13.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/75

1.1

Kommittén vill framhålla att rätten till diplomatiskt och konsulärt skydd för EU-medborgare i tredjeland gör EU-medborgarskapet mer meningsfullt.

1.2

Kommittén vill i samband med detta understryka att medborgarna måste informeras mycket bättre om denna rättighet och anser att resultaten av informationsverksamheten hittills varit otillräckliga. EESK skulle vilja att de organisationer inom det civila samhället vilkas medlemmar reser till tredjeland involveras i EU:s och medlemsstaternas informationsverksamhet.

1.3

Kommittén vill peka på att det på EU:s portal www.travel-voyage.consilium.europa.eu inte finns någon information om vilka medlemsstater som finns representerade i ett visst tredjeland eller adresser till/kontaktuppgifter för eventuella representationer. EESK anser att man bör samla all sådan och all annan information som kan behövas i en lättillgänglig Internetportal med en adress som är lätt att komma ihåg.

1.4

EU:s medlemsstater bör vara skyldiga att förse de pass som utfärdas med en avskrift av artikel 20 om rätten till skydd i tredjeland.

1.5

Arbetet med rekommendationer till personer som reser till tredjeland bör samordnas bättre, och rekommendationerna bör offentliggöras på ett sådant sätt att de får så stor spridning som möjligt, t.ex. på den webbsida som anges under punkt 1.3.

1.6

Kommittén anser att information om alla åtgärder rörande rätt till skydd bör offentliggöras inte bara i EU:s officiella tidning utan också i massmedia i alla medlemsstater och att de bör ingå som en del i kommissionens kommunikationsstrategi.

1.7

Kommittén stöder tanken på att göra omfattningen på och den rättsliga grunden för det konsulära skydd som tillhandahålls i tredjeland av enskilda medlemsstater enhetliga och skulle vilja att detta sker så snabbt som möjligt, i förekommande fall genom harmonisering av de nationella bestämmelserna. För en harmonisering på detta område måste omfattningen på och villkoren för skyddet från de enskilda medlemsstaterna offentliggöras.

1.8

Kommittén välkomnar förslaget om att utvidga skyddet till familjemedlemmar till EU-medborgare som är tredjelandsmedborgare.

1.9

EESK stöder förslaget om att utvidga skyddet till att också omfatta identifiering och hemtransport av kvarlevor av avlidna EU-medborgare och familjemedlemmar till dessa som inte är EU-medborgare och skulle vilja att de medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets konvention av den 26 oktober 1973 om transport av lik (hittills har endast 15 medlemsstater ratificerat den) gjorde detta så snart som möjligt.

1.10

Kommittén anser att man bör göra det enklare att tillhandahålla ekonomiskt bistånd till EU-medborgare i tredjeland. Detta kan t.ex. ske genom att man gör det möjligt för dem att betala tillbaka förskott direkt till den stat som beviljat dem, avstår från återbetalningskrav vid mycket låga belopp och inför ett enkelt system för utjämning av fordringar mellan medlemsstaterna.

1.11

Att skapa gemensamma kontor i områden där medlemsstaterna har jämförelsevis få representationer är ett steg åt rätt håll. Först måste dock alla aspekter i fråga om lagstiftning och internationell rätt utredas. Kommittén anser att man aktivt bör utnyttja andra former av samarbete, t.ex. att en medlemsstats konsulat fullgör konsulära uppgifter för en annan medlemsstats räkning eller att flera medlemsstater tillsätter samma person som konsul i enlighet med artiklarna 8 och 18 i Wienkonventionen, och att man använder sig av program för utbildning av medlemsstaternas konsulära tjänstemän.

1.12

EESK skulle gärna vilja att riktlinjerna från arbetsgruppen för konsulära frågor COCON för konsulärt bistånd till Europeiska unionens medborgare i tredjeländer blev rättsligt bindande, detta för att förhindra att EU-medborgare i tredjeland som är i behov av skydd drabbas av bristande rättssäkerhet.

1.13

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära representationer i tredjeland bör ha tillgång till regelbundet uppdaterade kontaktuppgifter för behöriga myndigheter i de medlemsstater som inte finns representerade i landet i fråga, för att vid behov göra det möjligt för EU-medborgare att komma i kontakt med dessa. De bör också ha en förteckning över tolkar som arbetar med språken i de medlemsstater som inte finns representerade i landet i fråga.

1.14

Europeiska kommissionens delegationer i tredjeland bör kunna bidra till det konsulära skyddet av EU-medborgare genom de erfarenheter de vunnit inom ramen för sina befogenheter att skydda fartyg och fiskare från EU:s medlemsstater.

1.15

Kommissionens roll när det gäller att samordna medlemsstaternas verksamhet för diplomatiskt och konsulärt skydd av EU-medborgare i tredjeland bör stärkas.

2.1

Europeiska kommissionen offentliggjorde den 28 november 2006 Grönboken om diplomatiskt och konsulärt skydd av unionsmedborgarna i tredjeland. Rätten till diplomatiskt och konsulärt skydd följer av Maastrichtfördraget. I artikel 20 fastställs att ”varje unionsmedborgare […] inom ett tredje lands territorium, där den medlemsstat i vilken han är medborgare inte är representerad” skall ”ha rätt till skydd av varje medlemsstats diplomatiska eller konsulära myndigheter på samma villkor som medborgarna i den staten” (1). Samma rättighet ingår nu i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, som högtidligt offentliggjordes 2000, se artikel 46 (2). Enligt artikel 20 i fördraget skulle medlemsstaterna ”komma överens om de inbördes regler som behövs och inleda de internationella förhandlingar som krävs för att säkerställa detta skydd”.

2.2

Medlemsstaterna har antagit beslut 95/553/EG (3), enligt vilket EU-medborgare har rätt att begära diplomatiskt eller konsulärt skydd av en annan medlemsstats beskickning i följande fem fall:

Medlemsstaternas representationer i tredjeland kan dessutom på begäran av en unionsmedborgare bistå med andra angelägenheter.

2.3

Den som begär bistånd måste med pass eller identitetskort visa att han är medborgare i en medlemsstat i unionen. Om de nämnda handlingarna har förlorats eller stulits kan varje annat bevis på medborgarskap godtas, om nödvändigt efter kontroll hos myndigheterna i den medlemsstat som den berörde uppger sig vara medborgare i. Ett förfarande för beviljande av penningförskott till EU-medborgare har fastställts. Detta förutsätter dock att utrikesministeriet eller en diplomatisk representation för den medlemsstat som han är medborgare i lämnar sitt tillstånd. Beslutet skall ses över 5 år efter ikraftträdandet. Det trädde inte i kraft förrän 2002.

2.4

Medlemsstaterna har inrättat ett arbetsorgan för konsulärt samarbete, COCON, som är ett forum för utbyte av erfarenheter. COCOM har utarbetat icke-tvingande anvisningar för det konsulära skyddet av EU-medborgare i tredjeland (4).

2.5

Kommissionen har i sitt meddelande om genomförandet av Haagprogrammet framfört ett antal förslag rörande diplomatiskt och konsulärt skydd (5). Frankrikes f.d. utrikesminister Michel Barnier har utarbetat en detaljerad rapport åt Europeiska unionens råd, i vilken han föreslår en rad åtgärder i syfte att skapa ett system för räddningstjänst inom och utanför EU, och diplomatiskt och konsulärt skydd skulle ingå i detta (6). Under det österrikiska ordförandeskapet sammanfattade rådet i sin rapport av den 15 juni 2006 de åtgärder som håller på att vidtas för att öka skyddet av EU-medborgare i tredjeland (7). Under 2007 kommer kommissionen att lägga fram en femte rapport om EU-medborgarskapet. Tanken är att denna också skall innehålla förslag om att öka det diplomatiska och konsulära skyddet.

2.6

Skyddet av EU-medborgare får allt större betydelse med tanke på att allt fler personer reser från EU:s medlemsstater till tredjeland (180 miljoner resenärer varje år) och eftersom inte alla stater har representationer i varje tredjeland. En undersökning gjord av Eurobarometer i juli 2006 visar att nästan hälften av de tillfrågade kommer att resa till tredjeland under de närmaste tre åren (8).

2.7

I sin grönbok lägger kommissionen därför fram ett antal åtgärder för diskussion. Syftet med dessa är att stärka principen om skydd av EU-medborgare i tredjeland eftersom det handlar om en viktig rättighet som EU-medborgarskapet ger medlemsstaternas medborgare. I dessa åtgärder har man också tagit hänsyn till erfarenheterna av följderna av sådana naturkatastrofer som tsunamin och orkanen Katrina samt de väpnade konflikterna på Balkan och i Libanon och terroristattackerna på Bali och i Sharm el-Sheikh.

2.8

Bland annat följande åtgärder föreslås:

3.1

Kommittén vill framhålla att EU-medborgares rätt till skydd i tredjeland från en annan medlemsstats representation än den där han är medborgare är ett konkret bevis på fördelarna med EU-medlemskapet. Det stärker känslan av samhörighet och är ett exempel på det meningsfulla i EU-medborgarskapet.

3.2

Kommittén vill i samband med detta understryka att medborgarna måste få mycket bättre information om rätten till konsulärt skydd i tredjeland. Av vad som hittills framkommit är kunskaperna minimala. Enligt en undersökning gjord av Eurobarometer känner bara 23 % av de EU-medborgare som vill resa till tredjeland till denna rättighet. Det räcker inte med att hänga upp affischer på flygplatser, i hamnar och på stationer och att dela ut broschyrer och flygblad genom resebyråer. Även företagarorganisationer, arbetsgivarorganisationer och icke-statliga organisationer bör involveras i informationsverksamheten, eftersom många av dem som reser till tredjeland inte är turister utan företagare, affärsmän, arbetstagare eller medarbetare i humanitära organisationer. Organisationer med medlemmar som reser till tredjeland skulle kunna lägga ut en länk till EU:s webbportal med information om konsulärt skydd.

3.3

För att kunna utnyttja sin rätt till skydd i tredjeland måste man känna till vilka medlemsstater som finns representerade i landet i fråga och man behöver adresser och kontaktuppgifter till dem. Sådan information är mycket svår att få tag i. Webbsidan: www.travel-voyage.consilium.europa.eu, som är avsedd för sådana uppgifter, har ännu inte någon sådan funktion. Kommittén anser att denna och annan information bör samlas under en enda lättillgänglig Internetportal med en adress som är lätt att komma ihåg. I nödsituationer skulle man kunna koppla upp sig till denna från tredjeland och leta rätt på den information man behöver.

3.4

EU:s medlemsstater bör vara skyldiga att förse de pass som utfärdas med texten till artikel 20 om rätten till skydd i tredjeland. Passen bör också innehålla kontaktuppgifter för dem som önskar närmare information enligt punkt 3.2. Sådan information skulle också kunna bifogas passet vid utfärdandet.

3.5

Anvisningar och råd till resenärer utfärdas av nationella myndigheter, och olika medlemsstater ger ibland diametralt motsatta rekommendationer angående resor till tredjeland. Och även om det kan finnas objektiva skäl bakom dessa skillnader (att ett tredjeland hanterar enskilda medlemsstater på olika sätt) vore det önskvärt med en större samordning mellan medlemsstaterna kring rekommendationerna till resenärerna. För detta bör man använda sig av de diplomatiska och konsulära representationerna i tredjeland och offentliggöra rekommendationerna på ett sådant sätt att de får maximal spridning. Man bör också överväga möjligheten att offentliggöra dessa rekommendationer centralt på en webbsida enligt punkt 3.2.

3.6

Kommissionen föreslår att alla åtgärder som vidtas i syfte att genomföra artikel 20 offentliggörs i EU:s officiella tidning, så att medborgarna blir mer medvetna om sina rättigheter. Kommittén instämmer i detta men anser inte att det är tillräckligt. Information om dessa åtgärder bör också offentliggöras i massmedia i alla medlemsstater och bli en del av kommissionens kommunikationsstrategi.

3.7

Kommittén håller med kommissionen om att man bör göra omfattningen på och den rättsliga grunden för det konsulära skyddet som i tredjeland tillhandahålls av enskilda medlemsstater mer enhetliga och skulle önska att detta sker så snabbt som möjligt, i förekommande fall genom en harmonisering av de nationella bestämmelserna. På så sätt skulle man kunna undanröja begränsningarna i vissa medlemsstaters möjligheter att utnyttja denna rättighet (i vissa länder kan till exempel avslag inte överklagas, andra kvarhåller den sökandes pass om ekonomiskt bistånd beviljas). För att en harmonisering skall kunna ske bör man lägga ut information om omfattningen på och villkoren för skyddet från de enskilda medlemsstaterna under ovan nämnda centrala portal, så att den finns tillgänglig för alla EU-medborgare.

3.8

Kommittén välkomnar förslaget om att utvidga skyddet till EU-medborgares familjemedlemmar som är medborgare i tredjeland och anser att man bör använda förfarandet enligt artikel 22 i EG-fördraget, som gör det möjligt att utvidga de rättigheter som nämns i fördraget. Det handlar om en humanitär fråga, som kräver en snabb lösning, som händelserna i samband med tsunamin, kriget i Libanon och andra fall visat.

3.9

EESK stöder förslaget om att utvidga skyddet till att också omfatta identifiering och hemtransport av kvarlevorna av avlidna EU-medborgare och familjemedlemmar till dessa som inte är EU-medborgare. Kommittén uppmanar i samband med detta de medlemsstater som ännu inte ratificerat Europarådets konvention av den 26 oktober 1973 om transport av lik (hittills har endast 15 medlemsstater ratificerat den) att göra detta så snart som möjligt.

3.10

Ett av EU-medborgarnas vanligaste behov i tredjeland är ekonomiskt bistånd i nödsituationer som man kan hamna i till följd av naturkatastrofer, stöld, sjukdom eller olycksfall. Kommittén anser att man bör förenkla det nuvarande systemet, där myndigheterna i den medlemsstat där den sökande är medborgare måste lämna sitt godkännande och senare betala tillbaka skulden, överväga om inte den sökande själv bör betala tillbaka sin skuld direkt till myndigheterna i den stat som tillhandahållit hjälpen, om inte mycket små belopp kan efterskänkas och om man inte kan införa ett enkelt system för ersättning av fordringar mellan medlemsstaterna.

3.11

Att öppna gemensamma konsulära kontor i områden där medlemsstaterna har jämförelsevis få representationer är ett steg åt rätt håll mot ökat diplomatiskt och konsulärt samarbete mellan medlemsstaterna. Kommittén förväntar sig att alla aspekter rörande lagstiftning och internationell rätt utreds, framför allt frågan om kontorens status, under vems överhöghet de skulle falla, deras band till kommissionens delegation i landet i fråga, hur de skulle finansieras, frågan om stationeringslandets godkännande av deras inrättande och befogenheter samt frågan om överensstämmelsen med Wienkonventionen om diplomatiska förbindelser och Wienkonventionen om konsulära förbindelser.

3.12

Kommittén anser att man aktivt bör utnyttja andra former av samarbete, t.ex. att en medlemsstats konsulat fullgör konsulära uppgifter för en annan medlemsstats räkning eller att flera medlemsstater tillsätter samma person som konsul, att konsulära tjänstemän från medlemsstater som saknar en egen representation placeras på en annan medlemsstats representation och att man använder sig av program för utbildning av medlemsstaternas konsulära tjänstemän.

3.13

Kommittén stöder kommissionens tanke på att gemensamma kontor också bör användas för att fördjupa samarbetet mellan medlemsstaterna inom visumpolitiken, t.ex. genom gemensamt mottagande av visumansökningar och utfärdande av visum. EESK anser icke desto mindre att det inte finns någon direkt koppling mellan denna problematik och frågan om EU-medborgares rätt till konsulärt skydd och kräver därför inte att de kopplas samman.

4.1

Kommittén anser att riktlinjerna från arbetsgruppen för konsulära frågor COCON bör bli rättsligt bindande, så att man förhindra att EU-medborgare i tredjeland som är i behov av skydd utsätts för bristande rättssäkerhet.

4.2

Medlemsstaternas diplomatiska och konsulära beskickningar i tredjeland bör ha tillgång till regelbundet uppdaterade kontaktuppgifter för utrikesministerier, diplomatiska representationer och konsulära myndigheter för de medlemsstater som inte finns representerade i landet i fråga, för att EU-medborgare vid behov skall kunna ta kontakt med dessa.

4.3

Som framgår av Eurobarometers undersökning är möjligheten att i nödsituationer kommunicera på det egna språket ett av EU-medborgarnas främsta krav. Därför bör medlemsstaternas representationer ha tillgång till förteckningar över tolkar för språken i de medlemsstater som saknar representation i landet i fråga.

4.4

Kommittén anser att man bör bedöma möjligheten att i högre grad använda sig av kommissionens delegationer i tredjeland för att ge EU-medborgarna konsulärt skydd och att man bör använda sig av delegationernas erfarenheter de skaffat sig i samband med sina befogenheter att skydda fartyg och fiskare från EU:s medlemsstater. EESK anser därför att man bör inleda förhandlingar med berörda tredjeländer för att dessa skall godkänna kommissionens delegationers rätt att ge EU-medborgare skydd i överenskomna fall.

4.5

Kommittén ställer sig positiv till tanken att stärka kommissionens roll i samband med samordningen av medlemsstaternas åtgärder för diplomatiskt och konsulärt skydd av EU-medborgare i tredje land i enlighet med utkastet till EU-konstitution, i syfte att utöka EU-medborgarnas rättigheter.