på marknaden till och med deras bäst före-datum.

23. Med stöd av artikel 250.2 i EG-fördraget ändrar kommissionen sitt förslag i enlighet med de riktlinjer som anges ovan.

2006/0145 (COD)

Ändrat förslag till

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING

om livsmedelstillsatser

(Text av betydelse för EES)

EUROPAPARLAMENTET OCH EUROPEISKA UNIONENS RÅD HAR ANTAGIT DENNA FÖRORDNING

med beaktande av fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, särskilt artikel 95,

med beaktande av kommissionens förslag[1],

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande[2],

i enlighet med förfarandet i artikel 251 i fördraget, och

av följande skäl:

(1) Den fria rörligheten för säkra och hälsosamma livsmedel är en väsentlig del av den inre marknaden och bidrar i hög grad till att skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande och till att tillvarata deras sociala och ekonomiska intressen.

(2) Ett gott skydd för människors liv och hälsa bör säkerställas i gemenskapens politiska strävanden.

(3) Denna förordning ersätter tidigare direktiv och beslut om livsmedelstillsatser som får användas i livsmedel och syftar till att genom heltäckande, enhetliga förfaranden säkerställa en effektivt fungerande inre marknad, ett gott skydd för människors hälsa och tillvaratagande av konsumenternas intressen.

(4) Genom denna förordning harmoniseras användningen av livsmedelstillsatser i livsmedel i gemenskapen. Detta inbegriper även användning av livsmedelstillsatser i livsmedel som omfattas av rådets direktiv 89/398/EEG av den 3 maj 1989 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om specialdestinerade livsmedel[3] och användning av vissa färgämnen för kontrollmärkning av kött samt för dekoration och märkning av ägg. Genom förordningen harmoniseras även användningen av livsmedelstillsatser i livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer, varigenom deras säkerhet och kvalitet säkerställs medan lagring och användning underlättas. Den sistnämnda kategorin har tidigare inte reglerats på gemenskapsnivå.

(5) Livsmedelstillsatser är ämnen som normalt inte själva konsumeras som livsmedel men som tillförs livsmedel för något teknologiskt ändamål, såsom konservering av livsmedel. Ämnen som används för att ge arom och/eller smak bör dock inte anses som livsmedelstillsatser. Därutöver bör ämnen som anses vara livsmedel som kan användas i en teknologisk funktion, t.ex. natriumklorid eller saffran för att ge färg, och livsmedelsenzymer inte heller omfattas av denna förordning. Vad gäller livsmedelsenzymer slutligen omfattas de av förordning (nr) … [om livsmedelsenzymer][4], vilket utesluter tillämpning av den här förordningen.

(6) Ämnen som själva inte konsumeras som livsmedel men som används avsiktligt vid bearbetningen av livsmedel och som endast finns som rest i slutprodukten och inte har någon teknologisk effekt i slutprodukten (processhjälpmedel) bör inte omfattas av denna förordning.

(7) Livsmedelstillsatser bör godkännas och användas endast om de uppfyller de kriterier som fastställs i denna förordning. Livsmedelstillsatser måste vara säkra att använda, det måste finnas ett teknologiskt behov för användningen, som dessutom inte får vilseleda konsumenten och måste ha fördelar för konsumenten. Vilseledande av konsumenten hänför sig bland annat till de använda ingrediensernas kvalitet, produktens eller tillverkningsprocessens naturlighet samt produktens näringskvalitet och frukt- och grönsaksinnehåll. Vid godkännande av livsmedelstillsatser bör man även ta hänsyn till andra relevanta faktorer, däribland samhälleliga, ekonomiska, traditionella, etiska och miljömässiga faktorer samt kontrollmöjligheter. Då användningsvillkor och maximihalt fastställs för en livsmedelstillsats bör intaget av livsmedelstillsatsen från andra källor och speciella konsumentgruppers (t.ex. allergikers) exponering för livsmedelstillsatsen beaktas.

(8) Då en livsmedelstillsats införs i bilagorna ska det hänvisas till de överväganden som gjorts avseende kriterierna i denna förordning.

(9) Livsmedelstillsatser måste alltid uppfylla de godkända specifikationerna. Specifikationen bör innehålla uppgifter för exakt identifiering av livsmedelstillsatsen, inklusive ursprung, och beskrivning av de acceptabla renhetskriterierna. De specifikationer som hittills har utarbetats för livsmedelstillsatser som finns införda i kommissionens direktiv 95/31/EG av den 5 juli 1995 om särskilda renhetskriterier för sötningsmedel som används i livsmedel[5], kommissionens direktiv 95/45/EG av den 26 juli 1995 om särskilda renhetskriterier för färgämnen som används i livsmedel[6] och kommissionens direktiv 96/77/EG av den 2 december 1996 om särskilda renhetskriterier för andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel[7] bör bibehållas till respektive tillsats har införts i bilagorna till den här förordningen. När så sker bör specifikationerna för sådana tillsatser fastställas i en förordning. Dessa specifikationer bör vara direkt kopplade till de tillsatser som införts i gemenskapsförteckningarna i bilagorna till denna förordning. Eftersom sådana specifikationer av tydlighetsskäl är komplexa både till form och innehåll bör de inte ingå i dessa gemenskapsförteckningar utan fastställas i en eller flera separata förordningar.

(10) Vissa livsmedelstillsatser är tillåtna för särskilda ändamål för vissa tillåtna oenologiska metoder och behandlingar. Användningen av dessa livsmedelstillsatser bör följa denna förordning och de särskilda bestämmelser som fastställs i relevant gemenskapslagstiftning.

(11) För enhetlighetens skull bör riskbedömningen av livsmedelstillsatser och deras godkännande ske i enlighet med förordning (EG) nr […] om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer[8].

(12) Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet[9] ska Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (”myndigheten”) rådfrågas innan bestämmelser som kan påverka folkhälsan antas.

(13) En livsmedelstillsats som omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder[10] bör omfattas av godkännandeförfarandet i den förordningen när det gäller säkerhetsbedömning av den genetiska modifieringen, medan det slutliga godkännandet av livsmedelstillsatsen bör beviljasgodkännas i enlighet med den förordningen innan den godkänns enligt den här förordningen.

(14) Livsmedelstillsatser som redan har godkänts enligt denna förordning och som bereds med hjälp av produktionsmetoder eller utgångsmaterial som markant skiljer sig från dem som ingick i myndighetens riskbedömning, eller som skiljer sig från dem som ingår i de fastställda specifikationerna, bör lämnas till myndigheten för en bedömning med tonvikt på specifikationerna. Med produktionsmetoder eller utgångsmaterial som markant skiljer sig skulle man t.ex. kunna avse en förändring av produktionsmetoden från extraktion från en växt till framställning genom jäsning med mikroorganismer eller genetisk modifiering av den ursprungliga mikroorganismen.

(15) Livsmedelstillsatser bör hållas under ständig kontroll och omprövas när helst detta är nödvändigt mot bakgrund av ändrade villkor för användningen och ny vetenskaplig information.

(16) Medlemsstater som har bibehållit förbud mot användning av vissa tillsatser i specifika livsmedel som anses traditionella och som framställs på deras territorium bör få fortsätta att tillämpa dessa förbud. I fråga om produkter såsom ”feta” och ”salame cacciatore” bör denna förordning dessutom inte påverka tillämpningen av restriktivare regler för användningen av vissa beteckningar enligt rådets förordning (EEG) nr 2081/92 av den 14 juli 1992 om skydd för geografiska och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel[11] och rådets förordning (EEG) nr 2082/92 av den 14 juli 1992 om särartsskydd för jordbruksprodukter och livsmedel[12].

(17) För livsmedelstillsatser gäller fortfarande de allmänna märkningskraven i direktiv 2000/13/EG och eventuellt i förordningarna (EG) nr 1829/2003 och (EG) nr 1830/2003. Därutöver bör särskilda bestämmelser om märkning av livsmedelstillsatser som säljs som sådana till tillverkare eller slutkonsumenter fastställas i den här förordningen.

(18) De åtgärder som är nödvändiga för att tillämpa denna förordning bör antas i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter[13].

(19) Kommissionen bör särskilt få befogenhet att ändra bilagorna till denna förordning och anta lämpliga övergångsbestämmelser. Eftersom dessa åtgärder har en allmän räckvidd och avser att ändra icke väsentliga delar av den förordningen, och/eller komplettera den genom tillägg av nya icke väsentliga delar, bör de antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll enligt artikel 5a i beslut 1999/468/EG.

(20) För att kunna utarbeta och uppdatera gemenskapens lagstiftning om livsmedelstillsatser på ett proportionerligt och effektivt sätt bör medlemsstaterna samla in uppgifter, dela med sig av information och samordna sitt arbete. Det kan därför vara ändamålsenligt att utföra studier om specifika frågor i syfte att underlätta beslutsfattandet. Gemenskapen bör kunna finansiera sådana studier som en del av budgetförfarandet. Finansieringen av sådana åtgärder omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd[14] och följaktligen kommer den rättsliga grunden för finansieringen av ovan nämnda åtgärder att vara förordning (EG) nr 882/2004.

(21) Medlemsstaterna bör utföra offentliga kontroller för att säkerställa att bestämmelserna i denna förordning följs i enlighet med förordning (EG) nr 882/2004.

(22) Eftersom målet för den föreslagna åtgärden, dvs. att fastställa gemenskapsbestämmelser om livsmedelstillsatser, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna och de därför, på grund av marknadens enhetlighet och ett gott konsumentskydd, bättre kan uppnås på gemenskapsnivå, kan gemenskapen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(23) Efter det att denna förordning har antagits bör kommissionen biträdd av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa granska samtliga gällande godkännanden utifrån andra kriterier än säkerhet, såsom t.ex. intag, teknologiskt behov och eventuellt vilseledande av konsumenten. Alla livsmedelstillsatser som även i fortsättningen ska vara godkända i gemenskapen bör överföras till gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III i denna förordning. Bilaga III till denna förordning bör kompletteras med de andra livsmedelstillsatser som används i livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer samt bärare för näringsämnen och samt villkoren för användningen av dem i enlighet med förordning (EG) nr […] om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer. För att övergångsperioden ska bli tillräckligt lång bör bestämmelserna i bilaga III, bortsett från bestämmelserna om bärare för livsmedelstillsatser och livsmedelstillsatser i aromer, inte tillämpas förrän från och med den [1 januari 2011].

(24) Utan hänsyn till resultatet av denna granskning bör kommissionen inom ett år efter antagandet av denna förordning upprätta ett utvärderingsprogram som går ut på att myndigheten ska ompröva säkerheten hos livsmedelstillsatser som redan godkänts i gemenskapen. Programmet bör definiera behoven och prioriteringsordningen för undersökningen av godkända livsmedelstillsatser.

(25) Genom denna förordning upphävs och ersätts följande rättsakter: Rådets direktiv 62/2645/EEG om tillnärmning av medlemsstaternas bestämmelser om färgämnen som är godkända för användning i livsmedel[15], rådets direktiv 65/66/EEG av den 26 januari 1965 om särskilda renhetskriterier för konserveringsmedel som får användas i livsmedel[16], rådets direktiv 78/663/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda renhetskriterier för emulgerings-, stabiliserings-, förtjocknings- och geleringsmedel för användning i livsmedel[17], rådets direktiv 78/664/EEG av den 25 juli 1978 om särskilda renhetskriterier för antioxidationsmedel som får användas i livsmedel[18], kommissionens första direktiv 81/712/EEG av den 28 juli 1981 om analysmetoder för kontroll av att vissa livsmedelstillsatser uppfyller renhetskriterier[19], rådets direktiv 89/107/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om livsmedelstillsatser som är godkända för användning i livsmedel[20], Europaparlamentets och rådets direktiv 94/35/EG av den 30 juni 1994 om sötningsmedel för användning i livsmedel[21], Europaparlamentets och rådets direktiv 94/36/EG av den 30 juni 1994 om färgämnen för användning i livsmedel[22], Europaparlamentets och rådets direktiv 95/2/EG av den 20 februari 1995 om andra livsmedelstillsatser än färgämnen och sötningsmedel[23], Europaparlamentets och rådets beslut nr 292/97/EG av den 19 december 1996 om bibehållande av nationell lagstiftning om förbud mot användning av vissa tillsatser vid tillverkning av vissa specifika livsmedel[24] och kommissionens beslut 2002/247/EG av den 27 mars 2002 om att skjuta upp utsläppandet på marknaden och avbryta importen av gelévaror som innehåller livsmedelstillsatsen E 425 konjak[25]. Vissa bestämmelser i dessa rättsakter bör dock fortsätta att gälla under en övergångsperiod för att man ska hinna utarbeta gemenskapsförteckningarna i bilagorna till den här förordningen.

HÄRIGENOM FÖRESKRIVS FÖLJANDE.

KAPITEL I SYFTE, TILLÄMPNINGSOMRÅDE OCH DEFINITIONER

Artikel 1 Syfte

Denna förordning innehåller bestämmelser om livsmedelstillsatser som används i livsmedel och syftar till att garantera den inre marknadens effektiva funktion samt ett gott folkhälso- och konsumentskydd och tillvaratagande av konsumenternas intressen, inbegripet god sed inom livsmedelshandeln, samtidigt som hänsyn tas till miljön.

I denna förordning fastställs därför följande:

a) Gemenskapsförteckningar över godkända livsmedelstillsatser.

b) Villkor för användningen av livsmedelstillsatser i livsmedel, inklusive i livsmedelstillsatser, och i livsmedelsenzymer som avses i förordning (EG) nr .../... [om livsmedelsenzymer] och aromer som avses i förordning (EG) nr .../... [om livsmedelsingredienser med aromgivande egenskaper].

c) Regler för märkning av livsmedelstillsatser som säljs som sådana.

Artikel 2 Tillämpningsområde

1. Denna förordning ska tillämpas på livsmedelstillsatser.

2. Denna förordning ska inte tillämpas på följande ämnen om de inte används som livsmedelstillsatser:

a) Processhjälpmedel.

b) Ämnen som används för att skydda växter och växtprodukter i enlighet med gemenskapsregler om växters sundhet.

c) Ämnen som tillförs livsmedel som berikningsmedel.

d) Ämnen som används för behandling av dricksvatten som omfattas av rådets direktiv 98/83/EG[26].

3. Denna förordning ska inte tillämpas på livsmedelsenzymer som omfattas av förordning (EG) nr […/..] [om livsmedelsenzymer].

4. Denna förordning ska tillämpas utan att det påverkar tillämpningen av eventuella särskilda gemenskapsbestämmelser om användning av livsmedelstillsatser

a) i specifika livsmedel,

b) för ändamål som inte omfattas av denna förordning.

5. Huruvida ett visst ämne omfattas av denna förordning får vid behov avgöras i enlighet med förfarandet i artikel 28 27 .2.

Artikel 3 Definitioner

1. I denna förordning ska definitionerna i förordningarna (EG) nr 178/2002 och (EG) nr 829/2003 gälla.

2. Dessutom gäller följande definitioner:

a) livsmedelstillsats: varje ämne som i sig självt normalt inte konsumeras som ett livsmedel och som normalt inte används som en typisk ingrediens i livsmedel, oavsett om det har något näringsvärde eller inte, och som när det tillförs ett livsmedel för något teknologiskt ändamål vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring av sådant livsmedel resulterar eller på goda grunder kan antas resultera i att tillsatsen eller dess biprodukter direkt eller indirekt blir en beståndsdel i livsmedlet.

Följande anses dock inte som livsmedelstillsatser:

i) Livsmedel som innehåller Monosackarider, disackarider eller oligosackarider som används på grund av sina sötande egenskaper samt livsmedel som innehåller dessa ämnen.

ii) Livsmedel i torkad eller koncentrerad form, inklusive aromer, som tillförs under tillverkningen av sammansatta livsmedel på grund av sina aromatiska, smakförhöjande eller näringsmässiga egenskaper, samtidigt som de har en sekundär färgande och någon annan teknologisk effekt.

iii) Ämnen som används i material för skydd eller överdragning och som inte utgör en del av livsmedlet och inte är avsedda att konsumeras tillsammans med livsmedlet.

iv) Pektinhaltiga produkter utvunna ur torkade pressrester av äpple eller skal av citrusfrukter, eller en blandning av båda, genom behandling med utspädd syra följd av delvis neutralisering med natrium- eller kaliumsalter (”flytande pektin”).

v) Tuggummibaser.

vi) Vitt eller gult dextrin, rostad eller dextrinerad stärkelse, stärkelse som är modifierad med behandling med syra eller alkali, blekt stärkelse, fysikaliskt modifierad stärkelse och stärkelse som behandlats med amylolytiska enzymer.

vii) Ammoniumklorid.

viii) Blodplasma, blodproteiner, ätbart gelatin, proteinhydrolysater och deras salter, mjölkprotein och gluten.

ix) Aminosyror och deras salter, förutom glutaminsyra, glycin, cystein och cystin och deras salter som inte har någon teknologisk funktion.

x) Kaseinater och kasein.

xi) Inulin.

b) processhjälpmedel: varje ämne som

i) inte självt konsumeras som livsmedel,

ii) avsiktligt används vid bearbetning av råvaror, livsmedel eller livsmedelsingredienser för att uppnå ett visst teknologiskt ändamål under behandlingen eller bearbetningen, och

iii) kan resultera i att det i slutprodukten finns en inte avsiktlig, men tekniskt oundviklig förekomst av detta ämne eller derivat av detta, förutsatt att dessa rester inte innebär någon hälsorisk och inte har någon teknologisk effekt på slutprodukten.

c) funktionsgrupp: en av kategorierna i bilaga I som grundar sig på livsmedelstillsatsens teknologiska funktion i livsmedlet.

d) obearbetade livsmedel: livsmedel som inte har genomgått någon behandling som väsentligen ändrat dess ursprungliga egenskaper. De kan dock ha delats, styckats, trancherats, benats ur, hackats, flåtts, befriats från delar, skalats, krossats, skurits upp, rensats, putsats, djupfrysts, frysts, kylts, malts, förpackats eller packats upp utan att anses ha blivit väsentligen förändrade.

e) livsmedel utan tillfört socker: livsmedel utan tillförsel av

i) monosackarider, eller disackarider eller oligosackarider, eller

ii) andra livsmedel som innehåller monosackarider eller, disackarider eller oligosackarider som används på grund av sina sötande egenskaper.

f) energireducerat livsmedel: livsmedel vars energivärde reducerats med minst 30 % jämfört med det ursprungliga livsmedlet eller med en liknande produkt.

g) bordssötningsmedel: beredningar av godkända sötningsmedel som kan innehålla andra livsmedelstillsatser och/eller livsmedelsingredienser och som är avsedda att säljas till slutkonsumenter som ersättning för olika former av socker.

h) quantum satis: ingen maximihalt finns angiven men ämnet måste användas enligt god tillverkningssed och inte i större mängder än vad som är nödvändigt för att uppnå det önskade syftet och under förutsättning att konsumenten inte vilseleds.

KAPITEL II GEMENSKAPSFÖRTECKNINGAR ÖVER GODKÄNDA LIVSMEDELSTILLSATSER

Artikel 4 Gemenskapsförteckningar över livsmedelstillsatser

1. Endast livsmedelstillsatser som har införts i gemenskapsförteckningen i bilaga II får släppas ut på marknaden som sådana och användas i livsmedel, inklusive livsmedel för särskilda näringsändamål som omfattas av direktiv 89/398/EEG.

2. Endast livsmedelstillsatser som har införts i gemenskapsförteckningen i bilaga III får användas i livsmedelstillsatser, och livsmedelsenzymer och i livsmedelsaromer på de villkor som anges där.

3. Livsmedelstillsatser ska införas i bilaga II utifrån vilka kategorier av livsmedel som de kan tillföras.

4. Livsmedelstillsatser ska införas i bilaga III utifrån vilka livsmedelstillsatser, eller livsmedelsenzymer, livsmedelsaromer och näringsämnen eller kategorier av dessa som de kan tillföras.

5. Livsmedelstillsatser ska alltid uppfylla de specifikationer som avses i artikel 12 14 .

Artikel 5 Förbud mot livsmedelstillsatser eller livsmedel som inte uppfyller kraven

Livsmedelsstillsatser och/eller livsmedel som innehåller sådana livsmedelstillsatser får inte släppas ut på marknaden om livsmedelstillsatserna eller användningen av dem inte uppfyller kraven i denna förordning.

Artikel 5 6 Allmänna villkor för införande av livsmedelstillsatser i gemenskapsförteckningarna och för användningen av dem

1. En livsmedelstillsats får införas i gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III endast om den uppfyller följande villkor och i tillämpliga fall andra berättigade faktorer:

a) Den utgör enligt tillgängliga vetenskapliga bevis ingen hälsorisk för konsumenten i den mängd som den är föreslagen att användas.

b) Det finns ett rimligt teknologiskt behov som inte kan uppnås på andra sätt som är ekonomiskt och teknologiskt genomförbara.

c) Användningen av tillsatsen vilseleder inte konsumenten.

2. För att en livsmedelstillsats ska införas i gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III måste den ha fördelar för konsumenten och därför tjäna minst ett av följande syften:

a) Bevara livsmedlets näringskvalitet.

b) Tillföra nödvändiga ingredienser eller beståndsdelar till livsmedel som framställs för konsumentgrupper med särskilda kostbehov.

c) Öka hållbarheten eller stabiliteten hos ett livsmedel eller förbättra dess sensoriska egenskaper, under förutsättning att detta inte förändrar livsmedlets beskaffenhet, konsistens eller kvalitet så att konsumenten vilseleds.

d) Fungera som hjälpmedel vid framställning, bearbetning, beredning, behandling, förpackning, transport eller lagring av livsmedel, under förutsättning att tillsatsen inte används för att dölja effekterna av bristfälliga råvaror eller inte önskvärda (däribland ohygieniska) metoder eller tekniker i samband med någon av dessa aktiviteter.

3. Genom undantag från punkt 2 a får en livsmedelstillsats som minskar ett livsmedels näringskvalitet införas i gemenskapsförteckningen i bilaga II om

a) livsmedlet inte utgör en väsentlig del av en normal kost, eller

b) livsmedelstillsatsen är nödvändig för framställning av livsmedel för konsumentgrupper med särskilda kostbehov.

Artikel 6 7 Särskilda villkor för sötningsmedel

För att en livsmedelstillsats ska få införas i gemenskapsförteckningen i bilaga II i funktionsgruppen sötningsmedel ska den förutom att tjäna minst ett av syftena i artikel 5 6 .2 även tjäna minst ett av följande syften:

a) Ersättning av socker vid framställningen av energireducerade livsmedel, livsmedel som inte orsakar karies eller livsmedel utan tillfört socker.

b) Ersättning av socker för att uppnå bättre hållbarhet.

c) Framställning av livsmedel för särskilda näringsändamål enligt definitionen i artikel 1.2 a i direktiv 89/398/EEG.

Artikel 7 8 Särskilda villkor för färgämnen

För att en livsmedelstillsats ska få införas i gemenskapsförteckningen i bilaga II i funktionsgruppen färgämnen ska den förutom att tjäna minst ett av syftena i artikel 5 6 .2 även tjäna ett av följande syften:

a) Återställa det ursprungliga utseendet hos livsmedel som fått sin färg påverkad genom bearbetning, lagring, förpackning och distribution och därigenom kan ha blivit utseendemässigt mindre acceptabla för konsumenterna.

b) Göra livsmedel mer tilltalande.

c) Ge färg åt i sig färglösa livsmedel.

Artikel 8 9 Funktionsgrupper av livsmedelstillsatser

1. Livsmedelstillsatser kan hänföras till en av funktionsgrupperna i bilaga I utifrån livsmedelstillsatsens huvudsakliga teknologiska funktion.

Att en livsmedelstillsats tillhör en funktionsgrupp betyder inte att den inte kan användas för flera olika funktioner.

2. Om det till följd av teknologiska framsteg eller vetenskaplig utveckling föreligger behov för det ska åtgärder för att ändra icke väsentliga delar av denna förordning som avserfår ytterligare funktionsgrupper läggas tillsom läggs till i bilaga I antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll i artikel 28.227.3.

Artikel 9 10 Innehållet i gemenskapsförteckningarna över livsmedelstillsatser

1. En livsmedelstillsats som uppfyller villkoren i artiklarna 5 6 , 6 7 och 7 8 får införas i följande förteckningar i enlighet med förfarandet i förordning (EG) nr [fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer]:

a) Gemenskapsförteckningen i bilaga II till den här förordningen och/eller

b) gemenskapsförteckningen i bilaga III till den här förordningen.

2. När en livsmedelstillsats förs in i gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III ska följande uppgifter finnas med:

a) Livsmedeltillsatsens namn och E-nummer om ett sådant har tilldelats.

b) Livsmedel och/eller livsmedelstillsatser och/eller livsmedelsenzymer och/eller livsmedelsaromer som livsmedelstillsatsen får tillföras.

c) Villkoren för när livsmedelstillsatsen får användas.

d) Om tillämpligt begränsningar som gäller för försäljningen av livsmedelstillsatsen direkt till konsumenterna.

3. Gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III ska ändras i enlighet med det förfarande som avses i förordning (EG) nr […] om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer.

Artikel 11 Förändringar av produktionsmetoder eller utgångsmaterial för en livsmedelstillsats som redan är införd i en gemenskapsförteckning

Om det för en livsmedelstillsats som redan är införd i en gemenskapsförteckning sker en väsentlig förändring av produktionsmetoder eller utgångsmaterial ska den tillsats som beretts med hjälp av dessa nya metoder eller material betraktas som en annan tillsats, och innan denna tillsats kan släppas ut på marknaden måste en ny post införas i gemenskapsförteckningen eller specifikationerna ändras.

Artikel 10 12 Mängd använda livsmedelstillsatser

1. När de villkor för användning som avses i artikel 9 10 .2 c fastställs

a) ska mängden använda tillsatser fastställas till den lägsta möjliga nivån för att uppnå den önskade effekten,

b) ska mängden använda tillsatser ta hänsyn till följande:

i) Det acceptabla dagliga intaget eller motsvarande bedömning som fastställts för livsmedelstillsatsen och det sannolika dagliga intaget av den från samtliga källor.

ii) I de fall livsmedelstillsatsen ska användas i livsmedel som är avsedda för speciella konsumentgrupper, det möjliga dagliga intaget av livsmedelstillsatsen inom dessa konsumentgrupper.

2. När så är lämpligt ska inga maximihalter fastställas för en livsmedelstillsats ( quantum satis ). I så fall ska livsmedelstillsatsen användas i enlighet med quantum satis -principenenligt god tillverkningssed och inte i större mängder än vad som är nödvändigt för att uppnå det önskade syftet och under förutsättning att konsumenten inte vilseleds.

3. Om inget annat anges avser de maximihalter för använda livsmedelstillsatser som fastställs i bilaga II konsumtionsfärdiga livsmedel som tillagats enligt bruksanvisningen. När det gäller torkade och/eller koncentrerade livsmedel som behöver rekonstitueras, ska maximihalterna tillämpas på livsmedlet efter det att det rekonstituerats och med hänsyn till den minsta utspädningsfaktorn.

4. Om inget annat anges avser de maximihalter för färgämnen som fastställs i bilaga II mängden av den aktivt färgande substansen i färgberedningen.

Artikel 11 13 Livsmedelstillsatser som omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003

En livsmedelstillsats som omfattas av förordning (EG) nr 1829/2003 får införas i gemenskapsförteckningarna i bilagorna II och III i enlighet medtill den här förordningen endast om den godkäntsefter det att det har godkänts i enlighet med artikel 7 i förordning (EG) nr 1829/2003.

Artikel 12 14 Specifikationer för livsmedelstillsatser

Specifikationer för livsmedelstillsatser, som avser särskilt ursprung, renhetskriterier och eventuella övriga nödvändiga uppgifter, ska antas i enlighet med förfarandet i förordning (EG) nr … [om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer] när livsmedelstillsatsen för första gången införs i gemenskapsförteckningarna i bilaga II och III.

KAPITEL III ANVÄNDNING AV LIVSMEDELSTILLSATSER I LIVSMEDEL

Artikel 13 15 Användning av livsmedelstillsatser i obearbetade livsmedel

Livsmedelstillsatser får inte användas i obearbetade livsmedel utom när sådan användning uttryckligen anges i bilaga II.

Artikel 14 16 Användning av färgämnen och sötningsmedel i livsmedel avsedda för spädbarn och småbarn

Färgämnen och sötningsmedel får inte användas i sådana livsmedel för spädbarn och småbarn som avses i direktiv 89/398/EEG, inklusive livsmedel för speciella medicinska ändamål för spädbarn och småbarn, utom när detta uttryckligen anges i bilaga II till den här förordningen.

Artikel 15 17 Användning av färgämnen för märkning

Endast färgämnen i livsmedel som förtecknas i bilaga II till den här förordningen får användas för kontrollmärkning enligt rådets direktiv 91/497/EEG[27] och för annan märkning som krävs för köttprodukter, dekorationsmålning av äggskal och stämpling av äggskal enligt kommissionens förordning (EEG) nr 1274/91[28].

Artikel 16 18 Överföringsprincipen

1. Livsmedelstillsatser får förekomma

a) i andra sammansatta livsmedel än de som avses i bilaga II om livsmedelstillsatsen är tillåten i någon av ingredienserna i det sammansatta livsmedlet,

b) i livsmedel som tillförts en livsmedelstillsats, ett livsmedelsenzym eller en arom aromer och där livsmedelstillsatsen

i) är tillåten i livsmedelstillsatsen, livsmedelsenzymet eller aromen enligt den här förordningen,

ii) har överförts till livsmedlet via livsmedelstillsatsen, livsmedelsenzymet eller aromen,

iii) inte har någon teknologisk funktion i det slutliga livsmedlet,

c) i livsmedel som uteslutande är avsedda att användas vid beredningen av ett sammansatt livsmedel och under förutsättning att det sammansatta livsmedlet uppfyller bestämmelserna i den här förordningen.

2. Punkt 1 i denna artikel ska inte tillämpas på modersmjölksersättningar, tillskottsnäring, bearbetade spannmålsbaserade livsmedel, barnmat samt sådana livsmedel för speciella medicinska ändamål för spädbarn och småbarn som avses i direktiv 89/398/EEG utom när detta uttryckligen anges.

3. Om en livsmedelstillsats i en arom, i en livsmedelstillsats eller i ett livsmedelsenzym tillförs livsmedel och har en teknologisk funktion i livsmedlet ska den anses som en livsmedelstillsats i livsmedlet och inte som en livsmedelstillsats i den arom, den livsmedelstillsats eller det livsmedelsenzym som tillförts.

4. Utan att det påverkar tillämpningen av punkt 1 får ett icke energigivande sötningsmedel förekomma i sammansatta livsmedel utan tillfört socker, i energireducerade sammansatta livsmedel, i sammansatta dietetiska livsmedel avsedda för lågkaloridieter och i sammansatta livsmedel med lång hållbarhet, under förutsättning att det icke energigivande sötningsmedlet är tillåtet i någon av ingredienserna i det sammansatta livsmedlet.

Artikel 17 19 Tolkningsbeslut

Vid behov kan det beslutas i enlighet med förfarandet i artikel 28 27 .2 om huruvida

a) ett visst livsmedel tillhör en av de kategorier livsmedel som avses i bilaga II, eller

b) en tillsats som förtecknas i bilagorna II och III och som tillåts i quantum satis används enligt de kriterier som avses i artikel 10 12 .2.

Artikel 1820 Traditionella livsmedel

De medlemsstater som förtecknas i bilaga IV får fortsätta att förbjuda användning av vissa kategorier av livsmedelstillsatser i de traditionella livsmedel som framställs inom deras territorier enligt förteckningen i den bilagan.

KAPITEL IV MÄRKNING

AVSNITT 1 MÄRKNING AV LIVSMEDELSTILLSATSER SOM INTE ÄR AVSEDDA ATT SÄLJAS TILL SLUTKONSUMENTER

Artikel 1921 Märkning av livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenter

1. Livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenter får saluföras endast om de är försedda med den märkninguppgifter som föreskrivs i artikellarna 2022–23 i denna förordning anges på förpackningen eller behållaren på ett sådant sätt att den är väl synliga, klart läsbara och beständiga; detta gäller oavsett om livsmedelstillsatserna säljs var för sig eller blandade med varandra eller med andra ingredienser enligt definitionen i artikel 6.4 i direktiv 2000/13/EG. De uppgifter som krävs i artikel 22 ska vara på ett språk som är lätt att förstå för köparen.

2. Den medlemsstat där produkten saluförs får i enlighet med fördraget inom sitt territorium kräva att dessa uppgifter lämnas på ett eller flera av gemenskapens officiella språk efter medlemsstatens eget val. Detta ska inte hindra att sådana uppgifter förekommer på flera språk.

Artikel 2022 Allmänna märkningskrav för livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenterUppgifter som krävs för identifiering av livsmedelstillsatser

1. Om livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenter säljs var för sig eller blandade med varandra och/eller andra livsmedelsingredienser, och/eller till vilka andra ämnen tillsätts, ska en av följande uppgifter om varje livsmedelstillsats finnas på förpackningen eller behållaren:

a) Namnet och/eller E-numretE-nummer enligt denna förordning för varje livsmedelstillsats eller en varubeteckning som innehåller namnet och/eller E-numret för varje livsmedelstillsats.

b) Om det saknas namn och/eller E-nummer enligt a, en så exakt beskrivning av livsmedelstillsatsen att den kan skiljas från produkter som den skulle kunna förväxlas med.

b) Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

c) Vid behov särskilda villkor för lagring och/eller användning.

d) Ett märke som gör det möjligt att identifiera sändningen eller partiet.

e) Bruksanvisning, om avsaknad av en sådan skulle göra det omöjligt att använda livsmedelstillsatsen på rätt sätt.

f) Tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn eller firmanamn och adress.

g) Om en beståndsdel eller grupp av beståndsdelar endast får förekomma i en begränsad mängd i livsmedel, ska i tillämpliga fall maximihalten av varje beståndsdel eller grupp av beståndsdelar anges och/eller andra tydliga och lättbegripliga uppgifter så att köparen kan försäkra sig om att denna förordning eller annan relevant gemenskapslagstiftning följs. Om samma mängdbegränsning gäller för en grupp beståndsdelar som används var för sig eller tillsammans, får den sammanlagda procentandelen anges med en enda siffra. Mängdbegränsningen ska anges antingen med siffror eller enligt quantum satis -principen.

h) Nettomängden.

i) Bäst före-datum.

j) I tillämpliga fall uppgifter om livsmedelstillsatser eller andra ämnen som avses i denna artikel och som förtecknas i bilaga IIIa till direktiv 2000/13/EG så att köparen kan försäkra sig om att det direktivet följs.

2. Om livsmedelstillsatser säljs blandade med varandra och/eller med andra livsmedelsingredienser ska förpackningen eller behållaren med den färdiga produkten innehålla en förteckning över alla ingredienser skall de uppgifter som krävs enligt punkt 1 anges för varje livsmedelstillsats, i fallande storleksordning i proportion till den sammanlagda vikten.

3. Om ämnen (inberäknat livsmedelstillsatser eller andra livsmedelsingredienser) tillsätts livsmedelstillsatser för att underlätta lagring, försäljning, standardisering, utspädning eller upplösning av dem, ska förpackningen eller behållaren innehålla en förteckning över alla sådana ämnen i fallande storleksordning i proportion till den sammanlagda vikten.

4. Genom undantag från punkterna 1, 2 och 3 behöver de uppgifter som krävs enligt punkt 1 e–g och j samt punkterna 2 och 3 lämnas endast i de handlingar som medföljer sändningen eller sänds i förväg, förutsatt att uppgiften ”avsedd för framställning av livsmedel och ej för försäljning till konsumenter” är väl synlig på den förpackning eller behållare som innehåller produkten i fråga.

5. Genom undantag från punkterna 1, 2 och 3 i denna artikel är det om livsmedelstillsatserna levereras i tankar tillräckligt om samtliga uppgifter lämnas i de handlingar som medföljer sändningen.

Artikel 21 Uppgifter som krävs om andra ämnen, material eller livsmedelsingredienser ingår i livsmedelstillsatser

Om andra ämnen, material eller livsmedelsingredienser än livsmedelstillsatser ingår i livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenter för att underlätta lagring, försäljning, standardisering, utspädning eller upplösning av dem, skall de uppgifter som anges i artikel 20 samt uppgift om varje beståndsdel i fallande storleksordning i proportion till den sammanlagda vikten finnas med på förpackningen eller behållaren eller i de handlingar som medföljer livsmedelstillsatserna.

Artikel 22 Uppgifter som krävs om livsmedelstillsatser blandas med andra livsmedelsingredienser

Om livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenter blandas med andra livsmedelsingredienser skall en förteckning över alla beståndsdelar i fallande storleksordning i proportion till den sammanlagda vikten finns på förpackningen eller behållaren.

Artikel 23 Allmänna uppgifter som krävs om livsmedelstillsatser

1. Följande uppgifter skall anges på förpackningar eller behållare som innehåller livsmedelstillsatser som inte är avsedda att säljas till slutkonsumenter:

a) Uppgiften ”för användning i livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningen i livsmedel.

b) Vid behov särskilda villkor för lagring och användning.

c) Bruksanvisning, om avsaknad av denna uppgift skulle göra det omöjligt att använda livsmedelstillsatsen på rätt sätt.

d) Ett märke som gör det möjligt att identifiera sändningen eller partiet.

e) Tillverkarens, förpackarens eller försäljarens namn eller firmanamn och adress.

f) Om en beståndsdel i livsmedelstillsatsen bara får förekomma i en begränsad mängd i livsmedel, måste det anges hur stor procentandel denna beståndsdel utgör i livsmedelstillsatsen eller finnas tillräckliga uppgifter om livsmedelstillsatsens sammansättning för att köparen skall kunna försäkra sig om att den tillåtna mängden i livsmedel inte överskrids. Om samma mängdbegränsning gäller för en grupp beståndsdelar som används var för sig eller tillsammans, får den sammanlagda procentandelen anges med en enda siffra. Mängdbegränsningen skall anges antingen med siffror eller enligt quantum satis -principen.

g) Nettomängden.

h) I tillämpliga fall uppgifter om en livsmedelstillsats eller andra ämnen som avses i artiklarna 20, 21 och 22 i denna förordning och som förtecknas i bilaga IIIa till direktiv 2000/13/EG när det är fråga om uppgifter om ingredienser i livsmedel.

2. Genom undantag från punkt 1 kan de uppgifter som krävs enligt punkt 1 c–f och h lämnas endast i de handlingar som medföljer sändningen eller sänds i förväg, förutsatt att uppgiften ”avsedd för framställning av livsmedel och ej för försäljning till konsument” är väl synlig på den förpackning eller behållare som innehåller produkten i fråga.

AVSNITT 2 MÄRKNING AV LIVSMEDELSTILLSATSER SOM ÄR AVSEDDA ATT SÄLJAS TILL SLUTKONSUMENTER

Artikel 24 23 Märkning av livsmedelstillsatser som är avsedda att säljas till slutkonsumenter

1. Utan att det påverkar tillämpningen av direktiv 2000/13/EG, direktiv 89/396/EEG och förordning (EG) nr 1829/2003 får livsmedelstillsatser som säljs var för sig eller blandade med varandra och/eller andra livsmedelsingredienser och är avsedda att säljas till slutkonsumenter saluföras endast om följande uppgifter anges på förpackningen på sådant sätt att de är väl synliga, klart läsbara och beständiga:

a) Det nNamnet och E-numret som livsmedelstillsatsen säljs under. Detta namn skall utgöras av det namn enligt denna förordning för varje livsmedelstillsats eller en varubeteckning som innehåller namnet och E-numret för varje livsmedelstillsats som fastställts i eventuella gemenskapsbestämmelser som är tillämpliga på livsmedelstillsatsen i fråga samt dess E-nummer.

b) Uppgiften ”för livsmedel” eller ”för begränsad användning i livsmedel” eller en mer specifik hänvisning till den avsedda användningenDe uppgifter som krävs enligt artiklarna 20, 21, 22 och 23.1 a–e, g och h.

2. Genom undantag från punkt 1 a ska Vvarubeteckningen för bordssötningsmedel skall innehålla uttrycket ”…baserat bordssötningsmedel” kompletterat med namnet på det eller de sötningsmedel som ingår i sammansättningen.

3. I märkningen av bordssötningsmedel som innehåller sockeralkoholer och/eller aspartam och/eller salt av aspartam och acesulfam ska följande varningstext ingå:

a) Sockeralkoholer: ”Stor konsumtion kan ha laxerande effekt”.

b) Aspartam/salt av aspartam och acesulfam: ”Innehåller en källa till fenylalanin”.

4. När det gäller de uppgifter som föreskrivs i punkterna 1–3 ska artikel 13.2 i direktiv 2000/13/EG tillämpas.

AVSNITT 3 ÖVRIGA MÄRKNINGSKRAV

Artikel 25 24 Övriga märkningskrav

1. Artiklarna 19 – 24 21–23 ska inte påverka tillämpningen av mer detaljerade eller omfattande lagar eller andra författningar om mått och vikt eller om presentation, klassificering, förpackning eller märkning av farliga ämnen eller beredningar eller om transport av sådana ämnen.

2. De uppgifter som krävs enligt artiklarna 19–24 skall vara på ett språk som är lättfattligt för köparen.

Den medlemsstat där produkten saluförs får i enlighet med fördraget inom sitt territorium kräva att dessa uppgifter lämnas på ett eller flera av gemenskapens officiell språk efter medlemsstatens eget val. Första och andra stycket i denna punkt utesluter inte att dessa uppgifter lämnas på flera språk.

KAPITEL V FÖRFARANDEBESTÄMMELSER OCH TILLÄMPNING

Artikel 26 25 Informationsskyldighet

1. Den som framställer eller använder en livsmedelstillsats ska omedelbart underrätta kommissionen om eventuella nya vetenskapliga eller tekniska uppgifter som kan påverka bedömningen av livsmedelstillsatsens säkerhet.

2. Den som framställer eller använder en livsmedelstillsats ska på begäran av kommissionen lämna uppgifter om livsmedelstillsatsens faktiska användning.

Artikel 27 26 Övervakning av intaget av livsmedelstillsatser

1. Medlemsstaterna ska upprätthålla system för övervakning av konsumtion och användning av livsmedelstillsatser på grundval av en riskbaserad metod och årligen rapportera resultaten till kommissionen och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, nedan kallad ”myndigheten”.

2. Efter det att myndigheten har rådfrågats kan gemensamma metoder för medlemsstaternas insamling av uppgifter om intaget av livsmedelstillsatser via födan inom gemenskapen antas i enlighet med förfarandet i artikel 28 27 .2.

Artikel 28 27 Kommittéförfarande

1. Kommissionen ska biträdas av ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, nedan kallad ”kommittén”.

2. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

Den tid som avses i artikel 5.6 i beslut 1999/468/EG ska vara tre månader.

3. När det hänvisas till denna punkt ska artiklarna 5a.1–4 och 7 i beslut 1999/468/EG tillämpas, med beaktande av bestämmelserna i artikel 8 i det beslutet.

3. Kommittén skall själv anta sin arbetsordning.

Artikel 29 28 Gemenskapens finansiering av harmoniserade åtgärder

Den rättsliga grunden för finansieringen av åtgärder på grundval av denna förordning är artikel 66.1 c i förordning (EG) nr 882/2004.

KAPITEL VI ÖVERGÅNGS- OCH SLUTBESTÄMMELSER

Artikel 30 29 Upprättande av gemenskapsförteckningar över livsmedelstillsatser

1. De livsmedelstillsatser som enligt direktiven 94/35/EG, 94/36/EG och 95/2/EG fick användas i livsmedel innan den här förordningen trädde i kraft och villkoren för användningen av dem ska införas i bilaga II till den här förordningen efter en undersökning i enlighet med förfarandet i artikel 28.2 av om de uppfyller kraven i artiklarna 5 6 , 6 7 och 7 8 i den här förordningen. Åtgärder för att införa sådana tillsatser i bilaga II som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.3. Denna undersökning ska inte omfatta en ny riskbedömning av myndigheten. Undersökningen ska vara avslutad senast den […]två år efter den dag då denna förordning offentliggjorts. Livsmedelstillsatser och användningar som inte längre är i bruk ska inte införas i bilagan.

2. Livsmedelstillsatser som i bilaga V till direktiv 95/2/EG godkänts för användning i livsmedelstillsatser som tillåtna bärare och villkoren för användningen av dem ska införas i del 1 i bilaga III till den här förordningen efter en undersökning i enlighet med förfarandet i artikel 28.2 av om de uppfyller kraven i artikel 56 i den här förordningen. Åtgärder för att införa sådana tillsatser i bilaga III som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.3. Denna undersökning ska inte omfatta en ny riskbedömning av myndigheten. Undersökningen ska vara avslutad senast den […]. två år efter den dag då denna förordning offentliggjorts. Livsmedelstillsatser och användningar som inte längre är i bruk ska inte införas i bilagan.

3. Livsmedelstillsatser som i direktiv 95/2/EG godkänts för användning i livsmedelsaromer och villkoren för användningen av dem ska införas i del 4 i bilaga III till den här förordningen efter en undersökning av om de uppfyller kraven i artikel 6 i den här förordningen. Åtgärder för att införa sådana tillsatser i bilaga III som avser att ändra icke väsentliga delar av denna förordning ska antas i enlighet med det föreskrivande förfarande med kontroll som avses i artikel 27.3 . Denna undersökning ska inte omfatta en ny riskbedömning av myndigheten. Undersökningen ska vara avslutad senast två år efter den dag då denna förordning offentliggjorts . Livsmedelstillsatser och användningar som inte längre är i bruk ska inte införas i bilagan.

3 4 . Specifikationer för de livsmedelstillsatser som omfattas av punkterna 1, och 2 och 3 i denna artikel ska antas i enlighet med förordning EG [om fastställande av ett enhetligt förfarande för godkännande av livsmedelstillsatser, livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer] då dessa livsmedelstillsatser införs i bilagorna i enlighet med de punkterna.

4 5 . Åtgärder som avser Eeventuella övergångsbestämmelser och som utformats för att ändra icke väsentliga delar av denna förordning, bl.a. genom komplettering, skafår antas i enlighet med det föreskrivande förfarandet med kontroll som avses i artikel 28.227.3.

Artikel 31 30 Omprövning av godkända livsmedelstillsatser

1. Myndigheten ska genomföra en ny riskbedömning av livsmedelstillsatser som var godkända innan denna förordning trädde i kraft.

2. Efter det att myndigheten har rådfrågats ska ett utvärderingsprogram för dessa tillsatser antas i enlighet med förfarandet i artikel 28 27 .2 inom ett år efter det att denna förordning trätt i kraft. Utvärderingsprogrammet ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning .

Artikel 32 31 Upphävanden

1. Följande rättsakter ska upphöra att gälla:

a) Direktiv 62/2645/EEG

b) Direktiv 65/66/EEG

c) Direktiv 78/663/EEG

d) Direktiv 78/664/EEG

e) Direktiv 81/712/EEG

f) Direktiv 89/107/EEG

g) Direktiv 94/35/EG

h) Direktiv 94/36/EG

i) Direktiv 95/2/EG

j) Beslut 292/97/EG

k) Beslut 2002/247/EG

2. Hänvisningar till de upphävda rättsakterna ska anses som hänvisningar till den här förordningen.

Artikel 33 32 Övergångsbestämmelser

Genom undantag från artikel 32 31 ska följande bestämmelser fortsätta att tillämpas till och med den […]:

a) Artikel 2.1, 2.2 och 2.4 i direktiv 94/35/EG och bilagan till det direktivet.

b) Artikel 2.1–6, 2.8, 2.9 och 2.10 i direktiv 94/36/EG och bilagorna I–V till det direktivet.

c) Artiklarna 2 och 4 i direktiv 95/2/EG och bilagorna I–VI till det direktivet.

Trots vad som sägs i punkt c ska de godkännanden för E 1103 invertas och E 1105 lysozym som fastställs i direktiv 95/2/EG upphöra att gälla med verkan från och med den dag då gemenskapsförteckningen över livsmedelsenzymer enligt artikel 18 17 i [förordningen om livsmedelsenzymer] ska börja tillämpas.

Livsmedelstillsatser som inte uppfyller bestämmelserna i denna förordning och som lagligen släpptes ut på marknaden eller märktes före den [tolv månader efter att denna förordning offentliggjorts] får fortsätta att saluföras fram till deras bäst före-datum.

Artikel 34 33 Ikraftträdande

Denna förordning träder i kraft den tjugonde dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning .

Den ska tillämpas från och med den [ett år efter den dag den har offentliggjorts].

Artikel 4 5 .2 ska dock tillämpas på delarna 2 , och 3 och 5 i bilaga III från och med den [1 januari 2011].

Denna förordning är till alla delar bindande och direkt tillämplig i alla medlemsstater.

Utfärdad i Bryssel den

På Europaparlamentets vägar På rådets vägnar

Ordförande Ordförande

BILAGA I

Funktionsgrupper av livsmedelstillsatser i livsmedel och av livsmedelstillsatser i livsmedelstillsatser och livsmedelsenzymer

1. Sötningsmedel: ämnen (energigivande och icke energigivande sötningsmedel) som används för att ge livsmedel söt smak eller i bordssötningsmedel.

2. Färgämnen: ämnen som tillför eller återställer färg hos livsmedel, inklusive naturliga beståndsdelar i livsmedel och andra naturliga ursprungsmaterial, som normalt inte konsumeras som livsmedel som sådana och som normalt inte används som en typisk ingrediens i livsmedel. Beredningar som erhålls från livsmedel och andra naturliga ursprungsmaterial genom en fysikalisk och/eller kemisk extraktion som leder till en extraktion av pigmenten som är selektiv i fråga om de näringsmässiga eller aromatiska beståndsdelarna är färgämnen enligt denna förordning.

3. Konserveringsmedel: ämnen som förlänger hållbarheten hos livsmedel genom att skydda dem mot nedbrytning orsakad av mikroorganismer.

4. Antioxidationsmedel: ämnen som förlänger hållbarheten hos livsmedel genom att skydda dem från att förstöras genom oxidering, från t.ex. härskning av fett och färgförändringar.

5. Bärare: ämnen som används för upplösning, spädning eller dispergering eller som på annat sätt ändrar den fysiska formen hos en livsmedelstillsats, en arom, eller ett livsmedelsenzym, ett näringsämne och/eller ett annat ämne som för näringsmässiga eller fysiologiska ändamål tillförs ett livsmedel (och/eller kosttillskott) utan att ändra dess funktion (och utan att själva ha någon teknologisk effekt) för att underlätta dess hantering, tillsättning och användning.

6. Syror: ämnen som ökar surheten hos ett livsmedel och/eller ger det en syrlig smak.

7. Surhetsreglerande medel: ämnen som förändrar eller styr ett livsmedels surhet eller alkalinitet.

8. Klumpförebyggande medel: ämnen som minskar tendensen hos livsmedel att klumpa ihop sig.

9. Skumdämpningsmedel: ämnen som förhindrar eller minskar skumbildning.

10. Fyllnadsmedel : ämnen som ökar ett livsmedels volym utan att väsentligt bidra till dess näringsvärde.

11. Emulgeringsmedel: ämnen som gör det möjligt att blanda eller bibehålla en homogen blandning av två eller flera icke blandbara ämnen som olja och vatten i ett livsmedel.

12. Smältsalter: ämnen som omvandlar proteiner i ost till en dispergerad form och ger en homogen fördelning av fett och andra beståndsdelar.

13. Konsistensmedel: ämnen som gör eller håller frukt och grönsaker fasta eller spröda eller som reagerar med geleringsmedel och bildar eller förstärker ett gel.

14. Smakförstärkare: ämnen som förstärker smaken och/eller lukten hos ett livsmedel.

15. Skumbildande medel : ämnen som gör det möjligt att skapa en homogen blandning med en gas i ett flytande eller fast livsmedel.

16. Geleringsmedel: ämnen som ger ett livsmedel en viss konsistens genom att bilda ett gel.

17. Ytbehandlingsmedel (inklusive smörjmedel): ämnen som ger ett blankt utseende eller ett skyddande skikt när de appliceras på ytan av ett livsmedel.

18. Fuktighetsbevarande medel: ämnen som förhindrar uttorkning av livsmedel genom att minska effekten av luft med låg fuktighet, eller förbättrar upplösningen av pulver i vattenlösningar.

19. Modifierad stärkelse: ämnen som framställs genom en eller flera kemiska behandlingar av ätlig stärkelse, som kan ha undergått fysikalisk behandling eller enzymbehandling och som kan ha förtunnats med syra eller alkali eller ha blekts.

20. Förpackningsgaser: andra gaser än luft som fylls i en behållare före, under eller efter det att livsmedlet fyllts i denna.

21. Drivgaser: andra gaser än luft som driver ut ett livsmedel ur en behållare.

22. Bakpulver: ämnen eller kombinationer av ämnen som frigör gaser och därigenom ökar volymen på en deg eller smet.

23. Komplexbildare: ämnen som bildar kemiska komplex med metalljoner.

24. Stabiliseringsmedel: ämnen som gör det möjligt att bevara ett livsmedels fysiska och kemiska egenskaper. Stabiliseringsmedel inkluderar ämnen som gör det möjligt att bibehålla en homogen blandning av två eller flera icke blandbara ämnen i ett livsmedel, ämnen som stabiliserar, bevarar eller förstärker ett livsmedels färg samt ämnen som ökar ett livsmedels bindande egenskaper, inklusive bildande av tvärgående bindningar mellan proteiner så att delar av livsmedel kan bindas samman till ett rekonstituerat livsmedel.

25. Förtjockningsmedel: ämnen som ökar ett livsmedels viskositet.

26. Mjölbehandlingsmedel (utom emulgeringsmedel): ämnen som tillförs mjöl eller deg i syfte att förbättra dess bakegenskaper.

BILAGA II

Gemenskapsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedel och villkoren för användning

BILAGA III

Gemenskapsförteckning över livsmedelstillsatser som godkänts för användning i livsmedelstillsatser, och livsmedelsenzymer och livsmedelsaromer samt villkoren för användning. Gemenskapsförteckning över bärare i näringsämnen och villkoren för användning.

Del 1 Bärare i livsmedelstillsatser

Del 2 Andra tillsatser än bärare i livsmedelstillsatser

Del 3 Tillsatser, inbegripet bärare, i livsmedelsenzymer

Del 4 Tillsatser , inbegripet bärare, i livsmedelsaromer

Del 5 Bärare i näringsämnen

BILAGA IV

Traditionella livsmedel för vilka vissa medlemsstater får behålla förbudet mot användning av vissa kategorier av livsmedelstillsatser

Medlemsstat | Livsmedel | Kategorier av tillsatser mot vilka ett förbud får behållas |

Tyskland | Traditionellt tyskt öl (”Bier nach deutschem Reinheitsgebot gebraut”) | Samtliga utom drivgaser |

Frankrike | Traditionellt franskt bröd | Samtliga |

Frankrike | Traditionell fransk konserverad tryffel | Samtliga |

Frankrike | Traditionella franska konserverade sniglar | Samtliga |

Frankrike | Traditionell fransk konserverad gås och anka (”confit”) | Samtliga |

Österrike | Traditionell österrikisk ”Bergkäse” | Samtliga utom konserveringsmedel |

Finland | Traditionell finsk ”mämmi” | Samtliga utom konserveringsmedel |

Sverige Finland | Traditionell svensk och finsk saft | Färgämnen |

Danmark | Traditionella danska ”kødboller” | Konserveringsmedel och färgämnen |

Danmark | Traditionell dansk ”leverpostej” | Konserveringsmedel (utom sorbinsyra) och färgämnen |

Spanien | Traditionell spansk ”lomo embuchado” | Samtliga utom konserverings- och antioxidationsmedel |

Italien | Traditionell italiensk ”mortadella” | Samtliga utom konserveringsmedel, antioxidationsmedel, surhetsreglerande medel, smakförstärkare, stabiliseringsmedel och förpackningsgaser |

Italien | Traditionell italiensk ”cotechino e zampone” | Samtliga utom konserveringsmedel, antioxidationsmedel, surhetsreglerande medel, smakförstärkare, stabiliseringsmedel och förpackningsgaser |

[1] EUT C [...], [...], s. [...].

[2] EUT C 168, 20.7.2007, s. 34.

[3] EGT L 186, 30.6.1989. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003 (EUT L 284, 31.10.2003, s. 1).

[4] EUT L […], […], s. […].

[5] EGT L 178, 28.7.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/46/EG (EUT L 114, 21.4.2004, s. 15).

[6] EGT L 226, 22.9.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/47/EG (EUT L 113, 20.4.2004, s. 24).

[7] EGT L 339, 30.12.1996, s. 1. Direktivet senast ändrat genom direktiv 2004/45/EG (EUT L 113, 20.4.2004, s. 19).

[8] EUT L […], […], s. […].

[9] EGT L 31, 1.2.2002, s. 1. Förordningen ändrad genom förordning (EG) nr 1642/2003 (EUT L 245, 29.9.2003, s. 4).

[10] EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

[11] EGT L 208, 24.7.1992, s. 1. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003 (EUT L 122, 16.5.2003, s. 1).

[12] EGT L 208, 24.7.1992, s. 9. Förordningen senast ändrad genom förordning (EG) nr 806/2003.

[13] EGT L 184, 17.7.1999, s. 23.

[14] EUT L 165, 30.4.2004, s. 1. Rättad i EUT L 191, 28.5.2004, s. 1.

[15] EGT L 115, 11.11.1962, s. 2645/62. Direktivet senast ändrat genom direktiv 95/45/EG (EGT L 226, 22.9.1995, s. 1).

[16] EGT 22, 9.2.1965, s. 373. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 96/77/EG (EGT L 339, 30.12.1996, s. 1).

[17] EGT L 223, 14.8.1978, s. 7. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 92/4/EG (EGT L 55, 29.2.1992, s. 96).

[18] EGT L 223, 14.8.1978, s. 30. Direktivet senast ändrat genom kommissionens direktiv 96/77/EG.

[19] EGT L 257, 10.9.1981, s. 1.

[20] EGT L 40, 11.2.1989, s. 27. Direktivet senast ändrat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1882/2003.

[21] EGT L 237, 10.9.1994, s. 3. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

[22] EGT L 237, 10.9.1994, s. 13. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

[23] EGT L 61, 18.3.1995, s. 1. Direktivet senast ändrat genom förordning (EG) nr 1882/2003.

[24] EGT L 48, 19.2.1997, s. 13.

[25] EGT L 84, 28.3.2002, s. 69.

[26] EGT L 330, 5.12.1998, s. 32.

[27] EGT L 268, 24.9.1991, s. 69.

[28] EGT L 121, 16.5.1991, s. 11.