[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 30.4.2007

KOM(2007) 226 slutlig

GRÖNBOK

om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden

(framlagt av kommissionen)

GRÖNBOK

om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden

(Text av betydelse för EES)

SAMMANFATTNING

Kommissionen arbetar för närvarande med en översyn av den inre marknaden för att se till att politiken är anpassad för 2000-talet. I delrapporten till Europeiska rådets vårmöte beskrivs den nya metoden för att använda instrumenten för den inre marknaden och fokus ligger på att öka konsumenternas välfärd[1]. Kommissionens slutrapport kommer att läggas fram under hösten 2007 och den kommer att innehålla förslag till konkreta åtgärder för att förbättra medborgarnas villkor. Finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är en viktig del i denna översyn.

Finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är en viktig del i EU-medborgarnas vardag. Trots de senaste årens stora framsteg när det gäller att skapa en inre marknad för finansiella tjänster visar undersökningar att integrationen av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag ännu inte har nått sin fulla potential och att konkurrensen verkar vara bristfällig inom vissa områden.

Denna grönbok bygger på kommissionens vitbok om finansiella tjänster 2005–2010[2], resultatet av kommissionens branschutredning om banktjänster till privatpersoner och mindre företag[3] och deltidsrapporten om företagsförsäkringar[4], och syftar till att förbättra och fördjupa vår förståelse av de problem som konsumenter och näringsliv stöter på i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och företag, och att fastställa omfattningen av och hindren för ytterligare initiativ inom detta område. De enskilda resultaten av detta samråd, bland annat tänkbara sätt att förbättra marknaderna för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, kommer att införlivas i slutrapporten om översynen av den inre marknaden, och offentliggöras i höst.

I grönboken beskrivs de övergripande målen för kommissionens politik i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, de åtgärder som krävs för att låta användarna ta del av fördelarna med en integrerad finansiell marknad i EU beskrivs mer ingående, och intressenterna uppmanas att lämna synpunkter på inriktningen.

Kommissionen anser att integrationen i EU-marknaderna för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag kan förbättras ytterligare genom följande åtgärder:

- Åstadkomma påtagliga fördelar för konsumenterna genom att se till att öppna marknader med lämplig reglering och stark konkurrens levererar produkter som uppfyller konsumenternas behov, erbjuder valmöjligheter, värde och kvalitet.

- Öka konsumenternas förtroende genom att se till att de har ett ordentligt skydd när så krävs, och att leverantörerna är finansiellt tillförlitliga och pålitliga.

- Stärka konsumenterna så att de kan fatta rätt beslut för sina finansiella omständigheter. Detta bygger på flera delar, bland annat förmåga att förstå finansiell information, lämplig information i rätt tid, rådgivning av hög kvalitet, samt rättvisa konkurrensvillkor mellan produkter som bedöms ha liknande egenskaper. Starka konsumenter kan känna större självförtroende när de söker efter de bästa villkoren för att uppfylla sina behov, oavsett var leverantören av finansiella tjänster är etablerad.

Samtidigt som det pågår eller kommer att tas initiativ på EU-nivå inom vissa områden, t.ex. investeringsfonder, betalningar, försäkringar, hypotekslån, bankkonton och lånemäklare, befinner sig arbetet inom andra områden, t.ex. pensionssparande och förmåga att förstå finansiell information, i ett mer preliminärt skede.

Kommissionen anser att det krävs ständig uppmärksamhet för att se till att medborgarna kan ta del av fördelarna med en inre marknad. Kommissionen kommer att driva denna strategi på ett öppet och allomfattande sätt för att identifiera och lösa problem, ta hänsyn till samtliga politiska instrument och när så är lämpligt vidta riktade åtgärder.

Kommissionen välkomnar allmänna kommentarer och synpunkter på innehållet i denna grönbok från intressenterna, samt svar på frågorna i grönboken. Svar bör skickas senast den 16 juli 2007 till markt-retail-consultation@ec.europa.eu. Svaren kommer att läggas ut på kommissionens webbplats – såvida ingen uttrycklig begäran om motsatsen görs.

1. INLEDNING

1. Kommissionen arbetar för närvarande med en översyn av den inre marknaden för att se till att politiken är anpassad för 2000-talet. I delrapporten till Europeiska rådets vårmöte beskrivs den nya metoden för att använda instrumenten för den inre marknaden och fokus ligger på att öka konsumenternas välfärd[5]. Kommissionens slutrapport kommer att läggas fram under hösten 2007 och den kommer att innehålla förslag till konkreta åtgärder för att förbättra medborgarnas villkor. Finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är en viktig del i denna översyn.

2. Denna grönbok bygger på kommissionens vitbok om finansiella tjänster 2005–2010[6], resultatet av kommissionens branschutredning om banktjänster till privatpersoner och mindre företag[7] och deltidsrapporten om företagsförsäkringar[8], och syftar till att förbättra och fördjupa vår förståelse av de problem som konsumenter och näringsliv stöter på i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och företag, och att fastställa omfattningen av och hindren för ytterligare initiativ inom detta område. Resultatet av detta samråd kommer att införlivas i översynen av den inre marknaden och offentliggöras i höst.

3. I grönboken beskrivs de övergripande målen för kommissionens politik i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, de åtgärder som krävs för att låta användarna ta del av fördelarna med en integrerad finansiell marknad i EU beskrivs mer ingående, och intressenterna uppmanas att lämna synpunkter på inriktningen.

2. SAMMANHANG

4. Med finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag avses i denna grönbok tjänster som privatkonton, betalningar, personliga lån, hypotekslån, sparkonton, pensions-, investerings och försäkringsprodukter, som erbjuds enskilda kunder inklusive icke professionella investerare. Dessa är nödvändiga i EU-medborgarnas vardag eftersom de gör det möjligt för dem att delta fullt ut i ekonomin, planera långsiktigt och skydda sig mot oförutsedda händelser. Det handlar om stora finansiella åtaganden. Bostadslån är den största finansiella risk man tar i sitt liv för de flesta EU-medborgarna, och de utestående hypotekslånen uppgår till nästan 50 procent av BNP i EU[9]. Mellan 4 procent och 23 procent av hushållens finansiella tillgångar i EU utgörs av investeringsfonder i de olika medlemsstaterna[10].

5. Finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är viktiga i makroekonomiska termer. Banktjänster till privatpersoner och mindre företag (mer än hälften av den totala bankverksamheten) genererar 2 procent av EU:s BNP årligen i bruttointäkter[11]. En åldrande befolkning innebär ökande tryck på de offentliga finanserna, vilket ökar det potentiella behovet av fler privata och arbetsbaserade pensions- och sjukvårdsförsäkringar. Detta bidrar till att förklara den växande ekonomiska betydelsen av sektorerna för pensions-, försäkrings- och investeringsfonder. Vid utgången av 2004 uppgick investeringar av direktförsäkrare till 6 biljoner euro och privata pensionsfonder i EU förvaltade 2,5 biljoner euro i tillgångar[12]. Fondföretagens fonder kapitaliseras till över 5,7 biljoner euro, dvs. mer än 50 procent av EU:s BNP[13]. Enbart livförsäkringspremierna motsvarar 5 procent av EU:s BNP[14].

6. Arbetet med att skapa en inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag har gjort stora framsteg. Ett ramverk har inrättats för att garantera den finansiella tillförlitligheten och integriteten hos EU:s leverantörer av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag i fråga om bank-, försäkrings och värdepapperstjänster[15]. Detta ramverk är utformat för att uppnå flera politiska mål, bl.a. stabil tillsyn, konkurrens och en hög skyddsnivå för konsumenter och investerare. Inom vissa områden, t.ex. investeringstjänster och livförsäkringar, har ett omfattande regelverk införts för att skydda privatpersoners, mindre företags och investerares intressen[16]. Dessutom har införandet av euron tillsammans med effekterna av handlingsplanen för finansiella tjänster bidragit till ökad konkurrens på EU:s marknader för finansiella tjänster, framför allt på de institutionella marknaderna.

7. Integrationen av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag tycks inte ha uppnått sin potential ännu och inom vissa marknader verkar konkurrensen vara bristfällig, särskilt inom områden som betalningar och banktjänster till privatpersoner och mindre företag[17], vilket kan innebära att konsumenterna i EU inte fullt ut kan utnyttja fördelarna med den inre marknaden. Detta illustreras av följande indikatorer:

8. Blygsam gränsöverskridande verksamhet. Bortsett från fondföretag är den gränsöverskridande handeln begränsad och aktiviteten i form av gränsöverskridande etableringar eller sammanslagningar är lägre än för de flesta andra sektorer[18]. Kommissionens undersökningar tyder på att endast en procent av konsumenterna i EU idag köper gränsöverskridande finansiella tjänster på distans, medan 26 procent av konsumenterna gör detta inom landet, t.ex. per telefon eller via Internet[19]. I fråga om försäkringar har branschen konsoliderats genom sammanslagningar och etableringar i stället för genom etablering av filialer och tillhandahållande gränsöverskridande tjänster. Mängden gränsöverskridande affärer är extremt liten[20], och inhemska försäkringsföretag står för mer än 90 procent av de sammanlagda premieintäkterna i de flesta marknaderna. De 20 största europeiska försäkringsbolagen står för 50 procent av verksamheten och de har i många fall en utbredd europeisk och till och med global etablering[21].

9. Stora prisvariationer. Trots att räntenivåerna till viss del har konvergerat för t.ex. bostadslån, framför allt genom den allmänna makroekonomiska konvergensen och införandet av euron[22], är skillnaderna fortfarande stora i fråga om betalningstjänster och produkter som konsumentkrediter och privatkonton[23]. Eurokreditöverföringar är till exempel avgiftsfria i vissa länder, medan de kostar över 10 euro i andra[24]. I andra sektorer, t.ex. bil- eller hemförsäkringar, är det svårt att jämföra baspriser för en försäkringsprodukt eftersom villkoren för täckning och risk varierar kraftigt[25]. Kommissionen kommer under 2008 att undersöka prisvariationerna inom de viktigaste finansiella tjänsterna till privatpersoner och mindre företag.

10. Begränsat produktutbud. I vissa medlemsstater kan det vara svårt att få tillgång till hypotekslån med långa bundna räntesatser och vissa nyare produkter, som equity release (äldre människor som belånar sina fastigheter för att komplettera pensionen), vilket kan begränsa konsumenternas efterfrågan och marknadstillväxten. I fyra medlemsstater omfattas mer än en fjärdedel av alla sparkonton skattelättnader, medan sådana produkter är ovanliga i övriga EU[26]. Svårigheter att göra skatteavdrag har visat sig vara ett hinder för gränsöverskridande försäljning av vissa livförsäkrings- och pensionsprodukter.

11. Stora variationer i marknadens funktion. Lönsamheten hos leverantörerna av finansiella tjänster till privatkunder och mindre företag varierar kraftigt. Lönsamheten för banktjänster till privatpersoner och mindre företag verkar t.ex. vara betydligt högre än EU-genomsnittet i de nordiska länderna, Spanien och Irland, medan den är betydligt lägre i Tyskland, Österrike, Nederländerna och Belgien[27].

12. Om inga ytterligare insatser görs är det troligt att fragmenteringen av marknaderna för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag i EU blir bestående. Skillnader i regelverk och konsumentskyddsbestämmelser, skattepolitik och fragmenterad infrastruktur[28] skapar juridiska och ekonomiska hinder för marknadsinträdet[29]. De juridiska hindren kan förhindra eller försvåra erbjudandet av vissa produkter eller tillgången till marknadsinfrastrukturer, vilket hindrar konkurrensen och kväver innovationer. Ekonomiska hinder i form av behov av att anpassa produkter, affärsmodeller och prissättningsstrategier ökar kostnaderna för att göra affärer i en annan medlemsstat. Dessa hinder avskräcker från inträde på marknaden, begränsar konsumenternas valmöjligheter och pressar upp konsumentpriserna. Höga övergångskostnader kan minska konsumenternas möjlighet att byta leverantör av produkter som bankkonton och investeringsfonder. Om konsumenterna inte kan få tillgång till information eller får ofullständig information kan detta betyda att de inte kan välja det bästa erbjudandet.

13. Konsumenternas beteende och preferenser kan också begränsa integrationen av marknaderna. Trots att befolkningens rörlighet har ökat och att utbytet av gränsöverskridande finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag har vuxit (bl.a. genom direktkanaler som Internet)[30] väljer de flesta konsumenterna fortfarande produkter som erbjuds lokalt genom lokalkontor, dotterföretag och mäklare[31].

14. De flesta köpare av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag kommer troligen även i fortsättningen att inrikta sig på inhemska produkter, och konsumenterna måste fritt få välja en lokal produkt eller tjänst om de så önskar, men kommissionen anser ändå att det kan krävas ytterligare reformer för att marknaderna ska fungera bättre för konsumenterna.

3. BÄTTRE LAGSTIFTNING FÖR FINANSIELLA TJÄNSTER TILL PRIVATPERSONER OCH MINDRE FÖRETAG

15. För att förbättra funktionen hos EU:s marknader för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag kan det krävas riktade och väl övervägda åtgärder som bygger på redan uppnådda resultat. Några av de intressenter som deltagit i samråden de senaste åren har angivit att mer lagstiftning inom området troligen inte skulle ge några större fördelar för konsumenterna. Men enligt andra källor kan det krävas någon form av lagstiftning i vissa fall. Det är nödvändigt att skapa en gemensam förståelse av svårigheterna i politiken för att kunna utforma en politik som skapar konkreta fördelar för konsumenterna.

16. Initiativ bör endast tas när det är bevisat att detta skapar tydliga, konkreta fördelar för medborgarna och att det finns goda ekonomiska skäl. Politiken måste bygga på solida ekonomiska bevis och omfattas av grundliga konsekvensanalyser. Vilka lösningar som är lämpliga måste bedömas från fall till fall med utgångspunkt i marknadens särdrag och de problem som har identifierats. Kommissionen kommer endast att ta initiativ till ny lagstiftning för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag om det är ekonomiskt motiverat och om det kan förbättra faktorer som konsumenternas förtroende och gränsöverskridande verksamhet. När politiken har bedrivits tillräckligt länge för att ha fått effekt kommer kommissionen att utvärdera konsekvenserna, särskilt huruvida den ger verkliga och konkreta fördelar för konsumenterna. Om åtgärderna inte fungerar kommer kommissionen inte att tveka att föreslå att de dras tillbaka.

17. Kommissionen kommer att driva strategin för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på ett öppet och allomfattande sätt för att identifiera och lösa problem, ta hänsyn till samtliga politiska instrument, både bindande och frivilliga, och främja marknadsdrivna initiativ eller frivilliga EU-ramar som den s.k. "28:e ordningen"[32] när så är lämpligt. Riktade åtgärder kommer att vidtas vid behov.

4. MÅL OCH ÅTGÄRDER

18. I detta avsnitt beskrivs kommissionens mål inom området för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag: att skapa konkreta fördelar för konsumenterna, särskilt i fråga om priser och valmöjligheter, öka konsumenternas förtroende, samt stärka konsumenterna. Här beskrivs också hur kommissionen tänker förverkliga dessa mål.

4.1. Lägre priser och större valmöjligheter för konsumenterna

19. Kommissionen har åtagit sig att undanröja hinder för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag i de fall detta skulle ge konkreta fördelar för konsumenterna i form av ett större urval av produkter som uppfyller deras behov, till mer konkurrenskraftiga priser.

Lägre priser genom ökad konkurrens

20. Syftet med EU:s regelverk är att skapa förutsättningar där konkurrensen fungerar väl och marknadskrafterna kan pressa ned priserna samtidigt som produktkvaliteten bevaras. Kommissionen kommer att vidta lämpliga åtgärder, antingen genom att se till att konkurrenslagstiftningen efterlevs eller genom kraftfulla insatser mot överträdelser, där det verkar finnas tendenser att inte tillämpa eller efterleva gemenskapslagstiftningen. Kommissionen kan också ta andra initiativ (bland annat lagstiftning, om det visar sig motiverat efter en fullständig konsekvensanalys) för att skapa rättvisa marknader som ger konsumenterna bättre villkor. Hinder för de grundläggande friheter som fastställs i EG-fördraget ska undanröjas för att garantera att marknaderna är öppna och konkurrensutsatta. Kommissionens branschutredning av banktjänster till privatpersoner och mindre företag pekar på att konsumentpriserna minskar om finansiella institutioner som är etablerade i andra medlemsstater ges bättre tillgång till marknaden[33].

21. Det är viktigt att konsumenter som vill byta leverantör inte avråds eller hindras från att göra detta på något sätt. På en marknad med väl informerade och rörliga konsumenter tvingas de finansiella institutionerna att konkurrera för att locka och behålla kunderna.

22. Hindren för kundernas rörlighet, t.ex. avgifter för att avsluta ett konto eller en försäkring, dålig eller komplicerad information, kopplingsförbehåll och administrativt krångel vid byte av leverantör, måste undanröjas.

23. Långivare som inte får tillgång till korrekta kredituppgifter kanske tar ut högre priser eller rentav vägrar att bevilja konsumenter kredit. Detta gör det svårt för konsumenterna att leta efter bättre erbjudanden, såväl nationellt som internationellt.

Pågående och planerade initiativ

Kommissionen kommer att ta itu med de konkurrenshinder som identifierades i branschutredningen av banktjänster till privatpersoner och mindre företag [34]. När det gäller betalkort kommer kommissionen att tillämpa EG:s konkurrenslagstiftning i de fall system leder till artificiella kostnadsökningar för konsumenterna. Det pågår just nu arbete med multilaterala förmedlingsavgifter, som handlarens bank normalt sett betalar till kortinnehavarens bank[35]. Praxis som försvagar konkurrensen mellan kortbetalningssystemen kommer sannolikt att bli föremål för en konkurrenskontroll[36]. Vid sidan av betalkort kommer kommissionen att arbeta för att se till att tillgång till kreditregister och clearing- och avvecklingssystem för betalningar inte hindras på ett otillbörligt sätt.

Kommissionen kommer att arbeta tillsammans med de nationella konkurrensmyndigheterna inom ramen för Europeiska konkurrensnätverket för att besluta om bästa sättet att hantera praxis som begränsar konkurrensen och minskar konsumenternas välbefinnande.

Kommissionen inrättade år 2006 en expertgrupp om kundrörlighet i samband med bankkonton. Gruppen kommer att offentliggöra sina rekommendationer i maj 2007. Gruppen har bland annat behandlat utvecklingen av system för att byta bankkonto (på nationell nivå eller EU-nivå) och olika åtgärder för att göra information mer öppen och jämförbar. Kommissionen kommer noggrant att överväga dessa möjligheter och göra en konsekvensbedömning innan några slutgiltiga beslut fattas.

Kommissionen erkänner att anställdas möjlighet att arbeta i andra EU-medlemsstater har ökat och att det är viktigt med lämpliga förberedelser inför pensionen, t.ex. genom tjänstepensionsförsäkringar, och har därför nyligen lagt fram ett förslag till direktiv om bättre möjligheter att överföra kompletterande pensionsrättigheter [37].

Den kommande vitboken om hypotekslån kommer att innehålla förslag till initiativ för att underlätta överföring av konsumenters kredithistorik och förbättra långivarnas tillgång till kredituppgifter . Kommissionen anser att eftersom denna fråga omfattar mer än hypotekslån skulle det vara tänkbart med övergripande initiativ för att förbättra tillgången till och överföringsmöjligheterna av kredituppgifter.

Öka valmöjligheter, kvalitet och innovation

24. Innovation skapar nya utmaningar t.ex. för att se till att regelverket för nya produkter, leverantörer eller finansiella rådgivare är adekvat, att konsumenterna kan förstå och jämföra nya produkter och att det finns en garanti för rättvisa spelregler för produkter. Kommissionen vill öka konsumenternas valmöjligheter, under förutsättning att detta gynnar konsumenterna. Konsumenter uttrycker faktiskt ofta oro över att ett alltför brett urval av produkter ska distrahera eller förvirra dem och göra det svårare att välja den produkt som bäst passar deras behov.

25. Kommissionen är fast besluten att se till att undanröjandet av hindren för den inre marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag förbättrar, eller åtminstone bibehåller, kvaliteten på de erbjudna produkterna och att konsumenterna har möjlighet att fatta välgrundade beslut. Syftet med direktivet om betalningstjänster är t.ex. att förbättra kvaliteten i de tjänster som kunderna erbjuds genom att se till att betalningar utförs snabbare[38] och genom att underlätta den gränsöverskridande tillgängligheten och användningen av vissa betalningsprodukter, som direktdebitering. Ett annat sätt att garantera hög kvalitet i de tjänster som erbjuds kunderna skulle kunna vara en ackrediterad certifiering enligt internationella standarder[39]. Ackrediterad certifiering skulle kunna ge en tillförlitlig och genomskinlig bedömning av olika aspekter på prestationerna och fungera som en kvalitetsmätare för konsumenterna, särskilt i fråga om gränsöverskridande verksamhet.

26. Det finns en mängd olika bank-, försäkrings- och sparprodukter inom EU. Men en produkt som erbjuds konsumenter i en marknad kan i många fall inte erbjudas i en annan marknad utan dyrbara anpassningar till de lokala kraven. Vissa produkter, t.ex. möjligheten att utföra gränsöverskridande direktdebiteringar, kanske inte är tillgängliga på grund av skillnader i lagstiftningen. Dessa krav kan avspegla lokala konsumenttraditioner och behov och återfinns i konsumentskyddsregler, avtalslagar och olika skatte- och rättssystem. Valmöjligheterna kan också begränsas i onödan av restriktioner för de leverantörer och kanaler som konsumenterna kan använda för att få tillgång för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag[40]. Den typen av restriktioner bör endast behållas om de är objektivt motiverade.

27. Försäkringsdirektiven ger försäkringsföretag möjlighet att marknadsföra och sälja hela sitt utbud av försäkringsprodukter i hela EU och förhandsgodkännandet av taxor och försäkringsvillkor har avskaffats. Försäkringsprodukterna måste dock följa de nationella regler som är berättigade på grund av behovet av att skydda det ”allmänna bästa”[41]. Detta kan begränsa utbudet av tillgängliga produkter för konsumenterna och skapa ökade kostnader för försäkringsbolagen[42]. Försäkringsbranschen har framfört åsikten att den verksamhet som riktar sig till privatpersoner och mindre företag är lokal och kräver en stark lokal närvaro. Kommissionen anser att åtgärderna bör koncentreras till att undanröja marknadsprotektionism och minska onödiga regleringskostnader, t.ex. genom att ta bort omotiverade regler för att skydda det allmänna bästa och byråkratiska hinder i form av överdrivna rapporteringskrav. Med rätt regelverk, som ger konsumenterna en hög skyddsnivå, kommer möjligheterna till direkt gränsöverskridande handel att utnyttjas på ett naturligt sätt, om och när detta är rationellt för företag och konsumenter.

Pågående och planerade initiativ

När det gäller försäkringar kommer kommissionen under 2007 att tillsammans med Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommittén (CEIOPS) granska reglerna för att skydda det allmänna bästa med hänsyn till principerna i relevant rättspraxis.

Betalningsbranschen är på självreglerande basis i färd med att upprätta de tekniska och affärsmässiga bestämmelser som krävs för att förverkliga det gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) senast 2010. Kommissionen övervakar denna process noggrant. I ett meddelande som ska offentliggöras före utgången av 2007 kommer kommissionen att bedöma utvecklingen och överväga ytterligare åtgärder för att garantera att SEPA lyckas och gynnar konsumenterna.

Kommissionen kommer senare i år att offentliggöra en vitbok om hypotekslån med förslag för att underlätta förverkligandet av en integrerad marknad för hypotekslån. Bland annat kommer frågor som förtidsinlösen, informationskrav, årliga räntesatser, rådgivning, egendomsvärdering, fastighetsregister och utmätningsförfaranden att behandlas. Under 2008 kommer kommissionen att se över de nationella regelverken för marknadsföring av equity release -produkter och vilken betydelse aktörer som inte är banker har på hypotekslånemarknaden, för att avgöra om det krävs lämpliga EU-åtgärder.

För att utveckla den kunskapsbas som behövs inför kommande politiska initiativ kommer kommissionen att undersöka varför konsumenter i allmänhet inte köper gränsöverskridande finansiella tjänster och hur de skulle kunna uppmuntras att leta efter de bästa villkoren för att uppfylla sina behov, oavsett var leverantören av den finansiella tjänsten är etablerad.

Åldrande befolkningar och ett ökat tryck på de offentliga finanserna skapar tydliga utmaningar för konsumenter och investerare och utgör en ny marknad för finanssektorn. EU-regelverket måste skapa en stark grund för att möjliggöra en konkurrenskraftig, öppen och effektiv marknad för långsiktigt sparande och pensionsförsäkringar som uppfyller konsumenternas behov. Kommissionen har beställt en extern undersökning som i slutet av 2007 kommer att rapportera om nuläget i och utvecklingen av marknaden för långsiktiga spartjänster till privatpersoner och mindre företag för att underlätta identifieringen av det utbud av produkter som finns tillgängliga i dag, vilka de viktigaste distributionskanalerna är och vad som påverkar konsumenternas val. Kommissionen kommer med utgångspunkt i detta att granska utvecklingen för marknadsföringen av spar- och pensionsprodukter tillsammans med de ordningar som styr försäljning av och rådgivning om sådana produkter. På grund av egenskaperna för långsiktigt sparande och pensionsplaner är det särskilt viktigt att se till att konsumenter erbjuds produkter som verkligen är anpassade efter deras behov och marknadsförs på ett lämpligt sätt. Detta är stora ekonomiska beslut som konsumenter fattar kanske en enda gång i sitt liv. Därför måste konsumenterna kunna göra sina val med full kännedom om produkten och kunna göra en korrekt bedömning av sina omständigheter och behov.

Kommissionen anser att både konsumenterna och de som tillhandahåller finansiella tjänster skulle tjäna på om förenklade, standardiserade finansiella tjänster, t.ex. baskonton , som skulle vara frivilliga, funnes tillgängliga. De skulle vara mindre komplexa än andra produkter och uppfylla EU-normer för konsumentskydd, t.ex. vad gäller informationskrav. Därigenom skulle de kunna erbjudas över gränserna utan att behöva anpassas till lokala bestämmelser. Bankerna skulle inte behöva erbjuda dem, utan skulle bara göra det om det var fördelaktigt ur affärssynpunkt. Konsumenterna skulle få fler lättbegripliga produkter att välja mellan. Ytterligare insatser skulle kunna göras för att bedöma behovet, genomförbarheten och nyttan av sådana valfria standardiserade produkter.

4.2. Höja konsumenternas förtroende

28. Konsumenterna i EU behöver ha självförtroende för att kunna fatta rätt beslut. Undersökningar visar emellertid att konsumenterna i EU fortfarande är oroliga över riskerna med gränsöverskridande verksamhet och saknar förtroende för det rättsliga skydd som finns att tillgå[43]. Det kan krävas ytterligare insatser för att se till att konsumenterna känner förtroende för att de kommer att åtnjuta samma rättigheter oavsett var den finansiella institutionen är etablerad och vilket försäljningsmetod som används. Fyra punkter är avgörande i detta sammanhang: skydda konsumenternas intressen, skapa rättssäkerhet, garantera tillgång till prövning, samt främja tillförlitliga och säkra finansiella institutioner för privatpersoner och mindre företag.

Skydda konsumenternas intressen

29. Ett likvärdigt skydd inom hela EU ger konsumenterna den trygghet som behövs för att välja bland ett utbud av leverantörer oavsett var de befinner sig i EU. Detta skydd skapar en rättvis spelplan för både konsumenter och tjänsteleverantörer.

30. Traditionellt sett har EU-lagstiftningen i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag syftat till att skapa minimiregler för att skydda konsumenterna i alla medlemsstater. I livförsäkringsdirektivet föreskrivs t.ex. en ångerrätt på 14 dagar[44]. Denna metod har sina svårigheter: i många fall har medlemsstaterna gått längre än minimikraven och därmed begränsat den rättvisa spelplanens omfattning och skapat olika skyddsnivåer för EU-konsumenterna.

31. Syftet med det ändrade förslaget till ett direktiv om konsumentkrediter[45], vars tillämpningsområde är smalare än det ursprungliga förslaget från 2002, är att främja framväxten av en verklig gemensam marknad för konsumentkrediter och samtidigt garantera en hög konsumentskyddsnivå. Konsumenter bör kunna få tillgång till ett bredare utbud av konsumentkreditprodukter till mer konkurrenskraftiga priser. Leverantörer bör kunna marknadsföra sina konsumentkreditprodukter i alla medlemsstater utan att behöva anpassa de grundläggande egenskaperna efter olika nationella lagstiftningar. Hittills har det visat sig mycket svårt att hitta en samsyn bland medlemsstaterna om innehållet och harmoniseringsnivån.

32. Finansiella tjänster säljs och marknadsförs i allt högre utsträckning via Internet eller per telefon. Direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster till konsumenter[46] antogs 2002 för att öka konsumenternas förtroende för att använda denna teknik i fråga om gränsöverskridande finansiella tjänster och för att se till att den inre marknaden fungerar väl. De viktigaste delarna i direktivet gäller krav på information om avtalsförpliktelser och ångerrätt.

33. Genom direktivet om marknader för finansiella instrument (MiFID)[47] införs en harmoniserad och omfattande uppsättning driftsvillkor som ska gälla för både investeringsföretag och kreditinstitutioner och som reglerar förhållandet mellan dem och deras kunder när de erbjuder investeringstjänster. Detta regelverk omfattar uppföranderegler, regler för bästa möjliga utförande och hantering av kundorder, samt bestämmelser för incitament och intressekonflikter. Särskild uppmärksamhet ägnas åt icke-professionella kunder, för vilka det har inrättats en särskild ordning som ställer högre krav på företagens förvaltningsverksamhet. Syftet med detta är att skydda konsumenterna genom att förstärka ett ansvarsfullt agerande hos företagen[48].

34. Konsumenterna skyddas också indirekt genom ansvarsförsäkringar som garanterar att skadeståndskrav som uppstår till följd av vårdslös rådgivning eller andra former av fel i yrkesutövningen hos försäkrings- och investeringsföretag kan tillgodoses[49]. I en rapport nyligen konstaterades att kraven på ansvarsförsäkring fortfarande är relevanta, men att det krävs fortsatt övervakning, eftersom lagstiftningen ännu inte tillämpas fullt ut i medlemsstaterna[50].

Skapa rättssäkerhet för konsumenterna

35. Den lagstiftning som är tillämplig för avtalsförpliktelser regleras för närvarande genom Romkonventionen från 1980. På grundval av denna konvention ställs en konsument som sluter ett avtal om leverans av varor eller tjänster inför en komplex situation: den lag som ska tillämpas på avtalet är i princip den som väljs av parterna, vilket ofta i praktiken innebär den lag som leverantören väljer i standardvillkoren. En konsument kan emellertid under vissa omständigheter gynnas av det skydd som ges av de obligatoriska bestämmelserna i lagen det land där konsumenten är bosatt[51]. Förslaget till förordning om tillämplig lag för avtalsförpliktelser[52] kommer i viss mån att ändra bestämmelserna om tillämplig lag för avtalsförpliktelser mot konsumenter. En av de viktigaste förändringarna är fastställandet av principen att lagen i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort ska vara tillämplig på avtalet, om leverantören bedriver sin kommersiella verksamhet i det land där konsumenten har sin vanliga vistelseort[53]. Detta kommer att skapa ökad rättssäkerhet – och därmed förtroende – för konsumenten som kommer att veta att de regler som han eller hon känner till bäst kommer att vara tillämpliga på avtalet. Förslaget till förordning diskuteras för närvarande i rådet och Europaparlamentet, och man försöker bland annat att finna en lämplig jämvikt mellan konsumenternas och branschens legitima krav.

Säkerställa möjlighet till prövning

36. För att våga köpa gränsöverskridande finansiella tjänster behöver konsumenterna vara säkra på att de lätt kan få möjlighet till prövning om det skulle uppstå en tvist. Konsumenterna har två huvudalternativ: att vända sig till en domstol för att lösa tvisten, eller att vänta sig ett alternativt tvistlösningsorgan, t.ex. en ombudsman eller nämnd för konsumentklagomål. Alternativa tvistlösningsorgan ersätter inte möjligheten att vända sig till domstol, men erbjuder ett enklare, billigare och snabbare alternativ. Ordningarna för alternativa tvistlösningsorgan kan vara offentliga eller privata initiativ. Statusen för avgöranden genom alternativa tvistlösningsmekanismer kan variera, bland annat på grund av denna mångfald.

37. Normalt är det ett alternativt tvistlösningsorgan i det land där leverantören av finansiella tjänster är etablerad som har behörighet att behandla konsumentklagomål. Detta kan vara besvärligt för konsumenter som är indragna i gränsöverskridande tvister eftersom de måste vara medvetna om att de utländska tvistlösningsmekanismerna finns och hur de fungerar. År 2001 inrättade kommissionen nätverket FIN-NET för alternativa tvistlösningsmekanismer i EU[54], där medlemmarna samarbetar enligt gemensamma regler, vilket gör det lättare att lösa gränsöverskridande tvister om finansiella tjänster utan att behöva vända sig till domstol. Samarbetet mellan medlemmarna i FIN-NET innebär att konsumenterna bara behöver kontakta alternativa tvistlösningsorgan i sitt eget land. Medlemssystemen bistår konsumenterna med att överföra klagomålen till det behöriga alternativa tvistlösningsorganet i det land som leverantören av finansiella tjänster är etablerad i.

38. Trots dessa insatser kan behandlingen av konsumentklagomål fortfarande vara extra problematisk i gränsöverskridande sammanhang.

Främja tillförlitliga och säkra finansiella institutioner för privatpersoner och mindre företag

39. Ett robust tillsynsregelverk är oerhört viktigt. Konsumenterna måste kunna lita på att finansiella institutioner är tillförlitliga oavsett var de är etablerade i EU. EU:s nuvarande tillsynsregelverk bör ständigt övervakas och anpassas efter marknadsutvecklingen och den finansiella utvecklingen. Nästa steg i detta avseende kommer att bli moderniseringen av tillsynsregelverket för försäkringar i det kommande förslaget ”Solvens II”.

40. Särskilda direktiv inom sektorn för investeringstjänster[55] och bankverksamhet[56] ser till att konsumenterna i hela EU har en hög skyddsnivå om den inrättning där de har placerat eller investerat sina pengar skulle gå i konkurs. Efter en översyn av regelverket för system för garanti av insättningar kommer kommissionen att försöka se till att konsumenterna är väl informerade om täckningen av deras insättningar, att alla insättningar är täckta, även för nyare finansiella produkter, och att konsumenternas väntetid för utbetalningar begränsas[57].

Pågående och planerade initiativ

Förhandlingar pågår inom rådet om det ändrade förslaget för ett nytt direktiv om konsumentkrediter i syfte att kunna anta förslaget snabbt.

Målet att öka konsumenternas gränsöverskridande aktivitet när det gäller finansiella tjänster på distans har ännu inte uppnåtts[58]. Kommissionen har inlett en översyn av direktivet om distansförsäljning av finansiella tjänster [59] och har initierat två undersökningar för att bedöma direktivets rättsliga och ekonomiska konsekvenser. En rapport från kommissionen är planerad till 2008 med en granskning av huruvida direktivet har uppfyllt sina mål och, om det inte har det, vad detta beror på. Vid behov kommer kommissionen att föreslå ändringar av direktivet.

Kommissionen kommer noggrant att följa Europeiska försäkrings- och tjänstepensionskommitténs (CEIOPS) planerade arbete för 2007 med att granska samarbetet mellan tillsynsmyndigheter i frågor som direkt påverkar skyddet av försäkringstagare, t.ex. behandling av gränsöverskridande klagomål.

Kommissionen kommer att övervaka de befintliga rekommendationerna[60] där det fastställs ett antal minimigarantier för alternativa tvistlösningssystem . Förslaget till direktiv om vissa aspekter på medling i civilrättsliga tvister[61] kommer när det antas att komplettera rekommendationerna genom att garantera ett gott samspel mellan medlingsprocessen och domstolsförfarandena.

Kommissionen är medveten om att inte alla nationella alternativa tvistlösningsorgan är medlemmar i FIN-NET och att inte alla EU-medlemsstater har alternativa tvistlösningsmekanismer för finansiella tjänster. Kommissionen kommer att ta kontakt med behöriga nationella myndigheter senare i år för att samla information om de befintliga nationella alternativa tvistlösningsorgan som inte är medlemmar i FIN-NET och identifiera luckor. Sedan kommer kommissionen att bedöma hur luckorna i FIN-NET-medlemskapet och på nationell nivå ska kunna fyllas.

4.3. Stärka konsumenterna

41. Konsumenterna kan dra största möjliga fördel av den inre marknaden om de har förmåga att förstå finansiell information så att de kan fatta egna beslut, är väl informerade, får oberoende rådgivning av hög kvalitet och fritt kan byta mellan leverantörer. Genom att konsumenterna stärks på detta sätt kan de känna större självförtroende när de söker efter de bästa villkoren för att uppfylla sina behov, oavsett var leverantören av de finansiella tjänsterna är etablerad. Detta kan i sin tur stimulera konkurrensen och få de finansiella tjänstemarknaderna att fungera bättre.

Utveckla konsumenternas förmåga att förstå finansiell information

42. Det blir allt viktigare att utveckla konsumenternas förmåga att förstå finansiell information, inte minst för att enskilda personer tar allt större ansvar för beslut som påverkar deras finansiella säkerhet och för att kapitalmarknaderna blir mera lättillgängliga för konsumenterna. Flera internationella undersökningar har visat att konsumenterna har dåliga kunskaper om finansiella frågor[62]. Det finns också en stark korrelation mellan låg förmåga att förstå finansiell information och förmågan att fatta goda finansiella beslut. Konsumenter som har svårt att förstå finansiell information har svårt att förstå och använda den information de får när de köper finansiella tjänster, eftersom informationen i allmänhet är anpassad efter genomsnittskonsumenten, inte efter dem som har svårare att förstå finansiell information.

Pågående och planerade initiativ

Även om finansiell utbildning främst är en fråga för medlemsstaterna, har kommissionen redan tagit några initiativ för att öka förmågan att förstå finansiell information i samband med sitt arbete med konsumentskydd och i kampen mot social utestängning[63], och kommissionen anser att mer kan göras för att främja tillhandahållande av finansiell utbildning av hög kvalitet. Kommissionens roll skulle t.ex. kunna vara att utveckla riktlinjer, samla in och främja bästa metoder, eller peka på nya innovativa tillvägagångssätt. När kommissionen utvecklar sin politik för att stärka förmågan att förstå finansiell information kommer den att bygga på återkopplingen från deltagarna i den konferens om finansiell kapacitet som hölls den 28 mars 2007 och på resultatet av den studie av finansiella utbildningssystem i EU, som kommissionen har beställt och som kommer att vara klar i slutet av 2007.

Ge rätt information vid rätt tidpunkt

43. Valet av en olämplig produkt kan få negativa följder för privatpersoner och mindre företag och investerare, och det bästa skyddet mot detta är goda upplysningar och tillförlitlig information. God information hjälper konsumenterna att förstå de viktigaste egenskaperna hos en finansiell produkt, inklusive risker, eventuell avkastning och eventuella kostnader. Bevisen[64] tyder emellertid på att informationen ofta är otillräcklig eller alltför komplex, vilket gör det svår att jämföra priser, produkter och leverantörer och att fatta ett välgrundat finansiellt beslut. Finansiella produkter omfattas av olika informationskrav och därmed av olika skyddsnivåer. Kommissionen anser att information måste vara fullständig, korrekt, tydlig, proportionerlig, förståelig och presenterad i god tid. Informationskraven måste också vara enhetliga.

Pågående och planerade initiativ

Kommissionen har pågående initiativ för att förbättra kvaliteten i informationen till kunder inom områden som konsumentkrediter, hypotekslån, investeringsfonder (fondföretag) och betalningstjänster.

Konsumentprovning kommer att genomföras för att utvärdera relevansen och nyttan med information om avtalsförpliktelser inom vissa områden, t.ex. lån.

När det gäller långsiktigt sparande och investeringar , men kanske även inom andra områden, har en sektorsinriktning i lagstiftningen skapat en situation där vissa produkter omfattas av olika krav, trots att investerare uppfattar att de har liknande egenskaper, särskilt i fråga om kraven på information, både vid försäljningstillfället och kontinuerligt. I ett försök att se till att informationskraven i EU:s lagstiftning om finansiella tjänster är lämpliga och enhetliga kommer kommissionen att inleda en sektorsövergripande studie under 2008. Denna studie kommer att utgå från arbetet i de tre nivå 3-kommittérna om uppföranderegler (bl.a. upplysningar) för jämförbara investeringsprodukter.

Rådgivning till konsumenter

44. Rådgivning skiljer sig från tillhandahållande av information. Medan information endast beskriver en produkt eller en tjänst, innefattar rådgivningen en rekommendation till en viss konsument att välja en viss produkt. Rådgivning bör vara objektiv, bygga på kundens profil och stå i proportion till komplexiteten i produkten och den risk som medföljer. Detta krävs redan genom MiFID-direktivet i fråga om tillhandahållande av investeringsrådgivning (dvs. att rekommendationer till klienter måste vara anpassade efter deras personliga omständigheter). För produkter som huslån och pensionssparande, som har stor betydelse för konsumentens finansiella situation, förlitar sig konsumenterna i vissa länder på oberoende rådgivning av hög kvalitet för att fatta lämpliga beslut.

45. Kommissionen ägnar allt större uppmärksamhet åt finansförmedlare. Marknadsinfrastrukturen för försäljning och distribution är inte alltid optimal för att hjälpa konsumenterna att välja tillförlitliga och lämpliga produkter. Förmedling av pensionstjänster skiljer sig t.ex. från produkt till produkt och beroende på vilken ”pelare” pensionsförsäkringen tillhör[65] även om vissa av de erbjudna tjänsterna har liknande egenskaper.

Pågående och planerade initiativ

Kommissionen kommer inom kort att inleda en studie om lånemäklare för att analysera EU:s marknad för lånemäklare, se över regelverket för dessa mäklare och granska eventuella nackdelar för konsumenterna. På grundval av denna studie kommer kommissionen att undersöka om det krävs ett förslag till lämplig EU-lagstiftning.

En översyn kommer att göras av direktivet om försäkringsförmedling [66] för att kontrollera att det uppfyller målen att skydda konsumenterna och samtidigt främja den inre försäkringsmarknaden. Som ett första steg har kommissionen bett CEIOPS att undersöka hur direktivet har tillämpats. Denna rapport kommer att ligga till grund för en eventuell ändring av direktivet under 2008–2009.

I vitboken om hypotekslån kommer frågan om hur konsumenterna ska garanteras oberoende rådgivning av hög kvalitet att behandlas.

5. SLUTSATSER

46. Syftet med denna grönbok är att förstärka och fördjupa vår förståelse av de problem som konsumenter och näringsliv stöter på i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, samt att fastställa omfattningen av och hindren för ytterligare initiativ inom detta område. Samrådet pågår till den 16 juli 2007. Om inte annat anges kommer alla svar på samrådet att offentliggöras på kommissionens webbplats, på adressen http://ec.europa.eu/internal_market/finservices-retail/policy_en.htm.

47. Kommissionen kommer att anordna en utfrågning den 19 september 2007 för att redogöra för slutsatserna av det samråd som inleds genom denna grönbok och diskutera med alla intressenter vilka initiativ som behövs för att skapa en effektivare inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

48. Resultatet av denna omfattande samrådsprocess kommer att införlivas i den översyn av den inre marknaden som ska offentliggöras i höst.

49. Håller ni med om de mål och prioriteringar som beskrivs i den här grönboken?

50. Finns det frågor som inte tas upp i grönboken som ni anser vara viktiga för integrationen av marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, och som kommissionen bör göras uppmärksam på? Står konsumenterna exempelvis i sitt dagliga liv inför krav och begränsningar från antingen leverantörerna av finansiella tjänster eller andra berörda parter (arbetsgivare, socialförsäkring, förvaltning, företag osv.) som inskränker deras möjlighet att utnyttja gränsöverskridande finansiella tjänster (exempelvis kravet att ha ett bankkonto eller en försäkring i ett visst land etc.).

51. Kommissionen har tagit flera initiativ för att förbättra samrådet med konsumenterna och se till att de får bidra till utformningen av politiken. Bör ytterligare åtgärder vidtas, och i så fall vilka?

52. Är konsumenternas valmöjligheter onödigt inskränkta genom restriktioner avseende tjänsteleverantörer eller de kanaler genom vilka de kan få tillgång till finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag? Vilka är dessa restriktioner, enligt er erfarenhet?

53. I denna grönbok beskrivs de åtgärder som vidtas i dagsläget för att göra det möjligt för användarna att ta del av fördelarna med en integrerade finansiell marknad i EU och intressenterna ombeds lämna sina synpunkter på den valda inriktningen. Med utgångspunkt i det arbete som har utförts hittills anser kommissionen emellertid att det finns utrymme för fler åtgärder för att se till att EU:s marknader för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag uppfyller sin potential och att medborgarna kan dra fördelar av den inre marknaden. Kommissionen vill framför allt få in synpunkter på följande konkreta frågor:

54. Trots de insatser som har gjorts, särskilt inrättandet av FIN-NET, är behandlingen av gränsöverskridande konsumentklagomål i fråga om finansiella tjänster fortfarande problematisk. Kommissionen välkomnar förslag på hur den nuvarande situationen ska kunna förbättras. Bör medlemsstaterna t.ex. åläggas att se till att det finns alternativa tvistlösningssystem? Bör leverantörerna ålägga att ansluta sig till ett alternativt tvistlösningssystem? Bör de vara skyldiga enligt avtal att erbjuda sina kunder alternativa tvistlösningssystem?

55. Inrättandet av gemensamma eurobetalningsområdet (SEPA) innebär utmaningar och möjligheter för såväl näringsliv som konsumenter. Vad anser intressenterna om SEPA:s konsekvenser för konsumenterna? Bör konsumenterna involveras mer i förvaltningen och förberedelserna av SEPA?

56. Inför den studie om lånemäklare som ska inledas senare i år vill kommissionen gärna veta om intressenterna anser att det nuvarande regelverket är tillräckligt och om konsumenterna stöter på några särskilda problem när det gäller lånemäklare, särskilt på gränsöverskridande basis.

57. Kommissionen anser att den har en viktig roll att spela för utvecklingen av en konkurrenskraftig, öppen och effektiv marknad för långsiktigt sparande och pensionssparande som uppfyller konsumenternas behov. Håller intressenterna med om detta och hur kan kommissionen bidra? Skulle det kunna vara tänkbart med en frivillig rättslig EU-omfattande ordning (”28:e ordningen”) för sparande och/eller pensionsprodukter som omfattas av den tredje pelaren?

58. Anser ni att både bankerna och konsumenterna skulle ha fördel av möjligheten för bankerna att erbjuda en frivillig förenklad standardprodukt med en hög nivå av konsumentskydd, som skulle vara lättbegriplig och kunna erbjudas över gränserna utan att behöva anpassas till lokala bestämmelser?

59. Kommissionen anser att det går att göra mer för att förbättra konsumenternas förmåga att förstå finansiell information och deras finansiella förmåga . Möjliga åtgärder är t.ex. att utveckla riktlinjer eller främja bästa metoder. Kommissionen skulle välkomna synpunkter på hur detta kan vidareutvecklas på EU-nivå.

60. Anser ni att bestämmelserna om konsumentinformation , så som de ser ut i dag (i direktiven om finansiella tjänster), är adekvata och samstämmiga? Om så inte är fallet, hur kan kommissionen se till att informationskraven införs på rätt nivå, så att korrekt information garanteras men ingen onödig börda skapas? Anser ni att informationen till konsumenterna är tillräcklig eller bör dessutom rådgivning tillhandahållas? I sådana fall, bör den vara obligatorisk eller tillhandahållas på begäran?

61. Åtgärder för att förbättra långivares tillgång till kredituppgifter kommer att diskuteras inom ramen för den kommande vitboken om hypotekslån. Kommissionen anser att det skulle kunna göras mer för att förbättra tillgängligheten i kredituppgifter, särskilt gränsöverskridande sådana. Vem bör få tillgång till konsumentkredituppgifter? Hur skulle man kunna öka möjligheterna till gränsöverskridande överföringar av konsumentkredituppgifter, och framför allt se till att rörliga kredituppgifter följer de alltmer rörliga konsumenterna? Skulle en avsiktsförklaring, som skapar smidiga överföringar av uppgifter mellan kreditbyråer, vara en möjlig lösning?

62. Fragmenteringen av marknaderna för försäkringar till privatpersoner och mindre företag, t.ex. för fordonsförsäkringsbranschen, hindrar konsumenterna från att fullt ut utnyttja fördelarna med integrationen i EU inom detta område. Anser ni att det bör göras mer på EU-nivå för att ta itu med den här fragmenteringen?

63. Kundernas rörlighet och konkurrensen hänger nära samman med varandra. Kommissionen välkomnar synpunkter på hur kundernas rörlighet ska kunna ökas. Särskilt när det gäller bankkonton och som en uppföljning av expertgruppens arbete undrar vi om intressenterna ser några fördelar t.ex. med EU-omfattande kontoordningar? Kommer SEPA att påverka kundernas rörlighet?

[1] KOM(2007) 60, 22.2.2007.

[2] KOM(2005) 629, 1.12.2005.

[3] KOM(2007) 33, 31.1.2007 och SEK(2007) 106, 31.1.2007.

[4] ”Interim Report on the Business Insurance Sector Inquiry” av den 24 januari 2007 ( ej översatt till svenska ).

[5] Se fotnot 1.

[6] Se fotnot 2.

[7] KOM(2007) 33, 31.1.2007 och SEK(2007) 106, 31.1.2007.

[8] Se fotnot 4.

[9] Hypostat 2005, European Mortgage Federation.

[10] SEK(2006) 1057, 26.7.2006.

[11] SEK(2007) 106, 31.1.2007, s. 7.

[12] Se fotnot 10.

[13] EFAMA Quarterly Statistical Release Q3 2006 ( ej översatt till svenska ).

[14] Källa: Europeiska försäkrings- och återförsäkringsfederationen (CEA).

[15] T.ex. direktiv 2004/39/EG, 2006/48/EG och 2006/49/EG.

[16] T.ex. direktiv 2002/83/EG och direktiv 2004/39/EG.

[17] KOM(2007) 33, 31.1.2007, s. 2–3.

[18] SEK(2005) 927, 1.7.2005 och SEK(2006) 1057, 26.7.2006.

[19] ”Eurobarometer 230: Public Opinion in Europe on Financial Services”, augusti 2005 ( ej översatt till svenska ).

[20] Enligt uppgifter från Eurostat minskade den gränsöverskridande handeln med försäkringstjänster inom EU-25 med 14,6 procent mellan 2003 och 205.

[21] Se fotnot 10.

[22] SEK(2005) 927, 1.7.2005.

[23] KOM(2007) 33, 31.1.2007, s. 3.

[24] SEK(2007) 106, 31.1.2007, s. 63.

[25] Riskprofilerna skiljer sig mellan nationella och t.o.m. regionala marknader.

[26] SEK(2007) 106, 31.1.2007, s. 40.

[27] SEK(2007) 106, 31.1.2007, s. 22.

[28] T.ex. betalningssystem, clearing- och avvecklingssystem samt kreditregister.

[29] Inom t.ex. försäkringsområdet innebär kravet i vissa medlemsstater på att ett skatteombud ska utses för att garantera att skatt på premier betalas in i riskstaten att det är svårt att bygga upp en lönsam verksamhet utifrån en liten kundbas.

[30] En undersökning i Förenade kungariket nyligen pekade på att mer än 50 procent av Internetanvändarna gör sina bankärenden över Internet (16,9 miljoner personer).

[31] Se fotnot 19.

[32] 28:e ordningen är rättsliga ramar bestående av EU-regler som inte ersätter nationella bestämmelser utan är ett frivilligt alternativ till dessa (t.ex. stadgan för Europabolag).

[33] SEK(2007) 106, 31.1.2007, s. 32–33.

[34] KOM(2007) 33, 31.1.2007, s. 4–9.

[35] Se ärende COMP/34.579 i fråga om MasterCard.

[36] T.ex. ”blending” (inlösande bankers praxis att ta ut ett enhetligt pris av handeln för transaktioner med kort från olika betalningssystem), eller förbud mot extraavgifter (”surcharging”) som hindrar handeln från att begära ytterligare avgifter för användning av de allra dyraste betalningsinstrumenten.

[37] KOM(2005) 507, 20.10.2005.

[38] I vissa medlemsstater sker betalningen samma dag, medan det i andra medlemsstater kan ta två eller tre dagar, eller ännu längre tid i gränsöverskridande ärenden.

[39] Ytterligare information om certifiering finns på http://ec.europa.eu/enterprise/regulation/index_en.htm.

[40] Nya leverantörer av betalningstjänster, som stormarknader, penningförmedlare eller mobiltelefonoperatörer kan t.ex. för närvarande inte erbjuda sina tjänster i hela den inre marknaden.

[41] Begreppet ”det allmänna bästa” bygger på en omfattande och konsekvent rättspraxis från EG-domstolen. Se t.ex. kommissionens tolkningsmeddelande – Friheten att tillhandahålla tjänster och det allmänna bästa inom försäkringsbranschen, (EGT C 43, 6.2.2000).

[42] Krav som ställs på försäkringsprodukter till privatpersoner och mindre företag för att skydda det allmänna bästa är bara berättigade om de är nödvändiga för att skydda konsumenterna, är proportionerliga och inte har samma innehåll som hemlandets krav.

[43] Se fotnot 19.

[44] Se artikel 35 i direktiv 2002/83/EG.

[45] KOM(2005) 483, 7.10.2005.

[46] Direktiv 2002/65/EG.

[47] Direktiv 2004/39/EG och tillämpningsbestämmelserna till detta, förordning (EG) nr 1287/2006 och direktiv 2006/73/EG.

[48] För att undvika att ytterligare regler påverkar inrättandet av en rättvis spelplan och samtidigt skapar hinder för inträdet på marknaden utan att skyddet för investerare ökar, införs i MiFID-direktivet en flexibilitetsklausul som tillåter medlemsstaterna att lägga till regler på nationell nivå – men endast i yttersta undantagsfall – för att förbättra skyddet för investerare.

[49] Se bestämmelserna i direktiven 2002/92/EG och 2006/49/EG.

[50] KOM(2007) 178, 11.4.2007.

[51] Artikel 5 i konventionen.

[52] KOM(2005) 650, 15.12.2005.

[53] Vissa områden kommer även fortsättningsvis att uteslutas från tillämpningen av den föreslagna regeln: i direktiven om livförsäkring och annan direkt försäkring än livförsäkring föreskrivs särskilda konfliktlagar och dessa särskilda regler har alltså företräde framför den generella ordningen. Danmark, Irland och Förenade kungariket är inte parter i konventionen och kommer inte att omfattas av förordningen (även om Förenade kungariket och Irland har en ”opt-in”-klausul.)

[54] FIN-NET har för närvarande 48 medlemmar från 21 EES-länder.

[55] Direktiv 97/9/EG.

[56] Direktiv 94/19/EG.

[57] KOM(2006) 729, 27.11.2006.

[58] Se fotnot 19.

[59] Direktiv 2002/65/EG.

[60] Rekommendation av den 30 mars 1998 om principer som skall tillämpas på de instanser som är ansvariga för förfaranden för reglering av konsumenttvister utanför domstol och rekommendation av den 4 april 2001 om principer som skall tillämpas på extrajudiciella organ som deltar i reglering av konsumenttvister som görs upp i godo.

[61] KOM(2004) 718, 22.10.2004.

[62] Se t.ex. ”Financial Capability in the UK: Establishing a Baseline”, UK Financial Services Authority, mars 2006; forskning av Irish National Adult Literacy Agency, augusti 2006 (se http://www.nala.ie/press/pressreleases/20060914161103.html) ( ej översatt till svenska ); forskningsresultat offentliggjorda av en arbetsgrupp från Autorité des Marchés Financiers (Frankrike), juni 2005 (se http://www.amf-france.org/documents/general/6080_1.pdf) ( ej översatt till svenska ).

[63] Under 2005–2006 finansierade Europeiska kommissionen t.ex. utvecklingen av DOLCETA-programmet, ett Internetbaserat utbildningsverktyg som ska användas i vuxenutbildningar. Under 2006 finansierade Europeiska kommissionen en studie av finansiella utbildningsinitiativ över hela EU för att utveckla och utbyta bästa metoder och nya strategier för att förbättra tillgången till finansiella tjänster för personer som upplever fattigdom och social utestängning – och särskilt överskuldsatta personer. Studien utfördes av ett konsortium av skuldförvaltningsorgan. Detta arbete har underlättat informationsutbytet mellan de deltagande organisationerna.

[64] SEK(2007) 106, 31.1.2007, s. 67, och Eurobarometer 230: Public opinion in Europe on Financial Services , augusti 2006.

[65] Pensionsreglerna i EU beskrivs ofta som en struktur med tre pelare och den beteckningen används ofta i diskussioner på EU-nivå: Första pelaren: rättsliga system för social trygghet. Andra pelaren: tjänstepensionssystem. Tredje pelaren: frivilligt privat pensionssparande. Uppdelningen i tre pelare avspeglar de olika rättsliga egenskaperna hos de tre pelarna även om det inte brukar göras några formella hänvisningar till pelarna i gemenskapens texter.

[66] Direktiv 2002/92/EG.