[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 18.10.2007

KOM(2007) 639 slutlig

2005/0260 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget beträffande

rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (direktiv om audiovisuella medietjänster)

2005/0260 (COD)

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET enligt artikel 251.2 andra stycket i EG-fördraget beträffande

rådets gemensamma ståndpunkt inför antagandet av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av rådets direktiv 89/552/EEG om samordning av vissa bestämmelser som fastställts i medlemsstaternas lagar och andra författningar om utförandet av sändningsverksamhet för television (direktiv om audiovisuella medietjänster)

1. BAKGRUND

Datum för överlämnande av förslaget till Europaparlamentet och rådet (dokument KOM(2005) 646 -2005/0260(COD): | 15 december 2005. |

Datum för Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande: | 13 september 2006. [CESC 1178/2006] |

Datum för Europaparlamentets första behandling av yttrandet: | 13 december 2006. |

Datum för överlämnande av det ändrade förslaget: | 29 mars 2007. |

Datum för antagande av den gemensamma ståndpunkten: | 15.10.2007 |

2. SYFTE MED KOMMISSIONENS FÖRSLAG

Syftet med direktivet om audiovisuella medietjänster är att fördjupa den inre marknaden för icke-linjära audiovisuella beställtjänster (genom en minimiharmonisering i fråga om skydd av minderåriga, hets mot folkgrupp och marknadskommunikation) på grundval av principen om etableringsland samt att modernisera reglerna, särskilt när det gäller reklam, för linjära sändningstjänster.

3. KOMMENTARER TILL DEN GEMENSAMMA STÅNDPUNKTEN

3.1 Allmänna kommentarer till den gemensamma ståndpunkten

Den (politiska överenskommelsen om den) gemensamma ståndpunkten är i sak och i stor utsträckning i överensstämmelse med kommissionens förslag och kan därför helt stödjas. Detta gäller framför allt bestämmelserna om tillämpningsområde, marknadskommunikation, produktplacering, korta nyhetsinslag, mediepluralism, mediekunskap och samreglering.

3.2 Överenskommelse i samband med den gemensamma ståndpunkten

Den gemensamma ståndunkten är resultatet av intensiva interinstitutionella förhandlingar. Ordföranden i utskottet för kultur och utbildning, Nikolaos Sifunakis, bekräftade överenskommelsen i en skrivelse av den 21 maj 2007 till Dr. P. Witt, ordförande i Coreper.

Vid rådets möte den 24 maj noterade kommissionen med tillfredsställelse att de gemensamt lagstiftande institutionerna valde att inte ändra de bestämmelser som definierar etableringsplatsen för en leverantör av medietjänster i artikel 2 och bekräftade programföretagens rätt att erbjuda sina tjänster på inre marknaden från det etableringsland de väljer. När det gäller striktare nationella regler (artikel 3) fastställs i direktivet om audiovisuella medietjänster ett nytt förfarande när det gäller programföretag som skulle kunna kringgå de striktare reglerna i en medlemsstat som valt att anta sådana bestämmelser som är förenliga med gemenskapsrätten.

Kommissionen är övertygad om att det första steget i förfarandet, som innebär att de berörda medlemsstaterna måste eftersträva samarbete, innebär att de flesta svårigheter kan lösas i ett tidigt skede. Om det icke-bindande samarbetet skulle misslyckas inleds ett andra formellt steg, där Europeiska kommissionen, ramen för det nya förfarandet, fullgör sin uppgift att undersöka om medlemsstatens föreslagna åtgärder är förenliga med gemenskapsrätten. Om kommissionen anser att de föreslagna åtgärderna inte är förenliga med gemenskapsrätten måste medlemsstaten avstå från dem. Kommissionen anser att dessa bestämmelser om förfaranden garanterar principen om etableringsland.

När det gäller korta nyhetsinslag kan kompromissbestämmelsen godtas av kommissionen. När det gäller ersättning har kompromisstexten följande lydelse: ” Om ersättning betalas ut, får den inte överstiga de extrakostnader som är resultatet av att tillgången tillhandahålls.” Denna formulering valdes för att se till att rätten till korta nyhetsinslag inte kan ses som en tvångslicens, som skulle ha gett mottagande programföretag utökade rättigheter. Denna lösning stöds i stort av alla berörda parter, programföretag och rättighetshavare.

När det gäller förbudet mot diskriminering i audiovisuell marknadskommunikation (artikel 3d.1 c i den gemensamma ståndpunkten) godtog rådet på parlamentets begäran att kompromisstexten skulle hänvisa till alla kategorier av diskriminering som nämns i artikel 13 i fördraget och ha lydelsen ”får inte … innehålla eller främja …”. Detta kan godtas av kommissionen.

När det gäller regleringsmyndigheternas oberoende föreslog ordförandeskapet en hänvisning i ett skäl till medlemsstaternas möjlighet att inrätta oberoende nationella regleringsmydigheter. Dessa bör vara oberoende av nationella regeringar och operatörer. Europaparlamentet och kommissionen ansåg att hänvisningen till sådana organ måste tas med i direktivets artikeldel. Kompromissen i artikel 23b, som kommissionen kan godta, har följade lydelse: ” Medlemsstaterna skall vidta lämpliga åtgärder för att förse varandra och kommissionen med den information som är nödvändig för att tillämpa bestämmelserna i detta direktiv, särskilt artiklarna 2, 2a och 3, framför allt genom sina behöriga oberoende regleringsorgan.”[1]

4. SLUTSATS

Den gemensamma ståndpunkten tillgodoser syftena med kommissionens ursprungliga förslag och ändrade förslag. Kommissionen kan därför stödja texten.

[1] Kommissionens ursprungliga förslag (artikel 23b):

”1. Medlemsstaterna skall garantera de nationella tillsynsmyndigheternas oberoende och se till att de utövar sina befogenheter på ett opartiskt och öppet sätt.

2. De nationella tillsynsmyndigheterna skall förse varandra och kommissionen med den information som är nödvändig för tillämpningen av bestämmelserna i det här direktivet.”