13.7.2007   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 161/40

1.1

Efter 50 år av kontinuerlig europeisk lagstiftning i form av fördragstexter, direktiv, förordningar, rekommendationer, Europeiska domstolens rättspraxis och övriga gemenskapstexter utan någon konsekvent konsolidering av rättsakterna, är EG-rätten i dag mycket oöverskådlig och svårgenomtränglig till och med för specialister.

1.2

På vissa rättsområden har det till exempel utfärdats nya direktiv utan att man samtidigt konsekvent har kontrollerat om de befintliga direktiven därmed har blivit föråldrade eller om de skulle kunna införlivas i de nya direktiven, så att dittills gällande direktiv på området samtidigt kan upphävas. Det har också förekommit att särskilda aspekter av ett egentligen sammanhängande rättsområde under årens lopp har reglerats separat i ständigt nya fristående direktiv. Vidare har direktiv senare delvis ändrats genom rättsakter, utan att man vid dessa tillfällen samtidigt har antagit en ny rättsligt bindande konsoliderad text.

1.3

Det är med andra ord hög tid att åtgärda detta. Ingenting talar mot en teknisk konsolidering av befintliga direktiv, så länge konsolideringen sker i gott syfte och inte används som ett medel för att nå andra mål, till exempel för att göra upp räkningen med andra institutioner eller driva igenom egna åsikter som man ännu inte lyckats genomföra i den politiska processen.

Kommittén välkomnar därför i princip kommissionens avsikt att rent rättstekniskt ”röja upp” i lagstiftningen.

1.4

Likaledes välkomnar EESK kommissionens avsikt att genom en förenkling av gemenskapslagstiftningen också bidra till en minskning av byråkratin och av onödigt resursutnyttjande i medlemsstaterna.

1.5

Kommissionens förslag till direktiv om upphävande respektive ändring av befintliga rättsakter som en del av denna process måste dock granskas med beaktande av de båda ovannämnda aspekterna.

2.1

Kommissionen förslår att direktiv 71/304/EEG skall upphävas genom ett nytt direktiv (2).

2.2

Rådets direktiv 71/304/EEG antogs den 26 juli 1971 i syfte att förmå medlemsstaterna att upphäva begränsningar som berör rätten att lämna anbud, tilldelas, utföra eller delta i utförandet av bygg- och anläggningsarbeten för statens och alla offentliga organs och offentliga juridiska personers räkning för att gagna företag som tillhandahåller tjänster över gränserna. Direktivet riktar sig mot direkt och indirekt diskriminering av utländska tillhandahållare av tjänster i samband med medlemsstaternas offentliga upphandlingar. De förpliktar dessutom medlemsstaterna för det första att se till att utländska entreprenörer har samma rätt till krediter, stöd och bidrag på samma villkor som inhemska entreprenörer och för det andra att utländska entreprenörer ”utan begränsning och i varje fall på samma villkor som de egna medborgarna skall ha tillgång till (statligt kontrollerade) leveransmöjligheter som är nödvändiga för fullföljandet av kontraktet”.

2.3

Kommissionen motiverar sitt förslag med att det aktuella direktivet har blivit föråldrat på grund av senare införda ändringar.

2.3.1

Såsom kommissionen konstaterar har offentlig upphandling sedermera reglerats genom direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG, vilket har medfört att det aktuella direktivet har blivit föråldrat.

2.3.2

Till den del direktiv 71/304/EEG allmänt rör fri rörlighet för tjänster konstaterar Europeiska kommissionen att domstolens rättspraxis sedermera utvecklats betydligt på detta område. Som bevis för detta citerar kommissionen i en fotnot ordagrant en punkt i mål C-76/90 Säger, där det anges att artikel 59 i fördraget (friheten att tillhandahålla tjänster, nuvarande artikel 49) kräver att man förbjuder inte bara all slags diskriminerande behandling av en tjänsteleverantör på grundval av hans eller hennes nationalitet, utan även att alla restriktioner – även om dessa utan åtskillnad gäller alla tjänsteleverantörer oberoende av ursprung – som är av sådan art att de förbjuder eller på annat sätt försvårar den verksamhet som bedrivs av en tjänsteleverantör etablerad i en annan medlemsstat, där han eller hon lagligen utövar motsvarande verksamhet.

2.3.3

I motiveringen sammanfattar kommissionen domstolens rättspraxis på följande sätt: ”Det står klart att artikel 49 i EG-fördraget förbjuder åtgärder som gäller utan åtskillnad, men som kan begränsa friheten att tillhandahålla tjänster”.

2.4

I skälen framhåller kommissionen, med en ny hänvisning till de nya direktiven om offentlig upphandling och till Säger-målet, att man härigenom säkerställer en minst lika hög skyddsnivå för de ekonomiska aktörerna som den som följer av direktivet.

2.5

Den egentliga direktivtexten består av fyra artiklar. I artikel 1 upphävs direktiv 71/304/EEG. I artikel 2 åläggs medlemsstaterna att sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa det aktuella direktivet (vars syfte är att upphäva ett annat direktiv) samt överlämna texterna till dessa bestämmelser till kommissionen tillsammans med en tabell över överensstämmelsen mellan den nationella lagstiftningen och bestämmelserna i detta direktiv. När en medlemsstat antar dessa bestämmelser skall de dessutom innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Varje medlemsstat skall själv utfärda närmare föreskrifter om hur hänvisningen skall göras. I artikel 3 anges att direktivet träder i kraft samma dag som det offentliggörs, medan det i artikel 4 fastställs att direktivet riktar sig till medlemsstaterna.

3.1

Alla punkter i förslaget till direktiv om upphävande av direktiv 71/304/EEG ligger tyvärr inte helt i linje med de synpunkter som framförs i punkt 1 i detta yttrande.

3.2

Generellt skall påpekas att det föreslagna direktivet om upphävande av ett annat direktiv är ett av de första direktiven av detta slag i en lång rad liknande direktiv. Därför vore det på sin plats att fråga sig om det effektivaste sättet att genomföra det arbetsprogram som lagts fram för de kommande månaderna och åren i syfte att upphäva ett stort antal föråldrade direktiv verkligen är att utarbeta ett nytt direktiv för varje enskilt direktiv som blivit föråldrat. I samband med det fortsatta genomförandet av arbetsprogrammet bör man än en gång undersöka om en annan och mer effektiv möjlighet inte vore att ersätta flera direktiv med ett enda nytt direktiv. Eftersom medlemsstaternas lagstiftning inte sällan föreskriver att flera direktiv skall genomföras samtidigt, skulle man på så sätt kunna undvika att medlemsstaterna med korta mellanrum och gång på gång måste anpassa samma lagar.

3.3

Vad beträffar detta direktivförslag bör man än en gång överväga om det verkligen inte finns något alternativ till den genomförandeform som föreskrivs i artikel 2, eller om det inte skulle vara ändamålsenligt och tillräckligt att uppmana medlemsstaterna att undersöka huruvida en anpassning av deras regelverk är nödvändig, och om så är fallet genomföra en anpassning.

3.4

Det direktiv från 1971 som kommissionen nu föreslår skall upphävas handlade nämligen framför allt om upphävande av dåtida diskriminerande lagar och regler i medlemsstaterna samt om genomförandet av allmänna gemenskapsrättsliga bestämmelser med anknytning till offentliga upphandlingar. Dessa bestämmelser har sedan dess tagits upp på nytt och blivit mer detaljerade i nyare direktiv.

3.5

Såvida det rörde sig om att upphäva diskriminerande bestämmelser i medlemsstaterna skulle detta redan på 1970-talet ske inom ramen för genomförandet av direktiv 71/304/EEG eller, för de medlemsstater som senare anslöt sig, i samband med införlivande av gemenskapsregelverket. Det planerade upphävandet av det direktivet betyder emellertid inte att avskaffandet av de tidigare diskriminerade nationella bestämmelserna annulleras. De nationella lagar som tidigare antagits om upphävande av diskriminerande bestämmelser måste alltså inte anpassas efter det faktum att det direktivet avskaffas, eftersom målet med dessa bestämmelser har uppnåtts och fördraget och alla nyare direktiv föreskriver ett avskaffande av eller ett förbud mot diskriminerande bestämmelser.

3.6

Så länge det rör sig om medlemsstaternas lagar om offentliga upphandlingar bör det nämligen i de flesta fall ha skett en uppdatering av medlemsstaternas tilldelningsregler som motsvarar gemenskapslagstiftningens utveckling sedan år 1971. I den mån detta inte är fallet är det fortfarande möjligt att genomföra de nya kommissionsdirektiven. Eftersom alla direktiv ändå i princip riktar sig till lagstiftarna i medlemsstaterna, är det uppenbart att ett enkelt upphävande av direktiv 71/304/EEG på EU-nivå och en uppmaning till medlemsstaterna om att kontrollera att deras lagstiftning står i överensstämmelse med gemenskapsbestämmelserna i detta fall skulle ha varit fullt tillräckligt för att nå det önskade resultatet. I de flesta fall kommer det på sin höjd att handla om att vid några enstaka tillfällen redaktionellt stryka hänvisningar till det föråldrade direktivet 71/304/EEG, om det över huvud taget fortfarande hänvisas till detta direktiv.

3.7

Det är beklagligt, men går nu inte längre att göra någonting åt, att upphävandet av direktiv 71/304/EG inte genomfördes redan i samband med antagandet av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG. Därför föreslår vi att man i samband med alla framtida direktivförslag i princip alltid undersöker om äldre direktiv blir föråldrade genom att det nya direktivet antas, och att man om så är fallet direkt upphäver det föråldrade direktivet. Även denna åtgärd skulle gradvis kunna bidra till bättre samstämmighet och översiktlighet i EU-lagstiftningen.

4.

EESK föreslår därför att förslaget till direktiv ändras så att det begränsas till upphävandet av direktivet och till att uppmana medlemsstaterna att kontrollera om det finns behov av att göra ändringar i de nationella lagstiftningarna, och om så är fallet också genomföra dessa.