15.1.2008   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 10/2

1.1

Mot bakgrund av en rad initiativ för att skapa ett europeiskt civilrättsligt område inleder kommissionen med denna grönbok ett samråd om möjligheten att inrätta ett rättsligt instrument inom gemenskapslagstiftningen som kan förbättra verkställigheten av penningfordringar och säkerställa spärrning av gäldenärens bankkonton i alla medlemsstater.

1.2

Av grönboken, som inte kan behandlas utan en samtidig genomgång av arbetsdokumentet i bilagan (1) liksom av den studie som ligger till grund för grönboken, framgår att kommissionens målsättning är att lägga fram ett förslag om en reglering av frivillig art med bestämmelser om ett europeiskt system för kvarstad i form av spärrning av bankkonton, oberoende av skuldens art eller de berörda parternas rättsstatus.

1.3

Någon konsekvensanalys av en sådan åtgärd har inte genomförts och den komparativrättsliga studie som ligger till grund för åtgärden behandlar endast 15 av de 27 EU-länderna. Kommittén delar visserligen kommissionens engagemang i frågan men anser inte att denna åtgärd är befogad med hänsyn till subsidiariteten och proportionaliteten. Samma resultat skulle kunna uppnås genom att man helt enkelt ändrar två bestämmelser i Bryssel I-förordningen.

1.4

Kommittén anser inte heller att det finns några logiska skäl till att begränsa räckvidden för ett sådant initiativ till att enbart spärra kapital som är insatt på bankkonton. Initiativet skulle kunna utsträckas till att gälla annan lös egendom i gäldenärens ägo och det skulle med vissa nödvändiga anpassningar även kunna omfatta kvarstad efter det att en exekutionstitel utverkats. Kommittén anser det också vara nödvändigt att man samtidigt med detta initiativ även utarbetar ett förslag om insyn med avseende på bankkonton, informationsskyldighet och regler för sekretess och uppgiftsskydd, eftersom det är en förutsättning för detta initiativ.

1.5

Om en sådan åtgärd bedöms som absolut nödvändig anser kommittén liksom kommissionen att det vore lämpligast att införa ett valfritt instrument som gör det möjligt att frysa en gäldenärs bankkonton i medlemsstater där borgenären inte är bosatt eller har sitt säte.

1.6

Mot bakgrund av detta och för att hörsamma kommissionens begäran om yttrande lägger kommittén fram en rad detaljerade tekniska och juridiska rekommendationer om den lämpligaste utformningen av initiativet, exempelvis när det gäller domstolars behörighet, villkoren för beslut om åtgärd, begränsningar av belopp avseende kvarstad samt undantag, garantier för att skydda gäldenären och andra som innehar gemensamma konton eller konton med solidariskt ansvar, överklaganden och tidsfrister, rättskostnader, den kontoförande bankens skyldigheter och ansvar, liksom inhemska och internationella civilrättsliga regler som eventuellt ska tillämpas.

2.1

Med föreliggande grönbok avser kommissionen att inleda ett samråd med berörda parter om hur man kan förbättra verkställigheten av penningfordringar och föreslår ett europeiskt system för ”kvarstad på bankmedel”.

2.2

Kommissionen beskriver inledningsvis befintliga problem med verkställigheten i det europeiska civilrättsliga området på grund av fragmentiseringen genom nationella regler och medger att ”förordning nr 44/2001 (Bryssel I) (2) märkligt nog inte ser till att säkerhetsåtgärder, t.ex. kvarstad på bankmedel som beslutats utan att motparten har hörts (ex parte), erkänns och verkställs i en annan medlemsstat än den där beslutet om den fattades”.

2.3

Kommissionen anser att denna svaghet kan snedvrida konkurrensen mellan företag, beroende på hur effektiva rättssystemen är i de länder de är verksamma i, och därför utgöra hinder på inre marknaden, där det är viktigt att effektiviteten och snabbheten vid indrivning av skulder, särskilt penningfodringar, är harmoniserad.

2.4

Kommissionen menar att en lösning vore att skapa ”ett europeiskt kvarstadsbeslut på bankmedel som skulle göra det möjligt för en borgenär att säkra en summa pengar som förfallit till betalning eller som han gör anspråk på genom att hindra flyttning eller överföring av medel som hans gäldenär har till godo på ett eller flera bankkonton inom Europeiska unionens territorium”. En detaljerad analys av ett möjligt rättsligt regelverk följer och dess normer presenteras i form av 23 frågor.

3.1

Detta initiativ ingår i en samling åtgärder som kommissionen håller på att utarbeta i det lovvärda syftet att skapa ett europeiskt civilrättsligt område som ska kunna ge inre marknaden en juridisk underbyggnad (3), och innebär nästa steg efter omarbetningen av Brysselkonventionen till gemenskapsförordning (4) och förordningen om en europeisk exekutionstitel (5).

3.2

Det finns fog för kommissionens empiriskt grundade påpekanden om svårigheterna med verkställighet av domar i de olika medlemsstaterna och de olika rättsordningar de omfattas av, vilket beror på bristande harmonisering av verkställighetsförfarandena och får de följder som kommissionen helt riktigt visar på (6). Situationen har säkerligen blivit ännu värre efter de 12 nya medlemsstaternas anslutning. Faktum är att i den här grönboken har kommissionen inte underkastat sitt initiativ den analys som krävs enligt subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

3.3

Det är till exempel inte bevisat att samma resultat, eller ett resultat med snarlik effekt, inte skulle kunna uppnås genom att man bara ändrar en eller två bestämmelser i Bryssel I-förordningen (förslagsvis artiklarna 31 och 47 (7)) och utökar dess räckvidd men behåller hela systemet intakt, vilket skulle ge klara förenklingsvinster.

3.4

Den konsekvensanalys som kommissionen ännu inte genomfört, och som bör omfatta inte bara de 15 medlemsstater vars situation analyserats i studien som låg till grund för grönboken (8) utan alla nuvarande EU-medlemsstater, kan inte utarbetas utan att överväga vilka åtgärder som behövs för ökad insyn i gäldenärens tillgångar och tillgång till oumbärlig information om dennes bankkonton, samtidigt som banksekretessen upprätthålls. En helhetsbedömning av alla faktorer är den metod som bör användas för att göra en korrekt analys av behovet och omfattningen av initiativet samt motiveringen för det.

4.1

EESK har delat upp sina kommentarer i följande två kategorier:

4.2.1

Eftersom grönboken antagligen kommer att leda till lagstiftning, troligtvis en förordning, kommer de termer som används för att identifiera begrepp senare att ligga till grund för de processrättsliga förfaranden som ska upprättas. Därför är det viktigt att dessa termer och begrepp är väldefinierade och tekniskt och juridiskt korrekta på alla gemenskapsspråk.

4.2.2

Faktum är att åtminstone i fem språkversioner (9) är kommissionens terminologi för att beskriva de åtgärder som övervägs varken entydig eller enhetlig och kan leda till feltolkningar av teknisk-juridisk art med avseende på åtgärdernas rättsliga innebörd. Kommissionen bör med tanke på åtgärdernas rättsliga art se till att översättningarna är korrekta, för att undvika osäkerhet som enbart beror på användning av felaktig termer (10).

4.2.3

Om man analyserar den rättsliga ordning som föreslås (med kravet på ”fumus boni iuris” och ”periculum in mora”) och dess syfte, att frysa eller spärra tillgångar på bankkonton i väntan på ett slutgiltigt beslut och en civilrättslig process för att driva in en skuld (naturligtvis av privaträttslig och kommersiell art – inte sådana som har sitt ursprung i ett straffrättsligt förfarande), framgår det att det handlar om en skyddande åtgärd i form av ett preventivt beslagtagande.

4.3.1

Kommittén ställer sig frågande till att åtgärdens räckvidd begränsas till bankkonton.

4.3.2

När det gäller verkställighet av penningfordringar, som nödvändigtvis är av universell karaktär, bör alla gäldenärens tillgångar ingå upp till det skuldbelopp som ska drivas in. En skyddande åtgärd som den som föreslås skulle kunna omfatta andra tillgångar som gäldenären har, t.ex. skuldebrev, aktier, obligationer, fordringar och skuldförbindelser gentemot andra personer, och inte bara bankmedel som finns på konton i bank eller andra finansinstitut. Det finns ingen anledning att tro att det skulle vara alltför komplicerat att vidga åtgärdens räckvidd till att åtminstone omfatta lös egendom som inte behöver registreras och en gäldenärs utstående fordringar (inklusive aktier, obligationer, intäkter, fordringar gentemot andra personer osv.), det vill säga lös egendom som är direkt knuten till ett bankkonto.

4.3.3

Det förefaller inte heller motiverat att begränsa gemenskapsinstrumentets räckvidd uteslutande till en preventiv spärrning av bankkonton. Efter nödvändiga ändringar skulle det med fördel också kunna omfatta kvarstad av sådana tillgångar efter det att en exekutionstitel utverkats, i och med att det i detta fall kan uppstå samma slags problem med kvarstad och att tillgångar skingras, vilket är motiveringen för den föreslagna åtgärden.

4.3.4

Kommissionen bör alltså noggrant överväga och motivera nyttan och kostnaderna för att en åtgärd av detta slag uteslutande begränsas till preventiv spärrning av gäldenärens bankmedel.

4.4.1

Frågan om tidpunkt för att utfärda beslut om kvarstad löser sig själv med utgångspunkt i resonemanget ovan. I överensstämmelse med bästa juridiska praxis bör ett beslut av detta slag kunna utfärdas när som helst under det rättegångsförfarande som det är en del av, särskilt före inledningen av förhandlingarna som ett preventivt förfarande. Det är just här som dess praktiska nytta är som störst.

4.4.2

Hänsyn måste naturligtvis tas till uppenbara aspekter av ordningen beroende på om den preventiva åtgärden vidtas innan beslut om huvudförfarande fattats eller efter det att ett beslut som styrker kraven har erhållits, före eller under verkställighetsförfarandet, eller om ett domslut som avgetts i lägre instans överklagats i högre instans, eller slutligen om exekutionstiteln inte utgjordes av ett domslut (växlar, löpande skuldebrev, checkar eller andra dokument med exekutiv verkan).

4.5.1

Till viss del klargör också resonemanget ovan frågan om domstols behörighet att överväga och besluta om skyddsåtgärder. Behörig domstol är uppenbart den som har ansvar för att behandla huvudärendet från den tidpunkt då talan/verkställighet har inletts.

4.5.2

Domstol i den stat där bankkontot finns bör också ha behörighet om beslutet om kvarstad utfärdats före hemställan om talan/verkställighet. I detta fall behöver man dock också, så snart huvudtalan väckts eller verkställighet förklarats, se till att det fastslagna preventiva förfarandet överförs till den domstol som är behörig i sakfrågan. Även om denna domstol har en annan nationell behörighet bör den acceptera detta utan något medgivandeförfarande (12).

4.6.1

Det finns ett inneboende behov av att garanterat uppfylla de villkor som kommissionen helt korrekt preciserar i punkt 3.2 i grönboken, ”fumus boni iuris” och ”periculum in mora”. Om det redan finns ett domstolsbeslut eller annan exekutionstitel är det bara kravet på ”periculum in mora” som behöver uppfyllas, dvs. det brådskande behovet av ett beslut om kvarstad.

4.6.2

Ett annat skäl till att en begäran om kvarstad ska beviljas är att borgenären kan bevisa att han gjort avsevärda ansträngningar att själv driva in skulden genom förfaranden utanför domstol.

4.6.3

En grundläggande förutsättning för åtgärdens effektivitet är att gäldenären inte ska behöva höras före beslutet. Man skulle dock kunna ställa krav på att domstolen beslutar om att en tillräckligt hög säkerhet ställs för att ersätta de skador som kan bli följden av ett eventuellt upphävande av åtgärden i huvudförfarandet eller vid överklagan, såvida denna inte har upphävande verkan. Detta gäller fall då åtgärden har beviljats innan ett slutgiltigt avgörande föreligger eller har meddelats.

4.7.1

Det belopp som åtgärden ska säkra ska begränsas till den faktiska fordran som inte återbetalats inklusive ränta (överenskommen eller lagenlig) fram till det datum då begäran om åtgärden inlämnades.

4.7.2

Det kan inte anses legitimt att inom ramen för ett säkerhetsförfarande, som naturligtvis har förebyggande syfte, till den stränga åtgärd som frysning av bankmedel innebär dessutom lägga andra belopp, för att exempelvis täcka framtida räntekostnader, advokatarvoden, rättskostnader, bankkostnader osv.

4.7.3

EESK är medveten om att införandet av ett system av detta slag kan ge upphov till kostnader för bankerna. Det verkar dock inte berättigat att dra dessa kostnader från de belopp som frysts på den berörda gäldenärens eventuella bankkonton. Det blir den nationella lagstiftningen som får definiera reglerna för bankkostnader och hur dessa ska täckas av de borgenärer som använder sig av förfarandet. Dessa kostnader bör läggas till rättskostnaderna, som bestäms vid rättegångens slut.

4.7.4

I gemenskapinstrumentet behöver man också ange över vilken gräns belopp ska undantas från frysning, för att gäldenären, om det är en fysisk person, kan täcka sitt eget och sin familjs grundläggande behov, vilket kan äventyras av ett utfärdande om kvarstad.

4.7.5

Banken bör efter det att åtgärden verkställts informera domstolen om vilka begränsningar som föreligger när det gäller att fullfölja beslutet om kvarstad med tanke på gäldenärens kontotyp (lönekonto, sparkonto, bostadslånekonto), vilket slag av inkomster eller vinster som sätts in där (inkomst av tjänst, inkomst av näringsverksamhet, hyresintäkter, pension, ägarandelar osv.) eller de utgifter som är förbundna med kontot (bostadslån, fordonsleasing, hyra, konsumentkredit, underhåll osv.) i enlighet med lagstiftningen i landet där bankkontot finns och i den mån som banken känner till vilket slag av inkomster och utgifter som kontot omfattar.

4.8.1

Det förefaller inte heller rimligt att utvidga räckvidden av säkerhetsåtgärden till konton med annan kontohavare. När det inte är möjligt att med säkerhet fastställa exakt hur stor andel som tillhör gäldenären kan man förutsätta att innehavarna har lika stora andelar.

4.8.2

Det är också oacceptabelt att ett antal olika konton täcker ett och samma belopp, fastän vi är medvetna om att det är problematiskt när kontona finns i olika länder och begäran om kvarstad behandlas av samtliga behöriga domstolar utan att dessa känner till att samma begäran lämnats in i ett annat land. Detta problem kvarstår till dess att alla förfaranden centraliserats till den domstol som är behörig i sakfrågan.

4.8.3

Därför vore det klokt att tillsammans med detta initiativ fastställa tydliga krav på att lämna uppgifter om den person som begär utfärdande av kvarstad och om de banker som berörs, liksom krav på samarbete mellan banker och domstolar i olika medlemsstater, under förutsättning att man respekterar privatlivet, uppgiftsskydd och banksekretess i enlighet med de tankar som framförs i studien som tidigare nämnts och som ligger till grund för grönboken.

4.8.4

Man skulle till exempel kunna bestämma att frysta belopp kan reduceras i efterhand inom en fastställd tidsgräns, efter det att man inhämtat information från olika banker, om det rör sig om fler än en.

4.9.1

Det är ytterst viktigt att säkerställa skyddet av gäldenären genom att hon eller han ges möjlighet att bestrida beslutet om kvarstad inom en rimlig tidsfrist, som förslagsvis ska vara minst tjugo kalenderdagar, för att påvisa

4.9.2

Därför bör det föreskrivas att gäldenären ska underrättas av behörig domstol så snart som det har bekräftats att det finns tillräckligt med medel på bankkontot för att frysa det belopp som anses utgöra skulden eller motsvarande belopp. Den berörda banken bör likaledes underrätta gäldenären omedelbart efter frysningen av kontot i enlighet med domstolens beslut.

4.9.3

EU-instrumentet bör också innehålla medlen för försvar av gäldenären och grundvalen eller motiven för bestridande/överklagande, som bör harmoniseras på EU-nivå för att säkerställa att fallen bedöms lika i varje behörig domstol och utifrån samma försvarsmedel. En viktig fråga är utformningen av överklagandet (med uppskjutande verkan eller ej) och vilken domstol som i detta fall ska vara behörig när beslutande domstol och den domstol som ska verkställa beslutet inte finns i samma land.

4.9.4

Det är också viktigt att fastställa en tidsfrist för att väcka huvudtalan eller begära exekvaturförfarande från den dag borgenären har meddelats kvarstadsbeslutet. Kommittén bedömer det som rimligt att denna frist sätts till sextio kalenderdagar, oberoende av beslut om skyddande åtgärd.

4.10.1

I grönboken anger kommissionen inte klart vilken typ av rättsakt som bör användas för att förverkliga initiativet. EESK anser att målsättningarna och strävan att garantera lika behandling i de olika medlemsstaterna och uppnå samordning med andra rättsakter med likartat syfte inom det europeiska civilrättsliga området talar för att rättsakten bör vara en förordning.

4.10.2

En annan men nära förbunden fråga rör tillämpningsområdet. Eftersom åtgärden bedöms som nödvändig kan man anta att kommissionen, som den har gjort för andra identiska instrument, skulle besluta att förfarandet endast ska vara tillämpligt på gränsöverskridande frågor och vara av frivillig art (”28-regimen”), vilket ger borgenärerna möjlighet att välja mellan det harmoniserade gemenskapsinstrumentet och den befintliga möjligheten att utnyttja tillämpliga bestämmelser inom internationell privaträtt.

5.1

När det gäller rent formella frågor anser EESK att ”exekvaturförfarandet” bör avskaffas i samband med beslutet om skyddsåtgärder, oavsett behörig domstol.

5.2

Kommittén anser också att systemet för domstolens delgivning av banken och gäldenären bör vara befriat från onödiga formaliteter, under förutsättning att det garanterar handlingens äkthet och gäldenärens identitet. Här kan förmodligen det redan existerande systemet i förordning (EG) nr 1348/2000 vara lämpligt för ändamålet (14). Granskningen av de konton som ska frysas måste vara ytterst noggrann för att undvika en allmän kvarstad av bankmedlen.

5.3

EESK anser också att den behöriga domstolens beslut måste verkställas av banken i enlighet med domstolens instruktioner. Det måste dock finnas garantier för redan pågående legitima transaktioner i likhet med tidigare avtal garanterade av växlar, värdepapper eller checker samt förpliktelser till privilegierade borgenärer som staten, sociala myndigheter och arbetstagare. Under alla omständigheter är banken ansvarig för de bankmedel som finns vid datumet för kvarstadsdelgivningen och bör planera sin verksamhet på så sätt att frysningen av medlen sker ”ipso facto” på elektronisk väg så snart delgivningen inkommer, även efter stängningstid. Banken måste vara ansvarig för alla former av försummelse om medlen skulle flyttas eller försvinna efter delgivningen.

5.4

EESK instämmer i att bankerna omedelbart måste informera domstolen via varje tänkbar kommunikationskanal, även e-post, om hur de har verkställt beslutet.

5.5

Gemenskapsrätten bör inte fastställa särskilda bestämmelser för rangordning av borgenärer som har fordringar på samma bankkonto, utan det bör regleras av nationell lagstiftning.

5.6

Vad gäller den praktiska verkställigheten av försiktighetsåtgärden anser EESK att den bör regleras av lagstiftningen i det land som har verkställighetsbehörighet i enlighet med gällande allmänna bestämmelser om tvistlösning.

5.7

Slutligen vill EESK fästa kommissionens uppmärksamhet på behovet av en mekanism för översättning av de handlingar som hanteras i samband med denna åtgärd, i likhet med det arrangemang som anges i artikel 21.2 b) i förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006.

—

Meddelande från kommissionen – ”Handlingsplan för utvidgning av konsumenters talerätt och reglering av konsumenttvister inom den inre marknaden” av den 14 februari 1996 (KOM(96) 13 slutlig).

—

Kommissionens meddelande ”Effektivisering av hur domar meddelas och verkställs inom Europeiska unionen” (KOM(97) 609 slutlig, EGT C 33, 31.1.1998.

—

Grönboken om konsumenters tillgång till domstolsprövning och tvistlösning inom den inre marknaden (KOM(93) 576 slutlig).

—

Grönbok om alternativa system för tvistlösning inom civil- och handelsrätt (KOM(2002) 196 slutlig) av den 19.4.2002.

—

Kommissionens rekommendation av den 12 maj 1995 om betalningsfrister vid handelstransaktioner och kommissionens meddelande härom, EGT L 127, 10.6.1995 och EGT C 144, 10.6.1995.

—

Europaparlamentet och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen, EGT L 166, 11.6.1998.

—

Direktiv 2000/35/EG av den 29 juni 2000 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner, EGT L 200, 8.8.2000.

—

Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (Bryssel 1), EGT L 12, 16.1.2001. Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Henri Malosse (CESE 233/2000 av den 1 mars 2000, EGT C 117, 26.4.2000).

—

Rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda penningfordringar, EUT L 143, 30.4.2004. Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Guido Ravoet (CESE 1348/2002 av den 11 december 2002, EUT C 85, 8.4.2003).

—

Rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur, EGT L 174, 27.6.2001. Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Bernardo Hernández Bataller (CES 228/2001 av den 28 februari 2001, EGT C 139, 11.5.2001).

—

Utkast till åtgärdsprogram för genomförande av principen om ömsesidigt erkännande av domar på privaträttens område (EGT C 12, 15.1.2001).

—

Rådets förordning (EG) nr 1346/2000 av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden, EGT L 160, 30.6.2000. Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Guido Ravoet (CESE 79/2001 av den 26 januari 2001, EGT C 75, 15.3.2000).

—

Rådets förordning (EG) nr 1347/2000 av den 29 maj 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar för makars gemensamma barn, idem. Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Paolo Braghin (CESE 940/1999 av den 20 oktober 1999, EGT C 368, 20.12.1999).

—

Rådets förordning (EG) nr 1348/2000 av den 29 maj 2000 om delgivning i medlemsstaterna av handlingar i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur.(se ovan). Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Bernardo Hernández Bataller (CES 947/1999 av den 21 oktober 1999, EGT C 368, 20.12.1999).

—

Rådets beslut av den 28 maj 2001 om inrättande av ett europeiskt rättsligt nätverk på privaträttens område, EGT L 174, 27.6.2001. Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Daniel Retureau (CESE 227/2001 av den 28 februari 2001, EGT C 139, 11.5.2001).

—

Rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om insolvensförfaranden, EGT L 399, 30.12.2006. EESK:s yttrande om förslaget till förordning (KOM(2004) 173 slutlig, 19.3.2004) hade Jorge Pegado Liz som föredragande (CESE 133/2005, 22.2.2005, EUT C 221, 8.9.2005).

—

Rådets förordning (EG) nr 2005/87 av den 15 mars 2005 om insolvensförfaranden (KOM(2005) 87 slutlig). Föredragande för EESK:s yttrande i ärendet var Jorge Pegado Liz (CESE 243/2006 av den 14 februari 2006).