9.10.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 257/20

—

Regionkommittén anser att Europeiska unionen snarast möjligt bör utforma en verklig europeisk invandringspolitik och därvid dels ta hänsyn till de olika myndighetsnivåernas befogenheter, dels utöva de befogenheter som EU själv tilldelats.

—

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att inrätta mekanismer som underlättar en laglig arbetskraftsinvandring, om det föreligger en obalans mellan restriktiva åtgärder för att bekämpa den irreguljära invandringen och de åtgärder som främjar laglig invandring, och uppmanar kommissionen att utveckla en övergripande europeisk migrationspolitik samt se till att åtgärder på EU-nivå innebär ett mervärde, vilket är fallet när det gäller högkvalificerade arbetstagare.

—

Olaglig anställning är en av de viktigaste attraktionsfaktorerna när det gäller den irreguljära invandringen, och därför bör medlemsstaterna fördjupa och öka sina ansträngningar för att med alla medel bekämpa den illegala arbetsmarknaden.

—

Kommittén beklagar att Regionkommitténs roll inte omnämns i något av referensdokumenten och uttrycker oro över att den territoriella dimensionen inte beaktas, trots att man hittills uppmärksammat de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller hanteringen av migrationsfrågor, liksom Regionkommitténs rådgivande roll på detta område.

—

Samtidigt med utvecklingen av migrationspolitikens externa dimension och av EU:s instrument för hantering av migrationsfrågor måste även den territoriella dimensionen stärkas, vilket kräver de lokala och regionala myndigheternas medverkan vid utvecklingen av en helhetsstrategi för migration. Det är därför viktigt att kommissionen verkar för att Regionkommittén ska få en mer proaktiv roll i inledningsskedet av gemenskapens insatser.

—

Kommittén gläder sig över initiativet att främja cirkulär migration och anser att detta kan bli ett positivt bidrag till medlemsstaternas arbetsmarknader och till utvecklingen i migranternas ursprungsländer.

Föredragande

:

Anna Terrón i Cusí (ES–PSE), direktör för den autonoma regionen Kataloniens Brysselkontor

1.

Regionkommittén anser att Europeiska unionen snarast möjligt bör utforma en verklig europeisk invandringspolitik och därvid dels ta hänsyn till de olika myndighetsnivåernas befogenheter, dels utöva de befogenheter som EU själv tilldelats.

2.

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ att inrätta mekanismer som underlättar en laglig arbetskraftsinvandring, om det föreligger en obalans mellan restriktiva åtgärder för att bekämpa den irreguljära invandringen och de åtgärder som främjar laglig invandring, och uppmanar kommissionen att utveckla en övergripande europeisk migrationspolitik samt se till att åtgärder på EU-nivå innebär ett mervärde, vilket är fallet när det gäller högkvalificerade arbetstagare.

3.

Olaglig anställning är en av de viktigaste attraktionsfaktorerna vid irreguljär invandring, och därför bör medlemsstaterna fördjupa och öka sina ansträngningar för att med alla medel bekämpa den illegala arbetsmarknaden.

4.

När det gäller kampen mot den illegala arbetsmarknaden ska fokus i första hand riktas mot dem, arbetsgivare eller enskilda personer, som anställer personer som vistas irreguljärt i ett medlemsland. Immigranten själv befinner sig oftast i en mycket utsatt position och kan utnyttjas på ett omoraliskt och olagligt sätt.

5.

Systemet med ett enda tillstånd är en framkomlig väg för att förebygga irreguljär invandring. Kommittén påminner om att i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastslås rätten till god förvaltning.

6.

Samarbetet med tredjeländer är avgörande för en heltäckande och samlad syn på invandringen, vilket Europeiska rådet erkände i sina slutsatser 2005 där man erinrade om att ”migrationsfrågor utgör en central del av EU:s förbindelser med ett stort antal tredjeländer, i synnerhet de regioner som gränsar till unionen” (1).

7.

Kommittén framhåller att när det gäller att skapa så kallade partnerskap för rörlighet, så ska sådana tredjeländer prioriteras som är beredda att göra betydande insatser för att bekämpa olaglig migration och människohandel.

8.

Kommittén välkomnar förslagen om att fördjupa samarbetet med tredjeländer genom ”partnerskap för rörlighet” eller tekniskt och/eller finansiellt bistånd och uppmanar kommissionen att hitta nya samarbetsformer på jämlik basis med ursprungs- och transitländerna för att på så sätt skapa ett klimat präglat av ömsesidigt förtroende som gör det möjligt för dessa länder att samarbeta i kampen mot irreguljär invandring och inrätta strukturer som reglerar den lagliga invandringen.

9.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en mycket viktig roll i förhandlingarna och förbindelserna med ursprungs- och transitländerna, särskilt på områden som utveckling och samarbete. Kommittén erinrar om de lokala och regionala myndigheternas stora betydelse för att bland annat Aeneas-, Meda- och Tacis-programmen kunde genomföras på ett korrekt sätt och betonar de kontakter med ursprungs- och transitländerna och den kunskap om dessa länder som förvärvats tack vare olika invandrargrupper.

10.

Kommittén beklagar att Regionkommitténs roll inte omnämns i något av referensdokumenten och uttrycker oro över att den territoriella dimensionen inte beaktas, trots att man hittills uppmärksammat de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller hanteringen av migrationsfrågor, liksom Regionkommitténs rådgivande roll på detta område.

11.

Samtidigt med utvecklingen av migrationspolitikens externa dimension och av EU:s instrument för hantering av migrationsfrågor måste även den territoriella dimensionen stärkas, vilket kräver de lokala och regionala myndigheternas medverkan vid utvecklingen av en helhetsstrategi för migration. Det är därför viktigt att kommissionen verkar för att Regionkommittén ska få en mer proaktiv roll i inledningsskedet av gemenskapens insatser (2).

12.

De lokala och regionala myndigheterna gör en viktig insats när det gäller integrationspolitiken för invandrare och för att säkerställa att förfarandena för tillträde till arbetsmarknaden fungerar på ett korrekt sätt, och de kan spela en roll i utbildningen av invandrade arbetstagare för deras medverkan på de europeiska arbetsmarknaderna och integrationen på arbetsmarknaderna i ursprungsländerna i de fall de återvänder dit.

13.

De lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll när det gäller att tillhandahålla offentliga tjänster för invandrare (lagliga och irreguljära), bland annat i samband med mottagande, hälso- och sjukvård, utbildning samt bostäder. I deklarationen från den femte konferensen för huvudstadsregionernas parlament inom Europeiska unionen (april 2006) framhölls att invandringen medför betydande kostnader för de offentliga tjänsterna i vissa regioner och lokala myndigheter. Man bör därför utveckla nya metoder som gör det möjligt för de lokala och regionala myndigheterna att spela en mer aktiv roll vid utvecklingen av nationella initiativ och strategier som avser tillgång till och inträde på arbetsmarknaden.

14.

Termen ”irreguljär invandring” är att föredra, eftersom termen ”olaglig” är liktydig med en kriminell gärning på många av de officiella språken. Vi avråder under alla omständigheter från bruket av termen ”illegal invandrare”.

15.

Även andra politikområden inom EU som kan beröra migranterna omnämns, exempelvis utvecklingspolitiken, den europeiska sysselsättningsstrategin och politikområden som berör sociala och ekonomiska frågor. Kommittén efterlyser därför en bättre samordning mellan samtliga politikområden som berör invandrarna.

16.

Kommissionen uppmanas att beakta medlemsstaternas prognoser om behovet av arbetskraft utifrån de uppgifter som medlemsstaterna skickar till Eurostat och förteckningar över tjänster som är svåra att tillsätta, för att få mer detaljerad kunskap om insatserna och prognoserna i de olika medlemsstaterna. I samband med detta ska emellertid de nationella befogenheterna i fråga om tredjelandsmedborgares tillträde till arbetsmarknaden beaktas.

17.

Det är viktigt att ha ett pålitligt och uppdaterat statistiskt system som gör det möjligt för medlemsstaterna att frivilligt utbyta information och erfarenheter rörande arbetsmarknadspolitiken och arbetsmarknaden i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007 om gemenskapsstatistik över migration och internationellt skydd (3).

18.

Kommittén betonar den betydelsefulla roll de lokala och regionala myndigheterna kan spela när det gäller att samla in information och statistiska uppgifter, och påpekar att dessa instanser kan lämna ett viktigt bidrag bland annat till en europeisk invandringsportal eller en utvidgning av Eures-nätverkets tjänster. De lokala och regionala myndigheterna driver redan många webbplatser som skulle kunna utgöra ett komplement till dessa initiativ.

19.

Kommittén uttrycker oro över att det inte uttryckligen hänvisas till de internationella avtal som medlemsstaterna undertecknat inom ramen för Internationella arbetsorganisationen (ILO) och påminner om att medlemsstaterna måste respektera deklarationen om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet (ILO, 1998) och handlingsplanen för migrerande arbetare (ILO, 2004) samt, mera generellt, människors grundläggande rättigheter enligt gällande internationella konventioner.

20.

ReK anser att det är ytterst viktigt att skapa ett nätverk med lokala och regionala myndigheter för att utveckla statistiska instrument och gemensamma indikatorer som möjliggör bättre kännedom om migrationsförhållandena.

21.

Kommittén påpekar hur viktigt det är att främja inrättandet av permanenta arbetsgrupper och forum (konferenser, seminarier etc.) för utbyte av erfarenheter och god praxis för mottagning och integration av invandrare i samhället och arbetslivet.

22.

Kommittén stöder medlemsstaternas ratificering av den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter.

23.

Kommittén gläder sig över initiativet att främja cirkulär migration och anser att detta kan bli ett positivt bidrag till medlemsstaternas arbetsmarknader och till utvecklingen i migranternas ursprungsländer.

24.

Den cirkulära migrationen kan bli en positiv länk mellan ursprungs- och värdlandet och främja dialog, samarbete och ömsesidig förståelse.

25.

Den cirkulära migrationen måste fungera på ett korrekt sätt om den inte ska utnyttjas för irreguljär invandring. Det måste inrättas effektiva kanaler som säkerställer att migranten återvänder till sitt ursprungsland och som underlättar rörlighet i båda riktningarna. Å andra sidan kan cirkulär migration inte ersätta permanent migration och den får heller inte begränsa medlemsstaternas initiativ när det gäller integration av invandrare.

26.

Kommittén efterlyser ett starkare samband mellan invandringspolitiken och EU:s övriga politikområden i syfte att förbättra den ekonomiska och sociala situationen i ursprungsländerna och ”bidra till att minska incitamenten till olaglig migration” (4).

27.

Kommittén välkomnar partnerskapen för rörlighet med tredjeländer och erkänner vikten av att främja associeringsavtal med ursprungsländerna. I sitt meddelande betonar kommissionen att ansvarsfördelningen mellan EU och medlemsstaterna bör beaktas när man sluter partnerskap för rörlighet. Dessa avtal måste innehålla instrument för gemensam förvaltning av migrationsströmmar, åtgärder för att bekämpa irreguljär invandring och underlätta återtagande och återvändande av irreguljära invandrare samt mekanismer som främjar den ekonomiska utvecklingen i dessa länder.

28.

Det är viktigt att upprätta avtal om återtagande med tredjeländer som en del av deras åtaganden, och det är nödvändigt att underlätta denna repatriering med beaktande av invandrarnas rättigheter och internationellt erkända rättigheter.

29.

Regionkommittén framhåller vikten av att erkänna de lokala och regionala myndigheternas roll i det internationella gränsöverskridande samarbetet och stöder dessa myndigheters deltagande i den europeiska grannskapspolitiken. De lokala och regionala myndigheterna uppmanas att samarbeta med de regionala myndigheterna i ursprungsländerna och i detta syfte använda sig av kommissionens program, särskilt det gemensamma pilotprojektet för regionalt samarbete mellan regionerna i de yttersta randområdena och angränsande tredjeländer. ReK erinrar om att det är dessa myndigheter som bäst känner till invandringens ekonomiska och sociala effekter och dess konsekvenser i ursprungsländernas regioner.

30.

Den cirkulära migrationens följder i ursprungsländerna måste analyseras, liksom effekterna av penningöverföringarna. Mot bakgrund av dessa undersökningar måste de verktyg som behövs för att underlätta penningöverföringarna omedelbart tas i bruk.

31.

Man bör undersöka möjligheterna att införliva de städer och regioner som utgör ursprung och mål för migrationsströmmarna i partnerskapen för rörlighet, eftersom det kan underlätta invandrarnas rörlighet och ha ett positivt inflytande på deras integration i samhället.

32.

Det är nödvändigt att stärka de mekanismer som främjar mobiliteten inom EU hos invandrade arbetstagare som bor och arbetar lagligt i en medlemsstat.

33.

Kommittén understryker att tredjeländer som ingått partnerskap för rörlighet ska sträva efter att på ett effektivt sätt stimulera återvändande och återanpassning av migranter genom aktiva insatser för att främja produktiva anställningar och anständiga arbetsförhållanden. Myndigheterna i det mottagande landet bör påpeka detta för de ursprungsländer med vilka de har ingått partnerskap för rörlighet och hjälpa till med råd och andra former av stöd som inte kräver några finansiella medel.

34.

Kommittén ser positivt på idén med viseringar för längre vistelser som ger rätt till flera inresor, vilket främjar cirkulär migration, och vi stöder de initiativ som är ämnade att öka deltagandet på medlemsstaternas arbetsmarknader när det gäller tredjelandsmedborgare som tidigare beviljats rätt till inresa och vistelse som studerande, samt personer som deltagit i åtgärder för cirkulär migration och som har uppfyllt villkoren för återvändande.

35.

Kommittén uppmanar kommissionen att försäkra sig om att cirkulära migranter kan överföra sina intjänade pensionsrättigheter efter återkomsten till ursprungslandet.

36.

Kommittén ser positivt på ökningen av incitament till samarbete med tredjeländer som ett komplement till andra åtgärder och uppmuntrar lokala och regionala myndigheter att delta i utvecklingsprojekt.

37.

Kommittén stöder idén att upprätta gemensamma centrum för visumansökningar i tredjeländer, men framhåller att detta initiativ inte får leda till en ökning av de administrativa förfarandena utan till en förenkling och en effektivisering.

38.

Kommittén stöder kommissionens avsikt att bekämpa illegalt arbete som utförs av tredjelandsmedborgare. Utdömande av påföljder av ekonomisk, av administrativ eller, i allvarligare fall, av straffrättslig karaktär för att upprätthålla gemenskapslagstiftningen åligger medlemsstaterna, med undantag av sanktioner som ska säkerställa EG-rättens effektivitet.

39.

ReK konstaterar att det är nödvändigt att för varje språkversion av direktivet bedöma huruvida det är lämpligt att använda termen ”arbetsgivare” eller ”företagare”. När det i en medlemsstats rättsordning görs åtskillnad mellan dessa termer bör man använda ”arbetsgivare” hellre än ”företagare”, för att skilja på företagande och brottslig verksamhet och för att omfatta situationer i vilka aktörer som inte har rättslig ställning som företagare anställer personer.

40.

Illegalt arbete måste bekämpas med sanktioner mot dem som anlitar illegal arbetskraft, men också genom fler inspektioner på arbetsplatserna och en förbättring av förfarandena för laglig anställning, och genom att man undersöker alternativa system som gör det möjligt att främja bästa praxis. Resultatet av inspektionerna på arbetsplatsen bör offentliggöras för att möjliggöra för konsumenter och eventuella arbetstagare att göra ett informerat val.

41.

Kampen mot illegalt arbete, som är en av de viktigaste faktorerna när det gäller att dra till sig och behålla de irreguljära migrationsströmmarna, måste prioriteras när det gäller EU:s invandringspolitiska åtgärder. Direktivets rättsliga grund bör följaktligen fokuseras på kampen mot illegalt arbete och som en konsekvens därav en begränsning av den irreguljära invandringen, och inte tvärtom.

42.

De lokala och regionala myndigheterna kan i enlighet med nationell lagstiftning spela en viktig roll i samband med genomförandet av kontroll- och övervakningsåtgärder på arbetsmarknaden, och de mänskliga och materiella resurserna måste vid behov utökas om antalet kontroller ska öka.

43.

Kommittén anser att man i samband med kampen mot illegalt arbete bör ägna särskild uppmärksamhet åt att bekämpa människosmuggling och människohandel, och fördömer maffians och de organiserade kriminella nätverkens roll för den fortsatta irreguljära invandringen rent generellt, men i synnerhet utnyttjandet av arbetskraften som har blivit en lönsam kriminell verksamhet.

44.

Kommittén stöder olika initiativ som syftar till att bekämpa illegalt arbete och gemensamma initiativ mellan olika förvaltningsnivåer (nationella, regionala och lokala) och arbetsmarknadens parter (framför allt arbetsgivare och fackföreningar, men även icke-statliga organisationer och rättighetsorganisationer) inom detta område. Kommittén efterlyser informationskampanjer inom vissa sektorer på arbetsmarknaden i syfte att förmå dem som anlitar arbetskraft på ett olagligt sätt att upphöra med detta och informera dem om fördelarna med att anställa reguljär arbetskraft.

45.

Kommittén instämmer i att det inte vore meningsfullt att utesluta privatpersoner som anställer irreguljära arbetstagare från direktivets tillämpningsområde, men varnar för att det är omöjligt att förebygga denna situation om man inte utarbetar klara, kompletterande förfaranden för laglig anställning för att täcka bristen på arbetskraft på arbetsmarknaden.

46.

Det är viktigt att förbättra flexibiliteten och snabbheten när det gäller tillfälliga anställningar, och kartlägga möjligheterna till säsongsbetonad invandring i enlighet med den strategiska planen för laglig migration från 2005, som faktorer som kan göra det möjligt att undvika att man fortsätter att anställa illegal arbetskraft.

47.

Regionkommittén vill uppmärksamma att många invandrarkvinnor i EU befinner sig i en extremt utsatt situation, både på det arbetsmässiga och personliga planet, och efterlyser större fokus på denna fråga.

48.

Kommittén stöder beslutet att inte utdöma sanktioner mot de tredjelandsmedborgare som berörs av förslaget, även om kravet på ett beslut om återvändande eller utvisning (5) kan betraktas som ett straff. Kommittén ser positivt på de ekonomiska sanktioner som drabbar lagöverträdare, särskilt när det gäller betalning av omkostnaderna för återvändandet. Här skulle man kunna lägga till kost och logi för invandrare tills förfarandet för återvändande är avslutat. Vi betonar att EU måste säkerställa att lagstiftningsinstrument som rör återvändandeåtgärder är inbördes sammanhängande och respekterar de mänskliga rättigheterna.

49.

Kommittén anser att man måste vidta nödvändiga åtgärder för att säkra att de arbetstagare som repatrierats erhåller efterhandsutbetalning av innestående lön.

50.

Utnyttjade arbetstagare behöver få bättre skydd från medlemsstaternas behöriga myndigheter. Möjligheten att bevilja uppehållstillstånd för längre vistelse bör övervägas, särskilt i mycket allvarliga fall, i linje med direktiv 2004/81/EG om uppehållstillstånd till tredjelandsmedborgare som har fallit offer för människohandel eller som har fått hjälp till olaglig invandring och vilka samarbetar med de behöriga myndigheterna.

51.

Regionkommittén välkomnar initiativ som syftar till att främja laglig invandring i EU, liksom försök att harmonisera de olika komplexa mekanismerna för tillträde till medlemsstaternas arbetsmarknader.

52.

Det är nödvändigt att utveckla åtgärder som exempelvis det ”blå kortet” för att göra unionen mer attraktiv som mål för kvalificerade och högt kvalificerade arbetstagare, uppfylla den europeiska arbetsmarknadens behov och säkra genomförandet av Lissabonstrategin. Kommissionen uppmanas dock att lägga fram en tydligare definition av ”kvalificerade” och ”högt kvalificerade” invandrare. ReK föreslår att definitionen också tar hänsyn till invandrarnas utbildningsnivå, arbetslivserfarenheter, språkkunskaper och andra relevanta faktorer.

53.

De okvalificerade eller lågt kvalificerade arbetstagarnas bidrag får emellertid inte förringas på vissa europeiska arbetsmarknader. Vi påminner kommissionen – sedan man analyserat och bedömt möjligheterna att sysselsätta okvalificerad eller lågkvalificerad arbetskraft – om rådets åtaganden om att göra en tillnärmning av andra mottagningsförfaranden för arbetskraftsinvandring, i enlighet med den strategiska planen för laglig migration.

54.

Det ”blå kortet” bör inte enbart utfärdas till kvalificerade arbetstagare som ansöker om inresetillstånd till EU utan även till arbetstagare som redan är bosatta i en medlemsstat.

55.

Kommittén anser att det är absolut nödvändigt att få fram tillförlitlig och grundläggande information om behovet av kvalificerad arbetskraft på medlemsstaternas arbetsmarknader och uppmanar kommissionen att utarbeta en enhetlig, effektiv metod för framtagning och redovisning av statistiska uppgifter på detta område, i enlighet med förordning (EG) nr 862/2007.

56.

Kommittén uppmanar medlemsstaterna att främja de lokala och regionala myndigheternas deltagande när det gäller att fastställa det antal inresetillstånd som utfärdas till tredjelandsmedborgare i samband med erbjudanden om högt kvalificerat arbete. Kommittén beklagar att dessa myndigheters deltagande inte omnämns i förslaget till direktiv.

57.

Man kan fråga sig om inte de högt kvalificerade arbetstagarnas mobilitet på arbetsmarknaden kommer att påverkas av kravet att bo i den första medlemsstaten i minst två år. Kommissionen uppmanas ta fram alternativa lösningar som säkrar rörligheten på arbetsmarknaden och uppfyller de nationella arbetsmarknadernas behov.

58.

Inresevillkoren för högt kvalificerade arbetstagares familjemedlemmar välkomnas, eftersom det kan vara en avgörande faktor vid rekrytering av högt kvalificerad personal, vilket erfarenheter från Australien, Kanada och Förenta staterna har utvisat.

59.

Kommittén erinrar om betydelsen av att undvika kompetensflykt från utvecklingsländerna och uttrycker oro över att programmen för ökad invandring av kvalificerad arbetskraft (bland annat kommissionens nyligen framlagda initiativ om cirkulär migration) tenderar att förstärka problemen med kompetensflykt (6).

60.

Kompetensflykten och dess effekter i ursprungsländerna måste analyseras med hjälp av tillförlitliga uppgifter och statistik för att man tillsammans med ursprungsländerna ska kunna utforma gemensamma lösningar och så långt som möjligt undvika de risker och konsekvenser som kan bli följden.

61.

Kommissionen uppmanas att vidta alla nödvändiga åtgärder för att som ett alternativ till kompetensflykt främja ”kompetenscirkulation”. Enligt detta koncept återvänder migranterna till sina hemländer och delar med sig av de färdigheter de har förvärvat när de har bott och arbetat utomlands (7), vilket gör att förbindelserna mellan ursprungs- och värdlandet kan breddas och fördjupas.

62.

Kommittén välkomnar förslaget om en enda ansökan för ett kombinerat arbets- och uppehållstillstånd och efterlyser en förbättring av de administrativa förfarandena för handläggning av dessa tillstånd.

63.

Alla förslag som innebär en förenkling av förfarandena för tillträde till EU:s arbetsmarknader välkomnas. Kommittén efterlyser snabbare ansöknings- och bifallsförfarandena i syfte att garantera att systemet fungerar på ett effektivt sätt.

64.

Systemet med ett enda tillstånd är ett användbart redskap när det gäller att bekämpa oegentligheter, som är ett betydande problem i medlemsstaterna och utgör ett brott mot den rätt till god förvaltning som fastslås i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

65.

Kommittén välkomnar erkännandet av en gemensam uppsättning bestämmelser för alla som erhållit det kombinerade arbets- och uppehållstillståndet och erinrar om att dessa rättigheters koppling till den internationella ram för arbetarskydd som föreskrivs av ILO måste erkännas.

66.

I yttrandet CdR 233/2006 (8) framhålls vikten av att förbättra förfarandena för erkännande av examina och yrkesutbildningskvalifikationer, och mera generellt invandrarnas yrkeskvalifikationer, i syfte att underlätta deras integration på arbetsmarknaden på det sätt som bäst motsvarar deras kunskaper.

67.

Kommittén välkomnar införandet av garantier i förfarandet för inlämnande av en ansökan om det kombinerade tillståndet, särskilt vad gäller kravet att motivera ett avslag och möjligheten att överklaga i händelse av avslag.

68.

Kommittén betonar att medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen måste involvera de lokala och regionala myndigheterna i utarbetandet av migrationspolitiken, särskilt när det gäller frågor i samband med integrationen på arbetsmarknaden, så att dessa myndigheter kan delta i beslutet om det antal tredjelandsmedborgare som ska få tillstånd att komma till respektive land, liksom deras yrkesprofiler.