13.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/100

1.1

Inom ”Medborgarnas Europa” är det mycket viktigt att gemenskapsrätten förenklas och förtydligas så att den blir mer tillgänglig och begriplig för medborgarna och därmed ger dem nya möjligheter och tillfällen att utöva de särskilda rättigheter som de kan åberopa. Ett hinder för att uppnå detta mål är dock att ett stort antal bestämmelser som har ändrats flera gånger och ofta på ett väsentligt sätt finns spridda i såväl den ursprungliga rättsakten som i senare ändringsrättsakter. För att kunna fastställa vilka bestämmelser som gäller fordras därför att ett stort antal rättsakter kontrolleras och jämförs. Gemenskapsrättens klarhet och överskådlighet är därför beroende av att ofta ändrade bestämmelser kodifieras.

1.2

Detta förslag avser en kodifiering av rådets förordning (EEG) nr 1017/68 av den 19 juli 1968 om tillämpning av konkurrensregler på transporter på järnväg, landsväg och inre vattenvägar. Den nya förordningen ersätter de olika rättsakter som omfattas av kodifieringen. Förslaget följer de kodifierade texterna vad beträffar innehållet i sak och begränsar sig därför till att föra samman texterna, vilket innebär att de ändringar som krävs till följd av kodifieringen endast är av formell karaktär.

2.1

Även om förslaget i formell mening uppfyller kraven under punkt 2 vill EESK icke desto mindre ställa frågan om artikel 5.2 i dess nuvarande lydelse inte är föråldrad. Den period på ”inom sex månader från dagen för anslutningen” som där nämns för angivna länder (Österrike, Finland, Sverige och därefter de tio medlemsstater som anslöt sig samtidigt) är sedan länge förbi. Endast om någon EU-institution håller på att undersöka eller behandla de avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses, vilket i så fall först bör undersökas, skulle artikel 5.2 ha något syfte.

2.2

Man bör för övrigt kopiera texten från artikel 81.1 i fördraget, eftersom inte alla avtal utan endast avtal ”mellan företag” och inte alla beslut utan endast ”beslut av företagssammanslutningar” kan falla under artikel 81.1.

2.3

EESK vill ta tillfället i akt att återigen framhålla för EU-institutionerna att tanken att samla sjöfart och inre vattenvägar under titeln ”sjöfart”, såsom i ”Halvtidsöversyn av vitboken om den europeiska transportpolitiken 2001–2010” eller Europeiska kommissionens lagstiftnings- och arbetsprogram 2007 eller det tyska rådsordförandeskapets program, inklusive det tyska, portugisiska och slovenska ordförandeskapets flerårsprogram eller den diskussion som pågår i Europaparlamentet om kommissionens förslag om ansvar vid olyckor inom passagerartransporter på vatten, politiskt kan leda till stora missförstånd. De inre vattenvägarna och de fartyg som trafikerar dessa har en helt annan rättslig ram än oceansjöfarten och närsjöfarten. Förslaget i fråga hänvisar visserligen till den rätta, beprövade och mycket användbara ramen, dvs. ramen för inlandstransporter, som avser transporter på järnväg, landsväg, inre vattenvägar och samverkan mellan dessa.