[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 25.7.2007

KOM(2007) 448 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Rapporter från medlemsstaterna om beteenden som utgjorde allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser under år 2005

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

Rapporter från medlemsstaterna om beteenden som utgjorde allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser under år 2005

1. INLEDNING

Genom rådets förordning (EG) nr 1447/1999[1] blev medlemsstaterna skyldiga att varje år rapportera till kommissionen om hur många allvarliga överträdelser som upptäckts och vilka påföljder som utfärdats. Syftet var att öka insynen i hur medlemsstaterna fullgör sina skyldigheter att se till att gemenskapens bestämmelser efterlevs. För det ändamålet infördes en förteckning i förordningen över 19 slags överträdelser av gemenskapens bestämmelser som anses särskilt allvarliga. Medlemsstaterna ska se till att lämpliga åtgärder vidtas mot den fysiska eller juridiska person som överträder den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser[2].De beteenden som finns med i förteckningen avser de viktigaste kraven i gemenskapens bestämmelser i fråga om bevarande av fiskbestånd, övervakning och saluföring av fiskeriprodukter.

Förfarandet för att inrapportera de nödvändiga uppgifterna fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 2740/1999[3]. Elektroniskt inlämnade uppgifter bör möjliggöra en jämförelse mellan medlemsstaterna med avseende på hur effektivt den gemensamma fiskeripolitiken efterlevs. Utöver viljan att sträva efter mer öppenhet och insyn är lagstiftarens yttersta mål att gradvis skapa lika och rättvisa villkor för yrkesfiskarna, som skulle få större förtroende för kontrollmyndigheterna runtom i Europeiska gemenskapen om de kunde känna sig säkra på att bestämmelserna tillämpas lika överallt, och därför energiskare sluta upp bakom gemenskapens bestämmelser om bevarande av fiskeresurserna.

Detta meddelande hänvisar till fall av beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser och för vilka en nationell myndighet inledde ett förfarande under 2005. Detta är det sjätte meddelandet i frågan. Kommissionen redovisade de mest relevanta uppgifterna för 2000 i sitt meddelande av den 12 november 2001[4], för 2001 i sitt meddelande av den 5 december 2002[5], för 2002 i sitt meddelande av den 15 december 2003[6], för 2003 i sitt meddelande av 30 maj 2005[7] och för 2004 i sitt meddelande av den 14 juli 2006[8].

2. RAPPORTER FRÅN MEDLEMSSTATERNA FÖR ÅR 2005

I rådets förordning nr 2740/1999 fastställs detaljerade regler för överföring av uppgifter om beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser. Uppgifterna ska överföras elektroniskt. Utgående från dessa uppgifter utarbetar kommissionen sedan tabeller som följer med meddelandena som bilaga. Dessa tabeller är utformade för att visa de mest intressanta inslagen i medlemsstaternas rapporter.

Det är viktigt att komma ihåg att de uppgifter som visas har tillhandahållits av medlemsstaterna själva. Medlemsstaterna har haft möjlighet att kontrollera siffrorna innan meddelandet färdigställts av kommissionen.

3. KOMPLETTERANDE UPPGIFTER FRÅN MEDLEMSSTATERNA

Eftersom det inte är lätt att tolka de insamlade uppgifterna, med hänsyn till att de uteslutande består av siffersamlingar och att vissa uppgifter i viss mån kan vara missvisande, uppmanade kommissionen medlemsstaterna att lämna ytterligare information som enligt dem behövdes för att förtydliga analysen av siffrorna.Vissa medlemsstater har lämnat in kompletterande uppgifter. De huvudsakliga punkterna i dessa kan sammanfattas som följer:

- De förfaranden (både administrativa och straffrättsliga) som inletts för att bestraffa överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser är ofta långdragna. Det tycks krävas i snitt åtta till tolv månader innan hela förfarandet har avslutats. De straffrättsliga förfarandena varar i allmänhet längst (i Belgien, Irland, Nederländerna och Finland tillämpas endast straffrättsliga förfaranden).

- Det har inte lämnats in mycket uppgifter om vilka arter som mest berörs av överträdelser: I allmänhet rör det sig om de arter för vilka det finns återhämtningsplaner eller nationella begränsningar, och sådana med högt kommersiellt värde (som torsk, sill, marulk, piggvar, rödspätta, havsaborre, kammussla osv.). Inte heller finns det mycket uppgifter om de områden där allvarliga överträdelser har begåtts.

- Det verkar som om medlemsstaterna upptäcker de flesta överträdelser inom deras exklusiva ekonomiska zoner, vilket är naturligt, men för närvarande kan kommissionen inte exakt ange vilka ICES-områden det rör sig om eftersom de nationella rapporterna i allmänhet inte innehåller sådana uppgifter.

För första gången innehåller meddelandet också en hänvisning till nationell lagstiftning och bästa praxis, i en strävan att utvidga meddelandets omfattning. Bland de nya rättsakter på fiskeriområdet som nyligen antagits kan följande nämnas:

- Den 4 april 2006 antog Irland sin Sea Fisheries and Maritime Jurisdiction Act 2006, som uppdaterar Irlands nationella bestämmelser om kontroll av havsfiske och ska garantera överensstämmelse med den gemensamma fiskeripolitikens kontrollbestämmelser. I den lagen ökas påföljderna för fiskeriöverträdelser.

- Frankrike har uttryckt sin avsikt att inom en snar framtid ändra kontrollbestämmelserna avseende den gemensamma fiskeripolitiken och göra påföljderna mer verkningsfulla. Redan 2005 antogs en rad administrativa bestämmelser för att göra påföljderna mer verkningsfulla.

- I september 2005 kompletterade Förenade kungariket sina kontrollbestämmelser genom att införa ett nytt system för registrering av första köpare av fisk. Den skotska fiskeriskyddsmyndigheten (Scottish Fisheries Protection Agency – SFPA) har dessutom nått en överenskommelse med Crown Office Prosecution Service om att överträdelseärenden ska lämnas till åklagarmyndigheten (Procurator Fiscal), som kan utdöma böter. Dessa ärenden tas inte upp i domstol och hanteras i administrativa förfaranden.

- År 2005 antog Spanien en administrativ författning som innehåller detaljerade kriterier för administrativa påföljder som kan tillämpas vid överträdelser inom fiskerisektorn.

- Portugal har antagit riktlinjer för att förbättra sina inspektioner och sin uppföljning av överträdelser.

- Sverige har anmält införandet av en ändring i påföljdssystemet som ger förvaltningen möjlighet att utdöma administrativa påföljder (konfiskering, indragning av tillstånd) om en domstol har fastställt att gärningsmannen gjort sig skyldig till en allvarlig överträdelse av fiskerilagstiftningen.

4. ALLVARLIGA ÖVERTRÄDELSER I FÖRHÅLLANDE TILL ANTALET FISKEFARTYG I MEDLEMSSTATERNA

I nedanstående tabell anges hur många fartyg per medlemsstat som var införda i gemenskapens register den 31 december 2005 samt antalet allvarliga överträdelser som upptäcktes och rapporterades in av medlemsstaterna, (endast) när det gäller fartyg som för deras flagg. Även om det inte skulle vara motiverat att dra fasta slutsatser endast genom att jämföra medlemsstaterna med dessa siffror, eftersom överträdelser inte alltid begås av yrkesfiskare, utan även av andra ekonomiska aktörer, så verkar det ändå för de flesta medlemsstaterna som om antalet upptäckta överträdelser jämfört med flottans storlek avslöjar brist på kontrollverksamhet och till och med fullständig brist på kontroller i vissa medlemsstater.

Medlemsstat | Antal fartyg | Allvarliga överträdelser |

Belgien | 121 | 22 |

Danmark | 3269 | 361 |

Tyskland | 2121 | 96 |

Grekland | 18279 | 377 |

Estland | 1045 | 19 |

Spanien | 13684 | 2949 |

Frankrike | 7859 | 864 |

Irland | 1415 | 109 |

Italien | 14426 | 3280 |

Cypern | 886 | 9 |

Lettland | 928 | 132 |

Litauen | 271 | 3 |

Malta | 1420 | 3 |

Nederländerna | 828 | 117 |

Polen | 974 | 105 |

Portugal | 9186 | 761 |

Slovenien | 173 | 13 |

Finland | 3267 | 25 |

Sverige | 1639 | 53 |

Förenade kungariket | 6766 | 234 |

5. DE RAPPORTER SOM LÄMNATS AV MEDLEMSSTATERNA

Medlemsstaterna rapporterade in totalt 10 443 fall av allvarliga överträdelser avseende alla de typer av överträdelser som anges i förteckningen till rådets förordning (EG) nr 1447/1999. Denna siffra är 8,11 % högre än 2004. Utvecklingen mot allt större antal upptäckta överträdelser bekräftas därmed, men man bör också komma ihåg att EU utvidgats under tiden. Medlemsstaterna har upptäckt exakt 783 fler överträdelser än 2004, men fiskeflottan har ökat med 5 697 fartyg sedan 2004 års anslutning. För att underlätta en jämförelse bör det noteras att antalet allvarliga överträdelser som upptäckts under tidigare år var 7 298 år 2000, 8 139 år 2001, 6 756 år 2002, 9 502 år 2003 och 9 660 år 2004.Det bör också noteras att vissa medlemsstater rapporterade en avsevärd och oförklarlig ökning eller minskning av antalet upptäckt fall under 2005, jämfört med 2004. Detta kan, som redan nämnts i tidigare meddelanden, delvis ha att göra med att antalet registrerade överträdelser ibland på grund av nationella riktlinjer innehåller överträdelser av andra bestämmelser än den gemensamma fiskeripolitiken, som har att göra med verksamhet på internationellt vatten eller fritidsfiske.

De huvudsakliga punkterna i de bifogade tabellerna kan sammanfattas på följande sätt:

74 % av överträdelserna har upptäckts av Spanien, Italien och Portugal. Dessa länder hör också till dem som har ett större antal fartyg. I 23 procent av fallen handlar det om otillåtet fiske, och på andra plats kommer lagring, beredning, saluföring och transport av fiskeprodukter som inte följer gällande handelsnormer (17 procent). På tredje plats kommer fiske utan fiskelicenser (15 procent). Dessa procenttal liknar de för 2004 och de flesta överträdelser som har upptäckts sedan 2000 avser faktiskt dessa tre slags beteenden, medan mycket få fall (mindre än 10 procent) rör andra typer av allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser. Antalet fall av ingrepp i systemet för kontroll av fiskefartygs position har nästan fördubblats under 2005, jämfört med tidigare år. Det är emellertid fortfarande lågt om man tar hänsyn till de yttranden som kommissionens inspektörer har gjort.

Antalet förfaranden som ledde till påföljd var 8 665 under 2005. Det finns fortfarande påfallande och oförklarliga skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller de enskilda typerna av överträdelser, och i genomsnitt uppgick de böter som utdömts runt om i EU i förfaranden som lett till påföljd år 2005 till 1 548 euro. Det är mindre än hälften av vad som i genomsnitt utdömdes 2003 (4 664 euro) och mindre än de genomsnittliga böter som utdömdes 2004 (2 272 euro). Antalet indragna licenser har också minskat kraftigt, något som även visas i tabellerna i bilagan (endast 335 jämfört med 1 226 år 2004). De enda länderna som använde denna forma av påföljd i mer än 10 % av överträdelsefallen som ledde till påföljd var Danmark och Grekland. Spanien och Frankrike har rapporterat 1 respektive 8 indragna licenser.

Slutligen bör det noteras att det belopp som fiskerinäringen under 2005 fått betala i form av böter (10,8 miljoner euro) är relativt obetydligt, eftersom det endast utgör 0,17 % av landningsvärdet för 2004.

6. ALLMÄNNA SYNPUNKTER PÅ MEDLEMSSTATERNAS RAPPORTER

Kommissionen drar slutsatsen att situationen egentligen inte har förbättrats jämfört med det föregående året, samtidigt som den än en gång vill understryka att det är ganska svårt att tolka tabellernas siffror utan kommentarer från medlemsstaterna.Särskilt oroande är att de alltför låga böter som utdöms i de flesta upptäckta fallen och den låga sannolikheten att bli upptäckt och åtalad av kontrollmyndigheterna kan få yrkesfiskarna att anse att de ekonomiska fördelarna av att bryta mot reglerna överväger riskerna. För låga bötesbelopp ger fiskeindustrin möjlighet att betrakta utgifter för överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser som en ordinarie driftskostnad för företaget, och inte se det som något verkligt incitament att följa reglerna.

Kommissionen vill återigen uppmana medlemsstaterna att se till att de har ett påföljdssystem med avskräckande verkan och att vid behov ändra sin lagstiftning för att uppnå detta. I det sammanhanget föreslår kommissionen att värdet av fångsterna ombord som allmän regel bör vägas in av myndigheten när ett bötesstraff ska beräknas. Även om medlemsstaterna får välja vilka förfaranden som de anser vara mest lämpliga vill kommissionen vidare upprepa sin ståndpunkt att en administrativ påföljd, som indragen fiskerätt eller rätt att bedriva yrkesmässig verksamhet, är ett mycket effektivt redskap för att få operatörerna att följa den gemensamma fiskeripolitikens bestämmelser i högre grad, eftersom sådana åtgärder kan genomföras snabbt och har omedelbar verkan. Kommissionen har noterat att vissa medlemsstater har infört denna åtgärd, som tidigare var okänd i deras rättsystem. Det är synd att de flesta medlemsstaterna ännu inte utnyttjar detta instrument, åtminstone när överträdelserna är så allvarliga att de motiverar ett straffrättsligt förfarande.

7. ÖVERTRÄDELSER SOM UPPTÄCKTS INOM RAMEN FÖR REGIONALA FISKERIORGANISATIONER

Flera regionala fiskeriorganisationer har inrättat eller är på väg att införa kontrollsystem för registrering av överträdelser. Sådana system finns exempelvis inom Organisationen för fisket i nordvästra Atlanten (NAFO), Nordostatlantiska fiskerikommissionen (NEAFC) och kommissionen för bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis (CCAMLR).

De regionala fiskeriorganisationerna har upprättat egna förteckningar över sådana överträdelser av bestämmelser som antagits av naturskyddsskäl som kan anses vara allvarliga. Sådana överträdelser anmäls inte som sådana inom ramen för detta meddelande, men kommissionen utgår ifrån att överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens regler som begås av fartyg som är verksamma inom ramen för ovan nämnda regionala fiskeriorganisationer finns med bland de fall som anmälts till kommissionen för de syften som avses i meddelandet.

Det är i detta skede värt att komma ihåg att Europeiska gemenskapen varje år lämnar en rapport till de nämnda organisationerna om sådana överträdelser som de nationella kontrollmyndigheterna upptäckt och anmält till kommissionens tjänsteavdelningar. De uppgifter som lämnats till organisationerna kan dock inte jämföras med de uppgifter som redovisas i bilagorna till detta meddelande, eftersom det inte rör sig om identiska överträdelser.

När det gäller regionala fiskeriorganisationer verkar det som om 11 uppenbara överträdelser (dvs. påstådda överträdelser) upptäcktes i NEAFC:s område under 2005 när det gäller gemenskapens fartyg. På CCAMLR:s område upptäcktes inga överträdelser som begåtts av gemenskapsfartyg. För NAFO anmälde andra avtalsparter 10 påstådda överträdelser som ska ha begåtts av gemenskapsfartyg. Denna siffra håller fortfarande på att kontrolleras av NAFO.

För att garantera öppenhet och insyn hade kommissionen gärna velat jämföra antalet allvarliga överträdelser som begåtts av gemenskapsfartyg och upptäckts på de regionala fiskeriorganisationernas områden med antalet allvarliga överträdelser som begåtts av andra avtalsparter på samma område. Men för att man ska kunna göra framsteg i denna fråga krävs det ändringar i de regionala fiskeriorganisationernas strategier för offentliggörande av statistik om allvarliga överträdelser som upptäckts på deras område.

8. FRAMTIDA UTVECKLING

Kommissionen anser fortfarande att detta meddelande kan vara ett värdefullt verktyg för att jämföra medlemsstaternas efterlevnad av den gemensamma fiskeripolitikens regler. De flesta medlemsstaterna delar kommissionens åsikt.Värdet av detta årliga meddelande om allvarliga överträdelser ska bedömas i ljuset av behovet att se till att lika villkor råder i alla medlemsstater, så som det föreskrevs i 2002 års reform av den gemensamma fiskeripolitiken. Det anses allmänt att det för att kunna förbättra efterlevnaden är av avgörande betydelse att uppnå fullständig öppenhet om de påföljder som medlemsstaterna tillämpat för överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens regler. De kunskaper som kunnat vinnas tack vare detta meddelande om allvarliga överträdelser, för perioden 2000–2005, visar emellertid tydligt att detta inte kan uppnås utan att gemenskapslagstiftningen och de nationella förfarandena ändras radikalt.

När det gäller lagstiftningen har kommissionen, i linje med sitt engagemang för att förbättra meddelandets innehåll (som redan angivits i tidigare meddelanden), rådgjort med medlemsstaterna för att få in deras synpunkter. I debatten betonades att en viktig fråga är den hur de beteenden som utgör allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens regler definieras. En allmän uppfattning var att de beteendekategorier som anges i gemenskapens rättsakter inte var tillräckligt specifika, vilket leder till olika tolkningar mellan medlemsstaterna.

För att åtgärda detta lade kommissionen den 31 maj 2006 fram förslag om en ny typologi för överträdelser för granskning i expertgruppen för fiskerikontroll, liksom förslag om hur meddelandets struktur skulle kunna ändras.

Kommissionen föreslog bland annat följande:

- Att begränsa meddelandets omfång genom att endast övervaka överträdelser av sådana regler i den gemensamma fiskeripolitiken som anses särskilt viktiga bland de "allvarliga" fallen. Överträdelser av nationella regler eller sådana som begås av amatörfiskare ska inte längre registreras.

- Att beskriva de enskilda överträdelsetyperna bättre.

- Att utvidga innehållet i medlemsstaternas rapporter, så att de bland annat innehåller uppgifter om de ertappade personernas socioekonomiska situation och om de tillämpade påföljdernas faktiska verkan.

Kommissionen kommer att fortsätta att diskutera frågan med medlemsstaterna innan den lägger fram ett formellt förslag om översyn av lagstiftningen, bland annat i samband med en omarbetning av gemenskapens lagstiftning om kontroller på fiskeriområdet och kampen mot olagliga fiskemetoder. Under tiden måste kommissionen insistera på att medlemsstaterna förser den med uppgifter som går utöver de rent statistiska, så att nästa meddelande kan bli bättre och vara till större nytta för att garantera öppenhet och insyn.

När det gäller medlemsstaternas skyldigheter ska kommissionen återigen uppmana dem att respektera sina åtaganden att garantera den gemensamma fiskeripolitikens efterlevnad med alla medel. Kommissionen måste tyvärr säga att medlemsstaterna inte uppfyller alla sina skyldigheter enligt den gemensamma fiskeripolitiken. Ett exempel kan räcka: Medlemsstaterna har i dag inte de resurser som krävs för att samla in, behandla och bedöma data om allvarliga överträdelser av den gemensamma fiskeripolitikens regler, så som de borde. Medlemsstaterna har inte inrättat några databaser för att registrera relevanta fakta om varje enskilt fall. Kommissionen vill insistera på att detta åtgärdas. Utan en elektronisk databas med uppgifter om den som begått överträdelsen, fartyget eller företaget, de rättsliga bestämmelserna, fiskart och område, det ekonomiska sammanhanget, de administrativa kostnaderna, vilka huvudsakliga och relaterade påföljder som utdömdes osv. kommer det inte att vara möjligt att korrekt bedöma hur den gällande lagstiftningen fungerar administrativt och hur effektiv den är. Endast genom att behandla sådana uppgifter och de uppgifter som finns i de databaser som redan föreskrivs i gemenskapslagstiftningen (flottregister, statistik, uppgifter från det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg) kan det bli möjligt att bedöma medlemsstaternas prestanda, jämföra dem och så småningom anpassa deras administrativa förfaranden och rättsakter så att den gemensamma fiskeripolitikens regler efterlevs korrekt.Kommissionen har redan föreslagit ett format för de nationella förvaltningarnas rapporter i detta ärende[9]. Den är beredd att bistå medlemsstaterna, även ekonomiskt inom ramen för existerande budgetposter, när de utarbetar nya verktyg.Kommissionen uppmanar medlemsstaterna att anpassa sin lagstiftning och sin förvaltning i enlighet med detta.

Förteckning över bifogade tabeller

I Antal fall som upptäckts indelade efter typ av allvarlig överträdelse och per medlemsstat

II Antal fall som upptäckts indelade efter nationalitet hos den som har begått en allvarlig överträdelse och per medlemsstat.

III Antal fall där påföljderna infördes efter typ av allvarlig överträdelse och per medlemsstat

IV Genomsnittlig bot per typ av överträdelse och per medlemsstat.

V Antal beslagtaganden indelade efter typ av allvarlig överträdelse och per medlemsstat

VI Antal indragna licenser per typ av överträdelse och per medlemsstat.

VII Belopp som betalats av fiskeindustrin i varje medlemsstat som följd av allvarliga överträdelser.

VIII Genomsnittligt bötesbelopp i varje medlemsstat till följd av allvarliga överträdelser, och landningsvärdet i varje medlemsstat.

IX. Utkast till formulär för information om "allvarliga överträdelser".

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]

[pic]

BILAGA IX

FORMULÄR SOM SKA FYLLAS I AV MEDLEMSSTATERNA

Ärende nr |

Uppgifter om överträdelsen Överträdelsekod: Rättsliga bestämmelser; Nummer i flottregistret: * Fartygets ägare * Kaptenens namn: * Transportföretagets namn: * Firma: … Ärende kopplat till ärende nr: * Koder, t.ex. momsnummer, kan användas. |

Uppgifter om förfarandet: Registrerande myndighet: Registreringsort och –datum: Hänvisning till lagstiftningen: Myndighet som ansvarar för förfarandet: Förfarandetyp: administrativt straffrättligt Datum för antagande av det slutgiltiga beslutet: Datum för beslutets genomförande: |

Uppgifter om beslutet Bötesbelopp i euro: Indragen rätt att bedriva yrkesfiske antal månader Konfiskering av fångst värde i euro Konfiskering av redskap värde i euro Olagligt fångade/sålda fångster värde i euro Beslutet offentliggjort tidning |

Uppgifter om de viktigaste berörda arterna och det område där överträdelsen ägde rum FAO- och ICES-koder Ansvarig regional fiskeriorganisation Berör återhämtningsplan |

Uppgifter om ekonomiska och sociala aspekter Fartygets längd: > 10 m, > 15 m > 24 m, > 40 m Företagets årsomsättning Antal anställda Gemenskapsfinansiering Risk för konkurs |

[1] EUT L 167, 02.07.1999, s. 5.

[2] Artikel 25 i förordning 2371/2002.

[3] EUT L 328, 22.12.1999, s. 62.

[4] KOM(2001)0650, 12.11.2001.

[5] KOM(2002)0687, 5.12.2002.

[6] KOM(2003)0782, 15.12.2003.

[7] KOM(2005)0207, 30.5.2005.

[8] KOM (2006) 387, 14.07.2006

[9] Se bilaga IX.