[pic] | EUROPEISKA GEMENSKAPERNAS KOMMISSION |

Bryssel den 23.3.2007

KOM(2007) 131 slutlig

KOMMISSIONENS TREDJE RAPPORT TILL RÅDET OCH EUROPAPARLAMENTET

om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 797/2004 om åtgärder för förbättring av produktions- och saluföringsvillkoren för biodlingsprodukter {SEK(2007) 368}

INNEHÅLL

1. Inledning 3

2. Situationen i världen 3

2.1. Produktion 3

2.2. Handel 4

2.2.1. Export 4

2.2.2. Import 4

3. Situationen i Europeiska unionen 4

3.1. Försörjningsbalans 4

3.2. Biodlingens omfattning (tabell 9) 5

3.3. Konsumtion och främjande av biodlingsprodukter 5

4. Genomförandet av honungsprogrammen 6

4.1. Beräkning av utgifter 6

4.2. Verkställighet av utgifter (tabellerna 16–18 – figur 12) 7

4.3. Syfte 8

4.3.1. Särskilda mål 8

4.3.2. Förslag från medlemsstaterna 9

5. Förslag från sektorns aktörer 10

6. Slutsatser 11

Som bilaga till denna rapport fogas ett arbetsdokument på franska sammanställt av kommissionens enheter, som innehåller de tabeller och figurer som det hänvisas till i denna rapport.

1. Inledning

I artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 797/2004 om åtgärder för förbättring av produktions- och saluföringsvillkoren för biodlingsprodukter[1] står det att kommissionen vart tredje år ska överlämna en rapport om tillämpningen av förordningen till Europaparlamentet och rådet. Genom den här rapporten fullgör kommissionen sin skyldighet.

I januari 2004 lade kommissionen fram sin andra rapport om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 1221/97[2] tillsammans med ett förslag till rådets förordning som syftade till att göra den förordningen mer effektiv. Eftersom det har visat sig att biodlingsprogrammen är mycket lika varandra från ett år till ett annat, bedömdes det lämpligt att upprätta nationella program för treårsperioder.

Sedan dess har förordning (EG) nr 1221/97 upphört att gälla och ersatts med förordning (EG) nr 797/2004. I kommissionens förordning (EG) nr 917/2004[3] om tillämpningsföreskrifter anges bland annat vilka punkter som ska ingå i honungsprogram, tidpunkt när programmen ska anmälas, fördelningsnyckel för gemenskapens samfinansiering samt vilka punkter som ska ingå i studierna över strukturen inom biodlingssektorn.

I enlighet med förordningens bestämmelser har medlemsstaterna överlämnat sina studier över strukturen i biodlingssektorn (inklusive uppgift om antal bikupor).

Det är viktigt att notera att samtliga medlemsstater har utarbetat ett biodlingsprogram. Det visar det intresse de hyser för detta område och vilka behov som EU:s sektor för biodling har.

2. Situationen i världen

Största delen av världsproduktionen av honung sker i Asien, följt av Europa och Nordamerika (tabell 1). Argentina är numera det största exportlandet före Kina medan Europeiska unionen är den viktigaste importören.

2.1. Produktion

Världsproduktionen av honung uppgick 2005 till 1 381 000 ton (tabell 1). Under perioden 2001–2005 ökade världsproduktionen med 9,2 procent. Sedan 1996 har världsproduktionen ökat med 25 procent (figur 1).

I och med utvidgningen 2004 med tio nya medlemsstater blev EU världens näst största producent. Under 2005 producerade EU 174 000 ton honung (tabell 2), (dvs. 13 procent av världsproduktionen), medan Kina befäste sin ställning som den största producenten i världen med en produktion på 305 000 ton vilket motsvarar en ökning med 20 procent sedan 2001. Övriga stora producenter är USA och Argentina med en produktion på cirka 85 000 ton vardera.

De två nya medlemsstaterna i EU är också stora producenter av honung (Rumänien producerar cirka 19 000 ton och Bulgarien cirka 8 000 ton).

2.2. Handel

Världshandeln motsvarar ungefär en fjärdedel av den sammanlagda honungsproduktionen.

2.2.1. Export

Världsexporten av honung uppgick 2005 till cirka 325 000 ton (tabell 3). Argentina exporterade 2005 108 000 ton och steg därmed fram som den främsta exportören (mer än 30 procent av världshandeln). Argentinas export har ökat med över 40 procent jämfört med föregående år. Kina som tidigare varit den största exportören har sett sin export minska ganska drastiskt sedan 2001 (88 000 ton 2005 jämfört med 107 000 ton 2001).

Bland övriga exportländer har nya länder som Indien ökat utrikeshandeln (från 3 000 ton 2001 till 17 000 ton 2005). Brasilien har däremot minskat sin export avsevärt (från 21 000 ton 2004 till 6 000 ton 2005) vilket främst har livsmedelshygieniska skäl. Sedan 2006 har Brasilien inte längre tillstånd att exportera till EU. Turkiet har också minskat sin export mycket kraftigt.

2.2.2. Import

Den viktigaste importmarknaden är Europeiska unionen som 2005 stod för cirka 45 procent av världens honungsimport med 155 000 ton (tabell 4). Nordamerika är den andra stora importregionen (114 000 ton). Tyskland och Förenade kungariket stod 2005 för nästan 70 procent av EU:s totala import (tabell 6).

Världsimporten har stadigt ökat sedan slutet av 1970-talet vilket beror på ökad konsumtion av natur- och dietprodukter, vissa aktörers initiativ för att införa specialhonung eller lågprishonung, vanligen i form av blandningar, samt ökad industriell användning av honung.

3. Situationen i Europeiska UNIONEN

3.1. Försörjningsbalans

Europeiska unionen har brist på honung och måste regelbundet importera ungefär hälften av sin honung. År 2004/2005 kunde unionen själv tillfredsställa 54,2 procent av sitt honungsbehov (tabell 5). Självförsörjningsgraden uppgick tidigare till 45 procent, och förbättrades alltså i samband med EU:s utvidgning till 25 medlemsstater.

De tre största honungsproducenterna i Europeiska unionen är Spanien, Tyskland och Ungern med en honungsproduktion på 32 000, 26 000 respektive 19 500 ton 2004/2005. Produktionen i de tio medlemsstater som anslöt sig till EU 2004 är cirka 43 000 ton, vilket motsvarar 25 procent av den sammanlagda produktionen i EU. Av dessa medlemsstater är Ungern och Polen de största producenterna.

EU importerar cirka 150 000 ton honung årligen. Argentina är fortfarande den främsta leverantören till Europeiska unionen med 71 000 ton (vilket innebär att Argentina stod för nästan 50 procent av den totala EU-importen 2005, följt av import från Mexico och Brasilien (figur 5 – tabell 6). Importen från Mexiko har dock minskat sedan 2000 trots en tullkvot på 30 000 ton till nedsatt tull.

Importen från Rumänien och Bulgarien uppgår till drygt 10 000 ton.

EU:s export till tredje länder utgör endast lite drygt 6 000 ton eller 3,5 procent av produktionen 2005 (tabell 7). Största delen av denna export går till Schweiz (cirka 1 500 ton 2005).

Importpriser

Det genomsnittliga importpriset i EU har sjunkit markant sedan 2003, från 2,31 euro/kg till 1,29 euro/kg (tabell 8a). Denna prisnivå är låg men sammanfaller med nivån i början av 2000-talet (före förbudet mot import av kinesisk honung). Under 2003 var priserna ovanligt höga, bland annat på grund av att den kinesiska honungen, som betingade ett pris under 1 euro/kg, inte längre var tillgänglig på gemenskapsmarknaden som är världens största importområde.

Enligt tillgängliga siffror för 2006 ökar importpriserna något (1,34 euro/kg).

Exportpriser

Det genomsnittliga exportpriset för honung från EU har också sjunkit sedan 2004, men ligger ändå kvar på en förhållandevis hög nivå. Det genomsnittliga priset på 3,63 euro/kg (tabell 8b) är betydligt högre än motsvarande pris för importerad honung. Detta beror på att den europeiska honungen ofta är av hög kvalitet med särskilt eftersökta organoleptiska egenskaper (honung från en enda blomsort).

3.2. Biodlingens omfattning (tabell 9)

I enlighet med föreskrifterna i artikel 3 i förordning (EG) nr 797/2004 överlämnade medlemsstaterna en studie över strukturen i biodlingssektorn samtidigt med sina nationella program. Eftersom programmen sedan 2004 är treåriga, kommer kommissionen att få uppgifter över biodlingens omfattning endast vart tredje år.

Enligt de uppgifter som medlemsstaterna har lämnat är det sammanlagda antalet biodlare i EU 593 000 varav 17 986 betraktas som yrkesverksamma biodlare (minst 150 kupor).

Det totala antalet bikupor är 11 631 300 varav 4 321 901 tillhör yrkesverksamma biodlare. Med andra ord äger 3 procent av biodlarna nästan 40 procent av kuporna. Antalet bikupor har ökat med 2 754 091 sedan 2003. Denna ökning beror uteslutande på EU:s utvidgning eftersom antalet bikupor i de tio nya medlemsstaterna är 2 870 872. Ökningen av antalet bikupor är nästan lika stor som produktionsökningen (cirka 26 procent).

Medlemsstaterna med det största antalet bikupor är Spanien, Grekland, Frankrike och Italien. Bland de medlemsstater som anslöt sig till unionen 2004 har Polen och Ungern det största antalet kupor.

Om man betraktar andelen yrkesverksamma biodlare, är det Spanien som har störst andel yrkesverksamma med 76 procent, följt av Grekland.

I absoluta tal finns de flesta yrkesverksamma biodlarna i fem medlemsstater, nämligen i Grekland, Spanien, Frankrike, Italien och i Ungern.

3.3. Konsumtion och främjande av biodlingsprodukter

Konsumtionen av honung per år per invånare var 0,7 kg 2005. Ingen påtaglig ökning kan skönjas under de senaste åren.

Honungskonsumtionen är högst i Grekland (1,7 kg/år/invånare) följt av Österrike, Tyskland och Spanien.

För att honung från EU ska få bättre förutsättningar att möta konkurrensen från andra producenter i världen har biodlingsprodukter för första gången gjorts berättigade att motta stöd enligt kommissionens förordning (EG) nr 422/2005 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden[4].

De viktigaste målsättningarna är att informera konsumenterna om mångfalden, de organoleptiska egenskaperna och produktionsvillkoren för EU:s biodlingsprodukter och att hjälpa dem att förstå märkningen av dessa produkter.

4. Genomförandet av honungsprogrammen

4.1. Beräkning av utgifter

Utgifter per medlemsstat

I enlighet med bestämmelserna i artikel 2 i förordning (EG) nr 917/2004 ska medlemsstaterna anmäla sina biodlingsprogram till kommissionen en gång vart tredje år. De inlämnade programmen ska innefatta beräknade utgifter och finansieringsplan.

På grundval av medlemsstaternas meddelanden om beräknade utgifter fördelas disponibla medel med hänsyn till hur bestånden av bin är fördelade inom EU, i enlighet med vad som anges i bilaga I till förordning (EG) nr 917/2004. Procentandelen bikupor i varje medlemsstat i förhållande till det totala antalet ger den procentandel av den maximala teoretiska budgeten som varje medlemsstat har rätt till före eventuell fördelning av icke begärda medel i utgiftsberäkningarna.

För perioden 2004–2006 (tabell 9) var Spanien den medlemsstat som hade störst teoretisk rätt (21,2 procent), följt av Grekland (11,9 procent), Frankrike (9,9 procent), Italien (9,5 procent), Polen (8,2 procent) etc. Tack vare att vissa medlemsstater inte har begärt några medel har främst två medlemsstaters budgetanslag ökats jämfört med deras teoretiska andel. Det rör sig om Italien (13,7 procent av budgeten jämfört med 9,4 procent av det totala antalet bikupor) och Ungern (8,2 procent av budgeten jämfört med 7,5 procent av det totala antalet bikupor).

När det gäller programmen för 2005 har tre medlemsstater (Spanien, Grekland och Italien) utnyttjat nästan 47 procent av de tillgängliga gemenskapsmedlen. Om Frankrike och Ungern räknas in har dessa fem medlemsstater utnyttjat 64 procent av medlen, samtidigt som de tillsammans står för 60 procent av bikuporna. Det är otvivelaktigt de medlemsstater som har flest bikupor som är mest angelägna att utnyttja de medfinansierade programmen.

Varken förändringen av rådets förordning 2004 eller utvidgningen har lett till någon större ändring av utnyttjandet av budgeten. Vissa medlemsstater har dock sett sin teoretiska andel minska. Det är fallet med Spanien, vars andel minskade från 27 procent 2003 till 21 procent för programmen 2005–2007. Även om den totala budgeten ökades (från 16,5 miljoner euro till 23 miljoner euro) för att beakta utvidgningen har detta inte påverkat den budget som tilldelats Spanien i absolut värde. Tvärtom, och trots att den teoretiska procentuella andelen sjönk, har de beräknade utgifterna ökat (från 4 377 000 euro 2003 till 4 890 000 euro 2005).

Utgifter per typ av åtgärd

Tabellerna 11, 12 och 13 visar utgiftsberäkningarna per typ av åtgärd för varje medlemsstat för perioden 2005–2007.

Det bör erinras om att en ny typ av åtgärd infördes när rådets förordning ändrades 2004, nämligen stöd till utökning av bibestånden.

Under 2005 och 2006 var den mest utnyttjade åtgärden bekämpning av varroasjukan (mellan 33 och 35 procent eller drygt 8 miljoner euro), följt av tekniskt stöd (26 procent eller nästan 6 miljoner euro), rationalisering av förflyttningen (19 procent eller nära 4,5 miljoner euro), analyser av honung (8 procent eller cirka 1,8 miljoner euro), utökning av bibestånden (6–7 procent, eller 1,5 miljoner euro) och slutligen tillämpad forskning (5 procent eller cirka 1 miljon euro).

Jämfört med föregående år kan det konstateras att en relativt stor minskning skett av de medel som beviljats till bekämpning av varroasjukan även om det fortfarande är den mest utnyttjade åtgärden. Den åtgärden utnyttjade drygt 42 procent av budgeten för åren 2001–2002. Minskningen beror främst på införandet av åtgärden för utökning av bestånden och på ett något större utnyttjande av åtgärden för analyser av honung.

- Bekämpning av varroasjukan återkommer i samtliga program utan undantag.

- Nästan samtliga medlemsstater ansöker om samfinansiering av åtgärder för tekniskt stöd. Den medlemsstat där utgiftsberäkningarna för denna åtgärd är störst är Italien (drygt 1 miljon euro), medan Spanien endast avser använda något mer än 10 procent av sin budget för denna åtgärd.

- Rationalisering av flyttning av bisamhällen anges i 15 medlemsstaters ansökningar däribland samtliga länder i södra Europa (de medlemsstater där andelen yrkesverksamma biodlare är högst och där mångfalden honungsalstranden plantor med skilda blomningsperioder också är störst).

Man kan notera att Spanien utnyttjar över 40 procent av sin budget för rationalisering av flyttning av bisamhällen. Spaniens andel utgör samtidigt nära 50 procent av de sammanlagda gemenskapsutgifterna för denna åtgärd.

- Analyser av honung inkluderas i programmen för 20 medlemsstater. Österrike, Polen och Spanien är de länder som utnyttjar denna åtgärd mest.

- Även om åtgärden för utökning av bibestånden först nyligen infördes har den varit föremål för intresse i 15 medlemsstater. Frankrike svarar för ansökan med högst belopp – drygt 500 000 euro. Detta beror på att särskild uppmärksamhet riktas mot försvagningen av bibestånden i landet.

- Åtgärder till förmån för tillämpad forskning ingår i 15 nationella program. De italienska och franska ansökningarna utgör 50 procent av det totala belopp som begärs.

4.2. Verkställighet av utgifter (tabell erna 16–18 – figur 12)

Honungsprogrammen måste vara slutförda senast den 31 augusti varje år och motsvarande utbetalningar ska göras senast den 15 oktober.

År 2006 utgjorde preliminärt verkställande av utgifterna i medlemsstaternas programplanering 82,5 procent av de totala beräknade utgifterna, vilket betyder att cirka 19 miljoner euro av sammanlagt 23 miljoner euro har utnyttjats. Eftersom vissa utgifter kan överföras senare av medlemsstaterna bör den slutliga utnyttjandegraden för programmen 2006 bli högre. Utnyttjandegranden för programmen 2004, som genomfördes före EU:s utvidgning, var 84 procent. Däremot var utnyttjandegraden för programmen 2005, som var de första som verkställdes inom ramen för det treåriga systemet, något lägre (78 procent). Förklaringen till detta är att de nya medlemsstaterna saknade erfarenhet av dessa program och att det ibland tog lång tid att införa administrativa och rättsliga nationella förfaranden. De flesta medlemsstater har för övrigt förbättrat genomförandegraden markant 2006. Det är fallet särskilt för Ungern och Polen. Detta visar hur lätt det är att utnyttja programmen och gör att man kan hoppas på en ännu högre utnyttjandegrad för programmen 2007.

När det gäller produktionsåret 2005, utnyttjade 14 medlemsstater drygt 80 procent av sin tillgängliga budget jämfört med 13 medlemsstater 2006 (denna siffra bör stiga).

Av medlemsstaterna som är störst stödmottagare utnyttjade Spanien 95 procent av sin budget 2005 och har redan utnyttjat nära 80 procent av budgeten för 2006, Grekland har utnyttjat drygt 80 procent (trots en minskning av den nationella budgeten) och Italien och Frankrike över 90 procent. När det gäller de tio nya medlemsstaterna kan man rent allmänt konstatera att utnyttjandegraden har förbättrats betydligt om genomförandet 2005 jämförs med det för 2006. Utnyttjandegraden i Ungern har exempelvis stigit från 29 procent till 88 procent och i Polen från 51 procent till drygt 72 procent, vilket är mycket uppmuntrande när det gäller utsikterna till optimalt utnyttjande av programmen i EU-27.

Endast en medlemsstat, Slovakien, har inte alls utnyttjat den budget det tilldelats.

4.3. Syfte

Samtliga åtgärder som medlemsstaterna har föreslagit i sina nationella program är berättigade till stöd under förutsättning att de uteslutande syftar till att nå målen för någon av de stödberättigande åtgärderna.

4.3.1. Särskilda mål

Syftet med det tekniska stödet är att höja effektiviteten inom produktion och saluföring genom användande av den bästa tekniken. Kurser och andra utbildningssatsningar riktade till biodlare och producentgrupperingar eller kooperativ handlar framför allt om områden som uppfödning, förebyggande verksamhet mot sjukdomar, villkor vid insamling och förpackning, transport och saluföring av honungen.

Bekämpning av varroakvalster syftar till att minska de kostnader som uppstår vid behandling av bikupor, eller att en del av dessa kostnader ersätts. Denna parasitsjukdom leder till minskad avkastning och till förlust av bisamhällen om ingen behandling sätts in. Den försvagning av bisamhällena som förorsakas av varroakvalster är ett skäl till förekomsten av associerade sjukdomar. Varroakvalster kan inte utrotas fullständigt och behandlingen av bikuporna med godkända produkter är enda sättet att undvika följderna av denna sjukdom.

Stödet till rationalisering av flyttning av bisamhällen syftar till att förvalta denna flyttningsverksamhet inom EU och att iordningställa områden som kan ta emot många biodlare under blomningstiden. En loggbok över flyttningar, investeringar i utrustning och utarbetande av kartor över honungsproducerande områden kan bland andra åtgärder bidra till en förvaltning av flyttningsverksamheten.

Åtgärderna till stöd för honungsanalys syftar till att förbättra saluföringen av honung. Finansieringen av analyserna av honungens fysisk-kemiska egenskaper mot bakgrund av botaniskt ursprung gör det möjligt för biodlarna att få exakta uppgifter om den insamlade honungens kvalitet och därmed att på ett bättre sätt föra ut sin produkt på marknaden.

Stödet till utökning av bibestånden gör det möjligt att genom finansiering av verksamheter som främjar produktion av drottningar eller inköp av bisamhällen, kompensera förluster av bin och främjar därmed produktionen.

Åtgärder för tillämpad forskning beträffande förbättring av honungskvaliteten och åtgärder för att sprida resultaten av denna forskning kan bidra till ökade inkomster för producenterna.

4.3.2. Förslag från medlemsstaterna

De flesta medlemsstaterna har besvarat kommissionens begäran om kommentarer till genomförandet av programmen.

Medlemsstaterna är totalt sett nöjda med det sätt på vilket programmen förvaltas och har inga nya önskemål om ändringar av förordning (EG) nr 797/2004. Det faktum att programmen fastställs för en period på tre år betraktas som en förbättring som gör det möjligt att förutse och planera vissa åtgärder. Det önskemål som medlemsstaterna oftast framför är större flexibilitet i anpassningen av programmen.

Möjligheten att under verksamhetsåret ändra innehållet i programmen finns angiven i förordningen om tillämpningsföreskrifter (EG) nr 917/2004. Enligt artikel 6 får budgeten som anslagits till var och en av de sex stödberättigande åtgärderna höjas eller sänkas med högst 20 procent utan att förvaltningskommittén behöver tillfrågas. Om ändringen överskrider gränsen kan en "anpassning" av programmet ske via yttrande från förvaltningskommittén (artikel 7).

Övriga framträdande förslag avser följande frågor:

- Tillägg av åtgärder som syftar till att öka konsumtionen av honung, och att de övriga stödberättigande åtgärderna beskrivs utförligt.

Eftersom honung har lagts till på förteckningen över produkter som är berättigade att omfattas av informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder, anser kommissionen att någon uppföljning till denna begäran inte krävs. När det gäller önskemålet om detaljerad beskrivning av det som varje stödberättigande åtgärd kan bestå av, skulle detta minska flexibiliteten i dessa program, samtidigt som medlemsstaterna begär just större handlingsfrihet. Varje program, och därmed varje föreslagen åtgärd, granskas av kommissionen och det viktigaste kriteriet för stödberättigande är att varje godkänd åtgärd uteslutande syftar till att nå ett av målen för åtgärderna som anges i förordningen. En uttömmande förteckning på "möjliga" insatser för varje åtgärd är därför inte önskvärd.

- Vissa medlemsstater begär att stöd till laboratorier för analyser av honungs fysiska-kemiska egenskaper ska utvidgas till andra biodlingsprodukter (drottninggelé, pollen etc.).

Med hänsyn till den begränsade budgeten, framstår detta inte som en prioritet i synnerhet mot bakgrund av saluförda volymer. Produkter med stort mervärde kan lättare än honung bära kostnaden för dessa analyser.

- Bekämpning av andra sjukdomar hos bin än varroakvalster. Det bör påpekas att syftet med denna ordning inte är att skapa en hälsopolitik i denna sektor. Det var just för att undvika all sammanblandning med veterinära åtgärder som ändringen av förordningen 2004 innefattade bestämmelsen att bekämpning av sjukdomar associerade till varroasjukan inte berättigar till stöd enligt programmen för biodling.

- Överföring av utgifter som inte har verkställts den 31 augusti ett verksamhetsår till efterföljande år. En sådan överföring är varken önskvärd eller möjlig eftersom budgeten är årlig. En sådan överföring skulle riskera att leda till sämre utnyttjande av programmen det första och andra året.

- Inköp av bikupor. Om det kan fastställas att en sådan åtgärd skulle hjälpa till att uppnå målet att utöka bibestånden skulle den kunna bedömas av kommissionens enheter när programmen anmäls.

- Förbättring av statistik. Det finns redan en bestämmelse om att medlemsstaterna ska lämna in en rapport om sektorns struktur. En årlig granskning av siffrorna skulle bli administrativt betungande vilket inte är önskvärt. Kommissionens enheter översänder regelbundet statistik om handeln till aktörerna.

- Möjligheten att genomföra projekt med europeisk inriktning mellan flera medlemsstater. Kommissionen förstår att det finns ett intresse för sådana projekt och vill precisera att de skulle kunna godkännas eftersom inget hindrar att flera medlemsstater samarbetar inom ett och samma projekt. Beträffande finansiering av sådana projekt, skulle varje deltagande medlemsstat bidra enligt den budget som har anslagits till respektive medlemsstat. Omfördelning av ej begärda medel till dessa särskilda projekt skulle strida mot strävan till administrativ förenkling.

Andra mer specifika åtgärder har ibland nämnts, vilka dock inte motiverar någon ändring av förordningen. Stödberättigandet hos varje särskild åtgärd granskas vid analysen av programmen innan de godkänns.

5. Förslag från sektorns aktörer

Såväl näringen (FEEDEM) som producenterna (COPA-COGECA) erkänner biodlingsprogrammens betydelse eftersom de ger ett faktiskt stöd till sektorn. De understryker att detta är det enda instrument som gynnar sektorn.

Följande förslag har framförts av produktionssektorn:

- Större betoning på samarbete mellan medlemsstaterna och sektorns aktörer när programmen utarbetas.

- Upprätthållandet av ett bra statistikverktyg.

- Utveckling av forskningsprogram, och bättre samordning av resultaten.

- Större handlingsfrihet när det gäller möjligheten att under programmets gång ändra budgetfördelningen mellan åtgärderna.

- Möjlighet att genomföra projekt på europeisk nivå mellan flera medlemsstater.

6. Slutsats ER

FÖRORDNING (EG) NR 797/2004 förefaller ge positiva resultat för sektorn för biodling såväl ur medlemsstaternas som ur biodlarnas ståndpunkt. Denna sektor kännetecknas av skillnader i produktionsvillkor, geografisk spridning och olikhet när det gäller de ekonomiska villkoren på såväl produktionsnivå som saluföringsnivå.

De prioriterade åtgärder som anges i denna förordning har trots att de är begränsade ur budgetsynpunkt, visat ett reellt kvalitativt värde. Den treåriga programperiod som införts sedan 2004 förefaller ha medfört större smidighet i utarbetandet och verkställandet av dessa program.

Mot bakgrund av den här rapporten anser kommissionen att någon ändring av förordning (EG) nr 797/2004 inte krävs. Däremot skulle den smidighet som majoriteten medlemsstater liksom sektorns aktörer efterfrågar när det gäller möjligheten att ändra pågående program under verksamhetsåret, utan att därför påverka den enskilda medlemsstatens totala budgetnivå, kunna bli föremål för ett förslag till ändring av kommissionens förordning (EG) nr 917/2004.

[1] EUT L 125, 28.4.2004, s. 1.

[2] KOM(2004) 30 slutlig.

[3] EUT L 163, 30.4.2004, s. 83.

[4] EUT L 68, 15.3.2005, s. 5.