27.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 175/14

1.1

Direktivet om tjänster på den inre marknaden (1) skall, i linje med Lissabonstrategin, främja konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning. Det har också utlöst en intensiv debatt om utformningen av friheten att tillhandahålla tjänster. En tvistefråga var och är fortfarande konsekvenserna för de nationella arbetsmarknaderna, de sociala villkoren och konsumentskyddet. I sitt yttrande från februari 2005 (2) diskuterade EESK utförligt kommissionsförslaget. Det som skall diskuteras här är således inte rättsaktens innehåll utan de följder för sysselsättning och konsumentintressen som kan förväntas av ett fullbordande av inre marknaden för tjänster.

1.2

Friheten att tillhandahålla tjänster är en av de fyra friheter på inre marknaden som fastställs i fördraget, och som sådan en politisk verklighet sedan länge. Kommissionens strategi, såsom den presenteras i tjänstedirektivet, syftar till att avveckla alla hinder för tillhandahållandet av tjänster. Delvis medför detta att arbetsmarknads- eller konsumentskyddsaspekter inte berörs direkt. Eftersom friheten att tillhandahålla tjänster emellertid skall genomföras praktiskt i större utsträckning kommer skillnaderna mellan de olika nationella systemen att synas och märkas tydligare. Samtidigt finns det få EU-omfattande bestämmelser som i motsvarande grad reglerar skyddet av arbetstagarnas och konsumenternas intressen. På dessa områden dominerar nationella bestämmelser, ofta mycket olika rättsliga och sociala villkor och anställningsvillkor. Till detta kommer den parallella eller delade giltighet som planeras i tjänstedirektivet för särskilda nationella bestämmelser i ursprungs- och leveransland. Effekterna av detta kommer att visas först av framtida praxis.

1.3

Social stabilitet och konsumentförtroende är en väsentlig beståndsdel i den europeiska integrationen och dessutom en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av en inre marknad för tjänster. Det är en stor brist i debatten om tjänstedirektivet att det inte finns någon ordentlig analys av konsekvenserna för de nationella sociala villkoren, sysselsättningen och konsumentintressena. Det bristande statistiska underlaget för en kvantifiering av den gränsöverskridande handeln med tjänster och av etableringar i andra medlemsländer var en av de punkter som EESK tog upp i sin kritik (3). När det gäller de förväntade strukturella förändringarna av arbetsmarknaden i medlemsstaterna finns knappast heller några tillförlitliga uppgifter. Å ena sidan finns således ett fåtal, mycket allmänt hållna statistiska konsekvensanalyser, å andra sidan enskilda fall, ofta illegala eller i gråzonen. Ingetdera är tillräckligt för en saklig konsekvensanalys.

1.4

Fullbordandet av den inre marknaden för tjänster är en viktig beståndsdel i Lissabonstrategin. Tillväxtmöjligheterna i denna sektor är ett viktigt incitament för ökad sysselsättning. Liberaliseringen av marknaden för tjänster innebär ökad konkurrens, vilket i sin tur medför positiva effekter eftersom utbudet av tjänster blir större och priset på tjänsterna sjunker. Detta måste åtföljas av en fortlöpande förbättring av de anställdas sociala skydd och en adekvat konsumentskyddsnivå. Detsamma gäller för de kvalitets- och säkerhetsnormer, inklusive miljöskydd, som gäller i medlemsstaterna. Konsekvenserna för sysselsättningen kommer att bli olika i olika sektorer och medlemsstater. Följderna för de små och medelstora företagen är här en avgörande faktor.

1.5

Syftet med detta initiativyttrande är att lyfta fram konsekvenserna av den nuvarande strategin för inre marknaden för tjänster i fråga om arbetsmarknad, sysselsättningsvillkor och konsumentskydd, så att strategin blir till praktisk nytta för de berörda och EU-institutionerna. Dessa aspekter har inte diskuterats i större utsträckning vid EESK:s två tidigare hearingar om inre marknaden för tjänster (4).

1.5.1

Med utgångspunkt i unionens rättsliga ram i fråga om friheten att tillhandahålla tjänster, som omfattar tjänster som tillhandahålls från en ekonomisk aktör i ett medlemsland till en ekonomisk aktör i ett annat medlemsland (5), finns det tre frågekomplex:

1.6

Yttrandet skall ses dels som en första diskussion, dels som ett bidrag till kommissionens slutgiltiga rapport om översynen av inre marknaden (6) och diskussionerna om Rådgivande kommittén för inre marknaden (7). Det grundar sig på de uppgifter som finns i dag och på de sakkunnigas och berördas praktiska erfarenheter och förväntningar. Sådana uppgifter samlades in vid en hearing i april 2006 i Wien och genom en enkät som spreds bland nästan 6 000 sakkunniga från näringsliv, fackföreningar och andra intressegrupper samt vetenskapsmän och ministerier under hösten 2006. Mer än 150 personer svarade på enkäten. Kartläggningen har inga anspråk på att vara en vetenskaplig studie och kan inte ersätta en sådan. Den kan i stället betraktas som underlag dels för diskussionen om befintliga problem och den kommande utvecklingen, frågor som EESK:s observationsgrupp för inre marknaden kan behandla mer ingående genom en långsiktig observationsinsats, dels för EU-institutioner och andra organ i det politiska beslutsfattandet, och för vetenskapliga undersökningar.

2.1

Kommissionen motiverar sin strategi för inre marknaden med den svaga utvecklingen i fråga om gränsöverskridande tjänstehandel i EU. Man förväntar sig att en mer dynamisk inre marknad för tjänster skulle påverka sysselsättningen, konsumenterna och företagen positivt. Hur skulle denna dynamik konkret ta sig uttryck?

2.2

Ett fortfarande olöst problem är den statistiska bilden av den gränsöverskridande tjänsteekonomin. Hittills har Eurostat och de nationella statistikorganen används s.k. betalningsflödesstatistik, vilket innebär att export eller import av tjänster anses äga rum endast när de ger upphov till motsvarande gränsöverskridande betalning. Eftersom det på tjänsteekonomins område förekommer mycket samarbete, kunskapsöverföring och utbyte av tjänster finns det omfattande clearingmekanismer mellan enskilda företagsdelar, nätverkspartner eller långsiktigt samverkande men rättsligt självständiga ekonomiska aktörer i de olika länderna. I sådana nätverksstrukturer räknar de olika parterna alltid kunskapsöverföring, tidsöverföring och tjänsteöverföring i det egna landet som en tjänst som tillhandahållits avnämaren, trots att denna tjänst inte utlöst någon gränsöverskridande betalning.

2.3

Detta leder till att tjänsteekonomin enligt kommitténs mening har en väsentligt större volym och därmed större påverkan på inre marknaden än vad som syns i den offentliga statistiken. EESK anser därför att EU bör låta genomföra en vetenskapligt orienterad kartläggning av hur samarbetet med företag i andra länder ser ut för de enskilda delarna av tjänsteekonomin i de europeiska medlemsländerna. Med utgångspunkt i detta bör man sedan genom extrapolering ta fram en mer gedigen bild av tjänstemarknadens verkliga volym inom EU. Detta skulle kunna understödjas genom att europeiska statistikorgan utarbetar och inför prisindex för alla tjänster och i alla stater.

2.4

Som belysande exempel kan nämnas att kommissionen med utgångspunkt i nuvarande uppgifter anger att tjänstesektorn står för 56 % av BNP i EU och 70 % av den sammanlagda sysselsättningen, men endast 20 % av handelsvolymen inom EU. I jämförelse med USA är produktivitetsutvecklingen för tjänsteekonomin inom EU betydligt lägre (8).

2.5

På världsmarknaden märks inte denna svaghet: Här är EU den starkaste kraften i tjänstehandeln med tydligt stigande tendens. År 2003 var EU:s andel 26 % medan USA stod för knappt 20 %. Indien och Kina, handelspartner på uppgång, står trots sin stora dynamik tillsammans inte mer än för cirka 5 %. Mellan 1997 och 2003 steg EU:s andel med 1,8 % och låg därmed också i detta avseende främst.

2.6

Man kan konstatera att svagheten framför allt gäller handeln inom EU. Siffrorna leder emellertid inte heller här med säkerhet till den slutsatsen. Mellan år 2000 och 2003 växte tjänstehandeln inom gemenskapen med 10,8 % medan handeln med handelspartner utanför EU endast ökade med 6,4 %. Dynamiken på inre marknaden var således mycket tydlig, särskilt som 2003 måste betraktas som ett år av ekonomisk tillbakagång. Dessutom måste man ta hänsyn till prisfallet på tjänster.

2.7

EESK uppmanar kommissionen att öka insatserna vad gäller konsekvensanalysen av ett fortsatt genomförande av inre marknaden för tjänster. En så kallad SWOT-analys (Strengths, Weaknesses, Opportunities, Threats) skulle kunna vara till nytta i detta sammanhang.

3.1

Bedömningarna av följderna för sysselsättningen hänger samman med tillväxtprognosen. En av de första analyserna av följderna av tjänstedirektivet kom i oktober 2004 från det nederländska kontoret för analys av ekonomisk politik (9). Den utgår från det sedvanliga OECD-antagandet att minskad reglering ger ökad tillväxt och därmed ökad sysselsättning. Intressant nog kommer denna studie fram till slutsatsen att det inte är regleringen i sig som verkar hämmande, utan heterogeniteten i lagstiftningen. Enligt studien kan man förvänta sig att tjänstedirektivet möjliggör en tillväxt inom tjänstehandeln med 15-30 % och en ökning av utländska direktinvesteringar i handelssektorn med 20-35 %.

3.2

Våren 2005 offentliggjorde Köpenhamns ekonomiska institut på uppdrag av kommissionen en studie (10) som uttryckligen behandlade sysselsättningseffekterna. Vid en förväntad ökning av konsumtionen med 0,6 % av BNP bör nettotillväxten i EU:s alla 25 medlemsstater i fråga om arbetstillfällen uppgå till cirka 600 000 enligt denna studie. Man förutsåg också en produktivitetsökning och löneökningar med i genomsnitt 0,4 %.

3.3

Slutsatserna av Köpenhamns-studien diskuterades häftigt, framförallt eftersom argumenten endast rörde utbudssidan och byggde på effekten av stigande efterfrågan vid sjunkande priser genom avreglering. I studien tas inte hänsyn till några faktorer som skulle kunna motverka efterfrågeökningen, t.ex. minskad köpkraft eller andra konsumentbeteenden. Dessutom var urvalet av sektorer kontroversiellt. Andra bedömningar av sysselsättningseffekterna saknas eller har utgått från Köpenhamns-studien och kommer därför till samma slutsatser (11). Man bör också beakta vilken inverkan forskning och innovation, ökade kvalifikationer och användning av kommunikationsteknik har när det gäller att göra inre marknaden för tjänster mer effektiv.

3.4

En ökning med 600 000 arbetstillfällen är naturligtvis positiv, men är betydligt mindre än vad man kunnat förvänta sig (12). Mycket viktigare är emellertid att tillväxten i enskilda branscher, länder och yrkesgrupper kan variera högst avsevärt. Om detta vet vi hittills ingenting. EESK skulle genom observationsgruppen för inre marknaden och föreliggande initiativyttrande vilja ge en klarare bild av dessa strukturella förändringar på arbetsmarknaden.

3.5

Att det finns stort intresse av sådana rön visar EESK:s enkät tydligt. 90 % ansåg att de befintliga uppgifterna om sysselsättningseffekterna på inre marknaden för tjänster var otillräckliga. Våra frågor behandlade först och främst de branscher som är särskilt berörda av ökningar eller minskningar av antalet arbetstillfällen. 60 % räknar med positiva sysselsättningseffekter generellt eller för vissa branscher. Oftast nämndes företagsrådgivning och eller juridisk rådgivning, men också handel, hantverk, små och medelstora företag, transporter, sjukvårdstjänster, jord- och skogsbruk, industriella tjänster, utbildning, turism, persontjänster, byggnation och fastighetsförvaltning. På frågan om man förväntade sig arbetsplatsförluster svarade 44 % ja. Här tycks industrin oftast anses vara förloraren. Bland övriga förlustbranscher nämndes offentliga tjänster, byggnation och fastighetsförvaltning, persontjänster, handel/detaljhandel, turism, textilindustri.

3.6

Frågan om vilka fördelarna blir med denna process leder till intressanta jämförelser. Man kan förvänta sig att den avgörande faktorn är marknadsanpassning, och att alla de företag förlorar som inte lyckas anpassa sig till de nya avreglerade förutsättningarna och den gränsöverskridande marknaden. Det kvalificerade arbetet kommer att erbjuda bättre möjligheter än det okvalificerade, och unga, specialiserade och mobila arbetstagare kommer att ha bättre möjligheter än äldre och mindre flexibla människor. Arbetsplatser med strikta normer på det sociala området anses bli förlorare, medan otrygg anställning eller egenföretagande får större betydelse i framtiden. Kvalitet i förhållande till pris, liksom strikta normer för yrkescertifiering och länder med höga sociala kostnader skulle bli lidande. De nya medlemsstaterna anses vara de som skulle vinna mest på denna situation, medan de gamla skulle ha minst att vinna. Små eller lokala leverantörer kommer att utsättas för tryck från stora multinationella företag. När det gäller konsumenterna är bilden oklar.

3.7

Utvecklingen för de små och medelstora företagen är särskilt intressant: Kommer ökningen i den gränsöverskridande handeln med tjänster att leda till ökad sysselsättning eller kommer pris- och konkurrenstryck att påverka de små och medelstora företagen negativt och därmed leda till minskad sysselsättning? En majoritet på 2/3 (66 %) ser positiva sysselsättningsmöjligheter. Samtidigt tror 55 % att konkurrensen utifrån kommer att få negativa effekter. En tydlig majoritet (69 %) anser emellertid att liberaliseringen av inre marknaden för tjänster inte har någon väsentlig påverkan på utvecklingen för de små och medelstora företagen, som är starkare beroende av andra faktorer. Facit blir att de positiva förväntningarna överväger, men att dessa sammanlagt inte är så stora. Vad man emellertid förväntar sig är att ökade kvalifikationer bland de anställda, innovationsförmåga och tjänsternas kvalitet kommer att bli avgörande faktorer för framgång och överlevnad. Kraven ökar också när det gäller ökad harmonisering (utbildningsbevis och yrkesexamina, krav på förvaltningen, priser och löner, sociala avgifter, företagsbeskattning, anpassning till europeiska och internationella standarder i allmänhet). En försämring förväntas när det gäller sociala standarder och i fråga om konsument- och miljöskydd. Man fruktar också att lokala och kulturella specialiteter kan bli lidande när stora leverantörer erövrar marknaden.

3.8

På frågan om egenföretagare i framtiden kommer att ha större möjligheter till gränsöverskridande verksamhet svarar 84 % ja.

4.1

Gränsöverskridande tjänster är nästan alltid förknippade med mobilitet för de anställda. Inom EU är villkoren harmoniserade endast i ringa utsträckning, vilket innebär att olika sociala bestämmelser överlappar varandra på den nationella arbetsmarknaden eller inom ett företag. Genom EU:s utstationeringsdirektiv fastställs minimivillkor i fråga om likabehandling av utstationerad arbetskraft och lokalanställda. Dessutom är arbets- och socialrättsliga frågor i princip undantagna från EU:s tjänstedirektiv. Det innebär emellertid inte att en växande gränsöverskridande marknad för tjänster inte får några följder. Trots utstationeringsdirektivet finns fortfarande bestämmelser som är fastställda genom kollektivavtal, på områden som inte är harmoniserade. Att arbetsrätten är undantagen från tjänstedirektivet innebär inte att det finns en ”arbetsplatsprincip” för de anställda. De rättsliga formuleringar som valdes var mycket kontroversiella och kan inte betraktas som helt entydiga. Här måste man invänta det kommande införlivandet i den nationella rätten. Om fördjupningen av den inre marknaden för tjänster skall lyckas kommer det faktum att utstationering sker allt oftare och troligtvis på allt längre perioder att ge företeelsen nya drag.

4.2

Här kan och bör emellertid inte debatten om genomförandet av utstationeringsdirektivet föras. Den centrala frågan är i stället vilka nya problem som uppstår och vilka tidigare kända problem som förstärks genom att anställda från olika medlemsstater inom ramen för tillhandahållandet av tjänster i framtiden allt oftare och (under vissa omständigheter) under allt längre perioder än hittills kommer att arbeta på en och samma arbetsplats under delvis skilda villkor. Det kan innebära vissa möjligheter om man betänker Köpenhamnstudiens prognos om stigande löner. Det handlar här absolut inte om att tillskriva marknadsaktörer och politiskt ansvariga en allmän avsikt att bidra till social dumpning, utan om att förutsättningslöst titta på vilken praxis som utvecklar sig.

4.3

82 % anser att en ökning av de gränsöverskridande tjänsterna och därmed ökad utstationering av arbetstagare i andra länder också kommer att leda till förändringar i de nationella anställningsvillkoren i det egna landet. 20 % menar att anställningsvillkoren kommer att förbättras, medan 17 % räknar med en försämring. Endast 7 % tror på ökad anställningstrygghet. 56 % anser att ökad flexibilitet och tidsbegränsade anställningar kommer att öka.

4.4

Den ökade flexibiliteten omnämns också i svaren på den därpå följande öppna frågan. Många förväntar sig en minskning av antalet fast anställda till förmån för deltidsanställda, entreprenadavtal och falskt egenföretagande. Vissa positiva förväntningar finns emellertid också: ökade språkkunskaper, nya synsätt och motivation för ökad kvalificering, högre löner och fler erbjudanden om arbete. Farhågorna överväger dock: ökad konkurrens, sämre arbetsvillkor, längre och mer oreglerad arbetstid, ökade sociala konflikter och olagliga metoder samt sjunkande löner. Det sociala systemet belastas ytterligare. Arbetstagare som inte är så rörliga, i synnerhet kvinnor, kommer att få det svårare i framtiden, och familjestrukturen kommer att drabbas av den ökande rörligheten. På frågan om vilken påverkan den kommande avregleringen av inre marknaden för tjänster får på löneutvecklingen svarar 50 % att de förväntar sig sjunkande löner, 43 % väntar sig stigande löner och 7 % ser ingen särskild effekt eller betonar att det beror på vilken sektor det rör sig om.

4.5

På frågan om huruvida utstationeringsdirektivet räcker vad avser socialt skydd svarar 48 % ja, 52 % nej. Om det vore nödvändigt med nya bestämmelser skulle de flesta föredra en EU-omfattande strategi (65 %) medan 1/3 anser att problemet bäst kan regleras på nationell nivå och 2 % menar att båda delar är nödvändiga. De fritt formulerade svaren på den öppna frågan om vilka problem som särskilt åsyftas kan sammanfattas på följande sätt: Den bristande harmoniseringen på det sociala området (inbegripet yrkes- och småföretagscertifiering) och den olikhet i behandlingen som därmed uppstår var det problem som nämndes oftast. Några ville också att utstationeringsdirektivets räckvidd skulle utvidgas med avseende på branscher och bestämmelser. Stort utrymme ägnades också åt felaktig tillämpning av bestämmelserna om utstationering, rättsosäkerhet och ökad användning av olagliga metoder samt bristande kontroll och brottsbekämpning på området. Till detta kommer problem i fråga om säkerhet och hälsoskydd på arbetsplatsen, de sociala trygghetssystemen och kampen mot falskt egenföretagande. Slutligen kritiseras den alltför omfattande byråkratin, kvarvarande nationella hinder och tendensen till nationell isolering. Man anser också att problem kan uppstå om man inte i tillräcklig utsträckning beaktar de språkliga och kulturella skillnaderna.

4.6

Vilket uttryck tar sig dessa förhållanden på företagsnivå när arbetstagare från andra länder arbetar inom ramen för tillhandahållande av tjänster, delvis under olika nationella villkor? 6 % ser inga särskilda effekter, 23 % anser sig ännu inte kunna bedöma följderna. 24 % förväntar sig att skillnaderna i arbetsvillkor inom företaget kommer att tillta, 34 % ser nya svårigheter när det gäller att iaktta sociala och arbetsrelaterade bestämmelser och 13 % bekräftar att den nationella medbestämmandelagstiftningen inte omfattar utstationerade arbetstagare fullt ut. I de därpå följande fria svaren tillkommer nya aspekter. Det dyker upp nya lönerelaterade och sociala problem, både i form av olika lön för lika arbete och genom att sociala tjänster som företagen frivilligt tillhandahåller kommer att minska. Lika ofta framkommer förväntningar på att kännedom om bättre metoder kan vara en chans att förbättra arbetsvillkoren och arbetets kvalitet. Man måste därför utveckla ”större intelligens” i den sociala dialogen på företagsnivå. Kommunikationshinder skulle kunna försämra arbetets kvalitet och försvåra lagarbete, och solidariteten skulle kunna minska mellan de anställda. Kunskap och medvetenhet om de egna rättigheterna blir för enskilda anställda under vissa omständigheter svårare att inhämta. Alltför stora olikheter kan också hindra företaget från att lyckas (konflikter, förvaltningskostnader, arbetets kvalitet) och respekten för lagstiftningen kan leda till alltför stora påfrestningar och större missbruk. Slutligen anser man att en ökad frihet på tjänsteområdet också kan vara en möjlighet att lösa problem med brist på kvalificerad personal.

4.7

De enskilda konkreta exempel som redovisas är svåra att sammanfatta eftersom deras värde är att genom sin specifika natur bidra till bättre förståelse. Här skall endast tas upp enskilda exempel som belyser problemområden som hittills inte diskuterats. Så finns det bl.a. exempel på oklara bestämmelser och förfaranden i samband med olyckor på arbetsplatsen, särskilda problem i samband med utstationering inom en och samma koncern, omvandling av kollektivavtal, lagstridig användning av kollektivavtal från andra länder och behandling av invandrade arbetstagare.

5.1

Inre marknaden för tjänster bör också gynna konsumenterna. Det handlar om tillgänglighet (pris, tillgång, utbud), kvalitet, öppenhet (information, förtroende) och rättssäkerhet (ansvar, konsumentskydd). Hur ser det ut när det gäller dessa aspekter? Kommer de att främjas genom förslagen om hur inre marknaden för tjänster skall genomföras eller är utvecklingen problematisk ur konsumentperspektiv? Den tredje delen av enkäten syftar till att kasta ljus på dessa praktiska erfarenheter av den gränsöverskridande tjänstehandeln från konsumenternas horisont.

5.2

Bedömningen tjänstedirektivet är inte entydig från konsumentsynpunkt. Det fanns kritiska röster vid EESK:s hearing i april 2006 som menade att konsumentskyddet drabbas på ett närmast kriminellt sätt. Det fanns också positiva bedömningar som framför allt rörde förbättringen på utbudssidan. Generellt sett framträder inte konsumentskyddsfrågorna tillräckligt, utan effekterna blir troligtvis synliga först när man betraktar följderna på nationell nivå. Konsumentförtroendet är emellertid av största betydelse för att inre marknaden för tjänster skall bli en framgång.

5.3

De kriterier på en konsumentvänlig inre marknad för tjänster som redovisas i punkt 5.1 (tillgänglighet, kvalitet, öppenhet och rättssäkerhet) skulle rangordnas i enkäten. Först skulle de ordnas efter vilken betydelse de tillfrågade ansåg att de har, därefter skulle de bedömas med avseende på i vilken mån de främjas av tjänstedirektivet. Kvalitet och rättssäkerhet ansågs viktigast (första och andra plats), men när det gällde bedömningen tjänstedirektivets positiva påverkan hamnade tillgängligheten på första plats och rättssäkerheten på sista plats. Endast 23 % var nöjda med det aktuella tillståndet i fråga om genomförandet av denna aspekt medan 77 % ansåg att det fanns utrymme för förbättringar.

5.4

Trots att tjänstedirektivet i princip inte påverkar konsumentskyddslagstiftningen i det land där tjänsten tillhandahålls framkom i debatten ständigt farhågor för att luckor skulle kunna utnyttjas. På frågan om man ansåg att den nationella konsumentskyddslagstiftningen äventyrades i framtiden svarade 52 % ja. Oftast nämndes en försämring av tillsynen över att lagen följs, särskilt i fråga om klagomål och anspråk på ersättning för skador. Detta överensstämmer med svaren på en annan fråga där 76 % av de tillfrågade såg problem i samband med ansvarsfrågor och verkställighetsåtgärder. 51 % fruktade en generell sänkning av konsumentskyddsnivån. Speciellt ansågs alla strängare nationella normer (som ligger över EU:s miniminivåer) ligga i riskzonen. Denna risk gäller också administrativa bestämmelser om vem som får utöva ett visst yrke, något som är direkt relevant för konsumenterna, eftersom detta i framtiden kommer att regleras i enlighet med principen om ursprungsland, liksom skyddet mot bedrägeri eller underlag för anspråk på ersättning för skador. Det finns de som fruktar försämrade garantivillkor och sämre kvalitet på tjänsterna. Slutligen är många rädda för att rätten till information skall försämras, exempelvis i fråga om produktinformation (miljöfarlighet, ansvarsinformation, allmän öppenhet), prisangivelser, leverantör (integritet, kvalifikationer, vederbörligt skydd), garantier, ansvar osv.

5.5

En fråga handlade om önskvärd och nödvändig konsumentinformation i samband med tillhandahållande av tjänster över gränserna. Som viktigast angavs uppgifter om rättsliga garantier, ersättning vid skada och rätten att klaga, därefter kommer tillhandahållarens identitet och ursprung, transparent prissättning och detaljerade uppgifter om tjänsternas kvalitet samt produktsäkerhet och garantivillkor. Uppenbarligen har debatten om principen om ursprungsland skapat osäkerhet och många kräver att det anges vilken rätt som gäller och vilka tillsynsmyndigheter och besvärsinstanser som är behöriga.

5.6

Endast 25 % av de tillfrågade hade erfarenhet av europeiska rådgivningskontor eller EU-omfattande samarbete i fråga om konsumentskydd. Deras bedömning var mestadels positiv även om vissa brister nämndes, exempelvis i fråga om gränsöverskridande möjligheter till verkställighet eller möjligheter att få tag i rätt samtalspartner på nationell nivå. Det hördes också kritiska röster om byråkratiska och dyra förfaranden. Dessutom ansågs samarbetet om konsumentskydd vara för litet och för ineffektivt, i synnerhet i fråga om komplicerade fall. Sammanlagt skapas intrycket att information om EU:s rådgivningskontor och möjligheterna till samarbete inte är särskilt spridd.

5.7

För att värna bättre tjänstekvalitet rekommenderas i tjänstedirektivet frivilliga standarder och certifieringar. Detta förslag hälsas positivt av 54 % av de tillfrågade, medan 46 % känner tveksamhet. De som förordar frivilliga kvalitetsstandarder anser att dessa är ett effektivt medel som måste föras fram på marknaden och i förhållande till kunderna. Kritikerna menar så gott som enhälligt att efterlevnaden av dessa standarder inte kan garanteras utan statlig kontroll. Därför föredrar man en tydlig lagstiftning. Frivilliga standarder skulle respekteras av ärliga företag men hjälper inte mot de ”svarta fåren” menar man. Detta är emellertid särskilt viktigt för den gränsöverskridande tjänstehandeln.

5.8

Genom EU:s tjänstedirektiv införs ett system med delat kontrollansvar mellan organ i ursprungsland och det land där tjänsten tillhandahålls. Vi ville veta om detta skapar större förtroende hos konsumenterna. 82 % svarade ja, medan 18 % kände minskat förtroende. En väsentlig reservation gäller naturligtvis omsättningen i praktiken.

5.9

Avslutningsvis gavs åter möjligheten att i fritt formulerade svar behandla frågan om konsumentskyddet på den framtida inre marknaden för tjänster. De största farhågorna visade sig på nytt gälla den bristande rättsliga klarheten och rättssäkerheten på konsumentskyddsområdet när det gäller garantivillkor, ansvar (till exempel i samband med konkurs), garantianspråk (bristande harmonisering, problem med var bevisbördan skall ligga) verkställighet i fråga om skadeståndsanspråk (fördröjning, komplexa förfaranden, många önskar mer harmonisering). På andra plats kommer säkerställandet av tillräcklig information om tjänster och leverantörer. En annan brist anses avsaknaden av gemensamma kvalitetsstandarder vara, liksom de bristande möjligheterna att jämföra kompetens och yrkesexamina. Konsumentskyddsbestämmelser anses ofta vara otillräckligt genomförda eller saknas på vissa områden (till exempel i fråga om privata pensionsförsäkringar och hälsovårdstjänster). Sociala frågor spelar en viss roll (löner som ligger under minimilönen, svartarbete, migration) och man är rädd att förlora miljö- och säkerhetsnormer. Man anser att det bör fastställas en miniminivå för allmänt tillgängliga tjänster som säkerställer socialt deltagande. Andra farhågor är fruktan för snedvridning av konkurrensen för lokala leverantörer (t.ex. olika sociala avgifter) och valutakursproblem.

6.1

Återkopplingen på enkäten visar att det finns ett stort intresse för att ta itu med de nya utmaningarna i fråga om arbetsmarknaden, sysselsättningen och konsumentskyddet på inre marknaden för tjänster. Man har sett många tecken på en problematisk utveckling, men också framtida möjligheter. Båda dessa aspekter förtjänar rent generellt större beaktande och bör inspirera även det nu förestående genomförandet av tjänstedirektivet.

6.2

Ett fortfarande olöst problem är den statistiska bilden av den gränsöverskridande tjänsteekonomin. En realistisk kartläggning är en förutsättning för bedömningen av vilken sysselsättningsdynamik som kan utveckla sig. EESK återupprepar därför sitt krav på en ordentlig kartläggning för att lösa detta problem.

6.3

Informationen om de möjliga sysselsättningseffekterna av den nya strategin för inre marknaden är otillräcklig, säger 90 % av de tillfrågade. 60 % förväntar sig positiva sysselsättningseffekter. 44 % räknar med förlorade arbetstillfällen. Framför allt förväntar man sig rent allmänt en ”sysselsättningsförskjutning”. Observationsgruppen för inre marknaden kan lämpligen använda sig av en sektorspecifik och differentierad strategi för sin granskning, t.ex. av industrinära tjänster, utbildning, vissa avreglerade offentliga tjänster, persontjänster och hantverk. Särskilt upplysande är diskussionerna om vilka som drar störst fördel. Här bör man särskilt granska aspekten kvalificerat/okvalificerat arbete och möjligheterna för specialiserad mobil arbetskraft i förhållande till mindre mobila arbetstagare. Det förstnämnda är en fråga som säker kommer att diskuteras såväl mellan medlemsstater som inom branscherna. Det sistnämnda innebär en särskild utmaning för arbetsmarknad och socialsystem.

6.4

Utvecklingen för små och medelstora företag uppfattas mestadels positivt, liksom sysselsättningsutvecklingen, även om påverkan från EU:s tjänstedirektiv bedöms som ganska ringa. Vad man emellertid förväntar sig är att ökade kvalifikationer bland de anställda, innovationsförmåga och tjänsternas kvalitet kommer att bli avgörande för att kunna möta de nya utmaningarna. För att kunna möta det nya konkurrenstrycket vill vissa ha större harmonisering av ramvillkoren. Man fruktar också att den lokala och kulturella särarten kan bli lidande när stora leverantörer erövrar marknaden.

6.5

Av den kommande fördjupningen av inre marknaden för tjänster väntar sig de flesta förändringar i de nationella arbets- och anställningsvillkoren (82 %). Detta sker inte på grund av bristande kunskaper om tjänstedirektivet utan som ett resultat av bristen på harmonisering av villkoren och av ny marknadspåverkan. De flesta förväntar sig en ökning av tidsbegränsade anställningar och ökad flexibilitet i anställningsvillkoren. Positiva förväntningar knyts till utbudet av arbete, språkutbildning och generellt ökande kvalifikationer.

6.6

I detta sammanhang spelar de gällande bestämmelserna för utstationering en viktig roll. Det bristfälliga genomförandet av bestämmelserna har ofta framställts som ett stort problem. Inför de nya utmaningarna anser hälften av de tillfrågade att de nuvarande bestämmelserna inte räcker till för att garantera socialt skydd. Detta visar sig tydligt vid närmare betraktelse på företagsnivå. Ju större det icke-harmoniserade området är, desto större möjligheter finns det för ojämlik behandling vid likvärdigt arbete. Detta upplevs delvis också som en möjlighet – kontakten med bättre metoder kan bli ett incitament för bättre arbetsvillkor i ursprungslandet. Generellt kan man säga att olika arbetsvillkor eller skillnader i lagstiftning inom ett företag utgör en utmaning även för företaget. Diskussionen om utstationeringsdirektivet förs på annan plats. Viktigt i detta sammanhang är konstaterandet att olikheterna och därmed också konflikterna kommer att tillta. Detta är en uppgift för EU och den nationella lagstiftaren, i synnerhet i samband med genomförandet av det nu aktuella tjänstedirektivet, men också en utmaning för den sociala dialogen i EU.

6.7

Större rörlighet för arbetstagarna i samband med gränsöverskridande tillhandahållande av tjänster och större svårigheter att få överblick över den rättsliga situationen leder till större behov av rådgivningstjänster. Denna rådgivning måste säkerställas på EU-nivå. Ett viktigt informationsunderlag är det arbete som utförs i Euroinfocenter och uppbyggandet av en databas över arbetstagarfrågor, något som också EESK förespråkar.

6.8

Bedömningen av tjänstedirektivet är inte entydig från konsumentsynpunkt. Det finns både kritiska röster och positiva bedömningar. Utvärderingen av enkäten visar att kvalitet och rättssäkerhet värderas högt, men att dessa aspekter enligt de tillfrågade inte främjas i tillräcklig utsträckning genom tjänstedirektivet. Endast 23 % var nöjda med det aktuella tillståndet i fråga om konsumentskyddet.

6.9

Farhågorna gäller först och främst rättssäkerheten och kontrollen av efterlevnaden. Trots att tjänstedirektivet i princip inte påverkar det nationella konsumentskyddet anser 52 % att de nationella bestämmelserna kommer att äventyras i framtiden. Man önskar klara bestämmelser när det gäller garanti och ansvar, och snabb verkställighet i fråga om skadeståndsanspråk. Här tycks de gällande bestämmelserna inte räcka till. Nationella strängare normer befaras hamna i riskzonen i samband med den framtida konkurrensen. Lika viktigt är säkerställandet av tillräcklig information om tjänster och leverantörer. En annan brist anses avsaknaden av gemensamma kvalitetsstandarder vara (det råder delade meningar om frivillig certifiering), liksom de bristande möjligheterna att jämföra kompetens och yrkesexamina. Konsumentskyddsbestämmelser anses ofta vara otillräckligt genomförda eller saknas på vissa områden (till exempel i fråga om privata pensionsförsäkringar och hälsovårdstjänster).

6.10

Endast ett fåtal har erfarenhet av europeiska rådgivningskontor eller gränsöverskridande samarbete i fråga om konsumentskydd. De arbetssätt som finns bedöms i allmänhet positivt, men anses inte vara tillräckliga. De anses vara för svaga och föga verksamma när det gäller att hävda lagstiftningen i komplexa fall.

6.11

Konsumentskyddsfrågorna måste spela större roll i diskussionen om inre marknaden för tjänster. Den osäkerhet som kan konstateras i fråga om det rättsliga läget vid tillhandahållandet gränsöverskridande tjänster måste mötas med en informationsstrategi på nationell nivå och EU-nivå. Kraven på säkra uppgifter om tjänster och leverantörer bör inte underskattas. Detta måste också beaktas vid genomförandet av tjänstedirektivet.

6.12

EESK:s observationsgrupp för inre marknaden kommer att i nära samarbete med facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna arbeta vidare med granskningen av följderna av inre marknaden för tjänster på handeln med tjänster mellan medlemsstaterna och på sysselsättning och konsumentskydd. På grundval av resultaten av föreliggande yttrande kan det finnas skäl att närmare granska utvecklingen av enskilda sektorer eller branscher och i samband med detta använda relevanta resultat från enkäten.