[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 29.3.2007

KOM(2007) 155 slutlig

MEDDELANDE FRÅN KOMMISSIONEN TILL EUROPAPARLAMENTET, RÅDET, EUROPEISKA EKONOMISKA OCH SOCIALA KOMMITTÉN SAMT REGIONKOMMITTÉN

EU:S REGLERING OCH MARKNADER PÅ OMRÅDET FÖR ELEKTRONISK KOMMUNIKATION 2006 (12:e RAPPORTEN) {SEK(2007) 403}

1. INLEDNING

Med sitt helhetsgrepp för informationssamhället och mediepolitiken, i2010[1], vill kommissionen reagera på den snabba konvergens och tekniska förändring som pågår genom ett regulatoriskt ramverk för elektronisk kommunikation som underlättar konkurrens, investeringar och innovation, främjar en gemensam marknad och är till fördel för konsumenterna.

För att en inre marknad skall kunna utveckla hela sin potential måste reglerna emellertid tillämpas mer samstämmigt inom hela EU, och förstärkas på områden som spektrumförvaltning. Kommissionen håller nu på att se över ramverket och kommer att lägga fram förslag i mitten av 2007.

I detta meddelande skall utvecklingen av marknaden, lagstiftningen och konsumentsituationen under 2006 undersökas. Meddelandet kompletterar årsrapporten för i2010[2] och den kommande rapporten om marknadsanalyser. Det grundar sig på ett arbetsdokument för kommissionen som antas samtidigt.

Den regleringssituation som beskrivs är den som rådde den 31 december 2006. Om inget annat anges täcker marknadsuppgifterna perioden fram till och med den 1 oktober 2006.

2. MARKNADSUTVECKLINGEN

Översikt

Elektroniska kommunikationstjänster är med cirka 44,5 %[3] fortfarande det största segmentet inom IKT-sektorn, liksom förra året. Sektorns intäkter uppgick 2006 till cirka 649 miljarder euro3, av vilka 289 miljarder3 kom från fast telefoni, mobiltelefoni, fasta datatjänster och kabel.

Den totala omsättningsökningen beräknades till 2,3 %[4], något lägre än för 2005, då den låg mellan 3,8 och 4,7 %. Trafikvolymen ökade i alla segment.

Sektorn fortsätter att vara mycket dynamisk. Hela tiden kommer nya aktörer, som Internetbolag, in på IP-telefonimarknaden, där de med hjälp av sin stora kundbas kan skaffa sig konkurrensfördelar. De sätter därmed tryck på de traditionella tjänsteleverantörerna inom fast och mobil telefoni, som måste utveckla nya strategier och bland annat investera i bredband och nästa generations nätverk för att skapa nya, mer lönsamma intäktsflöden från exempelvis leverans av innehåll.

Fast rösttelefoni fortsätter att minska, men är ännu den viktigaste intäktskällan på den fasta marknaden. De viktigaste faktorerna i detta sammanhang är den allt starkare konkurrensen från och övergången till mobila tjänster (och i mindre utsträckning IP-baserad röstöverföring, s.k. VoIP eller Internet-telefoni). Intäkterna från fasta tjänster beräknas ha minskat med mellan 4,5 och 5,1 % under 2006[5].

Bredband är det snabbast växande segmentet, med intäktsökningar på mellan 7,8 %5 och 8,5 %3, vilket bidrar till att balansera ut nedgången i rösttelefonisegmentet. Under 2006 tillkom över 20 miljoner bredbandslinjer, vilket är en ökning med 39 % jämfört med 2005. Infrastrukturbaserad konkurrens och effektiv reglering är fortfarande de viktigaste drivkrafterna.

Intäkterna från mobila tjänster ökade med 4,6 %3, vilket är långsammare än under 2005. Införandet och användningen av mobiltelefoner fortsatte att öka, men den mobila rösttelefonimarknaden visar tecken på att vara mättad. Priserna har fortsatt att sjunka, till följd av allt intensivare konkurrens: OECD:s priskorg för inrikes mobiltjänster för typiska konsumtionsmönster visar minskningar på upp till 13,9 % i hela EU mellan 2005 och 2006.

Finans- och investeringssektorn

Under 2006 beräknas investeringarna i sektorn för elektronisk kommunikation, uttryckt i kapitalutgifter, ha ökat till över 47 miljarder euro, 5 % mer än 2005. Det var det fjärde året i rad som de årliga investeringsnivåerna ökade sedan 2003[6].

Den typiska ursprungligen etablerade fastnätsoperatören investerade cirka 13,3 % av sina intäkter, medan den typiska stora mobiloperatören investerade cirka 12,7 % av sina intäkter. De fem största marknaderna stod för ungefär 70 % av de sammanlagda investeringarna i EU:s 25 medlemsstater[7].

I absoluta siffror investerar EU mer än både USA och Japan. Även tillväxten var kraftigare i EU under 2006[8].

Sammanslagningar och företagsförvärv var fortfarande mycket vanliga. Under 2006 beräknas emellertid transaktionsvolymen totalt ha sjunkit något under det föregående årets 70 miljarder euro[9]. Påverkande faktorer är behovet av att på EU-nivå flytta tyngdpunkten från röst- till datatjänster och få till stånd ett fortsatt inflöde av spekulationskapital från privata riskkapitalgrupper som vill dra nytta av låga räntor.

Verksamhet över gränserna

I snitt kommer en tredjedel av alla intäkter från verksamhet i en annan medlemsstat än den där operatören är etablerad. Detta innebär att de berörda operatörernas affärsinriktning och strategier ändras.

Mobilsektorn är den viktigaste källan till EU-intern diversifiering. De flesta ursprungligen etablerade fastnätsoperatörerna i EU var däremot i stor utsträckning knutna till sitt hemland. Störst diversifiering bland de ursprungligen etablerade operatörerna märks i Sverige, Spanien och Frankrike (cirka 41 % eller mer EU-verksamhet i andra medlemsstater).

Även om EU:s telekomsektor står sig väl i jämförelser finns det alltså stora möjligheter att förstärka den inre marknaden även på detta område.

Efter ett svårt år 2005 ljusnade utsikterna något för de stora operatörerna inom EU-sektorn för elektronisk kommunikation under 2006. Mätt med Dow Jones Euro Stoxx Telecoms Index ökade sektorns värde med 11,53 % under 2006. Räknat över tre år uppgår ökningen till 23,84 %[10].

Bild 1:

[pic]Ett skäl till sektorns kraftiga svängningar sedan 2003 kan vara osäkerheten kring framtida affärsmodeller. Ursprungligen etablerade operatörer i EU är fortfarande till ungefär 60 % beroende av vinsten före räntor, skatt, av- och nedskrivningar[11] från sina traditionella röst- och anslutningstjänster.

Inom mobilsektorn utvecklas inkomstflödet från nästa generations tjänster endast långsamt. Även om EU-operatörernas intäkter från annan verksamhet än rösttelefoni (främst SMS) i mitten av 2006 beräknades till 17,1 % är dock detta betydligt högre än motsvarande siffra för USA[12].

Konvergens

De flesta fast- och mobilnätsoperatörer håller stegvis på att bygga ut sin infrastruktur för att kunna hantera högre hastigheter och konvergenstjänster.

Nästa generations nätverk kommer att göra det lättare att på ett effektivt sätt erbjuda flera tjänster över samma infrastruktur. Innehåll blir allt mer viktigt, allt eftersom tjänster som IP-TV och mobil television utvecklas och ger marknadsoperatörerna möjlighet att differentiera sina utbud.

Det finns en tydlig tendens mot kombinationserbjudanden där operatören erbjuder ett antal olika tjänster för ett fast pris. En undersökning i EU[13] visar att 19 % av hushållen utnyttjar minst ett kombinationserbjudande och att det mest köpta tjänstepaketet är en kombination av rösttelefoni och Internet.

Bild 2:

[pic]

Mobilt

EU-marknaden för mobila tjänster beräknas vara värd 133 miljarder euro[14]. Marknadspenetrationen har nu överskridit 100 %-strecket och ligger på 103 % jämfört med fjolårets 95 %. I dag finns det 478,4 miljoner mobiltelefonanvändare i EU.

Bild 3:

[pic]Luxemburg toppar listan med 171 % (inbegripet pendlare från angränsande EU-länder), följt av Italien med 134 % och Litauen med 133 %. Under 2005 har tillväxten emellertid avtagit, vilket tyder på att marknaden håller på att mättas.

Antalet leverantörer av mobiltjänster (virtuella mobiloperatörer (MVNO), avancerade tjänsteleverantörer, vanliga återförsäljare) har fortsatt att öka. Flest finns i Storbritannien (70) och i Nederländerna (60). Sammanlagt har 76 nya tillkommit under året, och det totala antalet i EU är 290.

Det finns utrymme för ytterligare utveckling, men den allt hårdare konkurrensen driver fram allt lägre priser. De genomsnittliga baspriserna per månad för en genomsnittlig användares nationella röstsamtal och SMS[15] visar följande tendens:

Bild 4:

[pic] 3G

3G ser ut att öka: I Italien beräknar tillsynsmyndigheten exempelvis att det finns cirka 12 miljoner 3g-abonnenter, jämfört med 2,6 miljoner i slutet av 2004. Mellan 10 och 15 % av alla mobilkunder i EU har en 3G-mobil.

Roaming

De genomsnittliga slutanvändarpriserna för samtal med roaming är fortfarande betydligt högre än motsvarande priser för inrikes mobilsamtal, trots insatser för mer transparenta avgifter och en konsumentwebbplats som inrättats av Europeiska kommissionen. Prisskillnaderna kan inte förklaras med skillnader i de kostnader som uppstår för operatörerna.

Kommissionen anser att fördelarna för konsumenterna, småföretagen och företagsanvändare med lägre roamingavgifter i sin tur skulle vara till fördel för hela EU:s näringsliv. Detta bekräftas också av Europeiska rådets slutsatser från dess förra vårmöte, och därför föreslog kommissionen i juli 2006 en insats relaterad till den inre marknaden, i form av en förordning om roaming inom EU. Förslaget diskuteras för närvarande i Europaparlamentet och rådet, och torde antas till sommaren 2007.

Fast rösttelefoni

EU-marknaden för fasta rösttjänster beräknas vara värd 83 miljarder euro[16].

Konkurrensen på denna marknad har fortsatt att tillta under året, och priserna för inrikes- och utrikessamtal blir allt lägre. Portabiliteten för fasta nummer bidrar fortfarande till konkurrensen på marknaden.

Bild 5:

[pic]Ursprungligen etablerade operatörer fortsätter att förlora marknadsandelar på sina hemmarknader, medan en rad nya aktörer har börjat erbjuda tjänster. I många fall kommer den hårdaste konkurrensen emellertid från stora operatörer som BT, Deutsche Telekom, France Telecom, Telefónica och Telecom Italia. Dessa fortsätter att ta sig in på nya marknader och etablera sin närvaro i andra medlemsstater.

Bild 6:

[pic]

Bredband

EU-marknaden för fasta datatjänster beräknas vara värd 58,5 miljarder euro[17]. Upptaget av bredbandstjänster fortsätter att öka kraftigt. Mellan oktober 2005 och oktober 2006 tillkom över 20 miljoner nya linjer.

I dag har 15,7 % av EU:s befolkning bredband (nästan 73 miljoner linjer), vilket är en ökning med 11,4 % från förra året.

Bild 7:

[pic]Klyftan mellan de medlemsstater som har bäst siffror och de övriga ökar emellertid, eftersom antalet bredbandsanvändare också ökar snabbare i de länder som har bäst siffror. I åtta medlemsstater ligger andelen bredbandsanvändare fortfarande under 10 %.

Internationell jämförelse

De EU-länder med störst andel bredbandsanvändare är samtidigt världsledande: I sex medlemsstater har över 20 % av befolkningen skaffat bredband, och där ökar användningen snabbare än i exempelvis Japan eller Sydkorea.

Bild 8:

[pic]Uppgifter för Österrike, juli 2006. Österrikes tillsynsmyndighets beräkning för oktober 2006 är 16,42 %.

Överföringshastigheten för bredband varierar i EU, och i snitt ligger vi fortfarande efter USA; Japan och Korea[18]. Till viss del kan detta förklaras av Sydkoreas och Japans höga befolkningstäthet och de bättre kabelnäten i USA, jämfört med många stora EU-länder. Klyftan skulle kunna överbryggas när ökad konkurrens i EU driver fram investeringar i höghastighetsnät.

Faktorer som påverkar spridningen

I snitt har de nya operatörerna nu 52 % av marknaden, mot 49,8 % förra året (om man räknar bort återförsäljarprodukter har de nya operatörerna en marknadsandel på 40,7 %). Det råder enighet om att konkurrensen är en viktig drivfjäder för spridningen av bredband. Medlemsstater som Nederländerna och Danmark, som har konkurrerande infrastruktur, ligger också i topp i fråga om bredbandspenetration. Genom effektiv marknadsreglering som ger tillträde till de ursprungligen etablerade operatörernas infrastruktur kan konkurrensen också stimuleras, och i Frankrike och Storbritannien har exempelvis sådana kraftfulla regulatoriska insatser varit av stor betydelse.

God reglering leder inte bara till bättre marknadsvillkor utan ger alternativa operatörer en chans att stegvis utvecklas från tjänstebaserad till infrastrukturbaserad konkurrens. Däremot kan man se stora prestandasvackor i medlemsstater där undermålig regleringspolitik kombineras med frånvaron av konkurrerande infrastruktur.

Priserna för både fullt och delat tillträde till accessnät förutsätter att dala i hela EU, men mindre kraftigt för fullt tillträde. Även om 2006 visade en särskilt kraftig tillväxt i fråga om återförsålda bredbandsabonnemang (en ökning på 124 %) fortsatte nya operatörer att ge sig in på investeringsmarknaden, så att över 4,1 miljoner nya accessnät med fullt tillträde (en ökning med 79 %) tillkom, vilket innebar många miljarder euro i investeringar i ny infrastruktur.

I ett antal medlemsstater genomfördes auktioner för licenser för WiMAX, CDMA, UMTS, HSDPA och LMDS under 2006. Detta kommer att driva på upptaget av bredband och hjälpa de avlägsna eller glesbefolkade regionerna och de nya medlemsstaterna att snabbare komma i kapp.

3. REGULATORISK MILJÖ

Nationell lagstiftning

Under 2006 avslutades införlivandet av det regulatoriska ramverket i de 25 medlemsstaternas nationella lagstiftning i och med att Grekland antog sin primärlagstiftning. De båda nya medlemsstaterna har också anmält primärlagstiftning. I Rumäniens fall handlar det om hela ramverket, och för Bulgarien om den del av denna.

Andra medlemsstater har förbättrat sin lagstiftning, till exempel Danmark (överklagandeförfaranden), Nederländerna (rätt till ledningsdragning) och Frankrike och Spanien (konsumentskydd).

Kommissionen är emellertid orolig för att förändringarna i Tysklands telekommunikationslag kan utesluta nya marknader från regleringen, på mindre betungande villkor än vad som föreskrivs i gemenskapslagstiftningen.

Avreglering

I vissa länder har tillsynsmyndigheten accepterat frivilliga åtaganden från de dominerande aktörerna som alternativ till fullständig reglering (Storbritannien), eller också har man antagit lagstiftning för att möjliggöra genomdrivandet av sådana åtaganden (Italien). Det har också varit med sikte på ökad flexibilitet som man funktionellt har skilt de ursprungligen etablerade operatörernas accessnät från deras återförsäljning och övriga verksamhet, som i Storbritannien. Detta övervägs i ett antal övriga länder.

Analyserna av en rad viktiga marknader har inte oväntat i första hand lett till att dominerande aktörer har ålagts en rad skyldigheter, men det finns en liten grupp kärnmarknader där avreglering har varit möjligt.

Exempel på detta finns i flera medlemsstater där man avskaffat skyldigheter när det visade sig att marknaderna för mobila accessnät och internationella samtal var konkurrenskraftiga. I vissa fall har regleringsbördan minskats i ljuset av marknadsvillkoren, som exempelvis i Belgien, Spanien, Frankrike och Nederländerna för den inhemska fasta telefonimarknaden.

Nationella tillsynsmyndigheter

Organisationernas oberoende ställning

I allmänhet är de nationella tillsynsmyndigheternas ställning och oberoende etablerade. I fallet Slovakien finns emellertid vissa tvivel i fråga om åtskillnaden av tillsynsfunktioner och kontrollen av statligt ägande av marknadsaktörer. I Polen har dessutom nya tvivel uppstått avseende den nya nationella tillsynsmyndighetens oberoende och opartiskhet, i ljuset av att myndighetens föregångare stängts och regeringen har mycket omfattande befogenheter att lägga ned myndigheter. Det politiska inflytandet på dagliga regleringsbeslut í vissa medlemsstater är en fråga som kräver ytterligare granskning. Investeringar från nya marknadsaktörer och från andra länder kan endast nå sin fulla potential om marknaden kan lita på att tillsynsmyndigheten är oberoende och opartisk.

Marknadsanalyser

Ett viktigt verktyg för att garantera att alla användare i EU kan dra nytta av en samstämmig regleringspolitik är det förfarande för anmälan till och samråd med kommissionen och andra nationella tillsynsmyndigheter enligt artikel 7 i ramdirektivet.

De flesta nationella tillsynsmyndigheter har nu genomfört en första marknadsanalys och anmält resultaten till kommissionen och de övriga nationella tillsynsmyndigheterna. Genomförandet av regleringsåtgärder släpar emellertid av olika skäl efter i många medlemsstater. Ibland är det förfaranden som är tungrodda (överklaganden) och ibland införs regleringen först långt efter det att en betydande marknadsställning har konstaterats (som i Tyskland), eller är inte tillräckligt detaljerad för att ge omedelbar effekt på marknaden.

Dessutom har ett antal fall av bristande samstämmighet uppdagats mellan de regleringsåtgärder för en viss marknadssituation som olika nationella tillsynsmyndigheter har infört. Bitströmstillträde erbjuds exempelvis ännu inte på ett samstämmigt sätt över hela EU, och avgiftsskillnaderna för samtalsterminering är fortfarande stora. Eftersom marknadsaktörerna genererar cirka en tredjedel av sina intäkter i andra medlemsstater än den där de är etablerade skulle man kunna uppnå ytterligare gränsöverskridande tillväxt om man kunde uppnå större samstämmighet.

Kommissionen kommer att ta upp alla dessa frågor om oberoende, förfaranden och samstämmig reglering i samband med översynen av det gällande ramverket.

Överklagande

Rätten att överklaga en nationell tillsynsmyndighets beslut är en grundläggande princip i ramverket. Överklagandeförfarandets längd är emellertid ett problem i flera medlemsstater som Italien och Portugal, där det kan ta mellan fyra och sex år, och Grekland, där den högsta förvaltningsdomstolen ännu inte har fattat något beslut trots att vissa mål har pågått sedan 2001.

I vissa rättsordningar (Belgien, Cypern, Estland, Ungern, Nederländerna, Slovakien och Sverige) överklagas marknadsanalysbeslut systematiskt, och det kan krävas åtgärder för att uppmuntra marknadsaktörerna till ett mer resonligt förhållandesätt.

Spektrumfrågor

Det sammanlagda värdet av alla e-kommunikationstjänster som utnyttjar radiospektrumet beräknas uppgå till över 200 miljarder euro, vilket innebär att effektiv spektrumsförvaltning är en avgörande faktor för att EU:s näringsliv skall kunna vara framgångsrikt. Nyaste rön visar att en effektiv förvaltning av spektrum i alla medlemsstater kan generera en tillväxt motsvarande 0,1 % av BNP[19].

Vissa medlemsstater tillämpar en flexiblare och liberalare förvaltning av radiospektrumet vad gäller teknik- och tjänsteneutral användning, auktionering, delad användning och allmän auktorisation. Andra har infört andrahandsmarknader. Medlemsstaternas hantering av alla dessa frågor skiljer sig emellertid fortfarande åt.

Dessutom har flera av kommissionens beslut om spektrumharmonisering ännu inte genomförts fullständigt, till exempel beslutet om kortdistansradarutrustning för bilar eller beslutet om trådlösa anslutningssystem.

Kommissionen granskar dessa brister i samband med sin översyn, i syfte att öka den inre marknadens potential.

Radio- och TV-sändningar

Markbundna nät är fortfarande den viktigaste spridningsmetoden för televisionsinnehåll (över 50 % av EU:s hushåll) i de flesta medlemsstaterna, följt av kabel och satellit. IP-TVökade i flera medlemsstater under 2006, men är fortfarande en nischmarknad.

Övergången från analog till digital markbunden överföring har nu inletts i de flesta medlemsstaterna, inom ramen för de tidsgränser som kommissionen rekommenderat (2012). Vissa medlemsstater har emellertid fortfarande problem med detta.

De nationella tillsynsmyndigheternas regleringsåtgärder är ofta inriktade på markbaserad överföring, utom i länder med stor kabeltäthet. Analysen av marknader för sändnings- och överföringstjänster, som är mindre välkända för många nationella tillsynsmyndigheter, är fortfarande inte avslutad.

Nummertilldelning för Internet-telefoni

Systemen för nummertilldelning till Internet-telefonitjänster skiljer sig kraftigt åt mellan länderna. Flera medlemsstater ger leverantörerna av Internet-telefonitjänster möjlighet att erbjuda både geografiska och icke-geografiska nummer (Tyskland, Grekland, Irland, Litauen, Portugal, Slovenien, Sverige, Finland, Storbritannien). Andra inskränker tillgången till geografiska nummer till vissa typer av Internet-telefonitjänster.

Genom dessa brister blir det svårare för marknadsaktörerna att erbjuda EU-övergripande tjänster, och kommissionen kommer att försöka ta sig an denna och andra nummertilldelningsfrågor vid översynen av ramverket.

Övervakning och kontroll av efterlevnaden

Under 2006 inledde kommissionen ett antal förfaranden, främst i fråga om frånvaron av information om varifrån samtalet kommer till larmtjänster när man ringer 112, och vissa nationella tillsynsmyndigheters underlåtenhet att se till att marknadsanalyserna slutförs i tid.

Samtidigt kunde kommissionen i vissa fall avsluta förfaranden eftersom medlemsstaterna vidtagit åtgärder avseende tillsynsmyndigheternas oberoende, genomförande av marknadsanalysförfaranden, inhibition av överklaganden och för mekanismen för utseende av leverantörer av samhällsomfattande tjänster, samt konsumentfrågor som nummerupplysningstjänster, nummerportabilitet och information om varifrån samtalet kommer.

4. KONSUMENTUTVECKLING

Samhällsomfattande tjänster

Flera medlemsstater utsåg leverantörer av samhällsomfattande tjänster under 2006. Tjeckien, Estland och Polen tillämpade öppna anbudsförfaranden, medan Irland och Slovakien valde ett offentligt samråd. Båda förfaranden verkar främja öppenhet och insyn och motverka diskriminering.

De ursprungligen etablerade operatörerna blir fortfarande oftast utsedda, men i Estland ledde anbudsförfarandet till att en ny aktör utsågs. I Belgien och Tjeckien tillhandahålls nu vissa element av tjänsterna av nya aktörer, parallellt med de etablerade.

Särskilda sociala behov

Eftersom det nuvarande ramverket ger medlemsstaterna stor frihet att bestämma hur de vill värna om de funktionshindrades och låginkomsttagarnas behov har kommissionen inriktat sig på att uppmuntra till bästa praxis i medlemsstaterna.

På Irland har lagstiftaren infört ett forum för att värna om funktionshindrade användares behov. I Sverige tillhandahåller den nationella tillsynsmyndigheten åtta särskilda tjänster för sådana användare, bland annat översättning till teckenspråk via tredje generationens videosamtal. Dessutom uppmuntras marknadsaktörerna att erbjuda skräddarsydda tjänster till användare med särskilda behov.

Nödtelefon: 112

Tre medlemsstater (Sverige, Danmark och Nederländerna) har nu infört 112 som enda larmnummer.

Tillhandahållandet av uppgifter om varifrån samtalet kommer är emellertid fortfarande ett problem, och kommissionen inledde överträdelseförfaranden mot 13 medlemsstater under 2006.

Medlemsstaterna har tillämpat olika metoder för att informera befolkningen om larmnumret 112 och dess användning, bland annat meddelanden i telefonkiosker, telefonkataloger och på fakturor, information från polisen och tidningsnotiser, men också särskilda kampanjer, webbplatser, radioreklam och reklaminslag på TV. I Sverige finns information om larmnumret 112 på mjölkpaketen, och i Lettland och Tjeckien sprids informationen till en bred allmänhet genom tv-sändningar.

Denna grundläggande tjänsts tillgänglighet och kvalitet verkar i dag vara garanterad i de flesta länderna, men kommissionens befogenheter i frågan är begränsade enligt nuvarande ramlagstiftning. Förbättringar kan därför bara uppnås om alla deltagande lagstiftare aktivt stöder detta i översynen av ramverket.

Överskådliga taxor

Flera medlemsstater har börjat hantera frågan om överskådliga taxor mer aktivt och förutseende. Nätbaserade prisjämförelser och listor finns exempelvis i Danmark, Estland, Portugal och Sverige, och de belgiska myndigheterna håller på att inrätta en prissimulator. De irländska, ungerska och slovenska lagstiftarna har alla utvidgat sina prisjämförelser till att även täcka fasta, mobila och bredbandsbaserade tjänster. Dessa offentliga tjänster kompletteras i vissa medlemsstater av marknadsaktörernas egna transparenserbjudanden.

Å andra sidan förekommer det klagomål om bristande insyn i fråga om priser i flera medlemsstater som Tyskland, Österrike och Litauen, och konsumenterna är i många fall mycket missnöjda med roamingavgifterna.

Integritet/säkerhet och elektronisk kommunikation

Direktivet om integritet och elektronisk kommunikation har nu införlivats i alla medlemsstater. 2006 antogs ett särskilt direktiv om bevarande av trafikuppgifter för brottsbekämpning, som skall införlivas i medlemsstaternas lagstiftning under 2007.

Nät- och informationssäkerhet, inbegripet skydd mot spionprogram och andra sabotageprogram blir allt viktigare. Skräppost och sabotageprogram används allt oftare tillsammans för brottsliga ändamål, och därför hänger brottsbekämpningen på dessa båda områden ihop. Det krävs ytterligare insatser, bland annat informationskampanjer riktade till användarna[20], med tanke på de samhälleliga och ekonomiska följder brottslighet på detta område kan ha.

Nummerportabilitet

Medlemsstaterna rapporterar en ökad användning av nummerportabilitet band abonnenterna, och i Danmark, Spanien, Sverige och Finland omfattade flyttade mobila nummer över 20 % av de sammanlagda abonnenterna. Även i Estland, Grekland, Frankrike, Irland, Litauen och Luxemburg har betydande ökningar av antalet flyttade mobila nummer rapporterats, och antalet flyttade fasta nummer har ökat kraftigt i Frankrike, Sverige och Nederländerna. Nummerportabilitet är fortfarande en viktig förutsättning för konkurrens i alla medlemsstater.

5. SLUTSATSER

Genomförandet av ramverket bidrar överallt till att införa konkurrens på marknaden för elektronisk kommunikation, vilket är till nytta för konsumenterna i form av lägre priser och innovativa konvergenstjänster. Exempel på bästa praxis finns i alla medlemsstater inom olika reglerings- och marknadsaspekter.

På ett antal områden är emellertid en inre marknad för e-kommunikationstjänster fortfarande ouppnåelig med nuvarande lagstiftning. I dag är ännu inte alla instrument för att garantera samstämmig reglering över hela den inre marknaden tillgängliga, och kommissionen kommer särskilt att se över de institutionella frågorna, nummertilldelningsproblemen och spektrumfrågorna i sitt förslag till ändrat ramverk. Vad gäller roamingavgifter inom EU har kommissionen redan lagt fram ett förslag till ändring av lagstiftningen.

Mer detaljerade ändringar kan övervägas där problem kvarstår exempelvis i fråga om genomdrivandet av de nationella tillsynsmyndigheternas beslut, överklagandeförfaranden, skydd av personuppgifter och säkerhet, det gemensamma europeiska larmnumret 112 och tillhandahållandet av tjänster till särskilda samhällsgrupper.

[1] KOM (2005) 229.

[2] i2010 – Annual Report on the Information Society 2007 (Årsrapport om informationssamhället 2007)

[3] EITO 2006 (European Information Technology Observatory).

[4] EITO, 2006 och IDATE, 2006.

[5] IDATE, 2006.

[6] Kommissionens beräkningar på grundval av uppgifter från Goldman Sachs, ETNO, Cable Europe och ECTA. Investeringssiffrorna avser endast kapitalutgifter (underhåll och utvidgning).

[7] Goldman Sachs.

[8] EU:s investeringar överträffade USA:s och Japans investeringar i absoluta tal under 2005. EU:s tillväxtberäkningar för 2006 var också större (källa: Infonetics Research, november 2006).

[9] Kommissionens beräkningar; Morgan Stanley; ING.

[10] The Dow Jones Euro Stoxx Telecommunications Index (SXKE) ökade från 378,4 poäng (slutet av 2003) till 468,6 (slutet av 2006), medan Dow Jones Euro Stoxx 50 Index ökade från 2760,66 till 4119,94 under samma period.

[11] EBIDTA, Earnings before interest, taxes, depreciation and amortisation.

[12] Merrill Lynch, 24 juni 2006.

[13] E-Communications Household Survey (mars 2007), Särskild Eurobarometer, Europeiska kommissionen.

[14] EITO 2006 (European Information Technology Observatory).

[15] OECD:s metodik: Varje medlemsstats två strörsta operatörer, inbegripet månadshyra.

[16] EITO, 2006 och IDATE, 2006.

[17] EITO 2006 (European Information Technology Observatory).

[18] I USA är den vanligaste hastigheten 2.5 Mbps - 10 Mbps, mot 512 kbps - 2 Mbps i EU (källa: IDATE, FCC).

[19] Benchmarking Impacts of EU Policy - Options for Economically Efficient Management of Radio Spectrum, SCF Associates, december 2006, ännu ej offentliggjort.

[20] Se kommissionens meddelande om skräppost, spionprogram och sabotageprogram, KOM(2006) 688.