[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 3.5.2007

KOM(2007) 231 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL RÅDET, EUROPAPARLAMENTET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN, REGIONKOMMITTÉN OCH EUROPEISKA CENTRALBANKEN

– Årlig bedömning av euroområdet 2007– [SEK(2007) 550]

I. INLEDNING

1. I Berlin tidigare i år antog Europas ledare en högtidlig förklaring med anledning av 50-årsdagen av undertecknandet av Romfördraget och bekräftade på nytt sitt engagemang för ett projekt som har banat väg för fred och välstånd i Europa. Den ekonomiska integrationen har varit en viktig del i Europas framgång. Under de senaste 50 åren har de ekonomiska hindren undanröjts undan för undan, vilket har bidragit till att skapa en högre levnadsstandard, rättvisare villkor för konsumenterna, nya möjligheter för investerare och att stärka de ekonomiska och politiska banden mellan medlemsstaterna. ”Den gemensamma marknaden och euron gör oss starka”, som det står i Berlindeklarationen.

2. Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) är det mest långtgående steget hittills i den ekonomiska integrationen i Europa och den kommer att fortsätta vara en viktig drivkraft för att skapa en allt närmare sammanslutning under kommande år. För de 318 miljoner människor som använder euron varje dag är den gemensamma valutan en påtaglig symbol för européernas gemensamma framgångar och utmaningar. Sedan euron infördes 1999 har EMU skapat en hög grad av makroekonomisk stabilitet och främjat ett närmare samarbete för handel och investeringar och en djupare integrering av finansmarknaderna i euroområdet. Under den här perioden har euron blivit en viktig global valuta och används nu i stor utsträckning som ankare- eller referensvaluta i valutasystem och som officiell reservvaluta. Dessa och andra fördelar med EMU borde utgöra starka incitament för länder att införa euron.

3. Uppmuntrad av införandet av euron i Slovenien den 1 januari 2007 har även andra medlemsstater trappat upp sina förberedelser för att ansluta sig till euroområdet. Tidigare i år lämnade Cypern och Malta in en formell begäran till Europeiska kommissionen och ECB om att ta fram konvergensrapporter som ministerrådet skall använda som underlag för att avgöra om dessa medlemsstater skall få ansluta sig till euroområdet den 1 januari 2008.

4. Det finns en ökande medvetenhet om att ett medlemskap i euroområdet innebär gemensamma utmaningar och skyldigheter. Vid Europeiska rådets vårmöte i år antog EU:s ledare i samband med sin årliga bedömning av den förnyade Lissabonstrategin en rad nya särskilda rekommendationer för euroområdet inom ramen för de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning. I rekommendationerna betonas behovet av att bedriva en försiktig finanspolitik, förbättra de offentliga finansernas kvalitet och öka flexibiliteten på marknaderna för varor och tjänster. I rekommendationerna efterlyses även en bättre anpassning av löne- och produktivitetsutvecklingen och en snabbare integrering av finansmarknaderna.

5. I den årliga bedömningen av euroområdet, kompletterad med den årliga rapporten om euroområdet, lägger kommissionen fram sin uppfattning om hur länderna i euroområdet kan hantera gemensamma skyldigheter och utmaningar. De är även avsedda att bidra till en mer upplyst debatt om euroområdets ekonomiska resultat och om hur EMU fungerar. Årets bedömning av euroområdet är även ett bidrag till Europeiska kommissionens dialog med Europaparlamentet om den ekonomiska politiken i euroområdet.

II. EUROOMRÅDETS EKONOMISKA ÅTERHÄMTNING

6. Sedan förra årets bedömning av euroområdet har ekonomin i euroområdet uppvisat allt fler styrketecken. Tillväxten i euroområdet var 2,7 procent förra året, den högsta tillväxten sedan år 2000, och en bra bit över ett långsiktigt genomsnitt. Sysselsättningstillväxten i euroområdet ökade med runt 1,5 procent under 2006, vilket innebar en ökning med nästan två miljoner nya arbetstillfällen. Inflationen låg kvar på runt 2 procent under 2006 men den minskade mot slutet av året till följd av sjunkande energipriser.

7. Euroområdets goda tillväxt beror till viss del på den nuvarande konjunkturuppgången men den kan också tyda på att strukturella reformer börjar ge resultat. Det finns tecken på en ökad återhämtningsförmåga vid globala störningar. Den senaste tidens tillväxt har särskilt påverkat sysselsättningen. I december 2006 föll arbetslösheten till 7,5 procent, den lägsta nivån på femton år. Arbetsproduktivitetstillväxten i euroområdet ökade i genomsnitt med 1 procent under 2006. Detta kan jämföras med en genomsnittlig ökning på 0,7 procent under det förra årtiondet och en lång rad faktorer tyder på att återhämtningen inte bara beror på konjunktursvängningarna. På det stora hela pekar denna utveckling på att medlemsstaternas insatser för att bland annat öka sysselsättningsgraden, främja forskning, utveckling och innovation, utveckla humankapitalet och skapa ett mer attraktivt och konkurrenskraftigt företagsklimat har gett resultat. Utvecklingen visar även på fördelarna med en makroekonomisk ram som syftar till att öka stabilitet och visshet om de ekonomiska utsikterna på medellång sikt.

8. Den inhemska efterfrågan är en viktig drivkraft för den ekonomiska tillväxten i euroområdet. Detta återspeglas i att investeringarna fortsätter att öka och att hushållens utgifter åter börjar stiga, vilket till viss del beror på ett ökat konsumentförtroende och en stark sysselsättningsutveckling inom euroområdet. Exporten i euroområdet bidrog även till ökad tillväxt trots ett mindre gynnsamt konjunkturläge i vissa av områdets viktigaste handelspartner och en förstärkning av euron.

9. Utsikterna för fortsatt ekonomisk tillväxt i euroområdet ser mer lovande ut 2007 än de har gjort på många år. Den inhemska efterfrågan förväntas bibehålla sin relativt starka utveckling och investeringarna gynnas av fortsatt goda finansiella villkor, förbättrade balansräkningar bland företage, behov av ersättningsinvesteringar, produktivitetsvinster och goda vinstutsikter. Den globala ekonomiska tillväxten förväntas mattas något men det finns goda förutsättningar för att euroområdets export fortsätter att vara stark.

10. Som alltid kan det finnas ekonomiska överraskningar runt hörnet. Några av de faktorer som kan leda till lägre tillväxt än väntat i euroområdet är okontrollerade korrigeringar av globala obalanser, oro på valutamarknaden och den geopolitiska utvecklingen. Omvänt kan en bättre utveckling av arbetsmarknaden och lindrigare effekter än förväntat av den pågående budgetkonsolideringen leda till en högre tillväxt än förväntat.

III. ÅTERSTÄLLA DEN MAKROEKONOMISKA ORDNINGEN

11. Det krävs en god makroekonomisk politik för att återhämtningen av euroområdets ekonomi skall hålla i sig. Sedan december 2005 har Europeiska centralbanken trappat ned de stimulansåtgärder som vidtagits under senare år, mot bakgrund av att de risker som finns mot uppfyllande av prisstabiliteten på medellång sikt. Dessutom måste lönesättning i euroområdets medlemsstater ta erforderlig hänsyn till prisstabilitet, produktivitetstutveckling på medellång sikt och skillnader i kompetens och lokala arbetsmarknadsförhållanden. Lönerna i euroområdet fortsatte att stiga måttligt under 2006, trots prisutvecklingen och den starka produktivitets- och sysselsättningstillväxten. Även om det fortfarande finns väsentliga skillnader mellan de olika länderna tycks den totala löneökningen i euroområdet ha dämpats sedan 1990-talet, vilket därmed minskar risken för återverkningar från tidigare oljeprisökningar. När det gäller finanspolitiken är det mycket viktigt att medlemsstaterna tar tillfället i akt och använder den ekonomiska uppgången för att fullfölja budgetkonsolideringen före årtiondets slut. En sådan budgetkonsolidering skulle även förbättra euroområdets totala finans- och penningpolitik.

12. Medlemsstaterna i euroområdet har gjort en gemensam insats för att korrigera alltför stora budgetunderskott. Den 30 januari 2007 beslutade rådet att lägga ned förfarandet med Frankrikes alltför stora underskott eftersom dess underskott höll sig under 3 procent även under 2006. I Tyskland har den ekonomiska återhämtningen bidragit till att få ned budgetunderskottet under 3 procent av BNP ett år tidigare än beräknat. I Grekland har det gjorts en stor korrigering under 2006 som medfört att budgetunderskottet är oförändrat på 2,6 procent. Portugal och Italien har också redovisat en väsentlig strukturell förbättring under 2006, vilket i Italiens fall beror på effekter av engångsåtgärder. För euroområdet som helhet har de anpassningar som gjorts blivit bättre genom att man i mindre utsträckning har förlitat sig på engångsåtgärder och genom att de offentliga utgifterna har minskat. På det hela taget har kombinationen av konsolideringsåtgärder, främst i länder med alltför stora underskott, och en förbättrad ekonomisk utveckling, vilket har lett till avsevärt högre intäkter än beräknat, minskat euroområdets budgetunderskott till 1,6 procent av BNP under 2006, jämfört med 2,5 procent av BNP 2005.

13. Medlemsstaterna, särskilt de som håller på att korrigera sina alltför stora underskott, måste påskynda budgetkonsolideringen för att uppnå de medelfristiga budgetmålen. Vissa medlemsstater planerade liten eller ingen förbättring i det strukturella saldot i 2006 års stabilitetsprogram, trots att det enligt stabilitets- och tillväxtpakten krävs en budgetkonsolidering som överstiger referensvärdet på 0,5 procent av BNP i goda tider. Till exempel planerar Frankrike i sitt program att endast förbättra det strukturella saldot med 0,3 procentenheter av BNP under 2007. Tyskland planerar i sitt stabilitetsprogram inga förbättringar av det strukturella saldot under 2008, trots att det förutspås goda tider. Vissa av länderna i euroområdet som har uppnått sina medelfristiga mål riskerar en procyklisk finanspolitik 2007, särskilt i Nederländerna där man i år räknar med en väsentlig försämring trots att det förutspås goda tider. Situationen kräver nya insatser: Medlemsstater som inte lyckas göra tillräckliga framsteg, trots en gynnsam tillväxt, kanske inte kan uppnå en tillräcklig säkerhetsmarginal för att inte överstiga tröskelvärdet för underskott på 3 procent av BNP om och när den ekonomiska tillväxten mattas av, vilket i så fall skulle innebära en upprepning av policymisstagen i slutet av 1990-talet. Samtidigt bör man undvika att det åter uppstår strukturella underskott i länder som redan är i balans eller har överskott.

14. Den 20 april 2007 antog Eurogruppen riktlinjer för finanspolitiken i euroområdets medlemsstater. De påminde då om åtagandet att aktivt konsolidera de offentliga finanserna i goda tider och använda oväntade extra intäkter till att minska underskott och skulder. I syfte att förbättra samordningen av finanspolitiken diskuterade finansministrarna i euroområdet den nationella budgetutvecklingen under 2007 och den preliminära policyutsikten för 2008 och dess konsekvens för euroområdet. För det första åtog de sig att bygga vidare på 2006 års budgetresultat som varit bättre än väntat och att sätta upp ambitiösare budgetmål än i 2006 års stabilitetsprogram. För det andra kom de överens om att genomföra budgetarna för 2007 som planerat, undvika att överskrida budgeten och att använda oväntade extra intäkter till att minska statens underskott och skulder. För det tredje enades de om att noggrant utforma de finanspolitiska planerna för 2008 för att påskynda anpassningen till de medelfristiga budgetmålen för de medlemsstater som inte har uppnått dem, och för att undvika att underblåsa de makroekonomiska obalanserna för dem som har uppnått målen.

15. Euroområdets starka tillväxt innebär ett gyllene tillfälle för alla länder i euroområdet att få ordning på statsfinanserna. På intäktssidan finns det starka ekonomiska argument för att använda oväntade intäkter – det vill säga från en oväntat hög ekonomisk tillväxt – för att minska den offentliga upplåningen. På utgiftssidan visar erfarenheten i en del medlemsstater att en minskning av de statliga utgifterna är en mer hållbar strategi för att reducera underskottet. När medlemsstaterna med hjälp av stabilitets- och tillväxtpakten har lyckats få ned de alltför stora underskotten skall de med hjälp av paktens förebyggande del försöka eliminera underskotten helt och hållet för att kunna ta itu med de förestående utmaningarna. De flesta länderna i euroområdet skulle genom att följa Eurogruppens finanspolitiska riktlinjer kunna uppnå sina medelfristiga budgetmål 2008 eller 2009 och alla borde sikta på att uppnå dem senast 2010.

16. Genom att se till att ha sunda offentliga finanser kan euroområdets medlemsstater lättare ta itu med de ekonomiska konsekvenserna av en åldrande befolkning. De dramatiska förändringarna i den europeiska befolkningens demografiska struktur innebär att beroendekvoten i flertalet medlemsstater beräknas att öka från 25 procent till över 50 procent 2050. En del av dem har redan gjort viktiga insatser för att ta itu med denna utmaning. Om de nödvändiga åtgärderna inte vidtas snart kommer åldrandet att ha betydande budgetkonsekvenser i flera länder i euroområdet. Åldersrelaterade offentliga utgifter i euroområdet, däribland kostnader för pensioner, vård och långvård, beräknas stiga med i genomsnitt runt 4 procent av BNP fram till 2050 om politiken inte ändras. Detta visar att alla medlemsstater behöver uppnå och upprätthålla sunda offentliga finanser på lång sikt för att avsevärt kunna minska skuldkvoten och hålla tillbaka de ökade utgifter som beräknas följa. Detta är särskilt akut i medlemsstater som Grekland och Portugal som löper risk att drabbas av tvåsiffriga ökningar i de åldersrelaterade offentliga utgifterna under de kommande årtiondena.

17. För att kunna bevara hållbarheten i de offentliga finanserna i euroområdet på lång sikt krävs en tredelad politisk strategi. Som redan konstaterats bör medlemsstaterna för det första trappa upp sina insatser för att konsolidera de offentliga finanserna och uppnå de medelfristiga budgetmålen i stabilitets- och tillväxtpakten. För det andra kommer fler strukturreformer inom ramen för Lissabonstrategin att bidra till en högre produktivitetstillväxt och fler nya arbetstillfällen, vilket därmed kommer att motverka de ekonomiska konsekvenserna av en åldrande befolkning. För det tredje kan man förbättra de offentliga finanserna på lång sikt genom att reformera pensionssystemen och sjukvården och genom att investera i förbättringar av folkhälsan.

18. Det är även viktigt att garantera de offentliga finansernas kvalitet, vilket konstateras i medlemsstaternas nationella reformprogram och EU:s integrerade riktlinjer för tillväxt och sysselsättning. En viktig utmaning för medlemsstaterna är att uppnå budgetmålen och samtidigt se till att skatte- och utgiftssystemen leder till en effektiv fördelning av resurser. Genom att anpassa skattestrukturerna och inrikta de offentliga utgifterna på områden såsom utbildning eller forskning och utveckling kan produktivitetstillväxten och tillväxtpotentialen ökas samtidigt som viktiga sociala och ekonomiska fördelar skapas i form av innovationer och förstärkt humankapital. En sådan politik kan även bidra till att öka hållbarheten i medlemsstaternas offentliga finanser och förbättra de sociala modellerna i euroområdet.

19. Politiska åtaganden om sunda offentliga finanser bör återspeglas i nationella budgetregler och budgetinstitutioner. Forskning visar att medlemsstater med väl utformade numeriska regler för utgifter och intäkter i regel har bättre kontroll över den offentliga upplåningen. Såsom diskuteras i årets rapport om euroområdet bör medlemsstaterna vid utformandet av dessa regler ta noga hänsyn till reglernas tillämpningsområde och finanspolitikens stabiliserande funktion. Effektiva finansinstitutioner på nationell nivå är också av betydelse. Till exempel kan parlamentariska budgetutskott stödja en sund finanspolitik och på så sätt stärka de förebyggande inslagen i stabilitets- och tillväxtpakten.

IV. TRYGGA EN HÅLLBAR EKONOMISK TILLVÄXT

20. Samtidigt som euroområdet skördar frukterna av Lissabonstrategin måste euroområdet även skapa förutsättning för ytterligare strukturella reformer. Vid Europeiska rådets vårmöte i år antog EU:s ledare särskilda rekommendationer för euroområdet och betonade att Lissabonagendan för ekonomisk reform är oerhört viktig för att främja tillväxt och sysselsättning i samtliga 27 medlemsstater. Den har dock ytterligare en dimension för de länder som har den gemensamma valutan . För det första kommer ekonomiska reformer att minska inflationsproblemen i euroområdet och bidra till att vidmakthålla den ekonomiska återhämtningen. Dessutom är det mycket viktigt med välfungerande marknader för produkter, arbetskraft och kapital för att se till att landspecifika ekonomiska störningar i EMU korrigeras på ett smidigt sätt.

21. Vissa länder i euroområdet anpassar sig långsamt till landspecifika störningar vilket tyder på att det krävs mer långtgående ekonomiska reformer. Enligt en omfattande studie som Europeiska kommissionen har låtit göra anpassar sig vissa medlemsstater alltför långsamt till landspecifika händelser, även om processen med att stärka konkurrenskraften i euroområdet är dynamiskt stabil. Denna långsamma förbättring av konkurrenskraften har bidragit till att det fortfarande råder skillnader i tillväxt och inflation mellan olika länder i euroområdet, vilket ökar kostnaderna för den politiska passiviteten på nationell nivå.

22. Den inre marknaden är oumbärlig, både för EU:s ekonomiska välstånd och för ett välfungerande EMU. En dynamisk och mogen inre marknad kan potentiellt uppmuntra en konvergering av de nationella konjunkturcyklerna och göra att priser och löner anpassar sig snabbare vid ekonomiska chocker. En av de viktigaste frågorna både för euroområdet och EU:s medlemsstater är att se till att den inre marknaden är rustad för 2000-talets möjligheter och utmaningar. När Europeiska enhetsakten trädde i kraft för 20 år sedan var den relativt homogena europeiska ekonomin väldigt beroende av masstillverkningen av standardprodukter. I dagens värld av globalisering, ny teknik och EU-utvidgning är den alltmer heterogena europeiska ekonomin alltmer beroende av kunskaps- och tjänstesektorerna med mer differentierade produkter.

23. På begäran av EU:s ledare har Europeiska kommissionen tagit fram ett visionsdokument i vilket kommissionen efterlyser att den inre marknaden anpassas till den nya verkligheten [1] . Kontentan i kommissionens argument är att det krävs mer än åtgärder mot gränsöverskridande juridiska affärshinder för att den inre marknaden skall ge fler påtagliga fördelar för Europas medborgare, företagare, arbetstagare och konsumenter. Dagens politik för att fördjupa den inre marknaden måste vara mer resultatorienterad, effektiv och globalt inriktad. Kommissionen kommer att till hösten lägga fram en fullständig översyn av den inre marknaden med konkreta förslag på politiska åtgärder.

24. När det gäller finansmarknaderna bör euroområdet gå i bräschen och utnyttja eurointroduktionens positiva drivkraft för att öka integrationstakten på EU-nivå. Länderna i euroområdet har ett särskilt behov av finansiell integration för att skapa bättre förutsättningar för tillväxt och underlätta anpassningen vid ekonomiska chocker. De medlemsstater som har den gemensamma valutan drar redan fördel av de väl integrerade marknaderna för derivat, företagsobligationer- och penningmarknadsinstrument. Projektet med att inrätta det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) innebär även att konsumenter, företag och andra ekonomiska aktörer kommer att kunna göra och ta emot betalningar i euro, både mellan och inom nationsgränserna, enligt samma grundläggande villkor och med samma rättigheter och skyldigheter, oavsett var de befinner sig. Ytterligare integration skulle skapa fler möjligheter för gränsöverskridande riskdelning och främja en effektivare fördelning av resurser i hela området. Några av de områden där framsteg fordras är gränsöverskridande avvecklings- och betalningstransaktioner, marknaderna för statsobligationer och växlar denominerade i euro – som fortfarande är segementerade på emittentsidan– samt hypoteksmarknaderna på såväl företags- och institutionsmarknaderna - (dvs. finansiering) som på hushållsnivå.

25. Kommissionens vitbok om policy för finansiella tjänster 2005–2010 innehåller en handlingsplan för ytterligare integrering av finansmarknaderna i EU och euroområdet. Det är mycket viktigt med ett punktligt och samordnat genomförande och en sträng tillämpning av de olika lagstiftningsåtgärderna i EU:s handlingsplan för finansiella tjänster på medlemsstatsnivå. Det finns även behov av löpande samråd, utvärdering i efterhand av EU:s policy och regler samt konsekvensanalyser av nya förslag. Förutom dessa åtgärder krävs det även ytterligare insatser, bland annat för att se till att EU:s tillsynsarrangemang är väl anpassade till en integrerad europeisk finansmarknad när det gäller effektivitet och stabilitet.

26. Reformerna av arbetsmarknaden börjar ge resultat i form av sysselsättning och deltagande men det finns mer att göra för att anpassa de relativa lönerna mellan olika sektorer, främja sysselsättningen och underlätta den sektoriella och geografiska rörligheten. Reformer för att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden, ökad global konkurrens, minskad oljeanvändning i produktionen och eurons starka växelkurs är några av de faktorer som kan ha förändrat lönebildningen i euroområdet. Trots denna utveckling är det mycket viktigt med en återhållsam löneutveckling, bland annat för att förlänga den ekonomiska återhämtningen, förankra inflationsförväntningarna och främja en anpassning av konkurrenskraften.

27. Länderna i euroområdet har även gjort framsteg när det gäller reformer av produktmarknaderna men konkurrens, innovation och dynamik behöver ökas ytterligare. Antagandet av tjänstedirektivet i december 2006 var en stor framgång. En av de allra viktigaste frågorna är att se till att det genomförs snabbt, och euroområdet skulle gagnas av samordnade insatser för att uppnå detta mål. Kommissionen konstaterade i sin bedömning av medlemsstaternas nationella reformprogram för tillväxt och sysselsättning att alla länderna i euroområdet har vidtagit åtgärder för att främja bättre lagstiftning och uppmuntra såväl forskning och utveckling som spridningen av innovationer, men den efterlyste ambitiösare åtgärder för att ta itu med den låga produktiviteten i tjänstesektorn. Genom att vidta ytterligare åtgärder för att öka konkurrensen, bland annat genom att bättre utnyttja möjligheterna med offentlig upphandling, och att förbättra företagsklimatet (t.ex. tillgång till finansiering, restriktiv lagstiftning om anställningsskydd), kan konsumenterna dra större nytta av produktivitetsvinster och de företag som går bäst i euroområdet kan växa snabbt. Innovation är ett annat område där det fordras mer insatser. Det krävs en riktigt konkurrenskraftig inre marknad för tjänster och en inre marknad för innovationer för att möta utmaningarna i de högteknologiska sektorerna och ta itu med det bestående innovationsunderskottet. För närvarande saknas ett tydligare och effektivare system för immateriella rättigheter och det europeiska området för forskningsverksamhet är fortfarande alltför splittrat.

28. Efter kommissionens förslag om att inrätta en ny energipolitik för Europa kom EU:s ledare vid Europeiska rådets vårmöte i år överens om mål för att bekämpa klimatförändringen och främja en tryggad energiförsörjning och konkurrenskraft. Dessa mål kommer bland annat att förstärkas genom ytterligare åtgärder för att skapa en verklig inre marknad för energi och gas och ta fram en gemensam extern politik till stöd för energipolitiken. Samtidigt som EU:s nya energipolitik är oerhört viktig för alla EU:s medlemsstater är den också relevant för euroområdet när det gäller konsekvenserna för bland annat bytesbalansen och prisutvecklingen.

V. ÖKAT GLOBALT ÖMSESIDIGT BEROENDE

29. Euroområdet är en del av en alltmer ömsesidigt beroende global ekonomi. En betydande utveckling under 2006 var att euron steg i värde jämfört med de främsta handelspartnerna. Euron apprecierade under året med runt 11 procent mot den amerikanska dollarn och med runt 12,5 procent mot den japanska yenen. Denna starka utveckling har fortsatt under de första månaderna 2007, vilket innebär att euroområdets effektiva valutakurs ligger strax över dess långfristiga nivå. Valutakurser bör återspegla grundläggande ekonomiska faktorer och en alltför stor volatilitet och okontrollerade valutakursfluktuationer är ogynnsamma för den ekonomiska tillväxten. I tillväxtekonomier med stora och växande överskott i bytesbalansen, i synnerhet Kina, är det önskvärt att de effektiva växelkurserna fluktuerar så att nödvändiga anpassningar sker.

30. Ökande globala obalanser är en varningssignal för den globala ekonomin. Förenta staternas underskott i bytesbalansen ökade till 857 miljarder dollar för hela året, det största någonsin. I Japan, i tillväxtekonomier i Asien och i oljeexporterande länder i Mellanöstern fortsatte överskotten i bytesbalansen att öka. Kinas samlade bytesbalansöverskott ökade till 238,5 miljarder US-dollar, vilket slår 2005 års rekord. Även om euroområdet har en någorlunda balanserad bytesbalans kommer Europa inte att vara immunt mot effekterna av en okontrollerad justering av de globala obalanserna. De globala obalanserna är fortfarande en viktig utmaning och även om det finns vissa tecken på att de håller på att stabiliseras till följd av en viss anpassning av den inhemska efterfrågetillväxten är det fortfarande en prioriterad fråga att se till att de korrigeras på ett kontrollerat sätt. Detta kommer att vara viktigt för att undvika potentiella hot mot den ekonomiska stabiliteten och för att minimera risken för protektionistiska reaktioner.

31. Det råder nu ett brett samförstånd bland beslutsfattare om hur problemet med de globala obalanserna skall hanteras. Detta har blivit resultatet av det multilaterala samrådsförfarandet som IMF lanserade i april 2006, i vilket euroområdet aktivt har deltagit tillsammans med fyra andra stora globala aktörer. Samrådsförfarandet om globala obalanser har gett positiva resultat och IMF bör fortsätta att övervaka utvecklingen. Huvuddeltagarna har kommit överens om att genomföra följande åtgärder: i) ökat nationellt sparande i Förenta staterna med åtgärder för att minska budgetunderskottet och främja det privata sparandet, ii) ytterligare strukturreformer i Japan, däribland budgetkonsolidering, iii) ökad växelkursflexibilitet i ett antal asiatiska tillväxtekonomier med överskott, i synnerhet Kina, iv) effektivt hantering av större oljeintäkter i oljeexporterande länder och v) genomföra strukturella reformer för att bibehålla tillväxtpotentialen och öka den inhemska efterfrågan i euroområdet . Euroområdet visar sitt stöd för att driva fram ytterligare strukturreformer. Det viktigaste är nu att de övriga berörda aktörerna genomför den överenskomna politiska agendan i tid enligt IMF:s multilaterala och bilaterala samråd.

VI. EN STARK RÖST PÅ DEN GLOBALA ARENAN

32. Sedan förra årets bedömning av euroområdet har det vidtagits ett flertal åtgärder för att förbättra euroområdets externa representation. EU:s finansministrar har bett medlemsstaternas representanter i IMF:s styrelse att välja en ordförande för en längre period. De har enats om detaljerna i dessa rekommendationer men har ännu inte genomfört dem. De kom även överens om att tillsätta en tjänsteman från kommissionen till posten som euroområdets representant i IMF:s styrelse men inte heller detta har genomförts ännu. Dessutom har EU och medlemsstaterna kommit överens om att stödja kommissionens deltagande i G7 på alla punkter inom dess ansvarsområde. Euroområdets representanter, inklusive kommissionen, har även deltagit i alla faser av IMF:s multilaterala samråd förra året och euroområdet har utarbetat gemensamma ståndpunkter och referensramar inför mötena i G7 och i Internationella monetära och finansiella kommittén (IMFC).

33. Det krävs ytterligare åtgärder innan euroområdets externa representation motsvarar dess ökande betydelse i den globala ekonomin. Med en starkare extern representation skulle euroområdet även kunna vara ledande i frågor inom dess behörighetsområde, såsom globala obalanser. Samtidigt som det bästa alternativet för att representera euroområdet i de viktigaste internationella ekonomiska forumen fortfarande är att inrätta en gemensam post för euroområdet finns det hinder i vägen för att uppnå detta på kort sikt, delvis på grund av oenighet i medlemsstaterna. Kommissionen kommer att bygga vidare på meddelandet ”Europa i världen” och fortsätta att aktivt bidra till att ta fram gemensamma ståndpunkter i den mycket viktiga frågan om extern representation.

34. Den globala styrningen måste även ta större hänsyn till tillväxtekonomierna och de minst utvecklade länderna. Detta återspeglades i det reformpaket om kvoter och inflytande som antogs vid IMF:s årsmöte i Singapore i september 2006, vilket ledde till utökade kvoter för Kina och andra tillväxtekonomier. Diskussionen fortsätter nu i IMF och Världsbanken om ytterligare reformer och representation. Tillsammans med Euroområdets ambition att ha en gemensam röst kommer det ekonomiska uppsvinget i de viktigaste tillväxtekonomierna troligtvis att medföra kraftiga förändringar av det internationella finansiella systemet.

35. Euroområdet utvecklar ett närmare samarbete kring makroekonomi och lagstiftning både med nya och gamla samarbetspartner. Europeiska kommissionens årliga dialog med det kinesiska finansministeriet om makroekonomi och lagstiftning kompletterades av en ny dialog med Kinas nationella utvecklings- och reformkommission. De ordinarie dialogerna med Japan fortsatte och det hölls en ny dialog med den ryska regeringen 2006 om den makroekonomiska och finansiella lagstiftningen, vilket återspeglar Rysslands ökande betydelse som strategisk partner för EU. En ny ordinarie makroekonomisk dialog mellan Indien och EU planeras också att inledas i år. Nya makroekonomiska dialoger med Brasilien och Sydafrika undersöks också med hänsyn till ländernas roll i sina respektive regioner och till deras strategiska partnerskap med EU och euroområdet.

VII. FRÄMJA ETT EFFEKTIVT OCH LEGITIMT BESLUTSFATTANDE

36. Länderna i euroområdet behöver ett effektivt system för gemensam styrning för att möta de gemensamma ekonomiska utmaningarna. Här spelar Eurogruppen en allt viktigare roll för att försöka få länderna i euroområdet att komma överens när det gäller gemensamma politiska utmaningar. Under de senaste tolv månaderna har Eurogruppen med kommissionens hjälp försökt att fördjupa samförståndet kring strukturreformernas utmaningar och andra frågor som berör euroområdet, vilket betonas i rekommendationerna för euroområdet inom ramen för de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning. Det har gjorts vissa framsteg med att förbättra samordningen av den ekonomiska politiken. Man har till exempel antagit offentliga riktlinjer för budgetpolitiken och ägnat större uppmärksamhet åt sammastämmighet mellan makroekonomisk politik och strukturella reformer. Nu borde målet vara att omsätta detta samförstånd i en gemensam politik för att möta utmaningarna och maximera fördelarna med den gemensamma valutan. Om medlemsstaterna var mer benägna att ta till gemensamma lösningar skulle det kanske kunna underlätta de politiska diskussionerna.

37. Det är viktigt att beslutsfattandet i euroområdet är effektivt men även att det är legitimt. Med hänsyn till detta mål är Europeiska kommissionen beredd att delta i, och bidra till, Europaparlamentets föreslagna dialog om de största utmaningarna för euroområdets ekonomi. Den årliga rapporten om euroområdet bidrar till detta samförstånd genom en analys av det ekonomiska läget i euroområdet, den makroekonomiska politikens utveckling, de strukturella reformutmaningarna och EMU:s externa dimension.

38. Allteftersom EMU:s tioårsjubileum närmar sig kommer Europeiska kommissionen att ägna alltmer uppmärksamhet åt att utvärdera hur EMU fungerar och att försöka identifiera hur euroområdets ekonomiska potential kan maximeras. Här finns det en rad relevanta frågor, bland annat om hur väl rustat euroområdets ekonomiska styrning är för att möta rådande och framtida utmaningar och huruvida beslutsfattarna på europeisk och nationell nivå kan göra mer för att skapa en blandning av politiska åtgärder som bidrar till högre tillväxt och sysselsättning.

VIII. SLUTSATS

39. Beslutsfattarna bör tillvarata euroområdets förnyade ekonomiska kraft för att trygga sunda offentliga finanser och driva igenom ytterligare strukturreformer. I årets bedömning av euroområdet har deför närvarande främsta utmaningar i euroområdet tagits upp. På det finanspolitiska området måste medlemsstaterna stå emot frestelsen att införa lättnader i finanspolitiken och trappa upp insatserna för att uppnå och upprätthålla de medelfristiga budgetmålen samt förbättra de offentliga finansernas struktur och kvalitet. Genomförandet av Eurogruppens nya finanspolitiska riktlinjer i praktiken kommer att vara mycket viktigt för att fullborda konsolideringen för hela euroområdet, ytterligare stärka de budgetansvariga myndigheternas trovärdighet och stödja avvägningen mellan finans- och penningpolitik. På det strukturella området drar medlemsstaterna nytta av tidigare politik, men det krävs ytterligare reformer för att få EMU att fungera smidigare och öka levnadsstandarden på lång sikt. På global nivå har euroområdet under det senaste året vidtagit åtgärder för att stärka dess externa representation i internationella institutioner och forum och utveckla den makroekonomiska dialogen med strategiska ekonomiska partner, även i syfte att ta itu med globala obalanser. Det kommer dock att krävas ytterligare åtgärder innan euroområdet verkligen har en gemensam röst i internationella ekonomiska frågor.

[1] ”En inre marknad för medborgarna”, meddelande från kommissionen till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén, delrapport till Europeiska rådets vårmöte 2007, Bryssel 21.2.2007, KOM(2007) 60 slutlig.