SV

Bryssel den 31.7.2007

KOM(2007) 416 slutlig

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

2001–2005 års rapport om användningen av systemet för långsiktigt stöd på nationell nivå

till jordbruket i de nordliga områdena i Sverige i enlighet med

kommissionens beslut 2004/291/EG

RAPPORT FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET

2001–2005 års rapport om användningen av systemet för långsiktigt stöd på nationell nivå

till jordbruket i de nordliga områdena i Sverige i enlighet med

kommissionens beslut 2004/291/EG

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

1. Inledning (...)3

1.1. Bakgrund (...)3

1.2. Allmänna principer (...)3

1.3. Delregionerna (...)4

1.4. Administration och kontroller (...)4

2. Användningen av nordligt stöd 2001-2005 (...)5

2.1. Kommissionens beslut (...)5

2.2. Utbetalat stöd i Sverige (...)5

2.3. Gemenskapsstöd (...)6

2.4. Produktionsvolymer med stöd (...)6

3. Utveckling av jordbruksekonomin i regionerna som omfattas av Nordligt stöd (...)7

3.1. Stödvolymer (...)7

3.2. Utvecklingen av viktig produktion i delregioner (...)7

3.3. Utveckling av markanvändningen och jordbruksstrukturen (...)8

3.4. Socioekonomiska effekter (...)9

3.5. Effekter på miljön (...)10

3.6. Effekter på produktionskedjan för livsmedel (...)10

4. Slutsatser (...)10

1. Inledning

1.1. Bakgrund

I enlighet med artikel 142 i akten om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges anslutning till Europeiska unionen har kommissionen tillåtit Sverige att bevilja långsiktigt stöd på nationell nivå för att säkerställa att jordbruksverksamhet kan behållas i de nordliga regionerna. Detta stöd, som kallas det nordliga stödet, beviljas särskilt för att behålla sådan traditionell primärproduktion och bearbetning som är särskilt lämpad för klimatförhållanden, förbättra strukturerna för produktion, saluföring och bearbetning av jordbruksprodukter, underlätta avyttrandet av produkterna samt säkerställa att miljön skyddas och landsbygden bevaras.

De regioner som omfattas av systemet nordligt stöd omfattar jordbruksområden norr om den 62 breddgraden och några sådana närliggande områden söder om den breddgraden där det råder liknande klimatförhållanden vilka gör det särskilt svårt att driva jordbruk. Vid fastställandet av områdena har hänsyn tagits till följande faktorer: låg befolkningstäthet (högst 10 personer/km2, utnyttjad jordbruksareal (UJA) som andel av den totala arealen (mindre än 10 procent) och den andel av den utnyttjade jordbruksarealen (UJA) som används till odling av livsmedel. Det nuvarande området omfattar totalt 355 017 hektar UJA, vilket motsvarar 11 % av Sveriges totala UJA [1].

Kommissionen skall enligt artikel 143 ett år efter anslutningen och därefter vart femte år till rådet lämna en rapport om de tillstånd som har beviljats och verkningarna av det stöd som har lämnats enligt dessa tillstånd. De tidigare rapporterna gjordes 1996 och 2002.

Denna rapport grundar sig på uppgifter som tillhandahållits av de svenska myndigheterna. Det dras inga slutsatser om huruvida systemets mål har uppnåtts. Kommissionen har beställt en särskild studie av denna fråga.

1.2. Allmänna principer

Det nordliga stödet är differentierat mellan regionerna och lämnas på grundval av produktionsenheter med beaktande av de begränsningar som förekommer i de gemensamma marknadsorganisationerna. Begränsningarna av de godkända produktionsvolymerna räknas samman på nationell nivå medan de regionala nivåerna fastställs för tydlighetens skull. Stöd får inte vara knutet till framtida produktion eller leda till att produktionen ökar eller till att det samlade stödet ökar i förhållande till det stöd som lämnats under en referensperiod.

Nordligt stöd har betalats ut till producenter inom jordbruk och trädgårdsodling för komjölk, grisar, getter, smågrisar, ägg, bär och grönsaker. Vidare lämnas stöd för transport av komjölk mellan produktionsplats och uppsamlingscentrum eller platsen för första bearbetning. Stöd beviljas antingen för antalet djur eller för antalet hektar. För stöden för mjölkproduktion och transport lämnas stöd för levererad och hämtad mängd mjölk (kg).

Beräkningarna av stödnivåerna och produktionsmängderna grundades på 1994 års nationella statistik för produktionen av komjölk och produktionen av bär och grönsaker. Den perioden bedömdes inte vara påverkad av effekter av den kommande anslutningen och representerade samtidigt situationen efter reformeringen av jordbrukssektorn i början av 1990-talet. Detta år var också det första år under vilket stöd lämnades för bär och grönsaker. 1993 valdes som referensperiod för de andra produktionssektorerna. Stödet kan betalas ut till en producent (eller dennes make/maka) som är minst 18 och högst 65 år gammal. Stödmottagarna måste äga minst tre hektar åkermark eller minst ett halvt hektar som brukas för trädgårdsodling.

1.3. Delregionerna

Sverige är uppdelat i delregioner för genomförande av jordbrukspolitikstödet och -programmen. Den svenska norra regionen omfattar fyra delregioner, dvs. 1, 2a, 2b och 3 (Figur 1). Regionerna speglar strängheten av de naturbetingade nackdelarna och produktionsvillkoren.

(...PICT...)

(...PICT...)

(...PICT...)

(...PICT...)

(...PICT...)

(...PICT...)

(...PICT...)

Figur 1 – Områden med jordbruksstöd (delregionerna 1-3 ingår i de nordliga stöden).

1.4. Administration och kontroller

Nationellt stöd för mjölk-, gris- och äggproduktion handläggs, prövas och beslutas av Jordbruksverket. Kontroller av att stödmottagarna uppfyller de villkor som gäller för stödet genomförs i enlighet med utbetalningssystemet för den gemensamma jordbrukspolitiken. Det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS) och dess tillhörande påföljdssystem används för kontrollerna. Jordbruksverket ansvarar för samordningen av kontrollerna vilka har utförs av länsstyrelsen. Kontroller görs på minst 10 % av ansökningarna avseende det djurbaserade stödet och på minst 5 % av det arealbaserade stödet. Kontrollavvikelserna har huvudsakligen berott på det begränsade sammanlagda antalet stödmottagare, vilket leder till osäkerhet avseende resultatens statistiska värde.

Sverige har till kommissionen skickat en årlig rapport om verkningarna av det stöd som lämnas och särskilt om produktionsutvecklingen och de tillhörande medel som berättigar till stödet, utvecklingen av ekonomin i de berörda regionerna och effekterna på miljöskyddet. På grundval av denna rapport och annan tillgänglig information kontrollerar kommissionen förenligheten av användningen med de relevanta bestämmelserna.

2. Användningen av nordligt stöd 2001-2005

2.1. Kommissionens beslut

Det svenska systemet för nordligt stöd godkändes genom kommissionens beslut 96/228/EG av den 28 februari 1996. Detta beslut har ändrats tre gånger.

Under de första rapportperioderna korrigerade man genom ändringsbeslut 97/557/EG vissa substantiella fel, tillät man att stödet för mjölk till jordbruket betalades för den totala mängden mjölk enligt artikel 2(1) i förordning (EEG) nr 3950/92 [3] och stödet för griskött höjdes något (till följd av mer exakta uppgifter).

Den andra ändringen (2000/411/EG) överförde en del av mjölkstödet till stöd för transport av mjölk, vilket gjorde att det totala mjölkstödet minskade samtidigt som fullständig budgetneutralitet behölls. Referensnivåerna för slaktsvin, suggor och värphöns slogs samman med avseende på jämförandet av referensnivåer och resultat.

Genom beslut 2004/291/EG som retroaktivt trädde i kraft den 1 januari 2003 ökades den totala referensnivån till 318,67 miljoner kronor. Stödet till smågrisar ökades inom alla stödområden och stödet till mjölkproduktion och getter ökades i stödområde 1. Referensnivåerna för produktion i kilogram eller antal djur avskaffades och från och med det datumet är endast en referensnivå i miljoner kronor per år giltig för det svenska beslutet.

2.2. Utbetalat stöd i Sverige

I tabell 1 visas en sammanfattning av det nordliga stöd som lämnades 2001 och 2005 jämfört med referensnivån. Vid utgången av perioden hade 92 % av de beviljade stödet använts. I alla sektorer har de beviljade stödbeloppet legat under det tillåtna stödet. Undantaget är stödet till äggproduktionen som har överskridit nivåerna 2003, 2004 och 2005. Detta är ett svar på de ökade stödnivåer som infördes 2002. Överskridandet håller emellertid på att minska och låg år 2005 endast på 10 % (tabell 1).

Tabell 1 – Sammanfattning av beloppen för det nordliga stödet, 2001–2005

Produkt | Sammanlagt stöd som beviljats 2001 (i miljoner kronor) | Sammanlagt stöd som beviljats 2005 (i miljoner kronor) | Tillåtet nordligt stöd 2005 (i miljoner kronor) |

Mjölk* | 265.29 | 256.97 | 275.87 |

Slaktsvin | 11.96 | 12.63 | 14.17 |

Suggor | 1.43 | 1.85 | 4.40 |

Värphöns | 1.80 | 2.64 | 2.40 |

Getter | 0.99 | 0.96 | 1.20 |

Transport av komjölk | 17.48 | 16.51 | 18.60 |

Bär och grönsaker | 1.05 | 1.25 | 2.03 |

TOTALT | 300.00 | 292.81 | 318.67 |

* Inklusive mjölk med direktförsäljningskvot |

2.3. Gemenskapsstöd

Jordbruket i de områden som får nordligt stöd får dessutom bidrag från instrument som finansieras av EU, exempelvis de båda pelarna i den gemensamma jordbrukspolitiken. Bland den andra pelarens åtgärder är särskilt stödet till mindre gynnade områden och jordbrukets miljöåtgärder av betydelse för jordbrukssektorn i stödområdena. Dessa stöd har ökat med 10 % mellan 2001 och 2005 (tabell 2).

Tabell 2 – Sammanfattning av stödbeloppen för mindre gynnade områden och för jordbrukets miljöåtgärder, 2001 och 2005

Regleringsår | Kompensationsbidrag, mindre gynnade områden (i miljoner kronor) | Stöd för miljövänligt jordbruk (i miljoner kronor) | Summa miljoner kronor |

2001 | 292.66 | 372.32 | 664.98 |

2005 | 305.88 | 428.2 | 734.08 |

2.4. Produktionsvolymer med stöd

Produktionsvolymerna för mjölk har minskat vilket även påverkar nivån på transportstödet. Produktionen av getter samt suggor och smågrisar står inför samma utveckling. Produktionen av slaktsvin och värphöns har gradvis ökat från 2002. Arealen med frukt och bär som får stöd har också ökat, vilket innebär att produktionen ökar men den ligger återigen långt under referensnivåerna.

Tabell 3a – Sammanfattning av de totala stödbeloppen 2001 och 2005

Produkt | Antal djur/ha med stöd, 2001 | Antal djur/ha med stöd, 2005 | Referensnivåer 2005 |

Mjölk (ton)* | 458 670 | 437 496 | ej tillämpligt |

Slaktsvin | 97 940 | 99 691 | ej tillämpligt |

Suggor | 3 706 | 3 235 | ej tillämpligt |

Värphöns | 208 256 | 243 522 | ej tillämpligt |

Totalt antal djurenheter (grisar, suggor och hönor) | 13 100 | 13 472 | 16 532 |

Getter | 2 299 | 2 090 | 2 577 |

Bär och grönsaker | 387 | 445 | 750 |

Tabell 3b – Utbetalat transportstöd 2001 och 2005

Produkt | Utbetalat transportstöd, 2001 (miljoner kronor) | Utbetalat transportstöd, 2005 (miljoner kronor) | Referensnivåer 2005 |

Transportstöd, komjölk | 17.48 | 16.51 | 18.60 |

3. Utveckling av jordbruksekonomin i regionerna som omfattas av Nordligt stöd

Resultaten är baserade på information från de svenska myndigheterna i enlighet med artikel 143.2 i anslutningsakten.

3.1. Stödvolymer

De totala produktionsvolymerna minskade i stödområdet fram till år 2004 då utvecklingen vände. Mjölkproduktionen stabiliserades och produktionen av slaktsvin och frukt och bär ökade. De totala produktionsvolymerna minskade emellertid 2005 jämfört med föregående år huvudsakligen beroende på en minskning av mjölkproduktionen.

3.2. Utvecklingen av viktig produktion i delregioner

Mjölk

Den viktigaste jordbruksprodukten i de svenska norra regionerna är mjölk med en andel av 70 % av det totala jordbruksproduktionsvärdet i området. I tabell 4 visas utvecklingen av mjölkproduktionsvolymen (ton) i de olika delregionerna. Den totala produktionen minskar något, huvudsakligen beroende på att små producenter lämnar sektorn. Stödområdets andel av Sveriges totala mjölkproduktion är 14 %. En områdesjustering som trädde i kraft den 1 januari 2005 ändrade områdestillhörigheten för ett antal församlingar varvid dessa överfördes från 2b till 2a. Detta ledde i sin tur till att referensnivån i stödområde 2a överskreds med 7 miljoner kronor under 2005, vilket motsvarar 2,6 % av den totala mjölkproduktionen i stödområdet. Denna omläggning av områden förklarar variationerna vad gäller produktion i 2a och 2b (Tabell 4).

Minskningen av mjölkproduktionen har varit mycket mindre omfattande än minskningen i antalet gårdar vilket speglar den strukturanpassning som har ägt rum under perioden, både i regionen samt i landet som helhet. Under rapporteringsperioden har antalet mjölkgårdar i regionen minskat från 2 225 till 1 662 gårdar vilket motsvarar 25 % av antalet gårdar i regionen, jämfört med en minskning av antalet mjölkgårdar med 28 % för landet som helhet. Om man jämför jordbruksstorleken som genomsnittligt antal kor per gård, sker utvecklingen vad gäller storlek snabbare i landet som helhet än i regionen. Produktivitetsstatistiken är inte fullständig men produktiviteten i sektorn i stödregionen beräknas ha minskat trots ökad effektivitet vad gäller produktionen.

Tabell 4 – Delregionernas andel av mjölkproduktionen (i ton) 1996 och 2001–2005

Stödområde/år | 1996 | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | Förändring 2001– 2005 (%) |

1 | 53930 | 47 179 | 45 427 | 43 817 | 43 253 | 41 703 | – 12 % |

2a | 209498 | 216 639 | 217 719 | 218 592 | 220 676 | 230 181 | + 6 % |

2b | 118 970 | 116 050 | 116 926 | 114 797 | 114 299 | 90 596 | – 22 % |

3 | 88 458 | 78 802 | 75 136 | 72 828 | 71 862 | 69 017 | – 12 % |

1–3 | 470 856 | 458 670 | 455 208 | 450 065 | 450 091 | 431 496 | – 6 % |

Sverige | 3 258 000 | 3 290 000 | 3 226 000 | 3 206 000 | 3 229 000 | 3 163 000 | – 4 % |

Slaktsvin och suggor

Efter mjölkprodukter och nötkött är slaktsvin och smågrisar den tredje viktigaste produktionslinjen i norra Sverige och stöd för slaktsvin är det näst största stödet i systemet. Jämfört med resten av landet är produktionsnivån emellertid liten. Antalet suggor i stödområdena uppgår till något mer än 3 % av det totala antalet suggor i hela landet under perioden 1995 till 2004. Antalet gårdar med slaktsvin som erhåller stöd minskade från 121 år 2001 till 101 år 2005 men produktionen har ökat något vilket innebär en strukturanpassning. Produktionen av suggor och smågrisar minskar emellertid, både vad gäller antalet gårdar samt antalet djur.

Om man tittar på de olika delregionerna, har antalet slaktsvin och suggor minskat kraftigt i stödområde 3. I motsats till detta har antalet grisar minskat i stödområde 1 och 2 under perioden. På det hela taget har den totala produktionen varit nästan konstant i stödregionen (Tabell 5).

Tabell 5 – Antalet slaktsvin och suggor med stöd, 2001–2005

Stödområde/år | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | Förändring 2001– 2005 (%) |

1 | 883 | 613 | 614 | 1 087 | 1 390 | + 57 % |

2 | 82 593 | 77 431 | 73 119 | 83 054 | 86 378 | + 4 % |

3 | 18 170 | 18 122 | 15 137 | 14 646 | 15 158 | – 17 % |

1–3 | 101 646 | 96 166 | 88 870 | 98 787 | 102 926 | + 1 % |

3.3. Utveckling av markanvändningen och jordbruksstrukturen

Jordbrukslandskapet i norra Sverige består huvudsakligen av små gårdar där djurskötsel dominerar. Liksom i resten av landet sker det en pågående strukturanpassning med ett minskat antal gårdar, särskilt inom sektorn för mjölkproduktion. Denna stordriftsanpassning går emellertid långsammare i stödområdet än i resten av landet. I Sverige som helhet fanns 71 % av antalet gårdar 1995 kvar år 2004. I stödregionen finns en mindre andel av gårdarna kvar och andelen varierar mellan 47 % i stödområde 1 till 63 % i stödområde 3. Ungefär en femtedel av antalet gårdar är belägna i stödområdena.

Transportkostnaderna inom gårdarna ökar på grund av avstånden mellan fälten. Beroende på naturförhållandena är det inte möjligt att skapa stora obrutna och enhetliga fält. Skiftena är små och utgör bara en relativt liten del av landets totala yta.

Minskningen av antalet gårdar vände 2005 till följd av genomförandet av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken 2005 vilket ledde till en ökning av antalet gårdar samt av arealen. Det finns emellertid ingen verklig strukturförändring i jordbrukssektorn. De förändrade siffrorna är en följd av den ändrade definitionen av jordbruksföretag för de arealer som omfattas av de nya stödreglerna.

Tabell 6 – Antalet jordbruksföretag i olika delregioner och i hela Sverige

Område/år | 2001 | 2002 | 2003 | 2004 | 2005 | Förändring 2001– -2004 (%) | Förändring 2001– -2005 (%) |

1 | 1 661 | 1 537 | 1 400 | 1 374 | 2 106 | – 17 | + 26 |

2a | 4 856 | 4 462 | 4 093 | 4 010 | 5 179 | – 17 | + 7 |

2b | 3 498 | 3 180 | 2 883 | 2 786 | 3 726 | – 20 | + 7 |

3 | 3 330 | 3 133 | 2 886 | 2 810 | 3 661 | – 16 | + 10 |

1–3 | 13 345 | 12 312 | 11 262 | 10 980 | 14 672 | – 18 | + 10 |

Sverige | 74 195 | 70 914 | 66 780 | 65 801 | 74 863 | – 11 | + 1 |

I Sverige är en tiondel av jordbruksmarken belägen i stödområde 1-3. Minskningen av jordbruksmark har varit mindre än minskningen i antalet jordbruksföretag vilket tyder på att de återstående gårdarna har blivit större. I stödregionen har mellan 6 och 15 % av jordbruksmarken tagits ur drift mellan 1995 och 2004. Jämförelsen med 2005 är inte användbar på grund av konsekvenserna för reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken som nämndes ovan.

I de norra regionerna ligger både kostnaderna för arbetskraft och kostnaderna för jordbruksbyggnader vanligtvis högre på grund av att arbetsinsatsen per mjölkko är högre. Ett av skälen till den högre arbetsinsatsen är att jordbruken är mindre och att gårdens struktur och de klimatiska förhållanden är sämre. Detta leder till lägre avkastning av skördar och hög arbetsinsats för att producera foder på gården.

3.4. Socioekonomiska effekter

I hela Sverige samt i stödområdena minskar antalet människor som är sysselsatta i jordbruket relativt snabbt. Skillnaderna mellan delregionerna i stödområdet är måttliga. För andra sektorer än jordbruk är tendensen något mer negativ i de norra delarna. Befolkningstillväxten i de norra regionerna är mycket svagare än i resten av Sverige. Under perioden 1995–2004, ökade befolkningen i Sverige med 4 %, medan den sjönk med 5 % i stödområdena (Tabell 7).

Den svenska ekonomiska geografin är mycket heterogen och det finns en stor skillnad i tillväxtmönstren mellan de starkaste och de svagaste kommunerna. Kombinationen av dels en svag befolkningsutveckling och låga medellöner innebär en relativt svag köpkraft för inlandet i norra delen av Sverige. Detta i sin tur medverkar till att begränsa handel och service som många gånger är beroende av närmarknaden. I vissa områden kan detta kompenseras med många besökare och turister (exempelvis delar av fjällvärlden).

Tabell 7 – Förändringar i landsbygden i stödområde 1–3 jämfört med resten av landet

Variabler | Stödområde 1-3 | Övriga Sverige |

Befolkningsförändring 1995 – 2005 | –5% | 4% |

Förändring i antalet sysselsatta 1995 – 2004 | 1% | 10% |

Förändring i antalet sysselsatta inom jordbruk, skogsbruk, jakt, fiske 1995 – 2003 | –19% | –20% |

Förändring i bruttonationalprodukt 1995–2003 | 8% | 29% |

3.5. Effekter på miljön

Landskapets förändring uttryckt som ändringen i arealen åker- och jordbruksmark sett över de senaste åren är kanske den miljöförändring som är mest påtaglig och som är av störst betydelse för de människor som bor i de nordliga stödområdena. Betesmarken minskade under perioden 1999-2003 i stödområde 1-3 med 13 %.

Jordbruksmetoderna i stödområdena kännetecknas av mindre intensiv produktion och den viktigaste odlingsformen är vall och betesmark. Detta, i kombination med det geografiska läget, bidrar till att jordbruket har en mindre negativ miljöinverkan än jordbruksverksamheten i andra delar av landet. Den viktigaste odlingsformen är betesmark som vanligtvis kräver en begränsad användning gödnings- och bekämpningsmedel. Även klimatförhållandena främjar en mindre användning av växtskyddsmedel. En relativt hög andel av marken används för ekologisk odling, dvs. 32,6 % av den totala åkermarken.

Allmänt får man bedöma att koncentrationen till färre och större enheter, vilket också ses i stödområdena, inte alltid är till fördel för miljön. Moderna produktionssystem inom mjölkproduktion, som i högre grad förekommer på större gårdar än på mindre gårdar, bygger ofta på lägre grad av betesdrift. Betesdrift är ett viktig metod för att upprätthålla den biologiska mångfalden och det öppna landskapet.

3.6. Effekter på produktionskedjan för livsmedel

Det största problemet på den svenska jordbruksmarknaden är de höga transportkostnaderna på grund av de långa avstånden och relativt små marknader till följd av liten befolkning. Detta gäller även i ännu högre grad de norra regionerna. För att förbättra konkurrenskraften har antalet slakterier och mejerier i stödregionen minskats och produktionen har koncentrerats. Det minskade antalet livsmedelindustrianläggningar har ökat avstånden mellan gårdarna och dessa anläggningar och därigenom även transportkostnaderna.

4. Slutsatser

I denna rapport lämnas en redogörelse för de tillstånd som beviljats och de resultat som uppnåtts. Den är utarbetad på grundval av de uppgifter som de svenska myndigheterna har tillhandahållit i enlighet med artikel 143.2 i anslutningsakten. Med rapporten som grund utgörs huvuddragen av följande:

(1) Vad gäller huvuddelen av de sektorer som erhåller nordligt stöd överskreds inte de totala tillåtna produktionsnivåerna eller stödgränserna under utvärderingsperioden utom för äggproduktion (värphöns) där produktionsnivåerna samt stödnivåerna överskreds 2003, 2004 och 2005.

(2) Allmänt sett avviker jordbrukssektorns strukturutveckling inte från utvecklingen av sektorn i landet som helhet.

(3) De kontroller som medlemsstaterna gjort visar vissa avvikelser. Det bör emellertid noteras att kontrollurvalet är begränsat, vilket ökar resultatens statistiska osäkerhet. De rapporter som krävdes har lämnats till kommissionen i enlighet med bestämmelserna i anslutningsakten.

(4) Målet för systemet med nordligt stöd är att säkerställa att jordbruksverksamheten kan bibehållas i regionen. Det är svårt att verifiera om det nordliga stödet har åstadkommit detta mål eftersom det finns andra stödsystem som riktar sig till jordbruket och som tillämpas i regionen. Systemet, inbegripet utbetalningarna och de enskilda beloppen samt fastställandet av delregionerna, har aldrig granskats efter det att det infördes. Kommissionen har därför beställt en undersökning för att få en mer detaljerad bild av systemet och dess verkningar, effektivitet och relevans för dess användning under 1995-2005. Undersökningen måste också genomföras mot bakgrund av reformerna av den gemensamma jordbrukspolitiken. Resultaten av denna undersökning kommer att finnas tillgängliga under hösten 2007 och kommer att användas för att ytterligare utveckla systemet för nordligt stöd.

På grundval av de upplysningar som de svenska myndigheterna har tillhandahållit anser kommissionen att de svenska myndigheterna allmänt sett har tillämpat kommissionens beslut 2000/411/EG och kommissionens beslut 2004/291/EG om stöd till de nordliga regionerna på ett korrekt sätt.

[1] På grund av förändringar i definitionen av UJA har denna siffra minskat från tidigare rapporter. Ondast gårdar med över 2 ha inkluderas i UJA.

--------------------------------------------------